Barnvagnar

En första titt på Nuna Pepp Luxx

av Anna 21 juli, 2015

Nuna Pepp är en vagn jag gillat i flera år nu, ända sedan jag testade den första gången våren 2010. Den äldsta versionen hade inget liggläge alls, men till Pepp hade vagnen utvecklats och det fanns både ligg- och viloläge. Nu har en tredje version av Pepp sett dagens ljus – Nuna Pepp Luxx. De främsta skillnaderna mot föregående modeller är en rejält föbättrad sufflett, det ställbara fotstödet och en annan vaddering under klädsel, som gör vagnen mjukare och lite mer ombonad. För den som kört Pepp tidigare kommer man även märka av en något förändrad mekanism för att höja och sänka handtaget, en i mitt tycke bättre funktion för att hålla chassit låst när vagnen är ihopfälld och en del andra mindre ändringar – uteslutande till det bättre.

Jag har hunnit köra vagnen en del och blev direkt påmind om hur skön den är att hantera. Svänger lätt även om man kör med en hand, och så löjligt enkel att fälla ihop och lasta in i en bil. Dessutom känns den stabil, delvis tack vare den lågt placerad sittdelen, och robust – en vagn som orkar mycket och som man inte behöver vara allt för varsam med. En full recension kommer efter sommaren!

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Handla Nuna Pepp Luxx hos: Babyland

21 juli, 2015 2 kommentarer

Teutonia Fun

av Anna 16 juli, 2015

Recension av Teutonia Fun.
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar, inköpspriset för Teutonia Fun Black Edition med sittdel och AirRide-hjul är cirka 5000 kr.
Försäljning: Denna version av Fun finns inte till salu begagnat ännu.
Typ av vagn: Fun kan användes både som duo och kombivagn.

Mina tidigare erfarenhet av Teutonia, innan denna vagn rullade över min tröskel, omfattade både Fun och Cosmo men av lite äldre årsmodeller, runt 07-09 ungefär. Jag har aldrig kört en Teutonia privat, utan detta var när jag tidigare jobbade som barnflicka medan jag studerade. Gemensam nämnare för de båda familjerna som ägde en Fun var en yttepytteliten hiss som det var viktigt att barnvagnen gick in. Även Cosmon var trångt packad när den skulle färdas med hiss genom trapphuset. Så för mig har Teutonia framför allt varit vagnar som passat bra när man bor i äldre hus inne i city. De har varit helt okej att köra, men de har inte gjort ett intryck som fastnat hos mig. Denna Teutonia Fun från år 2015, Black Edition med de nya, så mycket bättre än de gamla, AirRide-hjulen i gummi har vänt upp och ned på hela min syn på Teutonia. Den här vagnen gillade jag. Och min man, som just nu är föräldraledig och kör vagn mer än jag gör, körde endast Fun under den period som vi hade den hemma. Och med tanke på att han är gift med mig så kan man nog förstå att han hunnit testa en del och med tiden blivit kräsen när det kommer till barnvagnar. Det är inte bara körkänslan om är god, det finns många bra egenskaper hos Fun och om Teutonia fortsätter utveckla i den här riktningen så tror jag det finns en bra grund för en comeback för detta märke. Teutonia var ju en gång i tiden en dominant på marknaden.

Teutonia Fun har en vändbar sittdel och ett ställbart handtaget. I och med att Fun kan användas som kombivagn, det vill säga med mjuklift eller hårdlift i sittdelen, så har vagnen fullt plant liggläge. Den har även två vilolägen, samt ett sittläge. Att ställa in lutningen på sittdelsryggen är enkelt, på baksidan av ryggstödet finns ett reglage med en spärr som trycks in för att ryggstödet ska bli rörligt. Detta kan med lätthet göras med en hand, och personligen föredrar jag ryggstöd med just enhandsfällning.

Handtaget på Fun har en knäled och kan ställas i ett åtskilligt antal vinklar. Rakt upp är maxläge åt det hållet, vill man få vagnen att ta mindre plats så kan man göra som på handtagsbilden längst till höger överst. När handtaget viks in helt mot sittdelen så sparar man utrymme bakom vagnen exemplevis i kollektivtrafiken. För att reglera handtaget krävs det att man pressar in båda de gråa knapparna på insidan av knälederna. Det kan uppfattas som lite trögt i början men när man väl värmt upp vagnen så gör de inte något motstånd längre och då tycker jag att de är enkla att trycka in.

Suffletten på Fun är så gott som perfekt. Helt bakåtfälld håller den sig slickad mot chassit. Jag uppskattar det faktum att inget överflödigt tyg hänger ned eller är bylsigt, så att vagnen smutsas ned i onödan vid ihopfällning. Suffletten kan sedan fällas ut i fyra olika lägen och har dessutom en rejält tilltagen solkeps, som väl utfälld för att barnet i vagnen skärmas av helt och hållet från både ljus och vind. Vissa suffletter tenderar att sitta som stadigast när de är som mest utfällda, men Funs sufflett har lyckats bra med att hålla sig på plats även i mellanlägena.

Bygeln på Teutonia Fun är en swingaway (1), som kan öppnas upp och vinklas bort för enklare i- och urtagning av barnet. Vill man ta bort bygeln helt så är det förstås inget problem. Bygeln är klädd i tyg och mjuk att hålla i. Något som jag uppfattar som lite ovanligt är dock att bygeln är rörlig, den kan böjas lite fram och tillbaka. Jag tycker inte att det är något som stör men det sticker ut lite från de annars ofta hårda och helt fasta byglar som många sittdelar har. Att handla med vagnen har funkat riktigt bra. Teutonia Fun är ju en rätt nätt vagn, 55 cm bred, men varukorgen är väldigt rymlig och dessutom enkel att komma åt från alla håll (2). Det även när sittdelen är fälld till liggläge. Samtidigt har varukorgen bra kanter som håller småsaker på plats, och långsidorna är lite töjbara så att stora föremål kan föras in även från det hållet.

Något äldre versioner av Teutonias vagnar har kritiserats kraftigt för är hjulen. De har varit hårda och skumpiga, snabbt blivit fula av grus men framför allt så har hjulen bokstavligt talat ätit grus. Småstenar har tagits sin in inuti hjulen vilket innebär att vagnarna efter en tids användning skramlat som en skallra när man kört runt med dem. Dessa nya gummihjul som denna Fun utrustats med kallas för AirRide, och de är verkligen fantastiskt bra (3). Lagom mjuka, väldigt slitstarka och tar sig över grus utan att äta minst lilla tugga småsten. Tysta och lättrullade. En väldigt bra typ av hjul för den som inte vill ha luftfyllda däck men ändå en snarlik körkänsla. Framhjulen kan låtsas i fast läge om an vill ha enklare för att komma fram i terräng, den gråa spärren vrids bara runt framhjulsfästet (4). Framhjulen i sig är rätt små (5), men har faktiskt klarat av skogsleder och grusväg med ett väl godkänt. Något som bidrar till detta är förstås att chassit har en god fjädring som gör färden mjukare.

Detaljerna hos Teutonia Fun är väl genomtänkta. Först var jag inte ett jättefan av hur Teutonia löst ventilation och vädring i sittdelen sommartid. Den nedre delen av sufflettens yttertyg öppnas upp tvärs över suffletten med en dragkedja och sedan lossar man tyget från ryggstödet, där det sitter fäst med tryckknappar. Det som då återstår är ett lager nät, som släpper in rikligt med luft (1). Har man barnet liggandes direkt i sittdelen kommer det förstås även in en del sol, men har man en mjuklift i så kommer dess kant skugga barnet samtidigt som luften lättare kan cirkulera. Jag hade nog föredragit att ha nätdelen av suffletten lite högre upp, men det är bra att en så rejäl ventilation finns för suffletten är tillverkad i ett kraftigt tyg. Toppen på höst och vinter men kan säkert blir lite svettigt vid varmare väder.

För att lossa sittdelen så krävs två händer, på båda sidor av sittdelens undersida finns en grön spärr som ska dras åt sidan och en grå spärr som ska pressas in (2). Dessa spärrar har minne, det vill säga man kan pressa in dem en i taget eller båda samtidigt, och sedan släppa taget men de förbli ändå lossade. Det underlättar helt klart att man kan sköta den biten i lugn och ro och sedan lyfta sittdelen i bygeln för att vända den, eller för att packa in den separat i bilens bagageutrymme. Bromsen är den smarta varianten som pressas nedåt både när den ska lossas och bromsas. Insidan av suffletten visar att vagnen är tänkt även för den lilla bebisen, där finns två öglor anpassade för att kunna hänga en barnvagnsleksak i (4).

För att fälla fotstödet – vilket man kan ha antingen vågrätt, halvt eller helt nedfällt – så trycker man in den gråa spärren på ena sidan av det (5). Fotstödet får ett plus för enhandsjustering men ett litet minus för att jag upplevde att det tog ett tag att lära sig att få till den rätta knycken för att smidigt vinkla det.

Hittills mest lovord om Teutonia Fun, och de är alla sanna. Men självklart är ingen vagn perfekt. Och till Funs nackdel är storleken på sittdelen. Ett litet barn sitter riktigt bra i den. Min yngsta är 14-16 månader gammal på bilderna ovan och uppskattningsvis omkring 80-85 cm lång. Och han kan säkert växa ett år till och ändå sitta bra. Men efter 2,5 år tror jag att de flesta kommer uppleva att ens barn vuxit ur Funs sittdel. Användningstiden får därför anses vara något begränsat. Nu är det väl dock ändå vanligt att man vid den åldern övergår till en enklare sulkyvariant av barnvagn, men vet man med sig att man får väldigt stora barn och att man vill kunna använda samma barnvagn hela barnvagnsperioden så är detta något man bör vara medveten om. Med det sagt; från att en bebis kan sitta upp och de närmsta åren därefter så är sittdelen väldigt mysig och fint ombonad för barnet. Klädseln är lagom vadderad, det finns grensele ihopknäppt runt bygeln och selen är enkel att använda och har rejäla axelkuddar för ökad åkkomfort. Axelbanden av selen kan även justeras i höjd på ryggstödet. Själva fotstödet har ingen klädsel, stort plus för ett barn med skor och textilklätt fotstöd är ändå ingen rolig kombination.

Så, Teutonia Fun är eller åtminstone var känd för att vara petite i sina mått och gå in överallt. Och det tycker jag stämmer väl, i uppfällt läge känns den riktigt smidig. Men ihopfälld är den tyvärr inte lika banbrytande i storlek. I vår bil, en VW Touran, så gick faktiskt Fun precis på millimetern in i bagageutrymme uppfälld med handtaget infällt (1). Men ihopfälld med sittdelen på, framåtvänd, så är vagnen faktiskt ganska klumpig (2). Det blir klart bättre om sittdel och chassi fälls separat (3). Sittdelen kan då vikas ihop och blir kompakt, och chassit blir mer lätthanterligt. På chassit finns en rem fastnitad som med hjälp av tryckknapp kan låsa ihop det, så att vagnen blir enklare att lyfta och bära (4). När vagnen är uppfälld så kan remmen snurras ett varv runt chassis och sedan fästas ihop med kardborre (5).

Av förklarliga skäl, min bebis är inte längre rent tekniskt en bebis, har jag inte kunnat testa Teutonia Fun annat än som sittvagn. Men för den som är intressera av Fun som kombivagn så kan jag bjuda på lite bilder på hur Teutonias egen hårdlift sitter i vagnen. En hårdlift har alltså lite mer stadga än en mjullift. Liften kan förstås fästas ordentligt i sittdelen och passformen är superb. Locket är helt avtagbart, smart om man ska få en sommarbebis, och det finns gott om smarta förvaringsfickor. Ska man parkera vagnen i ett barnvagnsrum och bära bebis uppför trappor så är den här typen av kombivagn en smart lösning.

Med de förbättringar som genomförst på Teutonia Fun så har jag fått en helt ny syn på vagnen. Jag kan nästan tycka att det är synd att den här versionen kom för ett år sedan, så hade jag fått möjlighet att testa den även med liggdel och hunnit köra den en ännu längre period. Både jag och min man gillade verkligen att köra vagnen, lika mycket för kortare turer till förskolan och mataffären som för de rejäla långpromenaderna på över en mil. Vagnen är enkel att svänga och manövrera, lätt att packa, funktionerna är alla genomtänkt och utformade för att göra det så enkelt som möjligt för mig som förälder att använda vagnen. Ettåringen sov väldigt gott i Fun och när han var vaken och satt upp i den så märkte vi tydligt av hur mycket han uppskattade sittdelen. Den är väl anpassad för hans storlek och att han såg ut på sidorna så bra visade han mycket uppskattning för. Suffletten i dessa fulla längd är redan saknad, nu när jag kör andra vagnar som inte lyckats alls lika bra som Fun på den punkten.

Enligt min mamma var det Teutonia eller Emmaljunga som gällde när jag var liten. För förstagångsföräldrar idag så är Teutonia dock inte ett särskilt känt märke. Men det förtjänar sin comeback. Så bra som denna Teutonia Fun är så borde fler få upp ögonen för både märket och modellen. Själv känner jag efter denna positiva erfarenhet ett omåttligt sug efter att se vad den nya Teutonia Cosmo går för, och om Cosmo kan ha fått ett lika lyckat ansiktslyft i och med att det är den enda andra Teutonian jag har erfarenhet av. Om något hunnit räkna ut Teutonia från marknaden så misstänker jag att det gjordes alldeles för tidigt. Jag var själv nära att gå i den fällan. Men nu vet jag att jag hade fel. Det ska bli kul att se hur Teutonia tar detta vidare framöver!

16 juli, 2015 8 kommentarer

Cybex Balios M

av Anna 8 juli, 2015

Recension av Cybex Balios M
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Cybex, nypris är 4200 kr men det ska enligt uppgift höjas under juli månad.
Försäljning: Vagnen är helt ny på marknaden.
Typ av vagn: Sittvagn, liggdel finns att köpa till som tillbehör.

När vissa vagnar släpps på marknaden så visar de sig snabbt ha förmågan att fylla ett behov som ingen annan vagn riktigt har kunnat göra tidigare. Det händer inte allt för ofta, men Babyzen Yoyo som resevagn och Bugaboo Donkey som syskonvagn är två liknande fenomen. Den här gången handlar hypen om Cybex Balios M. Och behovet den fyller? Smidig, vändbar sittvagn med en ergonomisk sittdel, rymlig varukorg, stora hjul och ställbart handtag. Som en extra bonus kan vagnen fällas i ett stycke, oavsett i vilken riktning man har sittdelen. Den blir dessutom både låg och kort ihopfälld. I teorin har Balios M således de flesta egenskaper som krävs för att bli en riktigt populär sittvagn, plus ett väldigt rimligt pris. Men som alltid är frågan hur väl vagnen står sig i praktiken. Mitt samlade intryck är att Cybex är ett märke jag tror starkt på inför framtiden. De inledde med Priam, som kanske inte fått ett lika brett genomslag än men som också har ett betydligt högre pris, och nu kommer Balios M och Agis M-Air 3 och 4 (som jag kommer recensera på bloggen senare i sommar). Cybex håller en jämn och hög kvalitetsnivå på samtliga vagnar och Balios M är inget undantag. För den som söker en smidig, vändbar sittvagn men inte vill lägga drygt 6000 kr på en Bugaboo Bee så är detta ett ytterst intressant alternativ.

Cybex-Balios-M-fotstöd-sufflett Förutom sina barnvagnsmodeller så har Cybex ett fint utbud av tillbehör, och vill man använda mugghållare på sin vagn så funkar det smidigt på Balios M i och med den lilla knoppen på chassit så man direkt kan klicka fast mugghållaren på (1). Sittdelen har ett fotstöd som kan ställas i tre lägen (2-4), för att reglera det måste man pressa in de vita knapparna på båda sidor om fotstödet. På en del vagnar kan stödet fällas upp bara genom att man drar i det, men fällas ned om knapparna pressas in. På Balios måste de pressas in oavsett.

Suffletten är förlängningsbar i fyra steg. När den är helt infälld (5) ligger den snyggt mot ryggstödet, sedan kan den ställas i ett halvt utfällt (6) samt ett fullt utfällt läge (7). För det förlängda läget (8) så öppnas sufflett upp baktill med en dragkedja. När suffletten sedan fälls ut, så utgörs den sista delen av ett nät som ska släppa in luft för ökad ventilation. Det finns både för- och nackdelar med detta. Det positiva, som jag ser det som hunnit använda vagnen under några riktigt varma dagar, är att det verkligen blir luftigt under suffletten. Det negativa är att med luften släpps ljuset in. Har man ett barn som vill sova i mörker så kanske ljusinsläppet genom nätet stör. Min ettåring lät sig inte bekomma, han var nöjd med att ligga i skugga och kunna kika ut och sedan somna medan han tittade på omvärlden. Sufflettens fäste kläms fast på sittdelsramen, och suffletten är längs med översta kanten av ryggstödet fäst med fyra små tryckknappar.

Cybex-Balios-M-liggläge-sittläge

Oavsett åt vilket håll man har sittdelen så kan den vinklas i tre olika lägen. Liggläget är helt rakt, men Cybex Balios M har en ergonomisk sittdel så den är alltid skålad, dvs rumpan i en lägre position än huvud och överkropp. Viloläget är bekvämt tillbakalutat medan sittläget är mer upprätt, dock ej helt rakt utan med en svag lutning bakåt. Jag tycker dessa tre lägen är riktigt bra. Sittläget skulle kunna vara mer upprätt, men mina barn brukar vara lite kinkiga med det där och ettåringen har inte misstyckt när han sitter i Balios M.

Hjulen på Balios M är stora och rejäla, ett ytterlager i rejält gummi och en foamfylld insida som gör dem lite mjuka och sköna att köra med. Jag uppfattar hjulen varken som plastiga eller stötiga, snarare mer rejäla än på de flesta andra vagnar av den här typen, även framhjulen (1). Bakhjulen (2) är riktigt stora, mer som på en vanlig duovagn än på en sittvagn. För att vinkla sittdelen mellan de olika lägena så drar man ut en spärr högst upp på baksidan av ryggstödet (3), samma princip som på många andra vagnar och något som enkelt görs med en hand. När man vill lossa sittdelen från chassit, exempelvis för att vända den eller få vagnen ännu mer kompakt ihopfälld, så trycker man upp den vita spärren på vardera sida av sittdelens infästning i chassit (4). Även detta kan göras med en hand, då spärrarna stannar i upplåst läge när man väl tryckt dit dem en i taget, sedan lyfter man lätt upp hela sittdelen genom att ta tag i bygeln. De genomtänkta detaljerna finns över hela vagnen, även knappen för att reglera fotstödet (5) och dragkedjan för att förlänga suffletten (6) är smidiga att hantera.

Det finns fler bra egenskaper hos Cybex Balios M att bocka av. Den rymliga varukogen (1) är en av dem. Varukorgen är lätt åtkomlig både framifrån och bakifrån. På sidorna har den meshnät ända upp till sittdelen, vilket är toppenbra för då blir det enkelt att packa många lösa saker i varukorgen. Men att få in ett par stora matkassar går också bra, samma med att få in en fullpackad skötväska. Framför allt öppningen framtill är riktigt rymlig. Även sittdelen är genomtänkt, den nedre delen av fotstödet är gjort i ett lite extra slitstarkt och smutståligt material (2), dessutom i en mörkare färg så smutsen dessutom syns sämre.

Handtaget kan ställas i flera olika lägen, kortaste läget (6) är handtaget cirka 98 cm från marken och i högsta läget (5) är det omkring 107 cm från marken. För att reglera handtagets höjd pressar man in den vita spärren (3) mitt på handtaget, även det kan alltså göras med en hand. Bygeln på Cybex Balios M är av swing away-typen, den kan alltså med en knapp öppnas upp i båda sidorna och svängas undan, så det är enklare att ta i och ur barnet. Bygeln kan även tas loss helt om man skulle föredra det.

Fällningen är riktigt smidig, och också den kan genomföras endast med en hand om man skulle vilja. Att fälla sittdelen går i princip likadant till oavsett åt vilket håll man har den. Den enda skillnaden är att man måste ha handtaget i högsta läget när man viker ihop sittdelen om den är bakåtvänd. Börja med att öppna upp spärren på baksidan av ryggstödet (1), samma spärr man vinklar sittdelen med. Men vid ihopfällning ska man även pressa in den vita knappen överst på spärren. Vik sedan ihop sittdelen (2). Därefter tar man tag i den vita spärren på chassits mittstång. Precis som illustrationen på spärren visar (3) så ska den först dras åt sidan, och sedan vridas om. Man känner när låset inuti chassit lossnar och vagnen kan fällas ihop. Väl ihopfälld blir vagnen kompakt, och får så gott som samma mått med sittdelen framåt- som bakåtvänd (4). Chassits hålls ihop av en spärr (5) medan själva sittdelen är lite lös och rörlig när den hopfällda vagnen hanteras.

För den som föredrar att få fällningen demonstrerad i rörlig bild så finns en film här:

Vi har en WV Touran och jag tycker att vagnen är väldigt lagom i storlek för vårt bagageutrymme. Vi får plats en massa annat och det finns gott om utrymme kvar bakom vagnen även om jag lägger in den på längden i bilen (1). Ställer jag den på högkant och sedan packar tätt med matkassar eller annat mot vagnen så håller Balios M en väldigt tight profil (2).

Sittdelen är utrustad med fempunktssele (1), med Cybex smarta axelkuddar som hakas fast i axelspännen med resårband. Selremmarna är enkla att pilla ur axelfästena om man vill sätta i en sittdyna eller åkpåse. I sidorna finns D-ringar, för ytterligare förankring av sittdyna om den har knytband. Alla selremmarna kan förlängas. När vagnen är ihopfälld är den självstående på högkant (2). För den som är nyfiken på möjligheterna att använda Cybex Balios M med ståbräda så ser baksidan av chassit ut såhär (3), det finns alltså en vågrät tvärslå och möjlighet för de flesta universalståbrädor att kunna fästas på chassit.

När jag först la ut bilder och information om Cybex Balios M i Barnvagnar!-gruppen och på Instagram så fick jag väldigt många frågor om vagnen, vilket mycket beror på att den är så pass ny på marknaden och ännu inte har nått ut till så många återförsäljare. För att kunna relatera vagnen till andra något sånär snarlika modeller följer här en del jämförelsebilder och annan matnyttigt information. Jag har exempelvis testat den under sommartid omåttligt populära Breezy-suffletten från Bugaboo på Balios M. Suffletten på bilden (3) tillhör Bugaboo Donkey, och jag har satt fast den på vagnen med hjälp av Bugaboo Donkeys sufflettbågar och sufflettfästen. Det funkar inte att trä på suffletten på vagnens egna bågar. Fästen sitter lite löst men det funkar, kan man sätta något emellan för mer friktion mellan fäste och chassi eller spänna åt med ett gummiband runtom, så lär suffletten sitta på plats även om ett barn sliter och drar i den. Vad gäller regnskydd och myggnät så har jag testat ett universalmyggnät från Brio och Tullsa på vagnen (5), det var väldigt rymligt och därmed enkelt att trä på. Sedan sitter Elodie Details-regnskydd väldigt snyggt på Balios M, om det skulle bli regn.

Just små och smidiga, vändbara sittvagnar växer inte direkt på träd. Två andra ofta populära kandidater är Bugaboo Bee och Easywalker Mosey. Bilderna ovan inkluderar dessa barnvagnsmodeller samt Nuna Pepp Luxx och Cybex lite enklare sittvagn med fastframåtvänd sittdel – Cybex Agis M-Air 3. Av Bee, Mosey och Balios M så är Balios den bredaste med sina 59 cm, men blir klart kortast ihopfälld. Den har högst placerad sittdel och handtaget går även det att få riktigt högt upp. Som enda vagn av dessa tre har Balios M en ergonomisk sittdel, och den har utan tvekan den största varukorgen och de största hjulen. Jag har av förklarliga skäl utan kunnat testa Balios M i snö än, Bee är inte så rolig vintertid medan Mosey funkar helt okej i både terräng och snö. Balios borde klara sig lika bra, med tanke på hjulen, men Moseyn har lite mer stadga i chassit vilket eventuell kan påverka hur man uppfattar att vagnen är att köra.

Cybex Balios M har en maxvikt på 17 kg, och sittdelen är absolut rymlig nog för att på ett bekvämt sätt kunna användas av ett barn i den storleken. Min ettåring är ganska nätt i kroppen och har massa rymd både i sidor och i längd, han sitter otroligt bra i vagnen och får plats med benen även när fotstödet är uppfällt. Min 4,5-åring är egentligen något för tung för Balios M, men längdmässigt skulle hon fortfarande få plats om det knep. Hon en rätt lång person för sin ålder, ändå kan suffletten fällas upp över hennes huvud utan att ta i för mycket. Hon åker sällan vagn men jag uppskattar en sittdel som har måtten nog att kunna rymma barn även efter den standard då barn allmänt anses sluta åka vagn, alltså vid 3 år och 15 kg. Cybex Balios M har för de flesta barn en betydligt längre användningstid än så.
Cybex-Balios-M-att-köra

Körkänslan hos Cybex Balios M är god, ja faktiskt riktigt bra. Den rullar hur fint som helst på plan mark och asfalt, klarar av lättare grusvägar och enkel terräng klart godkänt och är väldigt lätt att styra – även med en hand, även med barn i och fullpackad varukorg. Jag har verkligen tyckt om att köra den och den har känts smidig i alla lägen. Jag har åkt buss, tunnelbana och packat den i och ur bilen. Min ettåring har gillat att sitta i vagnen och har suttit väldigt bra, han har även sovit väldigt bra och föredragit viloläget. När vi velat ha det svalt under suffletten men lite mörkare, har jag bara öppnat upp dragkedjan men inte dragit ut suffletten helt, då har det fläktat precis lagom genom den lilla vädringsficka som uppstått. Chassi är lite rörligt, precis som exempelvis Bugaboos vagnar är, men vagnen känns väldigt stabil och det beror väl delvis på att den är normalbred och har rejäla hjul. Jag uppfattar inte Balios M som stum, men den har heller inget som jag skulle beskriva som ett gung.

I mitt tycke är Cybex Balios M ganska nära att vara helt ideal som en extravagn, att komplettera en mer rejäl vagn med. Åtminstone om man även vill gå i terräng och har tänkt sig att köra mycket med vagn när det är snö. Bor man i stan eller rör sig endast i sådan miljö kan Balios M antagligen fungera fint året runt. Men den bör jämföras med andra vagnar i sittvagnskategorin – som till exempel Bugaboo Bee och Easywalker Mosey som jag nämnde ovan – och inte med duovagn, som Brio Smile eller Bugaboo Buffalo. De två senare är mer stabila och mer terränggående än vad Cybex Balios M är. Med det sagt tror jag att Balios M är en vagn som kan falla många på lappen. Det ställbara handtaget gör att föräldern kan vara både lång och kort, den höga sittdelen gör att man får barnet närmre sig och det funkar både att gå och handla med och att enkelt slänga in i bilen. Allt detta för ett pris som är en eller flera tusenlappar under vad konkurrerande sittvagnar kostar.

Först släppte Cybex Priam, som är en premiummodell som heter duga, och nu Balios M som bockar av punkt efter punkt på listan över egenskaper jag vill att en riktigt bra sittvagn ska ha. Jag är imponerad. Och efter bara en vecka utan vagnen, bortrest på semester som jag är, så saknar jag den faktiskt redan. Vilket säger något, med tanke på att det finns 7-8 vagnar till där hemma som jag inte går och tänker på på samma sätt just nu.

Handla Cybex Balios M hos: Babyland

8 juli, 2015 37 kommentarer

En första titt på Bugaboo Runner

av Anna 3 juli, 2015

I allra sista stund innan avfärd mot Gotland fick jag veta att jag kunde få med mig en Runner från Bugaboo att testa under sommaren. Tror ni jag var snabb på att tacka ja på det eller? Självklart! Så knappt två dygn senare har jag anlänt mitt sommarparadis och redan hunnit ta Bugaboo Runner på en kvick provtur. Och första intryck är ganska mycket wow. Rullet är helt fantastiskt, den rullade på av sig själv även vid uppåtlut? Vagnen är otroligt lätt, vilket också gör den lätt att häva och därmed enkel att styra. Hjulen gör Runner mycket terrängvänlig, det är nog enda vagnen som kan rullas över vår grova gräsmätta utan att fastna vid minsta grop eller annat hinder. Jag tog även med mig Bugaboo Donkey men jag har svårt att se att vi kommer välja någon annan vagn än Runner vid den här sommarens långpromenader. Och det är så otroligt smidigt att jag, med rätt adaptrar, kan använda min Donkey-sittdel på Runner-chassit, det gjorde att hela paketet tog upp så väldigt mycket mindre plats i bilen. Nu återstår en fullång löprunda och lite mer testande av vagnens fjädring och manövrering vid högre hastighet. Jag återkommer i slutet av sommaren med en fullång recension!

PS! Nu under min semester så har jag full intention att blogga på som vanligt men ibland kommer ju en dag på stranden emellan. För mer barnvagnsrapporter rekommenderar jag Allt om barnvagnars Facebook-sida och även mitt instagramkonto @babababies för dagliga barnvagnsbilder med tillhörande reflektioner (dock ett privat konto, så även en massa bilder på mina barn, mitt ansikte och dagens lunch typ).

3 juli, 2015 3 kommentarer

Baby Jogger Vue

av Anna 29 juni, 2015

Den kom, den rullade, den vände om. Baby Jogger Vue blev ingen långvarig modell, helt enkelt. Den nya och lättare versionen Vue Lite kommer för att ta över istället. Och Vue är ju inte heller ett Baby Jogger-original från start utan bygger i stor utsträckning på vagnen Njoy Bubble. Faktum är att de är så gott som identiska, varför jag inte kommer skriva en fullskalig recension av BJ Vue utan nöja mig med att kortfattat beskriva hur vagnen fungerar. Baby Joggers egen tolkning av konceptet, Vue Lite, känns som ett rull i rätt riktning då det väl alltid är positivt om en resevagn kan bli och väga lite mindre.

Tanke med BJ Vue är alltså att det ska vara en vändbar paraplyvagn. Oftast är vändbara vagnar konstruerade så att sittdelen kan lossas från chassit och fästas igen i andra riktningen. Men det medför ofta att vagnen blir lite större. På Vue är problemet löst genom att sittdelen är dubbel – fotstöd och sittyta åt båda håll och sedan ett ryggstöd i mitten som kan vikas åt både ena och andra hållet. Även suffletten kan vändas ut och in, båda sidor är likadana.
1: Varukorgen, inte den största och inte den mest lättåkomliga men den fungerar för att förvara småsaker åt i åtminstone.
2: Intryckbart handtag i ryggstödet, när spärren pressas in så kan ryggstödet vändas över så att sittdelen byter riktning.
3: Ihopfällda blir Bj Vue lika stor som andra paraplyvagnar, den vändbara funktionen påverkar inte måtten nämnbart.
4: Den framåtvända sitttdelen har även ett fast fotstöd på chassit, vilket gör att större barn också kan stötta fötterna mot något.
5: Klassisk ihopfällningsmekanism för en paraplyvagn: dra upp en spärr, tryck på en annan, fäll ihop vagnen.

Det finns några mindre skillnader på Vue beroende av hur sittdelen är vänd. Bakåt så blir det som skyddande sidor av tyget fäst vid chassit, det gör den något mer ombonad vilket gör att en bebis i liggläge ligger bra avskärmat. Min upplevelse av BJ Vue är precis som med Njoy Bubble – den bakåtvända sittdelen är lite djupare och jag tycker barnen sitter lite bättre i den. Framåtvänd är sittytan lite grundare. Åt båda håll finns ett bra liggläge. Med BJ Vue ingår en mugghållare som sätts fast direkt i ett fäste på chassit. Är man främst ute efter den vändbara funktionen och ska köra i stadsmiljö så funkar BJ Vue väl, i terräng gör den sig mindre bra. Personligen föredrar jag Baby Jogger Zip många gånger om vad gäller körkänsla, storlek och ihopfällning men den är ju fast framåtvänd, så för den lilla bebisen så kan Vue vara ett smart val av resevagn.

29 juni, 2015 2 kommentarer

Hesba Corrado

av Anna 24 juni, 2015

Recension av Hesba Corrado
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar, inköpspriset för Hesba Corrado med sittdel och hårdlift ligger på omkring 12000 kr.
Försäljning: Det finns ont om nyare modeller av Hesba på andrahandsmarknaden.
Typ av vagn: Kombivagn med hårdlift som placeras i sittdelen.

I slutet av maj 2014 påbörjade jag en lite temaperiod på bloggen som jag kallade fyra fasta hjul. Jag ville köra en vagn för bebisar och en vagn för lite större barn. Nu känner jag mig säker på att fasta framhjul är och förbli något som inte passar just mig som person, men min slutgiltiga intryck av Hesban är ändå gott. Om jag en dag skulle behöva en vagn med fyra fasta hjul, så skulle jag absolut kunna tänka mig att köra Hesba lite mer. Vissa av mina fördomar om den här typen av vagn kom faktiskt riktigt på skam. Jag trodde att den omöjligtvis kunde göra sig väl inne i stan men väl i city så visade den sig vara ganska lättkörd och smidig ändå. Vagnen har enbart körts med en 3-5 månader gammal bebis i hårdliften, sittdelen har jag endast testsuttit bebis i. Jag kommer därför bara kunna uttala mig om vagnen som liggvagn och när den har begränsad viktbelastning. Bebis vägde under 7 kg och Hesbas maxviktskapacitet för sittdelen är 15 kg.

Hesba Corrado ser ut som en vagn som en kunglighet skulle kunna köra runt med. Det kromade chassit och den städade retrolooken drar till sig både blickar och komplimanger. Först när man tittar lite närmare så inser man att Hesba ändå plockat in en del moderna funktioner i vagnen, det tydligaste exemplet på det är väl knäledshandtaget. Handtaget är ställbart i flera olika vinklar och kan vikas in nedåt så att vagnen tar upp mindre plats på längden när den ska lastas in i bilen eller när man åker buss eller tunnelbana. Jag tyckte att det var riktigt bekvämt att hålla i och långt nog för att jag ska kunna komma bort från vagnen tillräckligt för att kunna ta ut stegen rejält. Att gå raskt med långa kliv är något Hesban enkelt lockar en till med sitt magiska gung. Det här är vagnen absolut bästa egenskap, den glider fram så mjukt och barnet i vagnen vaggas till sömns utan att själv riktigt förstå vad som hände. Inte för att den ser ut som det men Hesba Corrado visade sig därför vara en väldigt bra promenadkompis när man ska ta sig en powerwalk genom Nacka naturreservat.

Hårdliften till vagnen är stor och rymlig, jag får innermåtten till cirka 80 x 34 cm. En normalstor bebis på 3,5 månad har som man ser på den somriga bilden ovan riktigt gott om luft i både huvud- och fotändan. Tar man ur hårdliften och lägger barnet direkt i sittdelen så blir det förstås ytterligare några centimeter åt alla håll. Liggdelen är faktiskt så rymligt att jag använde de två nedre decimeterna som ett förvaringsutrymme för småsaker jag önskade ha nära till hands. Varukorgen är dock relativt stor den också. Metallkorgar är ju alltid rejäla och känns väldigt svåra att råka förstöra på grund av överbelastning. Enda nackdelen jag ser men den typen av varukorg är att man inte kan förvara småsaker direkt i den utan måste ha en väska eller påse däri. Utan att behöva krångla fick jag ned en rejäl skötväska, en bärsele och en rejäl shoppingkasse. Det skulle inte vara svårt att handla mat med Hesba Corrado för det går med enkelhet att ställa i alla fall två matkassar under vagnen. Hårdliften är mysig med sitt vackra innertyg och vill man göra den mer ombonad och lite trängre för det lilla barnet så kan man vintertid få ned de flesta åkpåsar i vagnen och på sommaren går det att bädda med lakan och få vagnen sval.

1: Bromsen är av den klassiska modellen som kniper åt direkt på hjulen. Den är riktigt hård och om sanningen ska fram var jag första tiden lite irriterad över att jag fick ta i så med foten för att kunna låsa upp den, för att låsa gick på ett kick. Sen kände jag mig lite dum när jag insåg att bromsen inte hade fått sin form för att bara vara snygg, den hade ju en funktion. Böjen i mitten är till för att man enkelt ska kunna trycka nedåt för att få bromsen att låsas upp. När jag väl insett det så blev det förstås betydligt enklare.
2: Så här ser den lilla spärren ut som håller sittdelen kvar på chassit. Den sitter stadigt men för den som precis som jag oftast kört vagnar med en annan typ av låsning av sittdel till chassit så kändes den här lösningen ganska analog, men samtidigt väldigt säker. Man ser med blotta ögat om man klämt åt tillräckligt eller inte.
3: En annan lösning som jag var lite mindre förtjust i är hur suffletten justeras på sittdelen. Att den kan justeras i längd längs med sittdelen känns väldigt smart, då kan man enkelt anpassa hur mycket man vill ska skuggas utifrån längd och storlek på barnet. Dock kändes det ibland lite för tidsödande att behöva skruva upp två skruvar, en på vardera sida, för att åstadkomma detta.
4 och 5: För att fälla ihop chassit så drar man upp två svarta plastringar som håller handtaget låst mot chassit, sedan viker man bara handtaget framåt för att fälla vagnen – efter att man lossat säkerhetsspärren på andra sidan av vagnen.

Det går att fälla Hesba Corrado med sittdel och hårdlift på, som bilden överst visar. Den blir dock inte särskilt liten i storlek om man gör så. För mest kompakt förvaring så tar man därför av sittdelen först, fäller chassit separat och staplar sedan sittdelen med liften i, ovanpå chassit. Vår bil är en normalstor VW Touran och Hesban rymdes fint i bagageutrymmet, men inte på djupet utan bara på bredden. Ska man ha vagnen som en bil som regelbundet ska stoppas i och ur en bil så är det antagligen klokt att ha en större bagagelucka så att man slipper plocka isär vagnen men kan rymma både den och annat man behöver ha med sig. Det jag gillar med den här typen av ihopfällning av en vagn är att det är så enkelt, vilken morfar eller farmor som helst som ska ut med sitt barnbarn kommer fixa det genom enkel logik. Uppfällning är lika lätt den, lyft vagnen i handtaget tills chassit är utfällt och kläm ned plastringarna igen.

Hesba Corrado kanske ser stor ut men i själva verket är den till bredden sett helt normal, även ställt mot vanliga, moderna vagnar. Vid hjulen (1) så är Hesban cirka 57 cm bred, vid navkapslarna cirka 61-62 cm (2) och vid bromsen är den 60 cm bred (3). Hjulen är av vit gummi och verkar tåla både grus och annat ojämnare underlag väl. Navkapseln har en liten reflex, vilket känns modernt, men det känns tråkigt att de ska sticka ut så mycket som de gör med tanke på att en vagn som är smalare än 60 cm är en vanlig förfrågan från familjer som bor i hus med små hissar. På bilden ovan syns även vagnens fjädringsmekanism, och Hesba har som sagt en mycket god fjädring både i sidled och på höjden.

Tar man ur hårdliften och tittare närmare på sittdelen så hittade man följande:
1 och 2: Ställbart fotstöd som kan låsas i flera olika lägen och som känns både stadigt och stabilt.
3: Sele som går att reglera i längd och som är fäst i sittdelen både vid axlarna och i sidorna, samt förankrad runt grenstroppen fäst i vagnens bygel. Bygel är avtagbar och med lite stuns i så att den kan böjas åt sidan lite grann.
4: Sufflettfästena ser precis ut som på min dockvagn från när jag var liten, blev lite nostalgisk över hur snygga de är. När suffletten bara ska vara delvis uppfälld eller när den ska fällas ned så är fästet vinklat som på bilden…
5: …och när suffletten ska vara fullt utfälld i spänt läge så trycker man till sufflettfästet nedåt så att det blir rakt. Fördelen med den här typen av fäste är att suffletten verkligen sitter som den ska och aldrig glider bakåt, nackdelen är att man ibland kan få ta i för både kung och fosterland för att lyckas trycka fästet på plats. Sånt där brukar alltid ge med sig efter en viss tids användning men har man svaga händer kan det var lite jobbigt när man inte lyckas uppbåda tillräckligt med kraft för att spänna suffletten fullt ut.

Sittdelen är som sagt både stor och rymlig, mina äldre barn hade fått plats upp till åtminstone två års ålder. Sittdelen är förstås vändbar och det känns som att vagnen kan växa med barnet. Det enda hos Hesba Corrado som känns för litet är suffletten. Även om den kan justera längs med sittdelen och på så sätt skugga där man önskar, så är den snäppet för kort för min smak. Med hårdliften i så kan solen skina rakt in i bebisens ansikte även om jag lagt honom så högt upp i vagnen som möjligt. Vid promenader på de mest soliga dagarna och på kvällen, när solen står lågt, så har jag varit tvungen att hänga en sjal en bit ner över suffletten för att bebisen inte ska bli bländad. När Hesba i så många andra avseenden på ett snyggt sätt lyckas blanda det klassiska med det moderna så hade jag önskat mig antingen en sufflett som gick att fälla fram ett steg till, eller en solskärm som kan vikas ut vid behov.

Den stora behållningen med Hesba Corrado är definitivt den härliga körkänslan. Vagnens sköna gung, bra rull och känsla av lätthet. Trots att jag när det är ont om utrymme måste lyfta handtaget eller trycka ned det för att istället lyfta framhjulen på vagnen så känns det inte allt för tungt att svänga vagnen. Om den är lika välbalanserad med ett större barn i sittdelen låter jag dock vara osagt. Vagnen är perfekt för långa promenader i öppna utrymmen, jag önskar bara jag hade en träningoutfit som kunde matcha vagnen på ett värdigt sätt vid motionspromenaderna. Neonrosa och klassiskt smalrandigt, marinblått passar inte riktigt ihop. Det är inte det bästa alternativet för den som vill ha en kompakt vagn, trots att den inte är särskilt bred, och inte heller för den som ska fälla vagnen ofta. Däremot överraskade den med goda kvaliteter vid promenader både i stadsmiljö och i naturen. Fyra fasta hjul förblir något som inte riktigt klickar med mig, men om alla vagnar med swivelhjul plötsligt utrotades av en meteor så skulle Hesba Corrado stå med på min lista över möjliga barnvagnsalternativ. Om inte annat så är urbota stilig, det hände titt som tätt att jag och vagnen blev stoppad av gatan av förbipasserande som vill beundra den!

24 juni, 2015 4 kommentarer

Baby Jogger Zip

av Anna 17 juni, 2015

Minirecension av Baby Jogger Zip
Inköp: Cirka 3700 kr.
Försäljning: Runt 2000-2500 kr.
Typ av vagn: Resevagn, sulky.

Den här recensionen har dröjt. Ursprungligen hade jag tänkt publicera den redan i februari men Zip drabbades av en barnsjukdom som det tog tid att finna bot på. Problemen som uppstod handlade om skruvar som lossnade ur chassit på en viss batch med vagnar (en tillverkningsmiss) och om bromsar som helt plötsligt gick sönder och låste sig (en konstruktionsmiss). Nu är båda problemen åtgärdade. Köper man en ny Baby Jogger Zip nu så ska den vara problemfri och för äldre ska lagningskit för bromsen kunna åtgärda eventuellt krångel, vilket samtliga Baby Joggers återförsäljare ska ha fått information om.

Med det sagt, när Zip funkar så är den en utomordentligt bra vagn. Zip är en fast framåtvänd sittvagn, med en vanlig sittdel som fälls ned till ett mycket bra liggläge. Det är inte helt plant, se bilden längst till höger ovan, men med ett barn i så blir ryggstödet näst intill vågrätt. Suffletten är både lång och hög, vilket gör att den skärmar av sol och vind bra samtidigt som det finns utrymme även för längre barn att rymmas i vagnen med suffletten uppfälld. Ryggstödet regleras steglöst med ett enhandsgrepp. Zip har enkla framhjul och en väldigt god körkänsla. Vagnen kan enkelt styras med en hand även om barnet i väger omkring 20 kg. Baby Jogger Zips maxvikt är 25 kg, vilket får anses som högt med tanke på vagnens storlek.

Fortsätt läsa

17 juni, 2015 17 kommentarer

BOB Revolution Pro

av Anna 5 juni, 2015

Recension av BOB Revolution PRO

Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Britax, pris ligger på 5995 kr.
Försäljning: Finns ingen ute på andrahandsmarknaden just nu.
Typ av vagn: Joggingvagn.

Den enda vagn jag sprungit med tidigare är en Brio Spin. Spin är alltså en sulky med två små framhjul, ingen handbroms och även om den har ett skönt gung så är det knappast gjord för de (visserligen låga) hastigheter som jag kommer upp i ute på mina löpturer. Och jag kan säga direkt, att i jämförelse med Brio Spin så är BOB Revolution PRO förstås en dröm att springa med. Men det är ju inte så konstigt.

Och även när Revolution PRO inte ställs sida mot sida mot en vanligt stadssulky så är jag positivt överraskad. Det kommer alltid att vara bra mycket tyngre att springa med ett barn i joggingvagn än att springa själv, men vill man kombinera ansvaret för ett litet barn med träning så går det att få till på ett väldigt bra sätt måste jag säga. Dessutom, just eftersom att det är så mycket tyngre, så jag det som en fördel att jag med Revolution PRO kunde klappa mig lite extra på ryggen efter varje springtur – 3 km med joggingvagn måste väl ändå motsvara minst 5 km utan, eller hur?

Förutsättningar är dessa: BOB Revolution PRO är en fast framåtvänd joggingvagn med tre luftfyllda hjul. Framhjulet har två lägen – ett låst och ett rörligt. Om vi inledningsvis tittar närmre på sittdelen så har den ett ganska tillbakalutat sittläge (2) som sedan kan fällas ned till ett bra, nästa helt plant, liggläge (3). Liggläget har absolut varit bra nog för att en ettåring ska kunna sova riktigt bekvämt, och han har inte misstyckt i sittläget heller. Ryggstödet regleras steglöst med hjälp av remmar (1), en på vardera sida om sittdelen. Och den här funktion är faktiskt det jag gillar minst med hela vagnen. Allt annat känns genomtänkt utifrån hur vagnen ska användas – man ska springa med den! Så för att fälla ryggstödet hade det logiska varit om det gått att göra med en hand, så man kan hålla den andra på handtaget med bromsen inom räckhåll. Men med två separata remmar så måste man antingen fälla en sida i taget, med följden att det blir rejäl slagsida för barnet , eller så måste man stanna till helt och fälla ryggstöden jämnt med hjälp av båda händerna. Oavsett hur man väljer att göra så stör det både rytmen för mig som springer och insomnandet för barnet i vagnen. Det här är något jag hoppas ses över och förändras på kommande versioner av Revolution PRO.

På baksidan av ryggstödet finns en förvaringsficka i nättyg (4), perfekt för att lägga sådant man vill ha nära till hands i medan man är ute och joggar. Att det är nättyg gör också att man ser direkt vad den pryl man vill ha ligger. Själva sittdelen (5) känns bekväm, den är rymlig på bredden och har en fempunktssele som är enkel att justera i längd. Även för barnets finns praktiska förvaringsfickor (6) i sittdelens sidor. Bra att stoppa ned en napp, en leksak eller en vattenflaska i. BOB Revolution Pro har ett ställbart knäledshandtag (3) som kan vinklas i flera olika vinklar, så att den som springer med vagnen kan hitta en bekväm vinkel för armarna oavsett längd.

Jag har använt vagnen som stadsvagn med min fyraåring, samt testsprungit kortare sträckor med henne. När jag joggat på allvar har det varit med ettåringen. Detta handlar främst om min egen förmåga som löpare, det skiljer 8 kg mellan barnens vikt och det är helt enkelt lite för tungt för mig för att palla skogsterrängen med fyraåringen i vagnen. Så hon får cykla bredvid och ettåringen får vara den som rullar fram. Båda två har suttit bra i vagnen. När fyraåringen lutar sig bakåt så har hon huvudet mot det nedvikta sufflettyget, men suffletbågarna är högre placerad och det är inga problem att fälla upp suffletten över hennes huvud. Ettåringen har mycket gott om utrymme åt alla håll och åt sidorna finns det så mycket space att det känns luftigt även när vi haft en åkpåse från Britax i vagnen (vilket för övrigt funkade utmärkt). På BOBs amerikanska sida anges vagnens maxvikt till 32 kg (inklusive belastning i varukorgen), i Sverige är den 17 kg. Men då får vagnen även belastas med 4 kg i varukorg och 1 kg i förvaringsutrymmet på baksidan av ryggstödet. Och jag har hört att vagnen testats upp till 100 kg. Det handlar troligtvis främst om det vanliga problemet med olika viktbelastningar i de olika säkerhetstester vagnar genomgår, där en högre vikt används i USA än i Europa. Mina barn väger cirka 12 och 20 kg, och helt ärligt känns BOB Revolution Pro robust nog för att palla en joggingtur även om det var jag som satt i sittdelen. Kanske inget jag bör rekommendera, men sammantaget är min bedömning att BOB Revolution Pro har en lång användningstid, utan problem upp till 4-5 års ålder för det normallånga och normaltunga barnet.

BOB Revolution Pro har ett stadsläge och ett joggingläge. Bilden ovan är klickbar och då ser man tydligare spärren ovanför framhjulet med vilken man kan låsa det i ett fast läge (1). Det är en väldigt smidig spärr och det fasta läget på framhjulet är väldigt stabilt, och helt klart ett måste medan man springer för att vagnen ska hålla kursen utan att man ständigt behöver aktivt justera riktningen med händerna på styret. Bakhjulen (2) är precis som framhjulet stora och luftfyllda, det är enkelt att komma åt ventilen för att fylla på med luft och bakhjulen kan både tas loss helt snabbt och smidigt, men det finns också möjlighet att själv justera hur de sitter för att vagnen ska rulla rakt och balanserat. Varukorgen är riktigt stor och lättåtkomlig (3), kanske inte helt givet på en joggingvagn. Men BOB Revolution Pro ska ju även gå att använda som en vanlig vagn och det är verkligen inte ett bekymmer att få med sig ett par matkassar i den här varukorgen.

Något som är väldigt viktigt för att en vagn verkligen ska fungera bra som joggingvagn i praktiken är fjädring och broms. BOB Revolution Pro har en rejäl fjädring inbyggd i chassit (4) och det gör springturen mycket mindre stötig både för den som springer och för barnet i sittdelen. Handbromsen (5) är bra placerad på handtaget och enkel att snabbt krama om. Att en joggingvagn bör ha en handbroms handlar inte bara om att man snabbt ska kunna stanna till utan också om att underlätta för joggaren i nedförsbackar. Med en handbroms som är halvt inpressad får man hjälp med att hålla emot vagnens fart när det lutar utför. Det finns dock även en fotbroms på vagnen (6), vilken fungerar som en bra parkeringsbroms när man ska stanna till helt eller lämna vagnen stående.

Kanske är suffletten extra viktig hos en framåtvänd joggingvagn? Jag kan nog luta åt att jag tycker det. Framför allt om jag ska springa med ett litet barn, jag som annars försöker dra ut på att vända mina kids framåt. Ute på en springtur i skogen känns det dock helt okej att ha min ettåring vänd mot världen, men jag vill fortfarande kunna ha koll på hur han mår, och om han är vaken eller sover. BOB Revolution Pro har en tittlucka uppe på suffletten, med ett lock som mörklägger (1). Ovanför ser man en liten meshficka där man kan lägga någon liten småsak men också snabbt knöla in tittluckans lock. Under finns ett fönster i klarplast (2) som ger en godkänd vinkel in när barnet sitter upp, och en bra vinkel när ryggstödet är nedfällt till liggläge. Är det en riktigt varm sommardag som man är ute och springer, så går det att öppna upp halva bakstycket på vagnen helt för en superb luftgenomströmning (3). Suffletten kan ställas i tre olika lägen – fullt infälld (4), halvt utfällt (5) och fullt utfälld (6). Fullt utfälld så skärmar de av både sol och vind från barnet, jag har sprungit även när det varit kallt ute och det blev inte blåsigt inne hos ettåringen trots att det var kyligt nog i luften för att jag skulle behöva ha vantar på mig.

Okej, så de flesta har kanske en vanlig duovagn och sedan spritter det i benen på en när man är föräldraledig och man vill ut och springa. Och helt plötsligt finns behovet av en springvagn, och var ska man få plats med den? Det har i alla fall varit en tveksamhet jag har känt, då vi bott i lägenhet och inte haft yta att ha en stor joggingvagn på. I uppfällt läge framför allt så är många jogginvagnar väldigt långa, inget man gömmer undan i ett hörn direkt. Men även i det avseendet kan jag ge BOB Revolution Pro tummen upp, för den viks ihop till ett relativt kompakt paket. Förfarandet är dessutom relativt okomplicerat. På bilderna ovan har jag framhjulet i låst läge, då blir vagnen lite längre än om man fäller med hjulet rörligt. Sedan är det enklast om man lägger i parkeringsbromsen. Därför trycker man in fällningshandtagen på båda sidor av vagnens handtag (3) och viker sittdelen framåt (1). Sedan lyfter man upp vagnen i hopfällningsremmen under sittdelen (4) och lägger sedan vagnen ned på marken (2). Ska man lyfta vagnen och vill att den förblir ihopfälld så låser man ihop remmen på handtaget (som även fungerar som säkerhetsrem runt handleden när man springer) med en kortare ram i chassit. Et voilá – klart!

Men vissa saker gör sig ju bäst i rörlig bild, så därför har jag satt ihop en liten film för att bättre visa ihop- och uppfällning av vagnen och som visar lite av hur vagnen är att springa med. Vilket också är det sista jag tänker skriva om, mitt totalt intryck av BOB Revolution Pro. Efter flera månaders användning så känner jag att det är en springvagn jag kan rekommendera. Den känns gedigen och välkonstruerad både ur barnets och förälderns perspektiv. Trots att det är tungt att springa med vagn så är det fullt genomförbart även för en amatörjoggare som jag. Att springande styra vagnen, trots det låsta framhjulet, är smidigt och tack vare det ställbara handtaget så kan jag ha ett bra grepp men samtidigt gott om utrymme för att aldrig behöva korta av mina löpsteg. Både jag och min man har sprungigt med vagnen, vi är cirka 170 och 185 cm långa, och båda har tyckt att det känts bra både under och efter löpturen. Barnen har suttit bra i vagnen, de har sovit gott och haft bra utsikt ut när de varit vakna. Vi har inte använt vagnen mycket som cityvagn men tagit den med oss till mataffären och även om Revolution PRO känns klumpigare inne på Hemköp än ute i skogen så har det funkat det också. Tid är en bristvara. Att vara med sina barn och att träna är något som många vill hinna med, och med en bra joggingvagn som BOB Revolution Pro så kan man hinna med båda samtidigt och det gör den till ett smart inköp för den med mycket spring i benen.

5 juni, 2015 2 kommentarer

Bugaboo Bee +/3 med liggdel

av Anna 3 juni, 2015

När Bugaboo släppte nyheten om Bee3 för knappt ett år sedan så var det inte bara en ny version av vagnen som presenterades, utan också ett mycket efterlängtat tillbehör – en Bee-liggdel. Tyvärr har jag saknat bebisar i rätt storlek att testa liggdelen med, men här följer en teoretisk genomgång. Liggdelen passar på både Bee+ och Bee3, men alltså inte på Bee Classic. Den kan köpas separat och kostar då cirka 2500 kr, då ingår adaptrarna och liggdelslocket, men inte sufflett (eftersom att det antas att man redan har en sufflett om man har vagnen). Liggdelen ska gå att köpa eller beställa hos alla Bugaboos återförsäljare, och finns för nävarande tillgänglig i fem färger: svart, grå, khaki, röd och petrol, tillhörande Van Gogh-utgåvan av Bee3.

Liggdelen kan precis som alla delar till Bugaboos vagnar monteras ned till mindre beståndsdelar, men utgörs kortfattat av en botten, en liggdelsklädsel, en madrass och ett liggdelslock. Adaptrarna är enkla att använda och klickas bara på fästena på chassit, för att lossa dem håller man in en spärr och drar dem uppåt. Till liggdelen ingår bärremmar, som utgår från bottenplattan och sedan fästs vid liggdelsklädseln med knappar. För att lossa hela liggdelen från chassit så trycker man in de vita knapparna på mitten av liggdelens långsidor. Dessa knappar har inget minne, dvs de ska hållas intryckta för att liggdelen ska kunna lyftas upp. Enklaste metoden att använda sig av är att lyfta liggdelen i bärremmarna, lossa den på ena sidan och hålla remmarna spända för att sedan lyfta loss liggdelen helt när man tryckt in den andra vita knappen.

Det är alltså samma sufflett till sittdelen som till liggdelen. På bilderna syns den elastiska, förlängningsbara suffletten tillhörande Bee3 – den suffletten fungerar även på Bee+. De delar som behövs är förutom sufflettyget också två sufflettbågar och sufflettfästen. När suffletten monterats ihop så klickar man i sufflettfästena i hålen på liggdelens bottenplatta. För att senare kunna lossa fästena från liggdelen så lyfter man på madrassen i liggdelen och tryck in den väia spärren på sufflettfästet.

Suffletten kan man ställa i fyra olika lägen, från helt nedfälld till fullt förlängd då dragkedjan har öppnats upp. Den äldre versionen av suffletten, som hör till Bee+ men även kan användas på Bee3, motsvarar det näst mest utfällda läget hos Bee3- suffletten. I fullt utfällt läge så får man en bra täckning av liggdelen, i synnerhet som att liggdelslocket med dess lilla kant också skärmar av en del. Mått på liggdelen är ungefär 78 x 35 cm.

När man inte ska använda liggdelen så är den enkel att montera isär och blir då mycket utrymmeseffektiv att förvara. Suffletten lossnar man från liggdelen dels genom att ta ut sufflettfästena, dels genom att lossa sufflettyget från knapparna på undersidan av basen. Liggdelsklädseln sitter fast på basen med en dragkedja, som är snyggt dold av en elastisk kant som sedan täcks av madrassen. Och Bee3-madrassen är faktiskt riktigt mjuk och skön, samma gäller liggdelslocket som är tillverkat i samma material som suffletten, men fylld för bättre stadga.

Nu har jag som sagt inte testat liggdelen och kan inte uttala mig så mycket om hur den är att använda. En stark fördel hos Bugaboo Bee som vagn tycker jag är att den kan fällas i ett stycke oavsett åt vilket håll sittdelen är vänd, men liggdelen måste alltid tas av först och sedan får man fälla chassit separat. Ändå kan jag se en poäng i liggdelen, om man kanske har en mer rejäl vagn för terrängkörning och en mindre vagn man vill ha med sig i bilen eller in till stan, och då skulle jag föredra att använda Bee med liggdel så att bebis kan ligga fritt framför att spänna fast bebis i sittdelen i en Cocoon. Vill man läsa mer om vagnen i sin helhet så hänvisar jag till mina recensioner Bugaboo Bee+ och Bugaboo Bee3 här på bloggen.

3 juni, 2015 1 kommentar

Greentom Upp

av Anna 28 maj, 2015

Recension av Greentom UPP.
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Geeentom, inköpspris för vagnen med vändbar sittdel är cirkaa 2900 kr, som fast framåtvänd sulky cirka 2500 kr.
Försäljning: Omkring 2000 kr för sulkyversionen.
Typ av vagn: Duovagn och sulky.

Greentom gör sig ett namn i barnvagnsvärlden genom att ha en starkt uttalad ekologisk profil, med en vagn som både är tillverkad till stor del av återvunnet material och som enkelt kan återvinnas igen när den gjort sitt. Ovanpå det så är vagnen väldigt prisvärd och har många goda egenskaper, som gör att den även som icke-ekologisk modell säkerligen hade kunnat bli populär ändå. Personligen tror jag inte att det finns så många som skulle välja en vagn enbart för att den är snäll mot miljön. En barnvagn är ett bruksföremål och funktion går nog för god intention. Samtidigt är det nog en bonus för många att veta att de med sitt barnvagnsköp kan bidra till något bra.Vill man läsa mer om hur och vad av Greentoms vagnar som ingår i miljötänket så finns information på Greentoms egen hemsida. I den här recensionen kommer jag att avhandla både UPP Classic – som är sulkyvarianten av vagnen – och UPP Reversible – när vagnen har en vändbar sittdel. Båda vagnarna har samma chassi, samma hjul och samma varukorg. Enda skillnaden är att med Reversible fäster man en separat ram på chassit, medan Classic har en sittdelsklädsel som fästs direkt på chassit. Classic har därför en högre maxvikt (18 kg) än vad Reversible (15 kg) har.

Greentom Upp_5 Greentom UPP Reversible är inget mysterium att förstå sig på, funktionerna är enkla och kräver ingen manual. Vagnen utgörs av chassit och en avtagbar, vändbar ram. De gråa cirklarna är funktionsknappar. De på ramen används för att vinkla sittdelen och för att lossa ramen från chassit. De gråa knapparna på chassit pressas in och vrids runt när vagnen ska fällas. Suffletten är inte den längsta (1) men den har en liten solkeps som kan fällas ut (2). Det ideala hade förstås varit om man antingen hade kunnat förlänga hela suffletten ett helt steg till eller om solkepsen åtminstone varit någon dryg decimeter längre. Men suffletten skärmar av något både vad gäller sol och vind. Sittdelen är ergonomisk, den fälls alltså i sin helhet och har alltid den skålade formen. Sittdelen kan framåtvänd vinklas till ligg-, vilo- och upprätt sittläge. När sittdelen är vänd bakåt finns endast viloläge (4) och liggläge (5). För ett litet barn räcker det fint, upp till ett år klarar sig nog många barn med att ligga ned eller lutas bakåt. Och så finns ju förstås alltid alternativet att vända sittdelen framåt om barnet vill sitta upp ordentligt. Vill man ha sitt barn bakåtvänt även en bit upp i åldern så är det en nackdel hos vagnen att detta ej är möjligt. Min yngsta på bilden ovan är 14 månader och vill gärna kunna sitta upp i vagnen när han är vaken, men när vi använde UPP Reversible för honom att sova i så var ramens lutning inte ett problem. Sittytan är rätt rymlig och utrustad med fempunktsele (5). En normallång ettåring har gott om utrymme att växa på både vid huvud och fötter (6). Fotstödet är i hårdplast och det tycker jag är toppen om man har ett barn som kan gå och kanske ofta sätts i vagnen med skor på efter att ha lekt i sand och lera först.

Greentom_reversible

UPP Reversible är en väldigt liten och smidig vändbar vagn, enkel att köra och med godkänt rull. Hjulen är inte de största och det händer ibland att vagnen kör ned sig i djupare vattenrännor i trottoarerna. Den gör sig således bäst på jämna underlag. Till skillnad från vad man kanske kan tro, så är UPP Reversible allt annat än stötig. Faktum är chassit känns rätt mjukt och att den mjukheten i plasten gör vagnen lite stuns. Även promenader på grus har funkat helt okej, utan att barnet i sittdelen har skakats om för hårt.

I kollektivtrafiken är det toppen med handtag som på något sätt kan fällas in eller förkortas, och en sådan funktion saknas hos UPP Reversible. Men vagnen har redan så nätta mått, så det har inte känts som att den har tagit för mycket plats ändå. Sen är det givetvis så att det fasta handtaget kan innebär att vagnen inte funkar för alla längder på föräldern. Jag med mina 170 cm har tyckt att höjden varit rimlig och min dryga decimetern längre man har också kört vagnen utan problem. Man kommer nära chassit när man går, men samtidigt så är bågen mellan bakhjulen vinklad uppåt så det finns utrymme för att ta ut stegen ändå. UPP Reversible är ingen terrängvagn och inte en vagn jag skulle välja för dagliga långpromenader men som extravagn eller resevagn så funkar den bra. Förutsatt att man har ett barn i en ålder som går väl ihop med att sittdelen bara kan ställas i vilo- och liggläge bakåtvänt. För det är just den detaljen som känns som Reversibles främsta minus.

Greentom Upp_3

UPP Classic är en fast framåtvänd sulky där klädseln fästs direkt på chassit. Det gör att vagnen kan ta en högre vikt och det gör också sittdelen något rymligare, upplever jag det som. UPP Classic har en så kallat vanlig sittdel (4), där ryggstödet kan fällas ned till ett viloläge (5). Något liggläge finns inte men för ett större barn så funkar lutningen utmärkt, den är att jämföra med lutningen hos andra mindre vagnar, tänk MB Nano och Babyzen Yoyo. Ryggstödet fälls med ett enhandsgrepp och kan regleras steglöst (3). Sittdelen har en fempunktssele, axelremmarn kan lossas helt om man bara vill spänna fast barnet över höften (6). Precis som på Reversible-sittdelen så har UPP Classic en sufflett av kort modell (1) men saknar dock en solkeps som förlänger i fullt utfällt läge (2). I sittläget så skyddar suffletten bra mot sol, men i viloläget känns det något kort.

Upp_sulky

Jag måste säga att jag föredrar UPP i Classic-utförandet. Det är mer körglädje i vagnen då och bättre funktioner, exempelvis att vagnen kan fällas ihop i ett stycke. Med ett stort barn som väger vad vagnen max klarar av, så kan UPP Classic när man ska nerför högre kanter bli något framtung och tillfälligt instabil. Det är lite lurigt hur man ska tackla det men det handlar om att öva upp den rätta tekniken. Och om att förstås inse vilka underlag den här vagnen ska användas på. UPP Classic är dock imponerande i sin på samma gång litenhet utanpå och sin rymlighet inuti. Min ettåring satt bra i den, men min fyraåring på 110 cm satt också riktigt bra i vagnen.

UPP Reversible måste tas isär i två delar innan ihopfällning, ramen får lossas från chassit och sedan fäller man ihop chassit som då får en kompakt form – se bild ovan med röd sittdel. UPP Classic kan fällas i ett stycke, och blir då även självstående. Det är såklart mycket mer behändigt och något som gör vagnen intressant i resevagns- och bilvagnskategorin. Själva ihopfällningen är inte helt exemplarisk, på ena sidan av chassit ska den grå funktionsknappen vridas och på den andra pressas in. Jag tyckte inte att det var helt enkelt gjort och ofta behövde jag hjälpa till med ett knä för att påbörja själv ihopfällningen efter att alla spärrar släppt. Väl ihopfälld är vagnen väldigt kompakt, och samtidigt lätt att lyfta och hantera. Placerar man den på högkant på sidan i ett bagageutrymme så får man i de allra flesta bilar gott om utrymme kvar till annat.

Dags för detaljer:
1: Varukorgen. Den är hopplöst liten. Inget man får ned en normalstor skötväska i ens. Om man inte, vilket jag faktiskt testade, trycker bort fotstödet förstås för då kan man med lite kraft pressa ned en normalstor skötväska däri. Annars ryms det förstås ett paket våtservetter och lite annat löst, men att öppningen är så liten och inte flexibel gör att utrymmet är kraftigt begränsat.
2: Bromsen är enkel att använda, man behöver aldrig trycka uppåt med often för att lossa den och den har tagit bra.
3: Bygeln har samma funktion oavsett vilken sittdel man använder den till. Den är inte av swing away-typen, men är inte heller hård och fast som en bygel annars kan vara. Precis som med chassit så har plasten i bygeln lite giv i sig, så man trycker ihop den och kan sedan lossa den från ramen eller chassit.
4: Spännet på baksidan av UPP Classic, med vilken ryggstödet regleras.
5: Hjulen, som inte ser så mycket ut för världen men som klarade grus med godkänt betyg.

Mitt sammanlagda intryck av UPP är att jag applåderar det miljövänliga anspråket på vagnen och att det faktum att priset håller en så bra nivå trots detta är desto mer imponerande. UPP Reversible är en god tanke, det finns åtminstone ett vändbart alternativ och vill man använda vagnen till bebis (liggdelen har jag ju inte testet) så kommer det funka bra. Men det är UPP Classic som är den bättre vagnen av de två versionerna. Söker man en smidigt sulky och tycker att det är viktigt med ekotänk så klarar UPP Classic allt som en vanlig paraplyvagn klarar – fast med en generellt högre maxvikt, ett helt handtag och riktigt schysst tillverkningsmaterial. Om inte annat hoppas jag att dessa vagnars existens ska skynda på hur andra tillverkar tänker kring eko och återvining när de tar fram nya modeller.

28 maj, 2015 5 kommentarer