Recensioner

Carena Valö

av Anna 14 februari, 2016

Recension av Carena Valö

I kategorin barnvagnstillbehör som först verkar så onödiga men efter ett tag känns nästintill livsnödvändiga så placerar sig handtagsvärmare högt upp. Och det finns många olika varianter. Stora handtagsvärmare för båda händerna, och separata handtagsvärmare som är mer som handtagsvantar. Jag har inget emot de stora handtagsvärmarna men föredrar nog de med två separata vantar, då jag ofta vill hålla händerna lite bredare isär än vad som funkar i en värmare för båda händerna.

Carena har nu släppt sin egen variant handtagsvärmare i budgetklassen och med Valö får man väldigt mycket varma händer för pengarna. Jag bad själv Carena om möjligheten att få testa dessa, eftersom att priset var så otroligt attraktivt (just nu 80 kr!) och jag ville veta om de kunde mäta sig mot konkurrenterna som kostar 5-6 gånger så mycket. Och det kan de. Carena Valö har suttit bra på alla vagnar jag använt dem och de har hållit mina händer varma precis lika effektivt.

Carena Valö har en utsida som kanske inte är vattentät men åtminstone vattenavstötande och som håller vind ute också. Insidan är fodrad med någon typ av pärlsammet. Jag är skeptisk till att fodret är så ljust. Det är fint att titta på men mina händer snyter näsor och drar ner hällor under smutsiga skor och då känns det tråkigt att sedan stoppa in dem i en handtagsvärmare med vaniljvitt foder. Jag hade föredragit en mörkare foder som kunde kamouflera eventuella fläckar bättre. Handtasvärmare kan användas på två olika sätt. Antingen helt utvikta (1) eller med ändarna uppvikta (2). När jag vill släppa in lite luft till händerna så har jag vikt upp handtagsvärmarna men när det är riktigt kallt föredrar jag att ha dem utvikta så att de går upp en bit över min jackärm.

Att fästa Carena Valö runt handtaget går snabbt och enkelt med tre stycken tryckknappar (3). En på vardera sida och en på mitten. Det är tillräckligt många knappar för att handtagsvärmare ska kännas tät. Att använda tryckknappar innebär dock att man inte kan reglera storleken på handtasvärmarens grepp. Bugaboo Donkey har ett väldigt brett handtag men som bilden ovan visar (4) så fungerar Carena Valö bra även på ett sådant handtag. På ett väldigt smalt handtag så kan man uppleva att det glappar lite. Kanske hade det varit bra med en möjlighet att fästa knapparna även en bit längre in, om man kör en vagn med ett handtag med mindre omkrets och inte vill att det ska blåsa in eller inte vill att de ska glida ned längs med handtaget lika lätt.

Men bristen på möjlighet att justera greppet och att fodret är ljust är ändå väldigt små minus. Med tanke på priset så är det otroligt bra handtagsvärmare man får för slantarna. Jag har flyttat runt dem och testat dem på minst fem, sex olika barnvagnsmodeller och varit nöjd med Valö på precis varenda en. Ett extra stort plus är att de är så pass rymliga inuti att även min man, med händer som är större än mina, också har kunnat använda dem utan att de känns för tighta.

De har också en vid öppning, vilket är bra för handtagsvärmare är ett vintertillbehör. Och på vintern har man tjocka ytterkläder. Så om handtagsvärmare har snäva öppningar så får man inte inte sin jackärm och då blir det en glipa med risk för att hud blottas och blir kall. Men det slipper man som sagt helt med Carena Valö. Handtagsvärmarna kanske ser tunna ut och vinern i Stockholm har visserligen varit mild, men jag har testat dem vid 10 minusgrader och då höll de värmen med helt godkänt resultat. Så för under en hundring får man separata handtagsvärmare av bra kvalitet och som håller värmen – det tycker jag är rätt fantastiskt!

14 februari, 2016 1 kommentar

Design by Voksi åkpåse

av Anna 4 februari, 2016

Recension av Design By Voksi

Voksi är en gigant inom åkpåsegenren, kanske mest kända för modellen Voksi Urban. Och det är en av de bättre åkpåsar jag använt! Tidigare har jag också skrivit om Voksi Frost och nu är det dags för en nyhet som lanserades hösten 2015 – Design by Voksi. Måtten för åkpåsen är 100 cm lång, 48 cm bred och locket är 65 cm högt.

Något med Design by Voksi gör att den för mig känns mer som en åkpåse för mindre barn. Vilket i och för sig även stämmer överens med att måtten gör att den funkar ungefär upp till 2-3 års ålder. Men framför allt tror jag det är den fluffiga känslan och den ljusa insidan som gör att det känns som en påse perfekt för bebisar.

Fortsätt läsa

4 februari, 2016 2 kommentarer

Petite Chérie åkpåse med sommar- och vinterlock

av Anna 25 januari, 2016

Den trogne bloggläsaren har säkerligen koll på att jag redan har skrivit en recension av Petite Chéries åkpåse, men det rörde sig om Petite Chérie åkpåse från 2014. 2015 släppte märket en ny modell där den främsta, kanske rentutav enda, skillnaden är att det finns två lock till. Ett vinterlock och ett tunnare lock för användning under vår och höst. Jag tror det kallas sommarlock men även en halvdan svensk sommar skulle jag säga att det är alldeles för varmt för en åkpåse med lock, hur tunt det än må vara. Multipla lock på en åkpåse är dock en riktigt god idé. Det förlänger användningstiden väsentligt och kan motivera inköp av åkpåse även om man bor på en ort där temperaturen pendlar hejvilt mellan plus och minus.

Även övriga egenskaper ser likadana ut. Det är indviduella selhål i bakstycket, på baksidan finns antiglidmaterial och en upphängningsficka som kan träs över ryggstödet, om man har en vagn där ryggstöd och sufflett inte sitter ihop. Har man en vagn från Kronan eller Britax, och en Petite Chérie-åkpåse med pälskant, så kan man även fast upp åkpåsen med hjälpa av knapparna som pälskanten är fäst med. Måtten för Petite Chéries åkpåse får jag till 51 cm bred, 100 cm lång och locket är 76 cm. Det vill säga en normallång åkpåse, som tenderar att dra ihop sig lite så längdmåtten är för när den är något utsträckt, med en bra höjd på locket.

Nederst till höger i collaget ovan syns vinterlocket, som jag bedömer vara precis lika tjockt och varmt som vinterlocket på den förra modellen av Petite Chérie. Det vill säga jämntjockt med exempelvis Elodie Details vanliga åkpåsar, och tillräckligt varmt för att klara av minusgrader. Vill man ha marknadens absolut varmaste åkpåse så är det här inte rätt modell, men för en normalkall Stockholmsvinter (vilket ju är vad jag har att referera till) så dugen den utmärkt. Den avtagbara pälskanten, givetvis inte äkta päls, är fäst vid åkpåsen med små öglor, på åkpåsens bakstycke sitter det knappar. Jag har aldrig riktigt förstått poängen med pälskant på åkpåse. Jag gissar att det mest är en estetisk detalj, kanske att pälskant även kan skärma av lite extra runt barnets ansikte men är vädret sådant brukar jag ändå ha suffletten utfälld. Med det sagt så uppskattar jag pälskanter som lätt kan tas loss, så kan man välja för dagen om man vill ha den på plats eller inte.

Både vinterlocket och sommarlocket har trycknappar, så att man enklare kan vika ned locket och få det att stanna i den positionen. Sommarlocket är fodrat med fleece och utsidan är i ett soft shell-likande material, som verkar klara av både väta och vind med godkänt betyg. Jag har använt sommarlockat med start vid kyliga höstdagar då det var runt 5 plusgrader, och i det vädret funkade åkpåsen riktigt bra som en extra isolering runt barnet. Min yngsta blev inte kall, men inte heller svettigt.

Sett till passformen så är Petite Chérie en bra universalåkpåse. På bilderna ovan syns åkpåsen i Emmaljunga Double Viking, Cybex Balios M och Kronan Sulky S. Den funkar alltså bra både i ergonomiska och vanliga sittdelar. Upphängningsfickan görs sig av vagnarna på bilden ovan givetvis bäst i Double Viking, då sufflett och sittdel är separata. Softshell-locket är inte stelt utan följsamt och smidigt. Vinterlocket är tjockare, rätt puffigt, men inte överdrivet utan det har funkat bra för min snart tvååring att rymmas i Sulky S med åkpåsen på plats under bygeln.

Åkpåsens största minus är de individuella selhålen som gör att den i en del vagnar kräver både tid och energi vid monteringen. Det finns heller inget extra slitstarktfoder i botten på åkpåsen, utan det är samma foder på hela bakstycket och därmed inget extra skydd för blöta eller smutsiga skor. Utbudet av färger och mönster är enormt och även om priset går upp om man bestämmer sig för att investera både i vinter- och sommarlocket så tycker jag att Petite Chérie känns prisvärd, i synnerhet då den ibland finns med i erbjudanden eller kampanjer. Eftersom att den är mjuka och lätt att forma så tycker jag Petite Chérie åkpåse funkar från nyfödd i liggdel och därefter i nästan alla vagnars sittdel upp till cirka två års ålder.

25 januari, 2016 0 kommentarer

Mini Rodini åkpåse

av Anna 19 januari, 2016

Den som känner sig mätt på recensioner av åkpåsar kan nästan ta en semester från den här bloggen för en tid framöver. Visserligen ligger en hel del barnvagnsrecensioner på kö, några av dem riktigt efterlängtade, men det kommer bli väldigt mycket åkpåse så länge vintern håller sig så frostigt kall som den är just nu. Mini Rodini är ett märke som gör fina och färgglada barnkläder, även ytterkläder som delvis gjort sig kända för sin okonventionella mönster. Jag har längt tänkt att de borde ta steget vidare och producera åkpåsar, faktum är att jag mailade MR detta som ett förslag i augusti 2013. Förra vintern kom sedan en Mini Rodini-åkpåse (vi kan endast spekulera i min påverkan på förloppet, haha) i två utföranden, och denna säsong kom ytterligare några modeller, och den jag har testat heter Mini Rodini Toe Muff All Over Print Green. Inte så catchy namn kanske, men själva åkpåsen är onekligen en blickfångare. Ordinarie pris låg på 1399 kr, just detta exemplar är en recensionsåkpåse direkt från Mini Rodini.

Mini Rodini anger att åkpåsen ska vara 50 x 100 cm. Jag får den till 50 cm bred, men 96-97 cm lång. Jag tror det handlar lite om hur man mäter, jag räknar inte in den lilla kanten överst utan mäter insidan av bakstycket. Höjden på åkpåsens lock är 71 cm, vilket är en bra höjd på locket tycker jag. Detta är en detalj som ofta förbises, men ett för kort lock förtar hela poängen med åkpåsen kan jag tycka. Och ett lock kan ju aldrig bli för långt, för då kan man ju bara låta bli att dra upp det hela vägen. Mini Rodinis åkpåse har tryckknappar på framsidan just för att man enkelt ska kunna reglera hur man vill ha locket. På baksidan finns antiglidmaterial och en elastisk rem med en spänne, tänkt att träs runt sittdelens baksidan och knäppas ihop där, för att minsken risken för att åkpåsen ska glida i barnvagnen. På sittdelar där sufflett och ryggstöd är separata fungerar detta mycket väl, remmen kan dras åt tight och åkpåsen sitter stadigt. När ryggsöt doch sufflett sitter ihop så blir det knepigare. Den här typen av rem ger fler alternativ än vad en fick som ska träs över ryggstödet ger i samma situation, men det funkar onekligen olika bra i olika vagnar.

Mini Rodinis åkpåse har även en kant i huvudändan, som man kan välja att ha uppfälld som ett extra skydd runt barnets huvud, eller som kan vikas ned som en ficka över ryggstödet (1). Jag personligen förstår inte riktigt poängen med denna kant. Den har inte formen nog av en ficka för att verkligen kunna fungera som en sådan, men den är lite för styv och oregerlig för att vara ultimata som skydd runt barnet. Då hade jag hellre sett att den varit som en slags mudd, mjukar för ett barns huvud att gosa in sig mot. Det finns dock vagnar där kanten kommer helt till sin rätt. Exempelvis i Cybex Balios M, där suffletten förlängs med en extra panel av meshtyg – inte så vintervänligt – så kan kanten uppfälld vara ett perfekt skydd för att skärma av de vindare och den kalla luft som annars skulle gått direkt genom meshnätet och in till barnet. Locket kan, som sagt, vikas ned i överkant eller upp i nederkanten i olika längder med hjälp av tryckknappar (2).

Selöppningar i åkpåsen är långa skåror som stängs ihop med kardborre (3). Man behöver alltså inte pilla isär sittdelen sele, utan öppnar istället upp åkpåsen och drar igenom axelbanden, och trär sedan grenbandet genom en vågrät skåra nedertill i åkpåsens bakstycke. Kardborren håller ihop bra på Mini Rodinis åkpåse, så det känns som att den ändå kan isolera och hålla inne värmen. Insidan av åkpåsen är fodrad med återvunnen polyester medan utsidan är av slitstark polyamid som står emot både vatten och vind, men som ändå kan andas så att det inte ska bli svettigt för barnet i åkpåsen. Fotändan av åkpåsens bakstycke är av samma material som utsidan, så att det ska bli lättare att hålla den ren även om man sätter ett barn med blöta eller smutsiga skor i vagnen (4).

Mini Rodinis-åkpåse i några olika vagnar, samt både med och utan barn i sittdelen. För en normalstor tvååring så funkar åkpåsen alldeles utmärkt. Locket går upp till hakan på min yngsta, jag har bara velat komplettera med en filt när han vädret varit lite kallare än vad jag klätt honom för på överkroppen. I Bugaboo Donkey sitter Mini Rodini-åkpåsen väldigt bra på plats, för då kunde jag knäppa remmen runt ryggstödet. I Joolz Geo satt den inte lika stabilt, och sufflettens konstruktion på Geo gjorde att kanten runt åkpåsens huvudändan blev knölig och mer i vägen än hjälpsam. Mysfaktorn är dock hög och rymligheten för barnet – även för barnets fötter med skor på – har varit bra.

Det här är inte den varmaste sortens åkpåsen, dock varmare än vad den känns som om man skulle utgå ifrån tjocklek på locket. Men vid en riktigt buskall vinter så skulle jag vilja komplettera med extra filt eller dylikt. Mini Rodinis åkpåse får dock full pott i utseende, för selöppningen och för att de har ambitionen att den ska kunna sitta utan glid i alla vagnar. Det stämmer inte riktigt i praktiken men de erbjuder i alla fall en relativt flexibel lösning på upphängning. Vattentåligheten och motståndet mot vind känns riktigt bra, så jag tycker att Mini Rodinis åkpåse har en ganska lång användningstid under säsongen och att den är följsam i materialet gör ju att den funkar bra att rulla ihop och anpassa i en liggdel. För den som vill ha en snygg åkpåse att använda till nyfödd och upp till cirka 2 år och inte bor i en del av Sverige som alltid har vargavinder så kan det vara en riktigt bra sak om man förälskat sig i ett mönster på en av Mini Rodinis åkpåsar.

19 januari, 2016 4 kommentarer

7 A.M Le Sac Igloo

av Anna 12 januari, 2016

7 A.M. Enfant vet verkligen vad de gör när det kommer till vintertillbehör, det känner jag mig berättigad att påstå efter att ha testat ännu en av deras åkpåsar. Senast skrev jag om 7AMs åkpåse B212 och nu är det dags för Le Sac Igloo. Jag har faktiskt haft denna åkpåse en gång innan jag började blogga, men den hade nästan fallit ur minnet på mig fram till att jag nu fick möjligheten att få detta recensionsexemplar skickat hit. 7 A.M. Enfant Le Sac Igloo är en åkpåse som finns att köpa i tre olika storlekar – Small, Medium och Large. Small är lagom för babyskydd eller liggdel, Medium funkar för ungefär upp till två års ålder medan Large funkar ett eller ett par år till. Priset beror på storleken. Det verkar vara vara relativt svåra att få tag på numera, man kan hitta något enstaka exemplar till salu hos återförsäljare och så finns de förstås på begagnatmarknaden. Jag hoppas dock att åtminstone Le Sac Igloo kan göra comeback, för detta är en kvalitetsåkpåse både vad gäller funktioner, har den upplevs av barnet och hur den håller värmen.

Le Sac Igloo är tillverkad i ett glansigt material som ska stänga ute vind och även i viss mån stå emot vatten och snö. Locket kan vikas ned och fästas ihop, exemplevis runt bygeln. Åkpåsen har upptill som en luva med av avtagbar (fusk)pälskant som är fäst med tryckknappar. Luvan kan även öppnas upp med en dragkedja, så man får ett helt plant bakstycke på åkpåsen. 7A.M. Enfant Le Sac Igloo har ingen upphängningsficka baktill men väl två rejält tilltagna band med resår och kardborre. För att fästa upp åkpåsen i en sittdel är det egentligen bara fantasin som sätter gränser, man kan spänna banden runt baksidan av ryggstödet eller också fästa den genom selen. I den vagn jag främst använt åkpåsen har jag fäst upp den genom sittdelsklädseln, och då har den suttit riktigt stabilt. Den finns även antiglidmaterial på baksidan av Le Sac Igloo men min erfarenhet är att sånt gör marginell skillnad för en åkpåses tendens att glida.

Insidan av 7 A.M. Enfant Le Sac Igloo är även den mycket väl genomtänkt. 7 A.M. har sedan lång tid tillbaka använt sig av kardborre öppning för selen (1), vilket alltid gjort att deras åkpåsar varit enkla att använda i alla olika sorters sittdelar. Selöppningen är för fempunkttsele med två olika öppningar för grenselet. Åkpåsen levereras i en smart förvaringsväska (2), vilket kanske känns som en irrelevant detalj men det är något jag tycker är väldigt praktiskt med tanke på att åkpåsen tillbringar den största tiden av året under förvaring i ett förråd någonstans. På framsidan av Le Sac Igloo finns nedtill en liten ficka som stängs igen med knappar, perfekt för en napp eller för att förvara ett paket näsdukar i (3).

Åkpåsens luvan i närbild (4), med dragkedjan, den avtagbara tryckknappen och så skymtar man även att det finns tyg som skyddar runt dragkedjans ände, så att den inte skaver på barnets huvud. Locket på Le Sac Igloo är fodrat med fleecetyg, som är fäst med tryckknappar och därmed enkelt kan tas loss (5). Med hjälp av detta tyg kan man reglera värmen i åkpåsen, så att den funkar under en längre period av säsongen. Den underlättar också för rengöringen av åkpåse, ibland kan det räcka med att bara tvätta innerfodret.

7 A.M. Le Sac Igloo har ett lock som öppnas med dragkedja runt längs sidan och det går att ta av locket helt. Dragkedjan på vänster sida, sett om man står framför åkpåsen, tar slut inte längst ned utan halvvägs ned på sidan. På ett sätt är det smart, kall luft som oundvikligen smyger sig in genom det lilla hål som alltid uppstår där två dragkedjor möts är då inte placerat precis vid barnets fötter. Men jag stör mig lite på att jag ibland ville vika ned åkpåsens lock ordentligt för att få utrymme att sätta ned mitt barn, och då hände det att dragkedjan helt åkte ur varpå jag behövde stå och pilla med det fast jag hade ett mindre nöjt barn i vagnen som ville att vi skulle börja rulla omgående. När jag väl lärt mig detta så såg jag medvetet till att hellre öppna upp locket mer på andra sidan, man jag tror jag kanske hade föredragit om skarven varit i botten ändå.

7 A.M. Le Sac Igloo fungerar både i ergonomiska sittdelar, som på bilden, och i vanliga sittdelar. Det jag gillar med den allra mest är att den är så otroligt mysig och ombonad, och även följsam i materialet så det blir inte som att stoppa ned barnet i en styv tunna utan den formar sig efter sittdel och kropp. Som ett tjockt, rejält täcke man får ta med sig ned i barnvagnen. Åkpåsen är dessutom varm men bra på att andas, den kan användas runt nollgradigt men håller även bra vid tio minusgrader eller mer. Storleksmässigt är Medium precis rätt för min minsta som fyller 2 år nu i dagarna och har strl 92 i kläder. Luvan har varit praktiskt i vissa väder, då den erbjuder ett extra skydd för att barnets huvud och ansikte ska slippa exponeras för snö och kalla vindar. Vid andra tillfällen har jag uppfattat det som att den varit i vägen, så jag är glad att den går att öppna upp med dragkedja för då har jag (som på bilderna överst till höger och till vänster i collaget ovan) kunnat vika in ändarna av luvan bakom bakstycket och på så sätt har mitt barn få fri sikt ut åt sidorna.

Min bedömning av 7 A.M. Le Sac Igloo är att det är en åkpåse som är lätt att anpassa både efter vagn och väder, men framför allt gör den sig bäst för lite kallare väder – även när fleecefodret tas ur är den relativt tjock och varm. Eftersom att jag tidigare haft en Le Sac Igloo som jag köpte begagnad och sedan sålde vidare, så vet jag att kvaliteten är god och att åkpåsen tål att slitas på och användas under många säsonger utan att tappa i vare sig funktion eller utseende. Det är synd att det är svårt att komma över 7 A.M.s åkpåsar just nu, de är visserligen relativt dyra men värda en investering för den som ska köra barnvagn vintertid i några år framöver.

12 januari, 2016 2 kommentarer

Maxi-Cosi Stella

av Anna 8 januari, 2016

Recension av Maxi-Cosi Stella
Inköp: Maxi-Cosi Stella har ett inköpspris på strax under 5000 kr. Denna vagn är ett recensionsexemplar från Maxi-Cosi. (Längst ned i recensionen kan du vinna just denna vagn.)
Försäljning: Går ej att säga, vagnen är för ny.
Typ av vagn: Duovagn med separat sitt- och liggdel.

Maxi-Cosi Stella är långt ifrån den första barnvagnen från Maxi-Cosi, som annars nog är mest kända för deras högkvalitativa bilbarnstolar – och i synnerhet för deras babyskydd. Men Stella känns som den första barnvagnsmodell från märket som det verkligen har satsat på och mycket med den är också väl genomtänkt. Den har Maxi-Cosis och Quinnys (som delar moderbolag) karaktäristiska bygel, chassit blir komptakt ihopfälld och de foamfyllda hjulen klarar av både lite snö och lite terräng. Sittdelen har ett bra liggläge och är ombonad, det går att klämma ned en femåring om det kniper men främst är Stella en vagn för barn upp till ungefär tre års ålder, maxvikten är dessutom standard – alltså 15 kg. Det jag gillar med Stellan är att den är lättrullad och så är jag förtjust i sittdelen, men ihopfälld med sittdel på är den inte riktigt så kompakt som den skulle behövt vara för att vara en utstickare på det området. Med det sagt så är det en prisvärd vändbar vagn som jag tror kan uppskattas för den som vill ha något mindre än en vanlig duovagn men något mer stabilt än de många vändbara vagnar som känns bäst anpassade för sommarhalvåret.

Detta recensionsexemplar av Maxi-Cosi Stella är i färgen River Blue, och det ingår med Stellas sittdel även en uttagbar sittdyna i samma färg (1). Jag som har kört Stella på höst och vinter har valt att plocka ur sittdynan för att få mer utrymme för en åkpåse. Att sätta i och ta ur sittdynor och åkpåsar var kanske inte det enklaste med Stella även om sittdelen var bra förberedd. På baksidan av ryggstödet finns två dragkedjor i klädseln (3), och drar man ned dem så kommer man åt själva ryggplatten där man kan pilla igenom selfästena. Jag som testade att göra detta flera gånger kan säga att det blev enklare för varje gång men det tog några försök att få till den rätta vinkeln. Selen är en fempunktsele uppdelad på tre remmar, och spännen på axelremmarna måste precis som i en bilstol paras ihop innan selen kan spänns ihop (2). Remmarna kan dras ut så de blir riktigt långa, vilket är bra om man vill köra ett större barn i vagnen eller om den ska användas vintertid med åkpåse och tjockare kläder.

Med sittdelen vänd bakåt, vilket är hur jag främst har använt Maxi-Cosi Stella, så är det enkelt att komma åt varukorgen framifrån (1). För att justera de olika lägena på Stellas ryggstöd så spänner man upp den svarta spärren högst upp på baksidan av ryggstödet (2). Om vagnen ska fällas ihop med sittdelen på, då måste den vara framåtvänd, så använder man samma svarta spärr kombinerat med den gråa spärren på den för att vika ihop sittdelen. Med fotstödet uppfällt kan man få till en bra liggyta som är både lång och plan (3). Maxi-Cosi Stella har tre lägen på ryggstödet; plant liggläge (4), viloläge (5) och sittläge (6). Sittläget är inte helt upprätt men jag skulle inte klassa det som tillbakalutat heller, det har en svag lutning bakåt som inget av mina barn har irriterat sig på och just sluttande ryggstöd i sittläge är annars en av få barnvagnsdetaljer de kan vara kinkiga med.

Maxi-Cosi Stella är en ganska avancerad barnvagn, många lösningar är okonventionella och inte sådant man redan sett hos många andra vagnar. Det känns positivt med de unika lösningarna men det gör också att det tar lite mer tid att sätta sig in i hur funktionerna bäst kan användas. Mekanismen för att vända sittdelen påminner mig lite om en annan barnvagn men jag misslyckas med att sätta fingret på vilken modell det är jag tänker på. Det handlar iaf om en knapp som ska dras åt sidan och en spärr som sedan dras ut, så lossar sittdelen från chassit (2). Det är alltså snabbt gjort att gå från Stella med bakåtvänt sittdel (1) till Stella med framåtvänd sittdel (3). Jag tror att tanken är att man ska kunna göra det med en hand men det bästa är om man har båda händer tillgängliga.

Chassit på Maxi-Cosi Stella har ett teleskophandtag med steglös höjdjustering, där handtaget kläms fast i önskade position med två snäppfästen på varsin sida av handtaget. I bildcollaget innan finns bild på handtagets lägsta läge (4) och dess högsta läge (5). Jag som gillar att ha barnvagnens handtag riktigt högt hade gärna sett att det gått att höja ännu mer, men det var inte så att handtaget var för lågt på något sätt. Däremot är jag generellt skeptisk till den här lösningen av teleskophandtag, då jag vet att Bugaboo Cameleon+ som hade samma typ av låsning drabbas av så kallade glidchassin. Jag hade tyckt att det varit till Stellans fördel och en mer långsiktigt lösning om teleskophandtaget haft fasta steg som den låste sig i. Den sista bilden visar hur chassit ser ut där sittdelen klickas fast, och den svarta spärren i mitten är den man ska ta tag i för chassits ultrakompakta ihopfällning (6).

Bygeln på Maxi-Cosi Stella är verkligen speciell! Den tar lite tid att vänja sig vid, i alla fall jag som är så van vid att en barnvagnsbygel ska vara på ett visst sätt och sitta fäst vid vagnen på ett visst sätt. Så möts man av detta och slungas genast ut från sin egen bekvämlighetszon. Men jag gillar konceptet! Rakt framifrån ser bygeln mer ut som handtaget på en trehjuling (1), men den gör ett väldigt duktig jobb på att hålla barnet på plats i och med att den har en tvärslå över barnets höft och en del mellan barnets barn – som ett förstärkt, oavknäppbart grenband. Bygeln klickas fast i en öppning i sittytan på Stella (2), och för att lossa den pressar man in en knapp (3). Knappen var lite trög men verkar vara typen som ger med sig av användning. För att kunna lossa bygeln utan att behöva lägga bort den och riskera att den hamnar på smutsig blöt, mark eller glöms bort, så fäster man den med en elastiskt snodd på undersidan av sittdelen. På så sätt kan man lossa och dra upp bygeln och sen bara hänga den framåt (4), medan man sätter i barnet i vagnen.

Suffletten på Maxi-Cosi Stella är i dubbelt tyg, med ett randigt innerfoder. Helt bakfälld så får barnet fritt synfält åt sidorna (1). Suffletten har ett mellanläge om man bara vill skärma av litegrann, och fullt utfällt så är den riktigt, riktigt kort – åtminstone när man har sittdelen i liggläge (3). Men som tur är behöver vi inte bli upprörda över det. Suffletten kan nämligen öppnas upp med en dragkedja och förlängas med ytterligare en panel. Det är lite ovanligt att tittluckan är i den dolda delen av suffletten, men så är det i Stellas fall. Helt utdragen ger suffletten bra skydd från sol eller kalla vindar, och tittluckan i klarplast erbjuder en bra insyn om barnet åker framåtvänd i vagnen.

Givetvis håller Maxi-Cosi bilstolsfanan högt även när det kommer till barnvagnar! För att använda Stellas chassi med liggdel eller babyskydd så får man använda de medföljande adaptrarna. Först fäster man liggdelsadaptrarna på chassit (2) och i dem kan man sedan passa in babyskyddsadaptrarna – som också medföljer vagnen (1). Maxi-Cosis adaptrar är även kompatibla med en del babyskydd från BeSafe och Cybex, så Stella är ur den synvinkeln en väldigt mångsidig bilvagn för familjen med bebis. Det kanske allra bästa med att använda Maxi-Cosi Stella ihop med ett babyskydd är att adaptrarna kan sitta kvar på chassit när det fälls ihop. När man ska fästa babyskyddet har man adaptrarna i ett upprätt läge (3) och när vagnen ska fällas ihop så viker men helt enkelt in dem (4), så går ihopfällningen som en dans.

På grund av stadig avsaknad av en bebis att provköra liggdelar med så kommer här ännu ett teoretiskt inlägg om just en liggdel. Men jag måste säga att när jag provmonterade Maxi-Cosi Stellas liggdel så kändes det som en vagn jag gärna skulle haft en bebis att lägga i! Speciellt såld blev jag på resårmudden på liggdelslocket, det såg så himla mysigt ut. Maxi-Cosi Stella med liggdel känns som en trevlig kombination, liggdelen är rymlig och högt placerad med en sufflett som har utfällbar solskärm så man får till en bra skugga eller en bra avskärmning av duggregn och kyliga vindar (1). Liggdelslocket fästs i fotändan så att man kan ta av det och låta det hänga utan att det rasar i backen (2). Upp vid suffletten finns det tryckknappar i ändan av resårmudden, som man spänner fast på insidan av liggdelens sufflettfästen (3). Med liggdelen ingår en uttagbar madrass (4).

En riktigt smart funktion med liggdelen, som ytterligare bygger på Maxi-Cosi Stellas inrikting som kompakt bilvagn, är att liggdelen med ett enhandsgrepp kan fällas ihop så den blir platt – oavsett om den sitter på chassit eller har tagits av. Det handlar om en halvering av höjden, så det gör rätt stor skillnad om man har ont om utrymme i bilens bagagelucka (5). Det är på undersidan av liggdelens botten i hårdplats som det finns en spärr som dras i endera riktningen för önskad effekt, man känner av ett klick när man nått spärren för fullt uppfällt läge och behöver trycka in en knappt för att fälla ihop liggdelen igen, så det finns ingen risk för att detta ska råka ske när barnet ligger i vagnen (6).

Dags för detaljfest, den bästa sortens fest i barnvagnsrecensionssammanhang! Och grattis till ett nytt eventuellt rekordlångt barnvagnsord. I vilket fall som helst så finns här bilder för att titta närmare på några av Maxi-Cosi Stellas viktigare detaljer och funktioner.
1: Bromsen, en vanlig fotbroms som är enkelt att manövrera och som kan både bromsa och låsas upp från ovansida, dvs man behöver inte trycka upp bromsen med tårna underifrån om man är rädd om skorna eller sommartid går barfota med sandaler.
2: Varukorgen på Stella är på intet sett rekordstor, men jag har kunnat handla med vagnen och ställa ned en matkasse. Mest välfylld får man den dock om man lägger i mindre saker en och en i varukorgen, långsidorna är dock elastiska och kan pressas ned lite. Maxvikten för varukorgen är 5 kg.
3: Framhjulen är skumfyllda och kan med hjälp av den grå spärren framtill antingen låsas i fast läge eller vara snurrbara.
4: Bakhjulen med inbyggd reflexrand och skumfyllda däck.

Nu till den springande punkten och den där Maxi-Cosi Stella i mitt tycke har utrymme för ytterligare förbättring. En i mitt tycke riktigt smidigt bilvagn ska kunna fällas ihop med sittdelen på chassit oavsett riktning, och det funkar tyvärr inte med Stella. Har man sittdelen bakåtvänd blir det mest effektiva att ta av den och sedan fälla ihop chassit separat (1). På bilden med chassit och sittdel bredvid varandra så är chassit normalt ihopfällt. Har man sittdelen framåtvänd så fäller man först ihop den lite extra med hjälp av knappen på spärren för att vinkla ryggstödet, man böjer alltså ryggstödet ett extra steg framåt. Sen fäller man ihop chassit som vanligt med sittdelen på. Låser man bromsen är vagnen då självstående och ganska kompakt men inte jätteliten (2). Att fälla Maxi-Cosi Stellas chassi sker i rätt många moment. Först ska sittdelen av (3), sedan lossar man spärrarna på insidan av handtaget och viker det framåt (4). Därefter trycker man handtaget nedåt, och då har man fått till den normala ihopfällningen av vagnen (5). Tar man tag i spärren mitt på chassit, öppnar upp den och drar den uppåt så får man till den extra kompakta ihopfällningen av Stellas chassi (6), man ser på bilden att hjulen går ihop mer då. På insidan av chassit finns en spärr som håller ihop det, så att det är lättare att lyfta och hantera (7). På denna bild ser man även tydligt spärren som man använder för den ultrakompakta ihopfällningen.

Som jag nämnde högre upp i recensionen så går det faktiskt att låta en femåring på cirka 112 cm sitta i vagnen. Hon väger mer än maxvikten men vagnen gick att styra ändå, och suffletten kunde jag imponerande nog fälla upp utan att den tog i hennes huvud även om det var precis på gränsen. Men en femåring är helt klart större än vad Maxi-Cosi Stella är avsedd för, och det är min tvååring som sitter allra bäst i vagnen. Han har gått om utrymme både åt sidorna, för benen och uppåt under suffletten, och det gäller även när jag haft på honom ytterkläder och haft en åkpåse i vagnen. Åtminstone ett år till kommer han kunna rymmas riktigt bekvämt i Maxi-Cosi Stella.

Slutligen vagnens körkänsla och hur den är att använda sig av. Som bilden ovan bland annat visar så finns det universalståbrädor (i detta fall Lascal Buggy Board Maxi) som är kompatibla med vagnen, och handtagets lutning gör det fullt möjligt för en lite längre barn att få plats på ståbrädan. Man ser även hur Stella ser ut i bilen, med normal ihopfällning av chassit och sittdelen inpackad separat. Jag har kört Stella både här ute i min kära förort och inne i Stockholms innerstad. Maxi-Cosi Stella är en väldigt lättstyrd och lättrullad vagnen. Den kan enkelt hanteras med en hand och kräver inte att du lägger tyngd på för att få den att rulla framåt. På bussar och i tunnelbanan känns den också liten och smidig, det går att ta sig runt inne i trånga butiker och Stella har lämpat sig väl som en kompanjon under mina shoppingrundor. Hjulen är stora och fyllda med foam, de har tagit sig fram på grusväg och över gräs. Det finns inte så mycket fjädring i chassit så jag skulle ändå inte klassa den som en vagn väl lämpad för terräng, mer som en stads-, bil- och shoppingvagn som ändå klarar av att hantera snö eller lite grövre underlag om den måste. Men Stella gör sig ändå bäst på lite slätare underlag. Jag har läst att andra tyckt att framhjulen varit lite skallriga, men jag har inte tyckt att det varit något som stämt in på det exemplar av Maxi-Cosi Stella som jag har kört.

Det hade varit positivt om vagnen gått att fälla med sittdelen bakåtvänd också, speciellt som att den i övrigt har så bra egenskaper för att vara en vagn som tas med på resor. Men den är nog starkare på det området när den användes ihop med babyskydd och/eller med sin smarta, ihopfällbara liggdel och väldigt intressant att det finns två olika grader av ihopfällning av chassit. Totalt sett så tycker jag ändå att Stella är Maxi-Cosis starkaste barnvagn hittills, och med tanke på prisnivån så är borde den vara ett intressant alternativ för den rätt stora målgrupp jag vet söker en vändbar, smal och smidig sittvagn som klarar även andra säsonger än den svenska sommaren – utan att bli omöjligt att köra eller för kall och öppen för barnet som ska åka. I mina ögon kan Maxi-Cosi Stella funka som endavagn men kanske ännu bättre som komplettering till en lite större duovagn!

8 januari, 2016 107 kommentarer

Carena Vinga

av Anna 29 december, 2015

Recension av Carena Vinga
Inköp: Carena Vinga ligger på omkring 4000 kr ordinarepris, men har även sålts för runt 2000 kr på kampanj/rea/erbjudande. Vagnen är ett recensionsexemplar från Carena.
Försäljning: Går ej att säga, vagnen är för ny.
Typ av vagn: Kombivagn, med liggdel som görs om till liggdel.

Nu testar jag något helt nytt, och vänder på recensionsprocessen! Carena Vinga har jag bara kört i två veckor, men intresset i sociala medier har varit stort så istället för att börja med ett kort inlägg om första intryck så börjar jag med en recension i full skala och om jag senare känner att intrycket har förändrats så skriver jag ett kompletterande inlägg. Det funkar inte med alla vagnar, en del är mer komplexa och kräver en annan typ av användning innan jag vet vad jag tycker. Och en del är bara svåra att få grepp om. Jag kan hata vagnen ena dagen, älska den nästa. Men Carena Vinga är en ganska enkel och okomplicerad barnvagn som jag faktiskt törs påstå att jag redan fått mig en ganska rättvis bild av. Det hjälper kanske till att det är den 90e barnvagnen jag kör, det har blivit enklare med tiden att avgöra vad en vagn går för.

Carena Vinga är en kombivagn, men med en lite ovanligare lösning på själva kombikonceptet. Sittdel och liggdel är samma. För att välja mellan de två olika lägena så spänner man ihop eller upp olika remmar på undersidan av klädseln. Det är väldigt snabbt gjort, går på max en minut när man väl har koll på hur allt ska fästas ihop. Madrass för liggdelen finns att köpa till separat, och det är väl ett måste om man inte tänkt använda liggdelen med mjuklift med egen bottenplatta i. Sittdelen är vändbar, suffletten förlängningsbar och vagnen kan fällas ihop i ett stycke oavsett riktning på sittdelen – dock med avsevärt bättre resultat om sittdelen är vänd framåt. Vingas sämsta egenskap är hjulen, som inte alls är så mycket att hurra över då de äter grus med ungefär samma goda aptit som jag åt kallskuret på julbordet. Carena har dock meddelat att de i början av 2016 kommer släppa en Vinga 2.0 med förbättrade hjul, vilka även kommer gå att köpa separat om man vill uppgradera sin Vinga av första generationen.

Vi börjar med sittdelen, den används längst och är därför i mitt tycke alltid viktigare än liggdelen! Carena Vinga har en ergonomisk sittdel, vilket syns tydligt på att sitsen är skålad (1) och att hela sittdelen fälls snarare än bara ryggstödet. Oavsett riktning på sittdelen så har Vinga tre stycken lägen: sittläge (2) med ett så gott som upprätt ryggstöd, viloläge (3) och ett fullt liggläge (ej att förväxla med plant liggläge, vilket bara en så kallad vanlig sittdel kan ha). När sittdelen är framåtvänd så skulle man kunna använda chassit som ett förlängt fotstöd, själva ramen är dock inte justerbar så sittdelen har inget ställbart fotstöd. I mitt tycke är sittdelen varken lågt eller högt placerad på chassit, utan det är en ganska normal höjd (5). För att vinkla sittdelen krävs ett tvåhandsgrepp, något jag aldrig ger en guldstjärna för direkt då jag verkligen föredrar enhandskontrollerade funktioner. Men knapparna på Vingas ram är i alla fall väldigt lättklickade, så det har inte varit något problem att vinkla sittdelen även om det suttit ett barn i.

Sittdelen på Carena Vinga fungerar utrymmesmässigt alldeles utmärkt för en normalstor tvååring, och min minsting (som fyller två år om en månad) kan säkert rymmas något halvår till. Försöker man sätta en femåring i sittdelen så sticker hela huvudet upp. Det är alltså en sittdel som snarare är åt det mindre hållet, men samtidigt stor nog för att funka minst upp till den ålder då många ändå väljer att gå över till en sulky. Utrymmet på bredden är gott, även med tjockare vinterkläder och en åkpåse har min tvååring suttit bekvämt med luft kvar på sidorna. Suffletten tar inte i huvudet vare sig när den fälls ut eller när den är fullt utfälld.

För den som tänkt rulla bebis en Vinga kommer här en teoretisk genomgång av liggdelen. Undersidan av den övredelen av sittdelen är ihopknäppt när vagnen används som sittdel (1), och när det är dags att köra den med liggdel så spänner man upp och om spännena för att få till liggdelsdjupet i klädseln (2). Med Carena Vinga följer ett liggdelslock som träs runt liggdelens fotända (3), det vill säga den kan antagligen dubbeljobba som fotsack för ett mindre barn – det är dock inget som jag har hunnit testa än. Med suffletten fullt uppfälld och liggdelslocket på får Vinga väl godkänt för skyddet av bebis, det är avskärmat men inte helt igenstängt. För den med sommarbebis så kanske suffletten helt nedfälld känns luftigare (4). Vill man inte ha bygeln på så kan den förstås tas av helt. Liggdelen känns normal i storlek tycker jag, och madrassen man kan köpa till är ett par centimeter tjock och tillräckligt vaddera för att man ska kunna ha kvar selen under om man lägger den platt (5). Liggdelen har inga stödpinnar, det går alltså inte att ställa ned den på marken med bebis i för då sjunker den ihop.

Carena Vinga har en sufflett med inbyggd solkeps framtill. I detta vanliga utförandet så funkar suffletten bra i sittläge men känns kort i liggläget eller om man använder Vinga med liggdel. Därför är det verkligen positivt att suffletten kan öppnas upp med en dragkedja och förlängas med en tredje panel – som verkligen skuggar och skärmar av från kalla vindar precis som man vill att den ska. Den bakre panelen av suffletten har dessutom en rejält tilltagen vädringslucka med nät, som stängs med kardborre och kan rullas upp och då fästs ihop med ett elastiskt band. Tack vare denna vädringslucka så tror jag att Vinga kan funka bra på solsemester eller i andra varmare sammanhang.

Världens längsta bild med barnvagnsdetaljer kan skådas ovan, så nu gör vi bäst i att gå igenom dem noggrant tycker jag:
1 – Varukorgen är inte den största, inte den minsta. Jag har packat en normalstor skötväska, ett regnskydd, en liten matkasse samt klämt ned några tunnare jackor och det fick plats. Carena Vinga är kanske inte vagnen man storhandlar med men att gå till ICA och köra hem två kassar har funkat utmärkt. Med sittdel på, enda utförandet jag faktiskt kört vagnen i, så har varukorgen varit lätt att komma åt från båda hållen.
2 – Den här bilden skulle visa mekanismen för att hälla ihop chassit, det är en spärr på höger sida av handtaget som kläms in och dras uppåt, medan spärren på vänster sida endast dras uppåt. Tyvärr syns det lite dåligt, men det är enkelt och kräver ingen fingerstyrka.
3 – Handtaget är ett knäledshandtag som kan ställas i flera olika vinklar, jag visar här det mest uppfällda läget, ett mittenläge samt det mest nedfällda läget. Men det finns flera lägen däremellan. Jag är 170 cm lång och föredrar alltid handtagen i högsta läget, min man som är knappt 15 cm längre har ofta handtaget lägre än jag så jag vet att jag är lite ovanligt i det här avseendet. Jag hade inte mått dåligt om handtaget varit något högre, men jag har absolut inte upplevt det som för lågt.
4 – Det finns mig veterligen inget särskilt regnskydd för Carena Vinga, här har jag testat Elodie Details regnskydd på och det funkar utmärkt. Jag tror därför att Vinter & Blooms regnskydd samt Tullsas regnskydd skulle funka precis lika bra.
5 – Framhjulet är snurrbart men kan låsas i ett fast läge. Där jag bor fick vi snö först häromdagen så jag har kört Carena Vinga på välgrusade promenadvägar och det syns på hjulen.
6 – Bakhjulen ser likadana ut. Gruskorn har fastnat och låter när man kör vagnen inomhus eller på plan mark. Det är tråkigt men ju främst ett estetiskt problem, plockar man bort stenarna ser det rätt trist ut med en massa små hål. Jag ser fram emot att få testa de nya hjulen, som enligt uppgift inte alls ska ha samma problem.

Carena Vinga är smidig att fälla ihop och blir relativt kompakt ihopfälld. Hade den haft ett ställbart fotstöd hade den kunnat bli betydligt kortare då det är just nederdelen av ramen som sticker ut när vagnen fälls ihop med sittdelen framåtvänd (1). Vinklar man handtaget så är Vinga självstående (2). Vill man fälla Carena Vinga med sittdelen bakåtvänd så är det fullt möjligt när ramen är fälld till liggläge, men det går inte att låsa ihop chassit och vagnen blir rätt stor. Med sittdelen framåtvänd så låses chassit ihop automatiskt (4) vilket för att vagnen blir mycket enklare att hantera om den exempelvis ska lyftas in i en bil. Vill man fälla chassit och sittdel separat så blir vagnen förstås mer kompakt. För att lossa sittdelen antingen i detta syfte eller för att vända på den så pressar man ned en grå spärr samtidigt som men trycker in en rund grå knapp på vardera sida av chassi där ramen är infäst (5).

Viktigast av allt – hur är Carena Vinga? Jag tycker det låga priset för vagnen är en ytterst relevant faktor i hur en vagn uppfattas, jag förväntar mig helt enkelt bra mycket mer av en vagn i prisklassen 10-15000 kr än jag gör av en vagn i en prisklass på under 4000 kr. Med det i åtanke så är Carena Vinga förvånande bra. Kompromisserna som gjorts är att sittdelen inte är den största, varukorgen lite mindre rymlig än normalt och att hjulen verkligen behöver den kommande uppgraderingen. Jag kan inte säga något om den långsiktiga kvaliteten på Vinga, då jag bara kört den i ett par veckor ännu, men jag har kört den ganska hårt och tycker den får godkänt även på svåra underlag såsom kullersten. Det är uppseendeväckande mycket fjädring i chassit, det där röda man ser är fjädrarna som gör vagnen riktigt mjuk att köra. Den är alltså inte alls skakig eller stötig, utan man kan få till ett gung – vilket sällan är fallet med den här typen av vagn i budgetprisklass. Suffletten är toppen, det ställbara handtaget funkar också bra men det jag blev allra gladast för var benutrymmet. När jag går mina powerwalks så tar jag riktigt rejäla kliv och det är inte många barnvagnar där jag inte sparkar i eller åtminstone har känslan av att när som helst kunna sparka i. Med Carena Ving tog tårna inte i vagnen trots att jag verkligen ansträngd mig att ta fånigt långa steg. Så av den anledningen tycker jag inte ens att vagnen ska ha större varukorg, för det är i mina ögon så väldigt positivt att benutrymmet är så pass väl tilltaget.

Min tvååring har sovit bra i vagnen, fempunktsselen har varit enkelt att justera och den har funkat bra med åkpåse även fast det inte går att trä åkpåsen över ryggstödet då sittdelen sitter ihop med suffletten med en dragkedja. Med nya hjul som inte äter grus finns det inte mycket kvar att anmärka på. Av det jag vet nu om Carena Vinga så tycker jag att den känns väldigt prisvärd och jag tror att det med rimliga förväntningar är lätt att bli nöjd med sin Vinga.

29 december, 2015 13 kommentarer

Mountain Buggy Duet 2.5

av Anna 15 december, 2015

Recension av Mountain Buggy Duet 2.5

Mountain Buggy Duet 2.5 är Mountain Buggys senaste version av sin exceptionellt smala syskonvagn Duet, som först lanserades hösten 2011. Vagnen var då 63 cm bred men är nu i 2.5-versionen 65 cm bred. Det är ändå en knapp decimeter smalare än vad de konkurrerande syskonvagnar på bredden är. Mountain Buggys första syskonvagn på bredden, Duo, var en väldigt populär modell som existerade i ett drygt decennium innan den nu har tagits ur produktion. Det fanns helt enkelt inte längre någon efterfrågan efter att den smidiga Dueten släpptes.

Duet 2.5 har fyra lufthjul, de två framtill är svängbara men kan låsas i ett fast läge om man vill få förbättrad framkomlighet i terräng eller snö. Hjulen är dock relativt små och även om jag tycker att Dueten är skön att köra och utan problem kan manövrera den med bara en hand, så är rullet kanske inte det allra bästa jag har testat på. Jag har kört MB Duet 2.5 under en kortare period och bjuder därför mer på en genomgång av vagnen än på en regelrätt, fullång recension. För tidigare inlägg om vagnen så finns det en del att läsa i bloggens arkiv om Mountain Buggy Duet.

Duet 2.5 har i flera avseenden förbättrats i jämförelse med den tidigare versionen. Ett exempel på detta är ihopfällningen. På den gamla Duet så krävdes två händer och ett visst famnomfång för att man skulle kunna komma åt de två spärrarna på vardera sida om chassit. På Duet 2.5 har ihopfällningsknappen placerats framtill på chassit, ovanför fotstödet och mellan de två sittdelarna. Knappen på spärren trycks in och sedan dras spärren loss, varpå vagnen viker ihop sig så att framhjulen hamnar under vagnen. Duet 2.5 förblir alltså 65 cm bred, och blir bara marginellt kortare men väldigt mycket plattare. MB Duet 2.5 är därför relativt enkel att få in i bagageutrymmet på en bil, även om det fortfarande kräver att man kan ta ett ganska stort grepp om chassit när vagnen ska lyftas upp.

Det jag gillar med Mountain Buggy Duet 2.5 är att det är typen av vagnen som känns så okomplicerat enkel. Man förstår intuitivt hur den fungerar och den har inget extra lull lull, bara de mest väsentliga funktioner. Sittdelarna har steglöst ställbara ryggstöd som regleras med remmar. Liggläget är i princip helt plant, sittdelen skulle alltså kunna användas med en mjuklift om man skulle vilja. Fotstödet är inte ställbart. Varukorgen är rymlig och enkel att komma åt. Har man båda ryggstöden i liggläge kanske man upplever det som en aning bökigt att få ned en hel matkasse i varukorgen, men jag har under testkörning med lätthet packat in en (ihopfälld) sparkcykel så utrymme finns det utan tvekan.

Klädseln är förvånansvärt enkelt att ta av. Några hakar, någon dragkedja, det går på någon minut faktiskt och som bilden överst till höger i collaget ovan visar så ser det heller inte så konstigt ut att ha bara en sittdel på. Tyvärr finns det bara en typ av bygel, som går över båda sittdelarna. Så ska man köra Duet 2.5 med endast en sittdel så får man hoppa över bygeln helt. Joey, som sidokorgen kallas, är ett namn baserat på vad man kallar en djurbebis till ett pungdjur. Sidokorgen ska alltså funka som en pung, att samla saker i snarare än bebisar dock. Joeyn har samma maxvikt som sittdelen, alltså 18 kg, vilket innebär att man kan storhandla tills plånboken blöder om man har MB Duet 2.5 som shoppingsällskap. Joeyn fästs vid chassit med två adaptrar som kläms på plats och som man sedan klickar fast shoppingkorgen i. Samma gäller liggdelen, det är alltså också det snabbt gjort till skillnad mot Mountain Buggys tidigare lösningar för att fästa en liggdel vid ett syskonchassi. Liggdelen är ganska liten, vilket känns logiskt med tanke på att chassit inte är så brett. Suffletten på sittdelen funkar bra med sin lilla solkeps även i liggläge, men liggdelen sufflett hade gärna fått vara en aning längre. Barnet i liggdelen känns en aning oskyddat även om suffletten är fullt utfälld.

Det jag tror är mest intressant med MB Duet 2.5 är dock att liggdelen numera kan byggas om till denna bakåtvända face-to-face-sittdel. Den bakåtvända sittdelen kan alltså inte köpas separat, utan det är samma ram och sufflett som till liggdelen, och så medföljer ett sittdelstyg som träs på ramen. Sittdelen har också 9 kg som maxvikt, man tänker att den borde orka 18 i och med att sidokorgen Joey kan ta den vikten men tyvärr. Min yngsta på bilderna ovan fyller 2 år om två månader och är cirka 85 cm lång, relativt normalstor för sin ålder. Han ryms ju faktiskt bra i sittdelen och suffletten kan fällas upp utan att slå i huvudet. Benstödet känns dock för kort och ett barn i hans ålder uppskattar inte det fixerade viloläget det minsta, han vill kunna sitta upp mer. Face-to-face-sittdelen kan rent fysiskt fästas på chassit även i liggläge, men som jag förstått är detta inte testat och godkänt och sittdelen måste alltså lossas helt och sen klickas fast igen. Jag hoppas Mountain Buggy i framtida utveckling gör face-to-face-sittdelen med lite längre fotstöd och att det finns möjlighet att vinkla sittdelen med barnet i. Då skulle MBs vagnar snart vara jämförbara med andra duo- och syskonvagnar med vändbara sittdelar. Och tyvärr, denna liggdel och face-to-face-sittdel finns inte för Duo, endast för Duet.

När ens bebis vuxit ur liggdelen, vilket kanske görs redan vid 3-4 månaders ålder om man har ett stort barn, och ännu mer om barnet är fött på hösten och uppnår den åldern mitt i vintern när man ska ha tjocka kläder och kanske en åkpåse också, då fyller face-to-face-sittdelen sin funktion som allra mest. Den gör mycket mer utrymme för en större bebis, och det går utmärkt att fästa en (mindre) åkpåse i den. Ett barn runt halvåret brukar dessutom i större utsträckning trivs i ett tillbakalutat viloläge, att sova med huvudet lite upphöjt känns väl dessutom bara positivt såhär i influensa- och förkylningstider.

Sist men inte minst: Dueten är 65 cm smal, hur stora barn kan egentligen rymmas i den? Rätt stora, tycker jag. Mitt mellanbarn fyller 5 år om några veckor så hon är egentligen mer än 4,5 år gammal på dessa bilder. Och hon sitter bra, så länge hon sitter. Men i hennes ålder så är behovet av liggläge också i princip lika med noll, och att fotstödet är lite kort bekymrade henne inte. Den sträcka på 2,5 km hon åkte i vagnen så var det inget problem att sitta med böjda knän. Minstingen på 85 cm har utrymme kvar för att växa innan fötterna ens tar i fotstödet, och han har rymd under suffletten också. På bilderna ovan har jag tryck fram ryggstöden en bit framför suffletten, för att få ett mer upprätt sittläge – något jag vet uppskattas av mina barn. På sina singelvagnar är detta en funktion som Mountain Buggy redan har förbättrat, så vi får hoppas att syskonvagnen får se samma utveckling framöver – då det vanliga sittläget är en aning för bakåtlutat i mitt tycke.

Mitt sammanfattade intryck av MB Duet 2.5 är riktigt gott. Det finns detaljer kvar för Mountain Buggy att jobba på, men det har också hänt väldigt mycket positivt i jämförelse med den första MB Duet som jag körde i januari 2012, för snart fyra år sedan. Med en snart femåring och en tvååring i vagnen så känns den som sagt stundvis lite trögkörd, jag tror jag skulle uppskattat något större hjul kanske, men den är fortfarande manövrerbar med en hand och att den är så smal gör den ändå väldigt enkelt att använda, i synnerhet i stadsmiljö eller inne i matbutiker och dylika miljöer. Jag förstår varför MB Duet är en populär barnvagnsmodell och ser verkligen fram emot hur Dueten kommer fortsätta förbättras.

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Handla den senaste versionen av MB Duet hos: Jollyroom
Handla den senaste versionen av MB Duet hos: Babyland

15 december, 2015 21 kommentarer

Guide till Bugaboo Bee – allt om skillnaderna mellan Classic, Plus och 3

av Anna 11 december, 2015

Här hittar du en uppdaterad guide över Bugaboo Bee, Bee+, Bee3 och Bee5.

Då jag har märkt att mina Bugaboo-guider är väldigt populära och flitiga använda, så passar jag nu på att utöka med en dedikerad Bugaboo Bee-guide. Tidigare finns även guide till Bugaboos åkpåsar, Bugaboos sittdynor, Bugaboos ståbrädor samt en guide för allt om Bugaboo Cameleon. Denna guide är tänkt som en översikt för att lära sig känna igen och förstå skillnaderna mellan Bugaboos tre versioner av Bee – Bee Classic, Bee Plus och Bee3. För mer fördjupad information om varje modell, samt mina åsikter om dem, så hänvisar jag till respektive recension; Bugaboo Bee Classic, Bugaboo Bee+ och Bugaboo Bee3.

Bugaboo släppte första versionen av Bee för snart tio år sedan, och år 2010 kom Bee+ och september 2014 kom Bugaboo Bee3. Min första Bee köpte jag ny i butik juni 2009, och då kostade den runt 5000 kr. Priserna har höjts för varje modell, och en ny Bugaboo Bee3 med aluminiumchassi får man idag ge 6500 kr för, versionen med svart chassi kostar 7100 kr. Givetvis påverkar detta andrahandspriserna. Såhär i slutet av 2015 kan en Bugaboo Bee Classic kosta allt mellan 500 och 2500 kr, medan Bee+ verkar ligga på mellan 2000 och ibland upp till 4000 kr. Bee3 hamnar först högst i topp, med ett andrahandsvärde på mellan 4000 och 5000 kr, något högre för det svarta chassit. Vad man däremot borde betala för respektive modell är svårt att ge ett generellt svar på. Det beror både på skick och vilka eventuella tillbehör som kommer med vagnen. Det man kan säga dock är att ett begagnat Bee alltid är som dyrast under senvåren och sommaren, och som billigast under senhösten och vintern. Den som tänker sig ett Bee som sommarvagn kan alltså göra ett kap såhär i december, och kanske till och med sälja med vinst om man ångrat sig redan i maj.

Vad är då skillnaderna mellan de olika modellerna? Bilden ovan har jag gjort för att särskilja de främsta funktionerna hos varje modell och hur de skiljer sig åt sinsemellan.

Bee Classic känns bäst igen på sina hela hjulsidor, dock ska även hjulen med ekrar fungera på Classic-chassit så det är inte något som till 100% kan identifiera vagnen. Handtaget är steglöst ställbart, sittdelen är vändbar men det är mer komplicerat än på de senare versionerna. För att vända Classic-sittdelen måste man lossa den från chassit både vid suffletten och vid sittytan, det tar lite extra tid helt enkelt. Suffletten är lång, sittdelstyget väl vadderat och Classic har 4 lägen på ryggstödet – varan ett väldigt bra liggläge medan sittläget däremot är en aning tillbakalutat. Bättre än liggläget på Plus och 3. De vanligaste problem hos Bee Classic var handtag som överbelastats och börjat glida, samt att bromsen gick sönder och att sufflettfästena spruckit pga felanvändning. Bugaboo har sedan länge slutat tillverka reservdelar för Classic, så jag kan inte rekommendera att köpa en som är trasig. Även suffletter är relativt svåra att få tag på, det som finns begagnat börjat rent allmänt bli rätt slitet och de senare modellernas suffletter fungerar inte på Classic.

Bee Plus (+) har hjul med ekrar, tre lägen på ryggstödet och ett mer upprätt liggläge men också ett förbättrat sittläge. Plus handtag ställs i steg, så det kan inte börja glida. Att fälla sittdelen och sedan vända den kan i princip göras med ett enhandsgrepp. Suffletten är kortare än på Bee Classic, men det går även att använda Bee3s förlängningsbara sufflett på Bee+. Bee Plus finns med chassi i aluminium och i svart. Dess främsta problem har varit vobblande framhjul, vilket i många fall kunnat avhjälpas med hjälp av O-ringar som sätts runt framhjulsfästningen.

Bee3 är alltså den senaste modellen, som funnits i snart 1,5 år. I princip allt på Bugaboo Bee3 är även kompatibelt med Bee+, såväl hjul som sufflett och även alla tillbehör såsom åkpåsar, mugghållare etc. De främsta skillnaderna mellan Bee+ och Bee3 är de som inte syns så tydligt. Chassi på Bee3 är förstärkt och när man kör finns inte samma flexibla känsla, som en del uppfattar som rangligheten hos Bee+. Varukorgen har blivit större och sittdelsklädseln är tillverkad av ett annat material. Selen är en 5-punktssele med fem separata selremmar, vilket gör det betydligt enklare att ta i och ur sittdynor och åkpåsar.

Alla modeller av Bugaboo Bee kan fällas i ett stycke oavsett riktning på sittdelen, och alla har en maxvikt på 17 kg. Till Bee Classic och Plus fanns Bugaboo Cocoon, som funkar även i Bee3. När Bee3 släpptes kom även en liggdel för Bee, som också funkar på Bee+. Tillbehör såsom mugghållare, åkpåsar och sittdynor funkar i princip lika bra på alla modeller, även om den gamla åkpåsen som heter Bugaboo Bee är formad efter Bee Classics sittdel och sufflettknappar. På alla vagnar är alla klädsel avtagbar och kan tvättas i maskin. Det går att ha Bugaboos ståbräda på alla tre Bee-versioner.

Vilken Bugaboo Bee är då bäst? Det är förstås en smaksak. Men frågar man mig om min åsikt så tycker jag att Bugaboo gjort ett bra jobb med att utveckla vagnen och Bee3 är utan tvekan min personliga favorit av de tre Beena!

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Handla den senaste versionen av Bugaboo Bee hos: Bugaboo

11 december, 2015 19 kommentarer

BabyBjörn SoFo skötväska

av Anna 30 november, 2015

Baby Björns senaste skötväskemodell heter SoFo och är rätt olika deras förgående skötväska, som hade en mer hård form. SoFo är väldigt mjuk och följsam, det här är skötväskan som kan dubbeljobba som huvudkudde om man skulle vilja och inte har packat väskan full med gafflar och sten. Yttermaterialet är väldigt följsamt men samtidigt förvånansvärt smutståligt. Efter en periods användning där SoFo både tryckts in under barnvagnar och slängts in i en halvskitig bagagelucka så har skötväskan ändå förblivit ren. Färgställningen är ju också den rätt bra för att kamouflera lite smuts, SoFo finns i ett utförande med en insida i lavendel och utsida i grått, med en denimlook i strukturen. BabyBjörn SoFo har några lösningar som gör att den sticker ut lite. Skötväskan har tyvärr ingen upphängning direkt utformad för att hänga den på barnvagnen, till det får man använda den svarta axelremmen i canvas – som även kan tas loss helt då den är fäst vid skötväskans metallringar med små krokar.

BabyBjörn SoFo har dock tre andra bärlösningar, så kanske behöver man inte ens ha den på barnvagnen. Den kan bäras över axeln/snett över kroppen med den långa remmen, över armen eller över ena axeln med handtagen och sedan kan man dra om handtagsremmarna och förvandla BabyBjörn SoFo till en ryggsäck. Den nedre bilden ovan visar hur baksidan ser ut när den dras ut till ryggsäcksläge. Remmarna hålls på plats i det vanliga handtagsläget med hjälp av sydda veck, så det krävs inte några dragkedjor eller knappknäppningar för att göra om SoFo. Den väldigt stora fördelen med att kunna ha sin skötväska som ryggsäck tycker jag är att man kan få båda händerna fria till barnet. Är jag ute och går långa sträckor med barnvagn ser jag till att behöva bära så lite som möjligt, då har skötväskan alltid sin givna plats i varukorgen eller hängandes på handtaget. Men på utflyktsmål där vagnar inte är välkomna och barnen kräver två händer och all uppmärksamhet så har jag tyckt att ryggsäcksläget varit toppen. Men jag hade förstås gärna sett en smart upphängning på barnvagnen, också.

Det råder utan tvekan ingen brist på fack hos BabyBjörn Sofo. Den här skötväskan är verkligen något för den välorganiserade föräldern som tycker att var sak, även minsta småsak, har sin givna plats. Det finns till och med en elastisk snodd på insidan, fri att disponeras efter eget tyckte men jag tyckte den var väldigt praktisk att använda till att fästa fast sådant jag snabbt ville kunna få tag på, typ en snuttefilt, en napp eller ett paket näsdukar. Skötbädden som medföljer är inget speciellt, den fyller sin funktion utan bekymmer. Insidan upplevs dessutom som rymligare än vad man tror när man ser på skötväskan utifrån, men återigen så tror jag att det beror på att BabyBjörn SoFo är så pass lättpackad. Det blir inte att allt bara samlas på en hög i ett stort fack i mitten. Det finns ett fack med dragkedja, för värdesaker eller småsaker som inte får komma bort. Det finns även ett större fack, lagom i storlek för skötbädden och de mindre facken med resår i öppningen är perfekt anpassade för blöjor, ett paket våtservetter och ett, eller ett par, ombyten av kläder. I vardera kortsida finns även ett nätfack, precis lagom stort för att hålla en flaska i ett stadigt, upprätt läge. Utsidans fack är djupa och rymliga de också. Två av dem har magnetlås, så att sakerna hålls på plats även när SoFo svingas upp på ryggen.

Mitt intryck av BabyBjörn SoFo är väldigt positivt. Det är en mjuk och smidig skötväska som ändå står emot smuts på ett bra sätt. Det finns tre olika sätt att bära den på, och det är ju verkligen en stark sida hos väskan för den som inte rullar barnvagn eller ofta går iväg från vagnen med skötväska och barn. För mig, som inbiten barnvagnsnörd, så är det ändå ett litet minus att det inte finns något annat sätt att ha skötväskan på vagnen än att hänga upp den med axelremmen. SoFos färgskala tilltalar mig personligen, men gillar man att matcha hade man något gärna sett ett bredare utbud av färger – en snygg svart men med en bjärt accentfärg på fodret, det hade jag gillat!

30 november, 2015 4 kommentarer