Recensioner

Den stora syskonvagnsjämförelsen – Bugaboo Donkey vs Kronan Syskon vs Emmaljunga Double Viking

av Anna 24 november, 2014

På allmän begäran, här är den! Den här jämförelsen har efterfrågats sedan i våras och jag förstår varför. Emmaljunga Double Viking, Kronan Syskonvagn och Bugaboo Donkey är tre syskonvagnar som många väljer mellan just nu. De har alla sitt- och/eller ligddelarna på bredden, alla har individuellt vändbara sittdelar och alla är under 80 cm breda. Jag kommer i den här jämförelsen inte att gå igenom varje vagn på detaljnivå, vill man veta mer om någon av dem så läser man med fördel respektive recension. Recensionerna av Kronan och Emmaljunga är båda från i år. Donkeyns recension skrev jag hösten 2011 så den är något daterad i sitt innehåll men huvudsakligen är ju vagnen sig lik än idag.

Basfakta om vagnarna:
Emmaljunga Double Viking – 79 cm bred. Maxvikt per sittdel är 15 kg, maxvikt för liggdelen är 9 kg. Cirkapris hos återförsäljare för två sittdelar och en liggdel är 10500 kr.
Kronan Syskonvagn – 74 cm. Maxvikt per sittdel är 15 kg, maxvikt för liggdelen är 9 kg. Cirkapris hos återförsäljare för två sittdelar och en liggdel är 10990 kr. Fotsack ingår.
Bugaboo Donkey – 74 cm. Maxvikt per sittdel är 17 kg, för liggdelen är maxvikten 9 kg. Cirkapris hos återförsäljare för två sittdelar och en liggdel är 15300 kr. Regnskydd ingår.

Jag vill också betona att ingen vagn kommer kunna utses som vinnare i slutet. De har alla sina egna fördelar och nackdelar. Det knepiga är att som växande familj hitta den vagn som passar just ens egna barn och behov allra bäst! Viktigt för förförståelsen kan vara att jag kört Donkeyn ojämförbart mycket mer än de två andra, därför att den funnits längst och passat min familjekonstellation bra. Men min personliga åsikt är att samtliga tre vagnar är BRA, dock lite olika bra på olika saker.

Den här syskonvagnsjämförelsen har jag valt att dela in i följande fem områden:
– funktioner
– barnens perspektiv
– terräng/stan
– packa och packas
– körkänsla och allmänt intryck

FUNKTIONER
Samtliga vagnar är uppbyggda på bredden med individuellt vändbara sittdelar. Kronan Syskon har vanliga sittdelar som kan fällas till i princip fullt plant liggläge, medan både Emmaljunga Double Viking och Bugaboo Donkey har ergonomiska sittdelar med sitt-, vilo- och liggläge. Double Viking har en viss lutning i sitt liggläge medan Donkeyns är rakt. Dock bör man vara medveten om att Donkeyn endast har sitt- och viloläge när sittdelarna är framåtvända, liggläget finns bara när sittdelen är bakåtvänd. Alla tre vagnar har snurrbara framhjul som kan låsas. Kronan Syskon och Bugaboo Donkey har lufthjul, Emmljunga Double Viking i den version från 2014 som jag körde hade punkteringsfria hjul – från årsmodell 2015 finns även lufthjul. Double Viking och Kronan syskon har knäledshandtag, Kronans handtag är dessutom ergonomiskt format. Donkeyn har teleskophandtag.

Vad gäller sufflett så skulle jag säga att det är dött lopp mellan EL Double Viking och Bugaboo Donkey, om Donkeyn har de nya förlängningsbara suffletterna. Kronan Syskonvagn har visserligen solkeps på sina sufflett men de täcker inte barnet lika bra. Bygeln är på Kronan Syskon och Double Vikings sittdelar av swing away-typen, medan Donkeyns sufflett måste tas av helt. Double Viking och Kronan Syskon har ställbart fotstöd på sittdelarna, Donkeyn har det inte. Kronan Syskon har en lös sele i sina sittdelar, Double Viking och Donkeyn har fast sele som är ställbar i höjd vid axelfästena. Det finns adapter för babyskydd till Bugaboo Donkey och Emmaljunga Double Viking, men ännu inte för Kronan Syskonvagn.

Bugaboo Donkey är den enda av de tre vagnarna som kan göras om till singelvagn, genom att ena sitt-/liggdelen tas bort och chassit trycks ihop från duo till mono-läge. Bredden minskar då till 60 cm. Kronan Syskon har inget singelchassi som är kompatibelt med syskonvagnens delar, Double Vikings sitt- och liggdel kan även användas på Emmaljungas vanliga Viking-chassi (ej Super Viking). Donkeyns liggdel har inga särskilda funktioner, de kan bäras i bygeln och liggdelslock medföljer, dock är detta ett av de sämre liggdelslock som jag provat på – det täcker dåligt, är svårt att fästa för den vuxne och lätt att sparka bort för den lilla bebisen. Kronans liggdel har inbyggda förvaringsfickor, solkeps i suffletten och ett bra liggdelslock. Emmaljunga Double Viking har liggdel med inbyggt bärhandtag i suffltten, som dock ger ganska dåligt solskydd. Double Viking känns dock som den mysigaste liggdelen med dess mjuka, ombonade madrass.

Sammanfattning: Funktionsmässigt är alla vagnarna snarlika varandra – Emmaljunga Double Viking och Kronan Syskon har sittdelar med lite fler funktioner såsom bygeln som kan öppnas upp och ställbart fotstöd, medan Donkeyns chassi är det enda som kan omvandlas mellan singelvagn och syskonvagn.

BARNENS PERSPEKTIV
För mig är det skillnad på hur barnen uppfattar en vagn och hur jag som vuxen/förälder tycker att de verkar ha det i vagnen. Visst känner jag mina barn tillräckligt bra för att kunna bedöma om de sitter bekvämt, men sista ordet låter jag vara deras. Mina två äldsta är snart 4 och 6 år gamla och har kunnat föra sin egen talan ganska länge. Säger de att det är skönt samtidigt som de gärna sitter i en vagn även längre stunder, då väger det tyngre än om jag kanske tycker att det ser trångt ut. Det gäller även bebisar i liggdelar. Kom ihåg att de låg ihopknökade i en mage i en massa månader! Det är faktiskt fullt rimligt att de har en annan uppfattning om utrymme än vad vi vuxna som levt i det fria i flera decennier har. Under den här rubriken kan jag förstås bara utgå i från mina barns och min egen upplevelse, men att någon annan ansett en sittdel för liten för deras tvååring betyder inte att jag har vare sig fel eller mer rätt när jag påstår något annat.

Vad gäller sittdelarna så erbjuder Kronan Syskon den minsta sittytan för barnet, både på bredden och på längden. Min dotter var i våras nyss fyllda tre år och drygt en meter lång. Hon rymdes då precis i Kronans sittdel, även om det var på håret när den skulle fällas till liggläge. Både hon och femåringen på 110 cm satt bra i Kronan när ryggstödet var helt uppfällt, men fotstödet var för kort för deras ben. Det funkade dock hjälpligt ändå om de satt med knäna böjda. Båda barnen vägde dock mer än de 15 kg Kronans sittdel är godkänd för. Vagnen är robust i känslan och klarade av ökad belastning helt problemfritt under den kortare perioden barnen satt i vagnen men om ens barn redan nu är på gränsen för maxviktskapaciteten kan det vara oklokt att köpa en vagn som inte testats för högre vikt.

Störst sittdel har definitivt Emmaljunga Double Viking. Barnen åkte i vagnen denna böst vid 5,5 och 3,5 års ålder och var då cirka 107 respektive 115 cm långa. Inte ens min äldsta var i närheten av att slå i suffletten med huvudet. För honom var dock fotstödet på gränsen till för kort. Rymligheten sidledes i sittdelen och under bygeln var mycket god, barnen hade fått plats även med full vintermundering på sig. Bugaboo Donkeys sittdelar placerar sig någonstans mitt emellan Kronan och Emmaljunga. På Donkeyns sittdel kan suffletten fästas lite högre upp på sittdelsramen när barnet växer, så längdmässigt funkar den upp till cirka 110 cm tycker jag. Däremot är själva sittytan inte så stor och vill man ha åkpåse eller tjock dyna i sittdelen kan man uppleva den som trång om ett större barn ska sitta däri.

De tre vagnarnas respektive liggdel är alla relativt jämnstora, och som alltid på syskonvagnar är de ganska smala. Baserat på känsla uppfattar jag liggdelarna till Double Viking och Donkey som mest rymliga, de är långa men framför allt känns de bredare än liggdelen på Kronan Syskon. Mina barn har inte varit några superbjässar man skulle nog alla ha rymts i samtliga tre vagnars liggdel upp till omkring ett halvårs ålder.

Sammanfattning: Ska jag utgå från hur mina barn beskrivit vagnarna så har de inte vantrivts i någon av dem, men jag tror att de är ense med mig om att Donkey och Double Viking är vagnarna de längst kan sitta i, med Double Viking som den vagn med största sittdelen om än lägre maxvikt än på Donkeyn.

TERRÄNG/STAN
Jag är uppvuxen bokstavligt talat ett stenkast från T-Centralen så man kan nog egentligen inte bli så mycket mer stadsbo än jag. Detta skriver jag för att meddela att jag inte direkt går dagliga hundpromenader i skogen. Men jag bor, numera, ett väldigt kort stenkast från Nacka Naturreservat – så samtliga vagnar som rullar över min tröskel provkörs inne i stan såväl som på stigarna där. Eftersom att alla tre vagnar har svängbara framhjul så är den generella framkomligheten god. Personligen tycker jag att lufthjul bidrar till en bra terrängupplevelse så på den punkten faller Emmaljunga Double Viking en bit efter de andra två. Bäst fjädring upplever jag att Kronan Syskon har och tvingades jag välja bara en av dessa vagnar att ändå gå dagliga hundpromenader i skogen med, så skulle mitt val falla på Kronan. Kronan Syskon är välbalanserad och kan plöja sig fram även över rötter och gropiga grusvägar. Den känns gedigen och tålig, och fjädring hjälper till när underlaget är extra svårt. Donkeyn tar sig också fram hjälpligt och funkar faktiskt väldigt väl också i djupare snö, ännu mer så om man låser framhjulen. Vagnen har ingen fjädring utan har istället en särskild svikt i chassit. Jag upplever det inte som att det blir skakigt för barnen i Donkeyn även om vi kör på grus, men det finns ingen hjälpande stuns att hoppa över skogsrötter med. Emmaljunga Double Viking funkar okej den med, den punkteringsfria hjulen på årsmodell 2014 gillade tyvärr att äta grus och då kan det bli lite skakigt av den anledning, men i övrigt klarade den av lättare terräng utan problem.

Just eftersom att jag tar djupa andetag av ren och skär njutning när jag står på Sergels Torg så är stadskörning något som är viktigt för mig. En väldigt relevant aspekt hos vagnarna är därför deras exakta bredd. Även om en standarddörr ska vara 80 cm bred så är det ett annat mått som har större betydelse i alla fall för många som bor i huvudstan – det så kallade Stockholmsmåttet. Stockholmsmåttet är 75 cm och innebär att en vagn får vara max så bred för att man garanterat ska kunna ta sig fram överallt inom kollektivtrafiken, vilket omfattar bussar, tunnelbana, pendeltåg och lokaltåg såsom Saltsjöbanan och Roslagsbanan. Det omfattar också hissar och rulltrappor som används för att ta sig ned och upp inom kollektivtrafiken. Nästan överallt går det bra att ta sig fram även med Emmaljunga Double Viking, som ju är 79 cm bred. Men exempelvis vid Östermalmstorgs tunnelbana, uppgång mot Stureplan, så finns det hissar där man inte kommer in och där även vagnar med en bredd på 75 cm precis slickar insidan av hissens öppning. En fördel som Kronan och Double Viking har i kollektivtrafiken är att deras knäledshandtag kan vikas in helt så att vagnen blir kort och ger bättre framkomlighet för övriga passagerare när man har parkerat på bussen.

I övrigt säger det sig självt att ju smalare vagn, desto smidigare stadskörning. Men det är inte bara bredden som påverkar utan också hur vagnen är att styra när man befinner sig i trånga utrymme och behöver göra många små svängar eller kanske vända på klacken. Kronan Syskonvagn är inte en den enklaste att snurra runt dess egen axel och vagnen styrs bäst med båda händerna på styret. Emmaljunga Double Viking är något enklare att manövrera i sig, men bredden gör den klumpigare och jag har även på gatorna i min förort många gånger precis kört in i eller snuddat vid lyktstolpar därför att vagnens bredd gör marginalerna små. Bugaboo Donkey är min favorit i den här kategorin. Vagnen kan vändas på en femöring, styras med en hand eller bara ett finger och att den är jämnbred gör att man inte lika ofta lurar ögat att köra för tätt inpå något för att sedan fastna med ett bakhjul.

Sammanfattning: I Stockholm city är det inte roligt att köra en vagn som är bredare än 75 cm, även om det går om man måste, men bor man inte i en stad och åker mycket kollektivtrafik så funkar alla vagnarna bra vid normalstadskörning. I skogen är Kronan Syskon det roligaste sällskapet tack vare en bra kombination av lufthjul, fjädring och stabilt chassi.

PACKA OCH PACKAS
Bugaboo Donkey, Emmaljunga Double Viking och Kronan Syskon kan alla fällas i ett stycke, men Kronan skulle bli den soklara vinnaren om jag anordnade en tävling som hette ”Vilken vagn är snabb och enkel att packa in i en bil?”. Sittdelarna har ett särskilt ihopfällningsläge som gör den redan kompakta vagnen ännu mer kompakt, och även för en person av min uppbyggnad (170 cm lång, klena armar) är Kronan Syskon enkel att omfamna och lyfta, också om den ska in i en bil med högt placerat bagageutrymme. Double Viking känns lite grann som en strandad val när den fälls ihop med sittdelarna på, och själva ihopfällning är dessutom enklast om sittdelarna är framåtvända. Det låter sig göras men det vore att ta i lite väl mycket att kalla Double Viking för en smidig bilvagn. Bugaboo Donkey känns inte alls rimlig i omfång när den fälls i ett stycke tycker jag, men kan i gengäld – om man har tid och ork – plockas isär till beståndsdelar ganska enkelt och då bli riktigt kompakt. Har man begränsat med bagageutrymme kan man med fördel skjuta ihop Donkeyns chassi från duo till monoläge för att det ska ta upp mindre utrymme. Att åka bil med Donkeyn i duoläge är något jag gärna undviker och skulle jag befinna mig i en situation att jag dagligen skulle packa in en syskonvagn i en bil, och bilen inte var stor nog för att rymma vagnen i uppfällt läge, så skulle jag inte välja Donkeyn eller Double Viking, utan mycket hellre Kronan Syskon.

Vad gäller packutrymmet i själva vagnen så har Bugaboo Donkey och Kronan Syskon en stor gemensam varukorg medan Double Viking har separata – en under varje sitt-/liggdel. Jag kan inte riktigt säga att det ena är bättre än det andra, ska man någon gång transportera något väldigt stort under vagnen är förstå en gemensam varukorg det bästa men i vardaglig användning så är det mest en smaksak. Utrymmesmässigt tycker jag vagnarna är snarlika, jag får utan problem in mitt vanliga pick och pack (bestånde av fullsmockad skötväska modell halvstor, regnskydd och bärsele) under alla vagnar. Skulle jag vara körkortslös (vilket jag är) och vara beroende av att kunna storhandla med barnvagnen (vilket jag inte är och därför sällan gjort) så har Donkeyn som nackdel att chassits mittstång går rätt genom varukorgen men man får ändå lätt ned två rejäla matkassar. Kronan Syskon har mer öppen varukorg men ändå inte lika lätt att ställa ned matkassar i om man har sittdelarna vända mot sig. Emmaljunga Double Viking har mycket lättåtkomlig varukorgar om sittdelarna är vända framåt men det går att ställa ned matkassar oavsett sittdelarnas läge.

Sammanfattning: Kronan Syskon är mest lätthanterad ihopfälld i ett stycke och enklast att lasta i och ur en bil. Alla vagnar har ungefär lika bra packutrymme i varukorgen under, dock olika om man föredrar uppdelningen i separata varukorgar eller rymligheten i en stor.

KÖRKÄNSLA OCH ALLMÄNT INTRYCK
Bugaboo Donkey är en av de dyraste vagnarna på marknaden och jag tror att jag vet precis vilka två egenskaper som väger tyngst för många som valt den som syskonvagn – dels möjligheten att omvandla vagnen till singelvagn, dels den fantastiska körkänslan. Det är inte hittepå från min sida att jag kört vagnen med två barn i hela vägen från förskolan och hem, vilket är kanske en och en halv kilometer och många backar, med endast två pekfingrar på handtaget. Så lätt är den att styra, så lite kraft krävs det för att vagnen ska rulla trots hög belastning med både barn och packning. Varken Kronan Syskon eller Emmaljunga Double Viking kan mäta sig med det. Kronan har bra rull, lite gung i chassit och en skön känsla vilket allt sammantaget ger en positivt körkänsla – speciellt i skogen eller annan terräng, men det är något mindre lättmanövrerad vid små svängar och inte den enklaste att styra enhänt. Double Viking har ett godkänt rull som antagligen skulle förbättras med en annan typ av hjul, medan styrningen är förvånansvärt bra med tanke på att vagnens bredd ändå gör den något klumpig när man promenerar någon annanstans än på öppna ytor.

Något man ska ha i åtanke är att en syskonvagn kan bli väldigt tung. Dels för att vagnen i sig för med sig en del vikt när den innehåller fler komponentet än en singelvagn. Dels för att man faktiskt kör två barn i syskonvagn, och kanske lite packning ovanpå det. Ska man bara rulla vagnen, och inte lyfta in den i bilar så ofta, så är vikten kanske inte det viktigaste. Samtidigt som varje extra kilo förstås kan kännas mördande tungt i uppförsbackar eller nyfallen blötsnö. Förutom att vagnen inte ska vara onödigt tung så är det viktigt att den är bra balanserad. En singelvagn som är lite svårhävd kanske man kan trycka till med foten mot chassit så tar man sig över trottoarkanterna ändå. Men med en syskonvagn är det jobbigare att få upp en dåligt balanserad vagn på bakhjulet, så att den funkar att häva blir extra viktigt. Varken Bugaboo Donkey, Kronan Syskon eller Emmaljunga Double Viking är vad jag skulle klassa som svårhävd – Kronan och Emmaljungas hävkraft påverkas dock av hur man vinklar knäledshandtaget. Även med två stora barn i vagnarna så kan jag utan problem få dem alla över en trottoarkant. Ingen av dem känns heller extremt tung i sig, så också på de punkten får samtliga tre klart godkänt.

Bugaboo Donkey är mitt förstahandsval för stadskörning men inte för skogspromenader, och inte heller om man ofta åker bil och kommer behöva plocka isär vagnen vid ihopfällning. Donkeyn är mitt förstahandsval för den som tycker om att ägna sig åt barnvagnen inte bara som funktionell pryl utan som intresse, det är en vagn som kan kräva sin egen garderob av tillbehör i form av dynor, åkpåsar och suffletter. Donkey funkar bra för barn upp till 3-4 års ålder och kan vara extra sittplats även för något äldre barn än så. Växlar man ofta mellan att ha med sig ett eller två barn så är Donkeyn den enda av de tre vagnarna som kan anpassas efter detta.

Emmaljunga Double Viking är mitt förstahands val för den med stora barn som kanske inte också är så tunga, med tanke på maxvikten om 15 kg. Den är mitt förstahandsval för den som vill ha rymliga sittdelar, bra packutrymme och som inte behöver bry sig om bredden på vagnen utöver att den ska komma in genom den egna ytterdörren. Double Viking funkar att ha med sig i bilen men är inget att fälla ihop och lyfta i ett stycke för den med korta arma.

Kronan Syskon är mitt förstahandsval för den med täta syskon eller tvillingar (med minus för att det ej finns adapter för babyskydd). Den är även mitt förstahandsval för den som är skeptisk till ergonomiska sittdelar och vill ha möjligheten till ett plant liggläge. Familjen som ofta åker bil med sin syskonvagn kommer inte stå och svära över Kronan Syskon, eftersom att vagnen är smidig att fälla och packa in. Kronan Syskon är mindre lämplig för den med långa och/eller stora barn men ett bra alternativ för den som går mycket i terräng.

Tycker du att jag glömde något viktigt i jämförelsen? Vill du veta mer om hur respektive vagn funkar med åkpåse, hur den är i soligt väder eller finns det någon annan detalj du vill ha beskriven hos alla tre vagnar och som jag av utrymmesskäl utelämnade i vad som ändå blev en vägg av text? Lämna en kommentar till inlägget så återkommer jag med svar i den mån jag kan, så fort jag kan!

24 november, 2014 21 kommentarer

Voksi Frost

av Anna 21 november, 2014

Minirecension av Voksi Frost

För mig har Voksis åkpåsar alltid förknippats med dun, och med allergiker i hemmet så har jag tyvärr svårt för att ens under kortare perioder ta in och prova sådana produkter. Samtidigt har Voksi känts som ett så klassiskt åkpåsemärke att jag tänkt att jag kanske missar något. Så när jag i höstas fick frågan om att testa den nyaste åkpåsen Frost, som bara innehåll ull, så tackade jag förstås glatt ja. Nu vet jag hur en Voksi-åkpåse kan vara och dunallergikerna i min familj har sluppit äta extra mediciner!

Frost är alltså en helt ny modell i Voksis sortiment och fyllning består till 100% av ull, yttertyget är i ”textil” enligt Voksi, jag kan fördjupa den informationen med att säga att det rör sig om ett glansigt material. På framsidan har Frost en dragkedja på mitten samt två duffelspännen upptill för att åkpåsen ska kunna knäppas igen helt och på så sätt så hindrar man ju också att kall luft läcker in genom dragkedjan. Frost har även en dragsko som kan göra hela öppningen upptill tightare. Åkpåsens botten kan öppnas upp helt så att barnets fötter med skor kan sticka ut. På baksidan har Frost ingen upphängning men själva luvan på åkpåsan kan vikas bakåt och i alla fall delvis träs över sittdelsryggen, om vagnen är sådan att sufflett och sittdel inte sitter ihop. Åkpåsen har även antiglidmaterial på baksidan. Den är 1 meter lång, vilket är någon slags åkpåsestandard.

Mysig och mjuk insida utan färdiga selhål

En aspekt av Frost som var helt ny för mig, men som är standard på Voksis åkpåsar som jag förstår det, är att åkpåsen ej har färdiga selhål. På vissa modeller är det bara sydda skåror som köparen själv får välja om de ska öppnas upp, på Frost finns det ett litet förgjort hål i alla potentiella selöppningar så det är enkelt att bara sticka in saxen och klippa upp. Men det känns väldigt läskigt, tycker jag, att klippa i en alldeles ny och ganska dyr åkpåse. Sen blir selhålen inte helt snygga heller, det första klippte jag en aning snett och det sista blev förstås snyggast då jag hunnit övat upp mig lite vid det laget. Jag förstår tanken med att inte ha onödiga öppningar i åkpåsen, den håller säkert värmen bättre när den är helt tät! Och ska man ha åkpåsen i en liggdel så behövs ju faktiskt inga öppningar alls. Men i en sittdel är det ju önskvärt om man vill kunna använda selen.

Voksi Frost går att öppna upp helt, botten kan även tas loss helt, och kan då vecklas ut till en tjockare lekfilt. Den lilla pingvingen, en så oerhört söt detalj som jag tycker ger lite extra själ åt åkpåsen rent estetiskt, sitter fast med kardborre under de små vingarna och är tänkt som ett skydd där barnets huvud är placerat. Dels för att lättare kunna rengöra kladd som kommer från barnets mun, dels för att små barn kan svettas väldigt mycket från huvudet och svett som torkar in kan lätt få åkpåsen att gulna, något som kan sitta i även efter tvätt. Smart och snyggt!

Så funkar åkpåse i olika sittdelar

Jag har testat Voksi Frost både i vagnar med ergonomisk sittdel och med vanlig sittdel. På bilden ovan sitter den i en Britax Affinty. Åkpåsen funkar bra i den vagnen, som har ergonomisk sittdel, men åkpåsen satt lite mindre bra i Donkeyns sittdel som ju också är ergonomisk. I och med att åkpåsen inte har någon upphängning annat än att luvan delvis kan vikas bakåt, så var det endast selen som höll den uppe i Donkeyn. Och den har ju en rätt brant sittdel, i brist på bättre ord att beskriva det med. Jag tyckte därför att det blev lite för mycket glid med Frost i Donkeyn, speciellt när jag skulle sätta i barnet i sittdelen. I Britax Affinity funkade åkpåsen betydligt bättre, då fotstödet kan fällas upp så att åkpåsen sitter på plats på ett annat sätt. Samma i Brio Go, som ju har en vanlig sittdel och ställbart fotstöd.

Mitt omdöme av Voksi Frost

Det bästa med Voksi Frost är att den är riktigt varm och riktigt mjuk. Stela åkpåsar som mer är som ett rör man stoppar ned barnet i tycker jag känns så himla omysigt, men Frost formade sig bra efter min bebis som ju bara är 9 månader och inte fyller upp ens hälften av påsens volym. Som man ser i bilden längst ned till höger i collaget ovan så är det enkelt att dra åt om huvudet, så det funkar således riktigt bra att ha ganska lite kläder på ett barn som ska sova i vagnen. Åkpåsen täcker väldigt väl runt ansiktet.

Jag kan verkligen förstå att Voksi blivit ett klassiskt åkpåsemärke och det finns egentligen ingenting negativt hos åkpåsen att anmärka på, även om jag personligen gärna hade sluppit klippa upp selhålen själv. Jag saknar en bättre upphängning, så att åkpåsen hade funkat lika bra i alla mina vagnar. Men min bebis hade perfekt temperatur efter sin tupplur i Frost, så bara man ser till att testa åkpåsen i egna vagnen innan inköp så tror jag att den som tänkt sig många vinterpromenader med barnvagnen kan bli mycket nöjd med sin Voksi Frost.

21 november, 2014 9 kommentarer

Elodie Details Zebra Sunshine

av Anna 12 november, 2014

Recension av Elodie Details åkpåse

Dags för en till minirecension av åkpåse, och näst på tur stod Zebra Sunshine från Elodie Details. Alla Elodie Details åkpåsar är universalmodeller som är utformade för att fungera i många olika sorters barnvagnar med såväl vanlig som ergonomisk sittdel. Jag har testat åkpåsen i flera av de vagnar jag har haft hemma den senaste perioden och tycker att Zebra Sunshine funkat bra i dem alla. Men den har suttit som mest glidfritt i de vagnar där sufflett och sittdel inte sitter ihop. Detta eftersom att Elodie Details åkpåse har en upphängning som består av en slags ficka baktill som kan träs över sittdelsryggen. Om sufflett och sittdel sitter ihop på vagnen så är detta inte möjligt. Och då är det inte lika enkelt att få åkpåsen att inte glida.

Zebra Sunshine är en mjuk och följsam åkpåse. Har man tänkt använda den i liggdel så funkar det också bra. Är liggdelen av en lite mindre modell så kan man antingen rulla upp fotändan lite, eller vika upp som en kant på huvudändan. Elodie Details åkpåse får plats i liggdelen både till Bugaboo Donkey och till Brio Go.

Att använda Elodie Details åkpåse i barnvagnen

Detta bästa med Zebra Sunshine är att den är så snygg. Och jag vet, snygg är inte en egenskap som håller barnet vare sig varmt eller torrt. Men i och med att Elodie Details åkpåsar klarar av båda de sakerna med bravur så tycker jag att åkpåsens snygghet också kan ges utrymme i en recension som denna. Självklart finns åkpåsen i fler mönster än detta. Och det är precis samma åkpåse oavsett vilket mönster man väljer! Dock kan det vara lite olika med detaljerna på åkpåsen.

Elodie Details Zebra Sunshine är i alla fall beige och matt svart, alltså inte kritvitt och kolsvart som den kan se ut på vissa bilder. Innerfodret är kitfärgat, vilket känns som en ljus färg som ändå är hyfsat smutståligt. Åkpåsen ska vara cirka en meter lång och för en bebis på 72 cm så känns den som en ocean av mys. Ändå tycker jag att hans huvud sticker upp lagom mycket. Det är verkligen som att bädda ned honom i en säng.

Elodie Details Zebra Sunshine är en varm åkpåse. Faktiskt på gränsen till för varm nu när temperaturen legat runt 5-10 plusgrader. Jag har anpassat kläderna efter detta och kör på enbart bomullstights och body samt en fleecejacka, scarf och mössa. När jag vet att vi bara ska promenera för att bebisen ska sova, det vill säga han kommer inte lämna vagnen alls, så skippar jag fleecejackan och tar en tunnare filt uppe vid halsen istället. Perfekt temperatur blir det i vagnen då!

Så sitter Elodie Details åkpåse i vagnens sittdel

Smart upphängningsficka och bra lock

Elodie Details Zebra Sunshine har en snygg detalj i form av den kopparfärgade dragkedjan och matchande flärp i brunt läder. Pälskanten på åkpåsen är givetvis fuskpäls och kan tas av helt om man inte gillar den. Den är fäst vid åkpåsen med knappar. Upphängningsfickan består av samma tyg som ytterskiktet på åkpåsen. Det är zebramönstrat och vattenavstötande. När vi körde i blötsnön som föll härom veckan så gick det att borsta bort det blöta från ytan på åkpåsen och den hade inte sugit åt sig något av vätan.

Elodie Details åkpåse öppnas med dragkedjor på sidorna av åkpåsen. Framstycket kan tas loss helt så att bakstycket kan använda som en slags sittdyna. Framstycket kan även vikas ned en bit och fästas ihop med tryckknappar. Antingen bara för att man vill ha åkpåsen lite lägre ned framtill men man kan också fästa åkpåsen runt sittdelens bygel på det här sättet. Åkpåsen har uttag för fempunktssele och hål för olika höjd på axelbanden på selen.

Mitt omdöme av Elodie Details åkpåse

Elodie Details Zebra Sunshine är en varm och mjuk åkpåse, mysig och fluffig till sitt yttre och med bra funktioner i form av upphängningen och det avtagbara locket. Utrymmesmässigt funkar den upp till i alla fall två års ålder på de flesta barn. Formen på åkpåsen fungerar i de allra flesta sittdelar och även liggdelar. Sett till funktionerna finns det inget att anmärka på och därpå adderas som sagt den estetiska aspekten. Jag tycker det är så roligt att Elodie Details erbjuder så mycket färg och mönster!

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Se pris för Elodie Details åkpåse hos: Babyland

12 november, 2014 11 kommentarer

Emmaljunga Double Viking

av Anna 3 november, 2014

Recension av Emmaljunga Double Viking.
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Emmaljunga via Babyexperten. Double Viking kostar i detta utförande – två sittdelar och en liggdel – cirka 10500 kr.
Försäljning: Andrahandsvärdet verkar ligga på omkring 6000-8000 kr.
Typ av vagn: Syskonvagn.

Emmaljungas senaste variant av syskonvagn – Double Viking – har många goda kvaliteter. Men jag tänker ändå inleda recensionen med att adressera elefanten i rummet, främst för att ha det överstökat. Det finns ett så kallat Stockholmsmått på 75 cm. Detta mått handlar helt enkelt om att har man en vagn som är 75 cm eller smalare så ska man utan problem kunna ta sig fram i Stockholms kollektivtrafik. Double Viking är 79 cm. Det är 4 cm över gränsen och för mig som rör mig flitigt inne i city så är det tyvärr 4 cm jag märker av. Om Double Viking bara kunde smalna av en anings aning så att den klarar Stockholmsmåttet, något jag är övertygad om att Emmaljunga jobbar på, så finns det inte mycket kvar att kritisera med den här vagnen. Med det sagt – är bredden inte väsentligt så är Double Viking redan idag en väldigt bra och framför allt väldigt rymlig syskonvagn.

Double Viking beställs i delar, det vill säga man väljer själv utförande utifrån behov. Vagnen jag har testta är årsmodell 2014, från årsmodell 2015 finns det flera olika sorters hjul att välja mellan, både lufthjul och punkteringsfria. Förutom att typen av hjul påverkar körkänslan hos vagnen så påverkar de i detta fallet också bredden. Med Ecco-hjulen från 2015 blir Emmaljunga Double Viking 77 cm bred, med lufthjulen från 2015 är den lika bred som med de punkteringsfria från 2014, alltså 79 cm. Vagnen kan användas med två sittdelar, två liggdelar eller en av varje. Eftersom att sittdelen är ergonomiskt formad så kan man inte använda mjuklift i Double Viking. Sitt- och liggdelarna på Double Viking är även kompatibla med det vanliga Viking-chassit, ej Super Viking. Så man kan alltså växla mellan singel- och syskonvagn och använda samma sitt- och liggdel, men chassit kan inte göras om mellan singel- och syskonläge. Det krävs alltså två olika chassin.

Såhär ser sittdelarna för Double Viking ut. Precis samma form, funktioner och utseende som på Emmaljunga Super Viking – men det är alltså inte exakt samma sittdel utan vissa mått skiljer sig åt. Suffletten är ställbar i flera olika lägen, fullt utdragen så stängs sittdelen för väldigt väl och både sol och vind blockeras från att nå barnet. Samtidigt är sittdelen fortfarande luftig, något som nätdelen på baksidan hjälper till med. Sittdelen har fullt sittläge, viloläge samt ett ej helt plant liggläge. Det finns även ett fjärde, helt plant läge men det är endast till för när vagnen ska fällas ihop. För att reglera lutningen på sittdelen så drar man ut remmen på baksidan av den och tiltar sen sittdelen i önskad riktning. Remmen är lite seg i början men ger med sig ju mer den används, och jag tycker det är positivt att sittdelen kan lutas med ett enhandsgrepp och att det kan göras både smidigt och ljudlöst. Sittdelen är utrustad med en fempunkttsele som kan justeras i längd och axelremmarna kan sättas i två olika höjdlägen.

Bygeln är mjukt vadderad, grenbandet sitter ihop med tryckknapp och kan enkelt tas loss om man enklare vill kunna använda swingaway-bygeln. Jag tycker att knappen för swingaway-funktionen är ganska knepig att få grepp om men övning ger färdighet. Sittdelen har ett ställbart fotstöd som går att ha i många olika positioner. Knapparna för att reglera fotstödet sitter på insidan av sittdelsramen, känns ibland lite bökiga att komma åt och jag hade gärna sett att det inte krävde två händer för att fälla ned fotstödet, men själv funktionen att stödet kan regleras i läge är väldigt positivt. Körde jag de större barnen i vagnen så ville jag ha det så gott som helt nedfällt, men med bebisen fäller jag gärna upp det till vågrätt läge så att han kan sitta bekvämt på hela benen.

För ja, sittdelarna på Double Viking är så pass rymliga att alla mina tre barn får plats i dem, med råge. Double Viking har en maxvikt om 15 kg per sittdel (9 kg för liggdelen) så framför allt 5,5-åringen väger en aning för mycket. Men om det är något Double Viking inte kan anklagas för så är det ett svagt chassi. Min uppfattning är att vagnen är riktigt robust och med lätthet klarar av att köra två barn samtidigt som båda innebär en viss övervikt. Som man ser på bilden överst till höger så är utrymmet inget problem. Höjden upp till suffletten är riktigt generös och också min äldsta har luft kvar ovanför huvudet. Fotstöden är mer normallånga och som man ser på bilden med min dotter i liggläget på vagnen så är det fötterna som sticker ut medan övriga kroppen ryms precis som den ska. Bebisen sitter med mycket luft omkring sig och kändes nästan för liten för sittdelen trots att han är 8 månader när bilden togs. Det är ju dock betydligt enklare att göra en något för stor sittdel mer ombonad med exempelvis en sittdyna, än att få en något för liten sittdel att känns rymligare. I mina ögon är Double Viking den syskonvagn med individuellt vändbara sittdelar som bäst rymmer störst barn, och det är enbart positivt.

Liggdelen går inte heller av för hackor. Det bästa med den är att den känns så mysigt ombonad med sin mjuka madrass och sitt genomtänkta liggdelslock som fästs både med kardborre och tryckknappar, eller med bara det ena om man så önskar. Man kan självklart ha liggdelen på den sidan av chassit man själv föredrar, och det är också enkelt att byta plats på den och sittdelen. För att lossa liggdelen från chassit så trycker man in en knapp på undersidan och drar sedan i spärren samtidigt som man lyfter liggdelen rakt upp. Double Viking-liggdelen kan bäras i det bärhandtag som är inbyggt i suffletten. Jag önskar att liggdelens sufflett hade haft ännu ett läge att dra fram, så det blev något bättre skuggning över barnets ansikte. Jag önskar också att det inte krävdes två händer för att fälla ned suffletten, att behöva trycka in knapparna i de båda sufflettfästena samtidigt är ett extra moment jag gärna skulle slippa. Liggdelen är rymlig för att vara för en syskonvagn, på bilden längst upp till vänster så är min yngsta 8 månader och ungefär 70 cm lång och ligger i princip med huvudet mot övre innerkant av liggdelen, och han har som man tydligt ser på bilden en rätt stor växtmån kvar nere vid fötterna.

Dags för lite Double Viking-detaljer. Emmaljungas sykonvagn har två separata varukorgar, ett ganska ovanligt drag för syskonvagnar nu för tiden tycker jag och var initialt skeptisk. Men efter en viss tids användning kan jag se det praktiska i detta, det är enklare att hålla barnens olika saker åtskilda och smart att ha en varukorg för sånt som alltid ska med, typ bärselen och skötväskan, och ha den andra fri för sånt som hivas in och ut ur vagnen – smutsiga skalbyxor, ett bananskal, matkassen man precis handlat och dylikt. Varukorgarna är som bilderna ovan visar väldigt lättåtkomlig från alla håll. Större saker placeras enklast i varukorgen bakifrån men även från sidorna och framifrån kan man komma åt och få fram skötväskan. Emmaljunga Double Viking har en fotbroms som tar bra, fäster ordentligt men ändå är enkla båda att trampa ned och dra upp. Framhjulen är swivelhjul men låsbara.

1: Avståndet mellan sittdelarna. Ganska tight men fästena för att lossa sittdelarna är ändå enkla att komma åt, i alla fall med mina händer. Själva fästet syns bättre på bild 3, ett grått handtagsom man drar uppåt tills man känner att en spärr lossar och själva sittdelen kan lyftas bort.
2: Precis som på årsmodell 2014 av Super Viking så är även hjulen på denna Double Viking av grusätar-typen. Eftersom att dessa hjul nu är utbytta mot en mycket bättre variant så tänker jag inte fördjupa mig så mycket mer i dem. Rent hypotetiskt så tänker jag mig dock att Double Viking med lufthjul inte bara innebär att man slipper borsta hjulen stenfria efter varje promenad utan att hjulen också ger vagnen lite mer gung, som det ofta blir med lufthjul som har lite stuns i sig.
3: Det är enkelt att se vilket läge man har sittdelen i. 3 är sittläge, 2 viloläge, 1 utgör liggläget och sedan det fjärde läget för ihopfällning.
4: Fästet med vilket man kan knäppa ihop chassit när det är ihopfällt, så att det blir enklare att exempelvis lyfta det in och ut ur bilen.

Emmaljunga Double Viking kan fällas ihop i ett stycke med sittdelarna på, eller med liggdelarna på. På bilderna till vänster, tagna inomhus, så är sittdelarna bakåtvända. På bilden där Double Viking är inställd i bagageutrymmet på vår VW Touran så är de framåtvända. Jag tycker att vagnen är betydligt smidigare att fälla med sittdelarna vända framåt, då slipper man jobbet med att få handtaget över sufflettfästena – det är riktigt tight. Men det går absolut. Och vagnen är i sin helhet enklare att hantera ihopfälld i ett stycke än vad den kanske ser ut att vara. Men den är stor. Jag fick finjustera en del innan jag fick vagnen att stå precis rätt i bilen så att bakluckan gick att stänga igen. Självklart tar den mindre utrymme om man ger sig en extra halvminut till att klicka av hjulen.

De två bilderna högst upp till höger visar de två spärrar som finns på Double Viking. Den vänstra av dem sitter mittmellan sitt-/liggdelarna och den högra är en av två spärrar på chassits handtag som ska tryckas in och dras, och sedan ska metallspärren på höger sida också lossas.
Double Viking klarar som sagt inte Stockholmsmåttet. Men vagnen motiverar sin bredd väl med de rymliga sittdelarna. När jag inte försöker åka hiss ned i tunnelbanan vid Stureplan och misslyckas med att komma in, så ska man ändå komma ihåg att det faktum att Double Viking tar sig fram nästan överallt innebär att om man bara har kolla på var 79 cm inte funkar så har man inget problem med bredden. Att åka hiss vid Hötorget, som på bilden, funkade finfint. Att förvara vagnen i husets barnvagnsförråd funkade finfint, faktum är att Double Viking blir ganska kort och kompakt om handtaget viks ned helt. Körkänslan i vagnen är god. Double Viking är enkel att styra och kan köras även med ett enhandsgrepp. Jag ställer mig något fundersam till varför Emmaljunga valt att göra glapp i skumgummit precis på de ställen där jag skulle vilja hålla mina händer, men i övrigt är handtaget bekvämt och skönt att greppa. Jag hoppas få möjligheten att i framtiden kunna testa Double Viking med lufthjul också, för att se om det gör lika mycket för rullet och för att få bort den ibland något stötiga känslan som hjulen ger just på grus som jag tror att de skulle göra.

Mellan mina två äldsta barn är det knappt två år. Hade Double Viking funnits då när jag blev tvåbarnsmamma (och om jag inte varit beroende av att ha en vagn som klarar Stockholms-måttet) så hade jag definitivt varit sugen. Användningstiden hade ju dessutom varit smått fantastiskt, med tanke på att de båda fortfarande får plats i vagnen såhär snart fyra år sedan mitt andra barn föddes. Det finns ytterst få vagnar som är så rymliga över huvudtaget, och som erbjuder den storleken på sittdeln men att man ändå kan ha barnet mot sig – det är riktigt sällsynt. Emmaljunga Double Viking kunde fått ha bara lite mer gung i chassit, men det är som sagt möjligt att det är något jag inte skulle saknat om jag kört den med lufthjul och inget som hindrar den från att vara en härlig kompanjon vid en hurtig powerwalk. Kort och gott; Double Viking känns som en syskonvagn som funkar riktigt bra för den som har barn som är så pass små att de väger under 15 kg och vill åka mycket vagn, kanske fortfarande sover dagtid, men som ändå är långa och behöver extra utrymme för överkropp och huvud. Behöver man en syskonvagn för att promenera med i vardagen, och då man kanske växlar till singel-Viking när man ska åka bil eller handla i affärer, så är Double Viking en klart intressant kandidat.

3 november, 2014 10 kommentarer

Nordly lammskinnsåkpåse

av Anna 30 oktober, 2014

Jag tänkte börja med att ha lite kortare men samtidigt detaljrika inlägg om åkpåsar här på bloggen, och rivstartar med ett om Nordly lammskinnsåkpåse. Just detta är den kortklippta varianten, svart utsida och naturfärgad insida. Åkpåsen är ett recensionsexemplar från Jollyroom och är en universalmodell som ska fungera i de flesta barnvagnar. Jag har endast testat den i sittdel, men då det är en väldigt mjuk och följsam åkpåse så tror jag att den går att forma så att den fungerar fint även i en liggdel. Just att åkpåsen är mjuk och formar sig efter sittdelen är ett stort plus. Min upplevelse är att en del åkpåsar med lammskinn är väldigt stela och mer känns som ett rör man stoppar ned barnet i, detta är lite mer som att svepa in barnet i en filt.

På bilden sitter åkpåsen i en Beemoo Duo Premium, som har ergonomisk sittdel. Bebisen har oroväckande snabbt blivit nästan 9 månader gammal och är inte direkt en bjässe för sin ålder, men av normallängd. Han kan växa i säkert ett och ett halvt år till innan åkpåsen kommer i närheten av att bli för liten. Åkpåsens har en längd om 100 cm, vilket i princip är åkpåsestandard. Som man tydligt ser på den högra bilden så öppnas Nordly lammskinnsåkpåse med en dragkedja på mitten, och viks därefter upp åt sidorna. Återigen, precis som att ha en mysig filt om sig!

Åkpåsen kan även öppnas upp helt och då användas som pläd. Som närbilden på insidan visar så finns det uttag för fempunktsele i åkpåsen, och skårorna är av bra storlek tycker jag. Inga problem att få igenom lite större selfästen eller ens hela axelkudden. Åkpåsen har en upphängning som ska träs över sittdelsryggen, något som förstås funkar bäst på vagnar där sufflett och sittdel inte sitter ihop och som då gör åkpåsen i princip helt glidfri.

Vad tycker jag om åkpåsen? Dess största minuset är loggan som inte är särskilt estetiskt tilltalande, det största pluset är att den är så otroligt mjuk. Det har ännu inte varit särskilt kallt när vi använt Nordly-åkpåsen så jag har anpassat barnets kläder och det har funkat perfekt med tunna bomullstights, en body och sen en WS-fleece på överkroppen, nyfikna bebisar vill ju gärna kika ut och då behövs ofta ett extra lager upptill. Åkpåsens yttertyg känns inte särskilt vattentåligt men ska vara vattenavstötande. Ska den användas när den snöar blött så bör man nog ändå dra på regnskyddet. Åkpåsen är ganska öppen upptill. Det var inget som störde mig, men jag vet att det finns de som föredrar åkpåsar som har som en luva. Det totalt intrycket av Nordly lammskinnsåkpåse är ändå väldigt positivt. Eftersom att det är en lammskinnsåkpåse så ska den förstås tvättas med särskilt tvättmedel och i maskinens ullprogram, lite bökigare än åkpåsar som kan slängas in på 40 grader tillsammans med vanliga tvätten men det får man räkna med om man vill ha barnet på lammskinn i vinter. Själv skulle jag nog främst använda den till ett mindre barn eller en bebis. Den kan ju öppnas upp nedtill men ljust lammskinn och barnskor som promenerat i slask är en kombination jag inte riktigt klarar av, den med mer tåligt psyke har säkert inget problem med det dock!

Näst på tur att utvärderas är antingen Elodie Details Zebra Sunshine eller Voksis nyhet, åkpåsen Frost tillverkad helt i ull. Både kommer omskrivas men ni får välja vilken jag ska testa först! Lämna en kommentar och tyck till!

30 oktober, 2014 15 kommentarer

Baby Jogger City Lite

av Anna 20 oktober, 2014

Recension av Baby Jogger City Lite

Inköp: Baby Jogger City Lite kostar cirka 2495 kr i ord pris.
Försäljning: Andrahandsvärdet verkar ligga på omkring 1500-2000 kr.
Typ av vagn: Sittvagn, sulky.

Baby Jogger har ett stort urval av olika barnvagnsmodeller och är kanske mest kända för att samtliga vagnar är enkla att fälla ihop och blir kompakta. I övrigt skiljer de sig ofta åt i funktioner och användningsområde. City Lite är en lite enklare modell från Baby Jogger men att den är nedbantad i vissa material val och funktioner, vagnen kan exempelvis inte användas med liggdel, innebär inte att vagnen är dålig.

City Lite utmärker sig i Baby Jogger-familjen genom att viktmässigt vara en av de lättaste modellerna med sina 7,3 kg. I Sverige är City Lite godkänd för standard i viktkapacitet, alltså 15 kg. Men i USA och andra länder så marknadsför Baby Jogger den med att den har en maxvikt på 55 lbs, det vill säga ungefär 25 kg. Baby Joggers övriga vagnar för svenska marknaden har 15 kg som maxvikt baserat på de säkerhetstester vagnarna måste genomgå, samtidigt som Baby Jogger själva garanterar att vagnarna håller för en högre maxvikt.

Jag har således känt mig bekväm med att köra alla mina tre barn i City Lite, trots att de väger från 7 och upp till 19 kg. Och enligt min bedömning så klarade vagnen av det med råge, så att City Lite kan ta 25 kg är inget jag tvivlar på.

Babyjogger City Lite är en trehjuling med fotbroms, fast handtag och fast framåtvänd sittdel. Sittdelens rygg regleras steglöst med en rem och liggläget är i princip helt plant. På bild 2 kan man se hur det ser ut, men det blir mer utsträckt när man har ett barn i vagnen förstås. Bygeln/brickan på de översta bilderna ingår inte med vagnen utan kan köpas i ett tilläggspaket tillsammans med regnskydd och en så kallad föräldrakonsoll, det är brickan med mugghållare som fästs uppe vid handtaget.

Jag körde City Lite under sommaren och tror personligen att det är från våren till hösten som vagnen gör sig bäst. Dubbelhjul har aldrig varit någon hit i blötsnö de gånger jag testat det. City Lite är inte heller en vagn tänkt för terrängkörning, men jag blev positivt överraskad över hur den tog sig fram både på gräsmatta, grusvägar och på kullerstenen i Visby. Det finns precis lagom mycket svikt i chassit för att körningen ska bli mjuk. På snett underlag tenderade vagnen att dra en aning å sidan, men framhjulet är låsbart och då slipper man ju det. Baby Jogger City Lite är riktigt lättstyrd och kan enkelt köras med en hand även om man har ett större och tyngre barn i sittdelen. Med tanke på prisklassen på City Lite så är körkänslan över förväntan.

Suffletten på Baby Jogger City Lite är ställbar i tre olika lägen. I längsta läget upplever jag suffletten som något kortare än den hos Baby Jogger City Mini 4W, som jag tidigare recenserat på bloggen. Men den är inte kort, utan täcker tillräckligt bra mot sol. Materialet är lite annorlunda mot Baby Joggers andra vagnar, dock troligtvis inte något man skulle reflektera över om man inte hade dem jämte varandra. En annan skillnad är att sufflettkanten är av hårdplast. Egentligen en ganska snygg detalj tycker jag men om det fyller någon funktion är tveksamt. Om man har ett kort barn eller en bebis i vagnen i fullt liggläge så kan man dock önska sig några centimeter längre sufflett när solen skiner som starkast, med längre barn är huvudet i skugga i och med att huvudet då hamnar högre upp.

1: Baby Jogger City Lite har ett fast handtag som jag tyckte var rimligt i höjd, och jag är cirka 170 cm lång. Min man hade önskat att det gått att få något högre men det fungerade bra även för honom att promenera med vagnen. Handtaget är rätt platt och hårt, kanske inte något man gärna håller i vid dagliga, långa promenader men om vi tänker oss att City Lite främst används vid kortare sträckor, shopping och som bilvagn, så fyller det fasta handtaget sitt syfte. Vagnen är så pass lättstyrd att den enkelt kan manövreras med en hand.
2: City Lite har plasthjul. Det fastnade inte grus i dem trots att vi körde mycket på grusväg, och greppet i terräng är absolut godkänt. Alla hjul är enkla att klicka av och på chassit.
3: City Lite har en fempunktsele med axelkuddar och ställbara remmar.
4: Selremmarna behöver inte paras ihop utan kan klickas i selfästet ett i taget.
5: Suffletten har två tittluckor, som kan rullas ihop och fästas upp med en snodd. Båda tittluckorna är i klarplast.

För att en vagn ska fungera bra på sommaren så är bra ventilation ett måste. City Lite har ett tvådelat bakstycke. Det yttre lagret är heltäckande i samma material som sittdelen. Som bilden längst ned till vänster i collaget ovan visar så finns det i ytterlagret en förvaringsficka, godkänd för en viktbelastning om 1 kg. Perfekt för plånbok och mobiltelefon. Ytterlagret är fast vid sittdelsryggen med kardborre, och kan lätt tas bort och rullas upp. Då återstår endast ett lager nät, som släpper in gott om luft och svalka i sittdelen. Bilden högst upp till höger visar vagnen med bara nätet baktill och suffletten fullt utfälld, ett läge som är perfekt om man ska köra ett sovande barn i vagnen när det är varmt och soligt ut. Det finns dessutom ytterligare en förvaringsficka, av nät med resårkant, på vagnen på baksidan av sittdelsryggen, enklast åtkomlig när sittdelen är uppfälld i sittläge.

1: Föräldrakonsollen med två mugghållare, dock ganska grunda sådana, och ett större förvaringsutrymme i mitten.
2: Bromsen är enkel båda att lägga i och klicka ur.
3: Baby Jogger City Lite har en klädsel som är enkelt avtagbar med dragkedja, på bilden syns fotstödet och det lite grövre materialet på ytan barnet ska vila fötterna mot.
4: Varukorgen är precis som alltid med Baby Joggers vagnar både stor och lätt åtkomlig. På den här bilden syns också att vagnens bakre båge är något böjd, vilket förbättrar benutrymmet för den som kör vagnen.
5: Sittdelsklädseln har resår i sidorna som kan dras undan så man bättre kommer åt fästena för att ha en bygel på vagnen. Det sitter två plattor i dem, som man lossar genom att trycka på den röda knappen, och sen sätter man i bygeln där istället.
6: City Lite med bygeln/brickan på. Den är av swingaway-typen så det är enkelt för barnet att kliva i och ur ändå.

Många vagnar av lite enklare modell och pris har ofta tummat på både ett och annat. Men det finns förstås alltid undantag, och Baby Jogger City Lite är imponerande i det avseende att den funkar att använda både för ett barn på ett halvår och för ett barn på fem och ett halvt år. Oavsett vilket barn vi hade i vagnen så funkade det väl att köra och styra den, och sittdelen är så pass rymlig att till och med femåringen satt bra, lite långa ben möjligtvis men med ryggen något fälld blev det en bra viloplats. För oss blev City Lite något av en livräddare den vecka i somras när femåringen bröt armen och första dagarna hade för ont för att orka gå och inte längre kunde cykla när vi gick på längre promenader.

Baby Jogger har ju sin egna Quick Fold-teknik, som gör det barnsligt enkelt att fälla ihop vagnen. På City Lite görs fällningen i på följande sätt. 1: Först trycker man in den röda säkerhetsspärren på insidan av chassit. 2: Sedan drar man i remmen placerad mitt i sittdelen, och lyfter vagnen uppåt. 3: När vagnen fällt ihop sig så låser den sig automatiskt med spärren på sidan av chassit. För att fälla upp vagnen igen så lossar man bara spärren och lyfter vagnen uppåt i handtaget, tills den klickar fast sig i uppfällt läge.

City Lite blir liten och platt ihopfälld. Med sin låga vikt är vagnen verkligen som gjord för att använda vid bilåkning. Den tar lite plats i bagageutrymmet, är enkel att fälla upp och ihop, samt lätt lyfta. Vill man ha vagnen ännu mindre så tar man snabbt av hjulen och får ett riktigt kompakt paket. I mitt tycke är den här typen av vagn enklare att förvara, i bilen och andra förrådsutrymmen, än paraplyvagnar som fortfarande är väldigt långa när de är ihopfällda.

Om man är intresserad av en Baby Jogger-vagn så tror jag att det kan vara enkelt att förbise City Lite som en modell där det bästa är avskalat: lite annat material, lite kortare sufflett, lite färre funktioner. Men även om det är sant så tycker jag att City Lite erbjuder väldigt mycket mer än många andra vagnar i samma prisklass. Enkel men funktionell, rymlig sittdel, lättkörd med fjädring i alla tre hjul och smidig som resevagn. Det är kanske inte rätt vagn för långpromenader, även om jag använde den till det och kom nöjd hem från turen, men för det syftet har Baby Jogger andra modeller – skräddarsydda för långrull och terräng. City Lite gör sig bäst på plan mark men vill man ha något att rulla till förskolan med, handla med eller att ha till hands i bilen så blir man troligtvis inte besviken.

20 oktober, 2014 19 kommentarer

Bugaboo Bee3

av Anna 7 oktober, 2014

Recension av Bugaboo Bee3

Inköp: Bee3 kostar 6500 kr med silverchassi och 7100 kr med svart chassi.
Försäljning: Det finns för närvarande ingen Bee3 ute på andrahandsmarknaden.
Typ av vagn: Duovagn, liggdel finns att köpa till vagnen.

Jag har nästan tappat räkning på hur många olika varianter av Bugaboo Bee jag har ägt. Något som kanske säger en del om mitt förhållande till den här vagnen. Det är en himlastormande kärlek på avstånd och sen har den ofta mest stått och sett väldigt snygg ut i ett hörn av vårt hem. Men ändå fick jag direkt puls när jag såg att Bugaboo släppte en ny version av mitt älskade Bee. Precis som med min Bugaboo Donkey så har jag importerat mitt Bee3 från Baby Plus i Holland. Jag skrev om det redan vid beställningen. Förfarandet var lika smidigt den här gången. Drygt två dygn efter att den skickats stod vagnen och strålade i min hall. I den här minirecensionen kommer jag främst att fokusera på skillnaderna mellan Bugaboo Bee3 och Bugaboo Bee+. Jag kommer även berätta i allmänhet vad jag tycker om vagnen.

Fortsätt läsa

7 oktober, 2014 34 kommentarer

Stokke Trailz

av Anna 24 september, 2014

Minirecension av Stokke Trailz.
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar, Stokke Trailz kommer ut på marknaden nu i september och kostar då cirka 12000 kronor med sitt- och liggdel.
Försäljning: Det finns för närvarande ingen Trailz på andrahandsmarknaden.
Typ av vagn: Duovagn.

Jag har tidigare här på bloggen publicerat en recension av Stokke Crusi, vagnen som är Trailz föregångare och rent utseendemässigt väldigt snarlik. Det här blir en minirecension som främst fokuserar på likheter och skillnader mellan Crusi och Trailz. Det är alltså bara chassit som har förändrats på vagnen, sittdel och liggdel är desamma. I våras körde jag vagnen med både ligg- ooch sittdel när min bebis var ungefär 3-4 månader gammal, men som bilden ovan visar så får han fortfarande vid 7 månaders ålder plats i liggdelen, och det med marginaler.

Det som utmärker sig mest hos Trailz är förstås lufthjulen, de framtill är snurrbara och luftdäcken ihop med lite fjädring i chassit ger vagnen en mycket bättre stuns. Den känns inte alls skramlig på ojämnt underlag, vilket Crusi ibland tenderade att göra, och den tar sig mycket bättre fram i terräng. Körningen blir också tystare och mjukare, så skillnaden märks även av på plant underlag, exempelvis asfalt. Har man kört Crusi tidigare så tror jag att man märker av skillnaden direkt, och den är definitivt till det bättre.

Den andra förändringen är att chassit har fått knäledshandtag, medan Crusi alltså hade teleskophandtag. Enklare att hitta rätt höjdläge nu, samt att variera om föräldrarna är väldigt olika långa. I den vinkel jag hade handtaget så kändes det åtminstone som att jag kom längre bort från chassit och som att jag kunde hålla armarna i en mer ergonomiskt korrekt vinkel. En annan fördel är att man kan vika in handtaget helt och med Trailz-chassit tar vagnen därmed upp mindre plats vid resor i kollektivtrafiken. Chassit blir också mindre ihopfällt i och med knäledshandtaget, bild på det finns i collaget här under.

En rolig funktion med liggdelen, som jag är osäker på om den är avsedd att användas så – men det funkar ju, är att suffletten kan lossas med en dragkedja och därmed kan fällas över helt och fungera som ett ypperligt solskydd oavsett varifrån solen lyser. Och ändå samtidigt släppa in massa luft från skuggsidan!

Nya hjul, nytt handtag. På pappret ser det inte mycket ut men det gör stor skillnad för hur vagnen upplevs. Efter att ha kört Trailz så tänker jag att den har alla bra funktioner hos Crusi och de två sämsta egenskaperna utbytta mot något bättre. Om du överväger att köpa en Stokke Crusi så tycker jag att du ska tänka om, och välja en Trailz istället!

24 september, 2014 12 kommentarer

Orbit Baby G3

av Anna 8 september, 2014

Minirecension av Orbit Baby G3.
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar, G3 finns än så länge hos ett urval återförsäljare med fysisk butik men kommer lanseras i större skala under hösten.
Försäljning: Det finns för närvarande ingen G3 på andrahandsmarknaden.
Typ av vagn: Duovagn.

Min recension av Orbit Baby G2 publicerades på bloggen i maj 2013 och nu i somras lanserades nästa version – G3 – här i Sverige. Mycket av mina reservationer angående G2 är avsevärt förändrade till det bättre på G3. Framför allt märker jag av att Orbit förändrat framhjulsupphängningen. På G2 kunde jag uppleva den som trögstyrd när framhjulen viktbelastades men uppföljande har ett bra rull och klarar sig även bland Visbys kullersten och på Gotlands karga stenstränder. Den nya svarta chassit är riktigt snyggt och till G3 finns ju även syskonlösningen Helix, som jag hoppas på tillfälle att prova och utvärdera under hösten. Den här gången har jag kört G3 med sittdel och med det tillhörande babyskyddet. Jag är eld och lågor över lösningen i sin helhet men det finns fortfarande detaljer som vagnen som inte tillhör min favoritlösningar. Den här minirecensionen kommer fokusera på skillnaderna mellan G2 och G3.

Sju månader gammal bebis, cirka 69 cm lång och 8 kg tung. Sittdelen är väldigt rymlig men en varm sommar som denna så kändes det positivt att den är luftig. Den är ergonomiskt utformad med fotstöd som är reglerbart i längd, för en bebis av den här storleken är fotstödet dock än så länge helt överflödigt. Sittdelen har sittläge, viloläge samt liggläge. Med sittdelen vänd mot föraren så måste man lossa fotstödet helt om man vill ha det i ett annat läge än det kortaste, och sen åter fästa det i sittdelen fast runtom handtaget. Vill man sen vända på sittdelen måste då fotstödet lossas igen. Sittdelen har fempunktssele med selkuddar och bygeln är av swing away-typen. Att vinkla och snurra sittdelen kräver ett tvåhandsgrepp men det är väldigt enkelt gjort och kräver vare sig stora eller särskilt starka händer.

Varukorgen på Orbit Baby G3 är en så enorm förbättring att det nästan inte går att jämföra med föregångaren. Det är helt enkelt en ny typ av lösning och jag gillar den skarpt.
1: Varukorgen sedd bakifrån, hela bakstycket kan fällas och stänger sig självt med hjälp av resårband. Jag har en normalstor men väldigt välfylld skötväska som med lätthet skjuts in i varukorgen…
2: …och skulle den sen vara så att man fyllt på med annat i varukorgen eller inte kan komma åt bakifrån så är det ju toppen att även framsidan av varukorgen har samma öppning.
3: Även den med resårbanden som håller luckorna på plats. Varukorgen har ett bra smuts- och stänkskydd, det är inget problem att lägga ned kläder eller annat ömtåligt som man inte vill ska få lerstänk på sig.
4: Samma spärr på sittdelen på G3 som på G2, man håller in dem på båda sidor och snurrar sedan sittdelen runt sin egen axel eller fäller den till rätt läge.
5: Handtaget på G3 är fortfarande delat (till Helix ingår en handtagsförlängning med helt handtag) men själva greppytan är nu i ett foammaterial till skillnad från hårdplasten tidigare. Betydligt mer greppvänligt och skönt att hålla i under längre promenader. Även mugghållaren har en ny utformning, som jag också gillar mer än den gamla.
6: Bakhjulen med bromspedaler – röd för att bromsa och grön för att lossa bromsen.
7: Slutligen suffletten, som nu är gjord i polyester och är vattenavstötande. Detta tyg är kraftigare och håller formen på suffletten snyggare, samma typ av material som i exempelvis Bugaboos suffletter.

Orbit Baby G3 fälls enligt samma princip som G2, när man väl fått in snitsen är det riktigt enkelt och smidigt. Man kan fälla och lyfta vagnen samtidigt, vilket är ett plus i länder som Sverige där marken under åtminstone halva året är blöt, lerig eller snötäckt. Chassi blir mycket kompakt ihopfällt, på bilden högst upp till vänster syns det i bakluckan på vår bil när vi har ett sjätte säte uppfällt. Det går även att packa sittdelen tätt omkring chassit, om man bara lossar bygeln först.

Orbit Baby har ett eget babyskydd, och väl medveten om att detta är en barnvagnsblogg så tänker jag inte fördjupa mig alldeles för mycket i det – men samtidigt så ska ju G3 vara ett helt travelsystem och smidigheten i babyskydd ihop med chassit är i det här fallet så pass bra att jag inte kan lämna det okommenterat.
1: Babyskyddet har en egen liten sufflett som är bättre än på samtliga andra olika babyskydd jag har testat separat.
2: Det är djupt och känns verkligen ombonat och som ett bra skydd, samtidigt är det rymligt och hade framför allt mer utrymme på längden.
3: Inbyggt paparazziskydd som kan fällas ut ur suffletten och fästas runt fotändan på babyskyddet. Om man inte har så mycket problem med just paparazzi så funkar det ju fint även som solskydd.
4: Babyskyddet på chassit, det är så snarlikt sittdelen i utformningen att det ser snyggare ut än babyskydd på chassin brukar göra, ur en rent estetisk synvinkel alltså.
5: Babyskyddet har en isofixbas som är enkel att montera och mycket enkel att klicka i skyddet på. Precis som på chassit så kan skyddet roteras på basen, man kan alltså vända babyskyddet mot sig när man står utanför bilen för att ta ir och ur bebisen, mycket skönt för att slippa vriden rygg på en själv.
6: Babyskyddet kan även bäras i dess handtag.

Helhetsintrycket av G3 är att vagnen funkar väldigt väl för stadskörning, kanske inte lämpar sig ultimat för sandstränder och terräng men ändå har ett bättre rull än G2. Som sommarvagn funkar vagnen så bra med sin luftiga med ändå långa sufflett, rymliga varukorg och smart travelsystem som gör det enkel att växla mellan bilen och barnvagnen utan onödiga uppvak av bebisen. Jag tycker att G3 kan köras med en hand men det hade varit enklare gjort om handtaget vore helt. Med flera barn har man oftast max en hand över till barnvagnshandtaget, så det gör mig nyfiken på hur vagnen är att styra enhänt när man har Helix-handtaget på. G2 blev ofta mobbad för sitt utseende i barnvagnskretsar och visst är det en vagn vars siluett skiljer sig från mängden, men med de förändringar som har gjorts på G3 så tycker jag att just den kritik känns trött. Vad gäller funktion och användarvänlighet – både för barn och den som kör – så är G3 inte alls något ufo och fler borde våga sig på att testa vagnen, jag tror den kan attrahera många som lever ett rörligt liv i urban miljö.

8 september, 2014 2 kommentarer

Thule Coaster

av Anna 26 augusti, 2014

Recension av Thule Coaster

Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar, inköpspriset för Thule Coaster är cirka 3799 kronor.
Tillbehör: Förvaringsskydd, spädbarnsinlägg, regnskydd och andra tillbehör kan köpas till separat.
Typ av vagn: Cykelvagn

Jag må vara på väg att bli något utav en veteran på barnvagnar, men att cykla med vagn är en ny värld för mig. Man kan ju också fråga sig var gränsen för vad som är en barnvagn egentligen går? Men jag tänker att så länge det är ett föremål jag kan köra ett barn i så faller det inom kategorin, och räknar bort uppenbara ickebarnvagnar såsom skottkärror och dylikt. Poängen med en cykelvagn är väl dessutom ofta just de multipla användningsområdena.

Fortsätt läsa

26 augusti, 2014 6 kommentarer