Recensioner

Bjällra Multibag

av Anna 30 april, 2014

Under slutet av vintern och början på våren har jag testat en produkt som jag för första gången fick nys om på Barn & Baby-mässan i höstas. Denna Bjällra Multibag är en åkpåse, ett babynest och ett överdrag för bärsele i ett. Bara det faktum att man kan använda samma pryl för flera ändamål är en sak jag verkligen gillar, vi bor ganska trångt och inte riktigt har utrymme för att förvara saker i onödan. Babynestet är inte så djupt men smidigt, vilket gör att det kan användas även i barnvagnens liggdel såväl som i sängen eller på soffan. För den nyfödda kan en liggdel blir väldigt stor och ödslig, jag har rullat filtar runt liggdelens innerkanter tidigare men ett babynest är en enklare lösning. Som åkpåse är Bjällra Multibag faktiskt perfekt för liggdel, man behöver inte rulla upp fotändan utan den har passat perfekt i de liggdelar jag testat den i (Bugaboo Donkey, Brio Go Next, EL Super Viking). Åkpåsens baksida är sedan det som utgör madrassen inuti babynestet, och det finns en liten nackkudde som man fäster i åkpåsen om man vill att bebis huvud ska ha lite extra support.

Bjällra Multibag är kanske inte den varmaste åkpåsen men kompletterat med liggdelslock så funkar den även under kalla vintern, annars tycker jag den varit perfekt för vädret i slutet av vintern och början av våren. Pälskanten är för övrigt avtagbar, och om man som jag har en bebis som inte alltid gillar att åka vagn utan tillbringar en hel del tid i selen, då är det skönt att inte behöva packa med selöverdraget utan kunna dra av åkpåsens lock och spänna fast det utanpå selen. Locket har nämligen två små spännen som gör att man kan fästa det i selen eller i sina kläder. Det finns även en liten luva med som täcker bebis huvud och funkar bra mot snö och lättare regn.

Hur Bjällra Multibag funkar för större barn eller i sittdel får jag återkomma om, men för den lilla bebisen som åker liggdel och ibland vill bli buren i selen så tycker jag att den är riktigt smart.

30 april, 2014 5 kommentarer

Emmaljunga Super Viking

av Anna 24 april, 2014

Recension av Emmaljunga Super Viking.
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Emmaljunga via Babyexperten. Ordinarie inköpspris för Emmaljunga Super Viking med chassi, en sittdel, en liggdel och syskonvagnsadapter är cirka 8850 kronor.
Försäljning:Det finns ett litet antal Super Viking ute på andrahandsmarknaden så exakt värde är svårt att säga men det ligger relativt högt, en vagn med endast sittdel går för cirka 5000 kr.
Typ av vagn: Duovagn, separat ligg- och sittdel, samt syskonvagn, på längden.

Varning för barnvagnssnusk! Men när jag la upp en första bild på denna Emmaljunga Super Viking på Instagram så skrev jag något i stil med att ”nu är min Emmaljunga-oskuld tagen”. Det är inte helt sant, för jag har tidigare kört en Emmaljunga från 70-talet och även en Nitro under en kortare period, men det känns ändå så. När jag väntade mitt första barn så var det i princip bara Emmaljunga och Brio jag kände att valet stod mellan, och just då fanns ingen EL-modell som tilltalade mig. Men första gången jag såg Super Viking på bild så kände jag att det kunde vara en vagn för mig. Efter att ha kört vagnen i en dryg månad i många olika sorters terräng, med ett barn och med två barn i, så är min åsikt att Super Viking en väldigt väl genomförd och smart barnvagn som det är riktigt trevligt att ta en promenad tillsammans med.

Vi börjar med hur vagnen funkar för det minsta barnet och jobbar oss uppåt i barnaskaran, tycker jag. Bebisen har nu blivit 11 veckor gammal men med Super Viking behöver man inte tänka så jättemycket på bebisens längd i alla fall (maxvikt för liggdelen är som vanligt 9 kg), för den är väldigt rymlig. Min vanliga mjuklift går i liggdelen med stora marginaler och något som verkligen sticker ut med denna liggdel är hur mysig och ombonad den känns. Madrassen är så fluffig, det känns lite som att lägga sin bebis i en lyxig hotellsäng. Suffletten går att ha i flera olika i lägen och som mest utfälld så är den lite framåtlutad, så solskyddet för barnet blir bra. Kombinerat med liggdelslocket, som fästs med kardborre och tryckknappar, så kan man skärma av väl för vind och väder. Liggdelen har sitt bärhandtag inbyggt i suffletten och den lossas från chassit genom en mekanism som sitter på undersidan, i liggdelens fotända. Vagnen kan fällas med liggdelen på och den sitter tillräckligt högt upp för att man ändå ska ha bra tillgång till varukorgen. Ett annat plus med Super Viking som liggvagn är att liggdelen är högt positionerad på chassit, så man behöver inte böja sig djupt ned för att komma åt bebisen och är man en längre förälder så är det skonsammare mot ryggen med en högre vagn. Då jämför jag framför allt med den Bugaboo Donkey jag vanligtvis kör min bebis i.

Emmaljunga Super Viking har en vändbar ergonomisk sittdel, det vill säga hela sittdelen fälls och inte bara ryggstödet – sittdelen är skålformad och barnet sover i en ”sittposition”. Sittdelen har fyra lägen men det fjärde och mesta liggläget är inte avsett för att användas med barn i sittdelen utan är läget som ska användas när vagnen fälls med sittdelen på. På bilden ovan, bilderna 4 till 6, så syns i tur och ordning sittläge, viloläge och liggläge. Bilderna 1-3 visar sittdelens sufflett i olika positioner. Suffletten är enkel att reglera, inga knappar behöver tryckas in, och sitter snyggt i alla lägen iom med att kardborre på sittdelsryggens kant håller sufflettyget spänt och på rätt plats. Fullt utdragen är suffletten väldigt vältäckande även i liggläge.

Super Vikings sittdel är lite unik i ett avseende, och det är maxvikten den är godkänd för. Hela 24 kg barn kan man lästa i, när vagnen körs som singelvagn. Jag var lite fundersam över om det skulle vara svårt för ett större barn – min femåring är inte ens nära 24 kg – att rymmas under suffletten och om Emmaljunga tagit hänsyn till både högre vikt och längd på barnet, men på bilderna nedan så syns det ganska tydligt att det inte är ett problem.

Jag gillar sittdelen på Super Viking, den känns rymlig i själva sittytan. Fotstödet kunde vara längre men åtminstone för mina barn är det inte ett bekymmer att behöva sitta med lite böjda ben. Däremot hade själva fotstödsytan kunnat få vara djupare, med klumpiga stövlar och vinterskor gled min treårings fötter hela tiden av fotstödet och det slutade med att hon oftast satt med dem fritt dinglande. Utrymmet i ryggen är bra för båda barnen och det är väldigt mycket rymd mellan bygeln och sittdelsryggen så jag tror att även min treåring skulle kunna sitta i sittdelen med overall och åkpåse utan att det blir för tight.

Suffletten slår precis i femåringens huvud när man drar ut den, men väl i utfällt läge så hade han massa luft mellan huvud och tyg. Treåringen kan sitta raklång när man fäller upp och ned suffletten. Sittdelen känns alltså rätt bra utformad för att funka för stora barn, sen är den inte jätteombonad och jag skulle inte lägga min snart 3 månader gamla bebis i den – men det är den ju heller inte tänkt för och ergonomiska sittdelar ska ju inte heller användas ihop med mjuklift. Även att köra vagnen med stora barn i – femåringen väger cirka 18 kg – funkar bra. Chassit känns välbalanserat och handtaget har en bra vinkel så att häva vagnen över trottoarkanter kräver ingen större styrka.

Dags för lite detaljer!

1: Sittdelens fäste. De tre gröna rutorna markerar sittdelens tre lägen, den gul/vita visar ihopfällningsläget. För att lossa sittdelen från chassit så trycker man in den ljusgråa spärren och drar sittdelen rakt upp.
2: Den delen av chassit som man fäster sitt- och liggdelen i. Inga adaptrar behövs utan de klickas bara på plats.
3: Undersidan av liggdelen. För att lossa liggdelen från chassit så trycker man in den lilla runda knappen och drar spärren mot sig, det hörs ett klickande ljud och sedan är det bara att lyfta liggdelen rakt upp i handtaget i suffletten.
4: Bromsen, ganska hård sådan men det gillar jag för det gör att vagnen står ordentligt fast och stadigt när den är bromsad.
5: Liggdelens sufflett regleras i läge genom att man trycker in en knapp vid vardera sufflettfäste. Lite knepigt att det kräver två händer men den stora fördelen är förstås att suffletten håller sig i samma läge och inte kan glida bakåt.
6: Varukorgen är rymlig och har en maxvikt om 10 kg oavsett om vagnen kör som singel- eller syskonvagn. Den går att komma åt framifrån men öppning bakåt är betydligt större.
7: Ihopfällningsmekanismen – en på vardera sida av chassit och det är väldigt enkelt, man trycker in den gråa knappen och drar mot sig, sedan måste man dra undan metallspärren innan chassit kan fällas ihop helt.

Emmaljunga Super Viking har ett greppvänligt handtag som fick en spontan hyllning från min man efter att han kört vagnen, äntligen ett handtag som funkar bra även för lite större händer, tyckte han. Jag tycker också att handtaget är skönt att hålla i och uppskattar att det går att vinkla i många olika lägen så det funkar bra både för lite kortare och lite längre barnvagnsförare. För att ändra läge på handtaget så ska knapparna på vardera led tryckas in, de syns på fjärde bilden i övre raden. De var lite tröga inledningsvis men jag tycker de ger sig med tiden och blir enklare att trycka in. Fotstödet regleras på samma sätt med knappar och är helt klätt i tyg. Det går att ha rakt ut samt uppåt och nedåt i olika positioner. När sittdelen ska förvars kan fotstödet fällas helt in i sittdelen så att den blir enklare att förvara utrymmessnålt.

Lite fler detaljbilder på själva sittdelen:

Närbild på sittdelens markering över de olika lägena.

Själva fällningsmekanismen, en rem som dras upp och sedan vinklar man sittdelen tills den klickar i det läge man önskar. Precis som knapparna på handtaget kräver remmen en inkörningsperiod, den är lite trög i början men det blir bättre för varje användning.

Sittdelen med fempunkttsele i. På denna bild syns ju också sittdelsdjupet och avstånd mellan sittdelsrygg och bygel väl.

Sittdelen har swingaway-bygel, bästa sortens bygel!

Själva bygeln har ett yttre lager som är väldigt mjukt för barnet att luta sig mot.

Super Viking kan fällas i ett stycke med både ligg- och sittdelen på. Den blir ganska kompakt men eftersom att chassit är långt för att kunna funka väl även i syskonutförandet så är är ju vagnen alltid ganska lång när den är ihopfälld. Chassit blir dock relativt platt och fäller man sittdel och chassi för sig kan man packa det kompakt, ännu mer så om man även klickar av hjulen. Bakluckan på fotot ovan tillhör en VW Touran och i den går vagnen precis in längdmässigt om den ställs in som på bilden. På översta bilden till höger i collaget syns den grå plastspärr som man kan låsa ihop chassit med, utan den är chassit olåst och fälls upp automatiskt när man lyfter den i handtaget. På denna bild syns även sittdelen när den är ihopfälld i minsta läget, med bygeln av och fotstödet helt infällt.

En av de bästa sakerna med Super Viking är själva körkänslan. Jag gillar verkligen rullet och vagnen har även lite fjädring som gör åkturen skön också för barnet i vagnen. Vagnen är mycket lättsvängd och eftersom att den är blott 57 centimeter smal så är den en fröjd att köra runt med i stadsmiljö och i köpcentrum, samt tar upp väldigt lite plats i kollektivtrafiken. Super Viking har stora hjul både fram och bak. De har rullat på fint även i lättare terräng och klarar av gräs och grus utan att stanna upp, däremot har de problem med att grus fastnar i hjulen och gräver sig in i dem. Det ser väldigt fult ut men det är ett rent estetiskt problem som Emmaljunga, enligt vad jag har hört, är medvetna om. Grus i hjulen undviks till viss del om man är duktig på att borsta av hjulen efter varje användning men lite tråkigt är det med de små hål som uppstår när man pillat loss en stor sten som fastnat. Utöver detta så finns det inte mycket att invända mot hos Super Viking, den har det mesta av det jag önskar hos en bra duovagn och den känns väldigt gedigen och välgjord, något som väl Emmaljunga också är lite kända för. Som singelvagn så tål Super Viking stora barn mycket väl och den har nästan ännu bättre rull med sittdelen på än med liggdelen, jag antar att det handlar om att tyngdpunkten hamnar lite annorlunda. Trots 16 kg barn i sittdelen så är vagnen enkel att svänga och känns aldrig trögkörd.

Super Viking som syskonvagn funkar men är inte en lika stor hit. Andelen kombinationer av hur sittdel och liggdel kan placeras är inte så jättemånga men Super Viking som syskonvagn känns mer tänkt för familjen som främst har behov av att köra två barn under kortare sträckor och stunder. Det handlare inte egentligen om utrymmet så mycket – som bilderna ovan visar så finns det mycket luft mellan barnets ansikte och liggdelen och storasyskonets ben får gott om plats i varukorgen – utan mer om tyngdpunktsplacering. När jag kör bebis och treåring så är jag i större behov av att ha bebisen nära tillhands, så treåringen fick sitta i sittdelen placerad längst fram. Vagnen rullar fortfarande på fint och att svänga är inget större problem, men den blir väldigt tung att häva och att ta sig över trottoarkanter blir en liten kamp där man får hänga sig över handtaget för att få upp framhjulen. Vagnen är även mer benägen att dra åt sidorna när man kör på sluttande underlag men det kan man slippa om man låser framhjulen. Med liggdelens sufflett uppfälld så kan jag inte ha ögonkontakt med barnet i sittdelen där framme men vi hör varandra väl och lutar jag mig lite åt sidan så ser jag ju henne, och hon mig, bra ändå.

Jag får ofta samma fråga angående syskonvagnar på längden, om det inte är tråkigt för det större barnet som sitter gömt bakom liggdelen eller sittdelen för det andra syskonet? Förutom Super Viking har jag kört andra syskonvagnar av inlinemodell och just mina barn har inte klagat. De har ändå sett bra åt sidorna och varit nöjda med vagnsåkande trots att de inte har helt fritt synfält. Så mitt svar är att det nog är olika från barn till barn och att det tyvärr är något man måste prova sig fram till hur väl det funkar för ens egen familj.

Jag har också fått frågan om hur jag tycker att Super Viking som syskonvagn funkar i kollektivtrafiken och det går faktiskt bra. Den går in i hissar precis, man får stå bredvid vagnen istället för bakom, och jag har inte upplevt att den stuckit ut för mycket på längden i tunnelbanan. Har man sittdelen i liggläge, som på bilden ovan längst till höger, så är vagnen maximalt lång och jag mäter den då till cirka 150 cm. För att man ska kunna ha sittdelen i liggläge så måste bygeln tas av men det funkar och det är i det läget även enklare att få barnet i och ur sittdelen.

Adaptrarna för att göra om Super Viking till syskonvagn ser ut som ovan, de är ganska stora och otympliga att förvara när de inte sitter på vagnen, men väldigt enkla att klicka på chassit och de tas lika enkelt loss genom att man drar i den cirkelformade spärren. För mig känns Super Viking som en vagn som kan funka bra som syskonvagn för syskonet som oftast går men ibland vill vila benen, eller om man ofta åker bil och inte vill ha en klumpig syskonvagn på bredden men kanske vill köra båda barnen i vagn väl framme vid destinationen, eller när man går till förskolan och vill lämna sittdel + adaptrar där för att köra vagnen som singelvagn med liggdel under dagen. Lite mer som en kortsikig lösning än som en syskonvagn som man kör med två barn i under längre promenader dagligen. Dock har jag inte testat den med två sittdelar, så jag reserverar mig för att den kanske funkar bättre och blir mer balanserad i det utförandet.

Super Viking har ett lite roligt tillbehör i form av denna shoppingkorg, som påminner både lite grann om Bugaboo Donkey Monos sidokorg och om shoppingkorgarna som finns som tillbehör till Orbit Baby G2. Korgen är godkänd för en belastning på 2 kg så det är främst lätta saker med stor volym, tänk barnens jackor eller ett paket hushållspapper, som den är avsedd för. Den klickas enkelt på plats, kan bara sitta på chassits vänstra sida sett från handtaget, och sitter väldigt stadigt på. Handtaget fälls upp och ner när man drar i det och samma gäller stödet under korgen. När den ska förvaras blir den väldigt platt och kan enkelt läggas i varukorgen. Med shoppingkorgen på får jag vagnens bredd till cirka 75 cm, så då är det precis att den klarar sig enligt Stockholmsmåttet, det var på millimeterna jag tog mig in i vissa hissar i tunnelbanan men det gick. Shoppingkorgen känns som ett kul tillbehör och mest användbart för den som ofta handlar med vagnen och behöver lite extra yta för avlastning.

En av de egenskaper hos Super Viking som tilltalar mig mest personligen är utseendet. Hur en vagn ser ut spelar inte så stor roll om den inte är trevligt att köra, men eftersom att Super Viking är ett riktigt bra all round vagn – enkel med genomtänkt med bra rull, så är det ett stort plus att den faktiskt också är snygg. I helsvart utförande med sittdelen på och suffletten fullt utfälld ger vagnens siluett mig lite Darth Vader-vibbar men det är ett stort plus i min bok just att Super Viking så snabbt och enkelt kan byta utseende. Lösa suffletter finns att köpa till både sittdelen och liggdelen, den klarblåa suffletten är en superhärlig färgklick och den vita leatherette-suffletten gör sittdelen ljus och ger den en lite extra lyxig känsla.

Det känns som att Emmaljunga är något riktigt bra på spåren med Super Viking. Med en mer grustålig yta på hjulen så känns det som en blivande klassiker. Syskonvagnsdelen skulle jag klara mig utan men samtidigt gillar jag att vagnen är stark och att den går att köra två barn i om man skulle ha det behovet vid tillfälle. Det är som singelvagn den briljerar och med en maxvikt på 24 kg har den inte så mycket konkurrens vad gäller andra vändbara sittvagnar.

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Se pris för Emmaljunga Super Viking hos: Köpbarnvagn.se

24 april, 2014 29 kommentarer

Elodie Details Black Edition skötväska

av Anna 2 april, 2014

Recension av Elodie Details Black Edition skötväska

Jag brukar säga att det är en djungel man måste ta sig igenom när man är på barnvagnsjakt, men det här med skötväskor är faktiskt snäppet värre. Om man väl lyckats välja märke och modell så återstår ändå beslut om utförande i form av färg eller mönster. Vill man göra det lätt för sig så testar men en riktigt populär skötväska i helsvart – som denna Black Edition från Elodie Details.

I och med att jag inte har så många andra skötväskor att jämföra med så avhåller jag mig från det. Men det kommer fler skötväskerecensioner här på bloggen längre fram. Då hoppas jag även kunna bjuda på lite jämförelse. Så, istället berättar jag kort och gott om hur jag uppfattat Black Edition såhär efter två månaders användning.

Elodie Details Black Edition smart upphängning på vagnen med separata krokar

Rymlig och lättpackad skötväska med många fack

Just nu har jag i skötväskan följande grejer förutom den medföljande skötbädden: tre små handdukar, ett paket våtservetter, två paket näsdukar, en necessär med lite sjukvårdsgrejer, en bomullsfilt, två par ombyten för bebis, 6-8 blöjor, en extra mössa, extra strumpor och någon stackars napp som ingen vill suga på. När vi även haft mellanbarnet med så har jag utan några som helst problem kunnat klämma ner några blöjor till + ett ombyte för henne. Väskan är drygt halvfull och ytterfacken har jag inte packat alls. I mina ögon är Black Edition en väldigt rymlig skötväska med bra uppdelning av facken. Som man ser på bilden ovan har den ett huvudfack och sen mindre fack på insidan – 2 på ena sidan och 3 på andra. Ytan är lite lätt glansig och lätt att torka av om den blir smutsig.

Smart upphängning med separata krokar

Med väskan följer dels en lång axelbandsrem, som jag förvarar löst i ett innerfack i fall jag skulle behöva bära väskan själv. Dels ingår två stycken upphängningsremmar med krokar. Dessa fäster man på vagnens handtag med hjälp av kardborrband och sen hakar man bara fast krokarna i upphängningsremmarna på själva väskan. Notera att nästan ingen barnvagn godkänner belastning av handtaget med skötväska. Detta beror främst på grund av tipprisken, så detta får man göra på eget bevåg!

I alla fall, jag tycker det här med lösa upphängningsremmar är så galet smidigt. Ingen risk att skötväskan glider nedåt längs handtaget. Och ska jag lämna vagnen så kan jag bära bebis på ena armen och med andra handen lossa skötväskan. Sen kan jag trä väskans handtag över armen och därefter bära bebis med båda händer igen. Jag har hittills testat väskan på Bugaboo Bee+, Donkey, EL Super Viking och Brio Go Next. Den har funkat lika bra på samtliga vagnar.

Black Edition är rymligt, lätt att organisera i tack vare facken och har smart upphänging som gör det enklare för mig att få med mig skötväskan och samtidigt sparar utrymme i varukorgen. Ovanpå detta så är den riktigt snygg. Elodie Details Black Edition skötväska kommer bli långvarig hos oss!

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Se pris för Elodie Details skötväska hos: Babyland

2 april, 2014 6 kommentarer

Bugaboos ulldyna

av Anna 25 mars, 2014

I slutet av november skrev jag ett blogginlägg om två olika sittdynor i ull för barnvagnen, och nu har jag hunnit använda Bugaboos dyna tillräckligt för att tycka till om den. Först av allt – Bugaboo tar det här med ull väldigt seriöst och det märks att de inte snålat på materialkostnaderna. Bebisen fick Bugaboos fina ullfilt i present och jag tror inte jag känt på något som är så mjukt men samtidigt så varmt och kompakt. Utöver dyna och filt så har ju Bugaboo även släppt madrassöverdrag till liggdelsmadrassen i samma Wool-kollektion. För den som vill veta mer finns en snygg infographic på Bugaboos hemsida.

Ulldynan har samma form som Bugaboos vanliga dynor men saknar fickan upptill som träs över sittdelsryggen för att dynan inte ska glida. Den har dock flärpen som ska fästas under plattan i sittdelen. Jag trodde att dynan skulle glida i ryggen eftersom att den inte går att förankra lika ordentligt i sittdelen, men trots många i och urstigningar så har den inte glidit en cm. Dynan är vändbar med en en vit sida i 100% ren ull, och en quiltad, grå sida i 100% bomullsjersey. Sittdynan kan öppnas i ryggen så man behöver inte trä om selen för att sätta den på plats. En annan sak jag oroade mig över var att dynan skulle se väldigt smutsig ut när ett barn i valanvänd overall satte sig på den fina vita ullen, men den mesta smutsen har väldigt enkelt gått att liksom borsta av ytan. Dynans främst funktion, att hålla värmen, får gott betyg från oss då sittdelen aldrig känts kall med den i. Dynan går att tvätta i maskin men jag har inte behövt testa det än. Nu börjar det bli varmare i luften så det är snart dags att vända sida och testa hur bomullsjerseyn gör sig i vårvädret.

Se pris för Bugaboo sittdyna hos: Bugaboo

25 mars, 2014 14 kommentarer

Vad är skillnaden mellan Brio Go och Go Next?

av Anna 21 mars, 2014

Nu var jag snabb, kanske ni tänker? Go Next har trots allt bara rullat runt med oss i två veckor, men jag har hunnit bilda mig en rätt bra uppfattning om vagnen och hur den fungerar i grunden kan jag ju redan sedan innan. Allt jag skrivit om Brio Go finns samlat HÄR och min numera ganska gamla recension av en Brio Go -09 finns HÄR. Det här blir inte en fullskalig recension utan jag tänker fokusera på precis den frågan jag redan fått ett oräkneligt antal gånger: vad är skillnaden på Brio Go och Brio Go Next?

Vid en snabbt titt kan jag tänka mig att det är svårt att se skillnad på vagnarna, om det inte förstås vore för att Go Next kommer i nya färger och tyger som inte finns på vanliga Go. Men skillnaderna finns där och även om de oftast är ganska små så är de många, gemensamt lyfter de sedan verkligen Go till nästa nivå.

Det viktigaste först – hjulen! Go Next har lufthjul baktill och punkteringsfria hjul framtill. Jag tycker att det märks att bakhjulen är luftfyllda, det känns som att vagnen rullar ännu lite mjukare över ojämnheter i marken – men självklart bidrar vagnens fjädring också till den stötfria körning. Största skillnaden är väl dock något som jag vet att många ägare av äldre modeller av Brio Go har stört sig på – själva ytan på hjulen. Vissa Go har nämligen haft stora problem med att gummit i princip ätit upp gruskorn, som sedan måste pillas bort för hand men lämnat stora fula hål i däcken och kvarstående smågrus har gjort att det skramlar om vagnen när man kör den. För att illustrera hur detta problemet är helt borta nu så fotade jag hjulen efter en rejäl promenad. De är skitiga men de är helt grusfria och jag har inte borstat av dem innan bilden togs! Jag har själv kört Go med hjulen fulla av grus, och skillnaden är verkligen som natt och dag.

Brio Go Next varukorg har uppvikbara kanter

Nästa uppdatering är varukorgen, som fått stadiga kanter som kan vikas upp och ner efter eget tycke. Bakgrunden till detta är att Gos underbar, stora varukorg haft nackdelen att grus, löv och annat småskräp från marken sprätter in i korgen via hjulen. Det finns en separata varukorgsväska för Go att köpa, men på Next finns alltså ett inbyggt skydd i form av dessa kanter. Bilder till höger i bilden ovan visar att småstenar fortfarande skvätter upp, men de fastnar utanför kanterna och det jag haft i varukorgen har förblivit rent och torrt. Jag gillar kanterna och tycker absolut att de är en positiv förändring av vagnen. Nackdelen är att med dem uppfällda så blir varukorgen lite trängre och att få in och ur större saker framifrån blir lite knepigare. Det går förstås bra att inte använda kanterna och då är varukorgen som den alltid varit.

Brio Go Next med melerad klädsel och solkeps på liggdelens sufflett

Liggdelen till Go Next känns mysigare än de äldre liggdelarna. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, men jag uppfattar den som mer ombonad på något sätt. Den gråmelerade textil bidrar absolut, men det bästa är solkepsen. Det känns som att jag kommer tjata sönder följande fras i det här inlägget, men solkepsen är så efterlängtad! Med den nedfälld och flärpen på liggdelslocket uppfällt så är bebisen nästan helt avskärmad från omvärlden. Solkepsen fästs med magnet så den går att fälla upp och ned ljudlöst. Suffletten har en vädringsficka som öppnas med dragkedja, och hela klädseln på liggdelen är enkel att ta av och på. Precis som innan kan liggdelen fällas ihop och bli relativt platt.

Go Next med liggdelslock med magnetfästen

Det här med magnetlås förekommer på flera ställen, förutom för att hålla uppe solkepsen på liggdelen så fästs även hela liggdelslocket på liggdelen med magnet. Det är lite klurigt att förklara men en magnet sitter i själva klädseln på liggdelen, sen en i liggdelslocket och en tredje i sufflettens hörn. Rätt placerat så klickar det till av sig själv. Verkligen positivt att kunna fästa det utan ett ljud! Dessutom har Brio förbättrat själva lockets konstruktion också, så nu finns det dragkedjor på sidorna som gör att liggdelslocket kan öppnas nästan helt men ändå sitta fast på vagnen. Love it! Liggdelsflärpen fästs på insidan av suffletten i två öglor, och högre upp inuti suffletten finns två öglor för att fästa barnvagnshängen i. Längst ned i liggdelens fotända finns två fickor där man kan lägga småsaker, jag har förvarat mössor, vantar, nappar och nycklar däri.

Sittdelen har jag inte kunnat testa i praktiken, min lilla är för liten och de stora en aning för stora. Men här kommer ändå en snabb genomgång över vad som skiljer sittdelen på Go Next från sittdelen på Go. För årsmodell 2014 av Go så är vissa nyheter gemensamma med Next, då tänker jag på att klädseln är enkelt avtagbar med dragkedjor för lättare rengöring och att fotsacken fästs med tryckknapp istället för de där lösa fästena som skulle hakas på under sufflettfästet. På Go Next har även sittdelen fått en solkeps och nu kan ingen anklaga den här suffletten från att vara för kort. Även denna solkeps fästs med magnet.

Både sittläget och liggläget på sittdelen är detsamma som tidigare. Många undrar varför Brio Go inte har fullt liggläge. Förklaringen är att Go har så bra gung, och sen årsmodell -13 och framåt är det ju fjädring även på framhjulen, att ett helt plantliggläge på sittdelen skulle innebär att barnets huvud hamnar i ett negativt läge när fjädringen är maxad. Och att huvudet alltså lutar nedåt, är lägre positionerat än fötterna, är inte så bra för barnet. Med en lätt lutning på sittdelsryggen så förhindras detta och man kan gunga loss under promenaden utan att barnets huvud någonsin hamnar för lågt.

Klädsel och tillhörande fotsack till Brio Go Next

På insidan av sittdelen finns på båda sidor fickor att stoppa ned mindre saker i, bilden under visar knappen man fäster fotsacken i. Klädseln täcker nu även undersidan av fotstödet, mest en estetisk förbättring som jag förstått det men visst ser det snyggare ut. En annan mindre förändring, svår att fånga på bild, är att klädseln runt bygeln fått lite annan design så att dragkedjan täcks bättre och inte kan glida upp så lätt. Fotsacken till sittdelen är rejäl och precis som med liggdelen kan man nu även på sittdelen få till en rejäl avskärmning och skydda barnet där inne från både vind och insyn när man har solkepsen nerfälld och fotsacken på.

Om jag också ska lämna ett omdöme om vagnen i sin helhet så blir det ett positivt sådant. Min bebis älskar vagnen! Av de vagnar han åkt i så somnar han allra snabbast och sover allra bäst i Go Next. Gunget är helt oslagbart, det är som att styra en båt över ett hav snarare än köra en vagn över asfalt. Grus är inte längre något problem, hjulen ser likadana ut efter två veckors flitig körning som de gjorde efter första timmen. Packutrymmet i varukorgen får högt betyg, jag får plats med allt och lite till. De nya kanterna håller dessutom sakerna på plats och rena från lerstänk och småsten. Så jag måste säga att precis som den lilla som gillar att sova i liggdelen så är också jag rätt kär i Go Next. Vanliga Go är också en väldigt bra vagn som ligger högt på min lista och visst är det mest mindre förändringar som gjorts på Next om man ser på dem var för sig; en solskärm här, en ny knapp där, nya hjul – men sammantaget tycker jag ändå att de är saker som gör det värt att välja Go Next framför Go. Jag förstår att det faktum att det säljs i duopaket enbart och kostar 11000 kronor är något som är avskräckande för många. Kanske är i alla fall det förstnämnda något Brio kan komma att ändra på. Skulle jag köpa en vagn med liggdel och sittdel idag, och jag gillade Brio Go som koncept, då skulle jag tyckte det var värt den extra slanten för att få en Next.

21 mars, 2014 25 kommentarer

Babyzen Zen

av Anna 10 mars, 2014

Recension av Babyzen Zen.
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från babyzen. Ordinarie inköpspris för Zen duopaket ordinarie färger ligger på cirka 9995 kr. Duopaket i ltd edition kostar 10999 kronor.
Försäljning: Vagnen har precis nått svenska marknaden och det finns ingen begagnad till försäljning än. Men i och med att den är ovanlig på marknaden och lär så vara ett tag till, så gissar jag att andrahandsvärdet inledningsvis kommer vara högt.
Typ av vagn: Duovagn, separat ligg- och sittdel.

En vagn med en egen lampa – va? Ja men så kan det se ut år 2014! Men även om Babyzen Zen kanske ser ut som barnvagnen från framtiden så är den inte alls så spacad som den kan verka vid första anblicken. Och tur är väl det. För personligen är jag inte så imponerad av vagnar med tusen häftiga funktioner men som inte rymmer ett riktigt barn och helt enkelt inte funkar för användning i vardagen. Visst kan det vara roligt med surroundsystem i suffletten och gps i handtaget men vagnen ska faktiskt rulla bra också. För dig som tror att Zen tillhör kategorin ”kul i teorin men inte praktiken” – den här recensionen kommer nog kunna få dig att tänka om.

Babyzen Zen är en framåtvänd trehjuling, du kan alltså inte ha sittdelen mot dig. Ofta ett litet minus i min bok men Zen har vissa överraskningar på liggdelsfronten som delvis väger upp detta. Maxvikten för sittdelen är 20 kg, högre än standard, vilket bådar gott för lång användningstid. Sittdelen känns också väldigt tålig även när mitt äldsta och tyngsta barn sitter i den. Sittdelen har tre fasta lägen – ett sittläge som har en liten lutning bakåt, ett viloläge och ett i mina ögon bra liggläge – se bilden längst ned till höger. Lägena regleras med hjälp av dragkedjor på båda sidor av sittdelens rygg, vilket är både enkelt och dessutom möjligt att göra med en hand i och med att det går att ta en sida i taget. Sittdelen har fempunktssele som säkerligen känns igen av den som tidigare kört en Babyzen Yoyo. Selen är väldigt rymlig, så inga problem att ha barnen ordentligt fastknäppta även om de har vinteroverallen på sig. I sittdelen så ingår även en vändbar sittdyna vilket både gör den mer vadderad och enklare att hålla ren.

Tripp trapp trull, tänk att jag nu har tre testpiloter för alla vagnar! Kul för mig, men också kul för er som läser för nu kan jag relatera vagnar jag kör till hur de funkar för nyfödd, för treåring och för femåring. Störst och äldst syns här ovan, cirka 110 cm lång och väger 16-17 kg. Detaljbilden nere till höger visar att ryggstödet är rätt högt, han har fortfarande stöd för nedre delen av bakhuvudet och kan alltså luta sig tillbaka i vagnen bekvämt. Däremot är ju fotstödet inte det längsta och han lät gärna fötterna glida ned och vila mot lampan istället. Min femåring åker bara vagn vid sällsynta tillfällen, och han har vid en heldagspromenad vilat benen ett tag i Zen och tyckte själv att han satt jätteskönt. Vagnen var inte heller mer svårstyrd med honom i, så sittdelen balanserar även högre vikt på barnet på ett bra sätt. Däremot är han något för lång för liggläget, huvudet tar i suffletten så pass mycket att det glipar. I sittläge är det dock utan problem som suffletten fälls upp och ned ovanför hans huvud.

Treåringen ryms perfekt i sittdelen, sitter bekvämt med benen även om de är en aning böjda. Huvudet snuddar vid suffletten i liggläget men den glipar inte. Hon är precis över en meter lång och är lång för sin ålder. En fördel med vagnen när den används för lite större barn, är att den är rätt låg i sittdelen. Fördelen med det är att då kan barnen själva kliva i och ur vagnen och jag behöver inte lyfta dem på plats. Det är även något som jag tycker gör Zen med sittdelen på mer stabil. Jag hör ofta en oro om trehjulingar som mer lättvälta och det är nog sant om man försöker köra dem på samma sätt som man kör en vagn med fyra hjul, men i övrigt kan en trehjuling absolut vara stabil om man behärskar körtekniken. Med det sagt så har jag alltid sett till att hålla i handtaget på vagnen när barnen ska sätta sig i den. Det finns ingen bygel för sittdelen men selen är enkel att använda och sittdjupet bra så även om man köra utan selen så glider inte barnet ur sittdelen så lätt.

Zens liggdel är något utöver det vanliga. Av allt smart på vagnen så är det definitivt liggdelen som blivit min stora favorit! Till att börja med så är den väldigt rymlig, mjukliften som precis får plats i liggdelen på Bugaboo Donkey ligger luftigt i Zen – det är förstås orättvist att jämföra en syskonvagn med en singelvagn men liggdelarna på trehjulingar kan vara rätt trånga, och så är inte fallet för Xen. När jag mätte liggdelen med måttband så fick jag den till följande, ungefärliga mått:
Djup: 19 cm till madrassen, 22 cm till botten.
Bredd: 38 cm i mitten av liggdelen, den har rundad fot- och huvudända.
Längd: cirka 78 cm, från insidan av liggdelens ram mellan fot- och huvudända.
Liggdelen klickas fast på chassit med hjälp av två adaptrar och lossas enkelt igen av att man trycker in en knapp på vardera sida av liggdelen. Maxvikten är 9 kg och liggdelen kan lyftas i handtaget i suffletten. Med liggdelen följer ett liggdelslock som har resår nedtill och öglor som håller det på plats upptill. Men inget av det jag räknat upp hittills är ju så särskilt spektakulärt. Vad som utmärker Zens liggdel är följande tre saker: hur pytteliten den är ihopfälld, ställning den är fäst vid, och att den även har ett sittläge. Som man ser på bilden ovan så kan liggdelen faktiskt vikas ihop på mitten och bli så liten och platt att den enkelt kan förvaras även hemma hos den som har riktigt ont om extra utrymme.

Ställningen eller benen på liggdelen sitter alltid fast, när man har liggdelen på vagnen så viks den undan framåt och vilar mot chassit. För att fälla ut dem så pressar man bara in de vita knapparna på båda sidorna av liggdelen och drar isär dem med ena handen. Liggdelen kan då placeras direkt på golvet utan att faktiskt vila mot golvet, och funkar då som resesäng och även som vagga. Den har inga medar att vagga på, men det är lite svikt i liggdelen så den går att vippa fram och tillbaka på själva ramen liggdelen hänger på. Vi har använt liggdelen som extrasäng i vardagsrummet dagligen sen lillebror föddes och han har sovit så gott i den. När vi kommit in från promenad och han inte riktigt är redo att vakna så har det bara varit att klicka av den från chassit, dra av filtarna och låta honom sova vidare medan man tar itu med annat hemmavid. Visst kan många andra liggdelar användas på liknande sätt men jag gillar att den kommer upp lite från golvet och verkligen känns som en liten babymöbel än som en barnvagnsliggdel på ett golv.

Men Zens liggdel är alltså inte bara en liggdel. Som de tre bilderna till vänster i collaget ovan visar så har liggdelstyget tre dragkedjor. På bilderna är de i liggdelsläge, det vill säga dragkedjorna i huvud- och fotändan är öppna medan den i mitten som går tvärs under botten av liggdelen är stängd. För att få liggdelen som på bilden i mitten ska drakedjorna i ändarna av liggdelen stängs ihop och den i mitten öppnas. För att böja till ramen liggdelen är fäst i så ska en vit spärr öppnas på ena sidan och en vit knapp tryckas in på andra sidan. Sedan drar man bara huvudändan av liggdelen uppåt och mot sig. När den klickat i rätt läge stänger man igen spärren och så har man fått till ett schysst sittläge på liggdelen. Precis lagom för den det nyfikna barnet som vill halvsitta men fortfarande helst sover plant. Jag har sett både en 8-månaders och en 6-månaders testsitta och de rymdes mycket väl i sittdelen. Förutom att detta sittläge är väldigt praktiskt om barnet är förkylt eller när liggdelen ska extraknäcka som babysitter stående på ett golv, så köper det också tid innan man måste byta från liggdel till sittdel och därmed gå från att ha barnet vänt mot sig till att ha det vänt framåt.

Liggdelsnärbilder! Madrassen är vändbar och har ett avtagbart överdrag, det rosa tyget är väldigt mjukt och mysigt – lite känsla av korthårig velour ungefär, notera att jag är långt ifrån en textilexpert… Madrassen har hål i sig för fempunktsselen i botten, som förstås är till för att användas när liggdelen är modifierad till sittdel. De nedre bilderna visar den ena av de adaptrar som klickas på chassit och som man sedan kan fästa liggdelen även, de ska även vara kompatibla för babyskydd från Maxi Cosi. Att få adaptrarna på plats är verkligen busenkelt, de glider på fästet och sen klickar det till när de sitter rätt. För att ta loss dem är det bara att trycka in den vita knappen och dra uppåt. Precis som Bugaboo så verkar Babyzen använder kontrasten mellan vita och svarta delar på vagnen för att förmedla vilka delar som har funktioner, enkelt men tydligt.

Det finns gott om detaljer att närstudera på Babyzen Zen. Ovan synas handtag och sufflett på liggdelen lite närmare. Handtaget har tre lägen och det är väl främst de två första som faktiskt kan användas vid körning. Handtaget är inte det längsta men för mig som är 170 centimeter lång så funkar det att ha i båda lägena utan att jag kickar i vagnen. Min man är drygt 180 centimeter lång och hade önskat sig ett något högre handtag för att kunna gå helt rak i ryggen, men inte heller han sparkar i vagnens underrede – varför syns tydligt på bilder längre ned i detta inlägg. Handtaget är klätt med skumgummi och är riktigt skönt att hålla i. I mitten sitter en panel med knappar, så gillar man att köra vagn med en hand får man justera sitt grepp lite åt endera hållet.

Suffletten till liggdelen är också lite fiffig i och med att den kan förlängas, så vill man bara ha den halvt uppfälld kan man ändå få den snyggt utspänd genom att stänga igen dragkedjan. Suffletten kräver tyvärr ett tvåhandsgrepp för att ändra läge, då de vita knapparna på båda sidor av liggdelen måste hållas inne samtidigt som man drar i sufflettbågen. Den är helt ljudlös dock och stänger ute solljus väl. Jag hade gärna sett ännu ett läge på suffletten eller en liten solkeps, som extra skydd för den lilla bebisen. När man har liggdelen i sittläge så är ju hela ramen vinklad och då täcker suffletten riktigt bra när den är fullt utfälld.

1: Bakhjulen! De är stora och de är av ett riktigt bra och slittåligt material, samma typ av gummi som de nya hjulen på Babyzen Yoyo har. Trots gruskörning har inga gropar uppstått och hjulen ser inte slitna ut.
2: Närbild på hur liggdelens ram är ihopfälld och vilar mot chassit.
3: För att vinkla handtaget ska dessa två knappar tryckas in samtidigt mot varandra, vilket görs med ett tum- och pekfingergrepp med ena handen.
4: Knapp för suffletten, knapp för att vinkla liggdelsramen, knapp för att vinkla in och ut liggdelens stativ och så en liten knopp att fästa liggdelslockets gummistropp runt.
5: Knappanelen på mitten av handtaget. Knappen längst till vänster är för ett fast helljus på lampan, mittknappen alltså för att vinkla handtaget och håller man inne den högra knappen så får man ett stadigt blinkande på vagnens lampa. På handtaget finns även en liten röd diod som lyser när lampan är tänd, vilket är bra för det är ganska lätt hänt att man kommer åt knapparna av misstag och då omedvetet stänger av eller sätter på lampan.

Lampan ja, Zen har en! Och den är precis lika kul för barnen som den varit för oss vuxna, lampknapparna på handtaget har inte lämnats ensamma några längre stunder om vi säger så. Men allt skoj å sido, det kändes faktiskt rätt tryggt att promenera hem från förskolan i värsta vintermörkret precis efter nyår när vagnen inte bara syntes väldigt väl utan faktiskt också lyste upp sin närmsta omgivning lite grann. Lampan är solcellsdriven och laddas av någon timmes dagsljus per dygn, vill man spara på batterierna så finns det en knapp på undersidan av chassit där lampan kan stängas av helt.

Något annat värt att notera med Zens framhjul är att det inte är låsbart utan ständigt swivlande. Dock har det samma antivobbel-egenskap som Babyzen Yoyos framhjul har. När vagnen körs på lite skakigare underlag så liksom trycks det upp i chassit och låses då automatiskt i en fast position. Jag har aldrig märkt av att framhjulet låsts men heller inte sett det vobbla. Vagnen har körts i snö men jag har inte saknat att kunna låsa det utan promenaderna har funkat fint ändå.

Att fälla en Zen – en lektioner i sex punkter. Zens fällning har en del moment och det tar några övningar innan man får till det perfekt, men det är väl värt tiden för väl ihopfälld blir vagnen ack så platt och behändig. På bilderna ovan är det bara chassit som fälls för att det ska synas tydligare hur det går till. Vagnen kan fällas med sittdelen på, liggdelen måste dock tas av först. Ihopfällt stående så är chassit 55 cm brett, 25 cm smalt (!) och 85 cm högt. Chassit i utfällt läge är 60 cm brett, 95 cm långt och 106 cm högt.
Såhär går en fällning av Zen till:
1: Ett bra tips att alltid började med oavsett vilket vagn man ska fälla – lås bromsen.
2: Fäll handtaget helt runt så det pekar nedåt.
3: Tilta hela chassit bakåt. Oroa dig inte för handtaget, det vilar mot två gummiringar och även om de blir skitiga om fällningen sker utomhus så är de enkla att torka av och verkar slittåliga.
4: Lås upp chassit genom att trycka på den vita spärren med en pil. Dra sedan i framhjulshandtaget uppåt och mot dig, tryck sedan nedåt så att hjuldelen av chassit låser sig mot handtaget.
5: Chassit ihopfällt, handtaget, handtaget ovan framhjulet syns tydligt. Chassit står på egen hand och om man bara lutar det lite så kan man även rulla det på hjulen (dock inte om bromsen är låst, förstås), på så sätt slipper man bära om man ska ta chassit till exempel från bilen och in.
6: Mekanismen som håller chassit ihoplåst i hopfällt läge.
För att fälla ut vagnen igen ska man göra allt i motsatt ordning, men när chassit ska låsas upp från sin ihopfällning så ska det först tiltas innan man öppnar spärren. Och för att få till rätt lutning på vagnen så finns en pedagogisk liten smiley som dyker upp i en cirkel när vagnen är i rätt vinkel.

Storleken på Zen ihopfälld är en av vagnen starka sidor, det är inte många andra duovagnar som är enklare att förvara. Om det en finns någon som tar mindre plats totalt sett, jag kan inte komma på någon just nu. Mittbilden ovan visar hur mycket plats hela vagnen, med sitt och liggdel, tar upp – och det är löjligt lite. Bilderna till vänster visar vagnen, med sittdelen på, ihopfälld i bakluckan på vår VW Touran. När jag la upp bilden på Instagram skrev jag i bildtexten att jag kunde staplat 5-6 till Zen ovanpå varandra och de hade ändå fått plats där bak i vår bil, och det är nog faktiskt helt sant. Under syns en jämförelsebild mellan Baby Jogger City Mini 4W och Babyzen Zen ihopfälld. Snarlika i storlek men Zen står upp för egen maskin, och är dessutom välbalanserad så den välter inte av att man bara tittar på den.

Småbilderna till höger ovan visar hur man först måste fälla sittdelen för att kunna fälla hela vagnen med den på. På sittdelens sidor finns dragkedjor som ska dras ned en bit, sedan tar man bara tag i sittdelsryggen och fäller den framåt ned mot sittdelsytan – klart! Och det handlar bara om några centimeter extra i bred för vagnen mått ihopfälld med sittdelen på jämfört med när chassit fälls för sig.

Det finns en sak kvar att nämna med Babyzen Zen och det är varukorgen. Tyvärr är den vagnens största minus, men jag förstår samtidigt varför den måste vara det. Storleken på varukorgen är precis så att den rymmer en stående matkasse, eller en normalstor skötväska. Djupet är en dryg decimeter. Zen är alltså inte vagnen man går och storhandlar med, och jag som är en hamstermamma som gärna tar med mig halva hemmet när vi bara ska till lekparken tycker förstås att det är lite snålt om packutrymme. Jag hade gärna sett en större varukorg, men det hade å andra sidan inneburit mindre utrymme för att ta ut klivet när man går med vagnen – och det är något jag värdesätter högt. Det syns tydligt på bilderna ovan att bakaxelns konstruktion möjliggör för långa kliv och att vagnen går att promenera med på ett bekvämt sätt är trots allt bland det viktigaste egenskaper en vagn kan ha. Med det sagt så är ju varukorgen ändå lika liten som den var nyss, så hamstrar som jag får hitta andra sätt för att få med sig nödvändigheterna när det är dags för utflykt.

Det finns en del vagnar som sticker ut från mängden med roliga funktioner, såsom lampor, diverse knappar och andra spännande egenskaper, men många av dem är mer för show än för praktisk användning. Babyzen Zen är i mina ögon en riktig duovagn men alla de där grundegenskaper jag tycker att en vagn ska ha – och så lite extra skoj utöver det. Zens svagare sidor är den lilla varukorgen, handtaget som hade kunnat vara högre och att sittdelen enbart är framåtvänd. Vagnens styrkor är att den är stabil och håller kursen rakt fram väldigt väl även fast den har tre hjul – det krävs inte så mycket kompensationsstyrning från förarens sida även om den förstås som alla vagnar med snurrbara framhjul kan luta lita i körriktning när underlaget också lutar. Liggdelen är helt fanatiskt och kommer vara djupt saknad – den har flera användningsområden och är faktiskt praktiskt att använda i vardagen. Att man kan ha barnet emot sig en längre period i och med liggdelens sittläge är fantastiskt och inte något som andra trehjulingar kan erbjuda. Vagnen är trevlig att köra och smidig både i lättare terräng här ute i förorten och på plana ytor i stan och köpcentrum. Fällning kräver några extra moment men väl ihopfälld blir vagnen så liten och tunn att den nästan inte syns när den står längs väggen innanför vår ytterdörr, och ingen annan vagn har väl en liggdel som kan fällas ihop på mitten och läggas in i en garderob där den tar så lite plats att man måste leta efter den för att hitta den igen. Helt klart ett plus för den som bor trångt eller har en bil med litet bagageutrymme. Sittdelen är bekväm enligt mina barn, har en maxvikt på 20 kg och lång användningstid. Jag läste någonstans att Zen beskrevs som en terrängvagn, nu är det inte riktigt för off road-körning som jag tycker att den lämpar sig bäst för men det är absolut sant att den klarar av mer än endast plant underlag

Zen känns om att den kommer bli en riktigt intressant vagn för den som gillar trehjulingar men också vill kunna ha sitt barn mot sig längre än den första spädbarnstiden, för den som vill ha en vanlig duovagn men med ett ovanligt utseende som sticker ut i den mängd av Bugaboos, Emmaljungor och Brio-vagnar som ibland kan råda åtminstone här i Stockholm, och för den som värdesätter compact living. Idag kanske lampan väcker uppmärksamhet men jag tror faktiskt att Zen kan bli en vagn jag kommer se lysa upp gatorna framöver, även om jag misstänker innan det tar ett tag innan den slår igenom på riktigt. Och jag vet att jag tjatat men liggdelen, vilken grej! Andra trehjulingar som inte är specifikt utformade för terrängkörning har fått sig en konkurrent och om handtaget någon dag blir högre och varukorgen större så blir det en väldigt tuff match för Zens motståndare på marknaden.

10 mars, 2014 8 kommentarer

Joie Mirus

av Anna 20 januari, 2014

Recension av Joie Mirus.
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Joie. Ordinarie inköpspris för Mirus ligger på cirka 1595 kr.
Försäljning: Andrahandsvärdet just nu verkar ligga på mellan 600 och 1000 kr.
Typ av vagn: Resevagn, vändbar sulky.

För några år sedan var små vändbara vagnar väldigt sällsynt men nu finns det fler och fler, de flesta med sin egen lösning på hur en vagn bäst konstrueras för att barnet ska kunna vara vänd både framåt och bakåt utan att chassit för den sakens skull blir onödigt stort och tungt. Joie Mirus är en riktigt lättviktare med sina knappt 7 kg och och överlag har Mirus väldigt nätta mått – vagnen är endast 46 cm bred. Vändbarheten är på vagnen löst med att överfällbart handtag, sittdelen är alltså fast på chassit medan handtaget kan svingas över sittdelen för att byta mellan bakåt- och framåtvänt läge.

Joie Mirus har både sittläge, viloläge och liggläge, och liggläget är nästintill plant. Vagnen går således bra att använda även till en bebis som ligger i mjuklift. Sittläge är i princip upprätt och det är lätt att växla mellan de olika lägena. Mirus sufflett täcker vagnen väl i fullt utfällt läge men jag upplevde det som lite bökigt att få till ett bra mellanläge på den. Helt bakfälld skymmer den inte barnets sikt ut ur vagnen alls och den håller sig bra på plats.

Fotstödet är ställbart i flera olika lägen, vilket kan ses på bild 1 till 3. Det finns även ett fast fotstöd på chassit, vilket är bra om det är ett större barn med lite längre ben som ska sitta i vagnen. På bild 4 syns dels detta fotstöd, dels skymtas mekanismen under klädseln det ställbara fotstödet. För att reglera ska en spärr hållas inne. När man väl lärt känna var denna spärr sitter så är fotstödet enkelt att reglera. Joie Mirus har en mycket praktiskt och lättanvänd swing away-bygel, som fälls upp för att lättare kunna lyfta barnet i och ur vagnen. Spärren är enkel att trycka in och bygeln kan som bild 5 visar ställas i uppfällt läge, så man behöver inte själv hålla undan den med handen. På de tre översta bilderna syns även de gråa spärrar med vilka framhjulen kan ställas in från att vara rörliga till att vara fasta. De trycks bara upp och ner, de krävs dock att hjulen är i det rätta läget och inte snedställda för att spärren ska gå i och hjulet låsas.

På första bilden ovan syns bromsarna på bakhjulen. De är enkla både att trycka ned och upp och tar bra. På mittbilden syns handtaget som ska hållas in för att ryggstödet på sittdelen ska kunna fällas från sitt- till liggläge och vice versa. Vagnen kan fällas ihop oavsett åt vilket håll du har handtaget och blir då kompakt, vilket är logiskt med tanke på att den även som uppfälld är liten.

Bilderna 1 till 3 visar hur spärren på handtaget fungerar. För att kunna fälla ihop vagnen så ska den lilla grå spärren tryckas åt sidan och sedan själv knappen tryckas in. Sen är bara att fälla hela chassit och se till att selen inte hänger utanför sittdelen för det finns risk för att den då fastnar i chassits mittnav och låser ihopfällningen. Det hände vid ett tillfälle och var iofs lätt åtgärdat men det kunde nog ha blivit klurigare att fixa om man försökt trycka på för att fälla ihop vagnen trots motståndet som kändes. Bild 4 visar vagnens varukorg, som faktiskt är rymlig i förhållande till vagnens storlek och även väldigt lätt att komma åt. Bild 5 och 6 visar spärrarna, en på vardera sida om chassit, som ska dras upp för att handtaget ska kunna fällas över. När det är i rätt läge så klickar de till och låser sig automatiskt.När jag läst en del andras beskrivningar av Joie Mirus så har ”dockvagn” varit ett ord som dykt upp flera gånger. Jag har själv nämnt det ovan, och det stämmer ju att vagnen är väldigt liten och faktiskt kan se ut nästan som dockvagn om den ställs jämte en fullstor duovagn. Båda mina barn har fått testa vagnen med den stora endast för en bild, då han absolut kändes som framför allt för lång för att sitta bra i sittdelen på Mirus. 2,5-åringen satt bättre men ryggstödet är för kort även för henne och hon är cirka en knapp meter lång på bilderna ovan. Sittdelen är hyfsat rymlig på bredden, bygeln sitter ganska långt men iom att den kan svängas undan så är det ändå inget problem att få barnet i och ur vagnen. Nu har jag inget mindre barn att testa vagnen med men den känns som bäst lämpas för barn upp till två år som mest, och som ultimat för barn som är från nyfödd och upp till drygt ett år. Det gäller både storleken på sittdelen och för körkänslan.

Joie Mirus är enklast att köra med sittdelen framåtvänd, helt enkelt för att hjulen då är som man är van vid att barnvagnshjul brukar vara: de bakre är fasta och de främre kan alterneras mellan att ha snurrbara eller låsta. Med handtaget över fällt så är det bakhjulen som rullar främst, så de är alltid fasta och sen får man välja hur man vill hjulen närmast en. Jag tyckte det var enklast att ha även dem låsta och köra vagnen som att den hade fyra fasta hjul. Med bakhjulen rörliga och de främre fasta blev det svårare att svänga vagnen, framför allt när man har barn i sittdelen som väger kring vagnens maxkapacitet om 15 kg. Även här tror jag att det problemet skulle vara mindre om man kör en bebis eller ett lättare barn i Joie Mirus. Körkänslan i sig är inte så illa, vagnen har lite stuns i chassit och helt godkänt rull. Ett stort aber för vår del som förälder, vi är 170 respektive 185 cm långa, är att handtaget inte är ställbart i höjd och tyvärr en aning för lågt. För min del gick det an men för min man, som man ser på bilden ovan till höger, så fick han både böja på ryggen och korta av sina steg för att kunna gå bekvämt med vagnen.

Joie Mirus har ett lågt pris i nyinköp och känns inte ranglig i konstruktionen, funktionerna på vagnen är lättanvända och vagnen är lätt och även liten ihopfälld. Önskvärt hade varit om alla hjulen kunde växlas mellan fast och rörligt läge, det hade körkänslan definitivt vunnit på när man vill använda Mirus med sittdelen vänd mot sig. Joie Mirus känns bäst anpassad både för små barn och för lite kortare föräldrar. Söker man efter en smidig liten extravagn eller resevagn med möjligheten att ha sitt barn mot sig så tycker jag att Joie Mirus kan uppfylla syftet – den känns riktigt smart om man ska resa med en liten bebis som man inte vill ha framåtvänd, men för att det ska bli en vagn i helt i min smak så krävs just att barn som väger även närmare 15 kg sitter lite bättre och att jag som kör vagnen får det lite enklare att framför allt svänga.

20 januari, 2014 2 kommentarer

Bugaboo Cameleon3 vs Buffalo – en vinterduell!

av Anna 16 januari, 2014

Bugaboo Cameleon3 jämfört med Bugaboo Buffalo - framkomlighet i snö och terräng

Här i Sverige, där vintern är lång och naturen vidsträckt, så är det alltid populärt med vagnar med stora hjul, gärna luftfyllda, som klarar både terräng och snö. Faller man för Bugaboos barnvagnsstil kan det då antagligen kännas som att Donkey och Buffalo är de två bästa alternativen. Samtidigt är Bugaboo Cameleon en omåttligt populär vagn åtminstone här i Stockholm där jag bor, men den har också fått en viss stämpel utav att vara en stadsvagn. Med dess små swivelhjul framtill är det väldigt lättmanövrerad i trånga utrymmen och passar perfekt för shoppingturer, citypromenader och små hissar. Bugaboo själva beskriver dock Cameleon som en ”multi-terrain”, den ska funka i all sorts terräng och det om man köper till vinter- & terränghjulen.

Jag har under de senaste månaderna kört Cameleon3 både med och utan vinterhjulen på, för att se hur den känns i förhållande till de äldre varianterna av Cameleon och för att kunna jämföra Cam3 med Buffalon och Donkeyns typ av hjul. Enda skillnaden mellan Donkey och Buffalos framhjul är att Donkeyns är fyllda med luft. Eftersom att Cameleon3 har skumfyllda vinterhjul, tidigare variant var luftfyllda, så kommer jag i den här jämförelsen främst ”mäta” Cameleon3 med Buffalon, vars hjul också är skumfyllda.

Bugaboo Cameleon3 med terränghjul

Inledningsvis tänker jag berätta om hur Cameleon3 med vinterhjul är att köra, för att längre ned jämföra lite mer i detalj med körkänslan hos Bugaboo Buffalo. Först av allt så måste det noteras att Cameleon3 är väldigt annorlunda att köra jämfört med Cameleon och Cameleon+. Trots att jag haft åtskilliga av de äldre modellerna i min ägo så har de aldrig riktigt fallit mig på läppen medan Cameleon3 har mycket mer av vad jag söker i en vagn. Chassit är mer stabilt, handtaget är inte lika rörligt och ger inte den ”rangliga” känslan som Cam och Cam+ ofta anklagas för att ha. Det gör att man inte behöver anpassa sin körning från andra vagnar man kört tidigare, även om Cameleon3 förstås fortfarande bygger på samma grund och fortfarande är en Cameleon i hur den är konstruerad och känns.

Vi har kört Cameleon3 med swivelhjul under hösten och så när snön kom så körde vi vagnen jämte några andra vagnar för att verkligen kunna jämföra. Med vinterhjulen på har Cam3 ett förvånande bra rull, den blir lite utav en pansarvagn i ordets positiva bemärkelse iom att den bara rullar rakt över och vidare framåt trots knögligt och isigt underlag, trots snövallar vid trottoarkanterna. Under en utomhuspromenad är det inget problem att hänga med i svängarna heller, det krävdes inte särskilt mycket hävande av handtaget utan vagnen ändrar följsamt riktning av vanlig styrning.

Givetvis är den inte lika lättsvängd som med swivelhjulen men samtidigt så är swivelhjulen på samma underlag mer hoppiga, mer benägna att fastna vid hinder också för den delen. Vinterhjulen drar inte heller åt eller andra hållet, så att marken inte direkt är plan såhär på vintern gör inget – det behövs inte i samma utsträckning som det skulle göra med swivelhjulen att jag håller kursen rak trots lutande underlag. Vid större snöhinder får den som kör hjälpa till med att lägga lite mer vikt på bakhjulen med framhjulen jobbar sig igenom snön, men den tekniken får man till rätt snabbt. Det känns helt klart som att vinter- & terränghjulen gör Cameleon3 till mer utav den multiterrängvagn som den beskrivs som av Bugaboo själv.

Det är också fullt möjligt att snabbt byta mellan terräng- och swivelhjulen. Terränghjulen kommer med en förvaringsväska och de ryms utan problem i varukorgen. Om man som jag bor i en ganska dåligt plogad förort så är det alltså inte orimligt att med terränghjulen bana väg till närmsta tunnelbanestations och sen på mindre än en minut byta till swivelhjul för smidigast runtkryssning inne i stan. Nackdelen med ett sådant arrangemang är dock att ganska mycket utrymme i varukorgen äts upp och att vinterhjulen är ganska tunga att köra omkring med, medan swivelhjulen å andra sidan knappt märks av alls när de ligger däri.

Dags för lite jämförelse! Två riktiga färgklickar står hjul mot hjul i mitt hem, och som man ser rätt tydligt på bilderna ovan så har Cameleon3 bredare mellan framhjulen, med vinterhjulen på, än vad Buffalon har. De är även snäppet större i omkrets. Kom dock ihåg att bredd på båda vagnar fortfarande är 60 cm, på bredaste stället över bakhjulen. Vinterhjulen för Cam3 är väldigt enkla att montera, de klickas in i chassit på precis samma sätt som de vanliga framhjulen och de behöver inte låsas utan hamnar rätt direkt. Klämmer man på hjulen känns de väldigt lika. Buffalons framhjul klickas ju också bara i, men de är rörliga i grundläget och sedan kan man låsa dem genom de två vita spärrarna på framsidan av framhjulens fästen i chassit. Även om jag redan beskrivit Cameleon3 som mer stabil i chassit än dess föregångare, så är Buffalon ännu mer fast i handtaget. Det gör att det krävs lite mindre kraft från min sida för att svänga vagnen. Samtidigt så tycker jag att pansvagnskänslan, när man behöver ha en vagn som bara trycker sig fram genom allt, nästan är enklare att få till med Cameleon3. Kanske bidrar den lägre tyngdpunkten på sitt- och liggdelen till det?

Söker man efter en barnvagns med stora, svängbara framhjul och velar mellan Cameleon3 och Buffalo så är ju Buffalon det enkla valet. Vill man ha den superba stadsvagn som Cameleon3 är men ändå kunna manövrera i terräng så är min slutsats att terränghjulen kan ta vagnen en bra bit på vägen mot att vara helt multiterräng. Det finns dock en stor nackdel: terrängskiftena. Om man inte vill köra runt med swivelhjulen i varukorgen och kanske inte vill byta framhjul mellan varje skifte mellan svår och enkel terräng, så är ju Cameleon3 med vinterhjul inte lika rolig att köra till genom matbutiken på vägen hem från skogspromenaden som en vagn med låsta men svängbara framhjul är. I trånga gångar, mellan staplar av hushållspapper och julgodis som reas ut, så är det tungt och lite osmidigt att häva vagnen runt hörnet om man som vi har ett barn på cirka 16 kg i sittdelen. Maxvikten för Cameleon3s sittdel är ju 17 kg så vagnen är då på inget sätt överbelastad, men det krävs absolut en viss handledsstyrka för att antingen få upp vagnen på bakhjulen och svänga runt eller, om man föredrar den tekniken, lätt lyfta på bakhjulen och sväng vagnen för att på så sätt byta färdriktning. Styrningen av Cam3 med terränghjul är, som nämnts ovan, inte ett problem utomhus på lite mer öppna ytor men inne på vårt minimala ICA så ställdes det verkligen på sin spets – med Buffalon kan jag med två klick låsa upp framhjulen och få dem rörliga och därmed ha en hyfsat lättsvängd vagn på nolltid. Med Cameleon3 med terränghjul så finns ingen lika enkel lösning.

Om en duell måste ha en vinnare – så deklarerar jag så gott som oavgjort i utomhuskörning mellan Cameleon3 och Buffalo. De har sina olika för- och nackdelar men sammanslaget så tog sig båda vagnar fram i samma terräng med lika mycket anstränging från barnvagnsförarens sida. Buffalo måste dock utses som vinnare vad gäller flexibilitet mellan fasta och svängbara hjul, och vid inomhuskörning. Jag är ändå positivt överraskad av hur Cameleon3 var att köra med terränghjul. Jag hade förväntat mig att vagnen skulle bli betydligt tyngre och framför allt mycket mer svårstyrd än vad den faktiskt var. För alla Cameleon-lovers där ute så kan terränghjulen som tillbehör rekommenderas, i synnerhet om man förväntar sig mer än 5 centimeter snö under mer än en vecka per år!

16 januari, 2014 4 kommentarer

Carena Explore

av Anna 2 december, 2013

Recension av Carena Explore.
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Carena. Ordinarie inköpspris för Carena Explore ligger på cirka 1895 kr.
Försäljning: Vagnen verkar för närvarande reas ut för omkring tusenlappen hos flera återförsäljare, begagnat pris ligger antagligen strax där under.
Typ av vagn: Paraplyvagn, resevagn, enklare sulky.

Carena Explore är en paraplyvagn på 9 kg som till viss del är snarlik många andra enklare resevagnar av paraplymodell ute på marknaden, men som samtidigt har några lite mer utstickande egenskaper. Intrycket den ger vid användning är framför allt att den känns väldigt gedigen för att vara en paraplyvagn, inte rackig i stommen utan stabil. Även ett barn som väger på gränsen för vagnens maxkapacitet om 15 kg kan röra sig i vagnen utan att den slutar stå stabilt. Sen är jag ett stort fan av Explores hela handtag, jag tenderar att alltid ha åtminstone en hand upptagen med att hålla i ett barn, nycklar, en telefon, matkasse eller dylikt. Ovanpå det så har Explore dessutom lite fjädring. Det är ingen terrängvagn fortfarande, men den är inte heller helt stum och stötig.

Vagnen har ett bra, upprätt sittläge och ett bra liggläge, som inte är fullständigt plant men fullt tillräckligt för att även ett mindre barn ska kunna ligga bekvämt. Totalt har Carena Explore 4 olika läge på ryggstödet och det är enkelt att justera det mellan dem. På nedre delen syns sufflett i halvt och helt utfällt läge. Med solskärmen framme så täcker den vagnen bra och suffletten stannar kvar i det utvalda läget så man slipper gå och dra i den stup i kvarten.

Fotstödet är ställbart i tre olika lägen (bild 1, 2 & 3) och har men det nedfällt så finns det även ett fast fotstöd på vagnens chassi. Fotstöder justeras med hjälp av en spärr på undersidan, det är enkelt när man väl fått in knixet. Vagnen har ett bärhandtag (4) för enklare hantering i hopfällt läge. Suffletten är utrustad med en tittlucka (5 & 6) som fäst med kardborre. Tittluckan ger bra insyn, speciellt när ryggstödet är i liggläge så funkar det fint att se om barnet sover eller är vaket.

Mer detaljer!

Varukorgen är godkänt rymlig och lättåtkomlig både bakifrån och från sidorna. Den tål antagligen ingen tyngre belastning men en liten tygkasse med ombyten och blöjor, jackor, en vattenflaska – ja helt enkelt det nödvändiga, det ryms bra.
Framtill såväl som baktill har Carena Explore dubbelhjul, och på bakhjulen finns bromsarna som sitter ihop i samma system – bromsar man ena hjulet så bromsas automatisk också det andra bakhjulet. Bromsen tar bra och är enkel att använda.
Carena Explore fempunktsele som funkar i princip precis som alla andra fempunktsselar, man kan knäppa ett fäste i taget dock och axelkuddarna är snyggt matchade med vagnens klädsel i övrigt.
Vagnens bygel sitter hyfsat högt upp och inget av mina barn hade problem med utrymmet för benen när de satt i vagnen. Jag ska erkänna att jag innan jag förstod hur bygeln skulle tas av – den sitter fast ganska rejält vilket förstås är bra men knapparna är inte helt logiska vid en första snabb anblick, de är baktill/under fästena och båda ska tryckas in samtidigt – så svor jag lite tyst över att det var svårt att få barnen ur vagnen. Med bygeln av var det problemet förstås eliminerat. Ännu bättre om bygeln var en swingaway-typ, men man kan inte få allt!
Fästet baktill på ryggstödet, som hålls uppe för att reglera de olika sitt- och ligglägena. Väldigt funktionellt och kärvade aldrig.

I hopfällt läge (bild 4) blir vagnen varken mindre eller större än andra paraplyvagnar. Jag tycker den har varit enkelt att få plats med i bilen och hemmavid har den förvarats i en garderob utan att ta upp något större utrymme. Handtaget viker sig automatisk (bild 3), klurig konstruktion men smart för jag som förare av vagnen behöver inte själv komma ihåg att fixa med det. Ihopfällning är den klassiska för paraplyvagnar – tryck upp spärren i mitten baktill på chassit (1) och pressa sedan ned spärren på sidan (2). Sedan fäller vagnen i princip ihop sig själv, och den låser sig även med en spärr ihopfällt läge så den blir enklare att bära utan att den vecklas ut. För att fälla upp vagnen är det bara att öppna spärren och sedan lufta vagnen i handtaget och trycka emot lite med foten.

Utrymmet i Carena Explore är kanske vad som förvånade mig mest. De två översta bilderna är vår snart treåring i underställ och skalkläder, med en längd om cirka 1 meter och en vikt på cirka 15 kg. Till och med när hon envisas med extra säkerhetsåtgärder i form av cykelhjälm vid barnvagnskörningen så finns det gott om utrymme under suffletten och fotstödet är precis lagom för hennes ben. Som det syns väl på bilden så har hon en massa utrymme mellan magen och bygeln, så jag tvivlar inte på att hon skulle sitta lika bra i vagnen med en vinteroverall eller i en åkpåse. På de två bilderna nedan syns vår 4,5-åring som väldigt sällan åker vagn men gärna bidrar med input vid mammas förfrågan. Bilden till höger visar honom i liggläget med fotstödet uppfällt. Inte helt bekvämt för fötterna som fick dinglar fritt men överdelen av kroppen rymdes utan att huvudet putade ut i suffletten och då är han ändå cirka 108 cm lång. I normalt sittläge funkar det fasta fotstödet fint och det finns fortfarande luft kvar mellan huvud och sufflett när den är utfälld. Sittdelen är således riktigt rymlig vilket gör att Carena Explore får en lång användningstid och kan funka som extravagn även för barn som är så stora att de kanske mest går men på någon resa behöver vila benen lite då och då.

Vad gäller körkänslan så kan jag inte riktigt ta ut stegen som jag skulle vilja, men det kan jag väldigt sällan med paraplyvagnar. Jag är 170 cm lång men med rejäla kliv. Den kompromissen känns dock helt okej, jag ser inte Carena Explore som en vagn för långpromenade men som extravagn eller en resevagn så fyller den sitt syfte. Den rymliga sittdelen och hela handtaget är Carena Explores främsta fördelar, plus det faktum att även lite tyngre barn (sett i förhållande till vagnens kapacitet) kan åka i vagnen utan att den blir för tung att styra!

2 december, 2013 4 kommentarer

Storleksjämförelse mellan Bugaboo Bee+, Carena Explore och Joie Mirus

av Anna 18 november, 2013

När det kommer till resevagnar eller extravagnar så är det ofta ett extra viktigt önskemål att de inte ska ta upp för mycket utrymme när de är ihopfällda. Min dator är fylld av jämförelsebilder på olika vagnar ihopfällda bredvid varandra, men bilderna ovan är relativt nytagna och visar de tre minsta vagnarna jag har tillgång till just nu uppradade mot en vägg. Alla ligger alltså direkt mot väggen, och skillnaden i längd är tydlig. Från vänster syns Joie Mirus, Bugaboo Bee+ och Carena Explore.

De två förstnämnda är båda vändbara medan Carena Explore är en ”vanlig” paraplyvagn som dock är något otraditionell med sitt hela handtag. Bee+ är klart kortast medan Explore är smalast. Höjdmässigt var det dött lopp mellan Bee+ och Mirus. Jag vill nog säga att Bee+ är vagnen som tar upp minst plats men samtidigt beror det helt och hållet på i vilket utrymme vagnen ska in i.

18 november, 2013 6 kommentarer