Barnvagnar

Baby Jogger City Mini 4W – en första titt!

av Anna 23 maj, 2013

I sommar ska jag och min familj resa, för första gången ska vi flyga med barnen. Så just nu är ägnar jag största delen av mitt barnvagnsmedvetande åt att titta och tänka på resevagnar. Det kommer bli mycket av den varan på bloggen också den närmsta tiden. Senaste tillskottet till barnvagnsparken är en City Mini 4W, som till skillnad från den ”vanliga” City Mini alltså har fyra hjul istället för tre. Vagnen är ett recensionsex från Baby Jogger och jag har fått ett otroligt gott första intryck av den – stabil, löjlig lättkörd, båda barnen sitter otroligt bra och ihopfällning får andra vagnars ihopfällningsmekanism att framstå som ett dålig skämt.

Heltäckande sufflett, precis som på Baby Joggers alla vagnar. Suffletten har två tittluckor och ja, det är ju den här looken som gett upphov till att vagnen rent utseendemässigt jämförs med en alien… Jag kan se lite snarlika drags, men himla smart konstruktion är det i alla fall!Liten och platt ihopfälld, vilket är smidigt både vid förvaring i hemmet om man som jag råkar ha sju andra vagnar där också, men förstås även under själva resan. Jag kommer givetvis inte kunna hålla mig så provkörningen kommer börja på studs men det verkliga mandomsprovet – själva resan – sker i slutet av juni!

23 maj, 2013 15 kommentarer

Orbit Baby G2

av Anna 17 maj, 2013

Minirecension av Orbit Baby G2
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar. Inköpspris för Orbit Baby G2 ligger på cirka 9995 kr, då ingår både sitt- och liggdel.
Försäljning: Andrahandsvärdet på Blocket verkar ligga på omkring 5000-8000 kr.
Typ av vagn: Duovagn, med separat ligg- och sittdel. Jag har dock endast testat vagnen med sittdel.

Orbit Baby G2, vagnen med inbyggt paparazziskydd och en look som gör att man inte bör vara rädd för uppmärksamhet om man ska köra runt med vagnen i tätbefolkade områden! Ja ni hör ju, det finns nog ingen vagn som kan anklagas för att ens vara snarlik denna och det är ju onekligen unikt att lyckas vara just unik när utbudet av barnvagnar är större än någonsin förr. I Stockholm kan man se en Orbit rulla förbi då och då men det är ingen vanlig syn här heller, vilket egentligen är lite märkligt för sett till funktioner och användningsområde så borde det vara en vagn som går hemma i de flesta storstadsområden. Tidigare har Orbit profilerat sig som den miljövänliga vagnen, alla material är återvinningsbara och giftfria, men nu har man även satsat på att framhäva vagnens storlek i hopfällt läge. Mitt generella intryck är att Orbit Baby G2 är en synnerligen funktionsspäckad barnvagn, med ett stort utbud av finurliga tillbehör för den som gillar sånt.

Sittdelen är vändbar, faktiskt snurrbar! Den har både bakåt- och framåtvänt tre lägen: sitt, vilo och ligg. Även suffletten har tre lägen, vilket syns på bilderna ett till tre ovan. Suffletten är fantastiskt heltäckande och just den här vagnen har sufflett och dyna i ett av de nya color packsen som går att köpa separat till vagnen. Färgen heter Lime och är en uppfriskande grön nyans. Även om suffletten täcker väldigt bra så är tyget tunt och det är ändå ganska ljust i sittdelen. Men varken jag eller mina barn har tyckt att det har varit något som påverkat och jag kan nästan uppskatta att vagnen inte känns så instängd ens när suffletten är uppfälld. I fortsätter i den gyllende treenighetens tecken och tittar närmre på fotstödet som har, just det, tre lägen. Fotstödet är enkelt att reglera och ger bra utrymme för barnens fötter och ben.

Utrymmesmässigt så fungerar Orbit Baby G2s sittdel lika bra för båda min barn, som alltså är 2 respektive 4 år gamla och cirka 97 respektive 105 cm långa. I den aspekten har vagnen en lång livstid. Dock känns vagnen som tänkt att användas framåtvänd så fort barnet blir lite äldre. Tyvärr går fotstödet bara att ha i det kortaste läget när sittdelen är vänd mot den som kör vagnen, detta syns på både bild 2 och 3. Det gör att barnen får sitta med benen ihopdragna. De klagade visserligen inte, men lät hellre benen hänga löst utanför och jag som förälder tyckte att det såg mindre bekvämt ut. Som bild ett visar så är sittdelen framåtvänd med fotstödet i längsta läget en mycket bättre kombination för min fyraåring. Överlag upplever jag vagnen som anpassade för yngre barn, kanske upp till 1,5 – 2 år, även om äldre barn också ryms. Det gäller även körkänslan baserat på barnens vikt. Både mina väger cirka 15 kg, vilket är vagnens maxkapacitet. Med 2-åringen vänd mot oss är vagnen trevlig att köra och hyfsat enkel att styra, men sitter barnen framåt så hamnar lite för mycket vikt lite för långt bort från mig vilket gör att det krävs extra kraft när det är dags att svänga. På fjärde bilden syns G2 jämte Bugaboo Buffalo. Framtill är Orbit väsentligt smalare men över bakhjulen är den faktiskt centimetern bredare – 61 cm mot 60 cm, så i stort sett är de ganska jämnstora.

Som sagt, det finns en uppsjö av finesser hos denna vagn! Bild 1 visar handtagen på sittdelen, som används både för att lossa hela sittdelen från chassit, för att snurra sittdelen och för att justera sittdelens olika lägen. Bild 2 visar bygeln som är swing away-typen, a.k.a. den bästa sortens bygel om man frågar mig. Bygeln i Orbit Baby G2s sittdel har dessutom en bra vinkel så det finns mycket utrymme under. Bild 3 är på bromsen, en på vardera bakhjul. De hänger dock ihop så man ska bara behöva låsa en hjulet för att hela vagnen ska vara bromsad. Jag upplevde att bromsarna såg sköra ut men det verkar vara synvilla för de har hållit bra när vi använt vagnen. Bild 4 visar en liten snack box eller förvaringslåda. Man måste ta av bygelns klädsel för att använda den, men den sitter på himla bra och är väldigt praktisk. Vintertid tycker jag personligen att den här typen av barnvagnstillbehör har väldigt få användningsområden, men det är en perfekt sommargrej när lite vatten och fruktbitar kan vara sådant som barnet bör ha stadig tillgång till.

Lite närbilder på sittdelen, som faktiskt känns ombonad och ventilerad på samma gång. Och sen handtagen, som kanske är något av de mest ovanliga med vagnen. De är alltså individuellt ställbara med hjälp av knapp som trycks in. Det känns lite ovant inledningsvis men sen sitter det och då är handtagen enkla att reglera. Jag är osäker på om det finns tillfället då man vill ha handtagen i två olika lägen, upplys mig gärna om när det kan vara praktiskt, men jag gillar att det är ganska stor skillnad på högsta och lägsta läget – vilket också syns på bild 3. Där ser man också tydligt den inbyggda mugghållaren och det som är som små fack runtom. Ska man vara petig hade jag önskat små hål i botten, för om man är ute i regnet så blir det små simbassänger däri. Annars så uppskattar jag väldigt mycket yta där man kan lägga ifrån sig nycklar eller mobiltelefon lite tillfälligt.

Multifunktion är ett nyckelord. Vagnens varukorg, som vid en första anblick kanske kan framstå som svåråtkomlig eller rentutav obefintlig, är faktiskt ganska enkel att använda. Korgen händer under chassit på en skena, och kan lätt dras ut. Handtaget sitter ihop men öppnas med hjälp av en spärr så hela varukorgen funkar som en extra väska. Det är inte en överdrivet rymlig varukorg men man får plats med det viktigaste och den har en del smarta förvaringsfack inuti. Dessutom går det att komma åt varukorgen utan att ta av den från vagnen, då den har en öppning med dragsko som gör att man kan få in och ur mindre grejer utan att det blir för bökigt.

De tre nedre bildarna visar hur vagnen ser ut med sittdelen av, sen chassit och sittdel bredvid varandra i uppfällt format och den sista bilden är chassit ihopfällt med sittdelen staplad ovanpå. Chassit blir faktiskt riktigt kompakt ihopfällt och har en mekanism som låser ihop det automatisk, så det är lätt att bära runt på. Själva ihopfällning sker i tre steg och blev mer logisk när man hunnit genomföra den några gånger. Sittdelen går säkert att stapla ovanpå liggdelen även med själva sittytan nedåt, men då måste man ta bort bygeln först.

Något som känns riktigt smart med Orbit Baby G2, det är ståbrädan! Jag har provat många barnvagnar med ståbräda och det blir ju alltid en kompromiss mellan hur mycket benutrymme jag skulle vilja ha, gentemot hur mycket benutrymme man faktiskt kan få när ett barn ska glida fram bakom barnvagnen. Orbits vagn är så pass unik att den faktiskt kan användas med två ståbrädor samtidigt. Brädan är enkel att montera på och den har en upphängning så när barnet går för egen maskin behöver den inte störa alls. Som man ser på bilderna ovan så är det inga problem för min man att ta ut stegen. Det medföljer även ett handtag för chassit, så att barnet enklare kan hålla i sig. Bäst av allt, enligt min fyraåring, är att det ser ut som en skateboard.

Nackdelen med denna ståbräda är att den gör vagnen något snedbalanserad, när ena sidan av vagnen belastas med mycket mer vikt. På släta ytor, typ asfalt eller inne i stan, så är det inget problem men kör man i lite mer terräng eller när trottoaren lutar lite så måste man parera ståbrädan i viss mån.

Bild 1 visar något jag gillar med Orbit Baby G2 – tillgängligheten för barnet. De kommer upp en bit från marken och ser bra omkring sig. Jag upplever också att barnen sitter väldigt bra i sittdelen, den känns som sagt rymlig och bekväm. Vissa vagnar har sittdelar som känns ganska låga och djupa, vilket barnen ibland blir lite frustrerad av för de vill ju se och delta i det som händer runt omkring. Har man nyfikna barn som vill ta och känna på grejer så kanske det inte är lika kul att sittdelen gör världen så åtkomlig för barnen, men jag uppskattar att det håller dem roade även när vi kör lite vanlig mathandling inne på ICA. Som bild 3 visar så kan Orbit vara en riktigt smart shoppingvagn och man köper till sidokorgarna som tillbehör. De är upp- och nedfällbara så när de inte användas tar de ingen plats och behöver man dem så har man på några sekunder en massa extra förvaringsutrymme. Mycket enkelt och man slipper använda korg eller kundvagn inne i affären.

Bild 2 visar vagnen framåtvänd i viloläge. Min tvååring sov riktigt gott där i och trots att solen gassade rätt rejält den dagen, samtidigt som det blåste en del, så kändes sittdelen bra tempererad – både lite vindskydd och lite värmeutsläpp. Ju längre bakåt tyngdpunkten kom, som den gör när barnet sitter lite bakåtlutat, desto mer lättstyrd blev dessutom vagnen. Den fjärde bilden visar vagnen med snacktray på. Just när man ska titta på saker eller fika på café så är det onekligen ganska smidigt att sittdelen kan snurras. Sen ska den bara köras med barnet vänt antingen bakåt eller framåt, men stillstående går det ju bra att ha sittdelen vänd även åt endera sidan. Mitt sammanlagda intryck av Orbit Baby G2 är att den är en smart och genomtänkt barnvagn som antagligen inte riktigt kom till sin fördel just i vår familj, med två lite större barn och vars vikt ligger på maxgränsen. Det är mer en strosa runt-vagn än en vagn för långpromenad, och känns smartast i urbana miljöer. Jag uppskattar funktionerna, vilka vagnen verkligen är späckad med, och tycker om att den känns på riktigt anpassad även för kombinationen bebis + syskon på ståbräda. Det har länge varit på gång med en syskonlösning för Orbit, så det ska bli spännande att se hur den framtida utvecklingen för Baby G2 ser ut!

17 maj, 2013 4 kommentarer

Trille Viper 4S

av Anna 2 maj, 2013

Recension av Trille Viper 4S
Inköp: Denna vagn är en prototyp och ett recensionsexemplar. Inköpspris för Viper 4S ligger på 6495 kr, då ingår både sitt- och liggdel.
Försäljning: Andrahandsvärdet på Blocket verkar ligga på omkring 3500-5000 kr.
Typ av vagn: Duovagn, med separat ligg- och sittdel. Jag har dock endast testat vagnen med sittdel.

Trille Viper 4S är en vagn som har smugit sig in i mitt medvetande. Jag minns att jag hajade till när den fick Bäst i test av Råd och rön, just för att jag vare sig har sett eller hört särskilt mycket om den och helt plötsligt skulle den ha slagit alla andra vagnar på fingrarna… jag menar navkapslarna. För mig är Råd och rön ändå en slags institution för godkännande, och säger de att en vagn är bra så borde den ju vara bra. Helt plötsligt blev jag därför väldigt nyfiken på att bilda mig en egen uppfattning om Trille Viper 4S och sen jag fick hem detta exemplar har jag också i mycket större utsträckning lagt märke till vagnen ute på stan. Kanske är det fler som köper den efter att den blev Bäst i test, eller så är det bara jag som har blivit bättre på att notera den när den rullas ombord på tunnelbanan eller rullar förbi nere på gatan. Viper 4S beskrivs av återförsäljare som en unik duovagn med optimerad körkomfort, återstår att se om den kan leva upp till sitt rykte.

Mina barn är 2 respektive 4 år gamla. Den yngsta är cirka 97 cm lång och den äldsta är cirka 105 cm lång. Utrymmesmässigt så har Viper 4S en relativt generös sittdel, det är inte tight på sidorna för något av barnen och de skulle rymmas där i även vintertid när man har mer kläder eller kanske en åkpåse i vagnen. Längdmässigt kändes sittdelen ännu bättre. Min äldsta har förstås alldeles för långa ben, men han tyckte själv att det var bekvämt i vagnen och huvudet har fortfarande stöd mot ryggstödet. Min yngsta som är en knapp decimeter kortare fick väldigt bra plats och hennes ben skulle kunna växa en bit innan de helt tar i fotstödet. Längden på sittdelen är faktiskt något som är nytt på årsmodell 2013, den är numera fem centimeter längre än på de gamla årsmodellerna. Smart drag från Trilles sida, för som vagnen är nu kan den inte beskyllas för att ha en liten sittdel. Bygeln är också den generös för benen i och med att den sitter rätt högt upp. Trånga byglar är både obekvämt för barnen och bökigt för den förälder som ska hjälpa barnet i och ur vagnen. Bygeln går även att vinkla ned men den verkar inte vara avtagbar, vilket jag gärna hade sett att den var. Selen i sittdelen är en normal fempunkttsele, vadderade axelkuddar ingår.

När vi ändå är inne på det, så ska även framhjulsupphängingen var annorlunda från och med denna årsmodell. Jag har hört att vagnen tidigare har tenderat att vara trögstyrd men det tycker jag inte att den är nu. Kanske något tung ibland men hävkraften med handtaget högt upp är helt godkänd och det är mest när vagnen ska lyftas in i bilen som tyngden märks av. Uppdatering: Enligt nya uppgifter väger vagnen drygt 16 kg, vilket förklarar varför den känns tung när vi har lyft den. Vikten påverkar dock inte körupplevelsen så mycket, utan det är främst vid i och urlastning i bilen som den märks av.

Bild ett visar vagnen med sittläget, som i princip är fullt upprätt. Bild två är viloläget och den tredje bilden är förstå liggläget. Det är inte 100% plant men ett väldigt bra liggläge och min yngsta har sovit väldigt gott när vi varit ute på promenad med Viper 4S. Fällningsmekanismen är svår att fånga på bild och faktiskt inte helt okomplicerad att använda sig av, men som med det mesta så gäller det att över in den rätta knycken så blir det mycket lättare. Vagnen har samma lägen på sittdelen oavsett om den är framåt- eller bakåtvänd.

Den fjärde bilden visar suffletten i fullt utfällt läge, och med luckan uppfälld för extra bra vädring. Suffletten har bra täckning men jag önskar att den främre sufflettbågen var högre. Med suffletten väl uppfälld så finns det gott om utrymme under den men på vägen dit så slår den främre sufflettbågen nästan i barnets huvud. Det är framför allt ett problem om man bara vill ha suffletten halvt utfälld, vilket jag vill ganska ofta när det är soligt ut och barnet vill ha lite skugga för ansiktet men ändå kunna se ut bra. Däremot så sitter suffletten bra på plats, även om man kör i terräng så håller den sig i det läget den är ställd i. Bild 5 och 6 visar vagnens handtag i lägsta respektive högsta läget. Det finns ett flertal lägen däremellan. Jag tycker att högsta läget är väldigt bra och högt, det ger mycket benutrymme vilket gör att även längre föräldrar kan gå bekvämt bakom vagnen. Handtaget regleras enkelt genom att en knapp mitt på hålls in.

Dags för detaljer!
1: Varukorgen är normalstor men utrymmet upp till sittdelen är väldigt bra. Det går att stapla rejält på höjden och varukorgen är enkelt att komma åt från de flesta håll, oavsett i vilken riktning man har sittdelen.
2: Baktill på suffletten finns en liten förvaringsficka.
3: Att fälla vagnen är riktigt enkelt. Jag trycker ihop handtaget i lägst läget, vrider om handtaget i den riktning pilen visar samtidigt som jag trycker in handtaget lite mer, så viker vagnen praktiskt taget ihop sig själv.
4: De snurrbara framhjulen går självklart att låsa, vilket kan underlätta om man ska ta sig fram i lite extra grov terräng.

På bild 1 ser man hur Trille Viper 4S har ett ställbart fotstöd som går både att vinkla nedåt, uppåt eller ha rakt framåt. Min dotter kan, som bild t2 visar, sitta med benen helt rakt och foten mot fotstödet – vilket är ett helt okej benutrymme enligt mitt tycke, och dessutom en bra platta för barnen att vila fötterna mot. Bild 3 visar vagnen med sittdelen vänd mot föraren. Skymtar gör även bromsen, som är en vanlig fotbroms.

Trille Viper 4S har alltså stora lufthjul varav de två framtill är snurrbara, samt en vändbar sittdel. Detta är en efterfrågad kombination när det gäller vagnar som ska funka bra i terräng och jag tycker att Trillen gör bra ifrån sig även utanför asfalten. Den har fjädring baktill och det går att få upp ett visst gung, även om det finns andra vagnar som gör det ännu bättre. Vagnen är i alla fall inte stum och hjulen är stora nog att klara av ojämn mark, lite rötter och stenar. Jag tycker dessutom att Viper 4S har ett ganska bra rull, det krävs inte att jag aktivt skjuter vagnen framåt utan den håller farten fint. Vagnen var kanske något seg främst vad gäller svängarna vid första körning men det gav med sig väldigt snabbt efter lite användning, utan att jag ens behövde smörja upp den, och jag tycker att vagnen lämpar sig väldigt bra för promenader.

De två övre bilderna visar sittdelen i liggläget. Min dotter var sjuk när vi fick hem Trillen och den etablerade sig snabbt som hennes favoritfåtölj framför tv:n, så jag gissar att sitt komforten är väldigt god! Även i liggläget kan hon ha benen näst helt utsträckta och det syns ganska väl att det finns utrymme även på sidorna.

Jag tror att Trille Viper 4S kan se stor ut men i själva verket är den inte någon riktigt bjässe, även om den knappast kan klassas som en minivagn heller. Bredvid Bugaboo Buffalo ser de båda vagnarna i princip jämnstora ut, Viper 4S är dock lite mer fyrkantig i sitt format än vad Buffalon är – som ju smalnar av rätt mycket över framhjulen. Vagnen är 63 cm bred, vilket är 3 cm bredare än Buffalon. Jag upplevde inte att det var svårt att ta sig fram med vagnen inne i Stockolm city, inte heller i kollektivtrafiken kändes den för stor. Dessutom är det alltid till sin fördel med en vagn vars handtag kan bli väldigt kort när man ska åka buss eller tunnelbana. Då slipper man sticka ut och man slipper folk som går in i vagnen när de ska ta sig förbi. Trille Viper 4S bredvid Orbit Baby G2 är en ganska rolig syn, Orbit är så funktionsspäckad att det känns som att man skulle behöva en kurs för att inte missa någon smart liten spak. Trille Viper 4S är mycket mer funktionell och rakt på, vilket kanske låter tråkigt men jag kan uppskatta en vagn som är just en vagn och som lägger fokus på att uppfylla syftet att funka bra för barnet såväl som för personen som kör vagnen.

Jag gillar vagnen betydligt mer i uppfällt än i hopfällt läge. För även om fällningen av vagnen är väldigt enkel, så gör det ingen enorm skillnad. Den blir en aning mindre om den fälls i två delar, men jag tycker det är bra att den som synes kan fällas i ett stycke oavsett åt vilket håll man har sittdelen. Vagnen ryms utan problem i vår Opel Astra Kombi, men det är mycket mer en promenadvagn än en ha i bilen-vagn. Och min erfarenhet är verkligen att man inte kan få allt i samma vagn, med rymlig sittdel som en stor tvååring med varma kläder sitter bra i så går det inte att också bli pytteliten ihopfälld. Vagnen är 63 cm bred, så lite bredare än många andra vanliga vagnar – som brukar ligga runt 58-61 cm på bredd, men inte så bred att det stör.

Det jag skulle säga är ett starkt kännetecken för Trille Viper 4S, är hur den i mitt tycke gör så jämnbra ifrån sig när man slår samman allt jag skrivit om den. Den sticker inte ut som execeptionellt bra på något område, men inte heller är den riktigt dålig på något. Och visst känns chassit gediget och inte som ett hafsverk. Jag kan tänka mig att det var det som renderade den ett så bra betyg från Råd och Rön – jämn nivå vad gäller funktion och egenskaper. Vagnen funkar på promenad såväl som i stan, att den är stor ihopfälld tas ut av att sittdelen är rymlig, att den inte har så mycket funktioner utöver de grundläggande kompenseras av att bra pris, att den är något bredare än snittet vägs upp av att den faktiskt har fyra stora lufthjul och en klart godkänd körkänsla. Vi gillar Trille Viper 4S som en funktionell all round vagn och som en trevlig promenadvagn, och även om den inte är en stor kärlek för en barnvagnsnörd som mig så har jag inga problem med att se den som en trogen vän för någon som vill ha en barnvagn som gör det den ska och det utan onödiga krusiduller.

2 maj, 2013 17 kommentarer

En första titt på Njoy Bubble!

av Anna 12 april, 2013

Igår kunde jag så äntligen hämta ut den Njoy Bubble som legat och väntat på mig sen innan helgen. Det är alltid lika spännande att få se och klämma på en vagn för första gången. Fast jag har en ganska bra känsla för hur vagnar funkar genom att bara titta på dem så brukar jag alltid läsa igenom instruktionsboken ändå, och att montera suffletten var faktiskt inte helt logiskt den här gången men jag fick till det och en bra sufflett (i ett för mig ovant sufflettmaterial) visade det sig vara.

Jag har tidigare skrivit om Njoy Bubble, som är ett recensionsex jag fått skickad till mig från Big Baby, som ju är lite unik i och med att det är en fullfjädrad paraplyvagn – som är vändbar! Första intrycket är att det känns väldigt stabil, min dotter fick under mitt överseende klättra upp i den själv och vagnen stod stadigt på alla fyra hjul under tiden. Att vända sittdelen går på ett kick, så nu är det framför allt körkänslan och sittkomforten som jag planerar på att ta reda mer om.

Skriv en kommentar om du har något du vill att jag ska titta extra på vid testkörningarna av vagnen!

12 april, 2013 6 kommentarer

Bugaboo Buffalo

av Anna 9 april, 2013

Recension av Bugaboo Buffalo

Inköp: Denna vagn är en prototyp och ett recensionsexemplar. Inköpspris för Buffalo ligger på 11500 kr.
Försäljning: Vagnen är väldigt ny på marknaden, jag har dock hunnit se ett par stycken på Blocket för cirka 10000 kr.
Typ av vagn: Duovagn, som går att använda från födseln med liggdelen och från sex månader med sittdelen.

För någon vecka sedan lät Bugaboo via sin Facebook-sida meddela hur de tänker kring målgrupperna för deras numera fyra olika barnvagnsmodeller. Bugaboo Bee är stadsvagnen för familjer som är på språng, Cameleon³ är den ikoniska vagnen för familjen som söker allt i ett paket, Bugaboo Donkey är för familjeplaneraren som vill ha alla möjligheter och den nya Buffalo är terrängvagnen för föräldrar som vill ta sig fram överallt.

Nå, jag är ju inne på min 11e Bugaboo-vagn och tycker nog att den här uppdelningen kan ses på två olika sätt. Antingen som aningen snäv – nog är livet mer föränderligt än att man bara går i skogen eller bara shoppar i city? Eller så är den väldigt tillåtande. För visst kan det tolkas som att jag – som är stadsunge, söker vagnen som har allt i ett, planerar familjen och gärna promenerar i terräng – faktiskt behöver en av varje?

Fortsätt läsa

9 april, 2013 46 kommentarer

En första titt på Trille Viper 4S

av Anna 2 april, 2013

Först ut av alla roliga och spännande vagnar jag ska recensera under våren är Trille Viper 4S. Jag har fått många frågor via mail och kommentarer om den här vagnen, och det ihop med att Viper 4S av Råd&Rön utsetts till Bäst i test gjorde mig väldigt nyfiken. Trille har nu skickat över detta recensionsexemplar till mig och jag har hunnit ta vagnen på en testtur. Första intrycket är gott – min tvååring tycker väldigt mycket om att sitta vagnen och den har bra rull. Något svårhävd när handtaget är kort och vagnen uppfattas som stor och klumpig men är inte många centimeter bredare än Bugaboo Buffalo, som den står bredvid på bilden nere till höger. En längre recension kommer förstås komma om några veckor och då kan jag förhoppningsvis precis som vanligt gå in mer på detaljnivå!

2 april, 2013 2 kommentarer

Joie Mirus och Njoy Bubble – vändbara sittvagnar för alla!

av Anna 16 mars, 2013

Sen den här bloggens begynnelse har jag många gånger skrivit om bristen på vändbara sulkys/sittvagnar och även förundrats över hur stor utveckling som skett inom barnvagnsbranschen bara på de drygt fyra år som jag själv har varit förälder. Nu under våren släpps två nya vagnar på den svenska marknaden och de är ganska olika men har båda ett vändbart säte som gör dem ganska unika i sin kategori. Jag hoppas på möjligheten att kunna skriva mer insatt om dem längre fram men så länge så får vi hålla till godo med lite produktbilder och information från leverantör och återförsäljare.

Njoy Bubble har jag skrivit om tidigare, första gången var i maj förra året om jag minns rätt. I slutet av nästa vecka anländer den åtminstone till en svensk återförsäljare; Big Baby. Bilderna är inte helt rättvisande, då de vagnar som kommer till Sverige kommer ha ekrar istället för de täckta hjulsidorna. Vagnen kommer att finns i svart/svart, som på bilden, och svart/röd. Priset ligger på 2495 kronor. Chassit på Njoy Bubble är statiskt, istället vänder man ut och in på sittdelen och fäller över suffletten för att få sätet vänt mot sig, det verkar som en smart lösning på problemet med att ha sittdelen vändbar men bibehålla vagnen lätt och liten.

Joie Mirus är också det en vändbar sulky, i den mening att handtaget går att fälla över sittdelen så att man kan promenera med barnet vänt mot sig. Priset ligger på cirka 1595 kronor och vagnen släpps för försäljning nu under mars månad. Den kommer åtminstone i Stockholm att finnas för försäljning hos flera av de stora barnvagnskedjornas butiker (Babyland Vasastan, Babyproffsen Kungsholmen, Barnens Hus Kungens Kurva) och också hos Babyexperten på Sveavägen.

Det är mycket svårt att göra någon jämförelse av vagnarna med så lite fakta. De har ju olika lösning för att uppnå vändbarheten, men de ser också ut att ha olika typer av hjul, en har delat och den andra helt handtag, Joie Mirus ser ut att ha både fot och handbroms medan Njoy Bubble inte behöver det eftersom att den som kör vagnen alltid befinner sig på samma sida av vagnen. Båda vagnar ser också ut att ha en bra, täckande effekt. Återstår att se hur de känns att köra och i kvalitet, men håller de måttet där så tror jag att de blir farliga konkurrenter till alla ickevändbara resevagnar och sulkys – i synnerhet när vagnen ska användas till barn under ett års ålder. Men framför allt är det bara väldigt roliga när nya märken etableras på marknaden, extra mycket så när de tar med sig nya funktioner!

16 mars, 2013 11 kommentarer

Säg muu till Bugaboo Buffalo!

av Anna 13 februari, 2013

I morse fick jag klappa på Buffalon för första gången i mitt liv och nu har jag väntat hela dagen på att få skriva om den här, för en barnvagnsnörd, mycket omvälvande upplevelsen. Det är alltid svårt att veta var man ska börja, och jag måste poängtera att jag sett vagnen i en och en halv timme, samt provkört den i ett tiotal meter. Det här är inte en recension utan information och en beskrivning av vad Bugaboo Buffalo gjorde för första intryck på mig. För det första – namnet! Bugaboo har ju djurnamn som koncept (Frog, Gecko, Cameleon, Bee, Donkey) och Buffalon fick sitt namn eftersom att den precis som buffeln är terränggående och inte väjer för någon typ av underlag. Buffalon är konstruerad efter tre värdeord; den ska vara mångsidig, robust och rymlig. Det tycker jag att Bugaoo mycket tydlig kommunicerar med vagnen, även om jag skrattade till lite när de presenterade Buffalons målgrupp som personer/familjer som bor i lite större hus eller på nedre botten och har ett aktivt utomhusliv. Känner inte igen mig i beskrivningen riktigt och ändå slår mitt hjärta redan hårt för denna fyrhjuling. Att Sverige är del av den första lanseringsvågen känns dock logiskt, den lär troligtvis bli som mest populär här på den skandinaviska och nordeuropeiska marknaden. Jag tror fortfarande att Buffalon kan komma att bli en konkurrent till Cameleon, medan Bugaboo menar att de kompletterar varandra. I vilket fall som helst är den här typen av vagn något jag upplever som mycket efterfrågat i Sverige.

Det här är Steven Teuns, produktutvecklare som ligger bakom Buffalon och som hade benkoll på vagnen. Men de som känner mig kan nog gissa sig till att jag hade frågor som han dels aldrig fått förut, dels faktiskt inte kunde svaret på. Så jag kommer att fylla på med ytterligare information om vagnen framöver! Buffalon kommer att komma i samma basfärger som Donkeyn, det vill säga svart och sand. Och ja, jag frågade om den kommer i All Black. Det var inget som fanns inplanerat just nu, men samtidigt är det något som skulle kunna dyka upp i framtiden. Vad gäller topset så kan man till Buffalon välja mellan blå, petrol, svart, off white, röd och rosa. Vagnen släpps i Sverige den 15 mars och priset hos svenska återförsäljare kommer att vara 11500 kr. Donkey Mono kostar 12000 kronor och Cameleon3 kostar 10500 kronor. Med Buffalon ingår chassi, hjul, ram, sittdel och liggdel, bygel samt sufflett och regnskydd. Alla existerande tilbehör kommer att funka även på Buffalon, utom solsufflett, bilstolsadaptrar och ståbrädeadaptrar. Den senare delar Buffalon med Donkeyn. En annan nyhet är att Bugaboo släpper två nya transportväskor för sina vagnar. En Transfer comfort bag som passar för Cameleon, Donkey och Buffalo, samt en annan för Bee. Dessa kommer någon gång i vår, jag återkommer med mer information och bilder inom kort.

Vad jag gillar med Buffalon är inte bara att den är Donkeyns och Cameleons kärleksbarn med de bästa egenskaper från de två vagnarna kombinerade, utan att Bugaboo har tagit två genomtänkta barnvagnar och tänkt igenom koncept och funktioner en gång till. I princip ALLT på Buffalon kan göras med ett enhandsgrepp. Sittdelen kan tas av med en hand, bygeln öppnas och stängs med en hand, sittdelen justeras mellan de olika lägen med en hand och vagnen fälls ut med en hand. Ni läste rätt, Buffalon har Cameleon3s uppfällning – ingen spärr behöver tryckas in utan det är bara att ta tag i handtaget och dra upp chassit till fullt utfällt läge. Storleksmässigt är Buffalon med sina 60 cm lika bred som Donkey Mono och Cameleon. Vagnen väger 11,9 kg, ett kilo mindre än Donkey Mono men cirka tre kilo mer än Cameleon. Sittdelens viktkapacitet ligger på 23 kg, medan övriga vagnar från Bugaboo har en maxvikt på 17 kg. Varukorgen tar 10 kg och som en av de första vagnarna på marknaden så är Buffalon godkänd för belastning av handtaget med upp till 6 kg. Handtaget har, som syns på bilden ovan till höger, inbyggda krokar. Att hänga skötväskan på barnvagnen är inte direkt något nytt men det är i princip alltid en variant av civil olydnad, då vagnarna sällan är testade och godkända för den typen av handhavande. Den här funktionen tycker jag är toppen och den gör att Buffalon rent tekniskt har större lastkapacitet än Donkey Mono, som ju är godkänd för 10 kg i varukorg och 5 kg i sidokorgen.

Buffalon har fyra skumfyllda hjul. Inledningsvis skulle vagnen haft lufthjul precis som Donkeyn, men så sent som i november fann Bugaboo äntligen den rätta typen av skum, som är hållfast men inte för massivt. Fördelen som Bugaboo ser det är att man inte behöver se över lufttrycket på hjulen utan det är alltid jämnt och korrigerat , samt att risken för punka elimineras. Jag fick själv precis nu i januari min första punka någonsin på vår Bugaboo Donkey, och då har den rullat mycket flitigt sen juli 2011. Men jag vet att skumhjul är populärt. Hjulen på Buffalon har samma dimension som på Donkeyn. Ett plus ett ger två, och ja, hjulen kan i teorin bytas de två vagnarna sinsemellan. Men. Donkeyn är inte godkänd för att köras med skumhjulen och väljer man att göra det är inte garantin giltig längre. Däremot så menade Steven på att Buffalon kan köras med luftdäcken, den kommer inte att säljas med dem men om man som konsument själv väljer att köpa Donkeyns lufthjul separat så kan man använda dem på Buffalon. En tanke med det är ju att vagnen blir lättare med lufthjul, skumhjul väger ganska mycket mer i mitt tycke. Däremot, av det lilla jag körde vagnen, så tycker jag inte att själva körkänslan verkade påverkas så väldigt mycket av att det var foamdäck.

En underbar nyhet är att Buffalon är hög! Väldigt hög! Både i sittdel och i handtag. Handtaget är 112 cm i högsta läget och cirka 93 cm i lägsta läget. Sittdelen sitter faktiskt en decimeter högre upp jämfört med hur den sitter på Bugaboo Cameleon, och Buffalon kan därmed användas som barnstol vid restaurang- och cafébesök. Sittdelen är också rymligare och verkligen så väl utformad för oss uppe i norden som behöver bylta på våra barn. Nedan kommer en radda med mått för Buffalon samt jämförelse mått för Donkeyn. Sammanfattat kan jag säga att fotstödet är i ungefär samma storlek som Donkeyn och Cameleon, sittytan är jämnstor med Cameleons medan ryggen är flera centimeter bredare. Innan jag radar upp måtten så kan jag med glädje meddela er som tycker att selen på Donkeyn är tight, att Buffalons sele är cirka fyra centimeter längre i axelbanden och eventuellt också en bit längre i midjebanden. Som gjort för barn med mycket vinterkläder!

Jämförelsemått för sittdel – Buffalo vs. Donkey (Cirkamått, mätta av mig med måttband)
Ramen
Buffalo 88 cm – Donkey 86 cm
Ryggstöd
Buffalo 48 cm – Donkey 50 cm
Bottenplatta till sufflett
Buffalo 60 cm – Donkey 60 cm
Fotstöd
Buffalo 21 cm – Donkey 21 cm
Sittdjup
Buffalo 26 cm – Donkey 23-24 cm
Sittbredd – ytterst/innerst på sittplattan
Buffalo 30cm/26 cm – Donkey 27cm/23 cm
Ryggens bredd på mitten
Buffalo 36 cm – Donkey 32 cm

Lite övriga mått på Buffalon: Från änden på bakhjulet till änden på framhjulet är det cirka 80 cm, vagnen är ju 60 cm bred medan handtaget är cirka 48 cm brett. Det går alltså innanför hjulen. Buffalons handtag höjs och sänks i fasta steg, precis som på Donkeyn, Bee+ och Cameleon3. Ingen risk för glidchassin alltså.

Min barndomsvän Britta, för dagen lämpligt klädd i Cameleons kommunikationsfärg orange, och hennes yngsta dotter Märta, 10 månader gammal, 77 cm lång och 10 k tung, testar Buffalons terrängläge som det är enkelt att slå över till. Framhjulen ska låsas i framåtvänd position, sittdelen justeras till sittläget samt vändas mot den som kör vagnen, och sen trycker man in fällningsknapparna och kickar ihop hjulaxlarna mot varandra. Terrängläget finns ju även på Cameleon och Donkey. Jag kan i ärlighetens namn erkänna att jag testat det en gång på Donkeyn, aldrig på Cameleon och att jag inte heller känt behov av det. Eftersom att det är enklare att få till på Buffalon så kanske jag skulle använda det om jag ägde vagnen men i mitt tyckte är det inte en funktion som gör något extra för vagnen. Men så är jag ju förstås inte riktigt den där terrängmänniskan som Buffalon har som primär målgrupp.

Bygeln på Buffalon är alltså en swingaway-bygel, precis samma som på Cameleon3 så just bygeln är kompatibel med bägge vagnar. I övrigt består Buffalon till 75% av samma beståndsdelar som Donkeyn, vilket jag tycker märks. I de flesta avseenden är det Donkeyn som Buffalon är mest lik. Körkänslan är densamma, robustheten i chassit är precis som på Donkeyn och även chassits formmässiga utformning påminner om Donkeyn, även om vinklarna är annorlunda. Handtaget är också av samma typ som på Cameleon3. Buffalon har fotbroms som på Donkeyn, Donkeyns fällning av sittdelen och en snarlik varukorg. Buffalon erbjuder dock mer benutrymme för den som kör vagnen, den är verkligen ett väldigt bra alternativ för långa föräldrar. Det innebär även att det finns mer plats för ett äldre syskon på ståbräda.

Buffalon kan antingen fällas i ett stycke och får då måtten 88x54x34 cm. Jag skulle inte säga att den blir liten ihopfälld, men mer kompakt än Donkey Mono och framför allt kändes ihopfällning och i synnerhet uppfällning mycket smidigare. Jag älskar min Donkey som ett tredje barn men jag knyter näven i fickan varje gång den ska in och ut ur bilen, för det är faktiskt inte gjort i en handvändning. Där vinner Buffalon definitivt fighten. Samma när det gäller suffletten. För Buffalons sufflett är helt underbar! Jag vet inte vad jag ska göra med mitt privata lager av barnvagnsdraperier nu när både Brio och Bugaboo släpper vagnar med suffletter som gör dem helt överflödiga, men jag blir inte direkt ledsen.

Buffalons sufflett är lika stilren och snygg som de på de andra Bugaboo-vagnarna, men den har utrustats med en dragkedja som kan öppnas upp så att suffletten förlängs till ett tredje steg. Jag försökte luska så mycket jag kunde i Buffalons kompatibilitet med Donkey och Cameleon. Sufflettfästena är desamma, så rent tekniskt kan man fästa dem på Donkeyns chassi. Med bredden på överdelen av sittdelen skiljer ju med cirka fem centimeter, så suffletten kommer antagligen sitta väldigt hängigt och släppa in luft i sidorna. Jag ska inte döma ut det helt förrän jag sett själv hur det ser ut, men det lät inte som en hit. Däremot är Buffalons sufflett precis som Donkeyn upphöjd en bit vid ryggstödet, så det finns utrymme även för lite längre barn. Som tidigare nämnts så kommer det förstås att komma en solsufflett även till Buffalo. En bra sak med Donkeyn är att det själv går att justera var på ramen som man sätter sufflettfästena, och det skiljer ungefär fyra centimeter mellan högsta och lägsta läget. Jag kommer att publicera ett blogginlägg med bildgenomgång av det inom kort, eftersom att det är en vanlig fråga från er läsare. Tyvärr måste jag meddela att man av någon anledning inte har konstruerat Buffalons ram på samma sätt. Den har precis som på Cameleon skum både vid fotstöd (bra! mindre risk för repor där!) och vid huvudändan. Suffletten kan bara sättas på ett ställe och alltså inte höjas alls.

Bugaboo Donkey har ju dragits med stora problem med knarrande chassin, något man på Bugaboo jobbar intensivt med att felsöka och åtgärda. Enligt Steven så fanns det ingen risk att Buffalon skulle drabbas av detta problem, eftersom att chassit är mer stabilt när det inte är konstruerat för att växla mellan mono och duo. Generellt är Buffalon byggd för att vara en riktig draghäst och ska kunna användas dagligen i flera år utan att tappa i funktion och förmåga. Bugaboo är väl medvetna om att deras vagnar används och återanvänds och det känns som ett både modernt och miljövänligt tänk att konstruera vagnarna därefter.

Så vad tycker jag om Bugaboo Buffalo? Jag tänker att den borde attrahera alla som bor i länder med fler än två årstider och alla som rör sig i blandad terräng. Jag tänker vidare att den blir en självklart kandidat för alla som söker en vagn med hög maxvikt men som ändå har vändbar sittdel. Mina egna ungar börjar eller har redan passerat den magiska 15 kgs gränsen som gör majoriteten av vändbara vagnar till icke-kandidater, men med 23 kg i maxvikt så kommer de om de (och vi föräldrar) vill kunna åka vagn i år framöver. Buffalon är ett trevligt besked för alla med stora barn, för alla som är långa, för alla som vill packa mycket och gå mycket. Konkurrerar den ut Donkeyn? Nej, jag tycker inte det. Donkeyn är en vagn för ”familjeplaneraren”, som Steven Teuns sa vid presentationen av Buffalon, och den är den enda syskonvagn som kan omvandlas från att användas till en, två eller tre (med ståbrädan) barn på ett så enkelt och innovativt sett. Kanske är det färre av de som inte planerar för fler barn som köper en Donkey Mono nu när Buffalon finns, så kan det bli. Konkurrerar den ut Cameleon? Både ja och nej. Jag föredrar Donkey- och Buffalo-stuket men Cameleon är verkligen ikonisk och har mer en accessoar-aura än vad Donkey och Buffalo någonsin kommer få. De kan säkerligen samexistera men de är ändå konkurrenter, åtminstone i ögonen hos vissa grupper av konsumenter.

Jag kan inte säga så mycket om Buffalon egentligen, vilket jag vet motsägs av att jag precis har skrivit en mindre uppsats om den, men jag vet att den ger mersmak. Bugaboo har ju haft mig som i en liten ask i många år nu, men jag tror att det finns en risk att de med Buffalon låste locket och slängde bort nyckeln. Jag får förstås återkomma med en riktigt recension den dag jag ägt en Buffalo länge nog för att recensera den in i minsta beståndspart, men som det känns nu så är jag fast. Betyder det att min Donkey får flytta? Det kan endast framtiden utvisa, men oj vad jag ser fram emot den här barnvagnsvåren!

13 februari, 2013 37 kommentarer

Brio Smile

av Anna 17 januari, 2013

Recension av Brio Smile

Inköp: Denna vagn är en prototyp och ett recensionsexemplar. Inköpspris för Smile är 4995 kr för enbart sittdel, 6495 kr för sittdel och liggdel. Mjukliften kostar 1295 kr.
Försäljning: Vagnen är ny på marknaden, har inte sett någon säljas begagnat än.
Typ av vagn: Duo- eller kombivagn.

I min årskrönika för 2012 utnämnde jag Brios senaste modell till årets nyhet och jag tycker fortfarande att Brio Smile tillför något nytt och friskt till barnvagnsutbudet i Sverige. Efterfrågan på en vändbar sittvagn, med möjlighet till liggdel och utrustad med fyra lufthjul, har varit stor men valmöjligheterna har varit små. Bäst hittills har Bugaboo Donkey varit. Men Donkeyn för ett barn (mono) kostar 12000 kronor. Smile kostar hälften av det.

Fortsätt läsa

17 januari, 2013 37 kommentarer

Lite mer bilder på Emmaljunga Monkey

av Anna 3 januari, 2013

Något är bättre än inget, tänker jag envist påstå och lägger därför upp dessa bilder trots att det är av sämre än kvalitet än de jag vanligtvis brukar publicera här på bloggen. Det är alltså Emmaljunga Monkey som har blivit förevigad med min mobilkamera ur olika vinklar. Monkey Double blir ju varken smalare eller kortare ihopfälld, men förstås avsevärt mycket plattare. Sittdelsbygeln är konstruerad för att man ska kunna bära vagnen i den så det är faktiskt hyfsat enkel att få ett bra grepp om vagnen, även om man inte har ett armspann på två meter.

Den första bilden i den här bildserien är för att ge lite storleksperspektiv på bredden på Monkeyns sittdel. Det är en 50 cl petflaska som alltså passar perfekt. Sen finns det lite mer utrymme om man trycker undan stoppningen. Personligen gillar jag Monkeyn mycket mer som syskon- än som singelvagn, det där dubbla framhjulen med stänkskydden kommer jag inte överens med. Bilderna är tagna på Babyexperten i Stockholm och lämpligt nog stod där även en Babyzen YOYO. Färgåtergivning är lite tokig, vagnen är egentligen mer röd än orange, men storleksmässigt stämmer förstås allt. Monkey Single är alltså i samma storlek som pyttelilla YOYOn men har avsevärt mycket smalare säte än YOYOn. Svårt att förstå!

Men egentligen handlar det inte om själva bredden på sittdelen utan jag upplever det snarare som ett konstruktionsfel. Jämför man Monkeyns sittdel med Bugaboo Donkeys så sitter barnet mer framför sittdelsramen, så är barnet bredare än ramen är så är det inte ett lika stort problem. Men Monkeyns sittdelar är mycket djupare och därför måste barnet rymmas inuti ramen, som är väldigt väldigt smal. Det blir därför mycket snabbare trångt för barnets armar och axlar i Monkeyn än i Donkeyn, trots att måtten i rena centimetrar inte skiljer så mycket. Därtill är suffletten väldigt låg, den skulle behöva fästas högre upp på ramen (med mycket mindre sufflettfästen, dessa är klumpiga och stjäl utrymme från barnets armar) och kanske ha en till båge så att tyget kommer högre upp över barnets huvud. Nu tror ju jag att Emmaljunga är bra på att förvalta och förädla sina barnvagnsmodeller så förhoppningvis kommer framtid Monkeys ha en annan lösning på detta problem.

3 januari, 2013 2 kommentarer