Dagens blogginlägg blir en kort videofilm av hur man fäller ihop Easywalker Mosey med sittdelen bakåtvänd. Mitt informella nyårslöfte för bloggen är att filma mera, så det här är bara en start!
Recension av Beemoo syskonvagn L.A.
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar, inköpspris för vagnen inklusive liggdel ligger på cirka 5000 kr.
Försäljning: Andrahandsvärdet för vagnen är oklart då inga finns ute på Blocket för tillfället, men jag har tidigare sett vagnen till salu för omkring halva nypriset.
Typ av vagn: Syskonvagn.
Jag har skrivit ganska mycket om syskonvagnar på bredden med individuellt vändbara sittdelar tidigare här i bloggen. Det är en mycket efterfrågad typ av syskonvagn, och märkligt nog samtidigt en modell det inte direkt finns ett överflöd av . För en tid sedan publicerade jag en syskonvagnsjämförelse mellan tre sådana vagnar, som dock hade gemensamt att de med en liggdel och två sittdelar alla kostade minst 10000 kr i nypris. Nu är det dags för en recension av en vagn med samma grundegenskaper men som är lite mer utav ett budgetalternativ. Beemoo är ett märke som hittas hos Jollyroom och det är också via dem som jag fått tillgång till detta recensionsexemplar.
Beemoo L.A. är godkänd för standardbelastningen i sittdelarna, alltså 15 kg vardera, och liggdelen för liggdelarnas standardvikt om max 9 kg. Vagnen är 79 cm bred, så den klarar inte av Stockholmsmåttet men det är den å andra sidan inte ensam om. Min erfarenhet av syskonvagn i Stockholm är att har man en vagn som är max 75 cm så kommer man fram överallt, är det under 80 cm så kommer man fram näääästan överallt. Är hundraprocentig framkomlighet inte ett krav klarar man sig alltså även på en bredare vagn. Med det sagt så tycker jag att Beemoo LA känns som sin bredd, vilket inte är helt positivt. Det gör vagnen väldigt stabil och bra för terrängkörning men den är ganska osmidig i tighta utrymme. Det gör att jag skulle dra mig för att ha den som enda alternativ för att ha med in till stan eller för att gå i affärer med.
Sittdelarna i Beemoo L.A. är av vanlig modell, där endast ryggen fälls ned och liggläget är nästintill helt plant. På bilden ovan så är inte sittdelen nedtyngd men med ett barn i så såg liggläget väldigt rakt ut i mina ögon. Fotstödet är ställbart i flera olika lägen men även bygeln kan vinklas. Den kan antingen vara rakt ut, eller snett uppåt. Ryggstödet regleras steglöst med en rem, en lösning jag personligen gillar eftersom att jag tycker det gör det enklare att smyga ned ett sömnigt barn från sittande till liggande position. Ett hyfsat vanligt problem men den typen av sittdelar är dock att själva sittläget ofta lutar lite bakåt, något en del barn kan uppleva som frustrerande. Även Beemoo L.A. har en liten lutning men jag tycker den får klart godkänd och när min barn har åkt i vagnen så har de inte misstyckt eller försökt dra sig upp till mer upprätt sittande.
Suffletten till sittdelarna på Beemoo L.A. är faktiskt riktigt bra. Den går att ha i fem olika lägen och det sista läget får man till genom att öppna en dragkedja tvärs över suffletten. Den här typen av suffletten är givetvis inget unikt för den här vagnen men alla vagnar borde ha en sufflett som kan förlängas vid behov. I Beemoo L.A. är det enkelt att blocka ut solljuset sommartid men också enkelt att skärma av från kalla vindar såhär på vintern. Suffletterna har dessutom två tittluckor och en liten förvaringsficka.
1: Beemoo L.A. har ett knäledshandtag som går att ställa i många olika lägen. För mig, som gillar att ta ut stegen och att ha handtaget högt, så har det inte varit något problem att kunna promenera normalt med vagnen.
2: Vagnen har en stor, gemensam varukorg. Den är bäst åtkomlig rakt bakifrån men går även att få i och ur lite mindre saker från sidorna. Storleksmässigt så tycker jag att Beemoo L.A.s varukorg är väldigt rymlig men placering rakt under sittdelarna gör det lite knepigt att ställa ned en helt matkasse i den. Ska man på uflykt med flera barn så får man lätt platt med både skötväskor, extrakläder, picknickfilt och en hel del annat.
3: Närbild på de ställbara byglarna.
4 + 5: Beemoo L.A. har lufthjul både fram och baktill. De är rejäla och breda, vilket gör att vagnen får ett skönt rull och har lätt att sig fram på grusvägar eller på stigar med lite rötter och sten. Framhjulen går att låsa i ett fast läge genom att man vrider på fästet ovantill. Med framhjulen fasta så blir vagnen dock väldigt svårmanövrerad.
Beemoo L.A. är ingen liten vagn, det kan vi väl fastställa direkt. I uppfällt läge är den dock inte exceptionellt stor utan funkar för normal användning. Det är när vagnen ska fällas ihop som storleken blir mer problematisk. Vagnen kan fällas med sittdelarna på men då blir den helt ohanterlig. Tar man av sittdelarna var för sig och viker ihop dem, samt fäller chassit separat och sedan passar ihop sittdelarna med chassit – som på bilden nederst i collaget ovan – så blir vagnen visserligen ganska kompakt. Men fortfarande stor. Och att ta av sittdelarna är inte helt supersmidigt gjort. Detta är något som gör att Beemoo L.A. för min del inte skulle funka om jag regelbundet skulle ha med den i bilen och behövde fälla ihop den för att få in den. Förutom att vara stor är den dessutom tung. Med båda sittdelarna på ska hela vagnen enligt tillverkarens uppgift väga 25 kg. Det är ungefär 10 kg mer än vad de flesta andra syskonvagnar på bredden väger.
Liggdelen som hör till Beemoo L.A. har en väldigt fin detalj i sitt prickiga innertyg. Liggdelen är normalrymlig, skulle jag säga. Min yngsta börjar närma sig sin första födelsedag och kan inte längre tänka sig att åka vagn raklång så liggdelen är inte testad i praktiken men hade för hans del fungerat minst första halvåret. Suffletten är tyvärr inte alls lika bra som på sittdelarna men har i alla fall en liten solkeps. På bilderna ovan är liggdelen snabbt fastsatt på chassit, för säker montering ska man även fälla ut ett stöd på undersidan av liggdelen och sätta fast stödet i fästet på insidan av varukorgen, se bilden längst ned till höger i collaget ovan. Fästet finns i båda varukorgar så att man kan välja fritt på vilken sida man vill ha liggdelen.
På den andra närbilden ned till i collaget syns sufflettfästet och den lilla spärr man måste trycka in för att kunna fälla ned suffletten. Vill man fälla upp suffletten drar man bara i den tills den klickar i sitt läge. Inbyggt i suffletten är också ett bärhandtag. Det medföljer även ett liggdelslock till liggdelen.
När bilden ovan togs så var barnen 10 månader respektive snart 4 år gamla. Lilla är ungefär 75 cm lång och stora är strax under 110 cm. Bebisen sitter riktigt bra i sittdelen och ryms med stora marginaler även i liggdelen. När han sitter upprätt så har jag hans fotstöd vågrätt och då får han en väldigt bra sittyte där han ser ut bra från vagnen men ändå har bra support för kroppen. När storasyster sitter upprätt i vagnen så ryms hon helt godkänt, fotstödet är i nedersta läget så hon lutar nästan fötterna mot varukorgens kant men har benen lika mycket eller nästan mindre böjda än i andra syskonvagn jag kört henne i. Däremot är ryggstödet inte riktigt långt nog för hennes överkropp och det är framför allt sufflettens om tar i. Som sagt, ska hon bara sitta upp i vagnen så funkar den fint för henne men vid ett tillfälle var hon sjuk och somnade i vagnen, och då visade det sig att det inte gick att fälla henne till liggläge utan att huvudet fastnade mot suffletten. Nu är hon stor och åker väldigt sällan vagn, men jag tycker att storleken på Beemoo L.A.s sittdelar får väl godkänt. Normalstora barn ryms troligtvis i vagnen upp till ungefär tre års ålder.
Mitt sammantagna intryck av Beemoo L.A. är att man får det man betalar för. Vill man ha en en syskonvagn på bredden som lyckats med den magiska formeln att både vara smidig och liten samtidigt som utrymmet för barnen är stort och rymligt, då måste man upp en prisklass. Men vill man ha en bruksvagn som inte erbjuder något extra vad gäller utrymme så är Beemoo L.A. klart prisvärd. Och jag har samma uppfattning av körkänslan. De första promenaderna var vagnen riktigt trögstyrd men det har givit med sig mer för varje användningstillfälle och för promenader ute i naturreservatet där man inte behöver utföra svänga snävar eller vända på fläcken så finns det inget att anmärka på. Självklart påverkar vagnens tyngd körkänslan, de stora lufthjulen gör mycket för rullet men i terräng eller backar så märks vikten av när man ska trycka på det sista. Om man är osäker på hur mycket man ska använda sin syskonvagn och därför inte vill lägga för mycket pengar på den eller har en begränsad budget i allmänhet, men att kunna ha barnen vända mot en som vikigaste kravet, då tror jag att man kan bli nöjd med sin Beemoo L.A. Ska man till stan eller ofta packa in vagnen i bil så skulle Beemoo L.A. inte vara mitt första alternativ. Men för promenader i förorten eller på landet så funkar den väl. Dess grundläggande egenskaper ihop med de vändbara sittdelarna som det som sticker ut och gör vagnen intressant, kombinerat med vad den kostar, tycker jag gör Beemoo L.A. till ett prisvärt alternativ.
Kronan Sulky/S är här! Den här veckan kördes den första leveransen av vagnar ut till sina ägare och jag kan efter några veckors körning sammanfatta mina intryck av den här riktigt hypade vagnen. Faktum är att Kronan Sulky/S varit efterlängtad sedan flera år innan den ens fanns, så det finns många förväntningar att leva upp till. Jag har tidigare skrivit en full recension av Kronan Sulky 2014, vilket är precis på pricken samma vagn som Sulky/S – förutom de svängbara framhjulen förstås. Den här minirecensionen kommer därför att fokusera enbart på dessa svängbara framhjul och vad de gör för vagnens körkänsla, rull och styrning. Jag har endast kört Sulky/S med min dotter som blir 4 år om några veckor. Hon är cirka 110 cm lång och väger ungefär 17-18 kg. Sulky/S tar, precis som vanliga Sulky, 20 kg i sittdelen och utöver det också 5 kg i varukorgen.
Okej, så hur stor skillnad kan egentligen ett par svängbara hjul göra? Ja men, all världens skillnad! Jag skulle för egen del aldrig köra vanliga Kronan Sulky, jag kommer bara inte överens med fasta framhjul. I synnerhet inte när man kör ett stort, lite tyngre barn i vagnen. Belastningen på handlederna blir väldigt hög och just små svängar påfrestar mer än de skulle behöva göra. Så när Kronan Sulky var tung att manövrera så är Kronan Sulky/S riktigt lättkörd. Detta trots att min fyraåring ligger nära maxvikten för vagnen. Jag kan både köra och svänga Sulky/S med en hand. Överlag är körkänslan riktigt bra, vagnen rullar på fint och jag tycker gunget i Kronans Sulky märks av mer i Sulky/S, vilket för mig är väldigt positivt. Jag har kört vagnen både på asfalt och i lättare terräng, det funkar riktigt bra på alla sorters underlag. Nu hade vi tillfälligt snö i ett dygn här i Stockholm men tyvärr hann jag inte ut med Sulky/S i slasket, men jag känner mig ändå trygg nog att våga påstå att den kommer rulla riktigt bra också i vinterväglag. Framhjulen på Sulky/S går givetvis att låsa om man så skulle vilja. Jag kan tänka mig att i riktigt blöt, djup snö så kanske jag vill göra det men i alla övriga lägen så är svängbart att föredra, enligt mig.
Kronan Sulky/S blir nästan lika liten ihopfälld som vanligt Sulky/S, tar man av framhjulen (vilket görs med två snabba klick) så blir den faktiskt ännu mindre. Galet smidig att fälla och packa in i bilen, jag har även haft den ihopfälld och förvarad på högkant i min klädkammare så den kompakta storleken har fördelar på flera olika sätt. Jag har även fått testat Kronans reflexsufflett på Sulky/S, en otroligt smart detalj det här året då min hemstad slagit rekord i mörker. Finns inte en chans att vi inte syns ordentligt för bilarna med reflexsuffletten på. Jag är förvånad att den här typen av tillbehör för barnvagn inte finns sedan tidigare och tror det bara är en tidsfråga tills fler tillverkare hakar på trenden. Själva vagnen är dock redan populär så det förslår och det är inget som förvånar mig. Hur många andra vagnar finns det som blir små ihopfälld, har högre maxvikt än standard, i princip fullt liggläge samt svängbara lufthjul framtill? Kronan Sulky/S är konstigt nog lite unik, konstigt eftersom att vagnskonceptet är något som efterfrågas så ofta. Den enda egenskap som saknas är förstås att sittdelen skulle vara vändbar, men då skulle man få tumma på storleken och därmed har vi ytterligare ett belägg för att den perfekt vagnen inte är möjlig. Men Kronan Sulky/S kommer allt bra nära att vara den perfekta sulkyn.
Är du sugen på en Kronan Sulky/S men ändå fundersam till hur den kan vara att köra? Jag har satt ihop en kortare video där jag kör vagnen med både en och två händer, med handtaget i flera olika lägen och i slutet där jag häver vagnen med handtaget i två olika lägen – allt med min dotter i sittdelen. Hoppas den kan vara till hjälp, och skriv gärna en fråga i kommentarerna om det uppstår några frågetecken!
Recension av Britax Affinity.
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Britax, inköpspris för vagnen med bara sittdel och colour pack ligger på omkring 4900 kr.
Försäljning: Andrahandsvärdet för vagnen med endast sittdel verkar ligga på cirka 2500 kr, men Affinity är ovanlig på Blocket just nu.
Typ av vagn: Duovagn med separat sitt- och liggdel. I denna recension testat endast Britax Affinity med sittdel.
Nu när Britax svalt Brio Barnvagnar med hull och hår och föder ut Britax Go och Go Next efter nyår, så tänkte jag att det kanske vore på sin plats att se även vad Britax ”egna” barnvagnar går för. Mest intressant kändes deras modell Affinity, som är en duovagn med separat ligg- och sittdel. Vagnen har en viss trompe l’oeil-effekt i det avseendet att den ser ut att vara väldigt bred över bakhjulen, men i själva verket är Affinityn helt normala 60 cm bred och det är i stället resten av vagnen som är så pass smal att ögat luras att dra felaktiga slutsatser. Det här med litenheten tycker jag är något som går igen i hela vagnen, den känns helt enkelt väldigt smidig och petite. Men också som att den är väl anpassad för föräldrar av det lite kortare slaget. Jag känner personligen med mina 170 cm att högsta läget på handtaget är precis lagom för mig, men jag hade kunnat ha det ännu högre och min en decimeter längre man tycker att det kanske var en aning kort.
Kom ihåg att alla bilder på bloggen är klickbara, om man vill se dem i större format! Det här är sittdelen på Britax Affnity och dess fyra lägen. Sittdelen är ergonomisk utformad men har ställbart fotstöd. Liggläget är i princip helt plant och som tillbehör till vagnen kommer det faktiskt med ett spädbarnsinlägg som ska fylla upp sittdelen så att det blir en plan yta – som i en vanlig sittdel – så att även spädbarn kan köras i den. Efter liggläget följer två vilolägen och sedan ett sittläge som är nästan upprätt. Jag gillar verkligen de två vilolägena, att man kan välja lite själv hur vilsamt det ska vara. Ofta har vagnar med fasta lägen bara tre sådana så för mig är det fjärde läget ett plus.
Tyvärr är jag inte riktigt lika positivt inställd till själva fällningsmekanismen. Närbild på den syns i collaget nedan. Det rör sig om två spärrar på vardera sida av sittdelsramen som ska dras mot en om man står i körposition, och sen håller man i ramen medan man ändrar läge. Dels är mekanismen lite trög, men det har gett med sig mer och mer efter användning vilket jag tycker är rätt normalt, att vissa funktioner hos en vagn liksom måste värmas upp innan de funkar perfekt. Dels handlar det om att jag rent allmänt är skeptisk till att det krävs två händer för att fälla en sittdel. Att det oftast är enklast att göra med två händer även om man kan använda enbart en hand är en sak, men att jag måste ha båda händerna fria ogillar jag. Jag har ofta en påse i handen, håller ett barn i handen eller pysslar med något annat som gör att jag inte vill behöva släppa allt varje gången bebisen ska somna eller har vaknat.
1: Affinitys sufflett har en tittlucka med klarplast och magnetlås i flärpen. Den kan även öppnas upp med dragkedja men blir inte direkt längre utan bakom dragkedjan finns ett vädringsnät, för bättre luftgenomströmning varma dagar.
2: Handtaget med dels spärren (finns även en på andra sidan) för när vagnen ska fällas ihop, dels knäleden och knappen som trycks in när handtaget ska justeras i höjd.
3: Sittdelen sedd från sidan. Handtagen trycks in och sen lyfter man bara rakt upp för att ta av sittdelen för fällning eller om man ska ändra riktning på den. Den svarta spärren på ramen är som nämnts ovan en som ska dras nedåt när man vill ändra läge på sittdelen.
4: Handtaget är runt och mjukt att hålla i, med en söm fusklädret på insidan.
5: Det medföljande spädbarnsinlägget som är uppbyggt på baksidan för att fylla upp skålen i den ergonomiskt formade sittdelen. Extra mjuka axelkuddar och skydd vid selspännet medföljer. Med den här insatsen kan sittdelen användas från nyfödd och upp tills barnet kan sitta själv. Dock måste barnet vara fastspänt i selen, till skillnad från i en vanlig liggdel där det finns kanter som håller barnet på plats.
Fotstödet på Britax Affinity går att ha i tre olika lägen; nedfällt, lutad och rakt ut. Det justeras i läge genom två knappar som trycks in på vardera sida av fotstödet. Det är enkelt att ändra höjd på det och jag tycker de olika lägen funkar bra, även om jag med min son på 10 månader inte kände behovet av att ha fotstödet helt nedåtriktat ännu. Suffletten på Affinity kan väl också den sägas ha tre lägen: helt nedfälld, halvläge och fullt utfälld. Det är tyvärr en sufflett av det kortare slaget, jag hade önskat att den gick att fälla ett fjärde steg för att vara helt nöjd. Den lilla solkepsen gör varken till eller från. Vintertid spelar det kanske inte så stor roll och suffletten skärmar ju absolut av det värsta, men på sommaren hade min son blivit bländad av solen i liggläget.
I Colour Packet för Britax Affinity ingår förutom suffletten också en sittdyna, selskydd för både axelremmarna och grenremmen, fotsack och ett lock till varukorgen – allt i samma färg. Selen i Affinitys sittdel är riktigt bra, enkel att ta isär så man enklare kan få sittdyna eller åkpåse på plats, men också enkel att knäppa ihop även med ett rörligt barn i vagnen. Sittdelen är i sig inte den största, men vagnen har en maxvikt på 17 kg vilket alltså är 2 kg över standarden för vad en sittdel brukar vara godkänd för att ta. Min son har absolut utrymme att växa en hel del men jag skulle inte sätta min snart fyraåring i sittdelen, även om hon bara är precis över tillåtna vikten, och då är det framför allt fotstödet som blir för kort. Men detta gör å andra sidan att bebisen sitter riktigt bra, bekvämt och ombonat på samma gång som han sitter tillräckligt långt fram i sittdelen för att kunna se ut på sidorna – något han verkar prioritera högt just nu när allt i världen är så spännande att upptäcka.
1: Sittdelen framåtvänd, att vända går på ett kick!
2: Framhjulen går att låsa, har fjädring och är punkteringsfria men verkar tåla grus och sten riktigt bra.
3: Bakhjulen är stora och luftfyllda, vilket ihop med fjädringen i chassit gör vagnen riktigt mjuk att köra.
4: Varukorgen är normalstor, lätt att komma åt bakifrån men lite bökigare att nå framifrån, åtminstone vid de tillfällen då sittdelen är i fullt liggläge.
5: (som visst hamnat lite fel i bilden) En av de två reglage med vilket man kan ställa in fjädringen i chassit, från mjuk till hård. Jag har kört vagnen med mjuk fjädring och tycker den är riktigt skön att köra, kan inte riktigt förstå varför man skulle vilja minska den känslan.
6: Pedagogisk färgkodad fotbroms, lätt att använda i och med att man kan trampa nedåt/bakåt när vagnen ska bromsas och nedåt/framåt när det är dags att börja rulla igen.
Britax Affinity kan fällas ihop i ett stycke när sittdelen är framtåvänd, så kör man med sittdelen bakåtvänd får man antingen vända den första – vilket verkligen är snabbt gjort – eller så tar man av sittdelen och fäller chassit separat. När vagnen fälls i ett stycke så blir den kompakt och lätthanterlig, även nu tror jag att en kortare förälder med mindre armomfång än mitt med enkelhet kan hantera vagnen. Den är även självstående och vinklar man fotstödet rätt, samt tar loss bygeln, så får vagnen plats även i bagageutrymmen storlek mindre. Är bredden ett problem så går det att lösa genom att kvickt klicka av ena eller båda bakhjulen. Vagnen väger 11 kg med sittdelen på, fäller man den i ett stycke blir det givetvis ännu lättare att packa in den. Vi har en VW Touran och chassit går in på längden, packad som på bilden längst ned till höger ovan så tas bara lite drygt halva bagageutrymmet upp men man kan förstås lika gärna stapla sittdelen ovanpå chassit!
Mitt totalintryck av Britax Affinity är att det finns några funktioner och detaljer som jag känner inte är optimalt utformade, men att vagnen överlag ger ett positivt intryck. Bäst av allt, något som dessutom är viktigt för mig, är körkänslan. Affinityn är lätt att svänga, har ett skönt gung och klarar stadskörning och att trängas i tunnelbanan lika väl som den klarar av en promenad på grusväg i naturreservatet. Den mjuka känslan i vagnen gjorde den till en hit som sovagn för min son, som en av få vagnar kunde jag faktiskt vagna honom till sömns i Affinityn även över en tröskel inomhus. Skulle jag önska mig så skulle suffletten vara längre, sittdelen kunna fällas med en hand och varukogen bli ett snäpp större – i den prioriteringsordningen. Jag tycker att andrahandsvärdet på vagnen känns orättvist, hittar man en Affinity i fint skick för 2500 kr så får man mycket vagn för pengarna, en maxvikt på 17 kg och ställbar fjädring – det är faktiskt inte illa. Nu kommer ju en ny version ut för 2015 så det återstår att se vad Britax gjort med Affinityn då. Jag kan i alla fall konstatera att Britax inte var nybörjare på hur en bra vagn bör se ut när de nu tagit sig an Go och Go Next, och eftersom att Britax Go Next redan fått låna selen från Affinity så kanske man kan hoppas att Go Next sedan i sin tur lånar ut suffletten till Affinityn? För oss bjöd Affinityn på bekväma sovstunder för bebisen och var ett trevlig promenadsällskap för mig, så det förvånar mig lite att det tog mig tre år av barnvagnsbloggande innan det blev av att jag testade en.
Recension av Easywalker Mosey
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Easywalker via Baby Plus i Holland. Hos Baby Plus ligger priset för Mosey med sitt- och liggdel på 659 euro, vilket motsvarar cirka 6000 kr.
Försäljning: Andrahandsvärdet är i dagsläget omöjligt att sia om.
Typ av vagn: Duovagn med separat sitt- och liggdel.
Easywalker är inte ett okänt märke i Sverige. Det säljs både syskon- och singelvagnar från dem. De två modeller som man kan säga är föregångarna till Mosey har båda varit omtalade i barnvagnskretsar. Först ut kom Easywalker June, som fick mycket kritik framför allt för att den var svår att häva. Därefter kom Easywalker Mini, som ska vara en förbättring av June men vars funktioner i många avseenden har utvecklats och förfinats ytterligare på Moseyn. Jag var själv nyfiken på June när den släpptes. Men blev snabbt ganska avskräckt av de väldigt negativa reaktioner vagnen fick. När Moseyn blev officiell så kändes det som en på pappret väldigt intressant barnvagnsmodell. Därför såg jag fram emot att få klämma på den i butik här hemma. Något sådant tillfälle dök aldrig upp. Så jag är glad att jag via Baby Plus kunde få tag på ett recensionsexemplar från Easywalker.
Efter att ha kört vagnen i två månader så är jag förbluffad över att den inte kommer lanseras i Sverige. Kanske är återförsäljarna avskräckta av hur June och Mini togs emot? Synd och skam i så fall. För Easywalker Mosey är en riktigt bra vagn som i mångt och mycket kan anses vara det ”terräng-Bugaboo Bee” som jag vet att många drömmer om.
Mosey har en vanlig sittdel med fullt liggläge
Jag kommer främst att koncentrera mig på sittdelen i den här recensionen. Mitt yngsta barn nyss uppnått en ålder av 10 månader och inte längre är sugen på att ligga i en liggdel. Men vad gör det när sittdelen är så härligt ombonad som Moseyns är? Som man ser allra bäst på bilden längst till vänster – det så gott som helt plana liggläget – så har sittdelen mjuka kanter som ramar in sittytan. Det gör sittdelen ombonad och mer bekväm. Barnet behöver aldrig ligga direkt mot chassit utan denna kant av tunt vadderad textil emellan. Jag får lite Batman-vibbar av vagnen med dessa vingar när den är i helsvart utförande, men positiva sådana. Jag tycker det är en detalj som får vagnen att sticka ut lite från mängden.
I övrigt så talar bilden för sig själv. Sittdelen på Easywalker Mosey har fyra lägen, varav fullt liggläge och fullt sittläge är två av dem. Det är lätt att reglera sittläget och det kan göras ljudlöst. På baksidan av sittdelsryggen finns två metallstavar som man enkelt pressar ihop med ena handen för att koppla loss sittdelsryggen. Sedan är det bara att fälla upp eller ned den som man önskar.
Förlängningsbar sufflett som ger utmärkt täckning
Suffletten på Easywalker Mosey är inte bara lång, utan så himla snyggt uppdelad. Det här är något jag själv först nyligen börjar tänka på. Hur ofta en barnvagns sufflett är snygg när den är helt utfälld men aldrig i lägena mellan det och helt nedfälld. Själv är jag rätt förtjust i att använda halvlägena som ett sätt att skärma av vinden lite. Eller för att minska synfältet en aning när jag går i en miljö med mycket folk och det är dags för sovstund. Helt nedfälld sufflett går mina barn bara med på först när de somnat. Och då använder jag det antingen som väderskydd. Eller för att de inte ska vakna för tidigt av ljus och ljud omkring dem.
På Moseyn har Easywalker verkligen tänkt till och varje steg av suffletten ser snyggt och spänt ut. Helt nedfälld så är suffletten så pass långt bak att en bebis kan ligga ned och kika ut åt sidorna. Nästa steg skärmar av med en liten kant och steget därpå så är suffletten helt utfälld i normalläget. Men sedan finns dessutom en förlängning som öppnas upp med dragkedja. Och om inte det räcker kan man slutligen fälla ut en väldigt generös solkeps. För kort sufflett är något jag ofta skriver upp på minuslistan när jag går igenom en vagns egenskaper. Men här är det tvärtom, suffletten är ett riktigt stort plus.
Mycket rymlig sittdel med högt ryggstöd
Jag kommer fortsätta vara odelat positiv ett tag till, för hela sittdelen är verkligen så smart. Maxvikten för vagnen är 20 kg, och sittdelen är dimensionerad för att klara även längre barn. Faktum är att sittdelsryggen kan höjas upp cirka 15 cm. Så min snart fyraåringen kan växa säkert en decimeter till innan hon slår i suffletten med huvudet. Och jag tycker det är bra att höjden är reglerbar. Det skulle kännas lite onödigt att ha så mycket tomrum ovanför bebisen huvud. Så när han sitter i vagnen är suffletten maximalt nedtryckt. Sittdelsryggen är då perfekt för hans storlek och längd på överkropp.
Har man sittdelen framåtvänd så kan ett större barn ta stöd med fötterna direkt mot vagnens chassi också. På bredden är det inga problem alls. Och även fyraåringen skulle kunna sitta bekvämt i en åkpåse i sittdelen, eller med overall på sig.
Stora och rejäla hjul som fixar grus och snö
Easywalker Mosey har punkteringsfria hjul både framme och bak. Framhjulen är swivelhjul som kan låsas i ett fast läge. Vissa typer av punkteringsfria är grusätare. Det vill säga att stenar och grus fastnar i däcken och sedan sakta men säkert nöter upp hål i dem. Detta är främst ett estetiskt fel. Men om man aldrig borstar loss stenarna utan fler och fler får tillkomma så blir det ju slutligen så att hjulen går sönder. Jag vet att fler blivit medvetna om detta och oroar sig för det. Precis som man oroar sig för punktering om man köra en vagn med lufthjul.
Efter drygt två månaders körning av Mosey så kan man av bilderna ovan konstatera att däcken är väldigt slittåliga. Inte en enda sten har jag fått pilla ur hittills. Och de är ändå inte helt hårda utan det finns lite, lite svikt i dem. Vagnen upplevs därför inte som skranglig att köra med och hjulen rullar relativt mjukt. Enstaka ljud som härrör från Easywalker Mosey är metalliska. Det är inte så mycket plast i den här vagnen och det hörs, men jag tycker det är väldigt positivt. Moseyn känns otroligt tålig och gediget konstruerad. Samtliga hjul är för övrigt enkla att snabbt klicka loss om man vill få vagnen mindre vid ihoppackning av den.
Ganska liten varukorg med känslig upphängning
Easywalker Mosey har en normalstor varukorg, som dock får anses som vagnens svagaste punkt. Även om varukorgen rymmer både min stora, välfyllda skötväska och en påse med min bärsele (vilket är mitt minimum krav för att vagnens packutrymme ska funka för mina behov) så får det inte plats med så mycket mer. Det största problemet är dock att varukorgen har en mjuk framsida. Packar man på för mycket så trycks tyget i varukorgen framåt. Och då tar framhjulen i varukorgen både när man kör men främst när man ska svänga vagnen. Förutom att detta påverkar körkänslan till det sämre så riskerar man först att snabbt slita upp hål i varukorgen. Vilket inte vore så kul.
Jag önskar att Moseyns varukorg hade haft en hård platta framtill så att tyget inte an bukta ut där. Som det är nu så provsvänger jag vagnen efter att den packats för att se att jag staplat allt åt rätt håll. Jag är heller inte överdrivet förtjust att kardborrfästena på varukorgen. Den är dock lätt att komma åt och håller en bra höjd från marken.
Mycket smart handtag med inbyggda krokar
Åker man ofta buss så har Moseyn ett handtag att älska! Det går att fälla så långt in att det bara sticker ut en aning mer än bygeln. Att som barnvagnskörare bli hatad i kollektivtrafiken är skåpmat. Men jag har fått flera imponerade blickar när jag snabbt fällt in handtaget så mycket att det nästan känns som att man trollat bort det helt. Detta är förstås även något som gör att vagnen har riktigt bra mått ihopfälld.
Men det finns fler goda kvaliteter hos detta handtag. Det är skönt att hålla i med sin läderkänsla. Och kör man vagn när det regnar så tycker jag att foamhandtag suger åt sig av vätan medan den bara rinner av handtag av gummi eller (fejk)läder. Easywalker Mosey har dessutom inbyggda krokar i handtaget. Som alltid måste man tänka på vagnens balans om man ska hänga saker på handtaget. Men jag tycker att krokarna varit väldigt praktiska när jag har handlat stora, otympliga saker som samtidigt haft låg vikt, typ hushållspapper eller chips till fredagsmyset. Skönt att slippa knöla ned ömtåliga saker i en redanproppfull varukorg. Krokarna har även fungerat bra för att hänga av sig sin egen handväska på.
Kompakt och mycket platt ihopfällning
Easywalker Mosey kan fällas ihop i ett stycke med sittdelen på. Detta kan göras oavsett åt vilket håll man har sittdelen men den blir något mer kompakt när sittdelen är framåtvänd. I det läget kan vagnen även balanseras på högkant. Med åkpåsen i sittdelen så tycker jag att det har känts absolut enklast att snabbt ta loss sittdelen från chassit och sedan fälla ihop chassit separat. Att fälla ihop Moseyn är i vilket fall som helst inte svårt. Men det görs med lite annan teknik än på många andra vagnar, där ihopfällningsmekanismen sitter på handtaget. På Moseyn är det istället plattan på chassit där ligg- och sittdelen fästs fast som har en knapp och ett rött foamhandtag som ska tryckas in och dras uppåt samtidigt, varpå chassit viks ihop på mitten. Ska vagnen fällas med sittdelen på så börjar man med att vika ihop den helt.
Notera att bilden högst upp till höger är Moseyn ihopfälld i ett stycke, med liggdelen på. Själv liggdelen platts ihop och sedan fälls vagnen som vanligt. Handtaget trycks in till nästan det kortaste läge efter att chassit är helt ihopfällt. Ytterst få vagnar kan bli såhär kompakta med liggdelen på. Det är en värdefull egenskap exemplevis för den med litet utrymme i bilens bagagelucka.
Snäppfästen för handtag och ställbart fotstöd
1 + 2: Snäppfästena med vilka höjden på handtaget regleras. Känns väldigt stabila, handtaget glider inte en millimeter. Ska man hitta något negativt med dem så är det att själva snäppet kanske kunde varit något tystare. Men det går att smyga igen dem om man tänker på det.
3 + 4: Fotstödet är ställbart i två lägen, rakt ut eller snett nedåt. Det tog mig ett tag att förstår hur man gjorde för att ändra fotstödet. Jag letade efter en dold knapp eller en hemlig spak men det var väldigt enkelt. Man drar helt enkelt fotstödet uppåt eller trycker det nedåt, tills det klickat i nästa läge.
5: De två raka röda handtagen är för att fälla ihop chassit. Det böjda är spärren man drar i för att lossa sittdelen från chassit.
Ombonad sittdel och bra swing away-bygel
1: Baksidan av sittdelen. De två översta metallstavarna är spärren med vilken läget på sittdelsryggen regleras, från ligg- till sittläge. Den understa är staven man drar i för att höja eller sänka suffletten.
2: Sittdelen har en fempunktssele som går att göra riktigt lång, funkar även den bra för större barn. Jag är dock inte helt förtjust i själva selspännet. Det är stort och otympligt i hård plast, inte så mysigt med en stor klump mot magen för barnet kan jag känna.
3: Sittdelen i fullt ligläge med fotstödet uppfällt. Även fotstödet är vadderat.
4: Sittdelen har en bygel av swing away-typen. Knappen sitter på undersidan av bygeln och bygeln går förstås även att ta loss helt. Jag tycker att bygeln sitter i en bra vinkel både för ett lite mindre och för ett större barn. Den håller en bra höjd från sittdelen så att det inte blir trångt för vare sig armar eller ben.
Mosey har en liten men smart ihopfällbar liggdel
Liggdelen på Easywalker Mosey är inte den största men den rymmer en niomånadersbebis på längden precis. Och hade för just den här bebisens del absolut funkat åtminstone det första halvåret. Även liggdelen är av den mer ombonad typen. Innertyget är löstagbart med tryckknappar, vilket underlättar rengöring. Suffletten är inte lika bra som på sittdelen tyvärr. Men liggdelen funkar bra om man tänker sig att vagnen främst ska användas som en rejälare resevagn eller som en smidig bilvagn på vintern.
Häftigaste funktionen är, som nämnt ovan, att liggdelen kan plattas ihop. Något man enkelt gör med de två spännena på undersidan av liggdelens fotända. Dra i det högra för att spänna upp liggdelen, i det vänstra för att platta ihop den. Väldigt okomplicerat men samtidigt smidigt. Liggdelslock som fäst med dragkedja medföljer liggdelen. För att lossa liggdelen från chassit så trycker man in en spärr under huvudändan. Liggdelen bärs sedan enkelt i handtaget i suffletten.
Körkänslan i Easywalker Mosey
Jag har kört Easywalker Mosey inne i stan, i skogen, på promenadstigar och på asfalt. Jag har ännu inte haft möjligheten att testa Moseyn i snö. Men baserat på hur den hanterar grus och lera så tror jag att det inte kommer bli ett problem. Vagnen har bra höjd mellan undersida och mark. Så även om den inte har någon direkt fjädring, men samtidigt inte är helt stel, så klarar den av lättare terräng bättre än många andra vagnar i samma storlek. Körkänslan är väldigt god. Vagnen rullar på bra och kan enkelt styras med en hand.
Något som Moseyns föregångare har haft stora problem med är att vinkeln på handtaget gjort vagnarna extremt svårhävda. Det är definitivt något som Easywalker har åtgärdat på Moseyn. Nu är min yngsta ingen direkt tungviktare. Men jag har vid regnväder kört runt med honom i vagnen och varukorgen fullpackad och med ena handen hållit ett paraply över mitt huvud. Och inte en enda gång känt att det inte funkat att styra och häva vagnen enhänt. Men då har jag kört med handtaget maximalt utfällt, en längd som passar min 170 cm väl. När min man, som är drygt 180 cm, har kört vagnen så har han meddelat att handtaget kunnat få vara snäppet ännu längre. Men eftersom att det finns gott om utrymme för långa steg mellan vagnens bakhjul så har det funkat bra att köra vagnen ändå.
Mitt omdöme av Easywalker Mosey
Sittdelen på Easywalker Mosey är ombonad för ett litet barn men samtidigt rymlig för ett större barn. Och detta samtidigt som yttermåtten är imponernade små, Moseyn är endast 54 cm bred. Maxvikten är hög, suffletten är hög och samtidigt riktigt lång. De saker jag anmärker på i den här recensionen är ett varukorg som kunnat vara bättre konstruerad och något större, ett selspänne som känns lite klumpigt och att snäppfästena ibland låter lite väl högt. I sammanhanget är detta petitesser. För den som söker en riktigt liten vagn men vill ha körkänslan hos en ”riktig” duovagn, missa inte att ta Moseyn under övervägande.
Jag är själv inte riktigt säker på att jag skulle kunna ha Moseyn som min enda barnvagn. Jag är beroende av stort packutrymme. Men som komplement till en vagn som inte är lika smidig att fälla eller att ha med i kollektivtrafiken, samt som extravagn som ska funka väl för både en bebis och ett äldre syskon som bara åker i vagn – då är den perfekt. Jag kan även tänka mig att den som söker en sulky att köra ett större barn, i men samtidigt vill kunna ha barnet vänt mot sig, kan tycka att Moseyn är intressant. Det här är första gången jag kör en vagn från Easywalker och jag är väldigt imponerad. Moseyn uppfyller de allra flesta krav jag har på en vagn för att den ska hamna på min egen favorit-lista. Och då är jag den kräsna typen.
På allmän begäran, här är den! Den här jämförelsen har efterfrågats sedan i våras och jag förstår varför. Emmaljunga Double Viking, Kronan Syskonvagn och Bugaboo Donkey är tre syskonvagnar som många väljer mellan just nu. De har alla sitt- och/eller ligddelarna på bredden, alla har individuellt vändbara sittdelar och alla är under 80 cm breda. Jag kommer i den här jämförelsen inte att gå igenom varje vagn på detaljnivå, vill man veta mer om någon av dem så läser man med fördel respektive recension. Recensionerna av Kronan och Emmaljunga är båda från i år. Donkeyns recension skrev jag hösten 2011 så den är något daterad i sitt innehåll men huvudsakligen är ju vagnen sig lik än idag.
Basfakta om vagnarna:
Emmaljunga Double Viking – 79 cm bred. Maxvikt per sittdel är 15 kg, maxvikt för liggdelen är 9 kg. Cirkapris hos återförsäljare för två sittdelar och en liggdel är 10500 kr.
Kronan Syskonvagn – 74 cm. Maxvikt per sittdel är 15 kg, maxvikt för liggdelen är 9 kg. Cirkapris hos återförsäljare för två sittdelar och en liggdel är 10990 kr. Fotsack ingår.
Bugaboo Donkey – 74 cm. Maxvikt per sittdel är 17 kg, för liggdelen är maxvikten 9 kg. Cirkapris hos återförsäljare för två sittdelar och en liggdel är 15300 kr. Regnskydd ingår.
Jag vill också betona att ingen vagn kommer kunna utses som vinnare i slutet. De har alla sina egna fördelar och nackdelar. Det knepiga är att som växande familj hitta den vagn som passar just ens egna barn och behov allra bäst! Viktigt för förförståelsen kan vara att jag kört Donkeyn ojämförbart mycket mer än de två andra, därför att den funnits längst och passat min familjekonstellation bra. Men min personliga åsikt är att samtliga tre vagnar är BRA, dock lite olika bra på olika saker.
Den här syskonvagnsjämförelsen har jag valt att dela in i följande fem områden:
– funktioner
– barnens perspektiv
– terräng/stan
– packa och packas
– körkänsla och allmänt intryck
FUNKTIONER
Samtliga vagnar är uppbyggda på bredden med individuellt vändbara sittdelar. Kronan Syskon har vanliga sittdelar som kan fällas till i princip fullt plant liggläge, medan både Emmaljunga Double Viking och Bugaboo Donkey har ergonomiska sittdelar med sitt-, vilo- och liggläge. Double Viking har en viss lutning i sitt liggläge medan Donkeyns är rakt. Dock bör man vara medveten om att Donkeyn endast har sitt- och viloläge när sittdelarna är framåtvända, liggläget finns bara när sittdelen är bakåtvänd. Alla tre vagnar har snurrbara framhjul som kan låsas. Kronan Syskon och Bugaboo Donkey har lufthjul, Emmljunga Double Viking i den version från 2014 som jag körde hade punkteringsfria hjul – från årsmodell 2015 finns även lufthjul. Double Viking och Kronan syskon har knäledshandtag, Kronans handtag är dessutom ergonomiskt format. Donkeyn har teleskophandtag.
Vad gäller sufflett så skulle jag säga att det är dött lopp mellan EL Double Viking och Bugaboo Donkey, om Donkeyn har de nya förlängningsbara suffletterna. Kronan Syskonvagn har visserligen solkeps på sina sufflett men de täcker inte barnet lika bra. Bygeln är på Kronan Syskon och Double Vikings sittdelar av swing away-typen, medan Donkeyns sufflett måste tas av helt. Double Viking och Kronan Syskon har ställbart fotstöd på sittdelarna, Donkeyn har det inte. Kronan Syskon har en lös sele i sina sittdelar, Double Viking och Donkeyn har fast sele som är ställbar i höjd vid axelfästena. Det finns adapter för babyskydd till Bugaboo Donkey och Emmaljunga Double Viking, men ännu inte för Kronan Syskonvagn.
Bugaboo Donkey är den enda av de tre vagnarna som kan göras om till singelvagn, genom att ena sitt-/liggdelen tas bort och chassit trycks ihop från duo till mono-läge. Bredden minskar då till 60 cm. Kronan Syskon har inget singelchassi som är kompatibelt med syskonvagnens delar, Double Vikings sitt- och liggdel kan även användas på Emmaljungas vanliga Viking-chassi (ej Super Viking). Donkeyns liggdel har inga särskilda funktioner, de kan bäras i bygeln och liggdelslock medföljer, dock är detta ett av de sämre liggdelslock som jag provat på – det täcker dåligt, är svårt att fästa för den vuxne och lätt att sparka bort för den lilla bebisen. Kronans liggdel har inbyggda förvaringsfickor, solkeps i suffletten och ett bra liggdelslock. Emmaljunga Double Viking har liggdel med inbyggt bärhandtag i suffltten, som dock ger ganska dåligt solskydd. Double Viking känns dock som den mysigaste liggdelen med dess mjuka, ombonade madrass.
Sammanfattning: Funktionsmässigt är alla vagnarna snarlika varandra – Emmaljunga Double Viking och Kronan Syskon har sittdelar med lite fler funktioner såsom bygeln som kan öppnas upp och ställbart fotstöd, medan Donkeyns chassi är det enda som kan omvandlas mellan singelvagn och syskonvagn.
BARNENS PERSPEKTIV
För mig är det skillnad på hur barnen uppfattar en vagn och hur jag som vuxen/förälder tycker att de verkar ha det i vagnen. Visst känner jag mina barn tillräckligt bra för att kunna bedöma om de sitter bekvämt, men sista ordet låter jag vara deras. Mina två äldsta är snart 4 och 6 år gamla och har kunnat föra sin egen talan ganska länge. Säger de att det är skönt samtidigt som de gärna sitter i en vagn även längre stunder, då väger det tyngre än om jag kanske tycker att det ser trångt ut. Det gäller även bebisar i liggdelar. Kom ihåg att de låg ihopknökade i en mage i en massa månader! Det är faktiskt fullt rimligt att de har en annan uppfattning om utrymme än vad vi vuxna som levt i det fria i flera decennier har. Under den här rubriken kan jag förstås bara utgå i från mina barns och min egen upplevelse, men att någon annan ansett en sittdel för liten för deras tvååring betyder inte att jag har vare sig fel eller mer rätt när jag påstår något annat.
Vad gäller sittdelarna så erbjuder Kronan Syskon den minsta sittytan för barnet, både på bredden och på längden. Min dotter var i våras nyss fyllda tre år och drygt en meter lång. Hon rymdes då precis i Kronans sittdel, även om det var på håret när den skulle fällas till liggläge. Både hon och femåringen på 110 cm satt bra i Kronan när ryggstödet var helt uppfällt, men fotstödet var för kort för deras ben. Det funkade dock hjälpligt ändå om de satt med knäna böjda. Båda barnen vägde dock mer än de 15 kg Kronans sittdel är godkänd för. Vagnen är robust i känslan och klarade av ökad belastning helt problemfritt under den kortare perioden barnen satt i vagnen men om ens barn redan nu är på gränsen för maxviktskapaciteten kan det vara oklokt att köpa en vagn som inte testats för högre vikt.
Störst sittdel har definitivt Emmaljunga Double Viking. Barnen åkte i vagnen denna böst vid 5,5 och 3,5 års ålder och var då cirka 107 respektive 115 cm långa. Inte ens min äldsta var i närheten av att slå i suffletten med huvudet. För honom var dock fotstödet på gränsen till för kort. Rymligheten sidledes i sittdelen och under bygeln var mycket god, barnen hade fått plats även med full vintermundering på sig. Bugaboo Donkeys sittdelar placerar sig någonstans mitt emellan Kronan och Emmaljunga. På Donkeyns sittdel kan suffletten fästas lite högre upp på sittdelsramen när barnet växer, så längdmässigt funkar den upp till cirka 110 cm tycker jag. Däremot är själva sittytan inte så stor och vill man ha åkpåse eller tjock dyna i sittdelen kan man uppleva den som trång om ett större barn ska sitta däri.
De tre vagnarnas respektive liggdel är alla relativt jämnstora, och som alltid på syskonvagnar är de ganska smala. Baserat på känsla uppfattar jag liggdelarna till Double Viking och Donkey som mest rymliga, de är långa men framför allt känns de bredare än liggdelen på Kronan Syskon. Mina barn har inte varit några superbjässar man skulle nog alla ha rymts i samtliga tre vagnars liggdel upp till omkring ett halvårs ålder.
Sammanfattning: Ska jag utgå från hur mina barn beskrivit vagnarna så har de inte vantrivts i någon av dem, men jag tror att de är ense med mig om att Donkey och Double Viking är vagnarna de längst kan sitta i, med Double Viking som den vagn med största sittdelen om än lägre maxvikt än på Donkeyn.
TERRÄNG/STAN
Jag är uppvuxen bokstavligt talat ett stenkast från T-Centralen så man kan nog egentligen inte bli så mycket mer stadsbo än jag. Detta skriver jag för att meddela att jag inte direkt går dagliga hundpromenader i skogen. Men jag bor, numera, ett väldigt kort stenkast från Nacka Naturreservat – så samtliga vagnar som rullar över min tröskel provkörs inne i stan såväl som på stigarna där. Eftersom att alla tre vagnar har svängbara framhjul så är den generella framkomligheten god. Personligen tycker jag att lufthjul bidrar till en bra terrängupplevelse så på den punkten faller Emmaljunga Double Viking en bit efter de andra två. Bäst fjädring upplever jag att Kronan Syskon har och tvingades jag välja bara en av dessa vagnar att ändå gå dagliga hundpromenader i skogen med, så skulle mitt val falla på Kronan. Kronan Syskon är välbalanserad och kan plöja sig fram även över rötter och gropiga grusvägar. Den känns gedigen och tålig, och fjädring hjälper till när underlaget är extra svårt. Donkeyn tar sig också fram hjälpligt och funkar faktiskt väldigt väl också i djupare snö, ännu mer så om man låser framhjulen. Vagnen har ingen fjädring utan har istället en särskild svikt i chassit. Jag upplever det inte som att det blir skakigt för barnen i Donkeyn även om vi kör på grus, men det finns ingen hjälpande stuns att hoppa över skogsrötter med. Emmaljunga Double Viking funkar okej den med, den punkteringsfria hjulen på årsmodell 2014 gillade tyvärr att äta grus och då kan det bli lite skakigt av den anledning, men i övrigt klarade den av lättare terräng utan problem.
Just eftersom att jag tar djupa andetag av ren och skär njutning när jag står på Sergels Torg så är stadskörning något som är viktigt för mig. En väldigt relevant aspekt hos vagnarna är därför deras exakta bredd. Även om en standarddörr ska vara 80 cm bred så är det ett annat mått som har större betydelse i alla fall för många som bor i huvudstan – det så kallade Stockholmsmåttet. Stockholmsmåttet är 75 cm och innebär att en vagn får vara max så bred för att man garanterat ska kunna ta sig fram överallt inom kollektivtrafiken, vilket omfattar bussar, tunnelbana, pendeltåg och lokaltåg såsom Saltsjöbanan och Roslagsbanan. Det omfattar också hissar och rulltrappor som används för att ta sig ned och upp inom kollektivtrafiken. Nästan överallt går det bra att ta sig fram även med Emmaljunga Double Viking, som ju är 79 cm bred. Men exempelvis vid Östermalmstorgs tunnelbana, uppgång mot Stureplan, så finns det hissar där man inte kommer in och där även vagnar med en bredd på 75 cm precis slickar insidan av hissens öppning. En fördel som Kronan och Double Viking har i kollektivtrafiken är att deras knäledshandtag kan vikas in helt så att vagnen blir kort och ger bättre framkomlighet för övriga passagerare när man har parkerat på bussen.
I övrigt säger det sig självt att ju smalare vagn, desto smidigare stadskörning. Men det är inte bara bredden som påverkar utan också hur vagnen är att styra när man befinner sig i trånga utrymme och behöver göra många små svängar eller kanske vända på klacken. Kronan Syskonvagn är inte en den enklaste att snurra runt dess egen axel och vagnen styrs bäst med båda händerna på styret. Emmaljunga Double Viking är något enklare att manövrera i sig, men bredden gör den klumpigare och jag har även på gatorna i min förort många gånger precis kört in i eller snuddat vid lyktstolpar därför att vagnens bredd gör marginalerna små. Bugaboo Donkey är min favorit i den här kategorin. Vagnen kan vändas på en femöring, styras med en hand eller bara ett finger och att den är jämnbred gör att man inte lika ofta lurar ögat att köra för tätt inpå något för att sedan fastna med ett bakhjul.
Sammanfattning: I Stockholm city är det inte roligt att köra en vagn som är bredare än 75 cm, även om det går om man måste, men bor man inte i en stad och åker mycket kollektivtrafik så funkar alla vagnarna bra vid normalstadskörning. I skogen är Kronan Syskon det roligaste sällskapet tack vare en bra kombination av lufthjul, fjädring och stabilt chassi.
PACKA OCH PACKAS
Bugaboo Donkey, Emmaljunga Double Viking och Kronan Syskon kan alla fällas i ett stycke, men Kronan skulle bli den soklara vinnaren om jag anordnade en tävling som hette ”Vilken vagn är snabb och enkel att packa in i en bil?”. Sittdelarna har ett särskilt ihopfällningsläge som gör den redan kompakta vagnen ännu mer kompakt, och även för en person av min uppbyggnad (170 cm lång, klena armar) är Kronan Syskon enkel att omfamna och lyfta, också om den ska in i en bil med högt placerat bagageutrymme. Double Viking känns lite grann som en strandad val när den fälls ihop med sittdelarna på, och själva ihopfällning är dessutom enklast om sittdelarna är framåtvända. Det låter sig göras men det vore att ta i lite väl mycket att kalla Double Viking för en smidig bilvagn. Bugaboo Donkey känns inte alls rimlig i omfång när den fälls i ett stycke tycker jag, men kan i gengäld – om man har tid och ork – plockas isär till beståndsdelar ganska enkelt och då bli riktigt kompakt. Har man begränsat med bagageutrymme kan man med fördel skjuta ihop Donkeyns chassi från duo till monoläge för att det ska ta upp mindre utrymme. Att åka bil med Donkeyn i duoläge är något jag gärna undviker och skulle jag befinna mig i en situation att jag dagligen skulle packa in en syskonvagn i en bil, och bilen inte var stor nog för att rymma vagnen i uppfällt läge, så skulle jag inte välja Donkeyn eller Double Viking, utan mycket hellre Kronan Syskon.
Vad gäller packutrymmet i själva vagnen så har Bugaboo Donkey och Kronan Syskon en stor gemensam varukorg medan Double Viking har separata – en under varje sitt-/liggdel. Jag kan inte riktigt säga att det ena är bättre än det andra, ska man någon gång transportera något väldigt stort under vagnen är förstå en gemensam varukorg det bästa men i vardaglig användning så är det mest en smaksak. Utrymmesmässigt tycker jag vagnarna är snarlika, jag får utan problem in mitt vanliga pick och pack (bestånde av fullsmockad skötväska modell halvstor, regnskydd och bärsele) under alla vagnar. Skulle jag vara körkortslös (vilket jag är) och vara beroende av att kunna storhandla med barnvagnen (vilket jag inte är och därför sällan gjort) så har Donkeyn som nackdel att chassits mittstång går rätt genom varukorgen men man får ändå lätt ned två rejäla matkassar. Kronan Syskon har mer öppen varukorg men ändå inte lika lätt att ställa ned matkassar i om man har sittdelarna vända mot sig. Emmaljunga Double Viking har mycket lättåtkomlig varukorgar om sittdelarna är vända framåt men det går att ställa ned matkassar oavsett sittdelarnas läge.
Sammanfattning: Kronan Syskon är mest lätthanterad ihopfälld i ett stycke och enklast att lasta i och ur en bil. Alla vagnar har ungefär lika bra packutrymme i varukorgen under, dock olika om man föredrar uppdelningen i separata varukorgar eller rymligheten i en stor.
KÖRKÄNSLA OCH ALLMÄNT INTRYCK
Bugaboo Donkey är en av de dyraste vagnarna på marknaden och jag tror att jag vet precis vilka två egenskaper som väger tyngst för många som valt den som syskonvagn – dels möjligheten att omvandla vagnen till singelvagn, dels den fantastiska körkänslan. Det är inte hittepå från min sida att jag kört vagnen med två barn i hela vägen från förskolan och hem, vilket är kanske en och en halv kilometer och många backar, med endast två pekfingrar på handtaget. Så lätt är den att styra, så lite kraft krävs det för att vagnen ska rulla trots hög belastning med både barn och packning. Varken Kronan Syskon eller Emmaljunga Double Viking kan mäta sig med det. Kronan har bra rull, lite gung i chassit och en skön känsla vilket allt sammantaget ger en positivt körkänsla – speciellt i skogen eller annan terräng, men det är något mindre lättmanövrerad vid små svängar och inte den enklaste att styra enhänt. Double Viking har ett godkänt rull som antagligen skulle förbättras med en annan typ av hjul, medan styrningen är förvånansvärt bra med tanke på att vagnens bredd ändå gör den något klumpig när man promenerar någon annanstans än på öppna ytor.
Något man ska ha i åtanke är att en syskonvagn kan bli väldigt tung. Dels för att vagnen i sig för med sig en del vikt när den innehåller fler komponentet än en singelvagn. Dels för att man faktiskt kör två barn i syskonvagn, och kanske lite packning ovanpå det. Ska man bara rulla vagnen, och inte lyfta in den i bilar så ofta, så är vikten kanske inte det viktigaste. Samtidigt som varje extra kilo förstås kan kännas mördande tungt i uppförsbackar eller nyfallen blötsnö. Förutom att vagnen inte ska vara onödigt tung så är det viktigt att den är bra balanserad. En singelvagn som är lite svårhävd kanske man kan trycka till med foten mot chassit så tar man sig över trottoarkanterna ändå. Men med en syskonvagn är det jobbigare att få upp en dåligt balanserad vagn på bakhjulet, så att den funkar att häva blir extra viktigt. Varken Bugaboo Donkey, Kronan Syskon eller Emmaljunga Double Viking är vad jag skulle klassa som svårhävd – Kronan och Emmaljungas hävkraft påverkas dock av hur man vinklar knäledshandtaget. Även med två stora barn i vagnarna så kan jag utan problem få dem alla över en trottoarkant. Ingen av dem känns heller extremt tung i sig, så också på de punkten får samtliga tre klart godkänt.
Bugaboo Donkey är mitt förstahandsval för stadskörning men inte för skogspromenader, och inte heller om man ofta åker bil och kommer behöva plocka isär vagnen vid ihopfällning. Donkeyn är mitt förstahandsval för den som tycker om att ägna sig åt barnvagnen inte bara som funktionell pryl utan som intresse, det är en vagn som kan kräva sin egen garderob av tillbehör i form av dynor, åkpåsar och suffletter. Donkey funkar bra för barn upp till 3-4 års ålder och kan vara extra sittplats även för något äldre barn än så. Växlar man ofta mellan att ha med sig ett eller två barn så är Donkeyn den enda av de tre vagnarna som kan anpassas efter detta.
Emmaljunga Double Viking är mitt förstahands val för den med stora barn som kanske inte också är så tunga, med tanke på maxvikten om 15 kg. Den är mitt förstahandsval för den som vill ha rymliga sittdelar, bra packutrymme och som inte behöver bry sig om bredden på vagnen utöver att den ska komma in genom den egna ytterdörren. Double Viking funkar att ha med sig i bilen men är inget att fälla ihop och lyfta i ett stycke för den med korta arma.
Kronan Syskon är mitt förstahandsval för den med täta syskon eller tvillingar (med minus för att det ej finns adapter för babyskydd). Den är även mitt förstahandsval för den som är skeptisk till ergonomiska sittdelar och vill ha möjligheten till ett plant liggläge. Familjen som ofta åker bil med sin syskonvagn kommer inte stå och svära över Kronan Syskon, eftersom att vagnen är smidig att fälla och packa in. Kronan Syskon är mindre lämplig för den med långa och/eller stora barn men ett bra alternativ för den som går mycket i terräng.
Tycker du att jag glömde något viktigt i jämförelsen? Vill du veta mer om hur respektive vagn funkar med åkpåse, hur den är i soligt väder eller finns det någon annan detalj du vill ha beskriven hos alla tre vagnar och som jag av utrymmesskäl utelämnade i vad som ändå blev en vägg av text? Lämna en kommentar till inlägget så återkommer jag med svar i den mån jag kan, så fort jag kan!
Jag hade gömt mig i en vrå, för att titta lite på, ett konstigt stort paket som någon av oss skulle få… Jo men det är sant, jultomten delar ut klappar extremt tidigt i år! Idag kom det nämligen ett paket med en rykande färsk Kronan Sulky/S hem till mig. Förväntningar på den här lilla vagnen är höga. Och stämningen inför att första omgången levereras till alla som har förbeställt (första omgången är redan slutsåld!) är ungefär likadan som stämningen var när jag som tolvåring köade i sex timmar för att kunna stå längst fram på en Backstreet Boys-konsert. Mycket falsettskrik, alltså.
Efter att ha packat upp vagnen, monterat den och kört den sjutton varv runt köksbordet till min mans stora glädje (eller inte) och minsta barnets äkta förtjusning så kan jag konstatera att det känns riktigt bra. Sulky/S har, i alla fall på mitt köksgolv, grymt bra rull, är lättstyrd och gunget känns bättre än i vanliga Kronan Sulky? Så peppad inför en massa testkörning nu i helgen! Och för den som inte hängt med i vad det möjligtvis kan tänkas vara som är så fantastiskt med det här ekipaget så snackar vi alltså en vagn som besitter alla av följande egenskaper:
– 53 cm smal
– fullt liggläge
– luftfyllda swivelhjul framtill
– maxviktskapacitet på 20 kg
– liten och kompakt ihopfälld
Det finns potential för att vara the sulky med a big S. Om vagnen lever upp till det,
det får vi se när det är recensionsdags om några veckor!
Recension av Emmaljunga Double Viking.
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Emmaljunga via Babyexperten. Double Viking kostar i detta utförande – två sittdelar och en liggdel – cirka 10500 kr.
Försäljning: Andrahandsvärdet verkar ligga på omkring 6000-8000 kr.
Typ av vagn: Syskonvagn.
Emmaljungas senaste variant av syskonvagn – Double Viking – har många goda kvaliteter. Men jag tänker ändå inleda recensionen med att adressera elefanten i rummet, främst för att ha det överstökat. Det finns ett så kallat Stockholmsmått på 75 cm. Detta mått handlar helt enkelt om att har man en vagn som är 75 cm eller smalare så ska man utan problem kunna ta sig fram i Stockholms kollektivtrafik. Double Viking är 79 cm. Det är 4 cm över gränsen och för mig som rör mig flitigt inne i city så är det tyvärr 4 cm jag märker av. Om Double Viking bara kunde smalna av en anings aning så att den klarar Stockholmsmåttet, något jag är övertygad om att Emmaljunga jobbar på, så finns det inte mycket kvar att kritisera med den här vagnen. Med det sagt – är bredden inte väsentligt så är Double Viking redan idag en väldigt bra och framför allt väldigt rymlig syskonvagn.
Double Viking beställs i delar, det vill säga man väljer själv utförande utifrån behov. Vagnen jag har testta är årsmodell 2014, från årsmodell 2015 finns det flera olika sorters hjul att välja mellan, både lufthjul och punkteringsfria. Förutom att typen av hjul påverkar körkänslan hos vagnen så påverkar de i detta fallet också bredden. Med Ecco-hjulen från 2015 blir Emmaljunga Double Viking 77 cm bred, med lufthjulen från 2015 är den lika bred som med de punkteringsfria från 2014, alltså 79 cm. Vagnen kan användas med två sittdelar, två liggdelar eller en av varje. Eftersom att sittdelen är ergonomiskt formad så kan man inte använda mjuklift i Double Viking. Sitt- och liggdelarna på Double Viking är även kompatibla med det vanliga Viking-chassit, ej Super Viking. Så man kan alltså växla mellan singel- och syskonvagn och använda samma sitt- och liggdel, men chassit kan inte göras om mellan singel- och syskonläge. Det krävs alltså två olika chassin.
Såhär ser sittdelarna för Double Viking ut. Precis samma form, funktioner och utseende som på Emmaljunga Super Viking – men det är alltså inte exakt samma sittdel utan vissa mått skiljer sig åt. Suffletten är ställbar i flera olika lägen, fullt utdragen så stängs sittdelen för väldigt väl och både sol och vind blockeras från att nå barnet. Samtidigt är sittdelen fortfarande luftig, något som nätdelen på baksidan hjälper till med. Sittdelen har fullt sittläge, viloläge samt ett ej helt plant liggläge. Det finns även ett fjärde, helt plant läge men det är endast till för när vagnen ska fällas ihop. För att reglera lutningen på sittdelen så drar man ut remmen på baksidan av den och tiltar sen sittdelen i önskad riktning. Remmen är lite seg i början men ger med sig ju mer den används, och jag tycker det är positivt att sittdelen kan lutas med ett enhandsgrepp och att det kan göras både smidigt och ljudlöst. Sittdelen är utrustad med en fempunkttsele som kan justeras i längd och axelremmarna kan sättas i två olika höjdlägen.
Bygeln är mjukt vadderad, grenbandet sitter ihop med tryckknapp och kan enkelt tas loss om man enklare vill kunna använda swingaway-bygeln. Jag tycker att knappen för swingaway-funktionen är ganska knepig att få grepp om men övning ger färdighet. Sittdelen har ett ställbart fotstöd som går att ha i många olika positioner. Knapparna för att reglera fotstödet sitter på insidan av sittdelsramen, känns ibland lite bökiga att komma åt och jag hade gärna sett att det inte krävde två händer för att fälla ned fotstödet, men själv funktionen att stödet kan regleras i läge är väldigt positivt. Körde jag de större barnen i vagnen så ville jag ha det så gott som helt nedfällt, men med bebisen fäller jag gärna upp det till vågrätt läge så att han kan sitta bekvämt på hela benen.
För ja, sittdelarna på Double Viking är så pass rymliga att alla mina tre barn får plats i dem, med råge. Double Viking har en maxvikt om 15 kg per sittdel (9 kg för liggdelen) så framför allt 5,5-åringen väger en aning för mycket. Men om det är något Double Viking inte kan anklagas för så är det ett svagt chassi. Min uppfattning är att vagnen är riktigt robust och med lätthet klarar av att köra två barn samtidigt som båda innebär en viss övervikt. Som man ser på bilden överst till höger så är utrymmet inget problem. Höjden upp till suffletten är riktigt generös och också min äldsta har luft kvar ovanför huvudet. Fotstöden är mer normallånga och som man ser på bilden med min dotter i liggläget på vagnen så är det fötterna som sticker ut medan övriga kroppen ryms precis som den ska. Bebisen sitter med mycket luft omkring sig och kändes nästan för liten för sittdelen trots att han är 8 månader när bilden togs. Det är ju dock betydligt enklare att göra en något för stor sittdel mer ombonad med exempelvis en sittdyna, än att få en något för liten sittdel att känns rymligare. I mina ögon är Double Viking den syskonvagn med individuellt vändbara sittdelar som bäst rymmer störst barn, och det är enbart positivt.
Liggdelen går inte heller av för hackor. Det bästa med den är att den känns så mysigt ombonad med sin mjuka madrass och sitt genomtänkta liggdelslock som fästs både med kardborre och tryckknappar, eller med bara det ena om man så önskar. Man kan självklart ha liggdelen på den sidan av chassit man själv föredrar, och det är också enkelt att byta plats på den och sittdelen. För att lossa liggdelen från chassit så trycker man in en knapp på undersidan och drar sedan i spärren samtidigt som man lyfter liggdelen rakt upp. Double Viking-liggdelen kan bäras i det bärhandtag som är inbyggt i suffletten. Jag önskar att liggdelens sufflett hade haft ännu ett läge att dra fram, så det blev något bättre skuggning över barnets ansikte. Jag önskar också att det inte krävdes två händer för att fälla ned suffletten, att behöva trycka in knapparna i de båda sufflettfästena samtidigt är ett extra moment jag gärna skulle slippa. Liggdelen är rymlig för att vara för en syskonvagn, på bilden längst upp till vänster så är min yngsta 8 månader och ungefär 70 cm lång och ligger i princip med huvudet mot övre innerkant av liggdelen, och han har som man tydligt ser på bilden en rätt stor växtmån kvar nere vid fötterna.
Dags för lite Double Viking-detaljer. Emmaljungas sykonvagn har två separata varukorgar, ett ganska ovanligt drag för syskonvagnar nu för tiden tycker jag och var initialt skeptisk. Men efter en viss tids användning kan jag se det praktiska i detta, det är enklare att hålla barnens olika saker åtskilda och smart att ha en varukorg för sånt som alltid ska med, typ bärselen och skötväskan, och ha den andra fri för sånt som hivas in och ut ur vagnen – smutsiga skalbyxor, ett bananskal, matkassen man precis handlat och dylikt. Varukorgarna är som bilderna ovan visar väldigt lättåtkomlig från alla håll. Större saker placeras enklast i varukorgen bakifrån men även från sidorna och framifrån kan man komma åt och få fram skötväskan. Emmaljunga Double Viking har en fotbroms som tar bra, fäster ordentligt men ändå är enkla båda att trampa ned och dra upp. Framhjulen är swivelhjul men låsbara.
1: Avståndet mellan sittdelarna. Ganska tight men fästena för att lossa sittdelarna är ändå enkla att komma åt, i alla fall med mina händer. Själva fästet syns bättre på bild 3, ett grått handtagsom man drar uppåt tills man känner att en spärr lossar och själva sittdelen kan lyftas bort.
2: Precis som på årsmodell 2014 av Super Viking så är även hjulen på denna Double Viking av grusätar-typen. Eftersom att dessa hjul nu är utbytta mot en mycket bättre variant så tänker jag inte fördjupa mig så mycket mer i dem. Rent hypotetiskt så tänker jag mig dock att Double Viking med lufthjul inte bara innebär att man slipper borsta hjulen stenfria efter varje promenad utan att hjulen också ger vagnen lite mer gung, som det ofta blir med lufthjul som har lite stuns i sig.
3: Det är enkelt att se vilket läge man har sittdelen i. 3 är sittläge, 2 viloläge, 1 utgör liggläget och sedan det fjärde läget för ihopfällning.
4: Fästet med vilket man kan knäppa ihop chassit när det är ihopfällt, så att det blir enklare att exempelvis lyfta det in och ut ur bilen.
Emmaljunga Double Viking kan fällas ihop i ett stycke med sittdelarna på, eller med liggdelarna på. På bilderna till vänster, tagna inomhus, så är sittdelarna bakåtvända. På bilden där Double Viking är inställd i bagageutrymmet på vår VW Touran så är de framåtvända. Jag tycker att vagnen är betydligt smidigare att fälla med sittdelarna vända framåt, då slipper man jobbet med att få handtaget över sufflettfästena – det är riktigt tight. Men det går absolut. Och vagnen är i sin helhet enklare att hantera ihopfälld i ett stycke än vad den kanske ser ut att vara. Men den är stor. Jag fick finjustera en del innan jag fick vagnen att stå precis rätt i bilen så att bakluckan gick att stänga igen. Självklart tar den mindre utrymme om man ger sig en extra halvminut till att klicka av hjulen.
De två bilderna högst upp till höger visar de två spärrar som finns på Double Viking. Den vänstra av dem sitter mittmellan sitt-/liggdelarna och den högra är en av två spärrar på chassits handtag som ska tryckas in och dras, och sedan ska metallspärren på höger sida också lossas.
Double Viking klarar som sagt inte Stockholmsmåttet. Men vagnen motiverar sin bredd väl med de rymliga sittdelarna. När jag inte försöker åka hiss ned i tunnelbanan vid Stureplan och misslyckas med att komma in, så ska man ändå komma ihåg att det faktum att Double Viking tar sig fram nästan överallt innebär att om man bara har kolla på var 79 cm inte funkar så har man inget problem med bredden. Att åka hiss vid Hötorget, som på bilden, funkade finfint. Att förvara vagnen i husets barnvagnsförråd funkade finfint, faktum är att Double Viking blir ganska kort och kompakt om handtaget viks ned helt. Körkänslan i vagnen är god. Double Viking är enkel att styra och kan köras även med ett enhandsgrepp. Jag ställer mig något fundersam till varför Emmaljunga valt att göra glapp i skumgummit precis på de ställen där jag skulle vilja hålla mina händer, men i övrigt är handtaget bekvämt och skönt att greppa. Jag hoppas få möjligheten att i framtiden kunna testa Double Viking med lufthjul också, för att se om det gör lika mycket för rullet och för att få bort den ibland något stötiga känslan som hjulen ger just på grus som jag tror att de skulle göra.
Mellan mina två äldsta barn är det knappt två år. Hade Double Viking funnits då när jag blev tvåbarnsmamma (och om jag inte varit beroende av att ha en vagn som klarar Stockholms-måttet) så hade jag definitivt varit sugen. Användningstiden hade ju dessutom varit smått fantastiskt, med tanke på att de båda fortfarande får plats i vagnen såhär snart fyra år sedan mitt andra barn föddes. Det finns ytterst få vagnar som är så rymliga över huvudtaget, och som erbjuder den storleken på sittdeln men att man ändå kan ha barnet mot sig – det är riktigt sällsynt. Emmaljunga Double Viking kunde fått ha bara lite mer gung i chassit, men det är som sagt möjligt att det är något jag inte skulle saknat om jag kört den med lufthjul och inget som hindrar den från att vara en härlig kompanjon vid en hurtig powerwalk. Kort och gott; Double Viking känns som en syskonvagn som funkar riktigt bra för den som har barn som är så pass små att de väger under 15 kg och vill åka mycket vagn, kanske fortfarande sover dagtid, men som ändå är långa och behöver extra utrymme för överkropp och huvud. Behöver man en syskonvagn för att promenera med i vardagen, och då man kanske växlar till singel-Viking när man ska åka bil eller handla i affärer, så är Double Viking en klart intressant kandidat.
Recension av Baby Jogger City Lite
Inköp: Baby Jogger City Lite kostar cirka 2495 kr i ord pris.
Försäljning: Andrahandsvärdet verkar ligga på omkring 1500-2000 kr.
Typ av vagn: Sittvagn, sulky.
Baby Jogger har ett stort urval av olika barnvagnsmodeller och är kanske mest kända för att samtliga vagnar är enkla att fälla ihop och blir kompakta. I övrigt skiljer de sig ofta åt i funktioner och användningsområde. City Lite är en lite enklare modell från Baby Jogger men att den är nedbantad i vissa material val och funktioner, vagnen kan exempelvis inte användas med liggdel, innebär inte att vagnen är dålig.
City Lite utmärker sig i Baby Jogger-familjen genom att viktmässigt vara en av de lättaste modellerna med sina 7,3 kg. I Sverige är City Lite godkänd för standard i viktkapacitet, alltså 15 kg. Men i USA och andra länder så marknadsför Baby Jogger den med att den har en maxvikt på 55 lbs, det vill säga ungefär 25 kg. Baby Joggers övriga vagnar för svenska marknaden har 15 kg som maxvikt baserat på de säkerhetstester vagnarna måste genomgå, samtidigt som Baby Jogger själva garanterar att vagnarna håller för en högre maxvikt.
Jag har således känt mig bekväm med att köra alla mina tre barn i City Lite, trots att de väger från 7 och upp till 19 kg. Och enligt min bedömning så klarade vagnen av det med råge, så att City Lite kan ta 25 kg är inget jag tvivlar på.
Babyjogger City Lite är en trehjuling med fotbroms, fast handtag och fast framåtvänd sittdel. Sittdelens rygg regleras steglöst med en rem och liggläget är i princip helt plant. På bild 2 kan man se hur det ser ut, men det blir mer utsträckt när man har ett barn i vagnen förstås. Bygeln/brickan på de översta bilderna ingår inte med vagnen utan kan köpas i ett tilläggspaket tillsammans med regnskydd och en så kallad föräldrakonsoll, det är brickan med mugghållare som fästs uppe vid handtaget.
Jag körde City Lite under sommaren och tror personligen att det är från våren till hösten som vagnen gör sig bäst. Dubbelhjul har aldrig varit någon hit i blötsnö de gånger jag testat det. City Lite är inte heller en vagn tänkt för terrängkörning, men jag blev positivt överraskad över hur den tog sig fram både på gräsmatta, grusvägar och på kullerstenen i Visby. Det finns precis lagom mycket svikt i chassit för att körningen ska bli mjuk. På snett underlag tenderade vagnen att dra en aning å sidan, men framhjulet är låsbart och då slipper man ju det. Baby Jogger City Lite är riktigt lättstyrd och kan enkelt köras med en hand även om man har ett större och tyngre barn i sittdelen. Med tanke på prisklassen på City Lite så är körkänslan över förväntan.
Suffletten på Baby Jogger City Lite är ställbar i tre olika lägen. I längsta läget upplever jag suffletten som något kortare än den hos Baby Jogger City Mini 4W, som jag tidigare recenserat på bloggen. Men den är inte kort, utan täcker tillräckligt bra mot sol. Materialet är lite annorlunda mot Baby Joggers andra vagnar, dock troligtvis inte något man skulle reflektera över om man inte hade dem jämte varandra. En annan skillnad är att sufflettkanten är av hårdplast. Egentligen en ganska snygg detalj tycker jag men om det fyller någon funktion är tveksamt. Om man har ett kort barn eller en bebis i vagnen i fullt liggläge så kan man dock önska sig några centimeter längre sufflett när solen skiner som starkast, med längre barn är huvudet i skugga i och med att huvudet då hamnar högre upp.
1: Baby Jogger City Lite har ett fast handtag som jag tyckte var rimligt i höjd, och jag är cirka 170 cm lång. Min man hade önskat att det gått att få något högre men det fungerade bra även för honom att promenera med vagnen. Handtaget är rätt platt och hårt, kanske inte något man gärna håller i vid dagliga, långa promenader men om vi tänker oss att City Lite främst används vid kortare sträckor, shopping och som bilvagn, så fyller det fasta handtaget sitt syfte. Vagnen är så pass lättstyrd att den enkelt kan manövreras med en hand.
2: City Lite har plasthjul. Det fastnade inte grus i dem trots att vi körde mycket på grusväg, och greppet i terräng är absolut godkänt. Alla hjul är enkla att klicka av och på chassit.
3: City Lite har en fempunktsele med axelkuddar och ställbara remmar.
4: Selremmarna behöver inte paras ihop utan kan klickas i selfästet ett i taget.
5: Suffletten har två tittluckor, som kan rullas ihop och fästas upp med en snodd. Båda tittluckorna är i klarplast.
För att en vagn ska fungera bra på sommaren så är bra ventilation ett måste. City Lite har ett tvådelat bakstycke. Det yttre lagret är heltäckande i samma material som sittdelen. Som bilden längst ned till vänster i collaget ovan visar så finns det i ytterlagret en förvaringsficka, godkänd för en viktbelastning om 1 kg. Perfekt för plånbok och mobiltelefon. Ytterlagret är fast vid sittdelsryggen med kardborre, och kan lätt tas bort och rullas upp. Då återstår endast ett lager nät, som släpper in gott om luft och svalka i sittdelen. Bilden högst upp till höger visar vagnen med bara nätet baktill och suffletten fullt utfälld, ett läge som är perfekt om man ska köra ett sovande barn i vagnen när det är varmt och soligt ut. Det finns dessutom ytterligare en förvaringsficka, av nät med resårkant, på vagnen på baksidan av sittdelsryggen, enklast åtkomlig när sittdelen är uppfälld i sittläge.
1: Föräldrakonsollen med två mugghållare, dock ganska grunda sådana, och ett större förvaringsutrymme i mitten.
2: Bromsen är enkel båda att lägga i och klicka ur.
3: Baby Jogger City Lite har en klädsel som är enkelt avtagbar med dragkedja, på bilden syns fotstödet och det lite grövre materialet på ytan barnet ska vila fötterna mot.
4: Varukorgen är precis som alltid med Baby Joggers vagnar både stor och lätt åtkomlig. På den här bilden syns också att vagnens bakre båge är något böjd, vilket förbättrar benutrymmet för den som kör vagnen.
5: Sittdelsklädseln har resår i sidorna som kan dras undan så man bättre kommer åt fästena för att ha en bygel på vagnen. Det sitter två plattor i dem, som man lossar genom att trycka på den röda knappen, och sen sätter man i bygeln där istället.
6: City Lite med bygeln/brickan på. Den är av swingaway-typen så det är enkelt för barnet att kliva i och ur ändå.
Många vagnar av lite enklare modell och pris har ofta tummat på både ett och annat. Men det finns förstås alltid undantag, och Baby Jogger City Lite är imponerande i det avseende att den funkar att använda både för ett barn på ett halvår och för ett barn på fem och ett halvt år. Oavsett vilket barn vi hade i vagnen så funkade det väl att köra och styra den, och sittdelen är så pass rymlig att till och med femåringen satt bra, lite långa ben möjligtvis men med ryggen något fälld blev det en bra viloplats. För oss blev City Lite något av en livräddare den vecka i somras när femåringen bröt armen och första dagarna hade för ont för att orka gå och inte längre kunde cykla när vi gick på längre promenader.
Baby Jogger har ju sin egna Quick Fold-teknik, som gör det barnsligt enkelt att fälla ihop vagnen. På City Lite görs fällningen i på följande sätt. 1: Först trycker man in den röda säkerhetsspärren på insidan av chassit. 2: Sedan drar man i remmen placerad mitt i sittdelen, och lyfter vagnen uppåt. 3: När vagnen fällt ihop sig så låser den sig automatiskt med spärren på sidan av chassit. För att fälla upp vagnen igen så lossar man bara spärren och lyfter vagnen uppåt i handtaget, tills den klickar fast sig i uppfällt läge.
City Lite blir liten och platt ihopfälld. Med sin låga vikt är vagnen verkligen som gjord för att använda vid bilåkning. Den tar lite plats i bagageutrymmet, är enkel att fälla upp och ihop, samt lätt lyfta. Vill man ha vagnen ännu mindre så tar man snabbt av hjulen och får ett riktigt kompakt paket. I mitt tycke är den här typen av vagn enklare att förvara, i bilen och andra förrådsutrymmen, än paraplyvagnar som fortfarande är väldigt långa när de är ihopfällda.
Om man är intresserad av en Baby Jogger-vagn så tror jag att det kan vara enkelt att förbise City Lite som en modell där det bästa är avskalat: lite annat material, lite kortare sufflett, lite färre funktioner. Men även om det är sant så tycker jag att City Lite erbjuder väldigt mycket mer än många andra vagnar i samma prisklass. Enkel men funktionell, rymlig sittdel, lättkörd med fjädring i alla tre hjul och smidig som resevagn. Det är kanske inte rätt vagn för långpromenader, även om jag använde den till det och kom nöjd hem från turen, men för det syftet har Baby Jogger andra modeller – skräddarsydda för långrull och terräng. City Lite gör sig bäst på plan mark men vill man ha något att rulla till förskolan med, handla med eller att ha till hands i bilen så blir man troligtvis inte besviken.
Recension av Bugaboo Bee3
Inköp: Bee3 kostar 6500 kr med silverchassi och 7100 kr med svart chassi.
Försäljning: Det finns för närvarande ingen Bee3 ute på andrahandsmarknaden.
Typ av vagn: Duovagn, liggdel finns att köpa till vagnen.
Jag har nästan tappat räkning på hur många olika varianter av Bugaboo Bee jag har ägt. Något som kanske säger en del om mitt förhållande till den här vagnen. Det är en himlastormande kärlek på avstånd och sen har den ofta mest stått och sett väldigt snygg ut i ett hörn av vårt hem. Men ändå fick jag direkt puls när jag såg att Bugaboo släppte en ny version av mitt älskade Bee. Precis som med min Bugaboo Donkey så har jag importerat mitt Bee3 från Baby Plus i Holland. Jag skrev om det redan vid beställningen. Förfarandet var lika smidigt den här gången. Drygt två dygn efter att den skickats stod vagnen och strålade i min hall. I den här minirecensionen kommer jag främst att fokusera på skillnaderna mellan Bugaboo Bee3 och Bugaboo Bee+. Jag kommer även berätta i allmänhet vad jag tycker om vagnen.