Vagnar

Stokke Trailz med sittdel

av Anna 16 maj, 2016

Recension av Stokke Trailz

Inköp: Stokke Trailz med sittdel kostar cirka 9800 kr. Detta är ett recensionsexemplar från Stokke.
Försäljning: Andrahandsvärdet verkar ligga på runt 7000-8000 kr.
Typ av vagn: Duovagn.

Kanske är detta världens mest utdragna recension av en duovagn? Jag tror att risken finns, med tanke på att jag skrev om Stokke Trailz med liggdel i september 2014 och nu avslutar med att skriva om Stokke Trailz med sittdel i maj 2016. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge sägs det, och om något kan jag väl påstå att jag verkligen hunnit suga på karamellen innan jag bestämde mig för vad jag egentligen tycker om Trailz. Eftersom att jag redan har recenserat halva vagnen tidigare så är det här en kortare version där jag främst går igenom sittdelen samt hur mitt intryck av vagnen har förändrats på 1,5 år. Med liggdelen på chassit minns jag att jag främst uppfattade jag Stokke Trailz som väldigt stor och det kvarstår delvis när jag kör den med sittdelen. Men med ett större barn i vagnen så känns också vagnens yttermått bättre motiverade, och kanske är det därför jag faktiskt gillade Trailz lite mer nu år 2016 än jag gjorde år 2014?

Stokke Trailz var en av de hetaste vagnarna på barnvagnsmarknaden under vintern 2015/2016 och populäriteten verkar inte ha börjat dala än. Stokke har ju länge haft en mycket bra känsla för färg och form vad gäller inredning och med Trailz verkar de äntligen ha hittat rätt bland barnvagnsformerna. Jag tycker själv att Trailz är estetiskt tilltalande, och det parat med att den har många av de ofta mycket uppskattade barnvagnsegenskaper är helt enkelt en lycka kombination. Trailz är dock en dyr vagn och även andrahandsvärdet ligger högt. Frågan är då om funktioner och körkänsla motiverar priset?

Stokkes vagnsmodeller Crusi, Xplory och Trailz har samma sittdel, det vill säga sittdelen funkar på alla tre chassin. Det är en ergonomisk sittdel och den är väldigt välkonstruerad. Jag som även använder en matstol från Stokke (Steps) känner igen många funktioner och knappar, och jag gillar verkligen Stokkes konsekventa tänk. Men de kan på samma gång vara nytänkande, om vi jämför med hur andra barnvagnar fungerar. Som bilden nederst i mitten i bildcollaget ovan visar så är det mycket som händer där sittdel möter chassi. För att lossa sittdelen helt så pressar man in de stora gråa knapparna på vardera sidan (1), en smidig lösning i och med att det är precis där man vill hålla händerna om man ska bära sittdelen. Man behöver alltså inte byta till ett bärande grepp efter att ha lösgjort sittdelen från chassit. När man fäster sittdelen vid chassit så finns det en tydlig färgindikation som visar grönt om sittdelen är korrekt fastsatt (2).

För att vinkla till vilo- och liggläge så är det med ergonomiska sittdelar vanligast att det finns någon slags spärr att lossa på baksidan av ryggstödet. Men på Stokke Trailz sitter den spärren som en rund liten stavknapp på höger sida av sittdelen (3). Trycker man in den så kan man därefter justera sittdelen. En lite ovanlig lösning som det kan ta lite tid innan man bemästrar helt smidigt men samtidigt känns knappen lättåtkomlig, man behöver inte gå runt sittdelen för att fälla den (om man har barnet vänt mot sig). En liten bit ned på chassit finns även spärrar som används när vagnen ska gällas ihop (4). Trailz sittdel är som bilderna visar vändbar och kan ställas i ligg-, vilo- och ett upprätt sittläge. Bilden längst ned till höger i collaget ovan visar fotstödet sett snett underifrån och där syns den vita spärren som ska tryckas in om man vill reglera längden på fotstödet. Drar man ut det för långt så kan det lossna helt från sittdelen, men det betyder inte att sittdelen gått sönder utan fotstödet kan enkelt sättas på plats igen.

Suffletten har en bred solkeps i ett styvt material, det ger en väldigt snygg siluett men innebär också att suffletten är som en kant längs ryggstödet även när den är fälld bakåt. Om det är varmt ute så går det att öppna upp den nedre panelen av suffletten med en dragkedja, där under finns ett meshnät som släpper in lite mer luft och ger en bättre ventilering i sittdelen. Stokke Trailz sittdel är väldigt ombonad och mysig. Den ser grund ut på bild men jag tycker den är ganska rymlig – i min recension av Stokke Crusi finns en bild på min treåring i sittdelen. Selen kan regleras i längd men även i tre höjdlägen i ryggstödet. Bygeln är inte riktigt en swing away-bygel, den har ingen längd och kan inte ställas upp i öppet läge. Men den är lite elastisk och kan lossas i ena änden och böjas upp när man sätter i barnet.

Är man sugen på en Trailz och ofta tar barnvagnen med sig i bilen så är det värt att känna till dels att sittdelen alltid måste tas av från chassit innan det fälls, vilket jag tycker är en nackdel med vagnen. Dels att chassit ihopfällt faktiskt är riktigt platt och kompakt, vilket jag tycker är en fördel med vagnen. Stokke Trailz har ett knäledshandtag som kan vinklas i flera olika lägen, och även kan vikas in helt för att göra vagnen kortare. När chassit ska fällas så kan man dessutom med en teleskopfunktion skjuta in handtaget i chassit. Denna funktion kan inte användas för att höjdreglera handtaget när man kör vagnen utan fyller endast en funktion vid fällning. Väl ihopfälld kan man stapla sittdelen på chassit och få ett ganska kompakt paket att lassa in i bilen (1). Tar man av bygeln från sittdelen så blir den ju dessutom lite plattare och enklare att packa (2).

Stokke Trailz har fyra lufthjul, de två främre är svängbara men kan även låsas i fast läge genom att man pressar ned de två vita spärrarna på chassit (3). Det är en ganska bra höjd från mark till varukorg och det tillsammans med de rejäla hjulen gör att Trailz klarar av en del terräng. Men det bästa med varukorgen är förstås dess storlek. Den bakre, rundande kanten kan antingen has utfälld som på bilden (4), eller så kan den vikas in. Då blir varukorgen ett utrymme som är helt öppet baktill, vilket kan vara praktiskt om man vill lasta in något riktigt stort. Maxvikten för varukorgen är 10 kg men har man stora föremål som inte väger så mycket så finns det gott om utrymme att bygga på höjden.

Ordet plastig används ofta i negativa sammanhang när man vill beskriva en vagn man inte gillar för att den kanske känns bräcklig eller billigt konstruerad. Jag tycker inte att något av de orden stämmer in på Trailz, den känns ganska gedigen och snarare väldigt påkostad. Jag vet dock att en del har upplevt en del missljud från sin Trailz, speciellt vintertid när det har varit fuktigt och kallt, och det beror nog åtminstone delsvis på att plast mot plast har en förmåga att skapa oljud. Och Trailz har en hel del plastkomponenter. Men fördelen med detta är förstås att det gör att en så pass stor vagn ändå inte behöver vara så tung. Sittdelen är väldigt lätt och chassit väger strax under 10 kg.
Stokke Trailz är en stor vagn! Ser man den med liggdelen på kan man nästan känna sig överväldigad av dess omfattning. Men ögat lurar en lite, bredden på Trailz är fullständiga normala 62 cm. Snarare är det höjden som sticker ut. Både sitt- och liggdel är högt placerad. Med ett litet barn kan en hög sittdel vara väldigt skönt för föräldern, det skonar ryggen aning när man inte behöver böja sig så djupt för att plocka upp sin bebis. Men när barnet blir äldre och därmed också tyngre så kan situationen bli den motsatta. Ett större barn ska då lyftas från marken upp i den höga sittdelen och sedan ner igen. Ofta avråder barnvagnstillverkarna från att låta barn själva klättra i och ur sittdelen, men är sittdelen lågt placerad och man själv finns med, kanske med en hjälpande hand bakom barnet och medan den andra handen håller vagnen stadig, så kan det vara mindre ansträngande för den vuxnes rygg och axlar. Och så är också min känsla för Trailz. När min tvååring, på bilderna ovan, väl satt på plats så gillade jag att han kom nära mig och han själv gillade utsikten han fick. Men att lyfta upp honom dit var rätt tung, och då vägde han ändå 3-4 kg under Trailz maxvikt på 15 kg.

Körkänslan i Trailz tycker jag är bra. Tanken med vagnen är att den ska kunna ta sig fram överallt och nog klarade den min förortsterräng, men jag skulle ändå inte riktigt kalla Trailz för en terrängvagn. Ska man regelbundet gå i skogen eller i grövre terräng så finns det vagnar som passar ändamålet bättre. Det finns fjädring i chassit och det stora lufthjulen gör körningen mjukare. Utrymmet för långa ben är godkänt och Trailz funkar således även för de lite längre föräldrarna. Känslan i själva vagnen är också något jag tycker om. Klädslarna är mycket välsydda och alla knappar är enkla att trycka in, alla spärrar är tydliga och greppvänliga. Stokke Trailz är enkel att använda och så länge man kommer överens med storleken så gillar man den just för det okomplicerade. Att Stokke dessutom är duktiga på att släppa nya färger på klädslar och andra tillbehör är dessutom en rolig bonus.

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Handla Stokke Trailz hos: Babyland
Handla Stokke Trailz hos: Jollyroom

16 maj, 2016 6 kommentarer

Emmaljunga Scooter 4 S/ 4 S Air

av Anna 9 maj, 2016

Recension av Emmaljunga Scooter 4 S / 4 S AIR
Inköp: Scooter 4 S kostar cirka 2900 kr. Detta är ett recensionsexemplar från Babyexperten.
Försäljning: Andrahandsvärdet verkar ligga på runt 2000 kr, beroende på år, skick och hjul.
Typ av vagn: Sulky, sittvagn.

Om det är något märke som kan påstå sig kunna det här med sulkys och kan backa upp det med mångårig erfarenhet, så är det väl just Emmaljunga. Scooter är en modell som hunnit få några år på nacken och jag har testat varianten som kallas 4 S, där S står för att framhjulen är rörliga swivelhjul. Jag har kört vagnen både med de punkteringfria Ecco-hjulen och med de luftfyllda Air-hjulen. Scooter 4S är en klassisk sulky, nog vad många tänker på när de hör själva ordet sulky. En fast framåtvänd sittdel och fyra hjul helt enkelt. Sen är Emmaljungas Scooter 4S en modern vagn så den har även ställbart handtag och ryggstöd. Bygeln är fast och kan inte monteras bort och maxvikten är tråkstandard på 15 kg. En maxvikt som återfinns på de flesta av Emmaljungas vagnar, vilket är synd för när man känner på dem så känns de ofta mycket mer tåliga och gediget byggda än många andra modeller som godkänts för högre maxvikt. Det är därför jag kallar standarden för 15 kg på tråkig, jag tycker det borde finnas säkerhetstester på fler nivåer så att fler vagnar kan få högre maxvikt.

Hjulen först av allt, för i mångt och mycket är det ändå de som gör vagnen. När jag testade Emmaljunga Super Viking under 2014 så hade Emmaljunga stora problem med ett material som käkade grus som ett utsvultet djur. Därför tog märket fram den nya hjultypen Ecco och de är verkligen av fin kvalitet. Jag tyckte först att Ecco-hjulen såg lite märkliga ut, med bara tre ekrar och så tunna och platta. Men när jag kört med dem så ändrade jag snabbt uppfattning. För att vara punkteringsfria hjul så tycker jag Ecco-hjulen gör riktigt bra för sig. Vi hade en snöfattig vinter där jag bor men när vi hade 4-5 cm så rullade Scooter på rätt bra genom snön ändå. Ändå ska jag inte sticka stol med att jag, om jag måste välja, absolut föredrar Air-hjulen. Ja de gör vagnen lite tyngre men inte större. Det positiva lufthjulen bidrar med till vagnens körkänsla är om än diffust ändå tydligt där. Jag tycker ju att lufthjul gör hela fjädringen bättre, det är som att de luftfyllda däcken skärmar av och fångar upp alla småstötar som uppstår till exempel när man kör över en väg med grovt grus. Så är det även för Emmaljunga Scooter 4S Air, körupplevelsen blir lite bättre än med de punkteringsfria Ecco-hjulen. Men är just risken för punktering något man inte vill utsätta sig för så känns Ecco som sagt som ett värdigt alternativ.

Emmaljunga-Scooter-detaljer-ihopfallning

Varukorgen är lättåtkomlig bakifrån men har nättäckta sidor, som gör att man inte får in saker från det hållet (1). Jag gillar storleken på Scooter 4S varukorg, jag har haft vagnen med på utflykt och fått med mig både matsäck och skötväska, den sväljer mer än man kan tro helt enkelt. Handtaget har en bra längd och kan vinklas i många olika lägen, på mina bilder visar jag det högsta, det mellersta och ett av de lägre positionerna som knäledshandtaget kan ställas i (2). För att fälla ihop vagnen krävs att man använder båda händerna och öppnar upp spärrarna på chassit (3) samt en extra säkerhetsspärr, sedan viker man hela övre delen av vagnen framåt. Man kan välja mellan att få vagnen lång och platt (4) eller gör den lite kortare genom att ha ryggstödet mer främfällt innan chassit fälls ihop. Men då blir vagnen också högre. Oavsett hur man väljer att göra det, så är Emmaljunga Scooter 4S inte direkt liten ihopfälld. Den låser inte heller ihop sig automatiskt. Visst funkar det att fälla den och lasta in den i bilen men detta är inte en optimal bilvagn och den gör sig allra bäst när den är och förbli uppfälld. Vagnens broms är det inga konstigheter med. Den kan kännas lite vass när man använder den med en sandal på foten men den är samtidigt väldigt tydlig med om den är ilagd eller ej (5).

Fotstödet på Emmaljunga Scooter 4S är ställbart i många olika vinklar, och klätt med tyg. För att ställa in fotstödet i önskad position krävs båda händerna, då knappar ska trycka in på insidan av båda lederna och sedan får man vinkla fotstödet som man vill ha det. Jag gillar att fotstödet har en bra kant nedtill, något för foten att ta spjärn mot. Jag är lite mindre förtjust i att det är så fint tyg på det, i alla fall när det tyget ett par leriga stövlar senare inte längre är så himla fint.

Emmmaljunga Scooter 4S är en i mina ögon smidig vagn att använda, det krävs ingen titt i instruktionsboken för att man ska förstå sig på hur vagnen fungerar. Selen är en vanlig fempunktssele där axelremmarna kan fästa i två olika höjder och där selremmarna kan förlängas när barnet växer och blir storre (1). På baksidan av ryggstödet finns Emmaljungas varningstexter och även två ringar för upphängning av exemplevis regnskydd, det finns även liten förvaringsficka (2). Scooter 4S har ett ryggstöd som kan vinklas till flera olika lägen, genom att man greppar i dess överkant och drar uppåt för att låsa upp det så att ryggstödet blir rörligt. Liggläget är tillbakalutat men inte plant (3), sen finns även viloläge (4) samt ett i princip helt upprätt sittläge (5).

Suffletten är ett kapitel för sig. Jag älskar den när den är utfälld och kan absolut inte förstå mig på den när den fälls tillbaka. Det kanske låter flummigt men om det är kallt eller blåsigt ute, eller som solen skiner, och jag har ett sovande barn i vagnen – då tycker jag det är helt fantastiskt vilket bra skydd man kan få till med suffletten. Fullt utfälld med förlängningen uppe och solskärmen framme så går suffletten ända fram till bygeln – som bilden överst till vänster visar. Det kommer ändå inte bra med luft på sidorna så kvavt blir det inte, men det finns absolut inget behov av kompletterande solskydd i typ av solgardin eller dylikt. Sen är det bra att suffletten kan ställas i så många olika vinklar, så det är lätt att anpassa vagnen efter ens eget eller ens barns behov av avskärmning från omvärlden.

Problemet med suffletten tycker jag är att det är väldigt svårt att se barnet och att det rent estetiskt inte är så vackert att beskåda Scooter 4S med suffletten bakfälld. Suffletttyget hänger rakt ned. Jag har fått tips om att man kan använda suffletten för förvaring av lösa jackor eller liknande, men jag tror inte att det är så Emmaljunga har tänkt sig det. Jag hade tyckte att det varit snyggare som suffletten packats ihop kompakt i höjd med ryggstödet. Nu trodde jag först att något missas i montering när suffletten såg ut som en tom säck under handtaget. Utfälld är den ju så väldigt snyggt så det känns som att något saknas helt enkelt, det är känslan jag får när jag kör Scooter 4S med suffletten bak.

Emmaljunga-Scooter-suffletten-ser-barnet

En annan nackdel med sufflettens konstruktion är att om man vill ha den lite framfälld – för att det ser snyggare ut så, så tappar man genast all sin sikt över barnet. Det finns ingen tittlucka i suffletten så enda sättet att se sitt barn är att ha suffletten hängandes eller att fälla fram den och sen gå runt vagnen för att se om barnet somnat. Tittar man på de tre bilderna ovan så är den längst till höger i övre raden – där jag inte längre ser mitt barn alls – samma läge som på bilden längst ned till höger. Så min sikt över barnet är borta innan barnet ens fått något sol- eller vindskydd av suffletten. För att skärma av barnet måste suffletten dras fram mycket mer. Det blir därför svårt om man vill skärma av barnet lite men ändå kunna se in till det, framför allt för att kolla just sov- eller vakenstatus om man har ett barn som sover i vagnen. Någon slags tittlucka hade därför varit uppskattad av mig som fortfarande har barn som sover dagtid.

Jag måste säga att jag gillade Scooter 4S, allra mest med lufthjulen. Ecco-hjulen var överraskande bra och höll till och med för promenaderna till pulkabacken den korta period vi hade riktig vinter i Stockholm, men rullet är blir bättre med Air-hjulen på chassit. Själva sittytan för barnet är riktigt mysig och ombonad, och att suffletten kan dras fram så långt och skapa som en sovbubbla för mitt barn gör att jag förstår varför han har uppskattat att sitta i den här vagnen. Åkturerna har helt enkelt varit väldigt bekväma för honom. Ur ett barnperspektiv måste det här vara en av de bästa sorternas barnvagn. Ur mitt föräldraperspektiv har jag en del tveksamheter. Jag skulle vilja kunna se mitt barn bättre med suffletten utfälld. Jag hade också gärna sett att vagnen lite bättre anpassats efter sin målgrupp. Sulkys används främst av förskolebarn och förskolebarn är smutsiga. Typ väldigt smutsiga. Att fotstödet är helt klätt i tyg känns opraktiskt, även om tyget är slittåligt och enkelt att torka av. Jag hade föredragit en annan konstruktion, som det är nu såg vagnen skitig ut efter en promenad med leriga barnstövlar. Och absolut, vagnen är till för att användas och jag skulle aldrig avstå att sätta mitt barn i vagnen på grund av smutsiga skor. Men jag hade gärna sett att det varit ännu enklare att återställa vagnen i rent och snyggt skick efter promenad.

Scooter 4S funkar bra för långa föräldrar. Att handtaget är långt skapar mycket stegutrymme. Men ibland kände jag att jag kom lite väl långt bakom mitt barn? Som att först rullade vagnen, sen var det ett mellanrum och sen kom jag. Men jag är också bara 170 cm lång och för min 1,5 dm längre man så verkade det upplevde mellanrummet inte existera. Måste jag välja så föredrar jag dock alla gånger ett handtag som känns lite för långt än ett som känns lite för kort. I övrigt är körkänslan bra. Emmaljunga Scooter 4S / Air är inte den mest lättrullade eller lättstyrda vagnen, EL har ju haft problem med tröga framhjul senaste året, men den tuffar på och känns som en slitvarg man kan använda längre. En klassiker helt enkelt. Det finns utrymme för moderniseringar men i stort tror jag Scooter 4S är precis den vagn Emmaljunga vill att den ska vara och det respekterar jag för de har gjort den väl. Gillar man det klassiska så blir man inte besviken på Emmaljunga Scooter 4 S / 4S AIR.

9 maj, 2016 14 kommentarer

Phil & Teds Dash

av Anna 2 maj, 2016

Recension av Phil & Teds Dash
Inköpspris: Dash kostar cirka 7700 kr i paket med syskonsätet och cirka 6000 kr som singelvagn med endast sittdel. Liggdelen kostar cirka 2000 kr. Detta exemplar är ett recensionsex direkt från P&T.
Andrahandsvärde: Har ännu inte sett någon P&T Dash begagnad. Notera dock att det finns en äldre modell från P&T som också heter Dash men är en helt annorlunda vagn.

Phil & Teds som barnvagnsmärke var så stort för 4-5 år sedan och jag har tidigare skrivit om två av deras modeller här på bloggen. Senast om P&T Promenade och dessförinnan, en av de äldsta recensionen på Allt om barnvagnar, om P&T Vibe V2 som jag hade som syskonvagn när mitt andra barn var nyfödd. Sen försvann märket nästan helt från marknaden under en period och är nu, tyvärr, riktigt svåra att hitta hos fysiska återförsäljare. Men produktutvecklingen hos P&T har inte direkt legat i dvala. Tvärtom spottar märket ur sig nya modeller, även om de i det här fallet förvirrar oss alla genom att återanvända gamla modellnamn. Nya P&T Dash är alltså en syskonvagn enligt Phil & Teds inlinemodell, och givetvis kan den även användas som singelvagn. Jag har testat den i båda konfigurationerna, men eftersom att min yngsta är två år så har jag inte testat Dash vare sig med liggdel eller mjuklift, och därför inte heller i kombon mjuklift under – syskonsäte upptill.

P&T Dash är antagligen det närmsta en vagn har kommit att ha en sittdel stor nog för mig. Min sjuåring satt riktigt bra i Dash och galet nog så väger han precis lagom för att faktiskt kunna köras i vagnen utan att bryta mot tillverkarens rekommendationer. Maxvikten för huvudsätet när Dash körs som singelvagn är 25 kg, när den körs som syskonvagn 20 kg. Syskonsätet tar 15 kg och varukorgen är godkänd för en belastning av 5 kg. Dash fotstöd är kanske inte execeptionellt lång, utan det är ryggstödet som gör sittdelen så rymlig. När jag fällde upp suffletten över sjuåringens huvud så fanns det luft nog för att få mig att tro att han skulle kunna rymmas bra även om han blev en hel decimeter längre. Helt logiskt satt förstås även femåringen bra i Dash och tvååringen ska vi inte snacka om, han gled runt som i en regelrätt fåtölj med riktigt hög komfort. Som bilden längst ned till höger kan få illustrera så vill jag också slänga in en kort kommentar om hur mycket jag uppskattar att fotstödet är gjort i lättstädad hårdplast, det gjorde det mycket enklare att fräscha upp vagnen efter att ha kört hem barn med väldigt leriga skor.

P&T Dash är väldigt smal för att vara syskonvagn, endast 64 cm bred vilket snarare är att jämföra med en singelvagn som är lite bredare än normen. Vagnen har tre hjul och huvudsätet är endast framåtvänt. Sittläget är väldigt upprätt, ser man till att pressa fram ryggstödsplattan ordentligt så är det i princip helt upprätt (1). Ryggstödet hålls uppe med en rem (2) och kan fällas ned till ett viloläge (3), som verkligen bara är ett viloläge som bilden visar. Men det lutar tillräckligt mycket för att barnets huvud i alla fall inte ska falla framåt om det somnar i vagnen. Med Dash medföljer en sittdyna för huvudsätet (4) och selen kan fästas i tre olika höjdlägen och har ett bra, lättanvänt spänne (5).

Vill man använda P&T Dash som syskovagn från nyfödd, eller kanske som singelvagn med nyfödd, så kan vagnen med några enkla dragkedjedrag byggas om för precis det syftet. På insidan av sittdelen, längs med ryggstödets kant, finns en dragkedja som ska dras ned i båda riktningar. Då lösgör man ryggstödsplattan och kan lägga ned den till en plant yta för mjukliften att passas in i. Som fotot i mitten av collaget ovan visar så kan detta läge inte användas som liggläge för ett större barn, eftersom att utrymmet för mjukliften är nedsänkt efter fotstödet. Maxvikten med ryggstödet i detta läge är 9 kg. På de äldre P&T-vagnarna var det öppet baktill när man fällde ned huvudsätet för bebis, men här har Phil & Teds tänkt om till det bättre. För att skärma av runt bebisen finns nu både ett lager meshnät, men också ett heltäckande lager som fungerar bra som skydd mot både vind och sol. Luft kommer in till bebisen framifrån, under suffletten.

Suffletten på Dash är ett kapitel för sig. Inte nog med att klädseln är otroligt snygg i gråmelerat, den här suffletten är också välkonstruerade med tre rejäla paneler. Den yttersta är en väl tilltagen solskärm som snyggt kan vikas undan så den inte syns, om man vill skärma av mer men ändå ge barnet en bättre chans att kunna se ut. På sidan av suffletten finns också en praktiskt förvaringsficka med dragkedja.

Något man märker snabbt med en barnvagnstillverkare som hängt med länge, är att de hunnit fundera några varv kring smarta tekniska lösningar och funktioner. Jag är ett stort fan av selen i P&T Dash sittdel, den är löjligt enkelt både att spänna upp och att knäppa ihop (1). I och med att den delar sig i fem delar så är det också lätt att sätta i sittdynor eller åkpåsar i vagnen. Dash har en lättanvänd och väldigt tydlig handbroms, med röd markering för låst läge och grön markering när vagnen är redo att rulla (2). Fotstödet är också smart (3). Det handlar om en funktion det tog mig ett tag att märka men under sittytan finns alltså ett litet stöd som går att dra ut, och när man gjort det så får man en lite längre sittyta (4).

Varukorgen på Dash är riktigt, riktigt stor. Som singelvagn är det här absolut en vagn man kan fylla med ett par, tre matkassar utan minsta trubbel (5). Som syskonvagn är läget ett annat. Då äts större delen av utrymme upp av barnets ben, några småsaker får plats framför fötterna och något under sätet men det är inte längre en vagn man vill ha med på storhandlingen. Dash är utrustad med punkteringsfria hjul, med luftkanaler. Jag tycker dessa hjul är riktigt bra, och vagnen är mycket lättrullad och klarar av både lite terräng och grusig asfalt. Bakhjulen har täckte sidor för att ett barn i syskonsätet inte ska kunna stoppa in fingrarna i dem (6). Framhjulen kan låsas i ett fast läge (7).

Att få till fällningen av P&T Dash på ett smidigt sätt tog mig några försök, men när man fattat hur momenten ska utföras så var det faktiskt inte svårt. Men fortfarande väldigt annorlunda tillvägagångssätt jämfört med en ”normal” fällning av en barnvagn. Först får man vika upp fotstödet mot ryggstödet genoma greppa tag om metallramen under sittytan och dra den uppåt (1). När man gjort det är chassit i position för att fällas ihop, och ska alltså vikas bakåt (2). Sedan drar man ut spärren i ena sidleden och när låssymbolen är i rätt läge (4) så är det bara att fälla ihop vagnen. På chassit finns en spärr som håller det låst i hopfällt läge (5). Vagnen är inte självstående men kan förvaras på högkant lutad mot en vägg (6). Bilden på Dash ihopfälld i vår baklucka är tyvärr lite mörkt, men här syns det tydligt att detta är vagn som alltså kan ta två barn men ändå ta upp väldigt lite plats i bilen (3).

Till syskonsätet! Som jag nämnde ovan kan detta säte även fästas upptill på vagnen men jag har endast kört P&T Dash med syskonsätet nedtill, bakom huvudsätet. En mer än vanlig kritik mot denna typ av vagn är att det undre barnet hamnar så väldigt långt ner och att det är dålig sikt ut. Och visst är sätet låg placerat, men när min tvååring sitter baktill så har han varit väldigt nöjd och aldrig klagat på att han inte skulle sett ut. Sikten åt sidorna är ju tvärtom väldigt god. Dahs syskonsäte klickars i två fästen längst bak på chassit (1). På det ena fästet finns en knapp på insidan som kan pressas in så att syskonsätet kan vinklas. Sittläget är något tillbakalutat som det är (2) och jag hade gärna sett att det haft ett mer upprätt läge – men då hade det kanske kommit lite för nära ryggstödet på huvudsätet. Viloläget på syskonsätet (3) känns dock riktigt bra. Som jag förstått det finns det ingen sufflett för syskonsätet, det hade kanske varit önskvärt med något litet skydd men med ett vaket barn i syskonsätet har jag inte saknat det.

Med hjälp av fästena på chassit är det enkelt att klicka av syskonsätet, men också att böja fram det in under huvudsätet – så att syskonsätet kan sitta kvar när vagnen fälls ihop (4). Ihopfälld med syskonsätet på blir P&T Dash marginellt högre än när den fälls som singelvagn, men fortfarande mycket kompakt. Klickar man av bakhjulen blir den förstås ännu mindre (5). Utrymmet för en normal steglängd hos den som kör vagnen är fortfarande bra med syskonsätet på, handtaget kan vinklas i ett vågrätt läge och även om själva syskonsätet sticker ut en del så har det finns utrymme nog för mina fötter att röra sig under det (6).

Jag vet att många tycker att en bygel nästan är ett måste för att en vagn ska vara bra, och Dash bygel är ett trevligt exemplar. Den klickas på ramen, så vill man vara utan bygel slipper man fula fästen som stör och sticker ut. Bygeln kan vinklas ner vilket gör att den inte är i vägen när vagnen är ihopfälld heller. Som jag nämnt tidigare så finns även en vanlig liggdel som tillbehör till Dash.

Hur är då körkänslan i P&T Dash och hur är den som singelvagn kontra som syskonvagn? Jag blev positivt överraskad över hur lättrullad den här vagnen är. Vanligtvis föredrar jag lufthjul, i synnerhet på syskonvagnar som ska belastas väldigt tungt, men på Dash tänkte jag aldrig på att hjulen inte var luftfyllda. Och att få till ett så bra resultat utan att behöva oroa sig för punktering är ju verkligen toppen. Med två barn i vagnen och en totalt belastning på cirka 20 + 12 kg så var Dash ändå löjligt enkel att promenera med, jag kunde både köra och styra den med en hand. Att handtaget är ställbart och dessutom ganska långt efter leden gjorde också att jag kunde gå med en för mig normal, och bekväm steglängd. Jag tycker också att Dash var lätthävd, även med två barn i. Som singelvagn känns P&T Dash åt det större hållet och är kanske inte det allra smidigaste alternativt när man vill ha något kompakt på bussen, men eftersom att den också har så rymlig sittdel så tycker jag storleken är fullt rimlig. Och vi snackar som sagt om en vagn på 64 cm i bredd. Det är inget märkligt egentligen om man tänker på att det finns många populära singelvagnar som är 61-62 cm breda.

Som singelvagn är Dash största plus att den har en mycket stor sittdel och en mycket hög maxvikt. Nackdelen är att den inte har något liggläge och att huvudsätet endast är framåtvänt. Det går dock att fästa sykonsätet bakåtvänt på chassit, men då är det alltså den lilla sittdelen vi talar om – som tar 15 kg och som är låst i en 45-gradig vinkel. Stor förbättring mot tidigare då Phil & Teds vagnar överhuvudtaget inte möjliggjorde att man hade barnen mot sig. Som syskonvagn finns dock inte funktionen alls, då är det endast två framåtvända sittdelar som gäller. Med två barn i lite större åldrar, säg från cirka 1,5 år och uppåt, så funkar denna lösning bra. Mina barn var nöjda i vagnen, den yngsta visade tydligt att han ville sitta i syskonsätet. Att han hamnade bakom/under störde honom inte, däremot märkte jag att han gärna hade velat sitta mer upprätt. Hade han varit yngre hade jag som föräldrar dock uppskattat det utmärkta viloläget på syskonsätet, men saknat en sufflett att skärma av med.

Huruvida man gillar Phil & Teds vagnar som syskonvagn eller inte handlar enkom om vad man tycker om inlinesystemet. Jag tycker det är riktigt smart för den som kör mycket i stan, har en hiss med smal öppning eller vill ha en syskonvagn som verkligen blir liten i bilen. Bara man är okej med att ha barnet framåtvända och att möjligheten till ögonkontakt inte är samma som i en syskonvagn på bredden med bakåtvända sittdelar, så har man en riktigt bra vagn i Dash. Vill man dessutom enkelt kunna omvandla syskonvagnen till singelvagn och tvärtom så tycker jag att Dash är bra även i det avseendet. Det är en speciell typ av vagn men jag tycker fortfarande att Phil & Teds modeller fyller en viktig funktion på marknaden och nya Dash är ett av de bättre exemplen på det.

2 maj, 2016 2 kommentarer

Britax B-Motion 4 Plus

av Anna 18 april, 2016

Recension av Britax B-Motion 4 Plus

Inköp: B-Motion 4 Plus kostar komplett cirka 3800 kr. Denna vagnen är ett recensionsexemplar direkt från Britax.
Tillbehör: Tillbehör som regnskydd, liggdel, fotsack och terränghjul kan köpas till separat.
Typ av vagn: Sulky, sittvagn.

Britax har varit duktiga på att både förvalta och utveckla sina barnvagnsmodeller, och nu hade turen kommit till B-Motion 4 Plus. Jag har inte testat föregångaren så jag kan tyvärr inte bjuda på någon jämförelse av det slaget. Jag har dock textat Britax Affinity och Britax B-Agile 4 Plus. Den senare är väl den som är mest snarlik den här vagnen.

Britax B-Motion 4 Plus är en vagn som på pappret har allt. Eller nästan allt. Smidig ihopfällning, kompakt när den väl är ihopfälld. Rymlig varukorg, lång sufflett och ställbart handtag. Den har även ställbart fotstöd, nästan fullt liggläge samt rejäla och skumfyllda hjul. Och så toppar Britax det med en hög maxvikt på 20 kg.

Fortsätt läsa

18 april, 2016 13 kommentarer

Carena Kobbe

av Anna 6 april, 2016

Recension av Carena Kobbe
Inköp: Carena är Lekmers eget varumärke och Kobbe säljs för närvarande för 1995 kr. Detta vagn är ett recensionsexemplar från Lekmer.
Försäljning: Går ej att avgöra då vagnen är så pass ny.
Typ av vagn: Sulky, resevagn.

Less is more har det hetat sen länge och just nu lever barnvagnsbranschen verkligen efter detta. Barnvagnar små nog att kunna tas med som handbagage har varit riktigt hett ända sedan Babyzen Yoyo lanserades i slutet av 2012 och flera är försöken att återskapa Yoyos succé men kanske har ingen kommit så nära som Carena nu gjort med sin nya modell Kobbe? Vi börjar med måtten, för jag vet att det är en viktigt detalj. Carena Kobbe är ihopfälld 52,5 x 45,5 x 23,5 cm stor. Såhär kommenterar Carena Kobbes mått i förhållande till reglerna för mått på handbagage:

Kobbe är kompatibel med IATA’s äldre riktlinjer för handbagage som är 56 x 46 x 25 cm. Med äldre menas de mått som under många år var den generella riktlinjen för flygbolagen. IATA har i dagsläget inte publicerat några nya riktlinjer för mått på handbagage men de mått som är framtagna tillsammans med flygplanstillverkarna för framtiden är 55 x 35 x 20 cm. Kontakta det flygbolag ni avser att resa med för att säkerställa vad som gäller för just det flygbolaget.

Hur ska man tolka det? Jag tar det som att Kobbe är egentligen lite för stor för att officiellt gå som handbagage men att vagnen är så pass mycket gränsfall att den nog kan funka ändå. Jag känner redan till en person som fått med sig Kobbe som handbagage och vet åtskilliga som haft MB Nano ombord på planet trots att den egentligen är för stor. Vad som är fastställt är i alla fall att Carena Kobbe är väldigt liten ihopfälld och i alla andra sammanhang än ombord på ett flygplan så är den mycket smidig att ha med sig.

Liten vagn, liten sittdel? Det är ett vanligt problem att barnvagnar som ska bli små ihopfällda inte rymmer så mycket när de är uppfällda. Carena Kobbe tar standardmaxvikten på 15 kg men är faktiskt ganska rymlig i själva sittytan. De tre översta bilderna är på min drygt 115 cm långa femåring, mest för att visa vilken kapacitet Kobbe har. Min femåring får plats under suffletten i sittläget men ryggstödet slutar nedanför hennes nacke, så att luta sig bakåt är obekvämt och liggläget är inte att tänka på. Men som avlastning för benen för ett vaket, litet längre barn så funkar Kobbe. På nedre raden syns min dryga tvååring som har strl 92/98 i kläder. Han sitter utmärkt i Carena Kobbe med mycket rymd mellan huvud och sufflett och för honom är ryggstödet så pass högt att både nacke och huvud får support om han lutar sig bakåt. Den sista bilden i collaget ovan är mer för att visa storlek på vagnen om man vill bära den med hjälp av axelremmen som är fäst i chassit.

Carena Kobbe har en vadderad sittdel med fempunktssele som kan justeras i olika höjder i ryggen (1). Ryggstödet regleras steglöst med hjälp av en rem på baksidan (2) och kan fällas med en hand men för en smidig uppfällning till sittläge igen så tycker jag det behövs två händer. Liggläget hos Carena Kobbe är inte helt plant, men det är absolut ett liggläge som räcker bra för även ett litet mindre barn att sova i (3). På baksidan av ryggstödet finns en kombinerad titt- och vädringslucka med nät. När ryggstödet är uppfällt så är luckan ganska liten och svår att se igenom (4). Med ryggstödet i liggläget så får man desto bättre insyn till sitt barn (5). Sittläget hos Carena Kobbe är inte helt upprätt men inte allt för tillbakalutat heller (6). Sett rakt från sidan så ser man också bättre den exakta vinkeln på ryggstödet (7).

Andra små vagnar saknar ofta bygel, men Carena Kobbe har sin egen lösning med en fällbar T-bygel. Givetvis bör vagnen alltid användas med sele men en bygel kan ju fungera som en extra fasthållare av barnet och även vara bekvämt för barnet att hålla i under åkturen. När man fäller upp Carena Kobbe så är bygeln i ett framåtfällt läge, så att det blir enklare för barnet att sätta sig i vagnen. Sedan drar man bara bygeln uppåt så klickar den automatiskt i läget och låser sig. För att åter fälla fram bygeln så trycker man in en knapp i dess bas. Det går även att ta bort bygeln helt genom att vrida om ett reglage underifrån. Jag gillar den här bygeln, den är enkel att använda och håller barnet i vagnen utan att klämma åt runt det.

Carena Kobbe har en spärr för att låsa chassit när det fälls ihop (1). Spärren är manuell och kräver att man pressar ihop chassit en aning för att få på den, sen håller den vagnen ihopfälld så att den är enklare att lyfta eller bära runt på. Varukorgen är inte så pjåkig alls med tanke på vagnens storlek, en liten skötväska eller några matvaror får man absolut rum med (2). Det är enklast att komma åt varukorgen bakifrån och därmed är den mindre lättillgänglig när ryggstödet är nedfällt i liggläge. Bromsen är lättklickad (3) och hjulen relativt små och av plast men det verkar inte äta grus – och då har jag ändå kört vagnen i den värsta grusperioden på året (4). Framhjulen är snurrbara och kan inte låsas i fast läge men har ett bra rull sin storlek till trots (5).

Handtaget på Carena Kobbe är fast och kan inte justeras i höjd, men det har funkat bra för både mig (170 cm) och min man (185 cm). Mitt på handtaget är knapparna för ihopfällningen placerade. Jag tycker det är ett stort plus för vagnen att den har ett helt handtag, det gör det så mycket enklare att kunna köra och manövrera vagnen med en hand. Men det är lite oturligt att knapparna är placerade mitt på handtaget, precis där jag vill hålla min hand om jag ska köra Kobbe med en hand. Det är inget stort problem men en liten sak som vid vissa tillfällen irriterade mig. För att fälla ihop Kobbe så är det dock förstås praktiskt att spärrarna sitter där de sitter. Knapparna ska tryckas in i rätt ordning och sedan viker man ihop chassit i två steg och låser ihop det i ett tredje. Jag har inte flugit med Kobbe, jag är inte den resande typen antar jag, men vagnen har varit väldigt praktiskt att ha med sig vid storhandling när mycket annat också ska rymmas i bagageluckan. Och kanske ännu smartare har den varit som bilvagn när vi kört vår VW Touran med sex säten uppe. Jag hade fått in 3-4 Kobbe till i det återstående bagageutrymmet och vagnen skulle även gå in med alla sju säten uppe.

Körkänslan i Carena Kobbe var faktiskt riktigt bra. Jag måste säga att mitt övergripande intryck av Kobbe är att vagnen presterar över förväntan. Det är inte en vagn för terräng och jag har inte ens givit mig på ett försök att gå i skogen med Kobbe. Det är helt enkelt inte så den ska användas. Men på asfalt och i köpcentrum så rullar Kobbe på utan problem, den är varken tungkörd eller trögstyrd och fyller sitt syfte som bil- och shoppingvagn väldigt väl.

TEftersom att jag vet att jämförelsen med Babyzen Yoyo är oundviklig så har jag tagit bilder på Kobbe och Yoyo+ bredvid varandra i olika konstellationer: När de är uppfällda med suffletten bakfälld, vagnarna uppfällda med suffletterna nedfällda – och där ser man att Babyzen Yoyo+ har ett något bättre solskydd. Bilden av Yoyo och Kobbe ihopfällda visar ganska tydligt att Yoyo är den mindre av de två, medan bilden under framhäver att Kobbe har bygel och ett betydligt bättre liggläge – men en mindre varukorg. Babyzen Yoyo+ är i en helt annan (högre) prisklass än Carena Kobbe men det märks egentligen inte på funktionerna. Jag tycker visserligen att Yoyo är smidigare att fälla ihop och upp, och Yoyo+ har en högre maxvikt med sina 18 kg. Men Kobbe har liggläge på ryggstödet och en smart bygel, två egenskaper många saknat hos Yoyo. Istället är det i detaljerna som prisskillnaden märks av. Dels har vi måtten – att Yoyo är mindre går inte att förneka. Men det är lite bättre körkänsla, lite bättre rull och fjädring och också lite annan kvalitet i klädseln på Yoyo. Till Yoyo finns dessutom bakåtvänd liggdel och numera också babyskyddsadaptrar. Är man inte petig med detaljerna så är dock Carena Kobbe ett mycket prisvärt alternativ som jag tror att de allra flesta skulle bli mycket nöjda med.

Avslutningsvis en liten film som visar dels hur Carena Kobbe rullar på grusig asfalt och hur möjligheten att ta ut stegen ser ut när någon som är 185 cm lång kör vagnen, dels hur vagnen fälls ihop och låses för att kunna packas in i bilen. Ju fler gånger vagnen fälls, desto bättre snits får man till på fällningen såklart. Carena Kobbe har potential att bli en stor hit då den inom sin egen prisklass erbjuder något som det inte finns någon konkurrens till. Jag skulle gärna se en lite längre solkeps på vagnen i framtiden och kanske mer gummerade hjul för en ökning av körkänslan men mitt totalt intryck av Carena Kobbe är redan nu gott och det ska bli intressant att använda vagnen mer och se vad den håller för i långa loppet.

6 april, 2016 20 kommentarer

Cykelvagn – jämförelse mellan Nordic Cab Explorer och North 13.5 Speeder

av Anna 21 mars, 2016

Jämförelse av två cykelvagnar - North 13.5 Speeder och Nordic Cab Explorer

Recension av två budgetcykelvagnar

Förbered er på långläsning! För det här är inte bara två recensioner i samma text utan även en jämförelse mellan två konkurrenter. Jag har tidigare skrivit om cykelvagnen Thule Coaster som jag körde sommaren 2014. Sommaren 2015 fick jag testa både Nordic Cab Explorer och North 13.5 Speeder. Båda vagnarna är recensionsexemplar via Babyland respektive Jollyroom. Nordic Cab Explorer har legat något högre i pris än North 13.5 Speeder.

Och om vi ska börja med en kort sammanfattning så skulle jag också säga att Nordic Cab är snäppet mer påkostad i material och också generellt har något bättre genomförda funktioner. Men jag är imponerad av vad båda cykelvagnarna klarade av. Vilken som av dem hade uppfyllt de behov min familj har haft under somrarna. Båda vagnarna kan omvandlas mellan att vara cykelvagn och barnvagn. Men jag har endast använt barnvagnsfunktionen för att prova den och till allra största delen haft dem båda fastspända bakom en cykel.

Fortsätt läsa

21 mars, 2016 9 kommentarer

Joolz Geo

av Anna 18 februari, 2016

Recension av Joolz Geo

Inköp: Joolz Geo Mono (singelvagn men en sitt- och en liggdel) kostar 9990 kr som. Vagnen finns även som syskonvagn (Duo) och tvillingvagn (Twin). Denna vagn är ett recensionsexemplar från Joolz via Baby Plus.
Försäljning: Andrahandsvärdet för en Geo verkar ligga på runt 7008 – 8000 kronor.
Typ av vagn: Duovagn med separat sitt- och liggdel.

Det första jag kan säga om Joolz Geo är att den här vagnen har lärt mig en läxa, om att inte vänta för länge med att köra en barnvagn jag är intresserad av. Nu fick jag slutligen tag en i en Geo från Joolz tack vare nederländska återförsäljaren Baby Plus, men det blev först ett drygt år efter att vagnen släppts. I mina tankar hade jag hunnit höja Geo till skyarna och det var helt enkelt en bild som vagnen (kanske ingen vagn) kunde leva upp till. Jag har därför behövt köra Joolz Geo lite extra länge för att kunna sortera fram vad med vagnen jag gillar, vad jag inte gillar och vilka förväntningar det var rimligt av mig att ha på den.

Joolz Geo är alltså en duovagn med separat sitt- och liggdel. Det är samma ram och sufflett, så för att växla från liggdelen till sittdel så klär man bara om ramen. Det gör att den ligg/sittdel som inte används är kompakt och enkel att förvara. Geo kan även användas både som syskonvagn och som tvillingvagn, men jag har endast testat den som singelvagn. Geo känns väldigt välbyggd och gedigen, jag gillar materialvalen och kvaliteten i alla detaljer. Det är en vagn som verkligen tål att användas och sådant uppskattar jag. Men jag har också blivit lite besviken på att det känns som att Joolz i vissa avseenden har snålat. Suffletten är så väldigt kort i originalutförande och framhjulen tenderar att samla på sig grus, som låter och lämnar hål. När så mycket med vagnen känns premium så är det tråkigt när några få saker lämnats kvar på budgetnivå.

I brist på bebisar har jag i vanlig ordning främst testat sittdelen på Joolz Geo. Den är ergonomisk och kan positioneras i sitt-, vilo- och liggläge. Tyvärr krävs det precis som på Bugaboo Cameleon en tvåhandsfattning för att vinkla sittdelen. De två runda knapparna på vardera sida om sittdelsramen ska tryckas in samtidigt som sittdelen ska vinklas. Ett enhandsgrepp med en justeringsspärr överst på ryggstödet hade utan tvekan varit att föredra och jag hoppas Joolz jobbar om sin sittdelsram inför kommande versioner av Geo. Sittdelen kan vändas åt båda hållen och för att lossa den så behöver man pressa in de rektangulära knapparna under de runda för att lyfta sittdelen från chassit. Både de runda och fyrkantiga knapparna var duktigt tröga i början men blev enklare och enklare att pressa in ju mer jag använde vagnen.

Joolz Geo har en bygel som snyggt matchar vagnens handtag, och som är av swing away-typen så att det blir enklare att sätta i ett barn utan att man först måste ta loss hela bygeln (1). Sittdelen är rymlig både på bredd och längd, med en utvikt kant längst ned som formas till ett fotstöd (2). Selen består utav fem lösa seldelar, två för axlarna, två i midjan och ett grenselband mellan benen. Remmarna för axlarna och midjan ska paras ihop (3) innan selen knäppas fast (4). Jag gillar den här typen av sele eftersom att det blir mycket enklare att sätta i och ta ur både sittdynor och åkpåsar. Det gör även att man kan lyfta ur ett sovande barn utan att behöver böja och krångla med barnets armar. Sen tycker jag att just spännet på Geo var lite för svårt att para ihop för att jag ska vara riktigt nöjd. Ibland när mitt barn är väldigt trött så vill han inte sitta i vagn fast han behöver sova en stund, och då vill jag inte behöva stå och fumla med selen en enda extra sekund. De två delarna har lite för lätt för att falla isär, det hade varit bra om de gått att kroka ihop på något sätt så man inte behövde hålla ihop dem med handen när man samtidigt ska få ihop selen in i spännet. Det går att välja två olika höjder på selen och det justerar man på baksidan av sittdelsklädseln genom att öppna upp den med en dragkedja (5). Axelvadderingen är också trädd genom sittdelstyget så även den får man höja, och selbanden hållas fast i kuddarna med hjälp av kardborre(6).

Suffletten kan fällas fram i tre steg och har en väldigt liten solkeps som inte fyller någon funktion. Stycket längst bak på suffletten kan öppnas upp och då får man till en riktigt bra vädring av sittdelen. I sitt- och viloläget så räcker suffletten till och den sitter stabilt i det läge man valt. Men när man har sittdelen i liggläge och suffletten fullt utfälld så får barnet likväl båda vind och sol rakt i ansiktet. Joolz Geo skulle verkligen behöva en panel till på suffletten, som kunde öppnas upp med dragkedja och dras ut när man verkligen behöver skärma av barnets ansikte ordentligt.

Det finns dock en lösning på problemet! Den här solskärmen är ett Joolz-originaltillbehör till Geo och jag har köpt till den separat till vagnen, den kostar cirka 400 kr. Med solskärmen på så blir suffletten precis så lång som jag vill att den ska vara, och om inte Joolz vill bygga om sufflettkonstruktionen så att den kan förlängas så tycker jag de kunde slänga med solskärmen på köpet – det kommer onekligen göra kunderna gladare. Solskärmen knäpps fast med tryckknappar och kan även öppnas upp med dragkedja på insidan. Inuti finns ett UV/insektsnät gömt, och det kan träs över ramen (funkar både med ligg- och sittdel i och med att det är samma ram) för att skydda barnet lite extra. En smidig lösning och ett smart tillbehör, det gjorde Joolz bra.

Varukorgen är också rätt fantastiskt! Jag lyckades inte fånga det på bild men jag handlade mat som jag bedömer att jag skulle behövt tre plastkassar för att få hem och det gick i varukorgen utan problem. Den är otroligt rymlig och lätt att komma åt med sittdelen framåtvänd. Med sittdelen bakåtvänd så dippar ramen ner i varukorgen och äter uppe en del av utrymmet om man använder sittläge. I vilo- och liggläge är åtkomsten fortfarande god. Varukorgen kan ta 10 kg så lite mer än standard för varukorgar, vilket brukar vara 5 kg. Men framför allt kan man få ned även stora men lätta saker, som en hög med jackor när man besöker ett museum till exempel. Varukorgen har även två lite mer unika egenskaper. Dels kan man trycka ned den bakre kanten i flera steg, så att det är enklare att lägga i och ta ur saker. Dels kan hela varukorgen enkelt lossas från chassit och bäras i dess bärhandtag. Varukorgen jobbar alltså dubbelt som en shoppingkorg, något som är praktiskt om man vill ha med sig sina saker fast barnvagnen ska parkeras en bit bort. Eller om man bor några trappor upp i ett hus utan hiss och vill få med sig sina varor i ena handen och bär barnet på andra armen.

Handtaget på Joolz Geo gillar jag skarpt! Dels är det riktigt fint i läderimitation med sydd söm, dels så är det skönt att hålla i. Handtaget regleras med ett tvåhandsgrepp, två små metallspärrar på insidan av handtaget som ska pressas nedåt samtidigt som man skjuter ut eller ihop handtaget. I sitt högst läge är är det nästan för högt för mig, och jag gillar höga handtag så jag uppskattar att maxhöjden är väl tilltagen. I sitt lägsta läget är handtaget långt ned på chassit, vilket för att vagnen tar liten plats när den förvaras. Handtaget regleras inte steglöst utan har fasta höjdnivåer. Både jag som är 170 cm och min man som är ungefär 1,5 dm längre har kunnat gå bekvämt med Joolz Geo, utan att känna att vi behövt korta av stegen när man går i snabbare takt.

Joolz Geo är en stor vagn. Den är normalbred med sina 60 cm men eftersom att den är konstruerad för att även orka med två barn när den ska köras som syskonvagn sår den relativt lång i chassit och känns helt enkelt rejäl. För mig är det ett plus, jag gillar vagnar som är stabila och känns som att den tål en hel del för jag tycker inte om att vara försiktig med min barnvagn. I Joolz Geos fall innebär detta även att vagnen är rejäl när den är ihopfälld. Dels väger Geo Mono knappt 12 kg som sittvagn och knappt 13 kg som liggvagn, dels kräver den en rejäl famn för att kunna lyftas in i bilen. Jag gillar ihopfällningen av Geo. De två spärrarna vid det svarta plastpartier på handtaget ska lossas och sedan fälls vagnen framåt och nedåt, framhjulen viks in under chassit. Den blir lite plattare men inte så väldigt mycket kortare och bibehåller samma bredd. Vill man fälla den som liggvagn får man ta av liggdelen först och sittdelen måste vara framåtvänd för att vagnen ska kunnas fällas med den på. På chassit finns ett lås som håller ihop vagnen så att den inte börjar fällas ut igen när den lyfts upp. Tar man sittdelen separat och fäller chassit för sig så går det att få vagnen lite mer kompakt packad till exempel i bilen.

Bakhjulen på Joolz Geo är luftfyllda och rejäla, jag tycker de ger vagnen en lite extra stuns som man känner av när man kör på grus eller i lite terräng. Jag önskar att framhjulen också kunde vara luftfyllda men de är punkteringsfria. Och inget ont om det, storleken får godkänt och hjulen är väldigt lättsvängda. Vill man ha lite extra kontroll över vagnen så är det löjligt enkel att låsa framhjulen i ett fast läge genom att trycka ned de gråa knapparna ovanpå framhjulsupphängningen. Tyvärr tenderar det att fastna grus och småsten i framhjulens yta. Det är ett estetiskt problem men det låter trist när man kör vagnen inne i affärer och det ser fult ut. Även detta är ett problem som Joolz snabbt skulle kunna bygga bort och som skulle göra att vagnen kändes lika lyxig som den ser ut att vara.

Att förvara den del av Joolz Geo Mono som just då inte används är knappast utrymmeskrävande. Ramen använder man ju oavsett, och sitt- och liggdelen utgörs av tyg som fästs på ramen med dragkedja. Det är några moment för att få dem på plats så jag skulle inte tycka att det kändes smidigt om man ville växla mellan sitt- och liggdel dagligen, men det är det sällan med den här typen av konstruktion. Vill man kunna göra det ska man snarare ha en duovagn med helt separat ligg- och sittdel. Med det sagt, både tygerna tar upp väldigt lite plats och med instruktionsbok till hjälp klarar man uta problem att montera dem korrekt. Liggdelen kräver några fler moment då den ska spännas ut och huvudändan av liggdelen skärmas av med en extra panel klädsel, syns bäst på bilden överst till höger i collaget ovan. Liggdelen uppfattar jag som både rymlig och mysig, med en mjuk madrass och ett rejält liggdelslock som fästs med dragkedja och med tryckknappar. Liggdelen blir lite svårare att komma åt, men med tanke på att bakstycket kan tryckas ned så går det ändå bra att lägga in saker även från det hållet.

Hur funkar då Joolz Geos sittdel för barn i olika åldrar? Maxvikten för barnet är 15 kg så det är förstås en begränsning, men ryggstödet är långt nog för att rätt stora barn ska rymmas. På bilderna till höger syns min femåring, som utan tvekan är alldeles för lång och stor för Joolz Geo. Men notera att hon trots detta faktiskt kan sitta normalt utan att huvudet tar i suffletten vare sig den är ned- eller uppfälld. Så har man barn med lång överkropp kan man ändå känna sig trygg med att Geo kommer att fungera länge. Tvåringen på bilderna till vänster har gott om plats för både huvud, ben och på bredden. Han har vid något tillfälle suttit i vagnen med både overall och tjock åkpåse och det har ändå inte känns trångt för honom.

Sist och allra viktigaste – hur är Joolz Geo att köra? Jag har verkligen hårdtestat den här vagnen och hunnit göra det både på barmark och i snö. Jag har gått inne i stan, åkt tunnelbana, suttit på en buss, promenerat på stigar som är knepiga att ens gå på och tagit mig fram genom skog och längs eljusspår. Och jag har faktiskt kommit fram överallt. Det finns lite fjädring i chassit och åkturen känns aldrig stötig, men trots att jag lyckades knixa mig över en stenig skogsstig så skulle jag ändå säga att Joolz Geo främst är avseed för plant underlag eller lättare terräng. För den som regelbundet tänker gå i skogen rekommenderar jag ändå något med större, gärna luftfyllda, framhjul. Till Joolz andra modell Day finns stora terränghjul, men mig veterligen är inte det ett tillbehör som finns tillgängligt för Geo än i alla fall. Men på långpromenader på asfalt och inne stan så rullar Geo på riktigt, riktigt bra. Jag som alltid har ett stall av vagnar hemma märkte att jag gång på gång valde att köra Geo när jag skulle ta mina timslånga helgpromenader när minstingen ska sova middag. Det är något med körkänslan, att Geo ångar på utan att jag måste trycka vagnen framför mig. Dessutom uppskattar jag alltid en vagn med ett handtag som placerar mig långt från vagnen, för jag gillar att ta lång kliv (jag provgår alla vagnar jag kör enligt Monty Python silly walking-teknik) och att kunna göra det utan att skotippen kickar i chassit. Det hände inte på Joolz Geo. Den är dessutom enkel att styra och det är inget problem att svänga sig fram med enbart en hand på handtaget. Som promenadkompis är Joolz Geo ett av mig väldigt uppskattar sällskap.

Det finns en risk för att du som läst dig igenom den här recensionen uppfattat mig som åtminstone delvis negativt inställd till Joolz Geo. Och det är både sant… och samtidigt inte. Geo är en väldigt bra vagn och framför allt körkänslan är väldigt fin – vilket enligt mig kanske är det allra viktigaste hos en barnvagn eftersom att det aldrig kan rättas till med ett tillbehör. Men jag hade höga förväntningar på Geo, för höga, och de införlivades inte till fullo och det har påverkat mitt intryck. Joolz har grunden till en riktigt bra vagn i Geo och skulle helt enkelt behöva kika lite på konkurrenternas lösningar och applicera dem på sina egna vagnar. En längre sufflett, enklare enhandsvinkling av sittdelen och annat material i framhjulen – med de detaljerna åtgärdade så skulle jag gärna köra Joolz Geo igen.

Handla Joolz Geo2 hos: Jollyroom

18 februari, 2016 12 kommentarer

Maxi-Cosi Stella

av Anna 8 januari, 2016

Recension av Maxi-Cosi Stella
Inköp: Maxi-Cosi Stella har ett inköpspris på strax under 5000 kr. Denna vagn är ett recensionsexemplar från Maxi-Cosi. (Längst ned i recensionen kan du vinna just denna vagn.)
Försäljning: Går ej att säga, vagnen är för ny.
Typ av vagn: Duovagn med separat sitt- och liggdel.

Maxi-Cosi Stella är långt ifrån den första barnvagnen från Maxi-Cosi, som annars nog är mest kända för deras högkvalitativa bilbarnstolar – och i synnerhet för deras babyskydd. Men Stella känns som den första barnvagnsmodell från märket som det verkligen har satsat på och mycket med den är också väl genomtänkt. Den har Maxi-Cosis och Quinnys (som delar moderbolag) karaktäristiska bygel, chassit blir komptakt ihopfälld och de foamfyllda hjulen klarar av både lite snö och lite terräng. Sittdelen har ett bra liggläge och är ombonad, det går att klämma ned en femåring om det kniper men främst är Stella en vagn för barn upp till ungefär tre års ålder, maxvikten är dessutom standard – alltså 15 kg. Det jag gillar med Stellan är att den är lättrullad och så är jag förtjust i sittdelen, men ihopfälld med sittdel på är den inte riktigt så kompakt som den skulle behövt vara för att vara en utstickare på det området. Med det sagt så är det en prisvärd vändbar vagn som jag tror kan uppskattas för den som vill ha något mindre än en vanlig duovagn men något mer stabilt än de många vändbara vagnar som känns bäst anpassade för sommarhalvåret.

Detta recensionsexemplar av Maxi-Cosi Stella är i färgen River Blue, och det ingår med Stellas sittdel även en uttagbar sittdyna i samma färg (1). Jag som har kört Stella på höst och vinter har valt att plocka ur sittdynan för att få mer utrymme för en åkpåse. Att sätta i och ta ur sittdynor och åkpåsar var kanske inte det enklaste med Stella även om sittdelen var bra förberedd. På baksidan av ryggstödet finns två dragkedjor i klädseln (3), och drar man ned dem så kommer man åt själva ryggplatten där man kan pilla igenom selfästena. Jag som testade att göra detta flera gånger kan säga att det blev enklare för varje gång men det tog några försök att få till den rätta vinkeln. Selen är en fempunktsele uppdelad på tre remmar, och spännen på axelremmarna måste precis som i en bilstol paras ihop innan selen kan spänns ihop (2). Remmarna kan dras ut så de blir riktigt långa, vilket är bra om man vill köra ett större barn i vagnen eller om den ska användas vintertid med åkpåse och tjockare kläder.

Med sittdelen vänd bakåt, vilket är hur jag främst har använt Maxi-Cosi Stella, så är det enkelt att komma åt varukorgen framifrån (1). För att justera de olika lägena på Stellas ryggstöd så spänner man upp den svarta spärren högst upp på baksidan av ryggstödet (2). Om vagnen ska fällas ihop med sittdelen på, då måste den vara framåtvänd, så använder man samma svarta spärr kombinerat med den gråa spärren på den för att vika ihop sittdelen. Med fotstödet uppfällt kan man få till en bra liggyta som är både lång och plan (3). Maxi-Cosi Stella har tre lägen på ryggstödet; plant liggläge (4), viloläge (5) och sittläge (6). Sittläget är inte helt upprätt men jag skulle inte klassa det som tillbakalutat heller, det har en svag lutning bakåt som inget av mina barn har irriterat sig på och just sluttande ryggstöd i sittläge är annars en av få barnvagnsdetaljer de kan vara kinkiga med.

Maxi-Cosi Stella är en ganska avancerad barnvagn, många lösningar är okonventionella och inte sådant man redan sett hos många andra vagnar. Det känns positivt med de unika lösningarna men det gör också att det tar lite mer tid att sätta sig in i hur funktionerna bäst kan användas. Mekanismen för att vända sittdelen påminner mig lite om en annan barnvagn men jag misslyckas med att sätta fingret på vilken modell det är jag tänker på. Det handlar iaf om en knapp som ska dras åt sidan och en spärr som sedan dras ut, så lossar sittdelen från chassit (2). Det är alltså snabbt gjort att gå från Stella med bakåtvänt sittdel (1) till Stella med framåtvänd sittdel (3). Jag tror att tanken är att man ska kunna göra det med en hand men det bästa är om man har båda händer tillgängliga.

Chassit på Maxi-Cosi Stella har ett teleskophandtag med steglös höjdjustering, där handtaget kläms fast i önskade position med två snäppfästen på varsin sida av handtaget. I bildcollaget innan finns bild på handtagets lägsta läge (4) och dess högsta läge (5). Jag som gillar att ha barnvagnens handtag riktigt högt hade gärna sett att det gått att höja ännu mer, men det var inte så att handtaget var för lågt på något sätt. Däremot är jag generellt skeptisk till den här lösningen av teleskophandtag, då jag vet att Bugaboo Cameleon+ som hade samma typ av låsning drabbas av så kallade glidchassin. Jag hade tyckt att det varit till Stellans fördel och en mer långsiktigt lösning om teleskophandtaget haft fasta steg som den låste sig i. Den sista bilden visar hur chassit ser ut där sittdelen klickas fast, och den svarta spärren i mitten är den man ska ta tag i för chassits ultrakompakta ihopfällning (6).

Bygeln på Maxi-Cosi Stella är verkligen speciell! Den tar lite tid att vänja sig vid, i alla fall jag som är så van vid att en barnvagnsbygel ska vara på ett visst sätt och sitta fäst vid vagnen på ett visst sätt. Så möts man av detta och slungas genast ut från sin egen bekvämlighetszon. Men jag gillar konceptet! Rakt framifrån ser bygeln mer ut som handtaget på en trehjuling (1), men den gör ett väldigt duktig jobb på att hålla barnet på plats i och med att den har en tvärslå över barnets höft och en del mellan barnets barn – som ett förstärkt, oavknäppbart grenband. Bygeln klickas fast i en öppning i sittytan på Stella (2), och för att lossa den pressar man in en knapp (3). Knappen var lite trög men verkar vara typen som ger med sig av användning. För att kunna lossa bygeln utan att behöva lägga bort den och riskera att den hamnar på smutsig blöt, mark eller glöms bort, så fäster man den med en elastiskt snodd på undersidan av sittdelen. På så sätt kan man lossa och dra upp bygeln och sen bara hänga den framåt (4), medan man sätter i barnet i vagnen.

Suffletten på Maxi-Cosi Stella är i dubbelt tyg, med ett randigt innerfoder. Helt bakfälld så får barnet fritt synfält åt sidorna (1). Suffletten har ett mellanläge om man bara vill skärma av litegrann, och fullt utfällt så är den riktigt, riktigt kort – åtminstone när man har sittdelen i liggläge (3). Men som tur är behöver vi inte bli upprörda över det. Suffletten kan nämligen öppnas upp med en dragkedja och förlängas med ytterligare en panel. Det är lite ovanligt att tittluckan är i den dolda delen av suffletten, men så är det i Stellas fall. Helt utdragen ger suffletten bra skydd från sol eller kalla vindar, och tittluckan i klarplast erbjuder en bra insyn om barnet åker framåtvänd i vagnen.

Givetvis håller Maxi-Cosi bilstolsfanan högt även när det kommer till barnvagnar! För att använda Stellas chassi med liggdel eller babyskydd så får man använda de medföljande adaptrarna. Först fäster man liggdelsadaptrarna på chassit (2) och i dem kan man sedan passa in babyskyddsadaptrarna – som också medföljer vagnen (1). Maxi-Cosis adaptrar är även kompatibla med en del babyskydd från BeSafe och Cybex, så Stella är ur den synvinkeln en väldigt mångsidig bilvagn för familjen med bebis. Det kanske allra bästa med att använda Maxi-Cosi Stella ihop med ett babyskydd är att adaptrarna kan sitta kvar på chassit när det fälls ihop. När man ska fästa babyskyddet har man adaptrarna i ett upprätt läge (3) och när vagnen ska fällas ihop så viker men helt enkelt in dem (4), så går ihopfällningen som en dans.

På grund av stadig avsaknad av en bebis att provköra liggdelar med så kommer här ännu ett teoretiskt inlägg om just en liggdel. Men jag måste säga att när jag provmonterade Maxi-Cosi Stellas liggdel så kändes det som en vagn jag gärna skulle haft en bebis att lägga i! Speciellt såld blev jag på resårmudden på liggdelslocket, det såg så himla mysigt ut. Maxi-Cosi Stella med liggdel känns som en trevlig kombination, liggdelen är rymlig och högt placerad med en sufflett som har utfällbar solskärm så man får till en bra skugga eller en bra avskärmning av duggregn och kyliga vindar (1). Liggdelslocket fästs i fotändan så att man kan ta av det och låta det hänga utan att det rasar i backen (2). Upp vid suffletten finns det tryckknappar i ändan av resårmudden, som man spänner fast på insidan av liggdelens sufflettfästen (3). Med liggdelen ingår en uttagbar madrass (4).

En riktigt smart funktion med liggdelen, som ytterligare bygger på Maxi-Cosi Stellas inrikting som kompakt bilvagn, är att liggdelen med ett enhandsgrepp kan fällas ihop så den blir platt – oavsett om den sitter på chassit eller har tagits av. Det handlar om en halvering av höjden, så det gör rätt stor skillnad om man har ont om utrymme i bilens bagagelucka (5). Det är på undersidan av liggdelens botten i hårdplats som det finns en spärr som dras i endera riktningen för önskad effekt, man känner av ett klick när man nått spärren för fullt uppfällt läge och behöver trycka in en knappt för att fälla ihop liggdelen igen, så det finns ingen risk för att detta ska råka ske när barnet ligger i vagnen (6).

Dags för detaljfest, den bästa sortens fest i barnvagnsrecensionssammanhang! Och grattis till ett nytt eventuellt rekordlångt barnvagnsord. I vilket fall som helst så finns här bilder för att titta närmare på några av Maxi-Cosi Stellas viktigare detaljer och funktioner.
1: Bromsen, en vanlig fotbroms som är enkelt att manövrera och som kan både bromsa och låsas upp från ovansida, dvs man behöver inte trycka upp bromsen med tårna underifrån om man är rädd om skorna eller sommartid går barfota med sandaler.
2: Varukorgen på Stella är på intet sett rekordstor, men jag har kunnat handla med vagnen och ställa ned en matkasse. Mest välfylld får man den dock om man lägger i mindre saker en och en i varukorgen, långsidorna är dock elastiska och kan pressas ned lite. Maxvikten för varukorgen är 5 kg.
3: Framhjulen är skumfyllda och kan med hjälp av den grå spärren framtill antingen låsas i fast läge eller vara snurrbara.
4: Bakhjulen med inbyggd reflexrand och skumfyllda däck.

Nu till den springande punkten och den där Maxi-Cosi Stella i mitt tycke har utrymme för ytterligare förbättring. En i mitt tycke riktigt smidigt bilvagn ska kunna fällas ihop med sittdelen på chassit oavsett riktning, och det funkar tyvärr inte med Stella. Har man sittdelen bakåtvänd blir det mest effektiva att ta av den och sedan fälla ihop chassit separat (1). På bilden med chassit och sittdel bredvid varandra så är chassit normalt ihopfällt. Har man sittdelen framåtvänd så fäller man först ihop den lite extra med hjälp av knappen på spärren för att vinkla ryggstödet, man böjer alltså ryggstödet ett extra steg framåt. Sen fäller man ihop chassit som vanligt med sittdelen på. Låser man bromsen är vagnen då självstående och ganska kompakt men inte jätteliten (2). Att fälla Maxi-Cosi Stellas chassi sker i rätt många moment. Först ska sittdelen av (3), sedan lossar man spärrarna på insidan av handtaget och viker det framåt (4). Därefter trycker man handtaget nedåt, och då har man fått till den normala ihopfällningen av vagnen (5). Tar man tag i spärren mitt på chassit, öppnar upp den och drar den uppåt så får man till den extra kompakta ihopfällningen av Stellas chassi (6), man ser på bilden att hjulen går ihop mer då. På insidan av chassit finns en spärr som håller ihop det, så att det är lättare att lyfta och hantera (7). På denna bild ser man även tydligt spärren som man använder för den ultrakompakta ihopfällningen.

Som jag nämnde högre upp i recensionen så går det faktiskt att låta en femåring på cirka 112 cm sitta i vagnen. Hon väger mer än maxvikten men vagnen gick att styra ändå, och suffletten kunde jag imponerande nog fälla upp utan att den tog i hennes huvud även om det var precis på gränsen. Men en femåring är helt klart större än vad Maxi-Cosi Stella är avsedd för, och det är min tvååring som sitter allra bäst i vagnen. Han har gått om utrymme både åt sidorna, för benen och uppåt under suffletten, och det gäller även när jag haft på honom ytterkläder och haft en åkpåse i vagnen. Åtminstone ett år till kommer han kunna rymmas riktigt bekvämt i Maxi-Cosi Stella.

Slutligen vagnens körkänsla och hur den är att använda sig av. Som bilden ovan bland annat visar så finns det universalståbrädor (i detta fall Lascal Buggy Board Maxi) som är kompatibla med vagnen, och handtagets lutning gör det fullt möjligt för en lite längre barn att få plats på ståbrädan. Man ser även hur Stella ser ut i bilen, med normal ihopfällning av chassit och sittdelen inpackad separat. Jag har kört Stella både här ute i min kära förort och inne i Stockholms innerstad. Maxi-Cosi Stella är en väldigt lättstyrd och lättrullad vagnen. Den kan enkelt hanteras med en hand och kräver inte att du lägger tyngd på för att få den att rulla framåt. På bussar och i tunnelbanan känns den också liten och smidig, det går att ta sig runt inne i trånga butiker och Stella har lämpat sig väl som en kompanjon under mina shoppingrundor. Hjulen är stora och fyllda med foam, de har tagit sig fram på grusväg och över gräs. Det finns inte så mycket fjädring i chassit så jag skulle ändå inte klassa den som en vagn väl lämpad för terräng, mer som en stads-, bil- och shoppingvagn som ändå klarar av att hantera snö eller lite grövre underlag om den måste. Men Stella gör sig ändå bäst på lite slätare underlag. Jag har läst att andra tyckt att framhjulen varit lite skallriga, men jag har inte tyckt att det varit något som stämt in på det exemplar av Maxi-Cosi Stella som jag har kört.

Det hade varit positivt om vagnen gått att fälla med sittdelen bakåtvänd också, speciellt som att den i övrigt har så bra egenskaper för att vara en vagn som tas med på resor. Men den är nog starkare på det området när den användes ihop med babyskydd och/eller med sin smarta, ihopfällbara liggdel och väldigt intressant att det finns två olika grader av ihopfällning av chassit. Totalt sett så tycker jag ändå att Stella är Maxi-Cosis starkaste barnvagn hittills, och med tanke på prisnivån så är borde den vara ett intressant alternativ för den rätt stora målgrupp jag vet söker en vändbar, smal och smidig sittvagn som klarar även andra säsonger än den svenska sommaren – utan att bli omöjligt att köra eller för kall och öppen för barnet som ska åka. I mina ögon kan Maxi-Cosi Stella funka som endavagn men kanske ännu bättre som komplettering till en lite större duovagn!

8 januari, 2016 107 kommentarer

Carena Vinga

av Anna 29 december, 2015

Recension av Carena Vinga
Inköp: Carena Vinga ligger på omkring 4000 kr ordinarepris, men har även sålts för runt 2000 kr på kampanj/rea/erbjudande. Vagnen är ett recensionsexemplar från Carena.
Försäljning: Går ej att säga, vagnen är för ny.
Typ av vagn: Kombivagn, med liggdel som görs om till liggdel.

Nu testar jag något helt nytt, och vänder på recensionsprocessen! Carena Vinga har jag bara kört i två veckor, men intresset i sociala medier har varit stort så istället för att börja med ett kort inlägg om första intryck så börjar jag med en recension i full skala och om jag senare känner att intrycket har förändrats så skriver jag ett kompletterande inlägg. Det funkar inte med alla vagnar, en del är mer komplexa och kräver en annan typ av användning innan jag vet vad jag tycker. Och en del är bara svåra att få grepp om. Jag kan hata vagnen ena dagen, älska den nästa. Men Carena Vinga är en ganska enkel och okomplicerad barnvagn som jag faktiskt törs påstå att jag redan fått mig en ganska rättvis bild av. Det hjälper kanske till att det är den 90e barnvagnen jag kör, det har blivit enklare med tiden att avgöra vad en vagn går för.

Carena Vinga är en kombivagn, men med en lite ovanligare lösning på själva kombikonceptet. Sittdel och liggdel är samma. För att välja mellan de två olika lägena så spänner man ihop eller upp olika remmar på undersidan av klädseln. Det är väldigt snabbt gjort, går på max en minut när man väl har koll på hur allt ska fästas ihop. Madrass för liggdelen finns att köpa till separat, och det är väl ett måste om man inte tänkt använda liggdelen med mjuklift med egen bottenplatta i. Sittdelen är vändbar, suffletten förlängningsbar och vagnen kan fällas ihop i ett stycke oavsett riktning på sittdelen – dock med avsevärt bättre resultat om sittdelen är vänd framåt. Vingas sämsta egenskap är hjulen, som inte alls är så mycket att hurra över då de äter grus med ungefär samma goda aptit som jag åt kallskuret på julbordet. Carena har dock meddelat att de i början av 2016 kommer släppa en Vinga 2.0 med förbättrade hjul, vilka även kommer gå att köpa separat om man vill uppgradera sin Vinga av första generationen.

Vi börjar med sittdelen, den används längst och är därför i mitt tycke alltid viktigare än liggdelen! Carena Vinga har en ergonomisk sittdel, vilket syns tydligt på att sitsen är skålad (1) och att hela sittdelen fälls snarare än bara ryggstödet. Oavsett riktning på sittdelen så har Vinga tre stycken lägen: sittläge (2) med ett så gott som upprätt ryggstöd, viloläge (3) och ett fullt liggläge (ej att förväxla med plant liggläge, vilket bara en så kallad vanlig sittdel kan ha). När sittdelen är framåtvänd så skulle man kunna använda chassit som ett förlängt fotstöd, själva ramen är dock inte justerbar så sittdelen har inget ställbart fotstöd. I mitt tycke är sittdelen varken lågt eller högt placerad på chassit, utan det är en ganska normal höjd (5). För att vinkla sittdelen krävs ett tvåhandsgrepp, något jag aldrig ger en guldstjärna för direkt då jag verkligen föredrar enhandskontrollerade funktioner. Men knapparna på Vingas ram är i alla fall väldigt lättklickade, så det har inte varit något problem att vinkla sittdelen även om det suttit ett barn i.

Sittdelen på Carena Vinga fungerar utrymmesmässigt alldeles utmärkt för en normalstor tvååring, och min minsting (som fyller två år om en månad) kan säkert rymmas något halvår till. Försöker man sätta en femåring i sittdelen så sticker hela huvudet upp. Det är alltså en sittdel som snarare är åt det mindre hållet, men samtidigt stor nog för att funka minst upp till den ålder då många ändå väljer att gå över till en sulky. Utrymmet på bredden är gott, även med tjockare vinterkläder och en åkpåse har min tvååring suttit bekvämt med luft kvar på sidorna. Suffletten tar inte i huvudet vare sig när den fälls ut eller när den är fullt utfälld.

För den som tänkt rulla bebis en Vinga kommer här en teoretisk genomgång av liggdelen. Undersidan av den övredelen av sittdelen är ihopknäppt när vagnen används som sittdel (1), och när det är dags att köra den med liggdel så spänner man upp och om spännena för att få till liggdelsdjupet i klädseln (2). Med Carena Vinga följer ett liggdelslock som träs runt liggdelens fotända (3), det vill säga den kan antagligen dubbeljobba som fotsack för ett mindre barn – det är dock inget som jag har hunnit testa än. Med suffletten fullt uppfälld och liggdelslocket på får Vinga väl godkänt för skyddet av bebis, det är avskärmat men inte helt igenstängt. För den med sommarbebis så kanske suffletten helt nedfälld känns luftigare (4). Vill man inte ha bygeln på så kan den förstås tas av helt. Liggdelen känns normal i storlek tycker jag, och madrassen man kan köpa till är ett par centimeter tjock och tillräckligt vaddera för att man ska kunna ha kvar selen under om man lägger den platt (5). Liggdelen har inga stödpinnar, det går alltså inte att ställa ned den på marken med bebis i för då sjunker den ihop.

Carena Vinga har en sufflett med inbyggd solkeps framtill. I detta vanliga utförandet så funkar suffletten bra i sittläge men känns kort i liggläget eller om man använder Vinga med liggdel. Därför är det verkligen positivt att suffletten kan öppnas upp med en dragkedja och förlängas med en tredje panel – som verkligen skuggar och skärmar av från kalla vindar precis som man vill att den ska. Den bakre panelen av suffletten har dessutom en rejält tilltagen vädringslucka med nät, som stängs med kardborre och kan rullas upp och då fästs ihop med ett elastiskt band. Tack vare denna vädringslucka så tror jag att Vinga kan funka bra på solsemester eller i andra varmare sammanhang.

Världens längsta bild med barnvagnsdetaljer kan skådas ovan, så nu gör vi bäst i att gå igenom dem noggrant tycker jag:
1 – Varukorgen är inte den största, inte den minsta. Jag har packat en normalstor skötväska, ett regnskydd, en liten matkasse samt klämt ned några tunnare jackor och det fick plats. Carena Vinga är kanske inte vagnen man storhandlar med men att gå till ICA och köra hem två kassar har funkat utmärkt. Med sittdel på, enda utförandet jag faktiskt kört vagnen i, så har varukorgen varit lätt att komma åt från båda hållen.
2 – Den här bilden skulle visa mekanismen för att hälla ihop chassit, det är en spärr på höger sida av handtaget som kläms in och dras uppåt, medan spärren på vänster sida endast dras uppåt. Tyvärr syns det lite dåligt, men det är enkelt och kräver ingen fingerstyrka.
3 – Handtaget är ett knäledshandtag som kan ställas i flera olika vinklar, jag visar här det mest uppfällda läget, ett mittenläge samt det mest nedfällda läget. Men det finns flera lägen däremellan. Jag är 170 cm lång och föredrar alltid handtagen i högsta läget, min man som är knappt 15 cm längre har ofta handtaget lägre än jag så jag vet att jag är lite ovanligt i det här avseendet. Jag hade inte mått dåligt om handtaget varit något högre, men jag har absolut inte upplevt det som för lågt.
4 – Det finns mig veterligen inget särskilt regnskydd för Carena Vinga, här har jag testat Elodie Details regnskydd på och det funkar utmärkt. Jag tror därför att Vinter & Blooms regnskydd samt Tullsas regnskydd skulle funka precis lika bra.
5 – Framhjulet är snurrbart men kan låsas i ett fast läge. Där jag bor fick vi snö först häromdagen så jag har kört Carena Vinga på välgrusade promenadvägar och det syns på hjulen.
6 – Bakhjulen ser likadana ut. Gruskorn har fastnat och låter när man kör vagnen inomhus eller på plan mark. Det är tråkigt men ju främst ett estetiskt problem, plockar man bort stenarna ser det rätt trist ut med en massa små hål. Jag ser fram emot att få testa de nya hjulen, som enligt uppgift inte alls ska ha samma problem.

Carena Vinga är smidig att fälla ihop och blir relativt kompakt ihopfälld. Hade den haft ett ställbart fotstöd hade den kunnat bli betydligt kortare då det är just nederdelen av ramen som sticker ut när vagnen fälls ihop med sittdelen framåtvänd (1). Vinklar man handtaget så är Vinga självstående (2). Vill man fälla Carena Vinga med sittdelen bakåtvänd så är det fullt möjligt när ramen är fälld till liggläge, men det går inte att låsa ihop chassit och vagnen blir rätt stor. Med sittdelen framåtvänd så låses chassit ihop automatiskt (4) vilket för att vagnen blir mycket enklare att hantera om den exempelvis ska lyftas in i en bil. Vill man fälla chassit och sittdel separat så blir vagnen förstås mer kompakt. För att lossa sittdelen antingen i detta syfte eller för att vända på den så pressar man ned en grå spärr samtidigt som men trycker in en rund grå knapp på vardera sida av chassi där ramen är infäst (5).

Viktigast av allt – hur är Carena Vinga? Jag tycker det låga priset för vagnen är en ytterst relevant faktor i hur en vagn uppfattas, jag förväntar mig helt enkelt bra mycket mer av en vagn i prisklassen 10-15000 kr än jag gör av en vagn i en prisklass på under 4000 kr. Med det i åtanke så är Carena Vinga förvånande bra. Kompromisserna som gjorts är att sittdelen inte är den största, varukorgen lite mindre rymlig än normalt och att hjulen verkligen behöver den kommande uppgraderingen. Jag kan inte säga något om den långsiktiga kvaliteten på Vinga, då jag bara kört den i ett par veckor ännu, men jag har kört den ganska hårt och tycker den får godkänt även på svåra underlag såsom kullersten. Det är uppseendeväckande mycket fjädring i chassit, det där röda man ser är fjädrarna som gör vagnen riktigt mjuk att köra. Den är alltså inte alls skakig eller stötig, utan man kan få till ett gung – vilket sällan är fallet med den här typen av vagn i budgetprisklass. Suffletten är toppen, det ställbara handtaget funkar också bra men det jag blev allra gladast för var benutrymmet. När jag går mina powerwalks så tar jag riktigt rejäla kliv och det är inte många barnvagnar där jag inte sparkar i eller åtminstone har känslan av att när som helst kunna sparka i. Med Carena Ving tog tårna inte i vagnen trots att jag verkligen ansträngd mig att ta fånigt långa steg. Så av den anledningen tycker jag inte ens att vagnen ska ha större varukorg, för det är i mina ögon så väldigt positivt att benutrymmet är så pass väl tilltaget.

Min tvååring har sovit bra i vagnen, fempunktsselen har varit enkelt att justera och den har funkat bra med åkpåse även fast det inte går att trä åkpåsen över ryggstödet då sittdelen sitter ihop med suffletten med en dragkedja. Med nya hjul som inte äter grus finns det inte mycket kvar att anmärka på. Av det jag vet nu om Carena Vinga så tycker jag att den känns väldigt prisvärd och jag tror att det med rimliga förväntningar är lätt att bli nöjd med sin Vinga.

29 december, 2015 13 kommentarer

Mountain Buggy Duet 2.5

av Anna 15 december, 2015

Recension av Mountain Buggy Duet 2.5

Mountain Buggy Duet 2.5 är Mountain Buggys senaste version av sin exceptionellt smala syskonvagn Duet, som först lanserades hösten 2011. Vagnen var då 63 cm bred men är nu i 2.5-versionen 65 cm bred. Det är ändå en knapp decimeter smalare än vad de konkurrerande syskonvagnar på bredden är. Mountain Buggys första syskonvagn på bredden, Duo, var en väldigt populär modell som existerade i ett drygt decennium innan den nu har tagits ur produktion. Det fanns helt enkelt inte längre någon efterfrågan efter att den smidiga Dueten släpptes.

Duet 2.5 har fyra lufthjul, de två framtill är svängbara men kan låsas i ett fast läge om man vill få förbättrad framkomlighet i terräng eller snö. Hjulen är dock relativt små och även om jag tycker att Dueten är skön att köra och utan problem kan manövrera den med bara en hand, så är rullet kanske inte det allra bästa jag har testat på. Jag har kört MB Duet 2.5 under en kortare period och bjuder därför mer på en genomgång av vagnen än på en regelrätt, fullång recension. För tidigare inlägg om vagnen så finns det en del att läsa i bloggens arkiv om Mountain Buggy Duet.

Duet 2.5 har i flera avseenden förbättrats i jämförelse med den tidigare versionen. Ett exempel på detta är ihopfällningen. På den gamla Duet så krävdes två händer och ett visst famnomfång för att man skulle kunna komma åt de två spärrarna på vardera sida om chassit. På Duet 2.5 har ihopfällningsknappen placerats framtill på chassit, ovanför fotstödet och mellan de två sittdelarna. Knappen på spärren trycks in och sedan dras spärren loss, varpå vagnen viker ihop sig så att framhjulen hamnar under vagnen. Duet 2.5 förblir alltså 65 cm bred, och blir bara marginellt kortare men väldigt mycket plattare. MB Duet 2.5 är därför relativt enkel att få in i bagageutrymmet på en bil, även om det fortfarande kräver att man kan ta ett ganska stort grepp om chassit när vagnen ska lyftas upp.

Det jag gillar med Mountain Buggy Duet 2.5 är att det är typen av vagnen som känns så okomplicerat enkel. Man förstår intuitivt hur den fungerar och den har inget extra lull lull, bara de mest väsentliga funktioner. Sittdelarna har steglöst ställbara ryggstöd som regleras med remmar. Liggläget är i princip helt plant, sittdelen skulle alltså kunna användas med en mjuklift om man skulle vilja. Fotstödet är inte ställbart. Varukorgen är rymlig och enkel att komma åt. Har man båda ryggstöden i liggläge kanske man upplever det som en aning bökigt att få ned en hel matkasse i varukorgen, men jag har under testkörning med lätthet packat in en (ihopfälld) sparkcykel så utrymme finns det utan tvekan.

Klädseln är förvånansvärt enkelt att ta av. Några hakar, någon dragkedja, det går på någon minut faktiskt och som bilden överst till höger i collaget ovan visar så ser det heller inte så konstigt ut att ha bara en sittdel på. Tyvärr finns det bara en typ av bygel, som går över båda sittdelarna. Så ska man köra Duet 2.5 med endast en sittdel så får man hoppa över bygeln helt. Joey, som sidokorgen kallas, är ett namn baserat på vad man kallar en djurbebis till ett pungdjur. Sidokorgen ska alltså funka som en pung, att samla saker i snarare än bebisar dock. Joeyn har samma maxvikt som sittdelen, alltså 18 kg, vilket innebär att man kan storhandla tills plånboken blöder om man har MB Duet 2.5 som shoppingsällskap. Joeyn fästs vid chassit med två adaptrar som kläms på plats och som man sedan klickar fast shoppingkorgen i. Samma gäller liggdelen, det är alltså också det snabbt gjort till skillnad mot Mountain Buggys tidigare lösningar för att fästa en liggdel vid ett syskonchassi. Liggdelen är ganska liten, vilket känns logiskt med tanke på att chassit inte är så brett. Suffletten på sittdelen funkar bra med sin lilla solkeps även i liggläge, men liggdelen sufflett hade gärna fått vara en aning längre. Barnet i liggdelen känns en aning oskyddat även om suffletten är fullt utfälld.

Det jag tror är mest intressant med MB Duet 2.5 är dock att liggdelen numera kan byggas om till denna bakåtvända face-to-face-sittdel. Den bakåtvända sittdelen kan alltså inte köpas separat, utan det är samma ram och sufflett som till liggdelen, och så medföljer ett sittdelstyg som träs på ramen. Sittdelen har också 9 kg som maxvikt, man tänker att den borde orka 18 i och med att sidokorgen Joey kan ta den vikten men tyvärr. Min yngsta på bilderna ovan fyller 2 år om två månader och är cirka 85 cm lång, relativt normalstor för sin ålder. Han ryms ju faktiskt bra i sittdelen och suffletten kan fällas upp utan att slå i huvudet. Benstödet känns dock för kort och ett barn i hans ålder uppskattar inte det fixerade viloläget det minsta, han vill kunna sitta upp mer. Face-to-face-sittdelen kan rent fysiskt fästas på chassit även i liggläge, men som jag förstått är detta inte testat och godkänt och sittdelen måste alltså lossas helt och sen klickas fast igen. Jag hoppas Mountain Buggy i framtida utveckling gör face-to-face-sittdelen med lite längre fotstöd och att det finns möjlighet att vinkla sittdelen med barnet i. Då skulle MBs vagnar snart vara jämförbara med andra duo- och syskonvagnar med vändbara sittdelar. Och tyvärr, denna liggdel och face-to-face-sittdel finns inte för Duo, endast för Duet.

När ens bebis vuxit ur liggdelen, vilket kanske görs redan vid 3-4 månaders ålder om man har ett stort barn, och ännu mer om barnet är fött på hösten och uppnår den åldern mitt i vintern när man ska ha tjocka kläder och kanske en åkpåse också, då fyller face-to-face-sittdelen sin funktion som allra mest. Den gör mycket mer utrymme för en större bebis, och det går utmärkt att fästa en (mindre) åkpåse i den. Ett barn runt halvåret brukar dessutom i större utsträckning trivs i ett tillbakalutat viloläge, att sova med huvudet lite upphöjt känns väl dessutom bara positivt såhär i influensa- och förkylningstider.

Sist men inte minst: Dueten är 65 cm smal, hur stora barn kan egentligen rymmas i den? Rätt stora, tycker jag. Mitt mellanbarn fyller 5 år om några veckor så hon är egentligen mer än 4,5 år gammal på dessa bilder. Och hon sitter bra, så länge hon sitter. Men i hennes ålder så är behovet av liggläge också i princip lika med noll, och att fotstödet är lite kort bekymrade henne inte. Den sträcka på 2,5 km hon åkte i vagnen så var det inget problem att sitta med böjda knän. Minstingen på 85 cm har utrymme kvar för att växa innan fötterna ens tar i fotstödet, och han har rymd under suffletten också. På bilderna ovan har jag tryck fram ryggstöden en bit framför suffletten, för att få ett mer upprätt sittläge – något jag vet uppskattas av mina barn. På sina singelvagnar är detta en funktion som Mountain Buggy redan har förbättrat, så vi får hoppas att syskonvagnen får se samma utveckling framöver – då det vanliga sittläget är en aning för bakåtlutat i mitt tycke.

Mitt sammanfattade intryck av MB Duet 2.5 är riktigt gott. Det finns detaljer kvar för Mountain Buggy att jobba på, men det har också hänt väldigt mycket positivt i jämförelse med den första MB Duet som jag körde i januari 2012, för snart fyra år sedan. Med en snart femåring och en tvååring i vagnen så känns den som sagt stundvis lite trögkörd, jag tror jag skulle uppskattat något större hjul kanske, men den är fortfarande manövrerbar med en hand och att den är så smal gör den ändå väldigt enkelt att använda, i synnerhet i stadsmiljö eller inne i matbutiker och dylika miljöer. Jag förstår varför MB Duet är en populär barnvagnsmodell och ser verkligen fram emot hur Dueten kommer fortsätta förbättras.

Handla den senaste versionen av MB Duet hos: Jollyroom
Handla den senaste versionen av MB Duet hos: Babyland

15 december, 2015 21 kommentarer