Barnvagnar

Phil & Teds Promenade

av Anna 20 november, 2012

Recension av Phil & Teds Promenade
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar, inköpspris för Promenade ligger på 8999 kr plus 1899 kr för syskonsätet.
Försäljning: Det har inte funnits tillräckligt många ute för att det ska gå att bilda sig en uppfattning.
Typ av vagn: Singel- och syskonvagn.

När Phil & Teds började marknadsföra sin nya vagn Promenade släppte de bland annat en kort film där vagnens funktioner visades upp, framför allt den för Phil & Teds vagnutbud stora nyheten med vändbart säte. Till skillnad från tidigare P&T modeller är Promenade inte det minsta sportig och reklamfilmen riktade sig snarare mot något slags lyxsegment än mot det som kanske tidigare varit deras kundkrets. Jag har själv erfarenheter av en P&T Vibe och även om den har vissa utseendemässiga likheter med Promenaden så är skillnader mycket stora. Jag skulle inte gå på skogspromenade med Promenade, men den är i mitt tycke en sann cityvagn som gjord för kollektivtrafik, shopping och trånga utrymmen.

En vagn som växer med familjen; det är vad som är tanken med Phil & Teds syskonvagnar. Därför inleder jag med att berätta om Promenade som vagn för ett barn. En funktion som är ganska unik med vagnen är att liggdelen är samma som sittdelen. Med hjälp av två spännen på undersidan reglerar man om man vill ha en plan eller en ergonomiskt utformad botten. I och med att selen är fast i sittdelen så bör man således använda liggdelen med en mjuklift i och P&Ts egna sitter som ett smäck i, som ni kan skymta på bilden överst till vänster. Liggdelen med mjuklift känns både ombonad och rymlig och jag tycker att det är ett plus att liggdelen kommer väldigt högt upp då det innebär mindre ansträngning för ryggen när man ska lyfta i och ur bebisen. Suffletten går att öppna upp med dragkedja och får då en riktigt bra täckning så att barnets huvud ligger i skugga om man så önskar.

Sittdelen kan justeras i tre lägen; fullt liggläge, viloläge och sittläge. På huvudsitsen, alltså den sitt- & liggdel som visas på bild, är dessutom fotstödet ställbart i flera olika positioner. Sittdelen går att ha vänd mot sig, då fäst med på chassit med medföljande adaptrar, men den går även att ha framåtvänd och hamnar då något längre ned. Varukorgen är helt enorm med en nätficka längst bak och höga sidor som går att böja ned. En riktig packåsna men oanade möjligheter när det gäller att packa på höjden.

Promenade kanske ser stor ut att ha som singelvagn men faktum är att den är enbart 64 cm bred, det är 3 cm bredare än Brio Go. På längden är dock skillnaden större. Promenade är knappt tre decimeter längre än Brio Go med sina 106 centimeter. Till föräldrar med ett barn och utan planer på fler så skulle jag inte i första hand rekommendera Promenade som vagn, men som singelvagn när den även används som syskonvagn så tycker jag inte att måtten är något som jag hakar upp mig på.

Med omvandlingsbara vagnar är det svårt att veta vilken deras styrka är. En del är fenomenala singelvagnar medan själva syskonversionen känns som en akut nödlösning, andra är högfunktionella syskonvagnar medan de i singelversion kan vara riktigt klumpiga. Promenade har definitivt syskonversionen som sin starkaste sida. En enorm fördel jämfört med andra modeller av P&T är att bägge barnen kan få liggläge samtidigt. Åtminstone en del av Phil & Teds äldre vagnsmodeller har inget viloläge alls på syskonsätet, på nyare modeller finns det men är inte särskilt generöst. Med Promenade kan bägge barnen sova lika gott med lika hög komfort! Dessutom är syskonsätet precis lika stort som huvudsätet, så barnens storlek behöver inte på något vis styra hur de ska sitta. Enda skillnaden är att syskonsätet inte har ställbart fotstöd och inte heller någon bygel. Bägge säten tar 18 kgs belastning, som liggdel tål de 9 kg. Vagnen går även fint att använda till tvillingar, med det övre sätet vänt mot föraren och det undre vänt framåt.

Den övre bildraden i collaget ovan visar sätena när de är i samma läge, den undre visar hur de kan kombineras i olika lägen. Bägge suffletter går att ha uppfällda när barnen sover i liggläge, men det är bara huvudsätet som har sufflett som kan förlängas. Att ha det undre sätet i liggläge och det övre i sittläge är inget problem, motsatt kombination är lite klurigare men om huvudsätet är i viloläge så finns det utrymme för barnet i syskonsätet att sitta upprätt.

På hemsidan såväl som i instruktionsboken är det noga markerat hur vagnen får användas med två säten på, och det är bara godkänt med bägge i framåtvänt läge. Eftersom att jag vet att frågan kommer att dyka upp ändå så tar jag tillfället i akt visa hur det skulle se ut om man ändå har huvudsätet vänt mot sig. Och jag ställer mig på Phil&Teds sida på den punkten – det är inte någon bra idé. På bild 1 är huvudsätet i viloläget och för att ett syskon ska kunna sitta upprätt då krävs att det inte har något huvud, i princip. Om syskonsätet läggs i liggläge, eller används som en nedre, framåtvänd liggdel, så är kombinationen fysiskt möjlig men inget jag skulle vilja köra runt med. Sikten ned till det undre barnet är helt blockat av huvudsätets fotstöd och som ni ser på bild 3 så kan huvudsätet inte fällas till sittläge. Om man inte vill att det övre barnet ska ha fri lejd att sparka det undre i ansiktet förstås, för att inte tala om all lera och sand som kommer falla från skorna och nedåt. För er som tänkt tanken om att kombinera bakåtvänt med framåtvänt får jag tyvärr konstatera att den idén är det bara att slå ur huvudet!

Mina barn väger bägge omkring 15 kg, den äldsta är en dryg meter och den yngsta är cirka 90 cm lång. Jag tycker att min lilla sitter väldigt bra i huvudsätet på Promenade, på bilden har hon bara tårna mot fotstödet men jag tycker hon har utrymme att växa ytterligare innan vagnen kommer att börja kännas trång för hennes del. Min stora ryms på bredden med marginaler och skulle antagligen sitta lika bekvämt även med tjockaste vintermundering på, däremot är hans ben på gränsen till för långa. Lämpligt nog föll han pladask för det bakre sätet och där är brist benutrymme ett minne blott då han ju har hela varukorgen att sträcka ut sig på. Visserligen försvinner en del av packutrymmet då men det har gått att lägga lägga en skötväska på kanten av varukorgen så att han kan ha benen på andra sidan och jag har även använt mig av väskor som man fäster på utsidan av chassit. En annan fördel är att varukorgen är enkel att komma åt även om det sitter ett barn i syskonsätet, då sidorna går att böja ned och den är även lättåtkomlig framifrån. Som det går att se på bilden högst upp till vänster så ryms sonens överkropp väl i sittdelen och huvudet slår inte i suffletten när den är uppfälld. Den bilden är tagen med syskonsätet i viloläge.

En vanlig fråga jag fått är om det inte är trist att sitta baktill? Av förklarliga skäl har jag inte kunnat prova själv men min 3,5-åring är väldigt verbal och har berättat för mig att han tycker om att sitta där för han kan klättra i och ur helt själv och han ser ut åt bägge håll. När något blev för spännande stack han ut huvudet och kikade framåt men att den bristande sikten var något problem verkar han inte hålla med om och lillasyster fick knappt provsitta ”hans” säte Promenade är väl genomtänkt och bakhjulen är utrustade med rejäla stänkskärmar. Dels för att förhindra att smuts skvätter upp på barnet i syskonsätet, dels för att barnet självt inte ska ges någon möjlighet att stoppa in fingrarna i hjulen medan vagnen rullar.

I mitt tycke har Promenade en lång användningsperiod som syskonvagn i och med sittdelarnas generösa mått och den hög maxbelastningen på 18 kg. Inte ens när det är dags att sova känns vagnen trång. När bägge barnen skulle vila ställde jag in båda sittdelarna i viloläge och förlängde huvudsätets sufflett så att min lilla skulle avskärmas lite från alla intryck. Vill man ha helt mörkt kan man, som jag, använda sig av ett barnvagnsdraperi. När sonen slappat klart och vi stannade till för att leka i en park så kunde jag, utan att hon själv märkte av det, fälla dotterns sittdel till fullt liggläge och hon måste tycka att sovkomforten var bra eftersom att hon alltid sovit väldigt gott i vagnen.

P&T Promenade är utrustad med snurrbara framhjul med viss fjädring och i princip ingen fjädring alls baktill. Hjulen är av plast och blev fula i ytan av grus och sten ganska snabbt, men efter den första förslitningen har de hållit väl. Jag har kört vagnen både inne i stan och ute i förorten och den här typen av hjul är ingen hit i skog och terräng. På grusgång funkar det okej men det är som cityvagn betraktad som Promenade kommer till sin rätt. På asfalt och stenlagda trottoarer rullar vagnen fram väldigt lätt. Är den tungt lastad i kombination med två stora barn kan vagnen, precis som andra vagnar med små swivelhjul, tendera att dra lite när vägen lutar mycket men det är enkelt att tillfälligt låsa framhjulen och då försvinner det problemet. Chassit kanske ser underdimensionerat ut men jag har till exempel hävt upp vagnen, med barnen i, på en buss och tycker att själva körkänslan är robust. Hävstångseffekten är förstås allra bäst med handtaget i yttersta läget men det höjden regleras snabbt genom att hålla in en spärr mitt på.

Dags att gå igenom lite detaljer och nu blir det mycket bilder men det finns många småsaker hos Promenade som ändå är värda att peka ut.
1 – Det ena av två spännena under vardera sittdel. Med spännet uppknäppt är delen en liggdel och knäpper man dem så formas botten till en ergonomisk sittdel.
2 – Trepunktssele som går att förlänga och förkorta efter eget tycke, selen kan även regleras i höjd på sittdelensrygg. Bara att vrida runt och dra ut genom hålet och sen in igen på önskad höjd.
3- Bygeln är av swing away-typen, min absoluta favorit! Det är så mycket bekvämare att sätta barnet i sittdelen när man kan ta bort bygeln genom att öppna upp den på ena sidan, samtidigt som man slipper hitta någonstans att lägga den på under tiden. På bilden syns även en Promenade-sittdyna som gör sittdelen lite mer ombonad för det mindre barnet.
4 – Regnskydden är av klarplast och kommer i tillhörande väskor. Jag vet inte om det var jag eller regnskydd som hade en bra dag när jag testade detta, men de var faktiskt förvånansvärt enkla att vika ihop och få ned i sina väskor igen. Och det är inget man ser hända ofta… Regnskydden är enkla att sätta på och har bra passform, barnet gillade att de kunde se ut väl.
5 – Bägge suffletter har en tittlucka och bägge sittdelar fälls genom att man lyfter få den svarta flärp som syns på bilden, samma funktion finns till exempel på Bugaboo Donkeys sittdelsramar. Alltid ett plus för mig när fällningen kan ska med en hand!

Ännu mer detaljer!
1 – P&T Promenade ihopfälld, med sittdelarna staplade på varandra, i bakluckan på vår Opel Astra kombi från 2006. Vagnen går in på längden och det fanns överraskande mycket utrymme kvar på sidan av.
2 – Här syns till vänster de adaptrar man sätter på för att ha huvudsätet mot sig, och längre ned på chassit syns till höger de ordinarie fästen för att ha huvudsätet framåtvänt. Det gröna som skymtar är en indikator på chassit som visar att vagnen är korrekt uppfälld, om inte är det rött i den lilla rutan.
3 – De bakre fästena i vilka man placerar syskonsätet.
4 – Bromsen är så kallad flipflopfriendly. På ren svenska innebär det att man inte behöver bända upp bromsen med ovansidan av foten när det är dags att promenera vidare, utan man trycker en gång på den röda delen för att bromsa och sen bara en gång till på den gråa, så lossar bromsen. Jag tycker bromsen är väldigt bra, dels baserat på den här funktionen, dels för att den verkligen tar ordentligt. En väl fungerande broms är extra viktigt för en syskonvagns om ska lastas tung med flera barn.
5 – Spärren på handtaget med vilken det kan höjdregleras. Handtaget har tre lägen. Ett då det är helt indraget vilket lämpar sig när vagnen står parkerad eller ska fällas ihop, ett för användning i singelläge men som även funkar i syskonläge, och sen ett ännu längre om man behöver extra svängrum för benen. För mig, som tar långa kliv, räckte det fint att köra vagnen med handtaget i mellanläget.

För att fälla P&T Promenade krävs det att huvudsätet är i framåtväntläge och syskonsätet måste tas av. Den nedre bilden till vänster visar den lilla spärr man fäller åt sidan på vardera sida av syskonsätet, sen är det bara att lyfta upp det ur dess fästena. Det kan alltså göras med en hand. Själv fällningen kräver dock två händer. Bilderna överst visar de spärrar på chassit som samtidigt måste fällas ned samt dras upp. Det är väldigt enkelt gjort och chassit så gott som gäller ihop sig på egen hand. Det låser sig automatiskt så för att fälla upp lossar man en annan spärr och bara lyfter handtaget. Många syskonvagnar blir otympliga ihopfälld eller så måste de plockas isär i mindre beståndsdelar för att inte vara det. Att ta av syskonsätet går på några sekunder och sen har man ett färdigt paket som även för inte så starka mig är lätt att få grepp om för att lyfta in i bilen.

Måtten för vagnen ihopfälld med en sittdel, med bygeln av, är 106 x 64 x 33,5. Ihopfälld med syskonsätet staplad i huvudsätet, och bygeln av, är 106 x 64 x 54. Om jag ska jämföra med vår andra syskonvagn, Bugaboo Donkey, så är fällning på Promenade tio gånger enklare och vagnen går att få mycket mer kompakt. På det området står den sig väldigt väl mot konkurrensen och just förmåga till kompakthet är något Promenade är väldigt bra på.

När man bor eller rör sig i stadsmiljö så handlar det ofta om att ta sig fram på ett så smidigt sätt som möjligt och med Promenade kunde jag gå genom även den trängre gångarna i butikerna. På buss och tunnelbana kunde jag fälla in handtaget helt och få en kompakt liten kub som inte stack ut eller var i vägen, samtidigt som mina barn satt lika bekvämt som annars. Givetvis är även P&Ts andra barnvagnsmodeller bra för stan och kompakta ihopfällda men med Promenade kan bägge barnen sova samtidigt och har jag lämnat av den ena kan jag ha det andra barnet mot mig, något som verkligen är en för mig avgörande punkt om vagnen ska användas till en liten bebis och ett äldre syskon. Barn över ett år kan för många kännas okej att ha framåt men barn där under är det många som vill kunna ha ögonkontakt med och det erbjuder Promenade trots att den som syskonvagn bygger på höjden.

Om man som jag har barn täta i ålder, där båda syskon fortfarande sover eller i alla fall vill kunna vila bekvämt i vagnen, och rör sig i stadsmiljö samt har behov av en vagn som funkar där det finns mycket folk, såsom kollektivtrafiken eller köpcentrum – då är Phil & Ted Promenade en vagn som bör övervägas. För naturupplevelser finns det bättre alternativ men efter en heldag inne i city själv med två små fanns det inte några funktioner som jag saknade hos Promenade. Vagnen är dyr men den kan användas länge och är man ute efter en barnvagn som är kompakt men rymlig på samma gång så tror jag inte man blir missnöjd. ”Premium urban stroller” är Phil & Teds ord för att beskriva vagnen och jag håller med, i sin rätta (stads)miljö fyller den sin funktion.

20 november, 2012 8 kommentarer

Brio Go 2013 vs. Bugaboo Donkey Mono

av Anna 6 november, 2012

Brio Go 2013 vs. Bugaboo Donkey Mono
Jag har tidigare gjort en jämförelse mellan Brio Gos äldre årsmodeller och Bugaboo Cameleon, men numera är det klart vanligare att jag får frågan om vilken vagn man ska välja mellan Go och Donkey Mono. Nu har ju dessutom Brio förändrat och förbättrat Brio Go en aning, varför jag tycker det är relevant med en ny jämförelse av dessa vagnar baserat på mina personliga intryck av respektive vagn. För att förtydliga så jämför jag alltså Donkey Mono, dvs Donkey med en sittdel och sidokorgen på, med Brio Go 2013 med den nya framhjulsupphängningen. Här finns tidigare recensioner av Bugaboo Donkey och Brio Go.

Storlek
Brio Go är 61 cm bred och Bugaboo Donkey är 60 cm bred – på den bredaste punkten. Medan Brio Go avsmalnar framåt så är Donkeyn jämntjock hela vägen. Visuellt ser Donkey väsentligt större ut än Go men jag tycker att vagnarna känns likvärdiga i storlek när jag kör runt dem. När det gäller storleken ihopfälld så slår Brio Go Donkey Mono på fingrarna ganska hårt. Visserligen kan bägge vagnar fällas med sittdelen på men Donkey blir relativt stor och otymplig då, medan Brio Go blir ett smidigt litet paket.

Liggdel
Det känns svårt för mig att jämföra liggdelarna när jag aldrig använt Donkeyn med liggdel. Så jag säger pass på den här, men om jag ska jämföra Gos liggdel med vad jag hört av mina vänner som kör Donkey med liggdel så tycker flera att Donkeys liggdel är rätt smal och att det är synd att liggdelslocket är så kort samt lätt för barnet att sparka av. Gos liggdel gillade jag väldigt mycket, den var rymlig och ombonad.

Sittdel
Donkey har ergonomisk sits med tre lägen, Go har en vanlig sittdel med ställbart fotstöd och steglöst reglerbart ryggstöd. De är ungefär lika rymliga i längd, men Go har något kortare fotstöd än Donkeyns sittdel. Vad man föredrar av vanlig sittdel och ergonomisk är mest en smaksak, mina barn har aldrig brytt sig så mycket om den saken men jag vet att de tycker om att det är ett väldigt upprätt sittläge på Donkeyn. Samtidigt är Gos sittdel något rymligare i bredd. Bägge sittdelar är vändbara.

Bygel
Båda vagnarna har avtagbar bygel. Gos bygel är klädd i samma textil som vagnen, Donkeyns är i samma skum-material som handtaget. Jag gillar Gos bygel en aning mer eftersom att den har en grenflärp som gör att barnet inte kan glida ur sittdelen. Hade bygeln på Donkeyn varit swingaway som den numera är på Cameleon3 så hade jag antagligen utsett den till vinnare. På Go känner jag inte att jag behöver ta av bygeln utan jag kan sätta barnet på plats relativt smidigt ändå, men på Donkeyn skulle jag gärna knäppa loss bygeln men orkar aldrig böka så mycket med den. Väl på plats tycker jag dock att den sitter i en bra höjd.

Sufflett
Här kan vi snacka väldigt olika typ av sufflett. Bugaboos suffletter är i enkelt tyg och inga funktioner. Du kan fälla upp eller ned den, och ha den i mellanläge. Gos sufflett har vädringsficka med inbyggt myggnät och dubbelt tyg. Jag tycker att bägge suffletter skulle kunna vara längre, eller ha en liten solkeps. Det som för min del gör Donkeyn till en vinnare på den här punkten är hur enkelt det är att variera utseendet, att byta färg på suffletten görs på en minut och man kan till och med sy egna suffletter och få ett helt unikt utseende på sin vagn.

Sele
Donkey kan aldrig vinna en kamp om bäst barnvagnssele. Den är kort och väldigt omständlig att få loss när man ska ta i och ur sittdynor eller åkpåsar. Gos sele är betydligt mer lätthanterlig.

Handtag
Jag tycker att Donkeyns handtag är trevligt, lagom brett och lagom mjukt. Men Brio Go har ett ergonomiskt handtag som verkligen är som manna från himlen för vilken småbarnsförälders handleder som helst. Kanske inte en fröjd för ögat men jag tycker funktion får gå före utseende och Go är verkligen skön att köra. Det enda jag kan önska är att Gos handtag skulle gå att få lite högre upp, men jag har alltid föredragit teleskophandtag framför knäledshandtag, och tror att det också är en smaksak. Båda vagnarnas handtag går att få väldigt lågt, så de borde vara likvärdiga i det avseendet om man är av lite kortare längd.

Varukorg
Jag brukar hylla Brio Go för dess rymliga varukorg, som sväljer mycket både på bredd, längd och höjd. Men Donkeyn mono har liksom två varukorgar. Den under är smart organiserad med olika fack, och både lätt åtkomlig och stor. Sidokorgen är något man inte visste att man behövde men när man väl har den så använder man den hela tiden, och saknar den på alla andra vagnar. Det är nog nästan bara Donkey Mono som kan slå Brio Go just när det kommer till varukorgen.

Fällning
Som jag nämnt högre upp så tar jag alltid av sittdelen på Donkeyn innan jag fäller den, vilket jag inte behöver på Go. I övrigt är ihopfällningsmekanismen lika enkel att begripa sig på på båda vagnarna. Men just eftersom att Go går att fälla i ett stycke på ett så smidigt sätt, så tycker jag att den känns enklare att hantera vid bilåkning och liknande.

Hjul
Go -13 har plasthjul både fram och bak, vinterhjulen är exakt likadana som bakhjulen, fast utan bromskuggarna. Donkey Mono har lufthjul och jag tycker om lufthjul, de ger rullet i barnvagnen det där lilla extra. Ännu en fördel med lufthjul är att det inte fastnar småsten i dem. Samtidigt så finns det alltid en viss punkteringsrisk och man måste, verkligen måste, se till att lufthjulen har rätt tryck i sig för annars blir vagnen inte alls rolig att köra runt på.

Förnyelse
Det finns många sittdynor och åkpåsar som funkar i Brio Go, samma gäller förstås för Donkeyn. Och visst kan du byta klädsel på din Go-sittdel, men det är inte lika enkelt som på Bugaboos vagnar och utbudet är inte ens i närheten. Donkeyn kan ha tusen olika ansikten och den går att förnya om och om igen.

Ståbräda
Bägge vagnar har sin egen ståbräda och jag tycker att de funkar bra. Donkeyns ståbräda sitter inte centrerat på chassit, så med den finns det lite extra utrymme för benen om man har långa sådana. Sen gillar jag att Donkeyns ståbräda är lite högre, det gör det enklare att använda den även i terräng och snö. Brio Gos ståbräda med dess hårda små hjul tenderar dessutom att skramla en del, men det ska vara en ny ståbräda på väg som funkar till alla Brios vagnar – en med TRE hjul, så att inte vagnen ska ta lika mycket av tyngden. Ska bli spännande att se hur den funkar. Donkeyn ståbräda är dessutom enklare att hänga upp än Gos, en sådan rem medföljer medan jag för Gos ståbräda fick hitta på en egen lösning.

Pris
En ny Go 2013 med sitt- och liggdel kostar omkring två tredjedelar av priset för en Donkey Mono. Men om man vill kan man bygga om sin Donkey till en syskonvagn, så det kan ju motivera den högre prislappen för en del.

Körkänsla
Go och Donkey är två av de vagnar jag gått absolut flest promenader med, så trots att de är så olika tycker jag att bägge har väldigt bra körkänsla. Go vinner framförallt på den underbara fjädring, som är ännu bättre på årsmodell 2013. Vagnen liksom vaggar sig fram och det är väldigt behagligt både för barnet som sitter i och för mig som kör. Donkey Mono har en väldigt knapp fjädring men kompenserar det med ett fantastiskt rull. Tog en långpromenad med Donkeyn nu i helgen och ibland kändes det som att vagnen var ute och gick med mig, snarare än tvärtom. Som Duracell-kaninen fast den bara rullar och rullar och rullar…!

Terrängkörning
Med terränghjulen på är Brio Go fullt kapabel att hantera även grov terräng, och om vagnen fastnar så är fjädring på både fram- och bakhjulen ett bra sätt att få loss vagnen. Eftersom att vagnen då har fasta framhjul så rullar den på stadigt i sin spår och den som kör kan koncentrera sig på styrkan att skjuta på istället för att hålla linjen. Donkey är också en mycket bra terrängvagn och framhjulen går ju att lösa om de skulle börja tendera att slira åt sidor eller fasta i tvärläge mellan stenar och rötter.

Så, Brio Go 2013 eller Bugaboo Donkey Mono?
Det här är ett väldigt svårt val. När det gäller duovagnar så är Go -13 och Donkey Mono just nu mina favoritvagnar, bägge två. Men samtidigt som de är olika på så många punkter så är de också för lika för att det ska vara motiverat att ha dem samtidigt. Jag har testat, flera gånger, och de är tyvärr lite för mycket inne på samma område och konkurrerar. Det bästa med Go är fjädringen som ger vagnen riktigt bra körkänsla ihop med det bekväma handtaget. Det bästa med Donkey är rullet, den kör sig själv nästan och den har många väldigt smarta funktioner såsom sidokorgen, den välorganiserade varukorgen och möjligheten till förnyelse så fort andan faller på. Jag kan faktiskt inte välja en framför den andra, de korsar mållinjen samtidigt för mig!

Min rekommendation till alla som står i valet och kvalet är att lista de för er tre viktigaste punkterna av de saker jag tagit upp, och sen se vilken vagn som verkar ha övertaget på det som ni prioriterar. Gå sen och provkör om ni kan. Och kom ihåg, oavsett vilken av dessa vagnar ni väljer för ert barn så har ni gjort ett riktigt bra val!

6 november, 2012 11 kommentarer

Babyzen YOYO

av Anna 1 november, 2012

Babyzen YOYO är den vagn som just nu blir minst ihopfälld, så pass liten att den går att ha som handbagage på flyget, men den är mer än bara sina små mått. Enligt de som redan är lyckliga ägare till en YOYO så är vagnen en riktig hit och jag är själv mycket förväntansfull inför att få hem en. YOYO är en framåtvänd vagn med liggläge, inte fullt men tillräckligt bra för att kunna räknas som ett liggläge. Vagnen fälls förstås i ett stycke. Handtaget är fast och det är fjädring både på fram och bakhjulen.

Till YOYOn finns tillbehör såsom parasoll, mugghållare och åkpåse. Åkpåsen finns i samma färger som vagnen finns och är faktiskt riktigt varm i modellen. Som ni ser på bilden ovan så går vagnen att fälla även med åkpåsen i. Babyzen YOYO kommer att släppas i Sverige i liten skala, ett mindre antal exemplar alltså, nu i slutet av november/början på december. Sen lanseras vagnen i full skala i februari 2013. Just nu finns vagnen endast med vitt chassi men svart chassi är på väg också. Enligt den information jag har just nu kommer YOYO att kosta 3495 kronor i Sverige och klara återförsäljare är Babyexperten och Babyplanet, men mer information kommer när lanseringsdatumet närmar sig. Håll till exempel koll på Facebook-sidan för Babyzen Skandinavien.

Avslutningsvis en film på Babyzens vd Julien när han demonsterar den mycket enkla ihop- och uppfällningen av YOYOn:

1 november, 2012 2 kommentarer

Minirecension av Brio Go 2013

av Anna 22 oktober, 2012

Jag har tidigare recenserat Brio Go, men den recensionen börjar kännas daterad av två skäl. För det första så var det en Go -09 och jag har sedan dess också ägt en från 2010 och en från 2011. Och nu har jag alltså en 2013 som jag fått låna av Brio Store för att kunna skriva om den på bloggen. För det andra så känns min åsikter om 09an gamla eftersom att årsmodell -13 är ett stort kliv framåt i utvecklingen av Brio Go.

Vad är då skillnaden mellan Go -13 och tidigare årsmodeller? Jo, det har skett en väsentlig förändring av framhjulsupphängning. Swivelhjulen ser likadana ut som innan, men nu har de fjädring. Dessutom kan swivelhjulen bytas ut mot de vinter- och terränghjul ni ser på bilderna ovan. Det var tidigare tal om att det skulle göras möjligt även för de äldre årsmodellerna, men tyvärr blev det inte så. I och med att framhjulsupphängningen är ny så är det också en annan mekanism för att låsa framhjulen, klart bättre än den tidigare.

Först av allt – fjädringen på framhjulen. Jag vet inte exakt hur mycket fjädring det rör sig om, men jag kan meddela att den känns. OM den känns. När jag ska hämta på förskolan kör jag oftast dit vagnen, då förstås utan barn i, och det är nästan löjligt. Snarare än att köra en vagn känns det som att jag rattar runt på en liten svävare. Go -13 borde döpas om till Gung -13 för vagnen liksom vaggar sig fram och med barn i blir det ännu bättre balans. Min yngsta kan ibland vara grinig med att somna i vagn men nu bokstavligt talat gungades hon till sömn. Så kortfattat kan man säga att fjädringen på framhjulen ihop med den redan superba fjädringen på bakhjulen gör Brio Go till den vagn med kanske det bästa gunget, av alla vagnar jag provat.

Vinter- och terränghjulen då? Det är exakt likadana som bakhjulen, men kan förstås inte användas som bakhjul eftersom att de saknar bromskuggar. När man köper hjulen så får man först skruva ihop ett stång, mycket enkelt gjort, och sen fäster man hjulen i vardera ände av stången och slutligen stången i chassit. Det är fullt möjligt att växla mellan fasta och rörliga hjul under en promenad. Jag har själv gjort det flera gånger, det andra paret hjul har jag utan problem förvarat i varukorgen under tiden. Vinterhjulen gör vagnen 1 cm bredare, från 61 till 62 cm, och ungefär en decimeter längre. Men som sagt, är måtten ett problem vid ihopfällning så är det ju en fördel att hjulen är så enkelt avtagbara.

Av förklarliga skäl har jag inte kunnat köra vagnen i snö än, men jag har kört den i riktigt grov terräng som bara precis kunde klassa som en skogsstig. Stockar, stenar, gropar, lera – inga problem. Visserligen fick jag trycka på den bakre axeln för att komma över de lite större hindren men ingen gång fastnade hjulen och jag tog mig avgjort enklare fram än jag hade gjort med de små, snurrbara hjulen på. Jag kommer visserligen fortsätta framhäva stora, luftfyllda hjul som det ultimata för snö och terräng men de nya framhjulen för Go har i mitt tyckte gjort vagnen mycket mer all round och jag tror att jag kommer känna likadant även efter att ha kört med dem i snö. Go får förstås en annan körkänsla med fasta hjul. Det krävs mer hävstångsjobbande för att svänga den vilket medför att vagnen blir lite mindre lättstyrd, åtminstone när man har tyngre barn i.

Brio Go har alltid varit en vagn som legat högt upp på min lista och äldre årsmodeller är fortfarande riktigt bra vagnar. Men Go -13 är en stor förändring till det (ännu) bättre och det tycker jag att den som vill ha en Go ska ta i övervägande. Den kostar visserligen en aning mer, men det man får för pengarna är värt det.

Jag återkommer med en slutgiltig rapport när snön anlänt till Stockholm!

22 oktober, 2012 16 kommentarer

Crescent Trike

av Anna 16 oktober, 2012

Recension av Crescent Trike
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar, inköpspris för Trike med endast sittdel är cirka 5495 kronor.
Försäljning: Det har inte funnits tillräckligt många ute för att det ska gå att bilda sig en uppfattning.
Typ av vagn: Duovagn, separat liggdel kan köpas till för 1495 kr.

Vändbara trehjulingar har aldrig varit något direkt vanlig syn i det samlade barnvagnsutbudet, men nu verkar detta koncept vara på väg upp och Crescent Trike är ett exempel på en duovagn med tre hjul och vändbar sittdel. Efter att ha kört Trike i skog och mark såväl som i stan kan jag konstatera att Trike känns som en väldigt gedigen vagn vars sittdel är mysigt och bekväm för barnet samtidigt som körkomforten för föräldern är väldigt god. Framför allt är det på långpromenader och i lite grövre terräng som Trike utmärker sig som något utöver det extra. Kombinationen lufthjul och en väldigt bra fjädring gör att Trike är mycket lättrullad, även upp för branta och steniga backar inne i skogen. Det finns en risk att framhjulet ibland hakar fast sig i sidläge men om man ser till att smörja hjulaxeln med rikligt med fett så händer detta extremt sällan och jag upplevde Trike som väldigt lätt att svänga och manövrera även om jag körde vagnen med bara en hand.

Crescent Trike är utrustade med teleskophandtag som går att få överraskande högt, något jag är väldigt tacksam för då jag gillar att kunna ha handtaget högt. Är man lång är det ju dessutom ofta en nödvändighet för att komma tillräckligt långt bort från vagnen för att det ska fungera att ta ut stegen som man vill. Med handtaget i högsta läget, och även i flera lägen där under, fanns det inte en chans att jag skulle kunna sparka i chassit och min mans upplevelse var densamma. För den som undrar är vi 170 respektive 185 centimeter långa. Precis som med alla andra trehjulingar så krävs det en viss körteknik, det går inte att ta sig upp och ned för exempelvis trottoarkanter på samma sätt som med en vagn med fyra hjul. Och när vagnen har körts på stigar med brant lutning åt ena hållet och sedan ska man göra en skarp sväng, visst känns det som att det finns en risk för att vagnen ska tippa åt sidan men detta har aldrig skett och jag upplever Trike som väldigt stabilt uppbyggd. Mina barn har själva kunnat klättra upp och i vagnen utan att den visat något som helst tendens att välta, och anledningen till att jag tar upp detta är att det är en återkommande fråga kring trehjulingar generellt.

Mitt äldsta barn är en dryg meter lång, min yngsta är strax under 90 cm. De väger bägge strax under 15 kg, vilket även är maxbelastning för sittdelen på Crescent Trike. Jag tycker att det syns ganska tydligt på bilderna ovan att min son är för lång för att sitta bekvämt i Crescent Trike. Visserligen åker han inte mycket vagn längre, men det finns yngre barn som kan vara långa för sin ålder och det är något man bör vara medveten om vad gäller Crescent Trike – sittdelen är inte den största. Men, den är inte heller den minsta och min dotter sitter alldeles utmärkt i den. Fötterna vilar lagom på fotstödet och hon har gott om rymd upp till suffletten, även i liggläget. Sonen i liggläget ser dock lite lätt ihopklämd ut. Samtidigt tycker jag att det är ganska mycket med Crescent Trike som känns tänkt för ett mindre barn, exempelvis det ljusa innertyget och suffletten och den väldigt ombonade sittdelen. Jag kan med lätthet föreställa mig hur skönt och mysigt en bebis skulle ha det i sittdelen.

Trikes sittdel är vändbar och har tre lägen: upprätt sittläge, viloläge och liggläge med lite lutning, för mer detaljbilder på detta hänvisar jag till tidigare inlägg. Dessa lägen regleras på ett liknande sätt som sittdelen på Bugaboo Cameleon, det är två knappar på sidan av sittdelen som ska tryckas in samtidigt medan sittdelen ska vinklas. Jag föredrar enhandsjustering av lägena på en barnvagns sittdel, i synnerhet när man har lite tyngre barn kan det bli en aning bökigt att få båda knapparna ordentligt intryckta samtidigt som man med en tredje hand (eller kanske ett knä) ska ändra vinklingen. Efter ett tag får man dock in knixet och att byta håll på sittdelen är förstås väldigt enkelt, bara att trycka in och dra rakt upp.

Dags att gotta ner oss i detaljnivå! Bild 1 till 3 visar suffletten på Trike. Jag skulle klassa den som normalstor och det finns en liten solkeps att fälla ut. I den bakre delen av suffletten (bild 1) finns en lucka i nät, i den främre (bild 2) är den en tittlucka i plast. Som bild 3 visar så går det att öppna upp suffletten på mitten med hjälp av en dragkedja. Då suffletten baktill hålls på plats runt sittdelen med hjälp av en resår, så faller denna del av när man öppnar suffletten. Den främre delen går dock att vinkla efter eget tycke och kan ställas in så att den skyddar barnet mot solen samtidigt som det förstås kommer in gott om luft.

Crescent Trike går att fälla ihop med sittdelen på, men det är i mitt tyckte bara lönt om sittdelen är vänd framåt. Är sittdelen bakåtvänd blir vagnen otymplig och då är det enklare att fälla chassit separat och stapla sittdelen ovan på. Vagnen fälls genom att man först lägger i bromsen, sedan trycker man in knappen man reglerar höjden på handtaget med, samtidigt som man trycker in ihopfällningsknappen på insidan av vänstra sidan av handtaget. Tryck nedåt så viker framgaffeln in sig under vagnen. Trike blir inte direkt liten ihopfälld men den blir på något vis ändå kompakt och är enkel att få grepp om för att lyfta i och ur bilen. Bild 5 visar den enkla men effektiva plastbiten som man låser vagnen i hopfällt läge med. Mina barn har även använt den att hålla i när jag säger åt dem att hålla i vagnen, praktiskt med ett greppvänligt handtag för en liten barnahand. Bild 6 visar bygeln på Crescent Trike. Den är klädd i samma textil som resten av sittdelen, i mitt fall en snygg marinblå nyans – men så är jag också svag för allt blått, och det finns ett grenstycke av klädseln att fästa runt bygeln så barnet sitter någorlunda på plats även om man struntar i selen. Bygeln är av swingaway-typen, det vill säga det går att öppna upp den på en sidan för att enkelt sätta barnet på plats, och sen är den bara att klicka i igen. Crescent är dessutom väldigt pedagogiska i sin design och har märkt ut med pilar på bygel och chassi för att man enkelt ska förstå åt vilket håll bygeln ska sitta.

Ännu fler detaljer på bild och i text! Bild 1 visar hur man hanterar handtagets höjd. Jag gillar den här typen av enhandsreglering men det är också lite irriterande om man vill köra vagnen med bara en hand, eftersom att man då inte kan hålla mitt på handtaget. Funktionen i sig är dock väldigt smidig och som jag nämnt tidigare har handtaget på Trike många olika lägen. Varukorgen som syns på bild 2 är helt normalstor och hyfsat enkel att komma åt. Framtill finns en metallpinne som hindrar en från att få in en stor skötväska den vägen, den syns bättre på bild 4, men sidorna går att vika ned en aning. Längst bak i varukorgen finns en luftpump för däcken som medföljer vagnen. Varukorgen är enklare att komma åt med sittdelen framåt än bakåt, småsaker tar man i och ur man ska man få ur hela skötväskan får man fälla upp fotstödet lite. Selen på bild 3 tycker jag sitter bra, den går att förlänga så att den räcker även runt en rundare liten mage och den är enkel att öppna och låsa.

På bild 4 ser ni fotstödet som också är textilklätt samt går att reglera i olika höjd genom att en knapp trycks in på vardera sida. Jag har två barn som är allt annat än naturligt renliga när vi är utomhus så mina vagnar blir snabbt väldigt skitiga. Jag har testat att ta av och tvätta hela klädseln på Trike och det var väldigt smidigt gjort då den sitter på med dragkedjor. Efter en tvätt såg den som ny ut och att en vagn är enkel att rengöra är alltid pluspoäng i min bok! Så bild 5 slutligen, där bromsen syns. Det är en vanlig fotbroms och jösses vad den tar. En elefant skulle kunna försöka ramma den här bromsen och gå bet. Det är bra och känns väldigt säkert, Trike står stadig när den är bromsad. Nackdelen är att den sitter i hårt och att det krävs lite benstyrka att få upp den. Rent generellt bör man vara noga med att smörja den här vagnen, den kan knirka lite från bakhjulen och bromskuggarna också men det var inget som inte fett och siliconspray kunde råda bot på. På bild 5 syns också bakhjulen väl, alla tre hjul är enkla att ta av och på.

Min sammantagna intryck av Crescent Trike är att den överträffade mina förväntningar. Jag tänkte mig en duovagn bland andra duovagnar men på vissa punkter sticker den iväg uppåt i betygsskalan. Trikes främsta begränsning som jag ser det, är att sittdelen är liten och maxvikten på 15 kg är låg. Söker man en vagn att ha från födseln upp till 18-24 månader och vill ha en vagn med bra rull och som funkar väl för många långa promenader på olika slags vägläg – då tror jag att Trike är en vagn man blir nöjd med! Vagnen har en väldigt bra fjädring som är bekväm både för barn och förälder, sittkomforten för barnet är hög och körkänslan för förälder är också väldigt bra med tanke på att vagnen rullar på av sig själv i stort sett, även om det är grus eller rötter på en skogsstig. Gissningsvis kommer Trike också vara en bra vagn i snön i vinter. Självklart funkar vagnen även i stan, men det är inte där den utmärker sig från övrigt vagnsutbud och söker man en strikt cityvagn skulle Trike inte vara mitt förstahandsval. Men den som tycker om att röra på benen och gillar känslan som en trehjuling inger, och som samtidigt vill kunna ha sitt barn emot sig även i sittdelen, ska absolut känna på en Trike och se om det inte kan vara något att rulla runt på.

16 oktober, 2012 6 kommentarer

Versa GT vs Trike

av Anna 4 oktober, 2012

Crescents trehjuling Trike och Baby Joggers City Versa GT är bägge vagnar som riktar sig mot en all round-användning, där barnvagnen ska funka i terräng såväl som i stadsmiljö. En helhetsrecension av City Versa GT har redan skrivits och inom kort kommer även Trike att recensera här på bloggen. Det här inlägget är tänkt som en jämförelse mellan de två för att se inom vilka områden vilken slags vagn kan vara att föredra.

Vikt och storlek
Vikt: Versa GT väger 13 kg, Trike väger 15,5 kg.
Bredd: Båda vagnarna är 60 cm breda.
Maxvikt på barnet: Versa GT tar 30 kg, Trike har 15 kg som maxvikt.
Mått ihopfälld: Versa GT: L 87 x B 60 x H 22 cm. Trike (framåtvänd utan bågen): L 94 x B 60 x H 40 cm.
Ryggstöd: Versa GT: 55 cm. Trike: 49 cm.
Sittdelsplatta till suffletten: Versa GT: 61 cm. Trike: 58 cm.
Sittdjup: Versa GT: 25 cm. Trike: 22 cm.
Sittbredd: Versa GT: 31 cm längst ut. Trike: 30 cm.
Längd fotstöd: Versa GT: 21 cm på kortaste, 24 på längsta. Trike: 20 cm.

Hjulen
Kortfattat beskrivet så har Versa GT punkteringsfria däck, medan Trike har luftdäck. Pump medföljer till Trike. Hjulen på Versa GT är helt underhållsfria men något tyngre, luftdäcken på Trike har bättre rull men det kräver att de har rätt lufttryck och det finns alltid en risk för punktering.

Shoppingtur
Versa GT såväl som Trike rullar på utan problem på slät asfalt och inne i köpcentrum. Triken är något kortare än Versan i uppfällt läge, men det är ingen avgörande skillnad. Eftersom att Versan har knäledshandtag så är det enklare att fälla ned i ett försök att få vagnen mindre benägen att haka fast sig i klädställningar när man tar snäva kurvor inne i en butik. Baserat på känsla snarare än fakta så skulle jag, om jag tvingades att välja, hellre shoppa med Versan. Men på den här punkten tycker jag att vagnarna är mycket likvärdiga.

Skogspromenad
Precis som man kan tro så är det skillnad på att köra en vagn med tre hjul mot att köra en med fyra hjul. Dels handlar om din teknik som förare – man kan helt enkelt inte ta sig upp och ner för kanter eller ta kurvor med en trehjuling och förvänta sig att det ska vara och kännas likadant som med en fyrhjuling. Min personliga erfarenhet är att det är enklare att komma fel med en trehjuling så att det känns som att den ska tippa, men de flesta trehjulingar är i sig inte mindre stabila än fyrhjulingar och Triken känns väldigt stabil i sin konstruktion. För mig är lufthjul nästan ett måste när det gäller riktig terrängkörning och jag kan redan nu meddela att Trike vinner den här ronden med stor marginal. Över stock och rot, uppför branta backar och med ett barn i vagnen och ett med trött ben hängandes i handtaget – den var ändå otroligt lättkörd och höll kursen rakt fram. Inget ont om Versan, den funkade också väl i terräng men i jämförelse med Trike kändes den tung och inte alls lika självgående. Rullet i Trike får högsta betyg.

Ihopfällning
Att fälla ihop Versa GT är ju nästan orättvist att jämföra med ihopfällningen på de flesta andra vagnar. Allt som krävs är att fälla ihop själva sittdelen och sedan lyfta upp vagnen i remmen/handtaget under sätet. Klart! Trike kräver en aning mer finess men går även den att fälla ihop i ett stycke, dock blir den i mitt tycke bara hanterbar om man fäller den med sätet framåtvänt. Lås vagnen, tryck in knappen på insidan av den vänstra delen på handtaget och håll sedan in spärren som du reglerar handtaget med samtidigt som du trycker det inåt och nedåt. Ja. Det låter som många fler moment men när man väl fått in knycket så går det snabbt. Versa GT vinner ändå denna rond, den är väldigt svårslagbar just i detta moment och blir även bra mycket mindre och därmed enklare att få in i bagageutrymmet på bilen.

Varukorg
Versa GT har en varukorg som både är större och bättre tillgänglig från alla håll än vad Trike har. Samtidigt så har Trikes varukorg en helt annan stadga och känns på något vis tåligare. Trikes varukorg har också fördelen att det går att ha åtminstone en viss mängd saker i den när man fäller ihop vagnen, medan jag upplever det som att Versans varukorg måste vara i princip tom för att den inte ska hänga svullen och störa när jag fäller vagnen. Marginell vinst för Versa GT eftersom att en varukorg faktiskt inte kan bli för stor, störst är bäst.

Sufflett
På den understa av de tre bilderna nedan syns bägge vagnarna i liggläge med fullt utfälld sufflett. Trikes sufflett kan även öppnas upp med en dragkedja så att den bakre delen blir lös och kan tas bort, medan den främre kan regleras så att den är i rätt vinkel för att skydda barnet mot solen. Versan har en längre sufflett med två tittluckor som stängs med magnetlås, även Triken har tittluckor samt också en solskärm som kan vara in- eller utvikt. Suffletten på Versa GT täcker klart bättre i sittläget men i liggläge är det ingen avsevärd skillnad. Mina barn hade väldigt enkelt för att fälla bak suffletten på Versan medan Trikes sufflett är mer stadig i sin konstruktion och den kan även ställas i många olika lägen utan att halka fram eller bak. Trikes sufflett känns mer ombonat men vitt innerfoder är halvlyckat när man har lite större barn som gärna rullar sig i lerpölar medan man blinkar.

Sittdel
Både Trike och Versa har ergonomisk , vändbar sittdel med tre lägen: sitt-, vilo- och liggläge. Inget liggläge är helt plant men Trike är kanske något närmare 90 grader än vad Versan är. Både vagnarna har ställtbart fotstöd men bara Versans går att förlänga. Närstuderar man måtten som jag har redogjort för ovan inser man snabbt att å ena sidan så har Trike en märkbart mindre sittdeln än Versan. Å andra sidan är Trikes sittdel mycket mer ombonad och känns mysigare för barnet. Versans material känns mer smutståligt, men Trikes sele är verkar ha något bättre passform i alla fall på mina barn. Det finns bygel att köpa till även till Versan, till Triken ingår den och det finns också en rem att fästa runt bygel. Pluspoäng för det, jag gillar verkligen när det känns som att barnet sitter hyfsat väl på plats även när man är lat och dum som inte använder selen. Jag tycker att bägge sittdelar har sina för- och nackdelar. Skulle jag välja vagn för ett mindre barn, 18 månader eller yngre, skulle jag absolut föredra Trikes sittdel. Har jag ett barn som är två år eller äldre och i normal storlek så är nog Versan det det i mitt tycke bästa valet.

Handtag
Trike har ett teleskophandtag som går att ställa i många olika lägen och som i högsta läget blir väldigt högt, i lägste läget är normallågt. Versa GT har knäledshandtag som också går att ställa i många olika lägen men som inte innebär att man i samma omfattning kan reglerar hur långt bort från vagnen man vill gå när man kör den. Jag gillar höga handtag och tycker att jag ibland kom lite närmre Versan än vad skulle ha velat, så min åsikt är att Trikes handtag är snäppet bättre i det här avseendet. Materialmässigt är Trikes handtag mjukare och mer greppvänligt, men också mindre tåligt för repor och slitage. Dessutom sitter regleringsknappen mitt på handtaget vilket gör det lite klurigare att köra vagnen med en hand.

Funktioner
Med Crescent Trike får man det man ser och det är inget att klaga på. Med Baby Jogger City Versa GT så finns det en massa småsaker som jag verkligen tycker lyfter vagnen. Jag uppskattar den lätthanterliga handbromsen som är smart men samtidigt enkel att begripa, den enkla ihopfällningen, förvaringsfickan på baksidan av ryggen och fotstödet som går att förlänga. Just bromsen på Trike är av någon anledningen otroligt svårjobbad, det krävs benstyrka för att få upp och den är inte flip flop friendly. Versan kan man bromsa och låsa upp med nymålade naglar om man skulle vilja det. Trike är en gedigen vagn, likaså Versan men till det tillkommer också en massa smarta och finurliga detaljer som man kanske inte vet att man behöver men som man verkligen uppskattar när man har dem.

Sammanfattning
Jag kommer inte välja en vagn och utnämna den som bättre än den andre. Outtröttlig tjatar jag vidare om att det inte finns något som den ”perfekta vagnen”, bara kanske en vagn som passar just dig perfekt. Ingen av dessa vagnar är dålig, tvärtom gillar jag båda två, men de har lite olika styrkor och svagheter. Så – vilken vagn andra föredrar beror på hur vagnen ska användas, ålder och storlek på barnet som lite grann om vad man som barnvagnsförare tycker är viktigt. Om du som läser står i valet och kvalet mellan Trike och Versa GT hoppas jag att den här jämförelsen har kunnat vara till hjälp för dig!

4 oktober, 2012 4 kommentarer

Baby Jogger City Versa GT

av Anna 24 september, 2012

Recension av Baby Jogger City Versa GT

Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar, inköpspris är cirka 5995 kronor för vagnen med endast sittdel.
Försäljning: Det fåtal som dykt upp på Blocket har haft ett pris på drygt 4000 kronor.
Typ av vagn: Duovagn, separat liggdel kan köpas till för 1699 kr.

City Versa finns internationellt i två olika versioner; den ena har vanliga plasthjul och den andra har de så kallade GT-hjulen. Dessa är skumfyllda och därmed snarlika lufthjul men punkteringsfria. Hjulen ger en ganska annorlunda körkänsla, framför allt i terräng, jämfört med de vanliga hjulen. Som jag har förstått det kommer City Versa endast att säljas i GT-versionen i Sverige. Vagnen är en duovagn, Baby Jogger har mätt den till 60 cm bred men med GT-hjulen på vill jag hävda att den nog snarare är strax under 61 cm. Vikten är officiellt mellan 13-14 kg men några väldigt inbitna barnvagnsnördar jag känner har vägt vagnen både i ett stycke (med sittdel på) och bit för bit och fått den till max 12, 9 kg tung. Vad gäller maxvikt för barnet så ligger den på hela 30 kg! Många duovagnar har en maxvikt på 15 kg för sittdelen men Baby Jogger garanterar att Versan klarar av 30 kg, vilket är lika mycket som bägge mina barn tillsammans och bra mycket mer än vad de flesta barn som åker vagn faktiskt väger, även om de ligger en bra bit över medelkurvan. Många andra vagnar som har liknande maxvikt är enbart framåtvända, men med Versan kan man alltså ha också tyngre barn vända mot sig. För mer mått och teknisk information, se Baby Joggers hemsida.

Baby Jogger City Versa GT olika lägen på sittdelen

City Versa GT har en ergonomisk sittdel, vilket innebär att det är hela sittdelen och inte bara ryggen som fälls vid vilo- och liggläge. Vagnen har tre lägen på sittdelen, sittläget är helt upprätt medan liggläget har en lätt lutning men var fullt tillräckligt för att bägge mina barn skulle sova mycket gott i vagnen. Vagnen har självklart samma lägen även när sittdelen är vänd bakåt. Fällningsmekanismen är densamma som på exempelvis Bugaboo Donkey, en plastflärp högst upp på sittdelen som man lyfter på för att lossa fällningsmekanismen och vinkla sitsen. Även fotstödet går att vinkla i olika lägen. För att byta riktning på sittdelen trycker man in en grå knapp på vardera sidan om den och lyfter rakt upp, precis lika enkelt som det låter och själv sittdelen väger som en fjäder så att byta håll är väldigt smidigt gjort.

Så stora barn ryms i Baby Jogger City Versa GT

City Versa GT har en väldigt rymlig sittdel, både på längden och bredden. Jag skulle faktiskt vilja påstå att sittdelen är dess starkaste sida, alla barn i olika ålder och form som jag har testsatt i vagnen har suttit precis lika bra. Mina egna två väger 14 respektive 15 kg, den yngre är ca 87 cm lång och den äldre drygt 1 meter lång. Som bilderna ovan visar så har de gott om utrymme för att växa och det skulle inte vara något problem för dem att få plats i sittdelen även om de hade full vintermundering eller om vagnen användes ihop med en åkpåse. De var även bägge själva väldigt nöjda med att sitta i vagnen, vinkeln på ryggstödet är precis lagom tillbakalutat för att de verkligen ska vila rygg och huvud, men inte så lutat att de sitter och gör situps för att kunna se ut ordentligt.

Varukorgen är enorm, och det finns också mycket höjd upp till sittdelen så många lätta saker ryms utan att maxvikten för varukorgen överskrids. Jag uppskattade också att varukorgen var lättillgänglig från alla fyra håll, nätkanterna på sidorna går att böja ned om man vill få in eller ur en skötväska den vägen. Visserligen är varukorgen inte det som de flesta har högst upp på listan över viktigaste egenskaper hos en vagn, men i synnerhet små barn innebär ofta mycket att bära runt på och jag har alltid utnyttjat varukorgen på mina vagnar maximalt. Under Versa GT ryms det utan problem två matkassar.

Tittluckor, förvaringsficka och ställbart fotstöd på Baby Jogger City Versa GT

Versan har väldigt gott om både genomtänkta och välutförda detaljer. Bild 1 föreställer alltså flärpen som man reglerar sittdelens lägen med, jag är alltid för en enhandslösning på det problemet för det är väldigt sällan jag har två händer över när jag är ute på promenad med barnen. Under den skymtar de två spärrar man måste trycka ihop för att fälla ihop sittdelen. Bild 2 föreställer fotstöder som förutom att vinklas också kan förlängas. Skillnaden är omkring fem centimeter och det är faktiskt rätt praktiskt att kunna justera det efter längden på barnet som ska åka.

Bild 3 är visar suffletten, som i mina ögon är vältäckande i sittläget och normalt täckande i liggläge. Suffletten är enkelt att fälla upp men svår att få till i ett snyggt halvt utfällt läge, om man skulle vilja det. Den är utrustad med två riktigt smarta tittluckor som hålls på plats med hjälp av magneter, så otroligt fiffigt för det gör att locken alltid sitter precis på rätt plats. Bild 4 är på fempunktsselen som för det första är enkel att reglera med hjälp av de små krokarna och de tre olika höjdfästena på axelremmarn, för det andra går att göra både tight och väldigt rymligt. Överlag känns Versa GT som en vagn vars sittdel faktiskt är tänkt att fungera lika väl för det väldigt lilla barnet som för det ganska så stora barnet. Detta är något jag, som vill ha en vagn jag kan köra bägge mina barn i, verkligen uppskattar. Bild 5 föreställer Versans handbroms, för japp, ingen fotbroms här inte! Handbroms är inte alldeles för ovanligt på vagnar men Versan har en lite egen lösning som känns både enkel och användarvänlig. När du vill låsa vagnen så fäller men helt enkelt bromsen från att peka mot hjulen på vagnen till att peka mot handtaget, som det är på bilden. När mdu vill låsa upp vagnen så drar upp de gråa knapparna på bägge sidor, bromsen lossar ur sitt läge och går att fälla ner. Supersmidigt och hittills har noll av mina barn listat ut hur man gör, plusbetyg för det, Baby Jogger. Slutligen så bild 6 som visar baksidan av sittdelen, med dess mycket praktiskt förvarings ficka i nät. Ovärderlig, vår har huserat allt från våtservetter, näsdukar och vagnsfilten till tre extra fina kastanjer och en tom snäcka som en snigel någon gång kan ha bott i.

Så stor blir Baby Jogger City Versa GT ihopfälld

City Versa har en något modifierad version av Baby Joggerss quick fold technology. Som jag nämnde ovan måste man först trycka ihop en spärr under flärpen högst upp på baksidan av ryggstödet, på så sätt fälls själva sittdelen ihop till ett väldigt platt och kompakt paket. Därefter är det så löjligt enkelt, ta tag i remmen med röd varningstext under sittdelen och lyft upp. Voilà! Vagnen är ihopfälld och låser sig automatiskt i det läget med hjälp av en spärr på sidan av chassit. Som ni ser på bilden högst upp till vänster så blir vagnen relativt liten i hopfällt läge, den ligger mellan en Bugaboo Bee + och en Nuna Pepp, bägge dessa vagnar är vad jag skulle klassa som väldigt behändiga i storlek. Vill man får Versan ännu mindre så är hjulen mycket enkla att ta av och på.

Även om City Versa de facto inte väger särskilt mycket mer än många andra vagnar, så har jag stundvis upplevt den som ganska tung. Det skulle säkerligen har varit en nackdel hos vagnen vid ihopfällning, om det inte vore för att fällningen är just så enkel som den är. Två steg så är det klart! Och Versan är inte en vagn som kräver en stor omfamning för att man ska få grepp om den och kunna lyfta i den i bilen till exempel. Det är enkelt att bära hela vagnen i chassit, på samma sätt som man skulle bära en resväska. Detta gör att den upplevda tyngden kraftigt minskar och nästan försvinner helt just i detta moment.

På bilderna ovan syns Versa GT och Donkey Mono bredvid varandra, både framifrån och bakifrån. Versa GT är smalare framtill men baktill är de lika breda med sina 60 cm vardera. Donkeyn har större hjul men vid körning på grusväg tyckte jag att bägge vagnar klarade sig lika bra vad gäller framkomligheten. Handtaget på Versan går att ställa i minst åtta olika lägen, så det är omöjligt att inte hitta ett som funkar för vem det än är som kör vagnen. Jag är inte särskilt lång med mina 170 cm, men jag gillar att ha barnvagnshandtag högt upp och jag hade kunnat önska att Versans handtag gick att förlänga något. Jag fick rätt ofta en känsla av att jag skulle sparka i vagnen när jag tog ut stegen, det hände inte särskilt ofta men ändå, lite mer avstånd mellan mig och vagn hade varit positivt för min och min ännu längre makes del.

Det här är förstås endast en gissning från sida, men jag tror att Versa GT kommer vara en vagn som fungerar väl även på vintern! Både i snö och på knaggligt, isigt underlag. Med tanke på att hjulen är skumfyllda försvinner ju också oron för att ett vasst hörn på isbit ska orsaka punka. Det jag upplever som vagnens främst nackdel, tyngdkänslan när man kör, kan dessutom omvandlas till en fördel just i vinterväglag och tyngden bidrar också till att Versa GT är duktig på att hålla rak kurs. I min drömvärld skulle alla barnvagnar förstås alltid rulla helt av sig själva och jag gå nöjd bredvid, så ett bra rull är viktigt för mig. Versa GT skulle kunna få höge betyg på den punkten, men vagnen är långt ifrån svårkörd och det man vinner i lätthet med de vanliga plasthjulen förlorar man ju i hur väl vagnen funkar just i terräng. Till syvende och sist så kan den frågan kokas ned till att vara endast en smaksak, och hur man än är lagd så kan man ju få precis som man själv prioriterar i och med att Versa faktiskt finns med två olika hjuluppsättningar, om än kanske inte i Sverige. Men hjultypen avgör som sagt också vilken slags vagn man kör, och framför allt var man kommer tycka om att köra den.

Min slutsats blir att Versa GT är mycket mer än en extravagn eller vilken sittvagn med vändbar sittdel som helst. Det är definitivt en vagn som på ett välkonstruerat vis växer med barnet och som funkar i stan såväl som i skogen. Vagnen känns gedigen och väldigt tålig, slitstark som en tjur. GT-hjulen gör Versan lättframkomlig även när asfalten tagit slut och de små detaljerna i utformning och funktion gör att jag tror att de som lockas av konceptet terrängvänlig vagn med vändbar sittdel inte blir besvikna på Baby Jogger City Versa GT.

24 september, 2012 30 kommentarer

iCandy Peach 2

av Anna 20 september, 2012

Sedan juni i år har iCandy en ny svensk agentur och jag har via kontakt med dem fått information om höstens nyheter. Redan denna vecka kommer iCandy Peach Jogger finnas att tillgängliga i Sverige i alla färger, vilka det är ser man bäst på iCandys hemsida. Peach Jogger är som ni ser på bilden ovan en trehjulig vagn med vändbar sits, något som tidigare varit väldigt sällsynt blir nu en vanligare syn men iCandy framhåller att det hittills varit lite mindre barnvagnsmärken som producerat den här typen av vagn. Vad gäller iCandy Peach 2 så ser ni den ovan med sittdel i färgen Black Magic och liggdel i Silver Minst. Peach 2 ersätter den gamla Peach Jogger. De främsta skillnaderna modellerna emellan är att Peach 2 har samma sitt- och liggdel för övre som nedre delen av vagnen samt att adaptrarna har gjorts något längre så att avståndet mellan sitt-/liggdelarna ökar, för ökad bekvämlighet och utrymme för barnen. Dessutom har sittdelen på Peach 2 tre olika lägen, medan Peach Jogger endast hade två.

Peach 2 kommer att finnas tillgänglig i fyra färger, Black Magic har redan nu skickats ut till återförsäljare men lär vara helt slutsåld. En ny leverans av den färgen och av Silver Mint inkommer i november, de övriga två färgerna (Bon bon och Ultra Violet) anländer till Sverige i början på år 2013. På iCandys svenska hemsida finns en lista över nuvarande 35 återförsäljare, men jag har fått information om att det i november kommer att öppnas en ny barnsäkerhetsbutik i Infra City, norr om Stockholm. I den kommer det att finns en särskild Shop in Shop för iCandy, med alla modeller tillgängliga för att tittas och klämmas på.

20 september, 2012 0 kommentarer

Phil&Teds Promenade – livebilder

av Anna 18 september, 2012

En snabbtitt på Phil&Teds vagn Promenade som idag anlände för att recenseras. Bättre bilder kommer förstås, dessa är tagna med mobilen medan vagnen packades upp och är mest tänkta för att visa upp vad som verkar vara en väldigt mångsidig vagn. Bilderna föreställer följande konfigurationer:

1: Huvudsätet på, som med hjälp av medföljande adaptrar går att ha vänt mot föraren. Detta är den första av Phil&Teds vagnar som har den funktionen och det var något som jag saknade väldigt mycket hos min P&T Vibe.

2: Bägge sittdelar är enkla att omvandla till liggdelar. Detta görs med hjälp av två spännen på undersidan av sitt/liggdelen.

3: Promenade som syskonvagn! Det går att ha fullt liggläge på bägge sittdelarna samtidigt, också det en nyheter. Andra P&T-modeller har ibland ett viloläge på syskonsätet, ibland ingen lutning alls. Sittdelarna är ergonomiska i det avseende att man fäller hela sittdelen och inte bara ryggen, men i och med att de kan omvandlas till liggdel så går de ju att få helt plana.

4: Vagnen går att fälla ihop med huvudsätet på när det är i framåtvänt läge, syskonsätet måste alltid tas av först.

5: Huvudsätet vänt framåt, fullt sittläge och sufflett utfälld. Även fotstödet är ställbart. Vagnen är utrutsad med teleskophandtag som går att ställa i tre olika steg med höjderna 90 cm, 102-103 cm och högsta/bortersta läget på 106-107 cm.

6: Fullt liggläge (finns även ett viloläge där emellan) och suffletten förlängd. Detta görs genom att en dragkedja öppnas upp och där in under finns ett myggnät.

P&T Promenade har snurrbara hjul fram till, en stor varukorg och känns vid första anblick som en väl genomtänkt och smart vagn. Jag ska redan idag ta ut vagnen på en första åktur och recension samt bättre bilder kommer senare förstås att dyka upp här på bloggen!

18 september, 2012 3 kommentarer

Vagn för två – tvillingspecial!

av Anna 26 juli, 2012

Bloggläsaren Jenni väntar tvillingar och även om jag har två relativt täta barn så är tvillingvagnar inte mitt starkaste området. Genom en efterlysning i Barnvagnar!-gruppen på Facebook skickade jag ut en frågeenkät till 16 stycken tvillingföräldrar som anmält intresse varav elva stycken svarade. Texten nedan är en sammanställning av deras åsikter och goda råd till andra blivande tvillingmammor och tvillingpappor.

Sammanlagt har dessa tvillingföräldrar kört runt sina barn i sjutton olika barnvagnar; Babytravel Dublin, Baby Jogger City Select, Emmaljunga Twin City Cross med Twin Citykorg och med mjukliftar, retro Emmaljunga tvillingprincess, Brio Twin Sitty, Emmaljunga Twin Nitro, Mountain Buggy Duo (Urban Jungle Duo), Bugaboo Donkey, Brio Twinette, ORA syskonvagn, Chicco Twin, Basson Duo, Babyjogger City Mini, Maclaren Techno Twin, Britax B-dual, Phil&Teds Classic Twin och Teutonia Team Alu S4. Flera vagnar har funnits hos flera av familjerna. Eftersom att det här inte är en recension av tvillingvagnar utan mer en guide av tvillingföräldrar för tvillingföräldrar, så kommer jag inte gå in på specifika märken mer än väldigt ytligt.

En övervägande majoritet av tvillingföräldrarna är rörande överens om att de ville ha en syskonvagn på bredden åtminstone under den period då barnen ligger i liggdel. Man vill kunna se bägge bebisarna lika väl och de som tittat på syskonvagnar på längden upplevde att den närmre liggdelen skymde den bortre. Flera tvillingföräldrar hade önskat en möjlighet att ha barnen i gemensam liggdel men då MB Duo är den enda vagn som erbjuder det vid nyinköp, Twin-liggdelen till Emmaljunga City Cross finns endast begagnad, så har MB Duon valts bort eftersom att dess sittdelar är enbart framåtvända. Åsikterna väger isär även kring övriga aspekter i valet mellan separata eller gemensam liggdel. Några tvillingföräldrar upplevde att barnen stör och väcker varandra när de sover ihop, medan andra tycker att deras barn sover avsevärt bättre om de får ligga tillsammans. Det verkar således vara en fråga om både föräldrarnas tycke och smak och barnens personligheter. Några har även valt bort gemensam liggdel eftersom att de uppfattar det som att barnen snabbare växer ur en sådan.

I valet mellan mjuklift eller hårda liggdelar så väger flera saker in. Om vagnen har sittdelar som inte går att vända bakåt så har valet helt naturligt fallit på hårda liggdelar, just för att den som kör vagnen ska ha tvillingarna mot sig. Om sittdelen är vändbar och med fullt liggläge så är det större chans att mjukliftar har använts. En del har föredragit mjukliftar eftersom att de bott i hus utan hiss och därför behövt bära barnen upp och ner för trapporna, något som de tyckte underlättades av mjukliftar. Det har även varit till hjälp med mjukliftar i de hårda liggdelarna, för att enklare bära barnen vid besök hos vänner eller hos BVC, men det har bara fungerat tills barnen hunnit växa till sig och det blivit för trångt med mjuklift i liggdelen.

Flera av tvillingföräldrarna har under vagnperioden även haft en singelvagn. När tvillingarna varit små har de kunnat dela på liggdelen. När de blivit större har de turats om med att ligg i liggdelen och att bäras i sele eller sjal. Även när barnet varit större har tvillingföräldrarna vid tillfällen använt sig av singelvagn, t.ex. för att bara behöva jaga efter ett barn inne i den trånga matbutiken som inte rymmer en bred syskonvagn.

Rent generellt i valet av vagn så tycker de flesta av tvillingföräldrarna att följande funktioner har varit högprioriterade: vändbara sittdelar, snurrbara framhjul, så lätt och liten som möjligt samt ställbart handtag. Flera påpekar att det är tyngre att köra vagn med två barn i och att tvillingarna kanske ofta är mindre vid födseln men kan sedan snabbt kommer ikapp på tillväxtkuvorna. Kör man mycket vagn var det då viktigt att det inte blev för tungt för barnvagnsföraren. De som åkte mycket bil tyckte även det var viktigt att vagnen var lätt att fälla ihop och flera nämner att dubbelvagnarna ofta blir väldigt stora även ihopfällda och ibland kan vara svåra att få grepp om för att lyfta in i bakluckan.

De tjugotvå tvillingarna vars föräldrar svarat på mina frågor har bytt från liggdel till sittdel allt mellan 4 månader och 10 månader. Flertalet av ägarna till MB Duo, Babytravel och de andra enbart framåtvända syskonvagnar tyckte att övergången blev tidigare än de egentligen önskat eftersom att bytet innebär att de inte längre hade barnen emot sig. I princip alltid är liggdelarna till syskonvagnar mindre än de till singelvagnarna vilket innebär att man som tvillingföräldrar med barn som är normalstora för sin ålder ibland måste gå över till sittdel innan enlingar i samma ålder växer ut sina liggdelar.

Barnen blir större och mer självständiga så för en del av föräldrarna känns det bra att ha barnen framåt när de sitter i sittdel. Några nämner att de tycker att det kändes fint att tvillingarna hade varandra som sällskap och att det eventuellt varit mer tveksamma till framåtvänt om det bara hade gällt ett barn. När det är dags för sittdel blir även syskonvagnarna på längden återigen aktuella och flera tvillingföräldrar nämner Baby Jogger City Select som ett tänkbart alternativ då. Gemensamt för de som har/har haft City Selecten och Bugaboo Donkey är att man har uppskattar möjligheten att göra om vagnen till singelvagn då man ibland kanske bara haft med sig ett barn, eller om man ska någonstans där det är ont om utrymme och man väljer att bära det ena barnet.

När barnen sitter i sittdelar är det förstås både större och väger mer, så vagnens köregenskaper träder nu fram som ännu viktigare än tidigare. Tvillingföräldrarna vill att de ska rulla lätt. Andra viktiga egenskaper är att liggläget ska vara bra men några nämner även att de tyckte att det var viktigt med ett upprätt sittläge då deras barn inte gillade att sitta tillbakalutade.

Vad gäller övriga egenskaper som var viktiga hos vagnen så nämner flera av föräldrarna packutrymmet. De flesta har haft en skötväska tänkt för två barn (Skip Hop Duo Double nämns av flera) men ändå blir det onekligen fler saker att frakta runt på med två barn i vagnen, så en rymlig varukorg har varit uppskattat.

En del har valt att behålla sin duo/kombivagn med sittdelar tills vagnperioden är slut medan andra bytt till förmån för en tvillingsulky. Hur man väljer kring det verkar till viss del bero på hur man använder vagnen: mycket bilåkande, mycket promenader, mycket resande i kollektivtrafiken? Vad gäller att åka kommunalt så är 75 cm det som kallas Stockholmsmåttet och som är en bra bredd att hålla sig under om man vill komma in på tunnelbanan eller på bussar generellt utan problem. Flera av de vagnar som tvillingföräldrarna har använt sig av är bredare än så och några har upplevt det otympligt att ta sig fram med dem. En del har haft tvillingsulkys eller tvillingparaplyvagnar som använts i bilen och vid kortare shoppingturer och dylikt.

Många av valen när man söker efter vagn till tvillingar är förstås de samma som när man söker singelvagn: fyra fasta hjul eller snurrbara framhjul, vanliga sittdelar eller ergonomiska, liggdel eller mjuklift… Det som pekas ut som specifikt för behovet hos tvillingar av de föräldrar som svarat är att de absolut flesta på något sätt vill att barnen ska kunna ha kontakt med varandra och att tyngden av två barn gör att det blir extra viktigt med en smidig vagn. Flera poängterar också att även om barnen är tvillingar så kan de ha helt olika viljor och tider så många tycker därför att separata sittdelar och egna suffletter är väldigt bekvämt då barnen inte alltid vill sova/vara vakna precis samtidigt. Och även om möjlighet till kontakt mellan barnen verkar uppskattas så framstår det också som viktigt att barnen ska kunna få vara ifred och kanske inte störas av ett leksuget syskon mitt i vilan.

Sammanfattningsvis har tvillingföräldrarna följande råd att dela med sig av till dig som just nu har två bebisar i din eller din partners mage och inte vet vilken vagn du ska köra runt dem i:

– Fundera igenom vad du vill ha och hur du kommer att använda vagnen. Hur bor du och var kommer du att köra vagnen? I skog, i stad, trång hiss och dylikt. Skulle jag väntat eller fått tvillingar nu idag tror jag att jag hade valt Donkeyn utan tvekan. Smidig, många funktioner och går att ha barnen framåt- och bakåtvända.

– Valet av vagn där de sitter/ligger gemensamt tycker vi är viktigt då de hela tiden legat bredvid varandra i min mage och alltid finns i närheten av varandra, så vi ville att även vagnen skulle vara gemensam.

– Mitt råd är en lättstyrd vagn, som är robust och håller i alla väder och där man kan ha barnen mot sig.

– Om jag skulle få tvillingar igen eller skulle rekommendera något så skulle jag köra på den vagn, MB Duo, som jag har idag med två hårdliftar till, en varsin. Jag tror inte på gemensam liggdel, trångt vid ett par månader och de får då aldrig vara i fred.

– Välj en vagn med svängbara framhjul. Det blir så otroligt tungt att manövrera annars och i ett köpcenter tex så blir det fruktansvärt jobbigt att varje gång behöva trycka ner handtaget och lyfta framhjulen för att svänga. Det är en större vagn är singelvagnarna och det är dubbelt upp med bebiskilo i vagnen. Sedan känner jag även att barnen mot föräldern är viktigt, även om det är tvillingar. Även om de har varandra som sällskap så är de lika gamla och alla nya intryck är nya för båda så de kan inte läsa av och vara trygghet på det sätt som många kanske tror.

– Tror inte jag har så många råd, mer än att testa testa och testa. Det gjorde inte vi, vi bara tog en. Testa i bilen, kolla dörrbredd där man är ofta, kommer man in? Orkar man lyfta in den i bilen? En tjej med tvillingar som jag lärde känna kunde aldrig åka nånstans med sina tvillingar själv då hon inte orkade lyfta in sin vagn i bilen.

– Att det inte finns någon perfekt tvillingvagn utan det är alltid något krav man måste kompromissa med – rangordna kraven ordentligt och se till att de viktigaste för just dig själv uppfylls. Gäller såklart alla vagnar, men speciellt när det gäller dubbelvagnar tycker jag, det är mer man måste kompromissa med.

– Den ultimata vagnen för mig är en vagn med delade liggdelar, sittdelar som kan vändas, stötdämpning, bra djupa suffletter, bra sittdjup, långa ryggar, lätt att fälla ihop, stadigt chassi och prisvärd. Tyvärr så finns det ännu inte en vagn som uppfyller allt men man får prioritera vad som gäller ens familj.

– Jag tycker det är värdefullt att kunna ha barnen vända emot sig!

– Den bör vara max 75 cm bred! Annars kan det bli problem att ta sig fram med lokaltrafiken. Egna suffletter är säkert trevligt och bra, men inget måste. Spara hellre ihop lite pengar och köp en vagn som ni kommer vara nöjda med, men stirra er inte blinda på en specifik vagn. Det finns många bra vagnar men man kan behöva kompromissa på olika punkter.

– 1. Om du redan har en singelvagn kan du lika gärna använda den i början; bebisarna är så små och vana vid att ligga nära varandra ändå. Det är en stor trygghet för dem att få ligga tillsammans på en liten yta så långt som det går. 2. Istället för att lägga pengar på en massa andra vagnar; köp en Bugaboo Donkey med en gång, alternativt använd singelvagnen så långt det går och köp sedan en Bugaboo Donkey. Det är värt pengarna tusen gånger om.

Stort tack till följande hjälpsamma tvillingföräldrar! Svaren är en sammanställning av deras många åsikter och mycket rikliga vagnerfarenheter, för dig som har mer specifika frågor går det bra att ställa dem i kommentarerna så kan några av föräldrarna säkert svara er direkt, alternativt att jag skickar frågorna vidare till dem. Tusen tack till Emeli Kangeby, Julia, Ingrid Mattsson Ingemansson, Sara Björk, Ellinor, Elin Bergström, Frida Lamberg Rönnqvist, Sandra Arousell, Emma Gilbertsson, Jennie Jansson och Elisabet Fernberg.

26 juli, 2012 4 kommentarer