Recensioner

Britax B-Agile 4 Plus

av Anna 5 augusti, 2015

Recension av Britax B-Agile 4 Plus

Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Britax, inköpspris är 2995 kr.
Försäljning: Ännu oklart andrahandsvärde, då vagnen är en uppdaterad version.
Typ av vagn: Sittvagn.

Britax har ett relativt brett utbud av barnvagnar, som jag tror kan ha passerat många förbi obemärkt. Själv hade jag inte funderat särskilt mycket över modellen B-Agile förrän jag såg de uppdateringar som gjorts. Den B-Agile 4 Plus jag har testat har många funktioner som jag vet är vanligt efterfrågade hos barnvagnar av sulkytyp, och den har även de egenskaper som ofta efterfrågas hos resevagnar för lite mindre barn. Vagnen är en fast framåtvänd sittvagn, som givetvis fälls i ett stycke. Jag har använt vagnen i stadsmiljö och inte kört i terräng. Maxvikten för B-Agile 4 Plus så det är endast min 1,5-åring som fått åka i den.

En av de stora förbättringar på B-Agile 4 Plus jämfört med föregående versioner av vagnen, är den förlängda suffletten. Mot tidigare två steg så kan suffletten nu fällas i tre steg. Det tredje är tillräckligt långt för att täcka bra både vid sitt- och liggläge. Suffletten känns stabil och håller sig på plats i utdragen position, även om man kör över ett mindre gupp eller nedför en trottoarkant.

Suffletten har en tittlucka med nät, locket för den hålls på plats med kardborre. Varukorgen är väldigt rymlig och enkel att komma åt från sidorna. Har man fotstödet uppfällt och ryggstödet uppdraget till sittläge så går det även bra att packa varukorgen fram- och bakifrån. B-Agile 4 Plus har swivelhjul framtill, och det finns en spärr för att låsa dem i fast läge om man skulle vilja. Exempelvis för bättre framkomlighet i ojämn terräng eller lite snö. Jag tycker inte att detta är en terrängvagn dock, och en anledning är just hjulen. Det är plasthjul, som visserligen inte blivit fula av grus under den tid jag körde vagnen, men som ändå är lite hårda och stötiga. På asfalt eller annan plank mark märker man inte av det så mycket, men det gör att vagnen kan bli något hoppig på grusväg. Såväl fram- som bakhjulen är enkla att klicka av och på, vilket kan vara en fördel om man snabbt vill få vagnen minimalt liten i bilens bagageutrymme eller vid annan förvaring.

1: Britax B-Agile 4 Plus med ryggstödet uppdraget till maximalt sittläge. Det är som man ser på bilden inte helt upprätt, utan har en viss tillbakalutning. Något som är väldigt vanligt hos vagnar med steglöst ställbart ryggstöd.
2: Ryggstödet nedfällt till liggläge. På bilden är det inget barn i vagnen. Med lite tyngd på ryggstödet så blir det i princip helt plant. Med tanke på att man även kan fälla upp fotstödet och på så sätt få en helt plan liggyta, så är B-Agile 4 Plus väl lämpad att använda även för bebisar. Jag har inte provat själv, men det borde till och med gå att lägga en mjuklift i den om man behöver.
3: Spärren för att reglera ryggstödet.
4: På bakstycket av vagnen, som sitter ihop med suffletten och därför är i samma färg som denna, finns en smart förvaringsficka som är lättåtkomlig och som kan stängs igen helt med dragkedja. Perfekt att stoppa ned nycklar och mobil i, och svårt för utomstående att se vad som finns där.
5 + 6: En riktigt smart funktion, som gör B-Agile 4 Plus väl lämpad för bruk sommartid, är att det färgade bakstycket kan lossas helt och då återstår ett lager meshtyg. Sittdelen blir mycket väl ventilerad och håller sig sval, samtidigt som barnet ändå får bra med skugga från den återstående suffletten.

Sittdelen på B-Agile 4 Plus har alltså ett plant sittläge, med fempunktsele som kan delas. Ryggstödets spärr är inte helt optimalt utformad. Den borde i teorin funka att använda med en hand men jag tycker det är svårt att få till det bra i praktiken om jag inte använder båda händerna. Som vanligt är det betydligt enklare att fälla än att höja upp ryggstödet. Fördelen med en sådan här spärr är att man lätt kan smyga ned ryggstödet till liggläge, om barnet i vagnen är på väg att somna men inte riktigt vill kännas vid att så är fallet.

Bygeln till Britax B-Agile 4 Plus kan tas loss helt (1) och vagnen kan givetvis användas utan bygeln. Vill man ha den på så finns även en swing away-funktion (2) som gör att man slipper ha bygeln i vägen när man ska lyfta i eller ur sitt barn ur sittdelen. Det ställvara fotstödet är en vagnens styrkor, då just den funktionen är ovanligt på den här typen av sittvagn. Fotstödet regleras med de två grå knapparna på dess sidor. Det kan has i ett nedfällt läge (3) och i ett vågrätt läge rakt utåt.

Britax B-Agile 4 Plus fälls på samma sätt som Baby Joggers vagnar är kända för att fällas. Då jag inte haft någon BJ hemma på sistone så får jämförelsebilden (1) bli bredvid en Cybex Agis M-Air 3. Tar man av byglarna så blir båda vagnarna givetvis mindre, men jag tyckte samtidigt att bygeln var väldigt behändig att lyfta vagnen i. För att fälla vagnen så måste man trycka in en grå säkerhetsknapp på sidan av chassit (3), och få upp den så att chassit hamnar i upplåst läge. Ibland tog det några försök innan knappen fastnade där, men hellre det än motsatsen. Som det är nu så är det helt omöjligt att missa att man gjort vagnen redo för att fällas ihop. Med chassit upplåst så är det sedan lätt som en plätt att med en hand, och ett knixigt ryck, lyfta upp vagnen i remmen i sittdelen (4). Vips, mer än så behövs inte och så är vagnen ihopfälld. På sidan av chassit finns en grå spärr som låser vagnen, så att den inte börjar fälla ut sig igen om man ska bära den eller lasta in den i bilen.

Min yngsta är cirka 17 månader gammal på bilderna, väger omkring 11 kg och är kanske 85 cm lång. Han sitter bra i Britax B-Agile 4 Plus, det finns flera decimeter kvar upp till suffletten och fäller man ned fotstödet så kan benen växa de också. Även med fotstödet uppfällt så kan han absolut få längre ben utan att det tummas på åkkomforten. Britax själva anger att vagnen kan användas upp till 4 år, och en 3-4åring av normal storlek får absolut plats de också. Men bäst skulle jag nog ändå att påstå att vagnen är för barn upp till 2-3 år. För föräldern så rekommenderar jag, som alltid med fasta handtag, att man provkör innan. En del uppfattar handtaget som för högt, andra som för lågt. För mig på 170 cm så funkade det bra. Hade det gått att ställa något högre hade jag antagligen gjort det, men jag kunde köra vagnen bekvämt. Körkänslan är helt okej, inne i köpcentrum hade vi riktigt bra rull men när vi kom ut runt lekparker och i lättare terräng så var Britax B-Agile 4 Plus inte fullt lika medgörlig längre. Med tanke på hur smidigt vagnen fälls ihop så skulle jag snarare rekommendera den som bra vagn att ha i bilen för shopping och enklare turer, än som en allroundvagn. Jag skulle dessutom absolut kunna tänka mig att ha med Britax B-Agile 4 Plus på en resa. Inköpspriset gör Britax B-Agile 4 Plus till en prisvärd sittvagn, den långa suffletten och det ställbara fotstödet utmärker den i jämförelse med en del liknande modeller i samma priskategori och min egen erfarenhet av Britax vagnar är att de är välkonstruerade, och i det avseendet är inte B-Agile 4 Plus något undantag.

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Handla Britax Agile hos: Jollyroom
Handla Britax Agile hos: Babyland

5 augusti, 2015 1 kommentar

Teutonia Fun

av Anna 16 juli, 2015

Recension av Teutonia Fun.
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar, inköpspriset för Teutonia Fun Black Edition med sittdel och AirRide-hjul är cirka 5000 kr.
Försäljning: Denna version av Fun finns inte till salu begagnat ännu.
Typ av vagn: Fun kan användes både som duo och kombivagn.

Mina tidigare erfarenhet av Teutonia, innan denna vagn rullade över min tröskel, omfattade både Fun och Cosmo men av lite äldre årsmodeller, runt 07-09 ungefär. Jag har aldrig kört en Teutonia privat, utan detta var när jag tidigare jobbade som barnflicka medan jag studerade. Gemensam nämnare för de båda familjerna som ägde en Fun var en yttepytteliten hiss som det var viktigt att barnvagnen gick in. Även Cosmon var trångt packad när den skulle färdas med hiss genom trapphuset. Så för mig har Teutonia framför allt varit vagnar som passat bra när man bor i äldre hus inne i city. De har varit helt okej att köra, men de har inte gjort ett intryck som fastnat hos mig. Denna Teutonia Fun från år 2015, Black Edition med de nya, så mycket bättre än de gamla, AirRide-hjulen i gummi har vänt upp och ned på hela min syn på Teutonia. Den här vagnen gillade jag. Och min man, som just nu är föräldraledig och kör vagn mer än jag gör, körde endast Fun under den period som vi hade den hemma. Och med tanke på att han är gift med mig så kan man nog förstå att han hunnit testa en del och med tiden blivit kräsen när det kommer till barnvagnar. Det är inte bara körkänslan om är god, det finns många bra egenskaper hos Fun och om Teutonia fortsätter utveckla i den här riktningen så tror jag det finns en bra grund för en comeback för detta märke. Teutonia var ju en gång i tiden en dominant på marknaden.

Teutonia Fun har en vändbar sittdel och ett ställbart handtaget. I och med att Fun kan användas som kombivagn, det vill säga med mjuklift eller hårdlift i sittdelen, så har vagnen fullt plant liggläge. Den har även två vilolägen, samt ett sittläge. Att ställa in lutningen på sittdelsryggen är enkelt, på baksidan av ryggstödet finns ett reglage med en spärr som trycks in för att ryggstödet ska bli rörligt. Detta kan med lätthet göras med en hand, och personligen föredrar jag ryggstöd med just enhandsfällning.

Handtaget på Fun har en knäled och kan ställas i ett åtskilligt antal vinklar. Rakt upp är maxläge åt det hållet, vill man få vagnen att ta mindre plats så kan man göra som på handtagsbilden längst till höger överst. När handtaget viks in helt mot sittdelen så sparar man utrymme bakom vagnen exemplevis i kollektivtrafiken. För att reglera handtaget krävs det att man pressar in båda de gråa knapparna på insidan av knälederna. Det kan uppfattas som lite trögt i början men när man väl värmt upp vagnen så gör de inte något motstånd längre och då tycker jag att de är enkla att trycka in.

Suffletten på Fun är så gott som perfekt. Helt bakåtfälld håller den sig slickad mot chassit. Jag uppskattar det faktum att inget överflödigt tyg hänger ned eller är bylsigt, så att vagnen smutsas ned i onödan vid ihopfällning. Suffletten kan sedan fällas ut i fyra olika lägen och har dessutom en rejält tilltagen solkeps, som väl utfälld för att barnet i vagnen skärmas av helt och hållet från både ljus och vind. Vissa suffletter tenderar att sitta som stadigast när de är som mest utfällda, men Funs sufflett har lyckats bra med att hålla sig på plats även i mellanlägena.

Bygeln på Teutonia Fun är en swingaway (1), som kan öppnas upp och vinklas bort för enklare i- och urtagning av barnet. Vill man ta bort bygeln helt så är det förstås inget problem. Bygeln är klädd i tyg och mjuk att hålla i. Något som jag uppfattar som lite ovanligt är dock att bygeln är rörlig, den kan böjas lite fram och tillbaka. Jag tycker inte att det är något som stör men det sticker ut lite från de annars ofta hårda och helt fasta byglar som många sittdelar har. Att handla med vagnen har funkat riktigt bra. Teutonia Fun är ju en rätt nätt vagn, 55 cm bred, men varukorgen är väldigt rymlig och dessutom enkel att komma åt från alla håll (2). Det även när sittdelen är fälld till liggläge. Samtidigt har varukorgen bra kanter som håller småsaker på plats, och långsidorna är lite töjbara så att stora föremål kan föras in även från det hållet.

Något äldre versioner av Teutonias vagnar har kritiserats kraftigt för är hjulen. De har varit hårda och skumpiga, snabbt blivit fula av grus men framför allt så har hjulen bokstavligt talat ätit grus. Småstenar har tagits sin in inuti hjulen vilket innebär att vagnarna efter en tids användning skramlat som en skallra när man kört runt med dem. Dessa nya gummihjul som denna Fun utrustats med kallas för AirRide, och de är verkligen fantastiskt bra (3). Lagom mjuka, väldigt slitstarka och tar sig över grus utan att äta minst lilla tugga småsten. Tysta och lättrullade. En väldigt bra typ av hjul för den som inte vill ha luftfyllda däck men ändå en snarlik körkänsla. Framhjulen kan låtsas i fast läge om an vill ha enklare för att komma fram i terräng, den gråa spärren vrids bara runt framhjulsfästet (4). Framhjulen i sig är rätt små (5), men har faktiskt klarat av skogsleder och grusväg med ett väl godkänt. Något som bidrar till detta är förstås att chassit har en god fjädring som gör färden mjukare.

Detaljerna hos Teutonia Fun är väl genomtänkta. Först var jag inte ett jättefan av hur Teutonia löst ventilation och vädring i sittdelen sommartid. Den nedre delen av sufflettens yttertyg öppnas upp tvärs över suffletten med en dragkedja och sedan lossar man tyget från ryggstödet, där det sitter fäst med tryckknappar. Det som då återstår är ett lager nät, som släpper in rikligt med luft (1). Har man barnet liggandes direkt i sittdelen kommer det förstås även in en del sol, men har man en mjuklift i så kommer dess kant skugga barnet samtidigt som luften lättare kan cirkulera. Jag hade nog föredragit att ha nätdelen av suffletten lite högre upp, men det är bra att en så rejäl ventilation finns för suffletten är tillverkad i ett kraftigt tyg. Toppen på höst och vinter men kan säkert blir lite svettigt vid varmare väder.

För att lossa sittdelen så krävs två händer, på båda sidor av sittdelens undersida finns en grön spärr som ska dras åt sidan och en grå spärr som ska pressas in (2). Dessa spärrar har minne, det vill säga man kan pressa in dem en i taget eller båda samtidigt, och sedan släppa taget men de förbli ändå lossade. Det underlättar helt klart att man kan sköta den biten i lugn och ro och sedan lyfta sittdelen i bygeln för att vända den, eller för att packa in den separat i bilens bagageutrymme. Bromsen är den smarta varianten som pressas nedåt både när den ska lossas och bromsas. Insidan av suffletten visar att vagnen är tänkt även för den lilla bebisen, där finns två öglor anpassade för att kunna hänga en barnvagnsleksak i (4).

För att fälla fotstödet – vilket man kan ha antingen vågrätt, halvt eller helt nedfällt – så trycker man in den gråa spärren på ena sidan av det (5). Fotstödet får ett plus för enhandsjustering men ett litet minus för att jag upplevde att det tog ett tag att lära sig att få till den rätta knycken för att smidigt vinkla det.

Hittills mest lovord om Teutonia Fun, och de är alla sanna. Men självklart är ingen vagn perfekt. Och till Funs nackdel är storleken på sittdelen. Ett litet barn sitter riktigt bra i den. Min yngsta är 14-16 månader gammal på bilderna ovan och uppskattningsvis omkring 80-85 cm lång. Och han kan säkert växa ett år till och ändå sitta bra. Men efter 2,5 år tror jag att de flesta kommer uppleva att ens barn vuxit ur Funs sittdel. Användningstiden får därför anses vara något begränsat. Nu är det väl dock ändå vanligt att man vid den åldern övergår till en enklare sulkyvariant av barnvagn, men vet man med sig att man får väldigt stora barn och att man vill kunna använda samma barnvagn hela barnvagnsperioden så är detta något man bör vara medveten om. Med det sagt; från att en bebis kan sitta upp och de närmsta åren därefter så är sittdelen väldigt mysig och fint ombonad för barnet. Klädseln är lagom vadderad, det finns grensele ihopknäppt runt bygeln och selen är enkel att använda och har rejäla axelkuddar för ökad åkkomfort. Axelbanden av selen kan även justeras i höjd på ryggstödet. Själva fotstödet har ingen klädsel, stort plus för ett barn med skor och textilklätt fotstöd är ändå ingen rolig kombination.

Så, Teutonia Fun är eller åtminstone var känd för att vara petite i sina mått och gå in överallt. Och det tycker jag stämmer väl, i uppfällt läge känns den riktigt smidig. Men ihopfälld är den tyvärr inte lika banbrytande i storlek. I vår bil, en VW Touran, så gick faktiskt Fun precis på millimetern in i bagageutrymme uppfälld med handtaget infällt (1). Men ihopfälld med sittdelen på, framåtvänd, så är vagnen faktiskt ganska klumpig (2). Det blir klart bättre om sittdel och chassi fälls separat (3). Sittdelen kan då vikas ihop och blir kompakt, och chassit blir mer lätthanterligt. På chassit finns en rem fastnitad som med hjälp av tryckknapp kan låsa ihop det, så att vagnen blir enklare att lyfta och bära (4). När vagnen är uppfälld så kan remmen snurras ett varv runt chassis och sedan fästas ihop med kardborre (5).

Av förklarliga skäl, min bebis är inte längre rent tekniskt en bebis, har jag inte kunnat testa Teutonia Fun annat än som sittvagn. Men för den som är intressera av Fun som kombivagn så kan jag bjuda på lite bilder på hur Teutonias egen hårdlift sitter i vagnen. En hårdlift har alltså lite mer stadga än en mjullift. Liften kan förstås fästas ordentligt i sittdelen och passformen är superb. Locket är helt avtagbart, smart om man ska få en sommarbebis, och det finns gott om smarta förvaringsfickor. Ska man parkera vagnen i ett barnvagnsrum och bära bebis uppför trappor så är den här typen av kombivagn en smart lösning.

Med de förbättringar som genomförst på Teutonia Fun så har jag fått en helt ny syn på vagnen. Jag kan nästan tycka att det är synd att den här versionen kom för ett år sedan, så hade jag fått möjlighet att testa den även med liggdel och hunnit köra den en ännu längre period. Både jag och min man gillade verkligen att köra vagnen, lika mycket för kortare turer till förskolan och mataffären som för de rejäla långpromenaderna på över en mil. Vagnen är enkel att svänga och manövrera, lätt att packa, funktionerna är alla genomtänkt och utformade för att göra det så enkelt som möjligt för mig som förälder att använda vagnen. Ettåringen sov väldigt gott i Fun och när han var vaken och satt upp i den så märkte vi tydligt av hur mycket han uppskattade sittdelen. Den är väl anpassad för hans storlek och att han såg ut på sidorna så bra visade han mycket uppskattning för. Suffletten i dessa fulla längd är redan saknad, nu när jag kör andra vagnar som inte lyckats alls lika bra som Fun på den punkten.

Enligt min mamma var det Teutonia eller Emmaljunga som gällde när jag var liten. För förstagångsföräldrar idag så är Teutonia dock inte ett särskilt känt märke. Men det förtjänar sin comeback. Så bra som denna Teutonia Fun är så borde fler få upp ögonen för både märket och modellen. Själv känner jag efter denna positiva erfarenhet ett omåttligt sug efter att se vad den nya Teutonia Cosmo går för, och om Cosmo kan ha fått ett lika lyckat ansiktslyft i och med att det är den enda andra Teutonian jag har erfarenhet av. Om något hunnit räkna ut Teutonia från marknaden så misstänker jag att det gjordes alldeles för tidigt. Jag var själv nära att gå i den fällan. Men nu vet jag att jag hade fel. Det ska bli kul att se hur Teutonia tar detta vidare framöver!

16 juli, 2015 8 kommentarer

Petite Chérie sittdyna

av Anna 10 juli, 2015

Färgglada sittdynor är det svårt att få för många av, och just den här från Petite Chérie är en riktig godisbit. Mönstret heter passande nog Candy och dynan är en universalmodell tänkt att passa i de flesta barnvagnars sittdel. Framsidan har ett lite mer glansigt, smutståligt polyestertyg medan baksidan är en fin duvblå-grå fleece som ska vara värmande under kyligare årstider. Dynan har uttag för trepunktssele, men det finns inga hål i mitten för midjefästen. Har man en vagn med en fempunktssele där midjebandet utgår från mitten av ryggstödet så får man leda selremmarna runtom sittdynans kanter. Det funkar, men jag hade föredragit två hål till. På den nedre delen av dynan finns två hål för grenselet och på den övre delen finns tre hål för att dynan ska fungera oavsett vilket höjd man har på selens axelband. Petite Chéries sittdynor har knytband i sidorna, för att dynan ska sitta bättre och glida mindre i vagnen.

Dynans har funkat bra i alla vagnar jag testat den i. På bilderna ovan syns bland annat Easywalker Mosey och Cybex Balios M, men jag har även satt den i Teutonia Fun och Bugaboo Donkey. Rent passformsmässigt har det funkat, det har varit selen som det blivit något bökigt med i vissa vagnar. Och om spännet på grenselen är väldigt stort, som det exemplevis är på Easywalker Mosey, så kan det vara problem med att få den igenom selhålet. Men om man inte är rädd för att trycka på lite så gick det oftast fint att pressa igenom, även om selhålet tänjs något. Just i Cybex Balios M (överst till höger) sitter Petite Chéries dyna som ett smäck, och extra bra blir det med knytbanden eftersom att Balios M har D-ringar i sidorna av sittdelen. Knyter man fast sittdynan där så kan den inte glida mer än någon enstaka centimeter, ett stort plus i min bok.

Att använda dynan har fungerat bra, när det har kladdats i vagnen har den varit enkel att torka av med en våtservett och framför allt så har den fyllt sitt syfte med att göra sittdelen något mer ombonad och mjukare för barnet att sitta i, samt något snyggare för mig att titta på.

10 juli, 2015 3 kommentarer

Cybex Balios M

av Anna 8 juli, 2015

Recension av Cybex Balios M
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Cybex, nypris är 4200 kr men det ska enligt uppgift höjas under juli månad.
Försäljning: Vagnen är helt ny på marknaden.
Typ av vagn: Sittvagn, liggdel finns att köpa till som tillbehör.

När vissa vagnar släpps på marknaden så visar de sig snabbt ha förmågan att fylla ett behov som ingen annan vagn riktigt har kunnat göra tidigare. Det händer inte allt för ofta, men Babyzen Yoyo som resevagn och Bugaboo Donkey som syskonvagn är två liknande fenomen. Den här gången handlar hypen om Cybex Balios M. Och behovet den fyller? Smidig, vändbar sittvagn med en ergonomisk sittdel, rymlig varukorg, stora hjul och ställbart handtag. Som en extra bonus kan vagnen fällas i ett stycke, oavsett i vilken riktning man har sittdelen. Den blir dessutom både låg och kort ihopfälld. I teorin har Balios M således de flesta egenskaper som krävs för att bli en riktigt populär sittvagn, plus ett väldigt rimligt pris. Men som alltid är frågan hur väl vagnen står sig i praktiken. Mitt samlade intryck är att Cybex är ett märke jag tror starkt på inför framtiden. De inledde med Priam, som kanske inte fått ett lika brett genomslag än men som också har ett betydligt högre pris, och nu kommer Balios M och Agis M-Air 3 och 4 (som jag kommer recensera på bloggen senare i sommar). Cybex håller en jämn och hög kvalitetsnivå på samtliga vagnar och Balios M är inget undantag. För den som söker en smidig, vändbar sittvagn men inte vill lägga drygt 6000 kr på en Bugaboo Bee så är detta ett ytterst intressant alternativ.

Cybex-Balios-M-fotstöd-sufflett Förutom sina barnvagnsmodeller så har Cybex ett fint utbud av tillbehör, och vill man använda mugghållare på sin vagn så funkar det smidigt på Balios M i och med den lilla knoppen på chassit så man direkt kan klicka fast mugghållaren på (1). Sittdelen har ett fotstöd som kan ställas i tre lägen (2-4), för att reglera det måste man pressa in de vita knapparna på båda sidor om fotstödet. På en del vagnar kan stödet fällas upp bara genom att man drar i det, men fällas ned om knapparna pressas in. På Balios måste de pressas in oavsett.

Suffletten är förlängningsbar i fyra steg. När den är helt infälld (5) ligger den snyggt mot ryggstödet, sedan kan den ställas i ett halvt utfällt (6) samt ett fullt utfällt läge (7). För det förlängda läget (8) så öppnas sufflett upp baktill med en dragkedja. När suffletten sedan fälls ut, så utgörs den sista delen av ett nät som ska släppa in luft för ökad ventilation. Det finns både för- och nackdelar med detta. Det positiva, som jag ser det som hunnit använda vagnen under några riktigt varma dagar, är att det verkligen blir luftigt under suffletten. Det negativa är att med luften släpps ljuset in. Har man ett barn som vill sova i mörker så kanske ljusinsläppet genom nätet stör. Min ettåring lät sig inte bekomma, han var nöjd med att ligga i skugga och kunna kika ut och sedan somna medan han tittade på omvärlden. Sufflettens fäste kläms fast på sittdelsramen, och suffletten är längs med översta kanten av ryggstödet fäst med fyra små tryckknappar.

Cybex-Balios-M-liggläge-sittläge

Oavsett åt vilket håll man har sittdelen så kan den vinklas i tre olika lägen. Liggläget är helt rakt, men Cybex Balios M har en ergonomisk sittdel så den är alltid skålad, dvs rumpan i en lägre position än huvud och överkropp. Viloläget är bekvämt tillbakalutat medan sittläget är mer upprätt, dock ej helt rakt utan med en svag lutning bakåt. Jag tycker dessa tre lägen är riktigt bra. Sittläget skulle kunna vara mer upprätt, men mina barn brukar vara lite kinkiga med det där och ettåringen har inte misstyckt när han sitter i Balios M.

Hjulen på Balios M är stora och rejäla, ett ytterlager i rejält gummi och en foamfylld insida som gör dem lite mjuka och sköna att köra med. Jag uppfattar hjulen varken som plastiga eller stötiga, snarare mer rejäla än på de flesta andra vagnar av den här typen, även framhjulen (1). Bakhjulen (2) är riktigt stora, mer som på en vanlig duovagn än på en sittvagn. För att vinkla sittdelen mellan de olika lägena så drar man ut en spärr högst upp på baksidan av ryggstödet (3), samma princip som på många andra vagnar och något som enkelt görs med en hand. När man vill lossa sittdelen från chassit, exempelvis för att vända den eller få vagnen ännu mer kompakt ihopfälld, så trycker man upp den vita spärren på vardera sida av sittdelens infästning i chassit (4). Även detta kan göras med en hand, då spärrarna stannar i upplåst läge när man väl tryckt dit dem en i taget, sedan lyfter man lätt upp hela sittdelen genom att ta tag i bygeln. De genomtänkta detaljerna finns över hela vagnen, även knappen för att reglera fotstödet (5) och dragkedjan för att förlänga suffletten (6) är smidiga att hantera.

Det finns fler bra egenskaper hos Cybex Balios M att bocka av. Den rymliga varukogen (1) är en av dem. Varukorgen är lätt åtkomlig både framifrån och bakifrån. På sidorna har den meshnät ända upp till sittdelen, vilket är toppenbra för då blir det enkelt att packa många lösa saker i varukorgen. Men att få in ett par stora matkassar går också bra, samma med att få in en fullpackad skötväska. Framför allt öppningen framtill är riktigt rymlig. Även sittdelen är genomtänkt, den nedre delen av fotstödet är gjort i ett lite extra slitstarkt och smutståligt material (2), dessutom i en mörkare färg så smutsen dessutom syns sämre.

Handtaget kan ställas i flera olika lägen, kortaste läget (6) är handtaget cirka 98 cm från marken och i högsta läget (5) är det omkring 107 cm från marken. För att reglera handtagets höjd pressar man in den vita spärren (3) mitt på handtaget, även det kan alltså göras med en hand. Bygeln på Cybex Balios M är av swing away-typen, den kan alltså med en knapp öppnas upp i båda sidorna och svängas undan, så det är enklare att ta i och ur barnet. Bygeln kan även tas loss helt om man skulle föredra det.

Fällningen är riktigt smidig, och också den kan genomföras endast med en hand om man skulle vilja. Att fälla sittdelen går i princip likadant till oavsett åt vilket håll man har den. Den enda skillnaden är att man måste ha handtaget i högsta läget när man viker ihop sittdelen om den är bakåtvänd. Börja med att öppna upp spärren på baksidan av ryggstödet (1), samma spärr man vinklar sittdelen med. Men vid ihopfällning ska man även pressa in den vita knappen överst på spärren. Vik sedan ihop sittdelen (2). Därefter tar man tag i den vita spärren på chassits mittstång. Precis som illustrationen på spärren visar (3) så ska den först dras åt sidan, och sedan vridas om. Man känner när låset inuti chassit lossnar och vagnen kan fällas ihop. Väl ihopfälld blir vagnen kompakt, och får så gott som samma mått med sittdelen framåt- som bakåtvänd (4). Chassits hålls ihop av en spärr (5) medan själva sittdelen är lite lös och rörlig när den hopfällda vagnen hanteras.

För den som föredrar att få fällningen demonstrerad i rörlig bild så finns en film här:

Vi har en WV Touran och jag tycker att vagnen är väldigt lagom i storlek för vårt bagageutrymme. Vi får plats en massa annat och det finns gott om utrymme kvar bakom vagnen även om jag lägger in den på längden i bilen (1). Ställer jag den på högkant och sedan packar tätt med matkassar eller annat mot vagnen så håller Balios M en väldigt tight profil (2).

Sittdelen är utrustad med fempunktssele (1), med Cybex smarta axelkuddar som hakas fast i axelspännen med resårband. Selremmarna är enkla att pilla ur axelfästena om man vill sätta i en sittdyna eller åkpåse. I sidorna finns D-ringar, för ytterligare förankring av sittdyna om den har knytband. Alla selremmarna kan förlängas. När vagnen är ihopfälld är den självstående på högkant (2). För den som är nyfiken på möjligheterna att använda Cybex Balios M med ståbräda så ser baksidan av chassit ut såhär (3), det finns alltså en vågrät tvärslå och möjlighet för de flesta universalståbrädor att kunna fästas på chassit.

När jag först la ut bilder och information om Cybex Balios M i Barnvagnar!-gruppen och på Instagram så fick jag väldigt många frågor om vagnen, vilket mycket beror på att den är så pass ny på marknaden och ännu inte har nått ut till så många återförsäljare. För att kunna relatera vagnen till andra något sånär snarlika modeller följer här en del jämförelsebilder och annan matnyttigt information. Jag har exempelvis testat den under sommartid omåttligt populära Breezy-suffletten från Bugaboo på Balios M. Suffletten på bilden (3) tillhör Bugaboo Donkey, och jag har satt fast den på vagnen med hjälp av Bugaboo Donkeys sufflettbågar och sufflettfästen. Det funkar inte att trä på suffletten på vagnens egna bågar. Fästen sitter lite löst men det funkar, kan man sätta något emellan för mer friktion mellan fäste och chassi eller spänna åt med ett gummiband runtom, så lär suffletten sitta på plats även om ett barn sliter och drar i den. Vad gäller regnskydd och myggnät så har jag testat ett universalmyggnät från Brio och Tullsa på vagnen (5), det var väldigt rymligt och därmed enkelt att trä på. Sedan sitter Elodie Details-regnskydd väldigt snyggt på Balios M, om det skulle bli regn.

Just små och smidiga, vändbara sittvagnar växer inte direkt på träd. Två andra ofta populära kandidater är Bugaboo Bee och Easywalker Mosey. Bilderna ovan inkluderar dessa barnvagnsmodeller samt Nuna Pepp Luxx och Cybex lite enklare sittvagn med fastframåtvänd sittdel – Cybex Agis M-Air 3. Av Bee, Mosey och Balios M så är Balios den bredaste med sina 59 cm, men blir klart kortast ihopfälld. Den har högst placerad sittdel och handtaget går även det att få riktigt högt upp. Som enda vagn av dessa tre har Balios M en ergonomisk sittdel, och den har utan tvekan den största varukorgen och de största hjulen. Jag har av förklarliga skäl utan kunnat testa Balios M i snö än, Bee är inte så rolig vintertid medan Mosey funkar helt okej i både terräng och snö. Balios borde klara sig lika bra, med tanke på hjulen, men Moseyn har lite mer stadga i chassit vilket eventuell kan påverka hur man uppfattar att vagnen är att köra.

Cybex Balios M har en maxvikt på 17 kg, och sittdelen är absolut rymlig nog för att på ett bekvämt sätt kunna användas av ett barn i den storleken. Min ettåring är ganska nätt i kroppen och har massa rymd både i sidor och i längd, han sitter otroligt bra i vagnen och får plats med benen även när fotstödet är uppfällt. Min 4,5-åring är egentligen något för tung för Balios M, men längdmässigt skulle hon fortfarande få plats om det knep. Hon en rätt lång person för sin ålder, ändå kan suffletten fällas upp över hennes huvud utan att ta i för mycket. Hon åker sällan vagn men jag uppskattar en sittdel som har måtten nog att kunna rymma barn även efter den standard då barn allmänt anses sluta åka vagn, alltså vid 3 år och 15 kg. Cybex Balios M har för de flesta barn en betydligt längre användningstid än så.
Cybex-Balios-M-att-köra

Körkänslan hos Cybex Balios M är god, ja faktiskt riktigt bra. Den rullar hur fint som helst på plan mark och asfalt, klarar av lättare grusvägar och enkel terräng klart godkänt och är väldigt lätt att styra – även med en hand, även med barn i och fullpackad varukorg. Jag har verkligen tyckt om att köra den och den har känts smidig i alla lägen. Jag har åkt buss, tunnelbana och packat den i och ur bilen. Min ettåring har gillat att sitta i vagnen och har suttit väldigt bra, han har även sovit väldigt bra och föredragit viloläget. När vi velat ha det svalt under suffletten men lite mörkare, har jag bara öppnat upp dragkedjan men inte dragit ut suffletten helt, då har det fläktat precis lagom genom den lilla vädringsficka som uppstått. Chassi är lite rörligt, precis som exempelvis Bugaboos vagnar är, men vagnen känns väldigt stabil och det beror väl delvis på att den är normalbred och har rejäla hjul. Jag uppfattar inte Balios M som stum, men den har heller inget som jag skulle beskriva som ett gung.

I mitt tycke är Cybex Balios M ganska nära att vara helt ideal som en extravagn, att komplettera en mer rejäl vagn med. Åtminstone om man även vill gå i terräng och har tänkt sig att köra mycket med vagn när det är snö. Bor man i stan eller rör sig endast i sådan miljö kan Balios M antagligen fungera fint året runt. Men den bör jämföras med andra vagnar i sittvagnskategorin – som till exempel Bugaboo Bee och Easywalker Mosey som jag nämnde ovan – och inte med duovagn, som Brio Smile eller Bugaboo Buffalo. De två senare är mer stabila och mer terränggående än vad Cybex Balios M är. Med det sagt tror jag att Balios M är en vagn som kan falla många på lappen. Det ställbara handtaget gör att föräldern kan vara både lång och kort, den höga sittdelen gör att man får barnet närmre sig och det funkar både att gå och handla med och att enkelt slänga in i bilen. Allt detta för ett pris som är en eller flera tusenlappar under vad konkurrerande sittvagnar kostar.

Först släppte Cybex Priam, som är en premiummodell som heter duga, och nu Balios M som bockar av punkt efter punkt på listan över egenskaper jag vill att en riktigt bra sittvagn ska ha. Jag är imponerad. Och efter bara en vecka utan vagnen, bortrest på semester som jag är, så saknar jag den faktiskt redan. Vilket säger något, med tanke på att det finns 7-8 vagnar till där hemma som jag inte går och tänker på på samma sätt just nu.

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Handla Cybex Balios M hos: Babyland

8 juli, 2015 37 kommentarer

Baby Jogger Vue

av Anna 29 juni, 2015

Den kom, den rullade, den vände om. Baby Jogger Vue blev ingen långvarig modell, helt enkelt. Den nya och lättare versionen Vue Lite kommer för att ta över istället. Och Vue är ju inte heller ett Baby Jogger-original från start utan bygger i stor utsträckning på vagnen Njoy Bubble. Faktum är att de är så gott som identiska, varför jag inte kommer skriva en fullskalig recension av BJ Vue utan nöja mig med att kortfattat beskriva hur vagnen fungerar. Baby Joggers egen tolkning av konceptet, Vue Lite, känns som ett rull i rätt riktning då det väl alltid är positivt om en resevagn kan bli och väga lite mindre.

Tanke med BJ Vue är alltså att det ska vara en vändbar paraplyvagn. Oftast är vändbara vagnar konstruerade så att sittdelen kan lossas från chassit och fästas igen i andra riktningen. Men det medför ofta att vagnen blir lite större. På Vue är problemet löst genom att sittdelen är dubbel – fotstöd och sittyta åt båda håll och sedan ett ryggstöd i mitten som kan vikas åt både ena och andra hållet. Även suffletten kan vändas ut och in, båda sidor är likadana.
1: Varukorgen, inte den största och inte den mest lättåkomliga men den fungerar för att förvara småsaker åt i åtminstone.
2: Intryckbart handtag i ryggstödet, när spärren pressas in så kan ryggstödet vändas över så att sittdelen byter riktning.
3: Ihopfällda blir Bj Vue lika stor som andra paraplyvagnar, den vändbara funktionen påverkar inte måtten nämnbart.
4: Den framåtvända sitttdelen har även ett fast fotstöd på chassit, vilket gör att större barn också kan stötta fötterna mot något.
5: Klassisk ihopfällningsmekanism för en paraplyvagn: dra upp en spärr, tryck på en annan, fäll ihop vagnen.

Det finns några mindre skillnader på Vue beroende av hur sittdelen är vänd. Bakåt så blir det som skyddande sidor av tyget fäst vid chassit, det gör den något mer ombonad vilket gör att en bebis i liggläge ligger bra avskärmat. Min upplevelse av BJ Vue är precis som med Njoy Bubble – den bakåtvända sittdelen är lite djupare och jag tycker barnen sitter lite bättre i den. Framåtvänd är sittytan lite grundare. Åt båda håll finns ett bra liggläge. Med BJ Vue ingår en mugghållare som sätts fast direkt i ett fäste på chassit. Är man främst ute efter den vändbara funktionen och ska köra i stadsmiljö så funkar BJ Vue väl, i terräng gör den sig mindre bra. Personligen föredrar jag Baby Jogger Zip många gånger om vad gäller körkänsla, storlek och ihopfällning men den är ju fast framåtvänd, så för den lilla bebisen så kan Vue vara ett smart val av resevagn.

29 juni, 2015 2 kommentarer

Hesba Corrado

av Anna 24 juni, 2015

Recension av Hesba Corrado
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar, inköpspriset för Hesba Corrado med sittdel och hårdlift ligger på omkring 12000 kr.
Försäljning: Det finns ont om nyare modeller av Hesba på andrahandsmarknaden.
Typ av vagn: Kombivagn med hårdlift som placeras i sittdelen.

I slutet av maj 2014 påbörjade jag en lite temaperiod på bloggen som jag kallade fyra fasta hjul. Jag ville köra en vagn för bebisar och en vagn för lite större barn. Nu känner jag mig säker på att fasta framhjul är och förbli något som inte passar just mig som person, men min slutgiltiga intryck av Hesban är ändå gott. Om jag en dag skulle behöva en vagn med fyra fasta hjul, så skulle jag absolut kunna tänka mig att köra Hesba lite mer. Vissa av mina fördomar om den här typen av vagn kom faktiskt riktigt på skam. Jag trodde att den omöjligtvis kunde göra sig väl inne i stan men väl i city så visade den sig vara ganska lättkörd och smidig ändå. Vagnen har enbart körts med en 3-5 månader gammal bebis i hårdliften, sittdelen har jag endast testsuttit bebis i. Jag kommer därför bara kunna uttala mig om vagnen som liggvagn och när den har begränsad viktbelastning. Bebis vägde under 7 kg och Hesbas maxviktskapacitet för sittdelen är 15 kg.

Hesba Corrado ser ut som en vagn som en kunglighet skulle kunna köra runt med. Det kromade chassit och den städade retrolooken drar till sig både blickar och komplimanger. Först när man tittar lite närmare så inser man att Hesba ändå plockat in en del moderna funktioner i vagnen, det tydligaste exemplet på det är väl knäledshandtaget. Handtaget är ställbart i flera olika vinklar och kan vikas in nedåt så att vagnen tar upp mindre plats på längden när den ska lastas in i bilen eller när man åker buss eller tunnelbana. Jag tyckte att det var riktigt bekvämt att hålla i och långt nog för att jag ska kunna komma bort från vagnen tillräckligt för att kunna ta ut stegen rejält. Att gå raskt med långa kliv är något Hesban enkelt lockar en till med sitt magiska gung. Det här är vagnen absolut bästa egenskap, den glider fram så mjukt och barnet i vagnen vaggas till sömns utan att själv riktigt förstå vad som hände. Inte för att den ser ut som det men Hesba Corrado visade sig därför vara en väldigt bra promenadkompis när man ska ta sig en powerwalk genom Nacka naturreservat.

Hårdliften till vagnen är stor och rymlig, jag får innermåtten till cirka 80 x 34 cm. En normalstor bebis på 3,5 månad har som man ser på den somriga bilden ovan riktigt gott om luft i både huvud- och fotändan. Tar man ur hårdliften och lägger barnet direkt i sittdelen så blir det förstås ytterligare några centimeter åt alla håll. Liggdelen är faktiskt så rymligt att jag använde de två nedre decimeterna som ett förvaringsutrymme för småsaker jag önskade ha nära till hands. Varukorgen är dock relativt stor den också. Metallkorgar är ju alltid rejäla och känns väldigt svåra att råka förstöra på grund av överbelastning. Enda nackdelen jag ser men den typen av varukorg är att man inte kan förvara småsaker direkt i den utan måste ha en väska eller påse däri. Utan att behöva krångla fick jag ned en rejäl skötväska, en bärsele och en rejäl shoppingkasse. Det skulle inte vara svårt att handla mat med Hesba Corrado för det går med enkelhet att ställa i alla fall två matkassar under vagnen. Hårdliften är mysig med sitt vackra innertyg och vill man göra den mer ombonad och lite trängre för det lilla barnet så kan man vintertid få ned de flesta åkpåsar i vagnen och på sommaren går det att bädda med lakan och få vagnen sval.

1: Bromsen är av den klassiska modellen som kniper åt direkt på hjulen. Den är riktigt hård och om sanningen ska fram var jag första tiden lite irriterad över att jag fick ta i så med foten för att kunna låsa upp den, för att låsa gick på ett kick. Sen kände jag mig lite dum när jag insåg att bromsen inte hade fått sin form för att bara vara snygg, den hade ju en funktion. Böjen i mitten är till för att man enkelt ska kunna trycka nedåt för att få bromsen att låsas upp. När jag väl insett det så blev det förstås betydligt enklare.
2: Så här ser den lilla spärren ut som håller sittdelen kvar på chassit. Den sitter stadigt men för den som precis som jag oftast kört vagnar med en annan typ av låsning av sittdel till chassit så kändes den här lösningen ganska analog, men samtidigt väldigt säker. Man ser med blotta ögat om man klämt åt tillräckligt eller inte.
3: En annan lösning som jag var lite mindre förtjust i är hur suffletten justeras på sittdelen. Att den kan justeras i längd längs med sittdelen känns väldigt smart, då kan man enkelt anpassa hur mycket man vill ska skuggas utifrån längd och storlek på barnet. Dock kändes det ibland lite för tidsödande att behöva skruva upp två skruvar, en på vardera sida, för att åstadkomma detta.
4 och 5: För att fälla ihop chassit så drar man upp två svarta plastringar som håller handtaget låst mot chassit, sedan viker man bara handtaget framåt för att fälla vagnen – efter att man lossat säkerhetsspärren på andra sidan av vagnen.

Det går att fälla Hesba Corrado med sittdel och hårdlift på, som bilden överst visar. Den blir dock inte särskilt liten i storlek om man gör så. För mest kompakt förvaring så tar man därför av sittdelen först, fäller chassit separat och staplar sedan sittdelen med liften i, ovanpå chassit. Vår bil är en normalstor VW Touran och Hesban rymdes fint i bagageutrymmet, men inte på djupet utan bara på bredden. Ska man ha vagnen som en bil som regelbundet ska stoppas i och ur en bil så är det antagligen klokt att ha en större bagagelucka så att man slipper plocka isär vagnen men kan rymma både den och annat man behöver ha med sig. Det jag gillar med den här typen av ihopfällning av en vagn är att det är så enkelt, vilken morfar eller farmor som helst som ska ut med sitt barnbarn kommer fixa det genom enkel logik. Uppfällning är lika lätt den, lyft vagnen i handtaget tills chassit är utfällt och kläm ned plastringarna igen.

Hesba Corrado kanske ser stor ut men i själva verket är den till bredden sett helt normal, även ställt mot vanliga, moderna vagnar. Vid hjulen (1) så är Hesban cirka 57 cm bred, vid navkapslarna cirka 61-62 cm (2) och vid bromsen är den 60 cm bred (3). Hjulen är av vit gummi och verkar tåla både grus och annat ojämnare underlag väl. Navkapseln har en liten reflex, vilket känns modernt, men det känns tråkigt att de ska sticka ut så mycket som de gör med tanke på att en vagn som är smalare än 60 cm är en vanlig förfrågan från familjer som bor i hus med små hissar. På bilden ovan syns även vagnens fjädringsmekanism, och Hesba har som sagt en mycket god fjädring både i sidled och på höjden.

Tar man ur hårdliften och tittare närmare på sittdelen så hittade man följande:
1 och 2: Ställbart fotstöd som kan låsas i flera olika lägen och som känns både stadigt och stabilt.
3: Sele som går att reglera i längd och som är fäst i sittdelen både vid axlarna och i sidorna, samt förankrad runt grenstroppen fäst i vagnens bygel. Bygel är avtagbar och med lite stuns i så att den kan böjas åt sidan lite grann.
4: Sufflettfästena ser precis ut som på min dockvagn från när jag var liten, blev lite nostalgisk över hur snygga de är. När suffletten bara ska vara delvis uppfälld eller när den ska fällas ned så är fästet vinklat som på bilden…
5: …och när suffletten ska vara fullt utfälld i spänt läge så trycker man till sufflettfästet nedåt så att det blir rakt. Fördelen med den här typen av fäste är att suffletten verkligen sitter som den ska och aldrig glider bakåt, nackdelen är att man ibland kan få ta i för både kung och fosterland för att lyckas trycka fästet på plats. Sånt där brukar alltid ge med sig efter en viss tids användning men har man svaga händer kan det var lite jobbigt när man inte lyckas uppbåda tillräckligt med kraft för att spänna suffletten fullt ut.

Sittdelen är som sagt både stor och rymlig, mina äldre barn hade fått plats upp till åtminstone två års ålder. Sittdelen är förstås vändbar och det känns som att vagnen kan växa med barnet. Det enda hos Hesba Corrado som känns för litet är suffletten. Även om den kan justera längs med sittdelen och på så sätt skugga där man önskar, så är den snäppet för kort för min smak. Med hårdliften i så kan solen skina rakt in i bebisens ansikte även om jag lagt honom så högt upp i vagnen som möjligt. Vid promenader på de mest soliga dagarna och på kvällen, när solen står lågt, så har jag varit tvungen att hänga en sjal en bit ner över suffletten för att bebisen inte ska bli bländad. När Hesba i så många andra avseenden på ett snyggt sätt lyckas blanda det klassiska med det moderna så hade jag önskat mig antingen en sufflett som gick att fälla fram ett steg till, eller en solskärm som kan vikas ut vid behov.

Den stora behållningen med Hesba Corrado är definitivt den härliga körkänslan. Vagnens sköna gung, bra rull och känsla av lätthet. Trots att jag när det är ont om utrymme måste lyfta handtaget eller trycka ned det för att istället lyfta framhjulen på vagnen så känns det inte allt för tungt att svänga vagnen. Om den är lika välbalanserad med ett större barn i sittdelen låter jag dock vara osagt. Vagnen är perfekt för långa promenader i öppna utrymmen, jag önskar bara jag hade en träningoutfit som kunde matcha vagnen på ett värdigt sätt vid motionspromenaderna. Neonrosa och klassiskt smalrandigt, marinblått passar inte riktigt ihop. Det är inte det bästa alternativet för den som vill ha en kompakt vagn, trots att den inte är särskilt bred, och inte heller för den som ska fälla vagnen ofta. Däremot överraskade den med goda kvaliteter vid promenader både i stadsmiljö och i naturen. Fyra fasta hjul förblir något som inte riktigt klickar med mig, men om alla vagnar med swivelhjul plötsligt utrotades av en meteor så skulle Hesba Corrado stå med på min lista över möjliga barnvagnsalternativ. Om inte annat så är urbota stilig, det hände titt som tätt att jag och vagnen blev stoppad av gatan av förbipasserande som vill beundra den!

24 juni, 2015 4 kommentarer

Baby Jogger Zip

av Anna 17 juni, 2015

Minirecension av Baby Jogger Zip
Inköp: Cirka 3700 kr.
Försäljning: Runt 2000-2500 kr.
Typ av vagn: Resevagn, sulky.

Den här recensionen har dröjt. Ursprungligen hade jag tänkt publicera den redan i februari men Zip drabbades av en barnsjukdom som det tog tid att finna bot på. Problemen som uppstod handlade om skruvar som lossnade ur chassit på en viss batch med vagnar (en tillverkningsmiss) och om bromsar som helt plötsligt gick sönder och låste sig (en konstruktionsmiss). Nu är båda problemen åtgärdade. Köper man en ny Baby Jogger Zip nu så ska den vara problemfri och för äldre ska lagningskit för bromsen kunna åtgärda eventuellt krångel, vilket samtliga Baby Joggers återförsäljare ska ha fått information om.

Med det sagt, när Zip funkar så är den en utomordentligt bra vagn. Zip är en fast framåtvänd sittvagn, med en vanlig sittdel som fälls ned till ett mycket bra liggläge. Det är inte helt plant, se bilden längst till höger ovan, men med ett barn i så blir ryggstödet näst intill vågrätt. Suffletten är både lång och hög, vilket gör att den skärmar av sol och vind bra samtidigt som det finns utrymme även för längre barn att rymmas i vagnen med suffletten uppfälld. Ryggstödet regleras steglöst med ett enhandsgrepp. Zip har enkla framhjul och en väldigt god körkänsla. Vagnen kan enkelt styras med en hand även om barnet i väger omkring 20 kg. Baby Jogger Zips maxvikt är 25 kg, vilket får anses som högt med tanke på vagnens storlek.

Fortsätt läsa

17 juni, 2015 17 kommentarer

Guide till Bugaboos sittdynor

av Anna 12 juni, 2015

En uppdaterad guide från 2018 för Bugaboos sittdynor hittar du HÄR.

Bugaboo är ju himla duktiga på att förnya och förädla sina existerande produkter, och det är såklart väldigt kul för oss i konsumentändan som nästan kan lita på att de ständigt slipar på förbättrade detaljer på produkterna vi redan använder. Men det kan också bli lite lätt förvirrat. Vilken version av den här vagnen eller tillbehöret har jag och vilken version är det jag bör ha, om jag vill ha det nyaste? Jag har tidigare skrivit kortare guider till Bugaboo Cameleon, Bugaboos åkpåsar och Bugaboos ståbrädor. Snart kommer en förnyad guide över Bugaboo Bee (med Bee3 inkluderad) men idag har det blivit dags för sittdynan. För just nu är det högsäsong för sådana! Orka lossa hela sittdelstyget varje gång ett barn ätit glass, med en sittdyna blir det mindre tvätt och mindre bök. Jag är ett fan. Och just i Bugaboos vagnar så tenderar deras egna dynor att sitta allra bäst.

Huvudsakligen finns Bugaboos sittdyna i två modeller, som vi för enkelhetens skull kan kalla för gamla dynan och nya dynan. Den gamla dynan har som man ser på bilden ovan en helt annan form än den nya. Den är rundare nedtill och även något större. Den dynan slutade tillverkas och såldes ut under år 2011 ungefär. Den hade ingen upphängning, inga flärpar eller andra funktioner. Den var vändbar och ena sidan skulle vara för vinter och andra för sommaren, men ska jag vara helt ärligt så förstod jag aldrig riktig vad skillnaden var och den funktionen var inget man märkte av. Bugaboos gamla dyna passade bäst i Cameleon, den passade inte alls i exempelvis Donkeyn som ju har en smalare sittdelsram.

Den nya dynan finns i flera olika versioner. När dynan ursprungligen släpptes så såg den ut som den svarta dynan på bilden – version 1. Den hade separata selhål, elastiska öglor för upphängning i Bugaboo Bee (de hakas runt två av sufflettknapparna) samt en upphängningsficka på baksidan som man kunde trä över sittdelsramen på Cameleon och Donkey. På baksidan av rumpdelen så finns en tygremsa som man trär sittdelsplattan genom, se bild nedan. Dessa tre funktioner – öglor, upphängningsficka och tygremsa – finns kvar även på version 2 och 3 av dynan.

Version 2 av den nya dynan från Bugaboo kom ut för ett, två år sedan och den enda skillnaden var att selhålen nu satt ihop i en lång skåra – som kunde öppnas och stängas med kardborre. Detta var ett hallelujah-moment för alla som någonsin brottats med att trä isär selen i någon av Bugaboos sittdelar för att kunna sätta i dynan korrekt. Oavsett om man som jag byter sittdyna ofta eller om man bara vill sätta i dynan en gång per säsong så var det ett klart irriterande moment. Med kardborröppningen så tar det bara några sekunder att få dynan på plats, då man bara öppnar skåran, trär igenom hela axeldelen av selen och sedan fäster ihop kardborren så att selen kommer ut genom axelfästet, dyna där emellan och sedan går in genom dynan igen i midjefästet. Så enkelt!

Och så slutligen når vi fram till den nyaste varianten av den nya dynan från Bugaboo, av mig så fantasifullt döpt till version 3. Om man går tillbaka till den översta bilden i inlägget så ser man att det som ändrats är hur selskåran i dynan ser ut. Den har gått från att vara vinklad till att vara helt rak. Det beror förstås på att Bugaboo denna vår har genomfört en förändring av samtliga sittdelstyger, så att de nu alla har samma sele som Bugaboo Bee3 hade redan från start när vagnen släpptes i höstas. Selen ser nu ut som på bilden nedan, och när den är öppen så står den ut lite av sig självt vilket verkligen underlättar när barnet ska sättas i vagnen och spännas fast. Att man får loss hela selen med ett knapptryck och inte längre behöver trä ur barnets armar är ju också en stor förbättring. Selens utseende innebär dock att den är grövre i fästena vid axlarna, varför version 2 av sittdynan inte alls sitter snyggt i de nya sittdelstygerna. Som ni ser på bilden nedan har selöppningen i version 3 av dynan därför fått en T-form, så att det bredare axelfästet går in i den vågräta linjen överst i selskåran.

Om jag skulle rekommendera en sittdyna så skulle jag säga att man vill ha den nya dynan, version 2 eller senare. Kardborröppningen är en så pass bra funktion att den är värd att betala lite extra för, oavsett om man köper dynan begagnad eller ny. Har man inte den nya selen, så är version 3 av dynan lite överflödig. Värt att notera är att även Bugaboos Wool-dyna har fått T-öppningen för den nya selen.

12 juni, 2015 3 kommentarer

BOB Revolution Pro

av Anna 5 juni, 2015

Recension av BOB Revolution PRO

Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Britax, pris ligger på 5995 kr.
Försäljning: Finns ingen ute på andrahandsmarknaden just nu.
Typ av vagn: Joggingvagn.

Den enda vagn jag sprungit med tidigare är en Brio Spin. Spin är alltså en sulky med två små framhjul, ingen handbroms och även om den har ett skönt gung så är det knappast gjord för de (visserligen låga) hastigheter som jag kommer upp i ute på mina löpturer. Och jag kan säga direkt, att i jämförelse med Brio Spin så är BOB Revolution PRO förstås en dröm att springa med. Men det är ju inte så konstigt.

Och även när Revolution PRO inte ställs sida mot sida mot en vanligt stadssulky så är jag positivt överraskad. Det kommer alltid att vara bra mycket tyngre att springa med ett barn i joggingvagn än att springa själv, men vill man kombinera ansvaret för ett litet barn med träning så går det att få till på ett väldigt bra sätt måste jag säga. Dessutom, just eftersom att det är så mycket tyngre, så jag det som en fördel att jag med Revolution PRO kunde klappa mig lite extra på ryggen efter varje springtur – 3 km med joggingvagn måste väl ändå motsvara minst 5 km utan, eller hur?

Förutsättningar är dessa: BOB Revolution PRO är en fast framåtvänd joggingvagn med tre luftfyllda hjul. Framhjulet har två lägen – ett låst och ett rörligt. Om vi inledningsvis tittar närmre på sittdelen så har den ett ganska tillbakalutat sittläge (2) som sedan kan fällas ned till ett bra, nästa helt plant, liggläge (3). Liggläget har absolut varit bra nog för att en ettåring ska kunna sova riktigt bekvämt, och han har inte misstyckt i sittläget heller. Ryggstödet regleras steglöst med hjälp av remmar (1), en på vardera sida om sittdelen. Och den här funktion är faktiskt det jag gillar minst med hela vagnen. Allt annat känns genomtänkt utifrån hur vagnen ska användas – man ska springa med den! Så för att fälla ryggstödet hade det logiska varit om det gått att göra med en hand, så man kan hålla den andra på handtaget med bromsen inom räckhåll. Men med två separata remmar så måste man antingen fälla en sida i taget, med följden att det blir rejäl slagsida för barnet , eller så måste man stanna till helt och fälla ryggstöden jämnt med hjälp av båda händerna. Oavsett hur man väljer att göra så stör det både rytmen för mig som springer och insomnandet för barnet i vagnen. Det här är något jag hoppas ses över och förändras på kommande versioner av Revolution PRO.

På baksidan av ryggstödet finns en förvaringsficka i nättyg (4), perfekt för att lägga sådant man vill ha nära till hands i medan man är ute och joggar. Att det är nättyg gör också att man ser direkt vad den pryl man vill ha ligger. Själva sittdelen (5) känns bekväm, den är rymlig på bredden och har en fempunktssele som är enkel att justera i längd. Även för barnets finns praktiska förvaringsfickor (6) i sittdelens sidor. Bra att stoppa ned en napp, en leksak eller en vattenflaska i. BOB Revolution Pro har ett ställbart knäledshandtag (3) som kan vinklas i flera olika vinklar, så att den som springer med vagnen kan hitta en bekväm vinkel för armarna oavsett längd.

Jag har använt vagnen som stadsvagn med min fyraåring, samt testsprungit kortare sträckor med henne. När jag joggat på allvar har det varit med ettåringen. Detta handlar främst om min egen förmåga som löpare, det skiljer 8 kg mellan barnens vikt och det är helt enkelt lite för tungt för mig för att palla skogsterrängen med fyraåringen i vagnen. Så hon får cykla bredvid och ettåringen får vara den som rullar fram. Båda två har suttit bra i vagnen. När fyraåringen lutar sig bakåt så har hon huvudet mot det nedvikta sufflettyget, men suffletbågarna är högre placerad och det är inga problem att fälla upp suffletten över hennes huvud. Ettåringen har mycket gott om utrymme åt alla håll och åt sidorna finns det så mycket space att det känns luftigt även när vi haft en åkpåse från Britax i vagnen (vilket för övrigt funkade utmärkt). På BOBs amerikanska sida anges vagnens maxvikt till 32 kg (inklusive belastning i varukorgen), i Sverige är den 17 kg. Men då får vagnen även belastas med 4 kg i varukorg och 1 kg i förvaringsutrymmet på baksidan av ryggstödet. Och jag har hört att vagnen testats upp till 100 kg. Det handlar troligtvis främst om det vanliga problemet med olika viktbelastningar i de olika säkerhetstester vagnar genomgår, där en högre vikt används i USA än i Europa. Mina barn väger cirka 12 och 20 kg, och helt ärligt känns BOB Revolution Pro robust nog för att palla en joggingtur även om det var jag som satt i sittdelen. Kanske inget jag bör rekommendera, men sammantaget är min bedömning att BOB Revolution Pro har en lång användningstid, utan problem upp till 4-5 års ålder för det normallånga och normaltunga barnet.

BOB Revolution Pro har ett stadsläge och ett joggingläge. Bilden ovan är klickbar och då ser man tydligare spärren ovanför framhjulet med vilken man kan låsa det i ett fast läge (1). Det är en väldigt smidig spärr och det fasta läget på framhjulet är väldigt stabilt, och helt klart ett måste medan man springer för att vagnen ska hålla kursen utan att man ständigt behöver aktivt justera riktningen med händerna på styret. Bakhjulen (2) är precis som framhjulet stora och luftfyllda, det är enkelt att komma åt ventilen för att fylla på med luft och bakhjulen kan både tas loss helt snabbt och smidigt, men det finns också möjlighet att själv justera hur de sitter för att vagnen ska rulla rakt och balanserat. Varukorgen är riktigt stor och lättåtkomlig (3), kanske inte helt givet på en joggingvagn. Men BOB Revolution Pro ska ju även gå att använda som en vanlig vagn och det är verkligen inte ett bekymmer att få med sig ett par matkassar i den här varukorgen.

Något som är väldigt viktigt för att en vagn verkligen ska fungera bra som joggingvagn i praktiken är fjädring och broms. BOB Revolution Pro har en rejäl fjädring inbyggd i chassit (4) och det gör springturen mycket mindre stötig både för den som springer och för barnet i sittdelen. Handbromsen (5) är bra placerad på handtaget och enkel att snabbt krama om. Att en joggingvagn bör ha en handbroms handlar inte bara om att man snabbt ska kunna stanna till utan också om att underlätta för joggaren i nedförsbackar. Med en handbroms som är halvt inpressad får man hjälp med att hålla emot vagnens fart när det lutar utför. Det finns dock även en fotbroms på vagnen (6), vilken fungerar som en bra parkeringsbroms när man ska stanna till helt eller lämna vagnen stående.

Kanske är suffletten extra viktig hos en framåtvänd joggingvagn? Jag kan nog luta åt att jag tycker det. Framför allt om jag ska springa med ett litet barn, jag som annars försöker dra ut på att vända mina kids framåt. Ute på en springtur i skogen känns det dock helt okej att ha min ettåring vänd mot världen, men jag vill fortfarande kunna ha koll på hur han mår, och om han är vaken eller sover. BOB Revolution Pro har en tittlucka uppe på suffletten, med ett lock som mörklägger (1). Ovanför ser man en liten meshficka där man kan lägga någon liten småsak men också snabbt knöla in tittluckans lock. Under finns ett fönster i klarplast (2) som ger en godkänd vinkel in när barnet sitter upp, och en bra vinkel när ryggstödet är nedfällt till liggläge. Är det en riktigt varm sommardag som man är ute och springer, så går det att öppna upp halva bakstycket på vagnen helt för en superb luftgenomströmning (3). Suffletten kan ställas i tre olika lägen – fullt infälld (4), halvt utfällt (5) och fullt utfälld (6). Fullt utfälld så skärmar de av både sol och vind från barnet, jag har sprungit även när det varit kallt ute och det blev inte blåsigt inne hos ettåringen trots att det var kyligt nog i luften för att jag skulle behöva ha vantar på mig.

Okej, så de flesta har kanske en vanlig duovagn och sedan spritter det i benen på en när man är föräldraledig och man vill ut och springa. Och helt plötsligt finns behovet av en springvagn, och var ska man få plats med den? Det har i alla fall varit en tveksamhet jag har känt, då vi bott i lägenhet och inte haft yta att ha en stor joggingvagn på. I uppfällt läge framför allt så är många jogginvagnar väldigt långa, inget man gömmer undan i ett hörn direkt. Men även i det avseendet kan jag ge BOB Revolution Pro tummen upp, för den viks ihop till ett relativt kompakt paket. Förfarandet är dessutom relativt okomplicerat. På bilderna ovan har jag framhjulet i låst läge, då blir vagnen lite längre än om man fäller med hjulet rörligt. Sedan är det enklast om man lägger i parkeringsbromsen. Därför trycker man in fällningshandtagen på båda sidor av vagnens handtag (3) och viker sittdelen framåt (1). Sedan lyfter man upp vagnen i hopfällningsremmen under sittdelen (4) och lägger sedan vagnen ned på marken (2). Ska man lyfta vagnen och vill att den förblir ihopfälld så låser man ihop remmen på handtaget (som även fungerar som säkerhetsrem runt handleden när man springer) med en kortare ram i chassit. Et voilá – klart!

Men vissa saker gör sig ju bäst i rörlig bild, så därför har jag satt ihop en liten film för att bättre visa ihop- och uppfällning av vagnen och som visar lite av hur vagnen är att springa med. Vilket också är det sista jag tänker skriva om, mitt totalt intryck av BOB Revolution Pro. Efter flera månaders användning så känner jag att det är en springvagn jag kan rekommendera. Den känns gedigen och välkonstruerad både ur barnets och förälderns perspektiv. Trots att det är tungt att springa med vagn så är det fullt genomförbart även för en amatörjoggare som jag. Att springande styra vagnen, trots det låsta framhjulet, är smidigt och tack vare det ställbara handtaget så kan jag ha ett bra grepp men samtidigt gott om utrymme för att aldrig behöva korta av mina löpsteg. Både jag och min man har sprungigt med vagnen, vi är cirka 170 och 185 cm långa, och båda har tyckt att det känts bra både under och efter löpturen. Barnen har suttit bra i vagnen, de har sovit gott och haft bra utsikt ut när de varit vakna. Vi har inte använt vagnen mycket som cityvagn men tagit den med oss till mataffären och även om Revolution PRO känns klumpigare inne på Hemköp än ute i skogen så har det funkat det också. Tid är en bristvara. Att vara med sina barn och att träna är något som många vill hinna med, och med en bra joggingvagn som BOB Revolution Pro så kan man hinna med båda samtidigt och det gör den till ett smart inköp för den med mycket spring i benen.

5 juni, 2015 2 kommentarer

Greentom Upp

av Anna 28 maj, 2015

Recension av Greentom UPP.
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Geeentom, inköpspris för vagnen med vändbar sittdel är cirkaa 2900 kr, som fast framåtvänd sulky cirka 2500 kr.
Försäljning: Omkring 2000 kr för sulkyversionen.
Typ av vagn: Duovagn och sulky.

Greentom gör sig ett namn i barnvagnsvärlden genom att ha en starkt uttalad ekologisk profil, med en vagn som både är tillverkad till stor del av återvunnet material och som enkelt kan återvinnas igen när den gjort sitt. Ovanpå det så är vagnen väldigt prisvärd och har många goda egenskaper, som gör att den även som icke-ekologisk modell säkerligen hade kunnat bli populär ändå. Personligen tror jag inte att det finns så många som skulle välja en vagn enbart för att den är snäll mot miljön. En barnvagn är ett bruksföremål och funktion går nog för god intention. Samtidigt är det nog en bonus för många att veta att de med sitt barnvagnsköp kan bidra till något bra.Vill man läsa mer om hur och vad av Greentoms vagnar som ingår i miljötänket så finns information på Greentoms egen hemsida. I den här recensionen kommer jag att avhandla både UPP Classic – som är sulkyvarianten av vagnen – och UPP Reversible – när vagnen har en vändbar sittdel. Båda vagnarna har samma chassi, samma hjul och samma varukorg. Enda skillnaden är att med Reversible fäster man en separat ram på chassit, medan Classic har en sittdelsklädsel som fästs direkt på chassit. Classic har därför en högre maxvikt (18 kg) än vad Reversible (15 kg) har.

Greentom Upp_5 Greentom UPP Reversible är inget mysterium att förstå sig på, funktionerna är enkla och kräver ingen manual. Vagnen utgörs av chassit och en avtagbar, vändbar ram. De gråa cirklarna är funktionsknappar. De på ramen används för att vinkla sittdelen och för att lossa ramen från chassit. De gråa knapparna på chassit pressas in och vrids runt när vagnen ska fällas. Suffletten är inte den längsta (1) men den har en liten solkeps som kan fällas ut (2). Det ideala hade förstås varit om man antingen hade kunnat förlänga hela suffletten ett helt steg till eller om solkepsen åtminstone varit någon dryg decimeter längre. Men suffletten skärmar av något både vad gäller sol och vind. Sittdelen är ergonomisk, den fälls alltså i sin helhet och har alltid den skålade formen. Sittdelen kan framåtvänd vinklas till ligg-, vilo- och upprätt sittläge. När sittdelen är vänd bakåt finns endast viloläge (4) och liggläge (5). För ett litet barn räcker det fint, upp till ett år klarar sig nog många barn med att ligga ned eller lutas bakåt. Och så finns ju förstås alltid alternativet att vända sittdelen framåt om barnet vill sitta upp ordentligt. Vill man ha sitt barn bakåtvänt även en bit upp i åldern så är det en nackdel hos vagnen att detta ej är möjligt. Min yngsta på bilden ovan är 14 månader och vill gärna kunna sitta upp i vagnen när han är vaken, men när vi använde UPP Reversible för honom att sova i så var ramens lutning inte ett problem. Sittytan är rätt rymlig och utrustad med fempunktsele (5). En normallång ettåring har gott om utrymme att växa på både vid huvud och fötter (6). Fotstödet är i hårdplast och det tycker jag är toppen om man har ett barn som kan gå och kanske ofta sätts i vagnen med skor på efter att ha lekt i sand och lera först.

Greentom_reversible

UPP Reversible är en väldigt liten och smidig vändbar vagn, enkel att köra och med godkänt rull. Hjulen är inte de största och det händer ibland att vagnen kör ned sig i djupare vattenrännor i trottoarerna. Den gör sig således bäst på jämna underlag. Till skillnad från vad man kanske kan tro, så är UPP Reversible allt annat än stötig. Faktum är chassit känns rätt mjukt och att den mjukheten i plasten gör vagnen lite stuns. Även promenader på grus har funkat helt okej, utan att barnet i sittdelen har skakats om för hårt.

I kollektivtrafiken är det toppen med handtag som på något sätt kan fällas in eller förkortas, och en sådan funktion saknas hos UPP Reversible. Men vagnen har redan så nätta mått, så det har inte känts som att den har tagit för mycket plats ändå. Sen är det givetvis så att det fasta handtaget kan innebär att vagnen inte funkar för alla längder på föräldern. Jag med mina 170 cm har tyckt att höjden varit rimlig och min dryga decimetern längre man har också kört vagnen utan problem. Man kommer nära chassit när man går, men samtidigt så är bågen mellan bakhjulen vinklad uppåt så det finns utrymme för att ta ut stegen ändå. UPP Reversible är ingen terrängvagn och inte en vagn jag skulle välja för dagliga långpromenader men som extravagn eller resevagn så funkar den bra. Förutsatt att man har ett barn i en ålder som går väl ihop med att sittdelen bara kan ställas i vilo- och liggläge bakåtvänt. För det är just den detaljen som känns som Reversibles främsta minus.

Greentom Upp_3

UPP Classic är en fast framåtvänd sulky där klädseln fästs direkt på chassit. Det gör att vagnen kan ta en högre vikt och det gör också sittdelen något rymligare, upplever jag det som. UPP Classic har en så kallat vanlig sittdel (4), där ryggstödet kan fällas ned till ett viloläge (5). Något liggläge finns inte men för ett större barn så funkar lutningen utmärkt, den är att jämföra med lutningen hos andra mindre vagnar, tänk MB Nano och Babyzen Yoyo. Ryggstödet fälls med ett enhandsgrepp och kan regleras steglöst (3). Sittdelen har en fempunktssele, axelremmarn kan lossas helt om man bara vill spänna fast barnet över höften (6). Precis som på Reversible-sittdelen så har UPP Classic en sufflett av kort modell (1) men saknar dock en solkeps som förlänger i fullt utfällt läge (2). I sittläget så skyddar suffletten bra mot sol, men i viloläget känns det något kort.

Upp_sulky

Jag måste säga att jag föredrar UPP i Classic-utförandet. Det är mer körglädje i vagnen då och bättre funktioner, exempelvis att vagnen kan fällas ihop i ett stycke. Med ett stort barn som väger vad vagnen max klarar av, så kan UPP Classic när man ska nerför högre kanter bli något framtung och tillfälligt instabil. Det är lite lurigt hur man ska tackla det men det handlar om att öva upp den rätta tekniken. Och om att förstås inse vilka underlag den här vagnen ska användas på. UPP Classic är dock imponerande i sin på samma gång litenhet utanpå och sin rymlighet inuti. Min ettåring satt bra i den, men min fyraåring på 110 cm satt också riktigt bra i vagnen.

UPP Reversible måste tas isär i två delar innan ihopfällning, ramen får lossas från chassit och sedan fäller man ihop chassit som då får en kompakt form – se bild ovan med röd sittdel. UPP Classic kan fällas i ett stycke, och blir då även självstående. Det är såklart mycket mer behändigt och något som gör vagnen intressant i resevagns- och bilvagnskategorin. Själva ihopfällningen är inte helt exemplarisk, på ena sidan av chassit ska den grå funktionsknappen vridas och på den andra pressas in. Jag tyckte inte att det var helt enkelt gjort och ofta behövde jag hjälpa till med ett knä för att påbörja själv ihopfällningen efter att alla spärrar släppt. Väl ihopfälld är vagnen väldigt kompakt, och samtidigt lätt att lyfta och hantera. Placerar man den på högkant på sidan i ett bagageutrymme så får man i de allra flesta bilar gott om utrymme kvar till annat.

Dags för detaljer:
1: Varukorgen. Den är hopplöst liten. Inget man får ned en normalstor skötväska i ens. Om man inte, vilket jag faktiskt testade, trycker bort fotstödet förstås för då kan man med lite kraft pressa ned en normalstor skötväska däri. Annars ryms det förstås ett paket våtservetter och lite annat löst, men att öppningen är så liten och inte flexibel gör att utrymmet är kraftigt begränsat.
2: Bromsen är enkel att använda, man behöver aldrig trycka uppåt med often för att lossa den och den har tagit bra.
3: Bygeln har samma funktion oavsett vilken sittdel man använder den till. Den är inte av swing away-typen, men är inte heller hård och fast som en bygel annars kan vara. Precis som med chassit så har plasten i bygeln lite giv i sig, så man trycker ihop den och kan sedan lossa den från ramen eller chassit.
4: Spännet på baksidan av UPP Classic, med vilken ryggstödet regleras.
5: Hjulen, som inte ser så mycket ut för världen men som klarade grus med godkänt betyg.

Mitt sammanlagda intryck av UPP är att jag applåderar det miljövänliga anspråket på vagnen och att det faktum att priset håller en så bra nivå trots detta är desto mer imponerande. UPP Reversible är en god tanke, det finns åtminstone ett vändbart alternativ och vill man använda vagnen till bebis (liggdelen har jag ju inte testet) så kommer det funka bra. Men det är UPP Classic som är den bättre vagnen av de två versionerna. Söker man en smidigt sulky och tycker att det är viktigt med ekotänk så klarar UPP Classic allt som en vanlig paraplyvagn klarar – fast med en generellt högre maxvikt, ett helt handtag och riktigt schysst tillverkningsmaterial. Om inte annat hoppas jag att dessa vagnars existens ska skynda på hur andra tillverkar tänker kring eko och återvining när de tar fram nya modeller.

28 maj, 2015 5 kommentarer