Recensioner

Babyzen Zen

av Anna 10 mars, 2014

Recension av Babyzen Zen.
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från babyzen. Ordinarie inköpspris för Zen duopaket ordinarie färger ligger på cirka 9995 kr. Duopaket i ltd edition kostar 10999 kronor.
Försäljning: Vagnen har precis nått svenska marknaden och det finns ingen begagnad till försäljning än. Men i och med att den är ovanlig på marknaden och lär så vara ett tag till, så gissar jag att andrahandsvärdet inledningsvis kommer vara högt.
Typ av vagn: Duovagn, separat ligg- och sittdel.

En vagn med en egen lampa – va? Ja men så kan det se ut år 2014! Men även om Babyzen Zen kanske ser ut som barnvagnen från framtiden så är den inte alls så spacad som den kan verka vid första anblicken. Och tur är väl det. För personligen är jag inte så imponerad av vagnar med tusen häftiga funktioner men som inte rymmer ett riktigt barn och helt enkelt inte funkar för användning i vardagen. Visst kan det vara roligt med surroundsystem i suffletten och gps i handtaget men vagnen ska faktiskt rulla bra också. För dig som tror att Zen tillhör kategorin ”kul i teorin men inte praktiken” – den här recensionen kommer nog kunna få dig att tänka om.

Babyzen Zen är en framåtvänd trehjuling, du kan alltså inte ha sittdelen mot dig. Ofta ett litet minus i min bok men Zen har vissa överraskningar på liggdelsfronten som delvis väger upp detta. Maxvikten för sittdelen är 20 kg, högre än standard, vilket bådar gott för lång användningstid. Sittdelen känns också väldigt tålig även när mitt äldsta och tyngsta barn sitter i den. Sittdelen har tre fasta lägen – ett sittläge som har en liten lutning bakåt, ett viloläge och ett i mina ögon bra liggläge – se bilden längst ned till höger. Lägena regleras med hjälp av dragkedjor på båda sidor av sittdelens rygg, vilket är både enkelt och dessutom möjligt att göra med en hand i och med att det går att ta en sida i taget. Sittdelen har fempunktssele som säkerligen känns igen av den som tidigare kört en Babyzen Yoyo. Selen är väldigt rymlig, så inga problem att ha barnen ordentligt fastknäppta även om de har vinteroverallen på sig. I sittdelen så ingår även en vändbar sittdyna vilket både gör den mer vadderad och enklare att hålla ren.

Tripp trapp trull, tänk att jag nu har tre testpiloter för alla vagnar! Kul för mig, men också kul för er som läser för nu kan jag relatera vagnar jag kör till hur de funkar för nyfödd, för treåring och för femåring. Störst och äldst syns här ovan, cirka 110 cm lång och väger 16-17 kg. Detaljbilden nere till höger visar att ryggstödet är rätt högt, han har fortfarande stöd för nedre delen av bakhuvudet och kan alltså luta sig tillbaka i vagnen bekvämt. Däremot är ju fotstödet inte det längsta och han lät gärna fötterna glida ned och vila mot lampan istället. Min femåring åker bara vagn vid sällsynta tillfällen, och han har vid en heldagspromenad vilat benen ett tag i Zen och tyckte själv att han satt jätteskönt. Vagnen var inte heller mer svårstyrd med honom i, så sittdelen balanserar även högre vikt på barnet på ett bra sätt. Däremot är han något för lång för liggläget, huvudet tar i suffletten så pass mycket att det glipar. I sittläge är det dock utan problem som suffletten fälls upp och ned ovanför hans huvud.

Treåringen ryms perfekt i sittdelen, sitter bekvämt med benen även om de är en aning böjda. Huvudet snuddar vid suffletten i liggläget men den glipar inte. Hon är precis över en meter lång och är lång för sin ålder. En fördel med vagnen när den används för lite större barn, är att den är rätt låg i sittdelen. Fördelen med det är att då kan barnen själva kliva i och ur vagnen och jag behöver inte lyfta dem på plats. Det är även något som jag tycker gör Zen med sittdelen på mer stabil. Jag hör ofta en oro om trehjulingar som mer lättvälta och det är nog sant om man försöker köra dem på samma sätt som man kör en vagn med fyra hjul, men i övrigt kan en trehjuling absolut vara stabil om man behärskar körtekniken. Med det sagt så har jag alltid sett till att hålla i handtaget på vagnen när barnen ska sätta sig i den. Det finns ingen bygel för sittdelen men selen är enkel att använda och sittdjupet bra så även om man köra utan selen så glider inte barnet ur sittdelen så lätt.

Zens liggdel är något utöver det vanliga. Av allt smart på vagnen så är det definitivt liggdelen som blivit min stora favorit! Till att börja med så är den väldigt rymlig, mjukliften som precis får plats i liggdelen på Bugaboo Donkey ligger luftigt i Zen – det är förstås orättvist att jämföra en syskonvagn med en singelvagn men liggdelarna på trehjulingar kan vara rätt trånga, och så är inte fallet för Xen. När jag mätte liggdelen med måttband så fick jag den till följande, ungefärliga mått:
Djup: 19 cm till madrassen, 22 cm till botten.
Bredd: 38 cm i mitten av liggdelen, den har rundad fot- och huvudända.
Längd: cirka 78 cm, från insidan av liggdelens ram mellan fot- och huvudända.
Liggdelen klickas fast på chassit med hjälp av två adaptrar och lossas enkelt igen av att man trycker in en knapp på vardera sida av liggdelen. Maxvikten är 9 kg och liggdelen kan lyftas i handtaget i suffletten. Med liggdelen följer ett liggdelslock som har resår nedtill och öglor som håller det på plats upptill. Men inget av det jag räknat upp hittills är ju så särskilt spektakulärt. Vad som utmärker Zens liggdel är följande tre saker: hur pytteliten den är ihopfälld, ställning den är fäst vid, och att den även har ett sittläge. Som man ser på bilden ovan så kan liggdelen faktiskt vikas ihop på mitten och bli så liten och platt att den enkelt kan förvaras även hemma hos den som har riktigt ont om extra utrymme.

Ställningen eller benen på liggdelen sitter alltid fast, när man har liggdelen på vagnen så viks den undan framåt och vilar mot chassit. För att fälla ut dem så pressar man bara in de vita knapparna på båda sidorna av liggdelen och drar isär dem med ena handen. Liggdelen kan då placeras direkt på golvet utan att faktiskt vila mot golvet, och funkar då som resesäng och även som vagga. Den har inga medar att vagga på, men det är lite svikt i liggdelen så den går att vippa fram och tillbaka på själva ramen liggdelen hänger på. Vi har använt liggdelen som extrasäng i vardagsrummet dagligen sen lillebror föddes och han har sovit så gott i den. När vi kommit in från promenad och han inte riktigt är redo att vakna så har det bara varit att klicka av den från chassit, dra av filtarna och låta honom sova vidare medan man tar itu med annat hemmavid. Visst kan många andra liggdelar användas på liknande sätt men jag gillar att den kommer upp lite från golvet och verkligen känns som en liten babymöbel än som en barnvagnsliggdel på ett golv.

Men Zens liggdel är alltså inte bara en liggdel. Som de tre bilderna till vänster i collaget ovan visar så har liggdelstyget tre dragkedjor. På bilderna är de i liggdelsläge, det vill säga dragkedjorna i huvud- och fotändan är öppna medan den i mitten som går tvärs under botten av liggdelen är stängd. För att få liggdelen som på bilden i mitten ska drakedjorna i ändarna av liggdelen stängs ihop och den i mitten öppnas. För att böja till ramen liggdelen är fäst i så ska en vit spärr öppnas på ena sidan och en vit knapp tryckas in på andra sidan. Sedan drar man bara huvudändan av liggdelen uppåt och mot sig. När den klickat i rätt läge stänger man igen spärren och så har man fått till ett schysst sittläge på liggdelen. Precis lagom för den det nyfikna barnet som vill halvsitta men fortfarande helst sover plant. Jag har sett både en 8-månaders och en 6-månaders testsitta och de rymdes mycket väl i sittdelen. Förutom att detta sittläge är väldigt praktiskt om barnet är förkylt eller när liggdelen ska extraknäcka som babysitter stående på ett golv, så köper det också tid innan man måste byta från liggdel till sittdel och därmed gå från att ha barnet vänt mot sig till att ha det vänt framåt.

Liggdelsnärbilder! Madrassen är vändbar och har ett avtagbart överdrag, det rosa tyget är väldigt mjukt och mysigt – lite känsla av korthårig velour ungefär, notera att jag är långt ifrån en textilexpert… Madrassen har hål i sig för fempunktsselen i botten, som förstås är till för att användas när liggdelen är modifierad till sittdel. De nedre bilderna visar den ena av de adaptrar som klickas på chassit och som man sedan kan fästa liggdelen även, de ska även vara kompatibla för babyskydd från Maxi Cosi. Att få adaptrarna på plats är verkligen busenkelt, de glider på fästet och sen klickar det till när de sitter rätt. För att ta loss dem är det bara att trycka in den vita knappen och dra uppåt. Precis som Bugaboo så verkar Babyzen använder kontrasten mellan vita och svarta delar på vagnen för att förmedla vilka delar som har funktioner, enkelt men tydligt.

Det finns gott om detaljer att närstudera på Babyzen Zen. Ovan synas handtag och sufflett på liggdelen lite närmare. Handtaget har tre lägen och det är väl främst de två första som faktiskt kan användas vid körning. Handtaget är inte det längsta men för mig som är 170 centimeter lång så funkar det att ha i båda lägena utan att jag kickar i vagnen. Min man är drygt 180 centimeter lång och hade önskat sig ett något högre handtag för att kunna gå helt rak i ryggen, men inte heller han sparkar i vagnens underrede – varför syns tydligt på bilder längre ned i detta inlägg. Handtaget är klätt med skumgummi och är riktigt skönt att hålla i. I mitten sitter en panel med knappar, så gillar man att köra vagn med en hand får man justera sitt grepp lite åt endera hållet.

Suffletten till liggdelen är också lite fiffig i och med att den kan förlängas, så vill man bara ha den halvt uppfälld kan man ändå få den snyggt utspänd genom att stänga igen dragkedjan. Suffletten kräver tyvärr ett tvåhandsgrepp för att ändra läge, då de vita knapparna på båda sidor av liggdelen måste hållas inne samtidigt som man drar i sufflettbågen. Den är helt ljudlös dock och stänger ute solljus väl. Jag hade gärna sett ännu ett läge på suffletten eller en liten solkeps, som extra skydd för den lilla bebisen. När man har liggdelen i sittläge så är ju hela ramen vinklad och då täcker suffletten riktigt bra när den är fullt utfälld.

1: Bakhjulen! De är stora och de är av ett riktigt bra och slittåligt material, samma typ av gummi som de nya hjulen på Babyzen Yoyo har. Trots gruskörning har inga gropar uppstått och hjulen ser inte slitna ut.
2: Närbild på hur liggdelens ram är ihopfälld och vilar mot chassit.
3: För att vinkla handtaget ska dessa två knappar tryckas in samtidigt mot varandra, vilket görs med ett tum- och pekfingergrepp med ena handen.
4: Knapp för suffletten, knapp för att vinkla liggdelsramen, knapp för att vinkla in och ut liggdelens stativ och så en liten knopp att fästa liggdelslockets gummistropp runt.
5: Knappanelen på mitten av handtaget. Knappen längst till vänster är för ett fast helljus på lampan, mittknappen alltså för att vinkla handtaget och håller man inne den högra knappen så får man ett stadigt blinkande på vagnens lampa. På handtaget finns även en liten röd diod som lyser när lampan är tänd, vilket är bra för det är ganska lätt hänt att man kommer åt knapparna av misstag och då omedvetet stänger av eller sätter på lampan.

Lampan ja, Zen har en! Och den är precis lika kul för barnen som den varit för oss vuxna, lampknapparna på handtaget har inte lämnats ensamma några längre stunder om vi säger så. Men allt skoj å sido, det kändes faktiskt rätt tryggt att promenera hem från förskolan i värsta vintermörkret precis efter nyår när vagnen inte bara syntes väldigt väl utan faktiskt också lyste upp sin närmsta omgivning lite grann. Lampan är solcellsdriven och laddas av någon timmes dagsljus per dygn, vill man spara på batterierna så finns det en knapp på undersidan av chassit där lampan kan stängas av helt.

Något annat värt att notera med Zens framhjul är att det inte är låsbart utan ständigt swivlande. Dock har det samma antivobbel-egenskap som Babyzen Yoyos framhjul har. När vagnen körs på lite skakigare underlag så liksom trycks det upp i chassit och låses då automatiskt i en fast position. Jag har aldrig märkt av att framhjulet låsts men heller inte sett det vobbla. Vagnen har körts i snö men jag har inte saknat att kunna låsa det utan promenaderna har funkat fint ändå.

Att fälla en Zen – en lektioner i sex punkter. Zens fällning har en del moment och det tar några övningar innan man får till det perfekt, men det är väl värt tiden för väl ihopfälld blir vagnen ack så platt och behändig. På bilderna ovan är det bara chassit som fälls för att det ska synas tydligare hur det går till. Vagnen kan fällas med sittdelen på, liggdelen måste dock tas av först. Ihopfällt stående så är chassit 55 cm brett, 25 cm smalt (!) och 85 cm högt. Chassit i utfällt läge är 60 cm brett, 95 cm långt och 106 cm högt.
Såhär går en fällning av Zen till:
1: Ett bra tips att alltid började med oavsett vilket vagn man ska fälla – lås bromsen.
2: Fäll handtaget helt runt så det pekar nedåt.
3: Tilta hela chassit bakåt. Oroa dig inte för handtaget, det vilar mot två gummiringar och även om de blir skitiga om fällningen sker utomhus så är de enkla att torka av och verkar slittåliga.
4: Lås upp chassit genom att trycka på den vita spärren med en pil. Dra sedan i framhjulshandtaget uppåt och mot dig, tryck sedan nedåt så att hjuldelen av chassit låser sig mot handtaget.
5: Chassit ihopfällt, handtaget, handtaget ovan framhjulet syns tydligt. Chassit står på egen hand och om man bara lutar det lite så kan man även rulla det på hjulen (dock inte om bromsen är låst, förstås), på så sätt slipper man bära om man ska ta chassit till exempel från bilen och in.
6: Mekanismen som håller chassit ihoplåst i hopfällt läge.
För att fälla ut vagnen igen ska man göra allt i motsatt ordning, men när chassit ska låsas upp från sin ihopfällning så ska det först tiltas innan man öppnar spärren. Och för att få till rätt lutning på vagnen så finns en pedagogisk liten smiley som dyker upp i en cirkel när vagnen är i rätt vinkel.

Storleken på Zen ihopfälld är en av vagnen starka sidor, det är inte många andra duovagnar som är enklare att förvara. Om det en finns någon som tar mindre plats totalt sett, jag kan inte komma på någon just nu. Mittbilden ovan visar hur mycket plats hela vagnen, med sitt och liggdel, tar upp – och det är löjligt lite. Bilderna till vänster visar vagnen, med sittdelen på, ihopfälld i bakluckan på vår VW Touran. När jag la upp bilden på Instagram skrev jag i bildtexten att jag kunde staplat 5-6 till Zen ovanpå varandra och de hade ändå fått plats där bak i vår bil, och det är nog faktiskt helt sant. Under syns en jämförelsebild mellan Baby Jogger City Mini 4W och Babyzen Zen ihopfälld. Snarlika i storlek men Zen står upp för egen maskin, och är dessutom välbalanserad så den välter inte av att man bara tittar på den.

Småbilderna till höger ovan visar hur man först måste fälla sittdelen för att kunna fälla hela vagnen med den på. På sittdelens sidor finns dragkedjor som ska dras ned en bit, sedan tar man bara tag i sittdelsryggen och fäller den framåt ned mot sittdelsytan – klart! Och det handlar bara om några centimeter extra i bred för vagnen mått ihopfälld med sittdelen på jämfört med när chassit fälls för sig.

Det finns en sak kvar att nämna med Babyzen Zen och det är varukorgen. Tyvärr är den vagnens största minus, men jag förstår samtidigt varför den måste vara det. Storleken på varukorgen är precis så att den rymmer en stående matkasse, eller en normalstor skötväska. Djupet är en dryg decimeter. Zen är alltså inte vagnen man går och storhandlar med, och jag som är en hamstermamma som gärna tar med mig halva hemmet när vi bara ska till lekparken tycker förstås att det är lite snålt om packutrymme. Jag hade gärna sett en större varukorg, men det hade å andra sidan inneburit mindre utrymme för att ta ut klivet när man går med vagnen – och det är något jag värdesätter högt. Det syns tydligt på bilderna ovan att bakaxelns konstruktion möjliggör för långa kliv och att vagnen går att promenera med på ett bekvämt sätt är trots allt bland det viktigaste egenskaper en vagn kan ha. Med det sagt så är ju varukorgen ändå lika liten som den var nyss, så hamstrar som jag får hitta andra sätt för att få med sig nödvändigheterna när det är dags för utflykt.

Det finns en del vagnar som sticker ut från mängden med roliga funktioner, såsom lampor, diverse knappar och andra spännande egenskaper, men många av dem är mer för show än för praktisk användning. Babyzen Zen är i mina ögon en riktig duovagn men alla de där grundegenskaper jag tycker att en vagn ska ha – och så lite extra skoj utöver det. Zens svagare sidor är den lilla varukorgen, handtaget som hade kunnat vara högre och att sittdelen enbart är framåtvänd. Vagnens styrkor är att den är stabil och håller kursen rakt fram väldigt väl även fast den har tre hjul – det krävs inte så mycket kompensationsstyrning från förarens sida även om den förstås som alla vagnar med snurrbara framhjul kan luta lita i körriktning när underlaget också lutar. Liggdelen är helt fanatiskt och kommer vara djupt saknad – den har flera användningsområden och är faktiskt praktiskt att använda i vardagen. Att man kan ha barnet emot sig en längre period i och med liggdelens sittläge är fantastiskt och inte något som andra trehjulingar kan erbjuda. Vagnen är trevlig att köra och smidig både i lättare terräng här ute i förorten och på plana ytor i stan och köpcentrum. Fällning kräver några extra moment men väl ihopfälld blir vagnen så liten och tunn att den nästan inte syns när den står längs väggen innanför vår ytterdörr, och ingen annan vagn har väl en liggdel som kan fällas ihop på mitten och läggas in i en garderob där den tar så lite plats att man måste leta efter den för att hitta den igen. Helt klart ett plus för den som bor trångt eller har en bil med litet bagageutrymme. Sittdelen är bekväm enligt mina barn, har en maxvikt på 20 kg och lång användningstid. Jag läste någonstans att Zen beskrevs som en terrängvagn, nu är det inte riktigt för off road-körning som jag tycker att den lämpar sig bäst för men det är absolut sant att den klarar av mer än endast plant underlag

Zen känns om att den kommer bli en riktigt intressant vagn för den som gillar trehjulingar men också vill kunna ha sitt barn mot sig längre än den första spädbarnstiden, för den som vill ha en vanlig duovagn men med ett ovanligt utseende som sticker ut i den mängd av Bugaboos, Emmaljungor och Brio-vagnar som ibland kan råda åtminstone här i Stockholm, och för den som värdesätter compact living. Idag kanske lampan väcker uppmärksamhet men jag tror faktiskt att Zen kan bli en vagn jag kommer se lysa upp gatorna framöver, även om jag misstänker innan det tar ett tag innan den slår igenom på riktigt. Och jag vet att jag tjatat men liggdelen, vilken grej! Andra trehjulingar som inte är specifikt utformade för terrängkörning har fått sig en konkurrent och om handtaget någon dag blir högre och varukorgen större så blir det en väldigt tuff match för Zens motståndare på marknaden.

10 mars, 2014 8 kommentarer

Joie Mirus

av Anna 20 januari, 2014

Recension av Joie Mirus.
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Joie. Ordinarie inköpspris för Mirus ligger på cirka 1595 kr.
Försäljning: Andrahandsvärdet just nu verkar ligga på mellan 600 och 1000 kr.
Typ av vagn: Resevagn, vändbar sulky.

För några år sedan var små vändbara vagnar väldigt sällsynt men nu finns det fler och fler, de flesta med sin egen lösning på hur en vagn bäst konstrueras för att barnet ska kunna vara vänd både framåt och bakåt utan att chassit för den sakens skull blir onödigt stort och tungt. Joie Mirus är en riktigt lättviktare med sina knappt 7 kg och och överlag har Mirus väldigt nätta mått – vagnen är endast 46 cm bred. Vändbarheten är på vagnen löst med att överfällbart handtag, sittdelen är alltså fast på chassit medan handtaget kan svingas över sittdelen för att byta mellan bakåt- och framåtvänt läge.

Joie Mirus har både sittläge, viloläge och liggläge, och liggläget är nästintill plant. Vagnen går således bra att använda även till en bebis som ligger i mjuklift. Sittläge är i princip upprätt och det är lätt att växla mellan de olika lägena. Mirus sufflett täcker vagnen väl i fullt utfällt läge men jag upplevde det som lite bökigt att få till ett bra mellanläge på den. Helt bakfälld skymmer den inte barnets sikt ut ur vagnen alls och den håller sig bra på plats.

Fotstödet är ställbart i flera olika lägen, vilket kan ses på bild 1 till 3. Det finns även ett fast fotstöd på chassit, vilket är bra om det är ett större barn med lite längre ben som ska sitta i vagnen. På bild 4 syns dels detta fotstöd, dels skymtas mekanismen under klädseln det ställbara fotstödet. För att reglera ska en spärr hållas inne. När man väl lärt känna var denna spärr sitter så är fotstödet enkelt att reglera. Joie Mirus har en mycket praktiskt och lättanvänd swing away-bygel, som fälls upp för att lättare kunna lyfta barnet i och ur vagnen. Spärren är enkel att trycka in och bygeln kan som bild 5 visar ställas i uppfällt läge, så man behöver inte själv hålla undan den med handen. På de tre översta bilderna syns även de gråa spärrar med vilka framhjulen kan ställas in från att vara rörliga till att vara fasta. De trycks bara upp och ner, de krävs dock att hjulen är i det rätta läget och inte snedställda för att spärren ska gå i och hjulet låsas.

På första bilden ovan syns bromsarna på bakhjulen. De är enkla både att trycka ned och upp och tar bra. På mittbilden syns handtaget som ska hållas in för att ryggstödet på sittdelen ska kunna fällas från sitt- till liggläge och vice versa. Vagnen kan fällas ihop oavsett åt vilket håll du har handtaget och blir då kompakt, vilket är logiskt med tanke på att den även som uppfälld är liten.

Bilderna 1 till 3 visar hur spärren på handtaget fungerar. För att kunna fälla ihop vagnen så ska den lilla grå spärren tryckas åt sidan och sedan själv knappen tryckas in. Sen är bara att fälla hela chassit och se till att selen inte hänger utanför sittdelen för det finns risk för att den då fastnar i chassits mittnav och låser ihopfällningen. Det hände vid ett tillfälle och var iofs lätt åtgärdat men det kunde nog ha blivit klurigare att fixa om man försökt trycka på för att fälla ihop vagnen trots motståndet som kändes. Bild 4 visar vagnens varukorg, som faktiskt är rymlig i förhållande till vagnens storlek och även väldigt lätt att komma åt. Bild 5 och 6 visar spärrarna, en på vardera sida om chassit, som ska dras upp för att handtaget ska kunna fällas över. När det är i rätt läge så klickar de till och låser sig automatiskt.När jag läst en del andras beskrivningar av Joie Mirus så har ”dockvagn” varit ett ord som dykt upp flera gånger. Jag har själv nämnt det ovan, och det stämmer ju att vagnen är väldigt liten och faktiskt kan se ut nästan som dockvagn om den ställs jämte en fullstor duovagn. Båda mina barn har fått testa vagnen med den stora endast för en bild, då han absolut kändes som framför allt för lång för att sitta bra i sittdelen på Mirus. 2,5-åringen satt bättre men ryggstödet är för kort även för henne och hon är cirka en knapp meter lång på bilderna ovan. Sittdelen är hyfsat rymlig på bredden, bygeln sitter ganska långt men iom att den kan svängas undan så är det ändå inget problem att få barnet i och ur vagnen. Nu har jag inget mindre barn att testa vagnen med men den känns som bäst lämpas för barn upp till två år som mest, och som ultimat för barn som är från nyfödd och upp till drygt ett år. Det gäller både storleken på sittdelen och för körkänslan.

Joie Mirus är enklast att köra med sittdelen framåtvänd, helt enkelt för att hjulen då är som man är van vid att barnvagnshjul brukar vara: de bakre är fasta och de främre kan alterneras mellan att ha snurrbara eller låsta. Med handtaget över fällt så är det bakhjulen som rullar främst, så de är alltid fasta och sen får man välja hur man vill hjulen närmast en. Jag tyckte det var enklast att ha även dem låsta och köra vagnen som att den hade fyra fasta hjul. Med bakhjulen rörliga och de främre fasta blev det svårare att svänga vagnen, framför allt när man har barn i sittdelen som väger kring vagnens maxkapacitet om 15 kg. Även här tror jag att det problemet skulle vara mindre om man kör en bebis eller ett lättare barn i Joie Mirus. Körkänslan i sig är inte så illa, vagnen har lite stuns i chassit och helt godkänt rull. Ett stort aber för vår del som förälder, vi är 170 respektive 185 cm långa, är att handtaget inte är ställbart i höjd och tyvärr en aning för lågt. För min del gick det an men för min man, som man ser på bilden ovan till höger, så fick han både böja på ryggen och korta av sina steg för att kunna gå bekvämt med vagnen.

Joie Mirus har ett lågt pris i nyinköp och känns inte ranglig i konstruktionen, funktionerna på vagnen är lättanvända och vagnen är lätt och även liten ihopfälld. Önskvärt hade varit om alla hjulen kunde växlas mellan fast och rörligt läge, det hade körkänslan definitivt vunnit på när man vill använda Mirus med sittdelen vänd mot sig. Joie Mirus känns bäst anpassad både för små barn och för lite kortare föräldrar. Söker man efter en smidig liten extravagn eller resevagn med möjligheten att ha sitt barn mot sig så tycker jag att Joie Mirus kan uppfylla syftet – den känns riktigt smart om man ska resa med en liten bebis som man inte vill ha framåtvänd, men för att det ska bli en vagn i helt i min smak så krävs just att barn som väger även närmare 15 kg sitter lite bättre och att jag som kör vagnen får det lite enklare att framför allt svänga.

20 januari, 2014 2 kommentarer

Bugaboo Cameleon3 vs Buffalo – en vinterduell!

av Anna 16 januari, 2014

Bugaboo Cameleon3 jämfört med Bugaboo Buffalo - framkomlighet i snö och terräng

Här i Sverige, där vintern är lång och naturen vidsträckt, så är det alltid populärt med vagnar med stora hjul, gärna luftfyllda, som klarar både terräng och snö. Faller man för Bugaboos barnvagnsstil kan det då antagligen kännas som att Donkey och Buffalo är de två bästa alternativen. Samtidigt är Bugaboo Cameleon en omåttligt populär vagn åtminstone här i Stockholm där jag bor, men den har också fått en viss stämpel utav att vara en stadsvagn. Med dess små swivelhjul framtill är det väldigt lättmanövrerad i trånga utrymmen och passar perfekt för shoppingturer, citypromenader och små hissar. Bugaboo själva beskriver dock Cameleon som en ”multi-terrain”, den ska funka i all sorts terräng och det om man köper till vinter- & terränghjulen.

Jag har under de senaste månaderna kört Cameleon3 både med och utan vinterhjulen på, för att se hur den känns i förhållande till de äldre varianterna av Cameleon och för att kunna jämföra Cam3 med Buffalon och Donkeyns typ av hjul. Enda skillnaden mellan Donkey och Buffalos framhjul är att Donkeyns är fyllda med luft. Eftersom att Cameleon3 har skumfyllda vinterhjul, tidigare variant var luftfyllda, så kommer jag i den här jämförelsen främst ”mäta” Cameleon3 med Buffalon, vars hjul också är skumfyllda.

Bugaboo Cameleon3 med terränghjul

Inledningsvis tänker jag berätta om hur Cameleon3 med vinterhjul är att köra, för att längre ned jämföra lite mer i detalj med körkänslan hos Bugaboo Buffalo. Först av allt så måste det noteras att Cameleon3 är väldigt annorlunda att köra jämfört med Cameleon och Cameleon+. Trots att jag haft åtskilliga av de äldre modellerna i min ägo så har de aldrig riktigt fallit mig på läppen medan Cameleon3 har mycket mer av vad jag söker i en vagn. Chassit är mer stabilt, handtaget är inte lika rörligt och ger inte den ”rangliga” känslan som Cam och Cam+ ofta anklagas för att ha. Det gör att man inte behöver anpassa sin körning från andra vagnar man kört tidigare, även om Cameleon3 förstås fortfarande bygger på samma grund och fortfarande är en Cameleon i hur den är konstruerad och känns.

Vi har kört Cameleon3 med swivelhjul under hösten och så när snön kom så körde vi vagnen jämte några andra vagnar för att verkligen kunna jämföra. Med vinterhjulen på har Cam3 ett förvånande bra rull, den blir lite utav en pansarvagn i ordets positiva bemärkelse iom att den bara rullar rakt över och vidare framåt trots knögligt och isigt underlag, trots snövallar vid trottoarkanterna. Under en utomhuspromenad är det inget problem att hänga med i svängarna heller, det krävdes inte särskilt mycket hävande av handtaget utan vagnen ändrar följsamt riktning av vanlig styrning.

Givetvis är den inte lika lättsvängd som med swivelhjulen men samtidigt så är swivelhjulen på samma underlag mer hoppiga, mer benägna att fastna vid hinder också för den delen. Vinterhjulen drar inte heller åt eller andra hållet, så att marken inte direkt är plan såhär på vintern gör inget – det behövs inte i samma utsträckning som det skulle göra med swivelhjulen att jag håller kursen rak trots lutande underlag. Vid större snöhinder får den som kör hjälpa till med att lägga lite mer vikt på bakhjulen med framhjulen jobbar sig igenom snön, men den tekniken får man till rätt snabbt. Det känns helt klart som att vinter- & terränghjulen gör Cameleon3 till mer utav den multiterrängvagn som den beskrivs som av Bugaboo själv.

Det är också fullt möjligt att snabbt byta mellan terräng- och swivelhjulen. Terränghjulen kommer med en förvaringsväska och de ryms utan problem i varukorgen. Om man som jag bor i en ganska dåligt plogad förort så är det alltså inte orimligt att med terränghjulen bana väg till närmsta tunnelbanestations och sen på mindre än en minut byta till swivelhjul för smidigast runtkryssning inne i stan. Nackdelen med ett sådant arrangemang är dock att ganska mycket utrymme i varukorgen äts upp och att vinterhjulen är ganska tunga att köra omkring med, medan swivelhjulen å andra sidan knappt märks av alls när de ligger däri.

Dags för lite jämförelse! Två riktiga färgklickar står hjul mot hjul i mitt hem, och som man ser rätt tydligt på bilderna ovan så har Cameleon3 bredare mellan framhjulen, med vinterhjulen på, än vad Buffalon har. De är även snäppet större i omkrets. Kom dock ihåg att bredd på båda vagnar fortfarande är 60 cm, på bredaste stället över bakhjulen. Vinterhjulen för Cam3 är väldigt enkla att montera, de klickas in i chassit på precis samma sätt som de vanliga framhjulen och de behöver inte låsas utan hamnar rätt direkt. Klämmer man på hjulen känns de väldigt lika. Buffalons framhjul klickas ju också bara i, men de är rörliga i grundläget och sedan kan man låsa dem genom de två vita spärrarna på framsidan av framhjulens fästen i chassit. Även om jag redan beskrivit Cameleon3 som mer stabil i chassit än dess föregångare, så är Buffalon ännu mer fast i handtaget. Det gör att det krävs lite mindre kraft från min sida för att svänga vagnen. Samtidigt så tycker jag att pansvagnskänslan, när man behöver ha en vagn som bara trycker sig fram genom allt, nästan är enklare att få till med Cameleon3. Kanske bidrar den lägre tyngdpunkten på sitt- och liggdelen till det?

Söker man efter en barnvagns med stora, svängbara framhjul och velar mellan Cameleon3 och Buffalo så är ju Buffalon det enkla valet. Vill man ha den superba stadsvagn som Cameleon3 är men ändå kunna manövrera i terräng så är min slutsats att terränghjulen kan ta vagnen en bra bit på vägen mot att vara helt multiterräng. Det finns dock en stor nackdel: terrängskiftena. Om man inte vill köra runt med swivelhjulen i varukorgen och kanske inte vill byta framhjul mellan varje skifte mellan svår och enkel terräng, så är ju Cameleon3 med vinterhjul inte lika rolig att köra till genom matbutiken på vägen hem från skogspromenaden som en vagn med låsta men svängbara framhjul är. I trånga gångar, mellan staplar av hushållspapper och julgodis som reas ut, så är det tungt och lite osmidigt att häva vagnen runt hörnet om man som vi har ett barn på cirka 16 kg i sittdelen. Maxvikten för Cameleon3s sittdel är ju 17 kg så vagnen är då på inget sätt överbelastad, men det krävs absolut en viss handledsstyrka för att antingen få upp vagnen på bakhjulen och svänga runt eller, om man föredrar den tekniken, lätt lyfta på bakhjulen och sväng vagnen för att på så sätt byta färdriktning. Styrningen av Cam3 med terränghjul är, som nämnts ovan, inte ett problem utomhus på lite mer öppna ytor men inne på vårt minimala ICA så ställdes det verkligen på sin spets – med Buffalon kan jag med två klick låsa upp framhjulen och få dem rörliga och därmed ha en hyfsat lättsvängd vagn på nolltid. Med Cameleon3 med terränghjul så finns ingen lika enkel lösning.

Om en duell måste ha en vinnare – så deklarerar jag så gott som oavgjort i utomhuskörning mellan Cameleon3 och Buffalo. De har sina olika för- och nackdelar men sammanslaget så tog sig båda vagnar fram i samma terräng med lika mycket anstränging från barnvagnsförarens sida. Buffalo måste dock utses som vinnare vad gäller flexibilitet mellan fasta och svängbara hjul, och vid inomhuskörning. Jag är ändå positivt överraskad av hur Cameleon3 var att köra med terränghjul. Jag hade förväntat mig att vagnen skulle bli betydligt tyngre och framför allt mycket mer svårstyrd än vad den faktiskt var. För alla Cameleon-lovers där ute så kan terränghjulen som tillbehör rekommenderas, i synnerhet om man förväntar sig mer än 5 centimeter snö under mer än en vecka per år!

16 januari, 2014 5 kommentarer

Carena Explore

av Anna 2 december, 2013

Recension av Carena Explore.
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Carena. Ordinarie inköpspris för Carena Explore ligger på cirka 1895 kr.
Försäljning: Vagnen verkar för närvarande reas ut för omkring tusenlappen hos flera återförsäljare, begagnat pris ligger antagligen strax där under.
Typ av vagn: Paraplyvagn, resevagn, enklare sulky.

Carena Explore är en paraplyvagn på 9 kg som till viss del är snarlik många andra enklare resevagnar av paraplymodell ute på marknaden, men som samtidigt har några lite mer utstickande egenskaper. Intrycket den ger vid användning är framför allt att den känns väldigt gedigen för att vara en paraplyvagn, inte rackig i stommen utan stabil. Även ett barn som väger på gränsen för vagnens maxkapacitet om 15 kg kan röra sig i vagnen utan att den slutar stå stabilt. Sen är jag ett stort fan av Explores hela handtag, jag tenderar att alltid ha åtminstone en hand upptagen med att hålla i ett barn, nycklar, en telefon, matkasse eller dylikt. Ovanpå det så har Explore dessutom lite fjädring. Det är ingen terrängvagn fortfarande, men den är inte heller helt stum och stötig.

Vagnen har ett bra, upprätt sittläge och ett bra liggläge, som inte är fullständigt plant men fullt tillräckligt för att även ett mindre barn ska kunna ligga bekvämt. Totalt har Carena Explore 4 olika läge på ryggstödet och det är enkelt att justera det mellan dem. På nedre delen syns sufflett i halvt och helt utfällt läge. Med solskärmen framme så täcker den vagnen bra och suffletten stannar kvar i det utvalda läget så man slipper gå och dra i den stup i kvarten.

Fotstödet är ställbart i tre olika lägen (bild 1, 2 & 3) och har men det nedfällt så finns det även ett fast fotstöd på vagnens chassi. Fotstöder justeras med hjälp av en spärr på undersidan, det är enkelt när man väl fått in knixet. Vagnen har ett bärhandtag (4) för enklare hantering i hopfällt läge. Suffletten är utrustad med en tittlucka (5 & 6) som fäst med kardborre. Tittluckan ger bra insyn, speciellt när ryggstödet är i liggläge så funkar det fint att se om barnet sover eller är vaket.

Mer detaljer!

Varukorgen är godkänt rymlig och lättåtkomlig både bakifrån och från sidorna. Den tål antagligen ingen tyngre belastning men en liten tygkasse med ombyten och blöjor, jackor, en vattenflaska – ja helt enkelt det nödvändiga, det ryms bra.
Framtill såväl som baktill har Carena Explore dubbelhjul, och på bakhjulen finns bromsarna som sitter ihop i samma system – bromsar man ena hjulet så bromsas automatisk också det andra bakhjulet. Bromsen tar bra och är enkel att använda.
Carena Explore fempunktsele som funkar i princip precis som alla andra fempunktsselar, man kan knäppa ett fäste i taget dock och axelkuddarna är snyggt matchade med vagnens klädsel i övrigt.
Vagnens bygel sitter hyfsat högt upp och inget av mina barn hade problem med utrymmet för benen när de satt i vagnen. Jag ska erkänna att jag innan jag förstod hur bygeln skulle tas av – den sitter fast ganska rejält vilket förstås är bra men knapparna är inte helt logiska vid en första snabb anblick, de är baktill/under fästena och båda ska tryckas in samtidigt – så svor jag lite tyst över att det var svårt att få barnen ur vagnen. Med bygeln av var det problemet förstås eliminerat. Ännu bättre om bygeln var en swingaway-typ, men man kan inte få allt!
Fästet baktill på ryggstödet, som hålls uppe för att reglera de olika sitt- och ligglägena. Väldigt funktionellt och kärvade aldrig.

I hopfällt läge (bild 4) blir vagnen varken mindre eller större än andra paraplyvagnar. Jag tycker den har varit enkelt att få plats med i bilen och hemmavid har den förvarats i en garderob utan att ta upp något större utrymme. Handtaget viker sig automatisk (bild 3), klurig konstruktion men smart för jag som förare av vagnen behöver inte själv komma ihåg att fixa med det. Ihopfällning är den klassiska för paraplyvagnar – tryck upp spärren i mitten baktill på chassit (1) och pressa sedan ned spärren på sidan (2). Sedan fäller vagnen i princip ihop sig själv, och den låser sig även med en spärr ihopfällt läge så den blir enklare att bära utan att den vecklas ut. För att fälla upp vagnen är det bara att öppna spärren och sedan lufta vagnen i handtaget och trycka emot lite med foten.

Utrymmet i Carena Explore är kanske vad som förvånade mig mest. De två översta bilderna är vår snart treåring i underställ och skalkläder, med en längd om cirka 1 meter och en vikt på cirka 15 kg. Till och med när hon envisas med extra säkerhetsåtgärder i form av cykelhjälm vid barnvagnskörningen så finns det gott om utrymme under suffletten och fotstödet är precis lagom för hennes ben. Som det syns väl på bilden så har hon en massa utrymme mellan magen och bygeln, så jag tvivlar inte på att hon skulle sitta lika bra i vagnen med en vinteroverall eller i en åkpåse. På de två bilderna nedan syns vår 4,5-åring som väldigt sällan åker vagn men gärna bidrar med input vid mammas förfrågan. Bilden till höger visar honom i liggläget med fotstödet uppfällt. Inte helt bekvämt för fötterna som fick dinglar fritt men överdelen av kroppen rymdes utan att huvudet putade ut i suffletten och då är han ändå cirka 108 cm lång. I normalt sittläge funkar det fasta fotstödet fint och det finns fortfarande luft kvar mellan huvud och sufflett när den är utfälld. Sittdelen är således riktigt rymlig vilket gör att Carena Explore får en lång användningstid och kan funka som extravagn även för barn som är så stora att de kanske mest går men på någon resa behöver vila benen lite då och då.

Vad gäller körkänslan så kan jag inte riktigt ta ut stegen som jag skulle vilja, men det kan jag väldigt sällan med paraplyvagnar. Jag är 170 cm lång men med rejäla kliv. Den kompromissen känns dock helt okej, jag ser inte Carena Explore som en vagn för långpromenade men som extravagn eller en resevagn så fyller den sitt syfte. Den rymliga sittdelen och hela handtaget är Carena Explores främsta fördelar, plus det faktum att även lite tyngre barn (sett i förhållande till vagnens kapacitet) kan åka i vagnen utan att den blir för tung att styra!

2 december, 2013 4 kommentarer

Storleksjämförelse mellan Bugaboo Bee+, Carena Explore och Joie Mirus

av Anna 18 november, 2013

När det kommer till resevagnar eller extravagnar så är det ofta ett extra viktigt önskemål att de inte ska ta upp för mycket utrymme när de är ihopfällda. Min dator är fylld av jämförelsebilder på olika vagnar ihopfällda bredvid varandra, men bilderna ovan är relativt nytagna och visar de tre minsta vagnarna jag har tillgång till just nu uppradade mot en vägg. Alla ligger alltså direkt mot väggen, och skillnaden i längd är tydlig. Från vänster syns Joie Mirus, Bugaboo Bee+ och Carena Explore.

De två förstnämnda är båda vändbara medan Carena Explore är en ”vanlig” paraplyvagn som dock är något otraditionell med sitt hela handtag. Bee+ är klart kortast medan Explore är smalast. Höjdmässigt var det dött lopp mellan Bee+ och Mirus. Jag vill nog säga att Bee+ är vagnen som tar upp minst plats men samtidigt beror det helt och hållet på i vilket utrymme vagnen ska in i.

18 november, 2013 6 kommentarer

Allt om Bugaboo Cameleon

av Anna 6 november, 2013

Så ser du skillnad mellan olika versioner av Bugaboo Cameleon

Klicka gärna på bilden för att se den i ett större format.

Bugaboo Cameleon är en populär vagn i Sverige och som en följd därav så är det många som har frågor om denna vagn. Jag tänkte försöka samla några av de vanligaste frågorna i detta inlägg, samt besvara dem så gott jag förmår. Till min hjälp har jag bilden ovan, ett collage bestående av tre av mina egna fotografier av (ett urval av) Cameleons som befunnit sig i mitt hem. Klicka gärna på bilden för att se detaljerna bättre i ett större format och för att enklare förstå hur man ser skillnaden mellan olika versioner av Bugaboo Cameleon.

Har Bugaboo Cameleon årsmodeller?

Nej, inga av Bugaboos vagnar har årsmodeller och Bugaboo släpper inte heller nyheter utifrån kalenderåret – nya vagnar och tillbehör kan komma lite när som, även om de förstås ofta är säsongsbetonade (sittdyna av ull kommer inför vintern, ny sommarsufflett kommer inför sommaren o.s.v.). Det händer också att Bugaboo gör mindre uppdateringar på sin vagnmodeller utan att göra något större väsen av det, oftast mindre fel som man sedan bygger bort utan att det är något som syns eller märks för konsumenten mer än att gamla fel då inte uppstå på den vagnen. Men framför allt släpper Bugaboo olika versioner av sina vagnar – och av Cameleon finns det i dag tre stycken varianter: Cameleon, Cameleon+ och Cameleon3.

Men varför skriver man ofta ”Bugaboo Cameleon 2011”, som rubrik på Blocket till exempel?

En Cameleon från 2011 skiljer sig inte från en från 2010 i det avseendet att några årsmodeller som sagt inte existerar. Det många som säljer sin vagn på begagnatmarknaden vill betona när de skriver ut årtal är istället själva tillverkningsåret eller inköpsåret, vilket är en slags åldersbestämning av vagnen. Mitt tips är att minnas att skick alltid går före ålder. Det finns barnvagnspedanter vars tre år gamla vagn är fläckfri och som ny, medan andra kör ner en vagn totalt i fördärvet på ett halvår. Men i viss mån är ju formuleringen ”Bugaboo Cameleon 2011” en indikation på hur länge vagnen kan ha använts.

Vad skiljer de olika varianterna av Cameleon åt?

Bugaboo Cameleon (2005-2007)

Den äldsta versionen heter Cameleon, rätt och slätt, och började tillverkas år 2005 och slutade tillverkas år 2007, men såldes troligtvis ända in under år 2008. Cameleon känner man bäst igen på vingmuttrarna på handtaget. För att justera höjden på detta så lossas vingmuttrarna, en på vardera sida, och skruvas sedan fast igen när man är nöjd med handtagets läge. Cameleon såldes med lufthjul baktill och med tredelat topset i fleece.

Bugaboo Cameleon+ (2008-2012)

När Cameleon+ kom så var den främsta skillnaden från föregående version just handtagsregleringen (se grön ring på bilderna ovan). Istället för vingmuttrar fanns nu snäppfästen, som helt enkelt är snabbare att använda sig av. Öppna upp fästena på båda sidor, reglera höjd, knäpp ihop fästena igen.

På den första omgången av Cameleon+ som nådde marknaden fick Bugaboo problem med det som kom att kallas för glidchassin. Det som hänt då var att gummit i snäppfästen tappat spänsten eller gått sönder, ibland av sig självt och ibland av oförsiktigt användning (vagnen får ej dras upp för trappor med barn i, helst inte utan heller utan ska bäras). När detta inträffade så kunde handtaget glida vid belastning – både inåt och utåt. Klart obehagligt för den som körde vagnen men handtagen lossnade förstås aldrig helt, de hamnade bara i yttersta eller lägsta läget.

Detta var ett fel som sedan raskt åtgärdades och skulle man idag råka komma över ett glidchassi så finns det färdiga repairkits att köpa hos Bugaboos återförsäljare av reservdelar, till en kostnad av cirka 150 kronor. En annan skillnad var att vagnen nu som Cameleon+ såldes med tredelat topset i canvas istället, de i fleece blev rätt snabbt solblekta och tappade ibland formen, samt med foamhjul baktill. Ingen risk för punktering längre.

Bugaboo Cameleon 3

I september 2012 släpptes den senaste, och kanske den slutgiltiga, varianten – Cameleon3. Jag var närvarande vid releasen i Amsterdam och trots att jag stirrat på barnvagnar dagligen i fem år nu så kan jag intyga att även ett tränat öga hade svårt att vid första anblicken se vad som var så nytt med denna vagn – såg den inte exakt ut som sin föregångare? I själva verket är Cameleon3 samma grundidé men med till 90% nya lösningar och uppbyggnader. Det ser alltså ut som samma vagn, men i funktion och körkänsla skiljer Cameleon3 och tidigare modeller sig åt.

Det enklaste sättet att se skillnad är på två olika ställen på chassit. Dels framhjulen (rosa ring), som på Cameleon3 till skillnad från på Cameleon och Cameleon+ inte längre sticker upp genom chassit utan nu har fått en annan upphängning. Dels genom att chassits mittnav (gul ring) består av två delar istället för tre, något som syns bäst om man står nära vagnen och tittar på den uppifrån, och genom att de svarta plastförstärkningar ner på chassit har förlängts rätt rejält. Estetiskt snyggare men det gör också chassit mer stabilt och ger mindre rörlighet i handtaget, något som många är tveksamma till vad gäller äldre versioner av vagnen. Cameleon3 har även en hel del andra förändringar som ni med fördel kan läsa mer om i två tidigare inlägg om Cam3 här på bloggen – om vagnen och om bygeln.

”Rörlighet i handtaget” – ska handtaget på Cameleon gå att vicka på?

Ja det ska det. Cameleon har fjädring i framhjulen men det finns även en rörlighet i både chassi och handtag, vilket tillsammans också utgör en stötdämpning. Att handtaget på Cameleon kan vickas på, i flera centimeter både höjdleds och i viss mån också sidledes, är helt normalt och precis som det ska vara. På Cameleon3 är denna rörlighet mycket mindre, så gillar man inte den rörliga känslan men vill ha en Cameleon så är det definitivt den senaste versionen man ska satsa på.

Kan man använda delar från olika versioner av Cameleon tillsammans med varandra?

Både ja och nej. Cameleon och Cameleon+ är till 100% kompatibla med varandra och där kan man mixa och matcha precis hur man vill (de flesta delar funkar dessutom mer eller mindre bra ihop med Frog, en annan vagnsmodell från Bugaboo). Cameleon3 sticker ut lite mer från sina föregångare. Bland annat kan dess swing away-bygel bara användas med Cameleon3-ramen, och en Cameleon3-ram kan inte sättas på ett äldre Cameleon-chassi. Cameleon3 har även sina egna framhjul och sina egna vinterhjul. Däremot är topset för Cameleon3 fullt möjliga att använde på äldre versioner, och en äldre sufflett funkar lika bra på Cameleon3.

6 november, 2013 98 kommentarer

Baby Jogger City Mini 4W

av Anna 21 oktober, 2013

Recension av Baby Jogger City Mini 4W
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Baby Jogger. Inköpspris för City Mini 4W ligger på cirka 3795 kr, för City Mini med tre hjul så är priset cirka 3295 kr.
Försäljning: Andrahandspriset på en City Mini 4W verkar ligga på omkring 2500 kr, med lite marginal åt båda håll.
Typ av vagn: Sittvagn med möjligheten att köpa till liggdel och då få vagnen till en duovagn.

När jag i våras planerade inför sommarens resa utomlands så funderade jag mycket på det här med resevagnens varande eller icke varande. Med en 2,5-åring och en 4-åring så ville jag ha något så rejält som möjligt men samtidigt inte behöva kompromissa på den punkt att vagnen också måste vara kompakt ihopfälld och enkel att transportera. Jag lutade länge åt en Bugaboo Bee men kände att den inte riktigt var så klättertålig och stabil som jag skulle önska. Jag visste dessutom att vi skulle röra oss ute på landet lika mycket som i stadsmiljö, som vagnen måste vara välbalanserad och någorlunda terrängtålig.

Fortsätt läsa

21 oktober, 2013 25 kommentarer

Kronan Duo S

av Anna 5 oktober, 2013

Recension av Kronan Duo/S

Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Kronan. Inköpspris för Kronan Duo S ligger på cirka 7490 kr, då ingår både sitt- och liggdel.
Försäljning: Än så länge verkar det inte finnas så många Duo S på Blocket, men de ligger gissningsvis på cirka 6000 kr.
Typ av vagn: Duovagn, med separat ligg- och sittdel. Jag har dock endast testat vagnen med sittdel på.

Kronan Duo S är Kronans uppdaterade version av deras numera klassiska modell Kronan Duo. Den här recensionen publicerades 2012 men faktum är att inte mycket har hänt med modellen sedan dess. Förutom Duo/S finns också Sulky/S i Kronans barnvagnsutbud, även den med snurrbara, luftfyllda framhjul.

Det kanske kan tyckas som ett evigt tjatande om snurrbara framhjul. Men jag som får en drös med mail med barnvagnsfrågor varje vecka vet ju hur otroligt uppskattad den funktionen på en vagn är. Jag har inte testat Kronan Duo, en äldre modell med fasta framhjul, även om den fanns med på slutlistan av de vagnar vi valde mellan inför vårt första barn. Så jag kan inte göra någon intern jämförelse. Däremot har jag erfarenhet av en del andra vagnar med fyra lufthjul varav de två framtill är snurrbara. Så några jämförelser kommer att göras längre ned i detta inlägg.

Kronan Duo/S liggläge och fästen för sittdelen

Plant liggläge och rejäla fästen för sittdelen

Kronan Duo S har steglöst justerbart ryggstöd. Jag tycker att det finns både för- och nackdelar med det. Det är generellt sett svårare att få till ett bra, upprätt sittläge med den typen av ryggjustering. Men det blir samtidigt ofta enklare att smyga ned ett barn från sittläget till liggläge. Liggläget på Duo S är väldigt bra, i princip plant. Bygeln är av swingaway-typen. Sittdelen känns väldigt lättåtkomlig både för mina lite större barn, och om man har ett yngre barn som ska läggas ned med en mjuklift.

Sittdelen sitter på chassit med två rejäla fästen. Det känns som en väldigt stabil och pålitlig anordning. Men. Antingen har jag otroligt svaga händer eller så är dessa fästen inte riktigt samarbetsvilliga. Jag har vid mer än ett tillfälle klämt fingrarna halvt om halvt när jag försökt få loss sittdelen. Kanske en petitess i sammanhanget. Men om man väger in det faktum att sittdelen måste tas av varje gång vagnen ska fällas, så blir det för mig ganska viktigt att det är något som kan genomföras smidigt.

Kronan Duo/S har ett ergonomiskt knäledshandtag

Ergonomiskt, ställbart knäledshandtag

Kronan Duo S har ett ergonomiskt handtag som är både skönt att hålla i och lätt att vinkla uppåt såväl som nedåt. Jag vet att en vanlig kritik mot Britax Go, som har samma typ av handtag, är att den som kör upplevs komma väldigt långt bort från barnet. Men med Kronan Duo S är den som kör barnvagnen närmre sittdelen.

Smarta detaljer och fästen på Kronan Duo/S

Många smarta detaljer och fästen

På Duo S finns det gott om små detaljer värda att notera:
1: Lufthjul både fram och bak på vagnen, de framtill är svängbara men kan också låsas i ett fast läge. Jag minns att när jag skulle köpa min första barnvagn för fem år sedan så var lufthjul något jag skydde som pesten, nu är det snarare något som nästa automatiskt ger en vagn pluspoäng i min bok. Dessa var enkla att pumpa och höll trycket bra.
2: Swingaway-bygel för att enklare kunna sätta i och ta ur barnet ur vagnen.
3: Vädringslycka med inbyggt insektsnät i suffletten.
4: Sittdelens rygg har en steglös justering mellan fullt liggläge och sittläge, väldigt smidigt när man har ett sömnigt barn i vagnen och vill smyga ned det till ett bra sovläge, kräver två händer för att man enkelt ska få upp sittdelen till sittläge igen.
5: Liten förvaringsficka baktill på sittdelen, rymmer nycklar och plånbok eller en mobil.

Rejäl broms och tydliga spärrar för hopfällning

1: Närbild på handtaget och den ena av två knappar som ska tryckas in när man vill vinkla handtaget.
2: Bromsen, en vanlig och effektiv lösning som trycks ned och petas upp, tog på en gång och satt fast rejält i bromsat läge.
3: Med Kronan Duo S följer en luftpump för hjulen, den har även sin egen förvaring i form av en liten väska som enkelt hängs upp på chassit under sittdelen. Går således inte att glömma hemma och finns alltid på plats om den skulle behövas akut. Sen tycker jag alltid att det är enklast att pumpa med en rejäl luftpump med tryckmätare så man vet att däcken har det ultimata trycket men vid lite extra påfyllning så är en handpump bra att ha.

4: För att fälla vagnen drar man upp de två spärrarna på handtaget mot sig och fäller sedan handtaget framåt.
5: Spärren som måste fällas upp för att chassit ska kunna fällas ihop.
6: Kronan Duo S har en sittdel med lös sele, som enkelt går att ta bort helt om man skulle vilja. Den ger barnet i vagnen mer rörelsefrihet. Det finns fördelar och nackdelar med denna typ av sele, som jag ser det. Det är absolut bra att barnet kan luta sig framåt och inte är låst mot ryggstödet. Samtidigt tycker jag att denna typ av sele trasslar sig lättare och därmed kan vara lite mer klurig och tidskrävande att få på barnet. I synnerhet om barnet för stunden inte känner sig så väldigt samarbetsvilligt.

Förlängningsbar sufflett och ställbart fotstöd

Suffletten går att ha i flera olika lägen, vilket syns på bilderna 1 till 3. Utan solkepsen vore den väldigt kort. Men med den utfälld så ger den ett helt okej solskydd. Det skulle i mitt tycke absolut inte skada om suffletten gick att få ett snäpp längre. Ssärskilt när man har barnet i liggläge på sommaren så känns suffletten en aning för kort.

Även fotstödet, bilderna 4-6, är ställbart och går att anpassa efter barnets längd och hur barnet vill sitta eller ligga i vagnen. På fotstödsbilderna syns även Kronans ganska unika bärhandtag. Det kanske inte kommer till användning så ofta men när man behöver lyfta vagnen ner för en trappa så är de verkligen guld värda. Bekväma att hålla i, stadigt grepp och inte riskerar man att bli smutsig om händerna på samma sätt som man kan bli om man lyfter en vagn i själva chassit.

Duo/S ihopfälld och inpackad i bilen

Kronan Duo S i den (stökiga) bakluckan på en Opel Astra Kombi. Den ryms ju fint och sittdelen kan som de nedre bilderna visar även staplas väldigt kompakt på chassit. Fällningen är enkel att få till, men jag hade uppskattat om jag kunde fälla vagnen i en del med sittdelen på. Sittdelen används betydligt längre än liggdelen på en duovagn. För mig är det därför viktigast att vagnen under den perioden är som smidigast. Självklart tar det inte många sekunder extra att ta av sittdelen. Menn ett önskemål från min sida vore att kunna göra allt i ett svep. I övrigt är vagnen lätthanterlig i hopfällt läge. Duo/S är vare sig tung eller otymplig att få grepp om. Vill man få vagnen ännu mindre kan man enkelt plocka loss hjulen och få chassit superkompakt.

Kronan Duo/S har en lättåtkomlig och rejäl varukorg

Lättåtkomlig och tålig varukorg

Varukorgen är lättåtkomlig från alla håll och rymmer som den högra bilden visar även en matkasse. Ändå tycker jag att varukorgen är av det mindre slaget och ganska grund. För mig som gillar att ha diverse småsaker under vagnen så är en metallkorg inte heller den bästa lösningen. Småsaker faller helt enkelt ur. Även om korg i metall förstås håller sig renare än vad en varukorg i textil gör.

Jag hade gärna sett att varukorgen var något djupare och tycker även att det ser ut som att det finns utrymme för den att bli längre. Den främre delen är ju upphöjd för framhjulen men det finns marginaler att ta av där. Höjden från mark till varukorg gör vagnen bra i terräng, det ska man inte glömma. Men har man svårt att begränsa sig i hur mycket av ens bohag som faktiskt behöver följa med varje gång man lämnar hemmet – en åkomma jag lider av – så är förvaringen en viktig funktion hos barnvagnen.

Hur stora barn ryms i Kronan Duo/S?

Hur rymmer Kronan Duo S riktigt stora barn? Ganska väl, faktiskt! Här är min fyraåringen på cirka 105 cm och 15 kg i sittdelen. Han ser onekligen ut att vara på gränsen till för stor men det skulle funka om man ville det. Suffletten gick att fälla upp utan problem. Däremot är fotstödet rätt kort. Jag upplever att min tvååring och fyraåring har ungefär samma rymd i själva sittdelen. Men det är när benen börjar växa, eller om ens barn rent proportionellt har långa ben, som vagnen snabbt kan bli urvuxen. Med ett längre fotstöd skulle Duo S ha en väldigt lång användningstid. Både sittdel och chassi känns väldigt tåligt och klarade absolut av att ta ett barn som ligger precis på gränsen för vad vagnen är godkänd för att orka med. Maxvikten i sittdelen är 15 kg.

På bilderna nedan är min tvååring fotad i vagnen. Hon är rätt stor för sin ålder med cirka 14 kg i vikt när bilderna togs, och hon är en knapp meter lång. Hon kan sitta bekvämt med fötterna på fotstödet. Men på barns vis så väljer hon ibland att låta benen hänga utanför. Något hon visserligen gör även på andra vagnar, så det är inget unikt för Duo S. På bilden längst ned till höger syns liggläget. Tvåringen sov verkligen bra i vagnen och valde självmant att ha den som alternativ fåtölj i vardagsrummet, med en liten kudde bakom huvudet. Rent komfortmässigt finns det inget jag vill klaga på hos sittdelen på Duo S. Mina barn är verbala och ingen av dem uttryckte något som helst missnöje.

Mitt omdöme av Kronan Duo/S

Mitt totala intryck av Kronan Duo S är väldigt bra. Den påminner mig mycket om Brio Go, en av mina favoritvagnar, och de två kommer bli ännu mer lika nu när Go släpps i en ny version med lufthjul. Min man håller Kronan Duo S som en av vagnarna på hans topp 3 lista, och han är ganska kinkig med barnvagnar så det är ett mycket gott betyg. Gott om benutrymme för den som promenerar med vagnen, riktigt härlig gung och körkänsla – den rullar i princip på av sig själv när man knuffat igång den.

Kronan Duo/S är väldigt lättstyrd och funkar utmärkt inne i stan och på promenad i skogen. Det är verkligen en all round-vagn som är väl anpassad för de som, precis som vi, bor i en förort nära naturen men gärna hänger inne i city också. Duo S känns väldigt gedigen och tålig. Jag upplever att vagnen har god kvalitet och är genomtänkt i detaljerna. Kronan har ju haft sin föregående modell Duo väldigt länge och säkerligen fått lära sig en del läxor på vägen. Det märks på Duo S, som känns klokt konstruerad.

Skulle vagnen gått att fälla i ett stycke med sittdelen på, haft större varukorg och längre sufflett så hade den varit nära på klanderfri i mina ögon. Kronan Duo S är rimligt smal med sin bredd på 60 cm, med sittdel på väger den 14,4 kg medan bara chassit väger 10,6 kg. Jag har förstått det som att Duo S har blivit en populär modell sen den släpptes förra året. Efter att ha provat den själv är det enkelt att konstatera att jag förstår varför.

5 oktober, 2013 16 kommentarer

Orbit Baby G2

av Anna 17 maj, 2013

Minirecension av Orbit Baby G2
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar. Inköpspris för Orbit Baby G2 ligger på cirka 9995 kr, då ingår både sitt- och liggdel.
Försäljning: Andrahandsvärdet på Blocket verkar ligga på omkring 5000-8000 kr.
Typ av vagn: Duovagn, med separat ligg- och sittdel. Jag har dock endast testat vagnen med sittdel.

Orbit Baby G2, vagnen med inbyggt paparazziskydd och en look som gör att man inte bör vara rädd för uppmärksamhet om man ska köra runt med vagnen i tätbefolkade områden! Ja ni hör ju, det finns nog ingen vagn som kan anklagas för att ens vara snarlik denna och det är ju onekligen unikt att lyckas vara just unik när utbudet av barnvagnar är större än någonsin förr. I Stockholm kan man se en Orbit rulla förbi då och då men det är ingen vanlig syn här heller, vilket egentligen är lite märkligt för sett till funktioner och användningsområde så borde det vara en vagn som går hemma i de flesta storstadsområden. Tidigare har Orbit profilerat sig som den miljövänliga vagnen, alla material är återvinningsbara och giftfria, men nu har man även satsat på att framhäva vagnens storlek i hopfällt läge. Mitt generella intryck är att Orbit Baby G2 är en synnerligen funktionsspäckad barnvagn, med ett stort utbud av finurliga tillbehör för den som gillar sånt.

Sittdelen är vändbar, faktiskt snurrbar! Den har både bakåt- och framåtvänt tre lägen: sitt, vilo och ligg. Även suffletten har tre lägen, vilket syns på bilderna ett till tre ovan. Suffletten är fantastiskt heltäckande och just den här vagnen har sufflett och dyna i ett av de nya color packsen som går att köpa separat till vagnen. Färgen heter Lime och är en uppfriskande grön nyans. Även om suffletten täcker väldigt bra så är tyget tunt och det är ändå ganska ljust i sittdelen. Men varken jag eller mina barn har tyckt att det har varit något som påverkat och jag kan nästan uppskatta att vagnen inte känns så instängd ens när suffletten är uppfälld. I fortsätter i den gyllende treenighetens tecken och tittar närmre på fotstödet som har, just det, tre lägen. Fotstödet är enkelt att reglera och ger bra utrymme för barnens fötter och ben.

Utrymmesmässigt så fungerar Orbit Baby G2s sittdel lika bra för båda min barn, som alltså är 2 respektive 4 år gamla och cirka 97 respektive 105 cm långa. I den aspekten har vagnen en lång livstid. Dock känns vagnen som tänkt att användas framåtvänd så fort barnet blir lite äldre. Tyvärr går fotstödet bara att ha i det kortaste läget när sittdelen är vänd mot den som kör vagnen, detta syns på både bild 2 och 3. Det gör att barnen får sitta med benen ihopdragna. De klagade visserligen inte, men lät hellre benen hänga löst utanför och jag som förälder tyckte att det såg mindre bekvämt ut. Som bild ett visar så är sittdelen framåtvänd med fotstödet i längsta läget en mycket bättre kombination för min fyraåring. Överlag upplever jag vagnen som anpassade för yngre barn, kanske upp till 1,5 – 2 år, även om äldre barn också ryms. Det gäller även körkänslan baserat på barnens vikt. Både mina väger cirka 15 kg, vilket är vagnens maxkapacitet. Med 2-åringen vänd mot oss är vagnen trevlig att köra och hyfsat enkel att styra, men sitter barnen framåt så hamnar lite för mycket vikt lite för långt bort från mig vilket gör att det krävs extra kraft när det är dags att svänga. På fjärde bilden syns G2 jämte Bugaboo Buffalo. Framtill är Orbit väsentligt smalare men över bakhjulen är den faktiskt centimetern bredare – 61 cm mot 60 cm, så i stort sett är de ganska jämnstora.

Som sagt, det finns en uppsjö av finesser hos denna vagn! Bild 1 visar handtagen på sittdelen, som används både för att lossa hela sittdelen från chassit, för att snurra sittdelen och för att justera sittdelens olika lägen. Bild 2 visar bygeln som är swing away-typen, a.k.a. den bästa sortens bygel om man frågar mig. Bygeln i Orbit Baby G2s sittdel har dessutom en bra vinkel så det finns mycket utrymme under. Bild 3 är på bromsen, en på vardera bakhjul. De hänger dock ihop så man ska bara behöva låsa en hjulet för att hela vagnen ska vara bromsad. Jag upplevde att bromsarna såg sköra ut men det verkar vara synvilla för de har hållit bra när vi använt vagnen. Bild 4 visar en liten snack box eller förvaringslåda. Man måste ta av bygelns klädsel för att använda den, men den sitter på himla bra och är väldigt praktisk. Vintertid tycker jag personligen att den här typen av barnvagnstillbehör har väldigt få användningsområden, men det är en perfekt sommargrej när lite vatten och fruktbitar kan vara sådant som barnet bör ha stadig tillgång till.

Lite närbilder på sittdelen, som faktiskt känns ombonad och ventilerad på samma gång. Och sen handtagen, som kanske är något av de mest ovanliga med vagnen. De är alltså individuellt ställbara med hjälp av knapp som trycks in. Det känns lite ovant inledningsvis men sen sitter det och då är handtagen enkla att reglera. Jag är osäker på om det finns tillfället då man vill ha handtagen i två olika lägen, upplys mig gärna om när det kan vara praktiskt, men jag gillar att det är ganska stor skillnad på högsta och lägsta läget – vilket också syns på bild 3. Där ser man också tydligt den inbyggda mugghållaren och det som är som små fack runtom. Ska man vara petig hade jag önskat små hål i botten, för om man är ute i regnet så blir det små simbassänger däri. Annars så uppskattar jag väldigt mycket yta där man kan lägga ifrån sig nycklar eller mobiltelefon lite tillfälligt.

Multifunktion är ett nyckelord. Vagnens varukorg, som vid en första anblick kanske kan framstå som svåråtkomlig eller rentutav obefintlig, är faktiskt ganska enkel att använda. Korgen händer under chassit på en skena, och kan lätt dras ut. Handtaget sitter ihop men öppnas med hjälp av en spärr så hela varukorgen funkar som en extra väska. Det är inte en överdrivet rymlig varukorg men man får plats med det viktigaste och den har en del smarta förvaringsfack inuti. Dessutom går det att komma åt varukorgen utan att ta av den från vagnen, då den har en öppning med dragsko som gör att man kan få in och ur mindre grejer utan att det blir för bökigt.

De tre nedre bildarna visar hur vagnen ser ut med sittdelen av, sen chassit och sittdel bredvid varandra i uppfällt format och den sista bilden är chassit ihopfällt med sittdelen staplad ovanpå. Chassit blir faktiskt riktigt kompakt ihopfällt och har en mekanism som låser ihop det automatisk, så det är lätt att bära runt på. Själva ihopfällning sker i tre steg och blev mer logisk när man hunnit genomföra den några gånger. Sittdelen går säkert att stapla ovanpå liggdelen även med själva sittytan nedåt, men då måste man ta bort bygeln först.

Något som känns riktigt smart med Orbit Baby G2, det är ståbrädan! Jag har provat många barnvagnar med ståbräda och det blir ju alltid en kompromiss mellan hur mycket benutrymme jag skulle vilja ha, gentemot hur mycket benutrymme man faktiskt kan få när ett barn ska glida fram bakom barnvagnen. Orbits vagn är så pass unik att den faktiskt kan användas med två ståbrädor samtidigt. Brädan är enkel att montera på och den har en upphängning så när barnet går för egen maskin behöver den inte störa alls. Som man ser på bilderna ovan så är det inga problem för min man att ta ut stegen. Det medföljer även ett handtag för chassit, så att barnet enklare kan hålla i sig. Bäst av allt, enligt min fyraåring, är att det ser ut som en skateboard.

Nackdelen med denna ståbräda är att den gör vagnen något snedbalanserad, när ena sidan av vagnen belastas med mycket mer vikt. På släta ytor, typ asfalt eller inne i stan, så är det inget problem men kör man i lite mer terräng eller när trottoaren lutar lite så måste man parera ståbrädan i viss mån.

Bild 1 visar något jag gillar med Orbit Baby G2 – tillgängligheten för barnet. De kommer upp en bit från marken och ser bra omkring sig. Jag upplever också att barnen sitter väldigt bra i sittdelen, den känns som sagt rymlig och bekväm. Vissa vagnar har sittdelar som känns ganska låga och djupa, vilket barnen ibland blir lite frustrerad av för de vill ju se och delta i det som händer runt omkring. Har man nyfikna barn som vill ta och känna på grejer så kanske det inte är lika kul att sittdelen gör världen så åtkomlig för barnen, men jag uppskattar att det håller dem roade även när vi kör lite vanlig mathandling inne på ICA. Som bild 3 visar så kan Orbit vara en riktigt smart shoppingvagn och man köper till sidokorgarna som tillbehör. De är upp- och nedfällbara så när de inte användas tar de ingen plats och behöver man dem så har man på några sekunder en massa extra förvaringsutrymme. Mycket enkelt och man slipper använda korg eller kundvagn inne i affären.

Bild 2 visar vagnen framåtvänd i viloläge. Min tvååring sov riktigt gott där i och trots att solen gassade rätt rejält den dagen, samtidigt som det blåste en del, så kändes sittdelen bra tempererad – både lite vindskydd och lite värmeutsläpp. Ju längre bakåt tyngdpunkten kom, som den gör när barnet sitter lite bakåtlutat, desto mer lättstyrd blev dessutom vagnen. Den fjärde bilden visar vagnen med snacktray på. Just när man ska titta på saker eller fika på café så är det onekligen ganska smidigt att sittdelen kan snurras. Sen ska den bara köras med barnet vänt antingen bakåt eller framåt, men stillstående går det ju bra att ha sittdelen vänd även åt endera sidan. Mitt sammanlagda intryck av Orbit Baby G2 är att den är en smart och genomtänkt barnvagn som antagligen inte riktigt kom till sin fördel just i vår familj, med två lite större barn och vars vikt ligger på maxgränsen. Det är mer en strosa runt-vagn än en vagn för långpromenad, och känns smartast i urbana miljöer. Jag uppskattar funktionerna, vilka vagnen verkligen är späckad med, och tycker om att den känns på riktigt anpassad även för kombinationen bebis + syskon på ståbräda. Det har länge varit på gång med en syskonlösning för Orbit, så det ska bli spännande att se hur den framtida utvecklingen för Baby G2 ser ut!

17 maj, 2013 4 kommentarer

Trille Viper 4S

av Anna 2 maj, 2013

Recension av Trille Viper 4S
Inköp: Denna vagn är en prototyp och ett recensionsexemplar. Inköpspris för Viper 4S ligger på 6495 kr, då ingår både sitt- och liggdel.
Försäljning: Andrahandsvärdet på Blocket verkar ligga på omkring 3500-5000 kr.
Typ av vagn: Duovagn, med separat ligg- och sittdel. Jag har dock endast testat vagnen med sittdel.

Trille Viper 4S är en vagn som har smugit sig in i mitt medvetande. Jag minns att jag hajade till när den fick Bäst i test av Råd och rön, just för att jag vare sig har sett eller hört särskilt mycket om den och helt plötsligt skulle den ha slagit alla andra vagnar på fingrarna… jag menar navkapslarna. För mig är Råd och rön ändå en slags institution för godkännande, och säger de att en vagn är bra så borde den ju vara bra. Helt plötsligt blev jag därför väldigt nyfiken på att bilda mig en egen uppfattning om Trille Viper 4S och sen jag fick hem detta exemplar har jag också i mycket större utsträckning lagt märke till vagnen ute på stan. Kanske är det fler som köper den efter att den blev Bäst i test, eller så är det bara jag som har blivit bättre på att notera den när den rullas ombord på tunnelbanan eller rullar förbi nere på gatan. Viper 4S beskrivs av återförsäljare som en unik duovagn med optimerad körkomfort, återstår att se om den kan leva upp till sitt rykte.

Mina barn är 2 respektive 4 år gamla. Den yngsta är cirka 97 cm lång och den äldsta är cirka 105 cm lång. Utrymmesmässigt så har Viper 4S en relativt generös sittdel, det är inte tight på sidorna för något av barnen och de skulle rymmas där i även vintertid när man har mer kläder eller kanske en åkpåse i vagnen. Längdmässigt kändes sittdelen ännu bättre. Min äldsta har förstås alldeles för långa ben, men han tyckte själv att det var bekvämt i vagnen och huvudet har fortfarande stöd mot ryggstödet. Min yngsta som är en knapp decimeter kortare fick väldigt bra plats och hennes ben skulle kunna växa en bit innan de helt tar i fotstödet. Längden på sittdelen är faktiskt något som är nytt på årsmodell 2013, den är numera fem centimeter längre än på de gamla årsmodellerna. Smart drag från Trilles sida, för som vagnen är nu kan den inte beskyllas för att ha en liten sittdel. Bygeln är också den generös för benen i och med att den sitter rätt högt upp. Trånga byglar är både obekvämt för barnen och bökigt för den förälder som ska hjälpa barnet i och ur vagnen. Bygeln går även att vinkla ned men den verkar inte vara avtagbar, vilket jag gärna hade sett att den var. Selen i sittdelen är en normal fempunkttsele, vadderade axelkuddar ingår.

När vi ändå är inne på det, så ska även framhjulsupphängingen var annorlunda från och med denna årsmodell. Jag har hört att vagnen tidigare har tenderat att vara trögstyrd men det tycker jag inte att den är nu. Kanske något tung ibland men hävkraften med handtaget högt upp är helt godkänd och det är mest när vagnen ska lyftas in i bilen som tyngden märks av. Uppdatering: Enligt nya uppgifter väger vagnen drygt 16 kg, vilket förklarar varför den känns tung när vi har lyft den. Vikten påverkar dock inte körupplevelsen så mycket, utan det är främst vid i och urlastning i bilen som den märks av.

Bild ett visar vagnen med sittläget, som i princip är fullt upprätt. Bild två är viloläget och den tredje bilden är förstå liggläget. Det är inte 100% plant men ett väldigt bra liggläge och min yngsta har sovit väldigt gott när vi varit ute på promenad med Viper 4S. Fällningsmekanismen är svår att fånga på bild och faktiskt inte helt okomplicerad att använda sig av, men som med det mesta så gäller det att över in den rätta knycken så blir det mycket lättare. Vagnen har samma lägen på sittdelen oavsett om den är framåt- eller bakåtvänd.

Den fjärde bilden visar suffletten i fullt utfällt läge, och med luckan uppfälld för extra bra vädring. Suffletten har bra täckning men jag önskar att den främre sufflettbågen var högre. Med suffletten väl uppfälld så finns det gott om utrymme under den men på vägen dit så slår den främre sufflettbågen nästan i barnets huvud. Det är framför allt ett problem om man bara vill ha suffletten halvt utfälld, vilket jag vill ganska ofta när det är soligt ut och barnet vill ha lite skugga för ansiktet men ändå kunna se ut bra. Däremot så sitter suffletten bra på plats, även om man kör i terräng så håller den sig i det läget den är ställd i. Bild 5 och 6 visar vagnens handtag i lägsta respektive högsta läget. Det finns ett flertal lägen däremellan. Jag tycker att högsta läget är väldigt bra och högt, det ger mycket benutrymme vilket gör att även längre föräldrar kan gå bekvämt bakom vagnen. Handtaget regleras enkelt genom att en knapp mitt på hålls in.

Dags för detaljer!
1: Varukorgen är normalstor men utrymmet upp till sittdelen är väldigt bra. Det går att stapla rejält på höjden och varukorgen är enkelt att komma åt från de flesta håll, oavsett i vilken riktning man har sittdelen.
2: Baktill på suffletten finns en liten förvaringsficka.
3: Att fälla vagnen är riktigt enkelt. Jag trycker ihop handtaget i lägst läget, vrider om handtaget i den riktning pilen visar samtidigt som jag trycker in handtaget lite mer, så viker vagnen praktiskt taget ihop sig själv.
4: De snurrbara framhjulen går självklart att låsa, vilket kan underlätta om man ska ta sig fram i lite extra grov terräng.

På bild 1 ser man hur Trille Viper 4S har ett ställbart fotstöd som går både att vinkla nedåt, uppåt eller ha rakt framåt. Min dotter kan, som bild t2 visar, sitta med benen helt rakt och foten mot fotstödet – vilket är ett helt okej benutrymme enligt mitt tycke, och dessutom en bra platta för barnen att vila fötterna mot. Bild 3 visar vagnen med sittdelen vänd mot föraren. Skymtar gör även bromsen, som är en vanlig fotbroms.

Trille Viper 4S har alltså stora lufthjul varav de två framtill är snurrbara, samt en vändbar sittdel. Detta är en efterfrågad kombination när det gäller vagnar som ska funka bra i terräng och jag tycker att Trillen gör bra ifrån sig även utanför asfalten. Den har fjädring baktill och det går att få upp ett visst gung, även om det finns andra vagnar som gör det ännu bättre. Vagnen är i alla fall inte stum och hjulen är stora nog att klara av ojämn mark, lite rötter och stenar. Jag tycker dessutom att Viper 4S har ett ganska bra rull, det krävs inte att jag aktivt skjuter vagnen framåt utan den håller farten fint. Vagnen var kanske något seg främst vad gäller svängarna vid första körning men det gav med sig väldigt snabbt efter lite användning, utan att jag ens behövde smörja upp den, och jag tycker att vagnen lämpar sig väldigt bra för promenader.

De två övre bilderna visar sittdelen i liggläget. Min dotter var sjuk när vi fick hem Trillen och den etablerade sig snabbt som hennes favoritfåtölj framför tv:n, så jag gissar att sitt komforten är väldigt god! Även i liggläget kan hon ha benen näst helt utsträckta och det syns ganska väl att det finns utrymme även på sidorna.

Jag tror att Trille Viper 4S kan se stor ut men i själva verket är den inte någon riktigt bjässe, även om den knappast kan klassas som en minivagn heller. Bredvid Bugaboo Buffalo ser de båda vagnarna i princip jämnstora ut, Viper 4S är dock lite mer fyrkantig i sitt format än vad Buffalon är – som ju smalnar av rätt mycket över framhjulen. Vagnen är 63 cm bred, vilket är 3 cm bredare än Buffalon. Jag upplevde inte att det var svårt att ta sig fram med vagnen inne i Stockolm city, inte heller i kollektivtrafiken kändes den för stor. Dessutom är det alltid till sin fördel med en vagn vars handtag kan bli väldigt kort när man ska åka buss eller tunnelbana. Då slipper man sticka ut och man slipper folk som går in i vagnen när de ska ta sig förbi. Trille Viper 4S bredvid Orbit Baby G2 är en ganska rolig syn, Orbit är så funktionsspäckad att det känns som att man skulle behöva en kurs för att inte missa någon smart liten spak. Trille Viper 4S är mycket mer funktionell och rakt på, vilket kanske låter tråkigt men jag kan uppskatta en vagn som är just en vagn och som lägger fokus på att uppfylla syftet att funka bra för barnet såväl som för personen som kör vagnen.

Jag gillar vagnen betydligt mer i uppfällt än i hopfällt läge. För även om fällningen av vagnen är väldigt enkel, så gör det ingen enorm skillnad. Den blir en aning mindre om den fälls i två delar, men jag tycker det är bra att den som synes kan fällas i ett stycke oavsett åt vilket håll man har sittdelen. Vagnen ryms utan problem i vår Opel Astra Kombi, men det är mycket mer en promenadvagn än en ha i bilen-vagn. Och min erfarenhet är verkligen att man inte kan få allt i samma vagn, med rymlig sittdel som en stor tvååring med varma kläder sitter bra i så går det inte att också bli pytteliten ihopfälld. Vagnen är 63 cm bred, så lite bredare än många andra vanliga vagnar – som brukar ligga runt 58-61 cm på bredd, men inte så bred att det stör.

Det jag skulle säga är ett starkt kännetecken för Trille Viper 4S, är hur den i mitt tycke gör så jämnbra ifrån sig när man slår samman allt jag skrivit om den. Den sticker inte ut som execeptionellt bra på något område, men inte heller är den riktigt dålig på något. Och visst känns chassit gediget och inte som ett hafsverk. Jag kan tänka mig att det var det som renderade den ett så bra betyg från Råd och Rön – jämn nivå vad gäller funktion och egenskaper. Vagnen funkar på promenad såväl som i stan, att den är stor ihopfälld tas ut av att sittdelen är rymlig, att den inte har så mycket funktioner utöver de grundläggande kompenseras av att bra pris, att den är något bredare än snittet vägs upp av att den faktiskt har fyra stora lufthjul och en klart godkänd körkänsla. Vi gillar Trille Viper 4S som en funktionell all round vagn och som en trevlig promenadvagn, och även om den inte är en stor kärlek för en barnvagnsnörd som mig så har jag inga problem med att se den som en trogen vän för någon som vill ha en barnvagn som gör det den ska och det utan onödiga krusiduller.

2 maj, 2013 17 kommentarer