Barnvagnar

En första titt på Emmaljunga Super Viking

av Anna 5 mars, 2014

Is it a bird? Is it a plane? No, it’s Super Viking! Jag är ju inte direkt känd för mina Emmaljunga-kunskaper (har hittills bara kört en Nitro) och har alltid kallat det för det svarta hålet i min barnvagnskunskap. Men nu ska det bli ändring på det! Efter en grundlig genomgång på Babyexperten som hjälpt mig att få kontakt med Emmaljunga, så inleder jag med att testköra den första av Emmaljungas vagnar som verkligen tilltalat mig personligen – den för år 2014 nya Super Viking. Vagnen har en imponerande hög maxvikt på hela 40 kg när den körs som singelvagn och ändå är den endast 57 cm bred, och den kan dessutom med hjälp av adaptrar göras om till syskonvagn. Ovanpå det har vagnen en del tillbehör, såsom sidokorg och enkelt utbytbara suffletter, och helt enkelt ett koncept som jag antar tilltalar mig. Jag har aldrig haft något emot Emmaljungas vagnar men heller aldrig varit så lockad av dem – fram tills nu. Och hittills gillar jag verkligen Super Viking! Gunget är riktigt skönt, handtaget hyllas som ”bra för stora händer” av min man och hela vagnen har en i mina ögon mer stilren siluett än andra vagnar från Emmaljunga har haft. Nu ska vi testa den rejält och sen återkommer jag med en detaljrik recension precis som vanligt.

Låt mig gärna veta i en kommentar om det finns något särskilt du undrar över kring Super Viking, dess egenskaper och hur den står sig mot liknande vagnar!

5 mars, 2014 19 kommentarer

Thule Coaster cykelvagn

av Anna 18 februari, 2014

Det finns redan en del information om cykelvagnar med multipla användningsområden här på bloggen, man hittar dem under Chariot-kategorin. Själv saknar jag egna erfarenheter av den typen av aktivt barnvagnsanvändande. Jag har visserligen joggat med en Brio Spin en handfull gånger, ingen hit direkt, men inte mer än så och cykelvagnar har jag inte mer än sneglat åt. Nu med tre barn i familjen så funkar det inte längre med cykelsitsar bakpå våra cyklar, vi är helt enkelt en förälder kort och även om vår äldsta kan cykla själv så orkar han inte några längre sträckor och är alldeles för liten för att släppas fri i trafiken. Så inför våren och vår kommande sommar på Gotland är jag riktigt nyfiken på hur barnvagn och cykeln kan användas, och just därför fastnade jag för informationen om denna nya cykel- och promenadvagn vid namn Thule Coaster. Vagnen finns hos återförsäljare från nu i mars och ska vara en säker vagn som samtidigt är bekväm för barnen. Thule Coaster är lite mer basic i sina funktioner men har därför också ett i mina ögon väldigt resonabelt pris, det uppges ligga på 3799 kr.

Vagnen ska vara enkel att ändra mellan cykel- och promenadläget och det finns utrymme i vagnen för att förvara promenadhjulet när vagnen är kopplad till cykel. Vagnen har även ett extra lastutrymme vid behov, lämpligt om man har både barn och lite matkassar eller annan packning. För att vara bekväm även som promenadvagn så är handtaget ställbart.

Själva vagnen väger 11 kg, vilket är samma vikt som för en vanlig duovagn ungefär. Man kan ha två barn i vagnen samtidigt och den funkar från 0 till 6 års ålder, det finns alltså tillbehör för att även bebisar ska kunna ligga i vagnen. Maxbelastning för vagnen totalt är 45 kg, så två barn som väger upp till 22 kg kan sitta däri utan problem. Vagnen mått ihopfälld är 94 x 77 x 28 cm. Vagnen är således ganska bred och klarar inte Stocholmsmåttet om max 75 cm, men för mig som inte är lika insatt i cykelvagnsutbudet så känns det ändå helt okej att den är 77 cm bred då det innebär att den ändå tar sig igenom standarddörrar och en cykelvagn är troligtvis inte mitt förstaval för att ta med in till stan ändå.

Förhoppningsvis kommer jag under 2014 få tillfälle att skriva lite mer också om den här typen av vagn!

18 februari, 2014 10 kommentarer

Joie Mirus

av Anna 20 januari, 2014

Recension av Joie Mirus.
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Joie. Ordinarie inköpspris för Mirus ligger på cirka 1595 kr.
Försäljning: Andrahandsvärdet just nu verkar ligga på mellan 600 och 1000 kr.
Typ av vagn: Resevagn, vändbar sulky.

För några år sedan var små vändbara vagnar väldigt sällsynt men nu finns det fler och fler, de flesta med sin egen lösning på hur en vagn bäst konstrueras för att barnet ska kunna vara vänd både framåt och bakåt utan att chassit för den sakens skull blir onödigt stort och tungt. Joie Mirus är en riktigt lättviktare med sina knappt 7 kg och och överlag har Mirus väldigt nätta mått – vagnen är endast 46 cm bred. Vändbarheten är på vagnen löst med att överfällbart handtag, sittdelen är alltså fast på chassit medan handtaget kan svingas över sittdelen för att byta mellan bakåt- och framåtvänt läge.

Joie Mirus har både sittläge, viloläge och liggläge, och liggläget är nästintill plant. Vagnen går således bra att använda även till en bebis som ligger i mjuklift. Sittläge är i princip upprätt och det är lätt att växla mellan de olika lägena. Mirus sufflett täcker vagnen väl i fullt utfällt läge men jag upplevde det som lite bökigt att få till ett bra mellanläge på den. Helt bakfälld skymmer den inte barnets sikt ut ur vagnen alls och den håller sig bra på plats.

Fotstödet är ställbart i flera olika lägen, vilket kan ses på bild 1 till 3. Det finns även ett fast fotstöd på chassit, vilket är bra om det är ett större barn med lite längre ben som ska sitta i vagnen. På bild 4 syns dels detta fotstöd, dels skymtas mekanismen under klädseln det ställbara fotstödet. För att reglera ska en spärr hållas inne. När man väl lärt känna var denna spärr sitter så är fotstödet enkelt att reglera. Joie Mirus har en mycket praktiskt och lättanvänd swing away-bygel, som fälls upp för att lättare kunna lyfta barnet i och ur vagnen. Spärren är enkel att trycka in och bygeln kan som bild 5 visar ställas i uppfällt läge, så man behöver inte själv hålla undan den med handen. På de tre översta bilderna syns även de gråa spärrar med vilka framhjulen kan ställas in från att vara rörliga till att vara fasta. De trycks bara upp och ner, de krävs dock att hjulen är i det rätta läget och inte snedställda för att spärren ska gå i och hjulet låsas.

På första bilden ovan syns bromsarna på bakhjulen. De är enkla både att trycka ned och upp och tar bra. På mittbilden syns handtaget som ska hållas in för att ryggstödet på sittdelen ska kunna fällas från sitt- till liggläge och vice versa. Vagnen kan fällas ihop oavsett åt vilket håll du har handtaget och blir då kompakt, vilket är logiskt med tanke på att den även som uppfälld är liten.

Bilderna 1 till 3 visar hur spärren på handtaget fungerar. För att kunna fälla ihop vagnen så ska den lilla grå spärren tryckas åt sidan och sedan själv knappen tryckas in. Sen är bara att fälla hela chassit och se till att selen inte hänger utanför sittdelen för det finns risk för att den då fastnar i chassits mittnav och låser ihopfällningen. Det hände vid ett tillfälle och var iofs lätt åtgärdat men det kunde nog ha blivit klurigare att fixa om man försökt trycka på för att fälla ihop vagnen trots motståndet som kändes. Bild 4 visar vagnens varukorg, som faktiskt är rymlig i förhållande till vagnens storlek och även väldigt lätt att komma åt. Bild 5 och 6 visar spärrarna, en på vardera sida om chassit, som ska dras upp för att handtaget ska kunna fällas över. När det är i rätt läge så klickar de till och låser sig automatiskt.När jag läst en del andras beskrivningar av Joie Mirus så har ”dockvagn” varit ett ord som dykt upp flera gånger. Jag har själv nämnt det ovan, och det stämmer ju att vagnen är väldigt liten och faktiskt kan se ut nästan som dockvagn om den ställs jämte en fullstor duovagn. Båda mina barn har fått testa vagnen med den stora endast för en bild, då han absolut kändes som framför allt för lång för att sitta bra i sittdelen på Mirus. 2,5-åringen satt bättre men ryggstödet är för kort även för henne och hon är cirka en knapp meter lång på bilderna ovan. Sittdelen är hyfsat rymlig på bredden, bygeln sitter ganska långt men iom att den kan svängas undan så är det ändå inget problem att få barnet i och ur vagnen. Nu har jag inget mindre barn att testa vagnen med men den känns som bäst lämpas för barn upp till två år som mest, och som ultimat för barn som är från nyfödd och upp till drygt ett år. Det gäller både storleken på sittdelen och för körkänslan.

Joie Mirus är enklast att köra med sittdelen framåtvänd, helt enkelt för att hjulen då är som man är van vid att barnvagnshjul brukar vara: de bakre är fasta och de främre kan alterneras mellan att ha snurrbara eller låsta. Med handtaget över fällt så är det bakhjulen som rullar främst, så de är alltid fasta och sen får man välja hur man vill hjulen närmast en. Jag tyckte det var enklast att ha även dem låsta och köra vagnen som att den hade fyra fasta hjul. Med bakhjulen rörliga och de främre fasta blev det svårare att svänga vagnen, framför allt när man har barn i sittdelen som väger kring vagnens maxkapacitet om 15 kg. Även här tror jag att det problemet skulle vara mindre om man kör en bebis eller ett lättare barn i Joie Mirus. Körkänslan i sig är inte så illa, vagnen har lite stuns i chassit och helt godkänt rull. Ett stort aber för vår del som förälder, vi är 170 respektive 185 cm långa, är att handtaget inte är ställbart i höjd och tyvärr en aning för lågt. För min del gick det an men för min man, som man ser på bilden ovan till höger, så fick han både böja på ryggen och korta av sina steg för att kunna gå bekvämt med vagnen.

Joie Mirus har ett lågt pris i nyinköp och känns inte ranglig i konstruktionen, funktionerna på vagnen är lättanvända och vagnen är lätt och även liten ihopfälld. Önskvärt hade varit om alla hjulen kunde växlas mellan fast och rörligt läge, det hade körkänslan definitivt vunnit på när man vill använda Mirus med sittdelen vänd mot sig. Joie Mirus känns bäst anpassad både för små barn och för lite kortare föräldrar. Söker man efter en smidig liten extravagn eller resevagn med möjligheten att ha sitt barn mot sig så tycker jag att Joie Mirus kan uppfylla syftet – den känns riktigt smart om man ska resa med en liten bebis som man inte vill ha framåtvänd, men för att det ska bli en vagn i helt i min smak så krävs just att barn som väger även närmare 15 kg sitter lite bättre och att jag som kör vagnen får det lite enklare att framför allt svänga.

20 januari, 2014 2 kommentarer

Bugaboo Cameleon3 vs Buffalo – en vinterduell!

av Anna 16 januari, 2014

Bugaboo Cameleon3 jämfört med Bugaboo Buffalo - framkomlighet i snö och terräng

Här i Sverige, där vintern är lång och naturen vidsträckt, så är det alltid populärt med vagnar med stora hjul, gärna luftfyllda, som klarar både terräng och snö. Faller man för Bugaboos barnvagnsstil kan det då antagligen kännas som att Donkey och Buffalo är de två bästa alternativen. Samtidigt är Bugaboo Cameleon en omåttligt populär vagn åtminstone här i Stockholm där jag bor, men den har också fått en viss stämpel utav att vara en stadsvagn. Med dess små swivelhjul framtill är det väldigt lättmanövrerad i trånga utrymmen och passar perfekt för shoppingturer, citypromenader och små hissar. Bugaboo själva beskriver dock Cameleon som en ”multi-terrain”, den ska funka i all sorts terräng och det om man köper till vinter- & terränghjulen.

Jag har under de senaste månaderna kört Cameleon3 både med och utan vinterhjulen på, för att se hur den känns i förhållande till de äldre varianterna av Cameleon och för att kunna jämföra Cam3 med Buffalon och Donkeyns typ av hjul. Enda skillnaden mellan Donkey och Buffalos framhjul är att Donkeyns är fyllda med luft. Eftersom att Cameleon3 har skumfyllda vinterhjul, tidigare variant var luftfyllda, så kommer jag i den här jämförelsen främst ”mäta” Cameleon3 med Buffalon, vars hjul också är skumfyllda.

Bugaboo Cameleon3 med terränghjul

Inledningsvis tänker jag berätta om hur Cameleon3 med vinterhjul är att köra, för att längre ned jämföra lite mer i detalj med körkänslan hos Bugaboo Buffalo. Först av allt så måste det noteras att Cameleon3 är väldigt annorlunda att köra jämfört med Cameleon och Cameleon+. Trots att jag haft åtskilliga av de äldre modellerna i min ägo så har de aldrig riktigt fallit mig på läppen medan Cameleon3 har mycket mer av vad jag söker i en vagn. Chassit är mer stabilt, handtaget är inte lika rörligt och ger inte den ”rangliga” känslan som Cam och Cam+ ofta anklagas för att ha. Det gör att man inte behöver anpassa sin körning från andra vagnar man kört tidigare, även om Cameleon3 förstås fortfarande bygger på samma grund och fortfarande är en Cameleon i hur den är konstruerad och känns.

Vi har kört Cameleon3 med swivelhjul under hösten och så när snön kom så körde vi vagnen jämte några andra vagnar för att verkligen kunna jämföra. Med vinterhjulen på har Cam3 ett förvånande bra rull, den blir lite utav en pansarvagn i ordets positiva bemärkelse iom att den bara rullar rakt över och vidare framåt trots knögligt och isigt underlag, trots snövallar vid trottoarkanterna. Under en utomhuspromenad är det inget problem att hänga med i svängarna heller, det krävdes inte särskilt mycket hävande av handtaget utan vagnen ändrar följsamt riktning av vanlig styrning.

Givetvis är den inte lika lättsvängd som med swivelhjulen men samtidigt så är swivelhjulen på samma underlag mer hoppiga, mer benägna att fastna vid hinder också för den delen. Vinterhjulen drar inte heller åt eller andra hållet, så att marken inte direkt är plan såhär på vintern gör inget – det behövs inte i samma utsträckning som det skulle göra med swivelhjulen att jag håller kursen rak trots lutande underlag. Vid större snöhinder får den som kör hjälpa till med att lägga lite mer vikt på bakhjulen med framhjulen jobbar sig igenom snön, men den tekniken får man till rätt snabbt. Det känns helt klart som att vinter- & terränghjulen gör Cameleon3 till mer utav den multiterrängvagn som den beskrivs som av Bugaboo själv.

Det är också fullt möjligt att snabbt byta mellan terräng- och swivelhjulen. Terränghjulen kommer med en förvaringsväska och de ryms utan problem i varukorgen. Om man som jag bor i en ganska dåligt plogad förort så är det alltså inte orimligt att med terränghjulen bana väg till närmsta tunnelbanestations och sen på mindre än en minut byta till swivelhjul för smidigast runtkryssning inne i stan. Nackdelen med ett sådant arrangemang är dock att ganska mycket utrymme i varukorgen äts upp och att vinterhjulen är ganska tunga att köra omkring med, medan swivelhjulen å andra sidan knappt märks av alls när de ligger däri.

Dags för lite jämförelse! Två riktiga färgklickar står hjul mot hjul i mitt hem, och som man ser rätt tydligt på bilderna ovan så har Cameleon3 bredare mellan framhjulen, med vinterhjulen på, än vad Buffalon har. De är även snäppet större i omkrets. Kom dock ihåg att bredd på båda vagnar fortfarande är 60 cm, på bredaste stället över bakhjulen. Vinterhjulen för Cam3 är väldigt enkla att montera, de klickas in i chassit på precis samma sätt som de vanliga framhjulen och de behöver inte låsas utan hamnar rätt direkt. Klämmer man på hjulen känns de väldigt lika. Buffalons framhjul klickas ju också bara i, men de är rörliga i grundläget och sedan kan man låsa dem genom de två vita spärrarna på framsidan av framhjulens fästen i chassit. Även om jag redan beskrivit Cameleon3 som mer stabil i chassit än dess föregångare, så är Buffalon ännu mer fast i handtaget. Det gör att det krävs lite mindre kraft från min sida för att svänga vagnen. Samtidigt så tycker jag att pansvagnskänslan, när man behöver ha en vagn som bara trycker sig fram genom allt, nästan är enklare att få till med Cameleon3. Kanske bidrar den lägre tyngdpunkten på sitt- och liggdelen till det?

Söker man efter en barnvagns med stora, svängbara framhjul och velar mellan Cameleon3 och Buffalo så är ju Buffalon det enkla valet. Vill man ha den superba stadsvagn som Cameleon3 är men ändå kunna manövrera i terräng så är min slutsats att terränghjulen kan ta vagnen en bra bit på vägen mot att vara helt multiterräng. Det finns dock en stor nackdel: terrängskiftena. Om man inte vill köra runt med swivelhjulen i varukorgen och kanske inte vill byta framhjul mellan varje skifte mellan svår och enkel terräng, så är ju Cameleon3 med vinterhjul inte lika rolig att köra till genom matbutiken på vägen hem från skogspromenaden som en vagn med låsta men svängbara framhjul är. I trånga gångar, mellan staplar av hushållspapper och julgodis som reas ut, så är det tungt och lite osmidigt att häva vagnen runt hörnet om man som vi har ett barn på cirka 16 kg i sittdelen. Maxvikten för Cameleon3s sittdel är ju 17 kg så vagnen är då på inget sätt överbelastad, men det krävs absolut en viss handledsstyrka för att antingen få upp vagnen på bakhjulen och svänga runt eller, om man föredrar den tekniken, lätt lyfta på bakhjulen och sväng vagnen för att på så sätt byta färdriktning. Styrningen av Cam3 med terränghjul är, som nämnts ovan, inte ett problem utomhus på lite mer öppna ytor men inne på vårt minimala ICA så ställdes det verkligen på sin spets – med Buffalon kan jag med två klick låsa upp framhjulen och få dem rörliga och därmed ha en hyfsat lättsvängd vagn på nolltid. Med Cameleon3 med terränghjul så finns ingen lika enkel lösning.

Om en duell måste ha en vinnare – så deklarerar jag så gott som oavgjort i utomhuskörning mellan Cameleon3 och Buffalo. De har sina olika för- och nackdelar men sammanslaget så tog sig båda vagnar fram i samma terräng med lika mycket anstränging från barnvagnsförarens sida. Buffalo måste dock utses som vinnare vad gäller flexibilitet mellan fasta och svängbara hjul, och vid inomhuskörning. Jag är ändå positivt överraskad av hur Cameleon3 var att köra med terränghjul. Jag hade förväntat mig att vagnen skulle bli betydligt tyngre och framför allt mycket mer svårstyrd än vad den faktiskt var. För alla Cameleon-lovers där ute så kan terränghjulen som tillbehör rekommenderas, i synnerhet om man förväntar sig mer än 5 centimeter snö under mer än en vecka per år!

16 januari, 2014 4 kommentarer

Carena Explore

av Anna 2 december, 2013

Recension av Carena Explore.
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Carena. Ordinarie inköpspris för Carena Explore ligger på cirka 1895 kr.
Försäljning: Vagnen verkar för närvarande reas ut för omkring tusenlappen hos flera återförsäljare, begagnat pris ligger antagligen strax där under.
Typ av vagn: Paraplyvagn, resevagn, enklare sulky.

Carena Explore är en paraplyvagn på 9 kg som till viss del är snarlik många andra enklare resevagnar av paraplymodell ute på marknaden, men som samtidigt har några lite mer utstickande egenskaper. Intrycket den ger vid användning är framför allt att den känns väldigt gedigen för att vara en paraplyvagn, inte rackig i stommen utan stabil. Även ett barn som väger på gränsen för vagnens maxkapacitet om 15 kg kan röra sig i vagnen utan att den slutar stå stabilt. Sen är jag ett stort fan av Explores hela handtag, jag tenderar att alltid ha åtminstone en hand upptagen med att hålla i ett barn, nycklar, en telefon, matkasse eller dylikt. Ovanpå det så har Explore dessutom lite fjädring. Det är ingen terrängvagn fortfarande, men den är inte heller helt stum och stötig.

Vagnen har ett bra, upprätt sittläge och ett bra liggläge, som inte är fullständigt plant men fullt tillräckligt för att även ett mindre barn ska kunna ligga bekvämt. Totalt har Carena Explore 4 olika läge på ryggstödet och det är enkelt att justera det mellan dem. På nedre delen syns sufflett i halvt och helt utfällt läge. Med solskärmen framme så täcker den vagnen bra och suffletten stannar kvar i det utvalda läget så man slipper gå och dra i den stup i kvarten.

Fotstödet är ställbart i tre olika lägen (bild 1, 2 & 3) och har men det nedfällt så finns det även ett fast fotstöd på vagnens chassi. Fotstöder justeras med hjälp av en spärr på undersidan, det är enkelt när man väl fått in knixet. Vagnen har ett bärhandtag (4) för enklare hantering i hopfällt läge. Suffletten är utrustad med en tittlucka (5 & 6) som fäst med kardborre. Tittluckan ger bra insyn, speciellt när ryggstödet är i liggläge så funkar det fint att se om barnet sover eller är vaket.

Mer detaljer!

Varukorgen är godkänt rymlig och lättåtkomlig både bakifrån och från sidorna. Den tål antagligen ingen tyngre belastning men en liten tygkasse med ombyten och blöjor, jackor, en vattenflaska – ja helt enkelt det nödvändiga, det ryms bra.
Framtill såväl som baktill har Carena Explore dubbelhjul, och på bakhjulen finns bromsarna som sitter ihop i samma system – bromsar man ena hjulet så bromsas automatisk också det andra bakhjulet. Bromsen tar bra och är enkel att använda.
Carena Explore fempunktsele som funkar i princip precis som alla andra fempunktsselar, man kan knäppa ett fäste i taget dock och axelkuddarna är snyggt matchade med vagnens klädsel i övrigt.
Vagnens bygel sitter hyfsat högt upp och inget av mina barn hade problem med utrymmet för benen när de satt i vagnen. Jag ska erkänna att jag innan jag förstod hur bygeln skulle tas av – den sitter fast ganska rejält vilket förstås är bra men knapparna är inte helt logiska vid en första snabb anblick, de är baktill/under fästena och båda ska tryckas in samtidigt – så svor jag lite tyst över att det var svårt att få barnen ur vagnen. Med bygeln av var det problemet förstås eliminerat. Ännu bättre om bygeln var en swingaway-typ, men man kan inte få allt!
Fästet baktill på ryggstödet, som hålls uppe för att reglera de olika sitt- och ligglägena. Väldigt funktionellt och kärvade aldrig.

I hopfällt läge (bild 4) blir vagnen varken mindre eller större än andra paraplyvagnar. Jag tycker den har varit enkelt att få plats med i bilen och hemmavid har den förvarats i en garderob utan att ta upp något större utrymme. Handtaget viker sig automatisk (bild 3), klurig konstruktion men smart för jag som förare av vagnen behöver inte själv komma ihåg att fixa med det. Ihopfällning är den klassiska för paraplyvagnar – tryck upp spärren i mitten baktill på chassit (1) och pressa sedan ned spärren på sidan (2). Sedan fäller vagnen i princip ihop sig själv, och den låser sig även med en spärr ihopfällt läge så den blir enklare att bära utan att den vecklas ut. För att fälla upp vagnen är det bara att öppna spärren och sedan lufta vagnen i handtaget och trycka emot lite med foten.

Utrymmet i Carena Explore är kanske vad som förvånade mig mest. De två översta bilderna är vår snart treåring i underställ och skalkläder, med en längd om cirka 1 meter och en vikt på cirka 15 kg. Till och med när hon envisas med extra säkerhetsåtgärder i form av cykelhjälm vid barnvagnskörningen så finns det gott om utrymme under suffletten och fotstödet är precis lagom för hennes ben. Som det syns väl på bilden så har hon en massa utrymme mellan magen och bygeln, så jag tvivlar inte på att hon skulle sitta lika bra i vagnen med en vinteroverall eller i en åkpåse. På de två bilderna nedan syns vår 4,5-åring som väldigt sällan åker vagn men gärna bidrar med input vid mammas förfrågan. Bilden till höger visar honom i liggläget med fotstödet uppfällt. Inte helt bekvämt för fötterna som fick dinglar fritt men överdelen av kroppen rymdes utan att huvudet putade ut i suffletten och då är han ändå cirka 108 cm lång. I normalt sittläge funkar det fasta fotstödet fint och det finns fortfarande luft kvar mellan huvud och sufflett när den är utfälld. Sittdelen är således riktigt rymlig vilket gör att Carena Explore får en lång användningstid och kan funka som extravagn även för barn som är så stora att de kanske mest går men på någon resa behöver vila benen lite då och då.

Vad gäller körkänslan så kan jag inte riktigt ta ut stegen som jag skulle vilja, men det kan jag väldigt sällan med paraplyvagnar. Jag är 170 cm lång men med rejäla kliv. Den kompromissen känns dock helt okej, jag ser inte Carena Explore som en vagn för långpromenade men som extravagn eller en resevagn så fyller den sitt syfte. Den rymliga sittdelen och hela handtaget är Carena Explores främsta fördelar, plus det faktum att även lite tyngre barn (sett i förhållande till vagnens kapacitet) kan åka i vagnen utan att den blir för tung att styra!

2 december, 2013 4 kommentarer

Utrymme i syskonvagn vintertid

av Anna 20 november, 2013

Jag har kört fyra olika syskonvagnar i vintermiljö: Mountain Buggy Duo, Phil & Teds Vibe, Bugaboo Donkey och Mountain Buggy Duet. Jag älskar syskonvagnar och alla dessa fyra är bra på sitt eget vis, men något som alltid kommer med en syskonvagn med rimlig bredd (för mig är det ett måste att hålla mig inom Stockholms-måttet om 75 cm) är en kompromiss vad gäller utrymmet i sitt- och liggdelarna. Det är svårt att få till en fullstor sittdel utan att vagnen blir pansarlik i sin storlek! Och på vintern dras detta lilla bekymmer till sin spets, för då ska barnen få plats i vagnen och det i full vintermundering eller nerbäddad i en varm och gosig åkpåse. Många kan nog bli avskräckta av att det _ser_ trångt ut för ett barn men jag har alltid utgått från mina barns upplevelser och de har varit tydliga med att kommunicera om de trivs i vagnen eller inte. Även ett litet barn tror jag har förmågan att säga ifrån om det blir för tight, för kallt, för varmt etc.

Det här är min äldsta, då tre år gammal och cirka 97 cm lång med en vikt på drygt 14 kg, i sittdelen på Bugaboo Donkey. Första bilden med suffletten nedfälld och andra med suffletten i halvt uppfällt läge. Inga problem för honom att utrymmas trots underställ och vinteroverall. Däremot blev selen en aning för trång så jag fick nöja mig med att spänna fast honom enbart över höfterna.

Barnen är 3 och 1 år gamla på den här bilden och de sitter i en Mountain Buggy Duet. Treåringen lika stor som på bilden ovan fast utan vinterkläderna på och ettåringen är 77 cm lång och väger drygt 11 kg. Åkpåsen är en 7 AM Le sac igloo i storlek medium. Ute på promenad i kylan, det var väldigt kallt den här perioden, så hade ettåringen även på sig en fleeceoverall och tossor, mössa och vantar. Det ihop med åkpåsen var fullt tillräckligt för att hålla henne varm och utrymmesmässigt så satt hon helt okej. Treåringen hade samma vinterutstyrsel som i bilden på Bugaboo Donkey ovan, även han satt okej. Det var precis att det räckte till med utrymme över överarmarna på honom, vilket nog syns även på bilderna ovan, men själv hade han inte något emot det.

20 november, 2013 8 kommentarer

Baby Jogger City Mini 4W

av Anna 21 oktober, 2013

Recension av Baby Jogger City Mini 4W
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Baby Jogger. Inköpspris för City Mini 4W ligger på cirka 3795 kr, för City Mini med tre hjul så är priset cirka 3295 kr.
Försäljning: Andrahandspriset på en City Mini 4W verkar ligga på omkring 2500 kr, med lite marginal åt båda håll.
Typ av vagn: Sittvagn med möjligheten att köpa till liggdel och då få vagnen till en duovagn.

När jag i våras planerade inför sommarens resa utomlands så funderade jag mycket på det här med resevagnens varande eller icke varande. Med en 2,5-åring och en 4-åring så ville jag ha något så rejält som möjligt men samtidigt inte behöva kompromissa på den punkt att vagnen också måste vara kompakt ihopfälld och enkel att transportera. Jag lutade länge åt en Bugaboo Bee men kände att den inte riktigt var så klättertålig och stabil som jag skulle önska. Jag visste dessutom att vi skulle röra oss ute på landet lika mycket som i stadsmiljö, som vagnen måste vara välbalanserad och någorlunda terrängtålig.

Fortsätt läsa

21 oktober, 2013 25 kommentarer

Kronan Duo S

av Anna 5 oktober, 2013

Recension av Kronan Duo/S

Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Kronan. Inköpspris för Kronan Duo S ligger på cirka 7490 kr, då ingår både sitt- och liggdel.
Försäljning: Än så länge verkar det inte finnas så många Duo S på Blocket, men de ligger gissningsvis på cirka 6000 kr.
Typ av vagn: Duovagn, med separat ligg- och sittdel. Jag har dock endast testat vagnen med sittdel på.

Kronan Duo S är Kronans uppdaterade version av deras numera klassiska modell Kronan Duo. Den här recensionen publicerades 2012 men faktum är att inte mycket har hänt med modellen sedan dess. Förutom Duo/S finns också Sulky/S i Kronans barnvagnsutbud, även den med snurrbara, luftfyllda framhjul.

Det kanske kan tyckas som ett evigt tjatande om snurrbara framhjul. Men jag som får en drös med mail med barnvagnsfrågor varje vecka vet ju hur otroligt uppskattad den funktionen på en vagn är. Jag har inte testat Kronan Duo, en äldre modell med fasta framhjul, även om den fanns med på slutlistan av de vagnar vi valde mellan inför vårt första barn. Så jag kan inte göra någon intern jämförelse. Däremot har jag erfarenhet av en del andra vagnar med fyra lufthjul varav de två framtill är snurrbara. Så några jämförelser kommer att göras längre ned i detta inlägg.

Kronan Duo/S liggläge och fästen för sittdelen

Plant liggläge och rejäla fästen för sittdelen

Kronan Duo S har steglöst justerbart ryggstöd. Jag tycker att det finns både för- och nackdelar med det. Det är generellt sett svårare att få till ett bra, upprätt sittläge med den typen av ryggjustering. Men det blir samtidigt ofta enklare att smyga ned ett barn från sittläget till liggläge. Liggläget på Duo S är väldigt bra, i princip plant. Bygeln är av swingaway-typen. Sittdelen känns väldigt lättåtkomlig både för mina lite större barn, och om man har ett yngre barn som ska läggas ned med en mjuklift.

Sittdelen sitter på chassit med två rejäla fästen. Det känns som en väldigt stabil och pålitlig anordning. Men. Antingen har jag otroligt svaga händer eller så är dessa fästen inte riktigt samarbetsvilliga. Jag har vid mer än ett tillfälle klämt fingrarna halvt om halvt när jag försökt få loss sittdelen. Kanske en petitess i sammanhanget. Men om man väger in det faktum att sittdelen måste tas av varje gång vagnen ska fällas, så blir det för mig ganska viktigt att det är något som kan genomföras smidigt.

Kronan Duo/S har ett ergonomiskt knäledshandtag

Ergonomiskt, ställbart knäledshandtag

Kronan Duo S har ett ergonomiskt handtag som är både skönt att hålla i och lätt att vinkla uppåt såväl som nedåt. Jag vet att en vanlig kritik mot Britax Go, som har samma typ av handtag, är att den som kör upplevs komma väldigt långt bort från barnet. Men med Kronan Duo S är den som kör barnvagnen närmre sittdelen.

Smarta detaljer och fästen på Kronan Duo/S

Många smarta detaljer och fästen

På Duo S finns det gott om små detaljer värda att notera:
1: Lufthjul både fram och bak på vagnen, de framtill är svängbara men kan också låsas i ett fast läge. Jag minns att när jag skulle köpa min första barnvagn för fem år sedan så var lufthjul något jag skydde som pesten, nu är det snarare något som nästa automatiskt ger en vagn pluspoäng i min bok. Dessa var enkla att pumpa och höll trycket bra.
2: Swingaway-bygel för att enklare kunna sätta i och ta ur barnet ur vagnen.
3: Vädringslycka med inbyggt insektsnät i suffletten.
4: Sittdelens rygg har en steglös justering mellan fullt liggläge och sittläge, väldigt smidigt när man har ett sömnigt barn i vagnen och vill smyga ned det till ett bra sovläge, kräver två händer för att man enkelt ska få upp sittdelen till sittläge igen.
5: Liten förvaringsficka baktill på sittdelen, rymmer nycklar och plånbok eller en mobil.

Rejäl broms och tydliga spärrar för hopfällning

1: Närbild på handtaget och den ena av två knappar som ska tryckas in när man vill vinkla handtaget.
2: Bromsen, en vanlig och effektiv lösning som trycks ned och petas upp, tog på en gång och satt fast rejält i bromsat läge.
3: Med Kronan Duo S följer en luftpump för hjulen, den har även sin egen förvaring i form av en liten väska som enkelt hängs upp på chassit under sittdelen. Går således inte att glömma hemma och finns alltid på plats om den skulle behövas akut. Sen tycker jag alltid att det är enklast att pumpa med en rejäl luftpump med tryckmätare så man vet att däcken har det ultimata trycket men vid lite extra påfyllning så är en handpump bra att ha.

4: För att fälla vagnen drar man upp de två spärrarna på handtaget mot sig och fäller sedan handtaget framåt.
5: Spärren som måste fällas upp för att chassit ska kunna fällas ihop.
6: Kronan Duo S har en sittdel med lös sele, som enkelt går att ta bort helt om man skulle vilja. Den ger barnet i vagnen mer rörelsefrihet. Det finns fördelar och nackdelar med denna typ av sele, som jag ser det. Det är absolut bra att barnet kan luta sig framåt och inte är låst mot ryggstödet. Samtidigt tycker jag att denna typ av sele trasslar sig lättare och därmed kan vara lite mer klurig och tidskrävande att få på barnet. I synnerhet om barnet för stunden inte känner sig så väldigt samarbetsvilligt.

Förlängningsbar sufflett och ställbart fotstöd

Suffletten går att ha i flera olika lägen, vilket syns på bilderna 1 till 3. Utan solkepsen vore den väldigt kort. Men med den utfälld så ger den ett helt okej solskydd. Det skulle i mitt tycke absolut inte skada om suffletten gick att få ett snäpp längre. Ssärskilt när man har barnet i liggläge på sommaren så känns suffletten en aning för kort.

Även fotstödet, bilderna 4-6, är ställbart och går att anpassa efter barnets längd och hur barnet vill sitta eller ligga i vagnen. På fotstödsbilderna syns även Kronans ganska unika bärhandtag. Det kanske inte kommer till användning så ofta men när man behöver lyfta vagnen ner för en trappa så är de verkligen guld värda. Bekväma att hålla i, stadigt grepp och inte riskerar man att bli smutsig om händerna på samma sätt som man kan bli om man lyfter en vagn i själva chassit.

Duo/S ihopfälld och inpackad i bilen

Kronan Duo S i den (stökiga) bakluckan på en Opel Astra Kombi. Den ryms ju fint och sittdelen kan som de nedre bilderna visar även staplas väldigt kompakt på chassit. Fällningen är enkel att få till, men jag hade uppskattat om jag kunde fälla vagnen i en del med sittdelen på. Sittdelen används betydligt längre än liggdelen på en duovagn. För mig är det därför viktigast att vagnen under den perioden är som smidigast. Självklart tar det inte många sekunder extra att ta av sittdelen. Menn ett önskemål från min sida vore att kunna göra allt i ett svep. I övrigt är vagnen lätthanterlig i hopfällt läge. Duo/S är vare sig tung eller otymplig att få grepp om. Vill man få vagnen ännu mindre kan man enkelt plocka loss hjulen och få chassit superkompakt.

Kronan Duo/S har en lättåtkomlig och rejäl varukorg

Lättåtkomlig och tålig varukorg

Varukorgen är lättåtkomlig från alla håll och rymmer som den högra bilden visar även en matkasse. Ändå tycker jag att varukorgen är av det mindre slaget och ganska grund. För mig som gillar att ha diverse småsaker under vagnen så är en metallkorg inte heller den bästa lösningen. Småsaker faller helt enkelt ur. Även om korg i metall förstås håller sig renare än vad en varukorg i textil gör.

Jag hade gärna sett att varukorgen var något djupare och tycker även att det ser ut som att det finns utrymme för den att bli längre. Den främre delen är ju upphöjd för framhjulen men det finns marginaler att ta av där. Höjden från mark till varukorg gör vagnen bra i terräng, det ska man inte glömma. Men har man svårt att begränsa sig i hur mycket av ens bohag som faktiskt behöver följa med varje gång man lämnar hemmet – en åkomma jag lider av – så är förvaringen en viktig funktion hos barnvagnen.

Hur stora barn ryms i Kronan Duo/S?

Hur rymmer Kronan Duo S riktigt stora barn? Ganska väl, faktiskt! Här är min fyraåringen på cirka 105 cm och 15 kg i sittdelen. Han ser onekligen ut att vara på gränsen till för stor men det skulle funka om man ville det. Suffletten gick att fälla upp utan problem. Däremot är fotstödet rätt kort. Jag upplever att min tvååring och fyraåring har ungefär samma rymd i själva sittdelen. Men det är när benen börjar växa, eller om ens barn rent proportionellt har långa ben, som vagnen snabbt kan bli urvuxen. Med ett längre fotstöd skulle Duo S ha en väldigt lång användningstid. Både sittdel och chassi känns väldigt tåligt och klarade absolut av att ta ett barn som ligger precis på gränsen för vad vagnen är godkänd för att orka med. Maxvikten i sittdelen är 15 kg.

På bilderna nedan är min tvååring fotad i vagnen. Hon är rätt stor för sin ålder med cirka 14 kg i vikt när bilderna togs, och hon är en knapp meter lång. Hon kan sitta bekvämt med fötterna på fotstödet. Men på barns vis så väljer hon ibland att låta benen hänga utanför. Något hon visserligen gör även på andra vagnar, så det är inget unikt för Duo S. På bilden längst ned till höger syns liggläget. Tvåringen sov verkligen bra i vagnen och valde självmant att ha den som alternativ fåtölj i vardagsrummet, med en liten kudde bakom huvudet. Rent komfortmässigt finns det inget jag vill klaga på hos sittdelen på Duo S. Mina barn är verbala och ingen av dem uttryckte något som helst missnöje.

Mitt omdöme av Kronan Duo/S

Mitt totala intryck av Kronan Duo S är väldigt bra. Den påminner mig mycket om Brio Go, en av mina favoritvagnar, och de två kommer bli ännu mer lika nu när Go släpps i en ny version med lufthjul. Min man håller Kronan Duo S som en av vagnarna på hans topp 3 lista, och han är ganska kinkig med barnvagnar så det är ett mycket gott betyg. Gott om benutrymme för den som promenerar med vagnen, riktigt härlig gung och körkänsla – den rullar i princip på av sig själv när man knuffat igång den.

Kronan Duo/S är väldigt lättstyrd och funkar utmärkt inne i stan och på promenad i skogen. Det är verkligen en all round-vagn som är väl anpassad för de som, precis som vi, bor i en förort nära naturen men gärna hänger inne i city också. Duo S känns väldigt gedigen och tålig. Jag upplever att vagnen har god kvalitet och är genomtänkt i detaljerna. Kronan har ju haft sin föregående modell Duo väldigt länge och säkerligen fått lära sig en del läxor på vägen. Det märks på Duo S, som känns klokt konstruerad.

Skulle vagnen gått att fälla i ett stycke med sittdelen på, haft större varukorg och längre sufflett så hade den varit nära på klanderfri i mina ögon. Kronan Duo S är rimligt smal med sin bredd på 60 cm, med sittdel på väger den 14,4 kg medan bara chassit väger 10,6 kg. Jag har förstått det som att Duo S har blivit en populär modell sen den släpptes förra året. Efter att ha provat den själv är det enkelt att konstatera att jag förstår varför.

5 oktober, 2013 16 kommentarer

Resa med barnvagn – Babyzen Yoyo och Baby Jogger City Mini!

av Anna 29 juli, 2013

Hej alla barnvagnsentusiaster, nu är jag tillbaka från min semester och bloggen kommer att uppdateras i mer vanlig frekvens framöver!

Hur skönt det än har varit med semester och att befinna sig långt från närmsta dator, så befinner jag mig nu åter i Sverige. Ledigheten är inte helt över men jag tänkte skriva ett inlägg om mina upplever av att resa med vagn utöver våra årliga resor till Gotland. Min familj och jag har nyligen tillbringat två veckor i södra Frankrike, det var riktigt varmt – sällan under 35 grader, och väldigt varierade terräng: allt från slät asfalt, till stigar i åkrar och mycket gamla kullerstensgränder. Jag hade våndats över vagnvalet inför resan väldigt länge men beslutade mig till slut för något som skulle visa sig vara en helt ypperlig kombination: Babyzen Yoyo och Baby Jogger City Mini 4W.

Yoyon har jag ju erfarenhet av sedan tidigare, men då i vardagsanvändning och även om jag alltid har gillat vagnen väldigt mycket så inser jag nu att den verkligen kommer till sin rätta när man är på språng och behöver en mycket kompakt vagn som kan fällas upp och ihop stup i kvarten utan att suga musten ur en. Dessutom var det, för oss, helt ovärderligt att ha en vagn tillgänglig under våra relativt långa mellanlandningar. Att Babyzen Yoyo fick följa med berodde således mest av allt på att jag behövde en vagn som kunde fungera att ta med på planet. Och det var faktiskt inget problem, jag hade den i dess förvaringsväska och den gick utan problem in i förvaringsutrymmet över sätena på de större planen och när vi en sträcka åkte ett mindre plan så hade jag den under stolen framför mig. (Vi flög Lufthansa alla sträckor.) Vagnen tog lika mycket plats som sportbagen mannen som satt i raden bredvid mig hade med sig som handbagage. Jag hade dock i förväg fått tips om att packa ihop vagnen utom synhåll från incheckningsdisken. På Arlanda i Sverige var det inget problem ändå men i Tyskland var det mer tveksamma till att vagnen verkligen kunde bli så liten som jag påstod, och insisterade på att få gate checka den. Men eftersom att jag är rädd om vagnen så lyckades jag till slut visa att den inte var större än att ett vanlig handbagage. De gånger då vagnen fälldes ihop och lades i väskan innan vi gick genom gaten var det aldrig någon i personalen som ens höjde på ögonbrynen, inte heller i säkerhetskontrollen. Och vilken lättnad efter en utdragen landning att genast kunna hiva ned 2-åringen i en vagn med viloläge och slänga åt henne en sjal som filt, hon slocknade direkt och vi andra kunde i lugn och ro hinna med det vi måste!

Väl på plats i Frankrike så fortsatte Babyzen att imponera men i den gamla medeltidsstaden Carcassonne så var det skönt att den hade en bärrem och gick att ta över axeln när kullerstenarna blev helt oöverkomliga. Både min 4-åring såväl som min 2-åring har suttit i vagnen och de ryms ungefär lika bra. Båda är något för långa och har huvudet över ryggstödskanten men eftersom att de ändå är så pass stora så klarar de av att sitta i vagnen kortare stunder utan fullt huvudstöd. Jag har tidigare rekommenderat Babyzen Yoyo men nu ännu mer så – just som resevagnen känns det som att den klarar mycket som inga andra vagnar ens kommer nära att göra. Förstås extra plus för att den tar noll utrymme när den inte behövs. Som ni ser på bilden nedan så får Yoyon dessutom perfekt plats i sittdelen på Baby Jogger City Mini, så råkar man plötsligt ha två barn som vill gå och inte vill köra varsin tom vagn, så är det problem också enkelt löst.

Förutom Babyzen Yoyo så kände jag att jag behövde en till vagn som var liten och kompakt men som också var något mer gedigen och tålig, som skulle klara lite mer terräng och som även funkade fullt ut för två stora barn. Efter att ha funderat på många olika alternativ, bland annat min gamla favorit Bugaboo Bee+, så blev jag väldigt intresserad av Baby Jogger City Mini. (Det kommer att komma en fullständig recension av vagnen senare.) City Minin finns med både tre och fyra hjul, jag tyckte att fyrhjulingen kändes bäst med tanke på stabilitet – men då ska det tilläggas att jag inte haft en Mini med tre hjul att jämföra med så kanske är det bara något i mitt huvud. Och jag måste säga, att ta med sig BJ City Mini 4W på vår resa kändes som en riktig jackpot!

Vagnen fälls med Baby Joggers supersmidiga fällning, bara lyft vagnen i remmen i sätet så blir den platt som en pannkaka. Vi checkade in vagnen och använde förvaringsväskan för City Mini som resväska, den är egentligen gjord för trehjulingen men det var inget problem att klämma in ett fjärde hjul och vagnen klarade sig helt utan skador båda på resan dit och hem, även om väskan fick sig en del törnar. Då hade jag dock virat små handdukar runt hjulupphängningarna för säkerhets skull. Det som blev så bra med City Minin var dels att den har en maxvikt på 22,5 kg, så det fanns goda marginaler för mina barn. Vagnen har dessutom en heltäckande sufflett och i princip fullt liggläge. Hjulen är relativt små men klarade av all terräng vi testade vagnen i, på sandstranden kunde jag dra den bakom mig. Vi använde City Mini till det barn som behövde sova medan Yoyon fick fungera mer som tillfällig avlastning för det andra barnet, och som räddaren i nöden på mellanlandningarna. För oss med en 2,5-åring och en 4-åring så var de här två vagnarna en riktigt bra kombination och jag kan verkligen rekommendera dem båda att ta med sig på resa.

29 juli, 2013 7 kommentarer

En första titt: Joie Mirus och Brisk!

av Anna 11 juli, 2013

Bakåtvända sulkys-utbudet har utökats med Joie Mirus, den svarta vagnen på bilderna ovan. Från Joie finns även den med traditionella paraplyvagnen Brisk. Mitt första intryck av vagnarna är att Brisk utan problem fyller sina funktioner – vagnen blir normallång, som alla paraplysulkys, men liten ihopfälld, sittdelen har ett ställbart ryggstöd och fotstöd, enhjuls-broms som är enkel att låsa och låsa upp samt ett vanligt, tvådelat handtag. Det jag tycker sticker ut med vagnen är att den har singelhjul framtill och dubbla hjul enbart baktill. En funktion som jag rent generellt tycker gör en vagn roligare att köra. Självklart finns det även andra paraplysulkys med den egenskapen med dubbla hjul är fortfarande standard på de flesta.

Joie Mirus är klart mer unik i sin design. Till skillnad från Njoy Bubble, som ni hittar en recension av lite längre ner på bloggen, så har Mirus en fast sittdel men ett vändbart handtag. Att vända handtaget är väldigt enkelt och smidigt så den delen av konstruktionen är smart löst. Handtaget och vagnen känns inte heller rangligt, trots att det kanske kan kännas som en risk med ett vagn uppbyggd på det här sättet. Vagnens sittdel är ganska liten, min fyraåring på knappt 110 cm och 15 kg är absolut för stor för vagnen men den skulle kunna funka i nödfall. Liggläget är mycket bra, nära på helt plant så får mindre barn så är sittdelen välutformad. Bygeln är av swing away-typen, dvs den går att öppna i ena sidan för enklare i och urtagning av barnet. Sufflette är klart godkänd, likaså är varukorgen rymlig.

Men, även om en vagn är smart på pappret så måste den gå att köra också. Jag ska givetvis utvärdera Joie Mirus ännu mer men mitt första intryck är ändå att med handtaget ställt så att barnet är vänt framåt – då är Mirus en ganska smidig liten paraplyvagn som små barn absolut kan sova gott i. Den är lätt att köra och svänga. Problemet med vagnen uppstår först när man vänder handtaget så man har barnet mot sig. Mirus hjul är nämligen fasta baktill och snurrbara – men låsbara – framtill. Med barnet mot föraren har man alltså de fasta hjulen framåt och hjulen närmast än kan man antingen låsa eller ha snurrbara. Och att ha dem snurrbara är inte ett alternativ, åtminstone inte om man har ett barn med vagnens maxvikt på 15 kg i sittdelen. Vagnen går helt enkelt inte att styra när hjulen fram är i en fast riktning och de bak hjälplöst roterar runt när jag försökt svänga vagnen runt ett hörn. Låser man bakhjulen så blir det bättre men det jag saknar med Joie Mirus är att möjligheten att själv bestämma vilket av de två hjulparen som ska vara fast och vilket som ska vara styrbart. Hade alla fyra hjul gått att snurra och låsa, så hade jag ju när jag vill köra vagnen med barnet mot mig ändå kunnat få fasta hjul baktill och snurrbara framtill. Det är något jag absolut tror hade underlättat för själva körupplevelsen och en funktionen som behöver förbättras i vagnen.

I vilket fall som helst applåderar jag amibitionen att göra en vagn som efterfrågas av många konsumenter, och förhoppningsvis så får vi se en mer lättstyrd Joie Mirus i framtiden!

11 juli, 2013 17 kommentarer