Recensioner

Dubatti One

av Anna 24 januari, 2017

Recension av Dubatti One
Inköp: Ordinarie inköpspris för Dubatti One med sitt- och liggdel är cirka 9500 kr.
Tillbehör: Babyskyddsadaptrar, shoppingbag, åkpåse, parasoll med mera kan köpas till separat.
Typ av vagn: Duovagn med separat ligg- och sittdel.

Nästan ett och ett halvt år har passerat sedan jag såg Dubatti One för första gången på Kind und Jugend-mässan i Köln, september 2015. Ett drygt år sedan fick jag möjligheten att köra Dubatti One själv och nu har jag rullat den i tre månader i både höst- och vinterväder. Dubatti One är ett relativt nystartat, holländskt barnvagnsmärke där One är den första och hittills enda barnvagnsmodellen. Det spännande med Dubatti tycker jag är att de vågar sticka ut rejält jämfört med många andra, sinsemellan väldigt likartade, nya barnvagnsmodeller som når ut på marknaden varje år. Dubatti satsar på höjd, på stora hjul – luftfyllda dessutom – och på en stilren och genomtänkt design. Dubatti One säljs för närvarande hos en begränsad skara svenska återförsäljare och prisnivån överraskade mig något. Om man håller i huvudet att många andra nya vagnar som lanseras lägger sig en bra bit över 10,000 kr i utpris så är drygt 9000 för en komplett duovagn, som ändå främst konkurrerar med de dyrare märkena, ganska bra. Fortfarande mycket pengar givetvis! Men jag hade inte höjt på ögonbrynen om Dubatti sålt den för ett par tusen till.

Dubatti One är alltså en duovagn med separat ligg- och sittdel. Liggdelen monteras på samma ram som sittdelen, men det tar inte särskilt lång tid att växla om och att montera liggdelen gick fortare än att sätta ihop sittdelen. Eftersom att min bebis inte anlänt riktigt än så har jag inte kört liggdelen med barn i, men jag har kikat igenom den och det är egentligen inget som sticker ut med den. Den är rymlig och känns ombonad med mjuk madrass och vitt innertyg. Hela tyget kan tas loss från ramen så rengöring torde inte bli ett bekymmer. Bygeln kan man såklart välja att ta bort när man använder liggdelen. Suffletten är densamma som för sittdelen och jag tycker tyvärr att den är för kort på en liggdel. Solen kommer lysa rakt in på bebisens ansikte om man går med den i ryggen. Liggdelslocket fästs på liggdelen med dragkedja, och det gillar jag. Men det hade gärna kunnat få vara snäppet längre och gå ända fram och upp mot sufflettens kanter.

Jag har även testat Dubatti Ones babyskyddsadaptrar, återigen endast utan barn. Att klicka fast dem direkt på chassit var mycket enkelt, likaså gick det på ett kick att ta bort dem. På bilden syns babyskyddet BeSafe iZi Go Modular i-Size. Men samma adaptrar är även kompatibla med andra babyskydd från både BeSafe, Maxi Cosi och Cybex. En fördel med att köra Dubatti One med liggdel är den förhöjningsbara ramen, som gör att man kan få upp barnet väldigt nära föräldern.

Sittdelen till Dubatti One är ergonomisk och vändbar. De fyra bilderna till vänster i collaget ovan visa Ones fyra olika lägen på sittdelen, från ett sittläge – förbi två olika mycket lutade vilolägen och fram till liggläget. De tre bilderna till höger visa tre av positioner när sittdelen är bakåtvänd, men även då finns också det andra viloläget att välja mellan. One har fullt liggläge men i och med att det är en ergonomisk sittdel så är den förstås alltid skålad. Sittdelen känns upprätt med ryggstödet nästan helt rakt. Sittdelen i sig är det inget märkligt med men jag tycker som vanligt att tvåhandsfattning för att vinkla en sittdel känns lite ålderdomligt. För att ändra lutning på sittdelen krävs att man samtidigt trycker in knapparna på båda sidor av sittdelsramen och sedan med tummarna för sittdelen till önskad position. Med ett lite större och tyngre barn blir det ganska tungt att vinkla sittdelen. Men även med ett mindre barn så är ett enhandsgrepp att föredra, tycker jag. Den andra handen kan ju vara upptagen med ett syskon, en matkasse eller något annat. Nu är Dubatti One inte unik med tvåhandsfattning för fällning, även vagnar från Joolz och Bugaboo, bland andra, fungerar så. Men det gör det inte mindre osmidigt tyvärr.

Till höger i collaget ovan syns Dubatti Ones sufflett i sina tre olika lägen: fullt utfälld, halvt utfälld och hel bakfälld. Suffletten sitter fast vid sittdelsramen med en dragkedja, så varken vind eller sol kan glimta in där. Sufflettbågarna är stabila och suffletten har aldrig åkt bakåt eller ändrat läge utan att jag medvetet justerat den. Suffletten utgörs endast av två paneler och det är alldeles för kort. Dubatti håller på att utveckla en förlängningsbar sufflett för Dubatti One och när jag såg den i höstas såg den riktigt bra ut. En rejäl, tredje panel och i den fanns en inbyggd, kombinerad titt- och vädringslucka med meshnät. Denna sufflett sägs komma någon gång under 2017, men när vet jag inte. När den väl är släppt kommer dock alla mina tveksamheter gällande Ones solskydd att vara helt som bortflugna, den nya suffletten kommer utgöra en stor förbättring för vagnen. Vi får hoppas att den inte dröjer till slutet av året, som det ryktas just nu.

Dubatti Ones handtag är ett teleskophandtag som kan justeras i läge när man håller in knappen på mitten av det. Handtaget kan ställas i flera lägen, men också skjutas hela vägen in i chassit. De två bilderna överst till vänster visar handtaget i högsta läget, och när det är fullt inskjutet. Handtaget kan inte ställas i alla lägen däremellan men jag tycker att högsta läget känns högt och bra, och lägsta läget innan fullt utskjutet borde funka utmärkt även för den lite kortare föräldern. Att handtaget kan skjutas in helt är toppen när vagnen ska förvaras hemma i hallen, men också i kollektivtrafiken om man vill att den ska ta minimalt med plats på bussen eller i tunnelbanan. Knappen för att justera handtagets höjd är enkel att trycka in. En del ogillar knappar som är centralt placerade på handtaget men jag har tyckt att det är positivt att det är ett enhandsgrepp för denna funktion och dess position har inte stört mig när jag kört vagnen.

Åh, nu kommer vi till något av det jag gillar allra mest med Dubatti One – hjulen! One är något så ovanligt som en barnvagn med fyra lika stora lufthjul, varva de två främre är svängbara. Nästan alltid är lufthjulen något mindre, men Dubatti har prioriterat annorlunda och det applåderar jag dem för. Jag skulle ändå inte säga att One är den ultimata terrängvagnen men de här rejäla hjulen gör att vagnen rullar upp för trottoarkanter och över andra gupp i marken utan att man ens tänker på det. Själva rullet är också fenomenalt bra och även det kan man nog tacka hjulstorleken för. Framhjulen (1) går förstås också att låsa i fast läge och det är enkelt gjort med en liten spärr. Bakhjulen (2) såväl som framhjulen kanske också lätt klickas av chassit om man vill göra vagnen mindre, exemplevis när den ska packas in i bilen. Hjulens storlek påverkar också vagnens markgång, ihop med varukorgens utformning så är det väldigt mycket luft under vagnen (3) – och också det är något positivt om man vill kunna promenera på mer ojämna underlag. Grusvägar, enklare skogsväg och elljusspår har inte varit ett problem för Dubatti One.

En väldigt rolig funktion hos vagnen är att ramens höjd kan justeras (4). Med de gråa skjutknapparna – samma som används för att lossa ramen från chassit – så kan ramen höjas upp till ett högre läge (5). Det är lite knepigt att få till med ett barn i vagnen men jag gillar verkligen att man kan få upp liggdelen lite extra högt upp. Och även att man, när man har ett större barn som väger mer, kan få ned sittdelen en aning som man inte behöver lyfta mer än nödvändigt.

Det finns många detaljer på Dubatti One som det är värt att titta lite extra på. Jag gillar att handtaget har små krokar på sidorna (1). Med hjälp av dem kan man hänga Dubattis egen skötväska på vagnen, utan att den glider ned längs med handtaget. Fotstödet på sittdelsklädseln (2) är tillverkad i ett grövre, mer slittåligt material som är enklare att torka av även övrig klädsel. Bygeln är av swing away-typen, och kan ställas rakt upp (3). Alltid praktiskt att slippa behöva ta loss bygeln helt, och dessutom hitta någonstans att lägga den, när man ska ta i eller ur sitt barn.

Bromsen på One är tydlig, enkel att lägga i men lika enkel att låsa upp (4). Den är dessutom ytterst skovänlig. Man behöver inte peta upp bromsen med ovansidan av tårna, utan både att bromsa och sätta vagnen i rullning igen görs genom ett tryck nedåt. Sen till en egenskap hos vagnen som väl egentligen är mer än en detalj – varukorgen. Dess lilla storlek är nog bland det första man reagerar på när man ställer One jämte en annan duovagn. Och visst, varukorgen är liten. Väldigt liten. Det är precis att en normalstol skötväska kan knös in i den, och sen finns det inget utrymme över. Jag som saknar körkort och ofta handlar mat med vagnen skulle få det knepigt med Dubatti One som enda barnvagn. Men om man mest vill kunna ha med sig det nödvändiga för barnet, och utnyttjar möjligheten att kunna hänga skötväskan på handtaget, så räcker nog varukorgen till för det. Något jag gillar med den är dock att den kan stängas med magnetlås (5), ingen risk för lerstänk på ens ägodelar. Dock hade först en avsaknad av ”översida” på varukorgen också inneburit en större öppning, vilket är praktiskt om man vill ha med sig något lite större som ändå inte väger så mycket (6).

Ramen – oavsett om man har sitt- eller liggdelen monterad på – måste alltid tas bort från chassit innan vagnen kan fällas ihop. Det är lite synd att Dubatti One inte kan fällas i ett stycke, men det vägs till viss del upp av att själva chassit är väldigt smidigt att fälla. Efter att ha tagit av exempelvis liggdelen så att man har chassit separat (1) så fäller man in handtaget på det lägsta läget (2). Ovanför varukorgen finns sedan en rem att lyfta vagnen i, vilket man gör efter att man tryckt in den grå knappen på sidan (3). Med ett fast grepp om ihopfällningsremmen så viks hela chassit ihop, och låser sig också i hopfällt läge (4). Chassit är då självstående och kan förvaras på högkant (5) med sitt- eller liggdelen staplad bredvid. För att låsa upp chassit igen när vagnen ska fällas ut, så trycker man åter in den gråa knappen vid ihopfällningsremmen.

Det finns ett brett utbud av originaltillbehör till Dubatti One. Förutom de babyskyddsadaptrar jag redan nämnt så finns även parasoll, skötväska, åkpåse och shoppingbag. Av dessa tycker jag att shopping bagen är den som smartast kompletterar vagnen. Den funkar bäst ihop med sittdelen i framåtvänt och fästs med (ganska hård) tryckknappar runt handtaget och på två punkter runt chassit. Det går inte direkt att lasta tungt i den, men för lätta men skrymmande föremål – som ytterplagg om man går runt på ett museum – så funkar den väldigt väl. Skötväskan är fiffig i och med att bärremmen är anpassad för att den ska fästas upp på One med krokarna på handtaget, och stilmässigt matchar den väl. På insidan finns gott om fack men skötväskan känns en aning plastig. Åkpåsen känns mer i samma stil som övriga vagnen, och är formad för att passa i den ergonomiska sittdelen. Under rumpdelen finns remmar som ska fästas under sittplattan, då får man en helt glidfri åkpåse och det ger jag ett stort plus för. Åkpåsen är fodrad och mellanvarm. Dubattis parasoll utgörs av två delar – fäste och parasoll – som skruvas ihop på nolltid och sedan klickas fast i valfri höjd på handtaget.

Maxvikten för Dubatti One är standard – 15 kg för sittdelen och 9 kg för liggdelen. Jag upplever sittdelen som normalrymlig i storlek. Min blivande treåring på bilderna är cirka 95 cm lång och han har gott om utrymme för benen. Huvudet slår inte heller i suffletten när den ska fällas ihop. Han har vid många tillfällen sovit gott i vagnen och har inte suttit trångt även när jag haft i en åkpåse och han haft på sig ett par mellanlager kläder. Även selen känns rymlig, och har bra selkuddar samt en tygflärp som stängs ihop över spännet – smart om man har ett mindre barn som gärna vill pilla på selspännet. Det är även mycket lätt att ta isär Ones sele i fem separata seldelar, vilket gör att det fungerar att sätta i åkpåsar och sittdynor i vagnen utan att man måste trä isär hela selen först. Mitt första intryck av One sittdel var att den var åt det mindre hållet men nu uppfattar jag den inte alls som liten. Jag tror snarare att många barn först växer ifrån maxvikten än växer ur Dubatti Ones sittdel på längden.

Sist och viktigast av allt är förstås vagnens körkänsla. Jag hoppades ju på att de stora hjulen skulle ta mig med storm och på den punkten lyckades Dubatti One leva upp till förväntningarna. Det här är en av de mer lättrullade vagnarna jag kört, och det gör den också väldigt lätt att styra. Med rätt tryck i däcken – alltid viktigt när man har lufthjul – så styrs den fjäderlätt med en hand. Jag har kört One med handtaget i högsta läget då det passat mig bäst, och då känns vagnen inte svårhävd. Har man handtaget lägre så får man ändå som sagt stor skjuts av hjulen vid trottoarkanter och andra gupp, förvånansvärt ofta märkte jag att jag inte behövde häva vagnen upp för en kant alls – den bara rullade fram ändå. Det finns en teoretisk risk för att framhjulen kan fastna i varandra, de sitter alltså så pass tätt. Men det har jag endast märkt av när jag stått inne i ett trångt utrymme och kört vagnen fram- och tillbaka lite ryckigt. Jag tror även att det skulle kunna hända relativt ofta om man exempelvis vill vagna sitt barn till sömns inomhus. I de lägena är det dock enkelt att låsa framhjulen, så är problemet löst. Vid en vanlig promenad har hjulen aldrig fastnat i varandra och varje promenad med One har varit riktigt trevlig. Den har haft bra grepp på våt mark, på löv och i snö. Jag har kört vagnen även i djupare, blöt snö. Den klarar det men det är inte helt perfekt, å andra sidan är det få vagnar som briljerar under sådana förutsättningar. Så de stora hjulen gör Dubattin väldigt lättrullad och den funkar utmärkt som en stadsvagn, men den tar även enklare terräng utan att knota. Vill man dagligen gå på grova skogsstigar så tror jag kanske inte att Dubatti One känns lika klockren.

De stora fördelarna med Dubatti är alltså hjulen, körkänslan och att den är lättstyrd. Jag tycker även om fällningen av chassit och det höj- och sänkbara ramen. Sen ska jag inte sticka under stol med att jag gillar utseendet på Dubatti One. Den är helt enkelt snygg och har lite egen stil. Nackdelarna med One är att den är så ung på marknaden. En förlängningsbar sufflett är redan på väg och kommer lyfta rejält vagnen vad gäller solskydd, men jag känner att även tvåhandsfällningen av sittdelen och den lilla varukorgen skulle må bra av lite vidareutveckling för att One verkligen ska kännas lika modern och rolig i alla avseenden. Får jag önska slänger jag gärna in en fällning av vagnen med sittdelen på dessutom, som en bonusförhoppning. Samtidigt är det i just det här avseendet en fördel att det här är ett så pass ungt märke. De har ju bara börjat, och ingen är nog mer nyfiken än jag på vad som komma skall från detta märke. För Dubatti One är en riktigt bra och ytterst lovande start!

24 januari, 2017 2 kommentarer

Geggamoja Åkpåse

av Anna 21 december, 2016

Recension av Geggamoja Åkpåse

Vad gäller barnvagnstillbehör så älskar jag säsongsuppdaterade mönster, snygga detaljer och möjligheten att matcha med andra tillbehör precis lika mycket som vilken annan barnvagnsnörd som helst. Men jag vet också att verkligen uppskatta ett tillbehör med smarta funktioner när jag ser det. Och Geggamojas åkpåse är precis en sådan grej!

Fortsätt läsa

21 december, 2016 0 kommentarer

Polarn O. Pyret Åkpåse

av Anna 14 december, 2016

Recension av Polarn O Pyret Åkpåse

Dags att lägga ännu en åkpåse till registret, den här gången har jag testat Polarn O. Pyrets nya modell! Jag är sedan många år tillbaka ett (mycket stort) fan av PoPs barnkläder. Så jag hoppade förstås direkt på möjligheten att få testa åkpåsen nu när märket äntligen börjat med barnvagnsrelaterade produkter. Polarn O. Pyret har ju detta år även släppt en PoP handmuff, och har sedan tidigare haft både skötväskor och barnvagnshängen i sitt sortiment. De har även sålt små overaller som gått att göra om till en slags miniåkpåse. Men detta är en riktigt åkpåse, och precis som när barnklädesmärket Mini Rodini släppte en åkpåse så är det alltid intressant att se hur en åkpåses konstruktion tolkas när ingen föregående modell existerar.

Fortsätt läsa

14 december, 2016 8 kommentarer

Easygrow Leg Support

av Anna 9 december, 2016

Att den perfekta vagnen inte existerar och aldrig kommer kunna existera får vi helt enkelt leva med. Det går helt enkelt inte att få alla drömegenskaper ihopfästa på ett och samma chassi. Som tur är så finns det gott om väldigt smarta tillbehör som på olika sätt kompletterar en vagn som kanske inte har allt det där man önskar att den hade. Ställbart fotstöd eller bara ett längre eller mer rejält fotstöd är en funktion som jag ofta ser efterfrågas, och därför nappade jag direkt när norska Lilleprinsen.no frågade mig om jag ville testa det universala fotstödet Easygrow Leg Support.

Fotstödet är utformat för att vara kompatibelt med de flesta vagnar och av de jag testat det i så har det storleksmässigt aldrig varit något problem. Fotstödet är totalt 52 cm långt, 30 cm brett vid grenhålet och 20 cm smalt på det smalaste stället, vilket är allra längst in på fotstödet. Easygrow Leg Support är ledat och den yttre delen kan därför vinklas så att det är antingen vågrätt eller nedfällt. Inga knappar behövs pressas in, det är bara att trycka fotstödet uppåt eller nedåt. Förutom hålet för vagnens grensele finns även två kardborremmar längst upp på fotstödet, som ska användas för att fästa fast fotstödet i vagnens sittdel. Jag har testat Easygrow Leg Support i tre populära vagnar som saknar eget ställbart fotstöd: Baby Jogger City Mini GT, Babyzen Yoyo+ och Carena Kobbe.

Baby Jogger City Mini GT

Passformen för Easygrow Leg Support i City Mini GT är riktigt bra, de ser faktiskt ut att vara som gjorda för varandra och fotstödet smälter väldigt väl in med barnvagnens design. Det var enkelt att få igenom vagnens grensele genom fotstödet. I GTs sidor finns två ringar för att fästa upp sittdyna eller åkpåse i, och det går bra att använda dessa att binda upp fotstödet med. Fotstödet satt fast godkänt bra, det var lite ruckbart men det glider inte ur. Däremot var kardborrbanden egentligen lite för långa och det var svårt att få fästningen att se snygg ut.

Det går att fälla ihop vagnen med fotstödet i, men i och med att fällningsremmen hamnar under fotstödet så är det inte lika smidigt som det var innan. Med Easygrow Leg Support nedfällt så tänker man knappt på att det sitter i vagnen. När man fäller ut det så förbättrar och förlänger det vagnens liggläge rejält! Så gillar man denna typ av vagn och har ett barn som ofta sover i barnvagnen så tror jag att fotstödet kan vara ett uppskattat tillbehör som blir flitigt använt.

Babyzen Yoyo

En av de mest populära av de handbagagesmå vagnarna är förstås originalet Babyzen Yoyo, på bilden syns senaste versionen Yoyo+ med sittdel, som alltså är den som kallas 6+. Jag tyckte inte att det var helt enkelt att fästa fast Easygrow Leg Support i Yoyo+, men fick till slut till en lösning som gjorde att fotstödet inte gled ur. Skulle jag vilja ha fotstödet där mer permanent hade jag nog eventuellt funderat på om det fanns något bättre sätt att fästa den, nu använde jag mig av selremmarna och klädseln som de var.

Fotstödet gör stor skillnad för vagnens liggläge. En 1-2 åring behöver knappast dingla med benen alls. Men det påverkar också vagnens storlek ihopfälld och Yoyo är inte längre handbagageliten med Easygrow Leg Support i sittdelen. Även om man fäller in den så blir vagnen både längre och bredare. Ska man inte flyga med vagnen är detta dock en marginell skillnad som man knappast behöver tänka på. Fotstödet gör inte vagnen mindre smidig att slänga in bak i bilen.

Carena Kobbe

På bilden står det Carena Kobba men det skyller vi på min slarviga gravidhjärna. Givetvis är det en Kobbe på bilden och i den här vagnen tycker jag att Easygrow Leg Support satt riktigt bra. Selens grenband är ganska brett och håller fotstödet lite på plats, men bäst är ringarna i sittdelens sidor, som var perfekt placerade för att passa med fotstödets kardborrband. De gick att dra runt och att fäsat ihop snyggt, utan längre, löshängande tampar. Med fotstödet nedfällt syns det inte så mycket, men det vågrätt utfällt får man till ett betydligt längre liggläge.

Precis som med Yoyo så sticker fotstödet ut en del när Carena Kobbe fälls ihop med Easygrow Leg Support på, men så länge man inte planerar att flyga med vagnen så gör storleken ingen större skillnad och själva ihopfällningen påverkas inte. Kobbe fälls med knappar på handtaget.För att låsa ihop chassit med det på får man dock pressa till lite extra.

Jag tycker att Easygrow Leg Support är ett riktigt smart tillbehör, som kanske främst uppskattas av den som har en sittvagn i stil med de jag visar i detta inlägg och som vill börja använda vagnen med ett lite mindre barn, som gärna vill ha benen uppe och som fortfarande sover ofta i vagnen. Då blir Easygrow Leg Support användbart under övergångsperioden, tills behovet av fotstöd kanske inte ser likadant ut.

Även om det påverkar storleken på vagnen ihopfälld, så är det i de flesta fall snabbt gjort att montera loss fotstödet, vilket gör att det inte alls behöver utgöra ett hinder för att vagnarna ska kunna användas under en resa. Med vissa vagnar i handbagagestorlek så går Easygrow Leg Support med stor sannolikhet in i vagnens förvaringsväska och påverkar då kollits storlek endast nämnvärt. Så, har man en favoritvagn som man saknar ställbart fotstöd på, då kan Easygrow Leg Support absolut vara värt att testa!

9 december, 2016 14 kommentarer

Skip Hop Chelsea x 2 – skötväska och ryggsäck!

av Anna 7 december, 2016

När jag väntade mitt tredje barn så skrev jag att jag inte var någon skötväske-tjej… men boy oh boy har det hunnit ändra sig. Det finns ju så många fina och bra skötväskor, och Skip Hops olika modeller har för mig snabbt blivit skötväskor som lyckas väl med att kombinera design och funktion. I det här inlägget så tänkte jag passa på att dela med mig av mina erfarenheter och åsikter kring de två Skip Hop Chelsea-väskor jag har använt: den vanliga skötväskan Chelsea och ryggsäcksmodellen Chelsea Backpack.

Recension av Skip Hop Chelsea Skötväska

Skip Hop känns ju som veteraner inom skötväskebranschen, men har länge kanske varit mest nischade mot det praktiska och ibland nästan sportiga vad gäller design av väskorna. När modellen Chelsea släpptes för första gången, då endast tillgänglig i svart, för mer än två år sedan så blev den direkt uppmärksammad för sin tjusiga framtoning. Nu har Skip Hop alltså en hel serie av Chelsea-produkter, alla designade enligt samma stilmall och senaste tillskottet till familjen är vanliga Chelsea i en variant i grått och silver samt den marinblå Chelsea Navy som syns på bilderna.

Gillar man många fack i skötväskan så är Chelsea en skötväska som torde attrahera! På framsidan finns två vanliga ytterfack, den delen som handtaget är fäst i är också ett stort fack plus att det finns ett mindre fack i typ mobiltelefonsstorlek upptill. Chelsea har även rejäla fack på båda kortsidorna och ett fack, tänkt för skötbädden, på baksidan. Det här är inte en skötväska man behöver öppna upp och rota runt i för att man ska kunna hitta det nödvändiga. Bara ytterfacken är tillräckligt för att man välorganiserat ska kunna packa både sina egna värdesaker och en massa bra att ha-saker för barnet.

Skip Hop Chelsea Navy med snygga gulddetaljer och bra fack

Gott om praktiska förvaringsfack

Skip Hop Chelsea har förstås fack även på insidan. På vardera långsida finns två stycken fack med resåröppning, precis i lagom storlek för att hålla blöjor, våtservetter och klädombyten på plats och lättåtkomliga. Vill man hänga upp skötväskan på vagnen så är behöver man inte krångla med axelremman. Chelsea har inbyggda väskkrokar som träs runt handtaget och sedan hakas fast i öglan på väskan.

När väskan inte hänger på vagnen kan man antingen hålla den i handen, eller armvecket, med bärhandtaget. Eller så kan man bära den över axeln med bärremmen. Remmen är bred och ganska bekväm. Den har ingen vadderingskudde men det är inte heller något jag saknat. Däremot önskar jag att axelremmen hade gått att ta bort helt. Jag tycker den ser lite ful ut och ibland hamnar i vägen för skötväskans öppning när den är upphängd på barnvagnens handtag.

Skip Hop Chelsea Black är rymlig i modellen

Rymmer all packning man behöver

Bilderna på svarta Skip Hop Chelsea har mer än två och ett halvt år på nacken. Då hade jag en liten bebis. Nu har jag en snart treåring och en till bebis i magen. Chelsea funkar faktiskt väldigt väl för olika åldrar och är tillverkad av ett material som väl står emot både slitage och smuts. Att den har så klassiskt utseende är också ett plus för mig, som gärna byter åkpåse, sittdyna och filt regelbundet men ändå gärna ser att alla vagnstillbehör matchar.

För mig är det här en väska som får fullpott både för sina fack – både antal samt placering och storlek – men också för sin design. Det jag saknar är detaljer i sammanhanget. Jag skulle som sagt gärna se att axelremmen gick att ta av. Och jag måste även erkänna att jag gillar när skötväskan har ett övervikbart lock. Skip Hop Chelsea skötväska stängs med en dragkedja upptill och vid de flesta tillfällen räcker det fint. Men råkar man ut för en överraskande regnskur och har glömt regnskyddet hemma så är ett lock som viks över skötväskans öppning lite extra bra på att hålla vätan ute för stunden.

Recension av Skip Hop Chelsea Backpack

Om livet med barn kanske inte alltid involverar en barnvagn men behovet av skötväska fortfarande är stort, då är en ryggsäcksmodell något jag kan rekommendera. Jag har testat några olika varianter av skötväskor som kan bäras som ryggsäck. Skip Hop Chelsea Backpack är den absolut bästa varianten jag råkat på hittills. Och det baserar jag framför allt på att den varit den mest bekväma att bära på ryggen, inte helt olik andra, helt vanliga ryggsäckar i min ägo.

Även den här modellen av Chelsea har bra ytterfack, men inte alls lika många som vanliga Chelsea. Det finns två rejäla, djupa sidofack, ett mindre fack för värdesaker uppe på skötväskans lock och ett större, dragkedjeförsett fack allra längst fram. Detta fack är faktiskt min favoritegenskap hos hela väskan. Det har kilar av tyg i sidorna och facket liksom fälls framåt när man öppnat upp det. Storleksmässigt är det som måttsytt för ett paket våtservetter och några blöjor. Exakt det jag oftast vill komma åt när jag byter blöjbytor på ett litet större barn som står på egna ben och inte kräver skötbädd eller distraherande leksaker.

Skip Hop Chelsea Backpack rymmer all packning man behöver

Medföljande barnvagnskrokar och rymlig insida

Skip Hop Chelsea Backpack kan hängas upp på vagnen på precis samma sätt som vanliga Chelsea, med en liten skillnad. På Chelsea Backpack kan denna lilla rem tas loss helt. På Chelsea skötväska är den fastsydd i ena ändan. Vanliga Chelsea hänger aningen snyggare och mer välbalanserat på barnvagnens handtag. Men Chelsea Backpack behöver absolut inte skämmas för sig.

På insidan av väskan finns ett stort fack för den medföljande skötbädden, och sedan två stora fack med elastisk öppning. Dessa är mer tilltagna i utrymme. I ett av facken får man in en hel bunt med blöjor. Den här skötväskan lyckas dessutom väl med någon slags odefinierbar trompe l’œil-effekt. Den ser inte så stor ut men utrymmet inuti är enormt. På bilden ovan syns packningen som låg i skötväskan vid fototillfället. Och då var Chelsea Backpack endast halvfylld. Den har inte så väldigt många fack men det går att proppa i blöjor, ombyten och mellis för en hel syskonskara!

Skip Hop Chelsea Backpack är riktigt bekväm som ryggsäck

Mycket bekväm att bära som ryggsäck

Öppningen på Skip Hop Chelsea ryggsäck är ett rejält lock som hålls på plats med magnetlås. Under locket kan skötväskans öppning dras ihop med en dragsko, som hållit formen fint trots ett halvårs öppnande och stängande. Att ha Skip Hop Chelsea som ryggsäck har funkat otroligt bra. Axelremmarna kan regleras tillräckligt mycket för att den ska funka både på mig och min större man. I somras cyklade vi ofta på stranden och packade cykelvagnen full med badkläder, filtar och badringar – och barn förstås. När packutrymmet snabbt tog slut så var det så himla smidigt att kunna ta skötväskan på ryggen under cykelfärden. Axelremmarna är så pass bekväma att jag kunna gå runt länge med skötväskan utan att få ont i axlarna.

Många andra skötväskor modell ryggsäck verkar sätta skötväskefunktionen i andra hand. Men Skip Hop har tänkt igenom det här ordentligt. Nackdelarna med Chelsea Backpack tycker jag är att den har något få innerfack. Det blir lätt att allt som läggs ned hamnar i hög. Men allt annat med skötväskan känns så välkonstruerat. Det är imponerande att Skip Hop lyckas behålla Chelsea-stilen även på denna ryggsäcksmodell!

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Se pris för Skip Hops skötväskor hos: Babyland

7 december, 2016 3 kommentarer

Pogu Barnvagnsreflexer – så får man vagnen att synas i mörkret!

av Anna 30 november, 2016

Mörkt är det, och mörkare ska det bli! Den 21 december är det vintersolstånd, vilket innebär att det är den dag på året med minst solsken. Fram till dess ska alltså dagarna bli kortare och kortare, och efter vintersolståndet tar det lång tid innan soltimmarna sakta men säkert blir fler och fler. Det är de närmaste månaderna således oundvikligt att röra sig ute med vagnen i beckmörkret. Och då är det SÅ viktigt att synas ordentligt i trafiken!

Reflexer på barnvagnen

Det finns många sätt att synas i mörkret. Kronan har haft reflexsuffletter till deras barnvagnar, löshängande lampor och reflexer är en riktigt klassiker och att täcka chassit med reflextejp inte något ovanligt. Just reflextejp på vagnen är något jag inte är något direkt fan av. Reflexer är ju delvis en färskvara som tappar i effekt med tiden. Och reflextejp på vagnen är inte särskilt estetiskt tilltalande. Vill man ta bort den kan det dessutom bli en himla massa jobb. Som jag beskrivit i inlägget om reflextejp jag länkar till ovan så kan det krävas många timmars jobb och en större mängd kemisk bensin för att få bort gamla klisterrester från ett chassi. Tidsödande och inte så kul att hålla på med starka medel.

För ganska exakt två år sedan skrev jag om Pogu barnvagnsreflexer första gången och det här inlägget är som en uppföljning till det. På bilden ovan syns en barnvagn fotad med och utan blixt. I suffletten hänger en liten lampa från Clas Ohlsons. Jag har en sådan i dragkedjan på barnens overaller och på min handväska. Det vita på chassit – två prickar och ett streck på handtaget – som lyser upp på den vänstra bilden är Pogu-reflexerna.

Så funkar Pogu Barnvagnsreflexer

Pogus barnvagnsreflexer finns i svart och silver. De silvriga är mer åt det vita hållet i dagsljus. De svarta smälter väldigt väl in i ett svart chassi. Det är ingen överdrift att påstå att de knappt syns. Reflexerna kommer färdigutstansade i olika former på ett reflexark. Det finns tillräckligt för att man ska kunna få både två och tre vagnar synliga i mörkret med en förpackning av Pogu barnvagnsreflexer.

Det viktiga är att komma ihåg att sätta reflexer på båda sidor av vagnen, så att den syns i trafiken oavsett vilket håll bilarna kommer ifrån. Går man ofta i vägkanten ska man förstås även se till att ha reflexer framtill på chassit. Ha även gärna en som hänger på ryggen på den egna vinterjackan! Det är svårt att visa effekten på stillbild. Men skillnaden mellan en barnvagn utan reflexer som ska korsa en gata jämfört med en som har reflexer, den är enorm för den som sitter i sin bil i trafiken.

Reflexer som snabbt tas bort utan att lämna märken på chassit

Efter två års användning så syntes Pogu-reflexerna på min vagn fortfarande väl i mörkret. Men några av klistermärkena är placerade på utsatta delar av chassit. Det yttre lagret har nötts bort och på vissa ställen har jag gått in i väggar och dörröppningar med vagnen så pass mycket att hela reflexen har repats upp. Det såg väldigt trist ut i dagsljus och gav mörka fläckar i reflexen. Att synas i mörkret med reflexer är något jag förutsätter att man gör, och där är Pogu barnvagnsreflexer lika bra som förväntat. Men jag gillar nästan ännu mer att de inte stör vagnens utseende. Och att de så enkelt går att ta bort och byta ut mot nya.

Mentalt var jag inställd på ett heldagsjobb, som när jag skulle renovera ett gammalt chassi med massa reflextejp. Men det här gick bokstavligt talat på ett par minuter. Bara att ta fram sin gamla hårfön, hetta upp reflexen och sedan sakta dra bort den. Några klisterrester återstod därefter, men de satt inte fast. Det räckte med att jag gnuggade lite med fingret på dem så smulade de ihop sig och föll av. Som bilden nederst till höger visar så syns det inte ett spår av den gamla reflexen på chassit. (Det ljusa streck man anar är en gammal hederlig repa i lacken.) Därefter kunde jag klistra på en ny reflex. Och nu syns vi återigen oklanderligt väl i mörkret!

Se pris för Pogu reflexer hos: Babyland

30 november, 2016 0 kommentarer

Crescent Infinity

av Anna 16 november, 2016

Recension av Crescent Infinity
Inköp: Ordinarie inköpspris för Infinity med sitt- och liggdel är cirka 9995 kr. Detta är ett recensionsex direkt från Crescent.
Tillbehör: Fotsack och babyskyddsadaptrar m.m. kan köpas till separat.
Typ av vagn: Duovagn.

Infinity är en Crescent-modell som inte är helt ny på marknaden men som jag tycker mig se har haft en stigande populäritet på sistone. Crescent har varit duktiga på att uppdatera modellen och fler förbättringar kommer till 2017. Versionen jag har kört har PU-hjulen och det innebär att det är hjul av en bättre kvalitet, som det inte fastnar grus i och därmed inte heller blir en massa små hål i direkt efter första promenaden. De här hjulen är tåligare och har en lite annan stuns i sig också, tycker jag. Crescent Infinity är en duovagn med separat sitt- och liggdel. Sittdelen är vändbar och ergonomisk, vagnen med sittdel kan alltså inte användas ihop med en mjuklift. Infinity är 62 cm bred, så inte den smalaste på marknaden men inte heller ovanligt bred. När jag testade vagnen fick jag både ligg- och sittdel levererad, den förra gick jag igenom och den senare kunde jag testa med min egen minsting på 2,5 år.

Liggdelen som medföljer Crescent Infinity känns väldigt mysig och ombonad. Madrassen är mjuk och jag gillar att liggdelen har en ljus insida (1). Liggdelen känns normaldjup och givetvis medföljer ett liggdelslock i samma färg som övrig klädsel (2). Suffletten är i fullt utfällt läge något kort, men Crescent har andra inbyggda funktioner som täcker upp för det. Faktum är att denna liggdel känns väldigt väl anpassad för sommarbebisar. Den kan absolut även användas vintertid, men medan en del liggdelar är bra isolerad och sämre ventilerad så har Infinitys liggdel verkligen justerats för att funka väl också när solen gassar. Suffletten kan baktill öppnas upp för en ordentligt luftgenomströmning genom ett finmaskigt insketsnät (3). För bättre solskydd vid liggdelsöpningen kan suffletten öppnas upp och inuti finns då ett myggnät som fästs runt liggdelskanten och som har en inbyggd solkeps som gör att solen inte kan skina barnet i ögonen (4). För att montera liggdelen på chassit när man fått vagnen levererad ny, så måste man först fästa liggdelsadaptrarna vid liggdelen. Att få de på plats tyckte jag inte var det allra lättaste, jag tror jag både svettade och svor men när de väl klickat i korrekt så är det ju å andra sidan något man aldrig mer behöver bekymra sig över. Att liggdelen inte leveras med dem på antar jag beror på att paketet ska kunna göras så platt som möjligt. Bärhandtaget till liggdelen är inbyggt i suffletten, vilket innebär att den måste vara fullt uppfälld om man ska bära liggdelen och det innebär också att man måste pressa in knappar för att kunna vinkla liggdelens sufflett.

Sittdelen till Crescent Infinity klickas direkt på chassit och är högt placerad, högre än på många andra duovagnar. Knapparna som användas för att lossa sittdelen från chassit är samma knappar som ska tryckas in när man vill vinkla sittdelen (1). Det krävs alltså två händer för att ändra från sitt- till liggläge, och här hade jag givetvis hellre sett ett enhandsgrepp. Speciellt med lite tyngre barn tycker jag det blir tungt och otympligt att fälla sittdelen med den här tekniken. Sittläget på Infinity har en svag tillbakalutning (2) och sedan kan sittdelen fällas i två vilolägen (3+4) samt ett liggläge som är helt vågrätt (5). Dock med tanke på att sittdelen är ergonomisk så innebär det att liggläget förstås fortfarande är skålat.

Suffletten på sittdelen har en tittlucka baktill (1), vilket är mycket praktiskt om man kör vagnen med sittdelen framåtvänd och suffletten utfälld. Med tittluckan man då ändå hålla koll på om barnet sover eller är vaket. Luckans lock stängs igen med ett tyst magnetlås (2). Suffletten kan även öppnas upp baktill med en dragkedja som löper längs med hela huvudändan (3). Väl öppnad kan suffletten förlängas ett steg till, vilket ger bättre solskydd. Den nya panelen består av nät, så att mer luft släpps in i vagnen – men även mer ljus (4). Utan förlängningen är suffletten normallång och fullt tillräckligt i sittläge, men kanske lite kort i liggläget (5). Suffletten kan även fällas bakåt i olika konstellationer (6).

Långt ifrån alla ergonomiska sittdelar har ett ställbart fotstöd, men det är en uppskattad funktion som det gläder mig att Infinity är utrustad med. Fotstödet kan vinklas i flera olika lägen, så att sittytan kan anpassas efter barnets storlek och behov (1). Att vagnen har en högt placerad sittdel gör den väl lämpad för längre föräldrar, som inte vill behöva böjen på ryggen för mycket när man vill komma åt sitt barn. Men även Inifinitys handtag är riktigt bra anpassat för de som är långa. Jag brukar vanligtvis föredra att ha barnvagnshandtag på högsta läget men med den här vagnen fick jag erkänna mig besegrad och sänka handtaget ett par steg. Skillnaden mellan mini- och maxläget på handtaget är dessutom stort (2), så vagnen fungerar även för föräldrapar där det är längdskillnader mellan de två.

Crescent Infinity har en rejäl fotbroms vid höger bakhjul, och på den här bilden ser vi även hur hjulet ser ut efter några promenader på en grusväg – dammigt men helt fritt från hål och märken (1). Selen i sittdelen är enkelt delbar i fem olika remmar, vilket underlättar mycket om man vill sätta i en sittdyna eller åkpåse i vagnen (2). Sittdelen känns överlag både rymlig och på samma gång ombonad (3). På Undersidan av handtaget ser vi både knapparna för att höjdjustera det och spärrarna som ska pressas in vid ihopfällning av chassit (4). Bygeln till Crescent Infinity är av swing away-typen och behöver således inte tas bort helt när barnet ska sättas i (5). Det räcker att man öppnar upp på ena sidan och svänger bygeln tillfälligt ur vägen.

Framhjulen på Crescent Infinity är inte den största men de klarar lite ojämnheter och för ökad framkomlighet så går de att låsa i fast läge (1). Bakhjulen är större till storleken. De kan enkelt klickas av om man vill göra vagnen mindre, till exempel när den ska in i bilen med mycket annan packning (2). Varukorgen är kanske något snålt tilltagen för min smak, men det går att klämma in en skötväska om man insisterar på det och varukorgen kan dessutom stängas igen helt med ett dragkedjeförsett lock (3).

Vad gäller ihopfällningen av Crescent Infinity så har man att välja på att antingen fälla den med sittdelen framåtvänd, eller att ta av sittdelen och fälla chassit separat. Med sittdelen framåtvänd (1) är det bara att låsa bromsen, trycka in spärrarna på handtaget och vika ihop vagnen (3). Vill man ha vagnen något mer kompakt så kan man vinkla in fotstödet mer. Fäller man chassit separat så blir det ett litet, kompakt paket (2). Chassit har en automatisk låsning, något jag uppskattar för då finns det ingen risk att vagnen råkar börja fälla ut sig igen när man lyfter in den i bilen. Ihopfällningen av Infinity känns smidig. Den blir inte miniliten ihopfälld men känns inte heller klumpig. Det hade varit praktiskt om den kunnat fällas i ett stycke även med sittdelen mot sig men det extra momentet att ta av sittdelen först är trots allt inte så farligt tidsödande.

Som hos många andra har Crescent Infinity en maxvikt på 9 kg för liggdelen och 15 kg för sittdelen. Sittdelen känns dock väldigt rymlig och min normalstora 2,5-åring hade riktigt gott om utrymme upp till suffletten och vid benstödet. Även sidledes kändes sittutrymmet luftigt. Det är trevligt att kunna ha sitt barn högt placerat, man får enklare kontakt med varandra och hör bättre vad barnet säger. Nackdelen är att ett barn som är två år kan väga en del, och att det därmed också kan bli tungt att lyfta upp och ned barnet varje gång det ska kliva i eller ur vagnen. Körkänslan i Crescent Infinity får jag erkänna förvånade mig. Jag hade trott att den skulle vara mer åt det stumma hållet men faktum är att vagnen är riktigt mjuk och skön i chassit, vilket också gör promenaden bekväm och inte alls skakig. Fjädringen var klart över förväntan, och rullet är riktigt fint trots de små framhjulen. Infinity är lättstyrd men håller samtidigt kursen bra. Det generösa benutrymmet är något som ytterligare gör vagnen till en potentiell hit för långa föräldrar. Inte nog med att det höga handtag kan fås i en bekväm höjd, det går också riktigt bra att ta långa kliv när man kör Infinity. Delsvis beror ju detta på att varukorgen är åt det mindre hållet, hade den stuckit ur mer bakåt hade man förstås riskerat att kicka i den med tårna. Men om man ändå inte storhandlar med vagnen utan främst är ute efter en trevlig promenadupplevelse så kanske man kan leva med att man bara får med sig en mindre packning. Det finns några småsaker jag gärna skulle se förbättrades på Infinity och som jag också har hört att Crescent jobbar på. En längre sufflett på sittdelen är en sådan sak som snabbt skulle kunna ordnas med och som skulle underlätta på sommaren när barnet ska sova ute i vagnen. Någon lösning för att få in mer packning i varukorgen vore inte heller fel. För den som inte ska köra så mycket i terräng utan mest rör sig i stadsmiljö och handlar sin mat på annat sätt än med barnvagnen så ser jag Crescent Infinity som en trevlig vagn att ta med sig på promenaden, speciellt för det mindre barnet som man fortfarande vill ha på nära avstånd.

Handla Crescent Infinity hos: Babyland

16 november, 2016 2 kommentarer

Guide till Bugaboos sittdynor – uppdaterad 2016

av Anna 6 november, 2016

Här hittar du den nyaste, från 2018, guiden över Bugaboos sittdynor.

Min senaste guide till Bugaboos sittdynor publicerade jag på bloggen sommaren 2015, och redan nu hösten 2016 är det dags för en uppdatering. Bugaboo är verkligen bra på att förädla sin barnvagnar och tillbehör och nu har de alltså släppt sin femte version av sin sittdyna. Här nedan följer en genomgång av de olika modellerna och hur sittdynan har utvecklats.

Version 1 – den allra äldsta sittdynan. Den hade inga öglor upptill, ingen flärp på baksidan och egentligen inga extrafunktioner alls. Den var ganska lång och bred både i fot- och huvudända. När den sittdynan släpptes så fanns bara Cameleon av alla de modeller som Bugaboo säljer idag.

Version 2 – Bugaboo har nu gjort några, i mitt tyckte, genialiska tillägg till sin sittdyna. Dels öglor upptill (syns dåligt på denna bild) för att sittdynan även ska kunna fästas upp i Bee. Detta genom att öglorna träs över samma knappar som man fäster suffletten med. Dels en tygremsa på baksidan av sittdynan, som används för att hålla fast dynan i Bugaboos ergonomiska sittdelar. Dynan har dessutom fått en fantastisk upphängningsficka upptill på baksidan, som ska träs över de ergonomiska sittdelarnas ryggstöd. Dynan blir på så sätt helt glidfri. Bild på tygflärp och upphängningsficka finns längre ned i detta inlägg. Bildinstruktion för hur dynan ska fästas i en ergonomisk sittdel finns HÄR – på dessa bilder fästs den i en Donkey.

Version 3 – Bugaboo inser nu hur galet jobbigt det är att trä isär selen varje gång man vill sätta i eller ta ur en sittdyna, och frångår därför de gamla individuella selhålen till förmån för nya, långa selhål som öppnas och stängs med kardborre. Att sätta i dynan tar från och med nu mindre än en minut.

Version 4 – Bugaboo har nu bytt ut selarna i alla sina vagnar till sådana som utgörs av fem separata selremmar. Axelremmarna är på de nya sittdelsklädslarna lite mer utstående och därför införs en T-formad skärning i sittdynornas övre selhål. Det går även att använda äldre versioner av sittdynan med den nya selen, men rent estetiskt ser det bättre ut om man har version 4.

Version 5 – Bugaboo vänder oväntat tvärt på klacken och går nu tillbaka till ursprungsdesignen. Dynan har kvar tygflärpen att fästa under sittplattan på de ergonomiska sittdelarna, och öglorna för Bee finns också där. Men upphängningsfickan baktill är borttagen och rent formmässigt har dynan återgått till den mer rundade fotändan. Sittdynan har även blivit några centimeter kortare än föregående version. Den har fortfarande kvar T-skärningen för nya selen samt kardborreöppning istället för individuella selhål.

Här är en sida vid sida-jämförelse mellan den förra och den allra nyaste modellen av Bugaboos sittdyna. Den sittdyna jag i min guide kallar för version 4 är den isblå och version 5, den nyaste, är dynan i marinblått. Storleksskillnaden syns tydligt, mest märkbar är den i fotändan. Tygflärpen på baksidan är likadan och selhålen för axelbanden känns också i princip identiska. Dock har den nya sittdynan inte det vågräta selhålet nere i fotändan, som funnits på tidigare sittdynor sen version 2. Det är inte någon skillnad på öglorna för att fästa sittdynan i Bee.

Funktionsskillnaderna mellan den nya och den förra sittdynan kommer således främst märkas av i Bugaboos ergonomiska sittdelar. Här har jag fotat båda sittdynorna i Donkeyns sittdel, med det nya sittdelstyget som har den nya selen. Som tydligt visas blir det väldigt snyggt med dynornas T-skärning för axelbanden när man har den nya selen, de utstående axelkuddarna passar perfekt i skåran. Det blir inte heller knöligt i ländryggen, där midjebanden är fästa. Båda dynorna fästs under sittplatten med tygflärpen på undersidan, så de kan inte glida. Den nyaste versionen sitter bättre i den ergonomiska sittdelen än jag trodde att den skulle göra, till stor del är det nog selen som håller huvudändan uppe. Jag tror inte den kommer glida så mycket mer än versionen innan, som sitter som berget tack vare att den träs över ryggstödet, men har man ett väldigt rörligt barn kanske huvudändan av dynan kan sacka ihop lite och behöva justeras. Det är lite tråkigt att dynan blivit kortare i fotändan. I Donkeyns sittdel sitter den äldre versionen lite snyggare, men har man ett Bee lär den nyaste dynan har den bästa passformen.

6 november, 2016 7 kommentarer

Mutsy iGo

av Anna 1 november, 2016

Recension av Mutsy iGo
Inköp: Ordinarie inköpspris för Mutsy iGo med sitt- och liggdel är cirka 8900 kr. Detta är ett recensionsex direkt från Mutsy.
Tillbehör: Regnskydd, åkpåse, parasoll m.m. säljs separat.
Typ av vagn: Duovagn.

Jag vet inte riktigt vad det är med Nederländerna och barnvagnar, men något magiskt måste det finns i vattnet i alla deras kanaler. För trots att det är ett till ytan mycket litet land så har många av dagens största barnvagnsmärken sitt ursprung där. Mutsy är ingen nyhet, tvärtom har märket funnits med länge men aldrig riktigt fått sitt stora genombrott i Sverige. De hade en mindre hype för några år sedan när de som en av få tillverkare hade en barnvagnsmodell med svängbara lufthjul, men sedan dess har det varit relativt tyst från Mutsys håll. Fram tills nu, när en återetablering i de nordiska länderna är på gång och i samband med det fick jag frågan om jag ville testa en av modellerna – Mutsy iGo.

iGo är en duovagn med separat liggdel och vändbar sittdel. Vagnen är 58 cm bred och kan fällas i ett stycke med framåtvänd sittdel på. Den har fyra hjul, varav de två främre är svängbara. Hjulen är av PU-material, vilket är ett bra och slitstarkt gummi som inte käkar grus. Jag har testat vagnen under sommaren på Gotland, så iGo har fått prova på allt från grusväg på landet till asfalt och kullersten i vackra Visby. Utförandet av den vagn jag har testat heter iGo Pure i färgen Fog. Basen är marinblå, klädseln i ett ljust, gråmelerat tyg och detaljerna i krämvitt samt handtag och bygel i ljusbrunt konstskinn.

I brist på bebis får vi alla nöja oss med min okulära besiktning av iGos liggdel. Botten utgörs av ett hårt skal, som gör det enkelt att ställa ned liggdelen på marken utan att den tappar formen. Bärhandtag finns inbyggt i suffletten. Suffletten i sig är alldeles för kort för att kunna få några höga betyg av mig men den kan baktill öppnas upp för en riktigt bra ventilation och liggdelen kändes överlag väldigt luftigt. Även madrassen ser ut att vara konstruerad för att andas. Suffletten hålls i nederkant på plats med magneter och samma gäller liggdelslockets ytterkant, även om detta också fästs med tryckknappar på insidan av sufflettfästena. På sidan av liggdelen och även uppe på liggdelslocket finns små förvaringsfickor. Liggdelen kändes ungefär normalstor i mina ögon, varken extra rymlig eller ovanligt liten.

Mutsy iGo har en vanlig sittdel, som fälls ned till ett plant liggläge. Att vinkla ryggstödet är enkelt och spärren man trycker in har alltid varit smidig och inte krävt någon särskild armstyrka. Sånt gillar jag, även en mor- eller farförälder ska kunna få till ett liggläge på vagnen utan bekymmer. Sittläget är inte helt upprätt utan har en mycket svag lutning bakåt. Sittdelen har även ett viloläge och när man fällt hela vägen ned till liggläget så märker man att sittdelen i processen skjutits bak något för att bättre balansera upp att tyngdpunkten har förflyttats. Den här typen av sittdel är ofta uppskattad av de som har barn som gillar att kunna sova lite på sidan eller kanske rentutav vill sova på mage.

Sittdelen på iGo är vändbar och att vända den är egentligen inte särskilt svårt – men det är till en början inte heller logiskt. Jag lever inte alltid som jag lär och brukar ofta försöka ge mig på att förstå vagnar utan att läsa instruktionsboken. Efter att ha kört mer än 100 vagnar så brukar det gå bra men med iGo gick jag bet totalt och det positiva med det är ju att märket hittat en väldigt egen lösning. I mina ögon känns Mutsy iGo väldigt gediget konstruerad. Jag gillar mekaniska lösningar – de känns på riktigt! Sen finns det smidigare lösningar för att vända en sittdel men eftersom att man i de flesta fall inte gör det så ofta så funkar även denna något mer tidskrävande metod också bra.

Man får börja med att lossa hela sittdelen från chassit. Det görs genom att man drar loss och uppåt knappen på undersidan av handtaget, nedanför sittdelsfästet på båda sidor av vagnen. Och sedan är det fästena på själva sittdelen som ska modifieras. Ska vagnen vara framåtvänd ska fästet vara intryckt i sittdelsramen som på bilden nederst till höger i collaget ovan. Vill man vända sittdelen bakåt trycker man in den lilla metallknappen precis under fästet. Fästet skjuts då ut från sin plats och kan roteras till ett tvärläge. När fästet är i rätt läge pressar man det inåt igen så att det låser sig i den positionen, som på bilden överst till höger i collaget. Därefter är det bara att åter klicka fast sittdelen på iGos chassi – nu bakåtvänd!

Sittdelsklädseln är väldigt mjuk och bekväm med lite stuns i. Mutsy iGo har en fempunktssele där axelbanden kan träs i tre olika höjder (1). Selspännet är väldigt rejält, kanske lite för rejält. Det krävs både styrka och en bra teknik för att få upp spännet så min rekommendation är att man övar på detta innan man spänner fast sitt barn för första gången. Sittdelsbygeln lämnar gott om utrymme under sig och kan knäppas upp i båda ändar enligt swing away-principen (2). Fotstödet på iGo är av typen att det kan dras uppåt men för att vinklas nedåt så måste de båda spärrarna i fotstödsleden pressas in. Fotstödet kan has både helt nedvinklat, i ett snedläge och ställt i princip vågrätt (3-5).

Suffletten klyver mig på mitten i frågan om vad jag tycker om den! Å ena sidan är den så otroligt snygg med rejäla och stabila sufflettbågar som håller den i önskad position, en bra titt- och vädringslucka med lock och en solkeps som kan fällas undan och faktiskt stannar på plats. Å andra sidan är suffletten alldeles för kort. Visserligen kan den öppnas upp med dragkedja längs med den bakre kanten men den extra panelen som då fälls ut är inte tillräckligt. I sittläge är suffletten bra men i liggläget så letar sig solen ändå in ned till barnets ansikte. En längre solkeps hade kunnat göra rätt stor skillnad för solskyddet i vagnen. I nuläget behöver man komplettera med något extra och det tycker jag inte att man ska behöva göra.

Mutsy iGo har ett ställbart teleskophandtag med cirka en decimeters skillnad mellan lägsta och högsta läget (1). Handtaget justeras i höjd genom att man med en hand pressar in knappen mitt på det. iGo har en rejäl fotbroms med en pedal vid varje bakhjul, men det räcker alltså att pressa in den på ena sidan för att båda hjulen ska låsas (2). Varukorgen har potential. Den är mycket, mycket lättåtkomlig – att ställa ned en skötväska eller en matkasse under iGo är inte krångligt alls. Däremot är kanterna lite för låga, så vill man stapla fler mindre saker får man packa klokt för att inte det som är överst ska råka glida ut. Mutsy iGo har som sagt PU-hjul och att de håller en bra kvalitet är dessa bilder bevis på. Bakhjulen har rullat på mycket grus och sten över hela den gotländska ön men det finns inga hål och absolut inga stenar som har fastnat i dem (4). Framhjulen har hållit sig lika fina. Vill man att vagnen ska få lite mer stabilitet i körriktning så går de svängbara hjulen även att låsa i ett fast läge (5).

Ihopfällningen av Mutsy iGo sker i fem moment och det kanske låter omständigt men vi snackar om max fem sekunders jobb och resultatet är väldigt bra! Denna fällning av vagnen funkar endast om man har sittdelen i framåtvänt läge. Inled med att med spärren som vinklar ryggstödet fälla ryggstödet framåt mot fotstödet (1). Ta därefter tag med pekfingrarna om spärrarna på båda sidor av chassit och dra dem mot dig (2). Med spärrarna lossade – vik handtaget framåt över sittdelen (3). Pressa sedan de två spärr-spakarna, som sticker ut från chassit, uppåt tills du känner att spärren gått upp (4). Vagnen viks då ihop nedåt och blir ett kompakt litet paket – som fortfarande står kvar på sina fyra hjul (5). Det gör det enkelt att fälla vagnen utan att skita ned den om det är blött på marken. Det gör även att vagnen kan lyftas upp i bilen och sedan rullas in i bagageutrymmet utan att man måste anstränga sig och böja på ryggen.

Har man en bil med lite höjd så går det att göra som vi kunde göra med vår VW Touran – bara fälla sittdel och handtag och sedan lyfta in vagnen som den är (1). Givetvis är det absolut smidigast att fälla iGo med sittdelen framåtvänd, det går inte att förneka (2). Men att ta loss sittdelen och fälla chassit separat är ju också en möjlighet. Chassit i sig blir då förstås ännu mer kompakt (3). Vill man stapla sittdelen löst ovanpå (5) så blir vagnen inte så mycket större än när den fälls i ett stycke med framåtvänd sittdel. Det är fysiskt möjligt att ha sittdelen bakåtvänd när man fäller chassit men den tar snabbt emot och vagnen blir ganska svårhanterlig när den fälls så (4). I chassit finns en spärr som låser ihop det när vagnen fälls.

Maxvikten för iGos sittdel är 15 kg. Min yngsta var i somras 2,5 år och vägde ett par, tre kilo under det samt var strax över 90 cm lång. Sittdelens ryggstöd tycker jag är normallångt och det fanns gott om utrymme för huvudet under suffletten. Men fotstödet är av den kortare typen dock. Min son misstyckte inte även om det får oss föräldrar kunde se lite halvdant ut när fötterna dinglade utanför. Han bara drog upp benen och sov eller vilade med dem böjda utan problem. De flesta barn upp till i alla fall två års ålder kommer kunna sitta bra i iGo, min son får fortfarande plats nu när han inom kort fyller tre år. Ett längre fotstöd hade kanske utökat användningstiden något men det finns många andra vagnar som har samma svaghet. Både jag och sonen har varit nöjda med sitt- och sovkomforten i Mutsy iGo.

Hur är körkänslan då? Jag blev faktiskt positivt förvånad. Jag hade inbillat mig att iGo var en stum och stötig vagn men jag blev motbevisad direkt. Det finns en mer än godkänd fjädring i chassit, faktiskt ett litet gung, och iGo har på ett imponerande sätt klarat av grusväg, gräsmatta och även faktiskt kunnat rulla fram över grov kullersten. Det finns egentligen ingen vagn som är direkt kul på kullersten men en vagn som åtminstone inte fastnar med hjulen mellan stenarna får godkänt i min bok. I stadsmiljö glider iGo fram tyst och lätt. Vagnen har känts lättstyrd och det har varit smidigt att manövrera sig fram mellan butikshyllor. På asfalt finns det inte heller något att anmärka på. Både jag på 170 cm och min 15 cm längre man har tyckt att handtaget gått att ställa in i en bekväm höjd för vår smak.

Precis som jag redan nämnt ovan i denna recension så är den korta suffletten iGo mest uppenbara nackdel. En riktigt solig dag hade vi inget annat väl att än att komplettera med en tunn filt för skugga (och det gick alldeles utmärkt, ingen dog eller blev ens nästan för varm men vi slapp ljus som sticker i ögonen). Men jag tycker att en sufflett i sig ska vara lång nog att kunna skugga åtminstone hela barnets huvud även med sittdelen i liggläge. Här har Mutsy utrymme för en rejäl förbättring! Det bästa med Mutsy har varit hur smidig den är som bilvagn. Nu blir jag nog färgad av att jag nästan enbart använt den med framåtvänd sittdel, men gör man det så är det löjligt enkelt att fälla ihop och upp vagnen. Ovanpå det tycker jag att Mutsy i detta iGo Pure Fog-utförande lyckats få fram en ur estetiskt synvinkel ovanligt tilltalande design. Lite längre sufflett, lite bättre varukorgskanter och kanske om de kunde bygga om chassit något så att fällningen är lika bra med sittdelen bakåtvänt – då tror jag att iGo har en bra chans att bli en vanligare syn på svensk mark.

1 november, 2016 0 kommentarer

Go-guide – allt om skillnaderna mellan Britax Go, Go Next och Go Big

av Anna 18 oktober, 2016

Guide till Britax Go-barnvagnar

Nu när Britax utökat Go-familjen med dess tredje syskon så är det dags för en jämförelse mellan de olika modellerna. Vilka likheter och olikheter går det att finna mellan Go, Go Next och Go Big? Först en historisk genomgång, för Go har faktiskt en historia som sträcker sig ända tillbaka till hösten 2008.

Brio Go – Britax Go

Första årsmodellen av Brio Go är 2009, men vagnen släpptes alltså hösten 2008. Brio/Britax har sedan släppt en ny modell per år och oftast har det funnits någon typ av förändring mellan årsmodellerna – förutom att utbudet av färger på klädsel givetvis har uppdaterats. Modell -09 hade en lös sele i sittdelen, -10 kom en fast sele, -11 kom ett nytt tyg som är lite glansigare och tål mer smuts och sol, -13 kom den nya framhjulsupphängningen som dels innebär att vagnen fick fjädring också i framhjulen och inte ”bara” i chassit, dels möjliggjorde att man kunde byta till vinterhjul. Årsmodell -14 fick en ny klädsel som var enklare att ta loss för tvätt, -15 bytte Brio Go namn till Britax Go och årsmodell 2016 var i stort sett samma som -15 men klädsel med nya färger

Brio Go Next – Britax Go Next

Första modellen av Brio Go Next kom våren 2014. Redan samma vintern när årsmodell -15 släpptes bytte vagnen namn till Britax Go Next och fick då ökad maxvikt i sittdelen, från 15 till 17 kg, samt en ny sele där alla remmar kan tas isär för enklare i- och urtagning av sittdyna och åkpåse. Årsmodell 2016 fick en bit in på året nya hjul som gör vagnen några centimeter smalare, men det finns alltså även årsmodell -16 med de äldre, bredare hjulen. I övrigt är det endast färgutbudet som varierat.

Britax Go Big – Britax Go Big 2

Go Big gjordes sommaren 2016. År 2018 släpptes den uppdaterade versionen Britax Go Big 2. De enda skillnaderna mellan Go Big och Go Big 2 är att den nya versionen har ett helt handtag i läderimitation och att Big2 har hjul med vita streck på sidorna. Här kan du läsa mer om Britax Go Big2.

Årsmodeller på Brio/Britax

Ja, det här är inte alltid lika enkelt som det kan låta. Vissa tillverkare tillämpar årsmodeller, andra inte. Och för att addera lite extra förvirring så finns det tillverkare som ibland haft årsmodeller, och sen ibland enbart släppt så kallade uppdateringar med ojämna mellanrum. Brio/Britax har dock varit konsekventa med årsmodellformatet ett bra tag och det finns ett enkelt sätt att ta reda på vilken årsmodell ens egen vagn har. Eller – åtminstone vilken årsmodell det är på chassit. Och köper man begagnat så kan det ibland vara så att chassi och sitt-/liggdel är av olika årsmodell. Så se detta som en stark indikation på årsmodell på vagnen, inte som ett vattentätt bevis.

Så ser man årsmodell på Britax barnvagnar

Så ser man när en Britax-vagn är tillverkad

På insidan av Go/Go Next/Go Bigs chassi, nere vid varukorgen, sitter en klisterlapp. På bilden ovan syns klisterlappen från en Brio Go från 2013 och under den en nyare version som sitter på en Britax Go Big från 2016. Bilden ovan är klickbar. På de äldre serienumren så tar man helt enkelt bort 001 på slutet och tittar på de fyra siffrorna innan, vilket i fallet på bilden ovan är 1318. De två första står för året – 13. De två siffror som följer står för veckan – vecka 18. Denna vagn är alltså tillverkade vecka 18 år 2013.

Brio och Britax har mig veterligen ingen fast brytpunkt i tillverkningen i det avseendet att det skulle vara exakt samma vecka varje år som man byter, men grovt sett kan man utgå ifrån att första halvan av året är det årets årsmodell, och alla vagnar som tillverkats efter sommaren ett år tillhör nästkommande års årsmodell. En vagn från våren 2013 är alltså årsmodell 2013, en vagn från hösten 2013 årsmodell 2014. I och med att det de flesta år även skett förändringar på själva vagnen så kan man på det sättet också bekräfta vagnen är av en viss årsmodell eller ej. Det nyare serienumret på Go Big-vagnen bygger på samma princip, men här tar vi bort 0052 på slutet och får då fram att vagnen är tillverkad vecka 18 år 2016, vilket mycket väl kan stämma.

Kompatibilitet mellan olika versioner av Go

För den som köper sin Go begagnad och vill köpa till liggdel separat eller av andra skäl behöver veta hur delar från olika versioner av Go passar ihop så ska man i grunden veta att nästan allt funkar. Alla liggdelar – oavsett om de är för Go eller Go Next, oavsett om de är Brio eller Britax – funkar på alla Go-, Go Next- och Go Big-chassin, och oavsett om Go och Go Next är under märket Brio eller Britax. Samma gäller alla sittdelar med ett undantag – Go Bigs sittdel är endast godkänd att använda på Go Bigs chassi.

I den här jämförelsen utgår jag från den version av vagnarna Britax Go, Britax Go Next och Britax Go Big som säljs idag, och den här texten är senast uppdaterad östen 2018. Go Big heter numera Go Big 2 men alla mått och funktioner är samma som hos Go Big. Britax Go har numera utgått, men enstaka ex finns ännu kvar i butik och det finns gott om vagnen på andrahandsmarknaden.

Som bilden ovan visar så är chassit mycket likt varandra, faktum är att Go och Go Next har samma chassi om än med olika namn på. Go Big har ett något omformat chassi, anpassat för de större hjulen. Alla vagnar har ergonomiskt handtag, Go Bigs handtag har en lite annan form och vinkel – som jag dock inte tycker att man märker av. Alla vagnar fällas ihop på samma genialiska sätt och alla kan fällas med sittdelen på, oavsett riktning. Alla modeller har svängbara framhjul som kan låsas. Till Go och Go Next finns vinter/terränghjul som separat tillbehör. De hjulen är stora som bakhjulen men fasta, kan alltså inte svängas med. Go Big har inga vinterhjul. Vanliga Go har punkteringsfria bak- och framhjul. Go Next har punkteringsfria framhjul, av lite annat material än Gos hjul, medan bakhjulen är luftfyllda. Go Big har i sin tur en annan typ av punkteringsfria hjul, dessa är fyllda med foam. Som ni ser i jämförelsen ovan så har Go Big större hjul.

Go såldes med kort sufflett och samma gällde inledningsvis även för Go Big. Numera tillverkar Britax endast liggdelarna med den extra solkepsen. Go Next säljs också endast i duopaket medan Go och Go Big kan köpas med enbart sittdel och så kan man komplettera med liggdel separat. Go Next liggdel har också solkeps. Vad gäller sittdelarna så har dock både Go Next och Go Big en utvikbar solkeps, med Go fortfarande har den kortare modellen av sufflett. Go har en mer porös klädsel. Go Big finns både med den enklare klädseln och den tätare, mer glansiga. Go Next har samma tyg, som känns lite tätare, och är glansigare samt melerat i de olika färgerna som vagnen finns tillgänglig i.

Go och Go Next har samma positioner på ryggstöd och fotstöd. Sittläget är något tillbakalutat och nedersta läget är ett bra, men ej helt plant liggläge. Go Big har också ett tillbakalutat sittläge men däremot ett helt plant liggläge, vilket gör att det är den enda av sittdelarna som kan användas med mjuklift. Go Big har även ett vågrätt läge på fotstödet och en mer upprätt sittplatta, något som de andra saknar. Alla modeller har numera 17 kg som maxvikt på sittdelen, och som vanligt max 9 kg i liggdelen. Go Bigs sittdel är något lägre placerad på chassit för att balansera upp det förbättrade liggläget, men tack vare de större hjulen som lyfter hela vagnen så tycker jag mig inte märka någon skillnad på höjden från mark till sittyta mellan de tre vagnarna. Förutom detta så har Go Next och Go Big, men inte Go, uppvikbara kanter på varukorgen, dels för att skydda innehållet från stänk från hjulen och dels för att man ska kunna packa mer i den.

Ifall jag skulle missat något i likheter och skillnader mellan Go, Go Next och Go Big går det givetvis bra att ställa en fråga i en kommentar till inlägget!

18 oktober, 2016 62 kommentarer