Duovagn

Stokke Crusi

av Anna 19 maj, 2014

Recension av Stokke Crusi
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar, inköpspriset för Stokke Crusi med sittdel och liggdel ligger på omkring 12000 kr.
Försäljning: Det finns för närvarande ingen Stokke Crusi till salu på andrahandsmarknaden.
Typ av vagn: Duovagn med separat liggdel och ergonomisk sittdel.

Vad gäller barnvagnar så är nog Stokke för många mest kända för sin vagnsmodell Xplory, som verkligen har en siluett som skiljer sig från mängden. Crusi är mer klassisk i just det avseendet men delar en del andra egenskaper med sin kusin. Faktum är att Stokkes vagnar även delar riktiga delar – Crusi kan göras om till syskonvagn och den sittdelen är samma som används på Stokke Scoot. Den här recensionen fokuserar dock på Stokke Crusi som singelvagn, och detta härligt färgglada exemplar har främst körts med bebisen på tre månader som passagerare i både sitt- och liggdelen.

Jag minns fortfarande första gången jag såg Crusis liggdel live, på en barnvagnsmässa för ett par år sedan. Den är rätt iögonfallande i sin storlek och utformning och gjorde verkligen intryck på mig. Liggdelens väggar är tjocka och mjuka, och madrassen är välstoppad och väldigt mjuk den också. Trots att liggdelen är så ombonad så är det återstående liggdelsutrymmet ändå väl tilltaget och de flesta barn kommer utan problem kunna få plats i liggdelen ända tills de når maxvikten om 9 kg. Att köra vagnen med liggdelen på kändes först nästan överväldigande, det kändes som att mitt synfält reducerades men det visade sig vara något ögat snabbt vande sig vid och i slutändan uppskattade jag både liggdelen storlek och att den var högt placerad. Det gjorde att mitt barn kunde sova i sin favoritposition – med armarna rakt utsträckta – samtidigt som jag hade god insyn och lätt för ögonkontakt. En liten detalj med liggdelen, som jag ändå uppskattade mycket, är att det mitt i sufflettens ytterbåge, den innan solkepsen, finns en liten ögla. Perfekt att fästa en rolig barnvagnsleksak i och till skillnad från när man fäster en leksak med en ring så finns det ingen risk att den glider eller lossnar när den hängs på det här viset. Dessutom gick det alldeles utmärkt att fälla in och ut solkepsen med leksaken hängandes i öglan.

1: Liggdelen har ett smart liggdelslock som kan öppnas upp med dragkedjor i sidorna, så att man kan lyfta i och ur barnet utan att ta av hela.
2: Liggdelslockets fästs riktigt ordentligt med gummiöglor som hakas på en metallkrok. Praktiskt och dessutom helt ljudlöst att lossa, till skillnad från kardborrfästen som alltid gör ett visst ljud när det öppnas upp.
3: Öppnar man upp dragkedjorna i liggdelens kanter så finns där bärhandtag att vika fram.
4: Välventilerad botten under liggdelens madrass, för god luftcirkulation så att liggdelen kan hålla sig sval även varma sommardagar.
5 & : Idiotsäker fästning av liggdelen, enligt samma princip som de flesta babyskydd. När pricken är grön så är liggdelen ordentligt iklickad på chassit, när den är röd så sitter den inte fast. Liggdelen lossas med en intryckbar spärr på varje sida.

Oavsett om man har liggdel eller sittdel på chassit så är varukorgen stor och lätt att komma åt, att ställa in en hel fullpackad matkasse görs enkelt utan bök. Den bakre ändan av varukorgen är uppvikbara och har en åtdragbar stropp, så om man fyller den med lätta men stora saker, t.ex. filtar eller kläder, så går det att dra åt kanten så att inget trillar ur. Enligt Stokkes hemsida så ska maxvikten för varukorgen vara 15 kg, det är ovanligt mycket ifall det stämmer, men den känns ganska stark trots att den består av textil. På exempelbilden ovan har jag packat varukogen med en normalstor skötväska, en bärsele och två jackor men har mycket utrymme kvar, framför allt på höjden.

Bildraden längst ned i collaget nedan visar utsidan liggdelens kortända. Den lilla tryckknappen man kan fästa liggdelslocket i är riktigt smart, även om man tar av hela så finns det ingen risk att den råkar hamnar på den skitiga marken utan man kan riva undan locket i all hast tryggt förvissad om att den hänger kvar från sin knapp. De små förvaringsfickorna är i lagom storlek för att förvara mobil, nycklar och dylika viktigheter i.

Sittdelen till Stokke Crusi är rätt speciell. Som bilderna nedan visar så funkar den att använda med både ett tre månader gammalt barn och med ett tre år gammalt barn. Maxvikten för sittdelen är standard, alltså 15 kg, och min treåring väger numera lite mer än så. Men utrymmesmässigt sitter hon hur bra som helst, inte tight på bredden och med luft kvar mellan huvudet och suffletten. I hennes ålder och storlek är det rätt ovanligt med en sittdel där hon inte ens behöver sitta med knäna uppdragna. Avståndet mellan henne och bygeln är också stort. Det här känns som en sittdel som verkligen skulle göra sig väl för den som har barn som inte är så gamla och där orken är liten, men som rent fysiskt är stora för sin ålder.

Som bilden tydligen visar skulle bebisen nästan få plats på liggdelens längd två gånger om. I sittdelen ligger han uppkrupen i den skålade delen av sitsen, och vi använde endast liggläget när han låg i vagnen. Det finns ett särskilt spädbarnsinlägg för sittdelen som gör sitsen bättre anpassad för en bebis men på den här bilden så används inte det och det funkade bra ändå.

Det ställbara fotstödet är helt klart en aspekt av vagnen som bidrar till att sittdelen känns så rymlig. Bilderna nummer 4 till6 i collaget nedan visar fotstödet tre olika lägen. Även det kortaste läget har som ett hål mitt i sig, vilket är typiskt för Stokkes vagnar. Maximalt utdraget så kommer fotstödet på ett bra avstånd från sittdelen. Skulle man av någon anledning inte vilja använda det alls så går det också att ta loss helt. Bild 3 i collaget visar själva reglaget för fotstödet, en spärr som hålls inne och sedan drar man utåt eller trycker inåt tills fotstödet klickar i önskat läge.

Bild 1 i collaget ovan är en närbild på handtaget, där det finns ett fäste för Stokkes egna mugghållare. Bild 2 visar hur sittdelens sufflett har en vädringsficka som kan öppnas upp för bättre luftinsläpp när det är kvavt väder. Sittdelen är enkel att klicka av och på chassit, bild 1 nedan visar både den vita spärren som ska hållas inne – det finns förstås en likadan på andra sidan – och den pedagogiska lilla markering som visar grönt när sittdelen sitter fast som den ska, och rött när den inte gör det. Framåtvänd har sittdelen två olika lägen, viloläge (bild 2) och helt upprätt sittläge (bild 3). Bygeln är, som det syns på bild 4, avtagbar i båda ändar. Det är en riktigt en swing away men inte heller en vanlig fast bygel. Den är böjbar, så den går inte att få undan helt från sittdelen utan att tas loss i båda ändar, men kan man hålla den ur vägen trots att den sitter fast i sittdelen på ett ställe. Bild 5 visar sittdelen rakt framifrån, med fempunktselen vars axelfästen kan regleras i höjd. På den här bilden kan nog sittdelen se rätt trång och grund ut men som sagt, en stor treåring rymdes ju fint så det är en synvilla vill jag påstå, orsakad av att också sittdelen har bra med stoppning. Bild 6 visar slutligen sittdelen med spädbarnsinlägget i.

Sittdelens olika lägen regleras med hjälp av en liten knapp som hålls in. Bakåtvänd har sittdelen förutom sitt-, och viloläge också ett liggläge. Det är inte helt plant men lutningen är väldigt liten och liggläget är precis lagom för en förkyld bebis som gärna får ha huvudet lite i högläge. Bildraden under visar sufflettens alla olika lägen. Solskärmen på både ligg- och sittdelen kan antingen vikas in eller också tas loss helt med en dragkedja. Suffletten har flera olika lägen och fullt utfälld ger den ett bra solskydd framför allt i sitt- och viloläget, i liggläget hade man kunnat önska att solskärmen varit lite annorlunda vinklad för att solstrålarna ska missa det kortare barnet som har huvudet lägre placerat i sittdelen.

Något jag gillar med Stokke Crusi är som sagt höjden, även sittdelen är högt placerad och även om det innebär att även större barn måste lyftas i och ur vagnen, barn ska aldrig klättra i själva på grund av tipprisken, så tycker jag att det är enklare att kommunicera när man kommer närmre varandra. Vagnens handtag går att få relativt högt men har tyvärr bara två olika lägen, som bild 1 och 2 nedan visar, och dessa lägen är rätt snarlika i höjd. Det högsta passade mig bäst, jag är 170 cm lång, och jag kunde gå med vagnen så utan att sparka i men har man väldigt långa ben kanske men vill ha möjlighet till mer steglängd än så. Det är nästan lite märkligt att handtaget bara har två lägen när så många andra detaljer hos vagnen är mycket mer användvarvänliga med flera olika val – sittläge på sittdelen, sufflettpositioner osv. Bild 3 visar en av två spärrar på chassit som ska hållas inne för att det ska kunna fällas ihop.

Hjulen på Stokke Crusi är punkteringsfria i plast, framhjulen är svängbara men går att låsa. Hjulen är tyvärr ihop med brist på fjädring Crusis svaga punkt. Det finns mycket lite studs i hjulen och vagnen känns stum på grov grusväg eller annat ojämnt underlag. På asfalt och plattlagd trottoar, eller inomhus i köpcentrum och butiker, så rullar Crusi fram både tyst och smidigt men vagnen lämpar sig i mitt tycke dåligt för terräng och blir då något skakig och hoppig. Bromsen på bild 6 är orange, Stokkes kommunikationsfärg och den är både lätt att låsa och lossa.

Stokke Crusi fälls i två delar – chassit för sig och sitt- eller liggdelen för sig. Att fälla chassit är väldigt enkelt, handtaget trycks in maximalt, spärrarna trycks in och sedan viks chassit på mitten. Det finns ingen spärr som håller det ihopfällt. Chassit är väldigt lätt men blir rätt långt. Liggdelen är som sagt stor och att stapla den på chassit är inte helt smidigt. Ihop med sittdelen så är det desto enklare att få vagnen till ett kompakt paket.

Det finns mycket att gilla hos Stokke Crusi, många detaljer som känns bra uttänka och faktiskt är funktionella på riktigt snarare än att bara se snygg ut, men även en del saker som fungerar mindre bra. Liggdelen är både mysig och genomtänkt, med sin storlek kan den kombineras med både mjuklift eller åkpåse om man skulle vilja. Även sittdelen är riktigt rymlig och bekväm för både väldigt små och stora barn och varukorgen är stor och tålig. Som stadsvagn och för shopping funkar Crusi väldigt väl men den är inte lika väl anpassad för skogspromenader. För att fungera bättre i terräng hade jag antingen önskat mer fjädring i chassit eller en annan typ av hjul. Helst både och, om man får drömma! Bor man däremot inne i stan och kör mest på plant underlag så känns Crusi som en vagn som kan vara intressant att spana in. Har man dessutom stora, eller kanske framför allt långa barn, så är Crusi en vagn som går att använda länge med både liggdel och sittdel.

19 maj, 2014 6 kommentarer

Emmaljunga Super Viking

av Anna 24 april, 2014

Recension av Emmaljunga Super Viking.
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Emmaljunga via Babyexperten. Ordinarie inköpspris för Emmaljunga Super Viking med chassi, en sittdel, en liggdel och syskonvagnsadapter är cirka 8850 kronor.
Försäljning:Det finns ett litet antal Super Viking ute på andrahandsmarknaden så exakt värde är svårt att säga men det ligger relativt högt, en vagn med endast sittdel går för cirka 5000 kr.
Typ av vagn: Duovagn, separat ligg- och sittdel, samt syskonvagn, på längden.

Varning för barnvagnssnusk! Men när jag la upp en första bild på denna Emmaljunga Super Viking på Instagram så skrev jag något i stil med att ”nu är min Emmaljunga-oskuld tagen”. Det är inte helt sant, för jag har tidigare kört en Emmaljunga från 70-talet och även en Nitro under en kortare period, men det känns ändå så. När jag väntade mitt första barn så var det i princip bara Emmaljunga och Brio jag kände att valet stod mellan, och just då fanns ingen EL-modell som tilltalade mig. Men första gången jag såg Super Viking på bild så kände jag att det kunde vara en vagn för mig. Efter att ha kört vagnen i en dryg månad i många olika sorters terräng, med ett barn och med två barn i, så är min åsikt att Super Viking en väldigt väl genomförd och smart barnvagn som det är riktigt trevligt att ta en promenad tillsammans med.

Vi börjar med hur vagnen funkar för det minsta barnet och jobbar oss uppåt i barnaskaran, tycker jag. Bebisen har nu blivit 11 veckor gammal men med Super Viking behöver man inte tänka så jättemycket på bebisens längd i alla fall (maxvikt för liggdelen är som vanligt 9 kg), för den är väldigt rymlig. Min vanliga mjuklift går i liggdelen med stora marginaler och något som verkligen sticker ut med denna liggdel är hur mysig och ombonad den känns. Madrassen är så fluffig, det känns lite som att lägga sin bebis i en lyxig hotellsäng. Suffletten går att ha i flera olika i lägen och som mest utfälld så är den lite framåtlutad, så solskyddet för barnet blir bra. Kombinerat med liggdelslocket, som fästs med kardborre och tryckknappar, så kan man skärma av väl för vind och väder. Liggdelen har sitt bärhandtag inbyggt i suffletten och den lossas från chassit genom en mekanism som sitter på undersidan, i liggdelens fotända. Vagnen kan fällas med liggdelen på och den sitter tillräckligt högt upp för att man ändå ska ha bra tillgång till varukorgen. Ett annat plus med Super Viking som liggvagn är att liggdelen är högt positionerad på chassit, så man behöver inte böja sig djupt ned för att komma åt bebisen och är man en längre förälder så är det skonsammare mot ryggen med en högre vagn. Då jämför jag framför allt med den Bugaboo Donkey jag vanligtvis kör min bebis i.

Emmaljunga Super Viking har en vändbar ergonomisk sittdel, det vill säga hela sittdelen fälls och inte bara ryggstödet – sittdelen är skålformad och barnet sover i en ”sittposition”. Sittdelen har fyra lägen men det fjärde och mesta liggläget är inte avsett för att användas med barn i sittdelen utan är läget som ska användas när vagnen fälls med sittdelen på. På bilden ovan, bilderna 4 till 6, så syns i tur och ordning sittläge, viloläge och liggläge. Bilderna 1-3 visar sittdelens sufflett i olika positioner. Suffletten är enkel att reglera, inga knappar behöver tryckas in, och sitter snyggt i alla lägen iom med att kardborre på sittdelsryggens kant håller sufflettyget spänt och på rätt plats. Fullt utdragen är suffletten väldigt vältäckande även i liggläge.

Super Vikings sittdel är lite unik i ett avseende, och det är maxvikten den är godkänd för. Hela 24 kg barn kan man lästa i, när vagnen körs som singelvagn. Jag var lite fundersam över om det skulle vara svårt för ett större barn – min femåring är inte ens nära 24 kg – att rymmas under suffletten och om Emmaljunga tagit hänsyn till både högre vikt och längd på barnet, men på bilderna nedan så syns det ganska tydligt att det inte är ett problem.

Jag gillar sittdelen på Super Viking, den känns rymlig i själva sittytan. Fotstödet kunde vara längre men åtminstone för mina barn är det inte ett bekymmer att behöva sitta med lite böjda ben. Däremot hade själva fotstödsytan kunnat få vara djupare, med klumpiga stövlar och vinterskor gled min treårings fötter hela tiden av fotstödet och det slutade med att hon oftast satt med dem fritt dinglande. Utrymmet i ryggen är bra för båda barnen och det är väldigt mycket rymd mellan bygeln och sittdelsryggen så jag tror att även min treåring skulle kunna sitta i sittdelen med overall och åkpåse utan att det blir för tight.

Suffletten slår precis i femåringens huvud när man drar ut den, men väl i utfällt läge så hade han massa luft mellan huvud och tyg. Treåringen kan sitta raklång när man fäller upp och ned suffletten. Sittdelen känns alltså rätt bra utformad för att funka för stora barn, sen är den inte jätteombonad och jag skulle inte lägga min snart 3 månader gamla bebis i den – men det är den ju heller inte tänkt för och ergonomiska sittdelar ska ju inte heller användas ihop med mjuklift. Även att köra vagnen med stora barn i – femåringen väger cirka 18 kg – funkar bra. Chassit känns välbalanserat och handtaget har en bra vinkel så att häva vagnen över trottoarkanter kräver ingen större styrka.

Dags för lite detaljer!

1: Sittdelens fäste. De tre gröna rutorna markerar sittdelens tre lägen, den gul/vita visar ihopfällningsläget. För att lossa sittdelen från chassit så trycker man in den ljusgråa spärren och drar sittdelen rakt upp.
2: Den delen av chassit som man fäster sitt- och liggdelen i. Inga adaptrar behövs utan de klickas bara på plats.
3: Undersidan av liggdelen. För att lossa liggdelen från chassit så trycker man in den lilla runda knappen och drar spärren mot sig, det hörs ett klickande ljud och sedan är det bara att lyfta liggdelen rakt upp i handtaget i suffletten.
4: Bromsen, ganska hård sådan men det gillar jag för det gör att vagnen står ordentligt fast och stadigt när den är bromsad.
5: Liggdelens sufflett regleras i läge genom att man trycker in en knapp vid vardera sufflettfäste. Lite knepigt att det kräver två händer men den stora fördelen är förstås att suffletten håller sig i samma läge och inte kan glida bakåt.
6: Varukorgen är rymlig och har en maxvikt om 10 kg oavsett om vagnen kör som singel- eller syskonvagn. Den går att komma åt framifrån men öppning bakåt är betydligt större.
7: Ihopfällningsmekanismen – en på vardera sida av chassit och det är väldigt enkelt, man trycker in den gråa knappen och drar mot sig, sedan måste man dra undan metallspärren innan chassit kan fällas ihop helt.

Emmaljunga Super Viking har ett greppvänligt handtag som fick en spontan hyllning från min man efter att han kört vagnen, äntligen ett handtag som funkar bra även för lite större händer, tyckte han. Jag tycker också att handtaget är skönt att hålla i och uppskattar att det går att vinkla i många olika lägen så det funkar bra både för lite kortare och lite längre barnvagnsförare. För att ändra läge på handtaget så ska knapparna på vardera led tryckas in, de syns på fjärde bilden i övre raden. De var lite tröga inledningsvis men jag tycker de ger sig med tiden och blir enklare att trycka in. Fotstödet regleras på samma sätt med knappar och är helt klätt i tyg. Det går att ha rakt ut samt uppåt och nedåt i olika positioner. När sittdelen ska förvars kan fotstödet fällas helt in i sittdelen så att den blir enklare att förvara utrymmessnålt.

Lite fler detaljbilder på själva sittdelen:

Närbild på sittdelens markering över de olika lägena.

Själva fällningsmekanismen, en rem som dras upp och sedan vinklar man sittdelen tills den klickar i det läge man önskar. Precis som knapparna på handtaget kräver remmen en inkörningsperiod, den är lite trög i början men det blir bättre för varje användning.

Sittdelen med fempunkttsele i. På denna bild syns ju också sittdelsdjupet och avstånd mellan sittdelsrygg och bygel väl.

Sittdelen har swingaway-bygel, bästa sortens bygel!

Själva bygeln har ett yttre lager som är väldigt mjukt för barnet att luta sig mot.

Super Viking kan fällas i ett stycke med både ligg- och sittdelen på. Den blir ganska kompakt men eftersom att chassit är långt för att kunna funka väl även i syskonutförandet så är är ju vagnen alltid ganska lång när den är ihopfälld. Chassit blir dock relativt platt och fäller man sittdel och chassi för sig kan man packa det kompakt, ännu mer så om man även klickar av hjulen. Bakluckan på fotot ovan tillhör en VW Touran och i den går vagnen precis in längdmässigt om den ställs in som på bilden. På översta bilden till höger i collaget syns den grå plastspärr som man kan låsa ihop chassit med, utan den är chassit olåst och fälls upp automatiskt när man lyfter den i handtaget. På denna bild syns även sittdelen när den är ihopfälld i minsta läget, med bygeln av och fotstödet helt infällt.

En av de bästa sakerna med Super Viking är själva körkänslan. Jag gillar verkligen rullet och vagnen har även lite fjädring som gör åkturen skön också för barnet i vagnen. Vagnen är mycket lättsvängd och eftersom att den är blott 57 centimeter smal så är den en fröjd att köra runt med i stadsmiljö och i köpcentrum, samt tar upp väldigt lite plats i kollektivtrafiken. Super Viking har stora hjul både fram och bak. De har rullat på fint även i lättare terräng och klarar av gräs och grus utan att stanna upp, däremot har de problem med att grus fastnar i hjulen och gräver sig in i dem. Det ser väldigt fult ut men det är ett rent estetiskt problem som Emmaljunga, enligt vad jag har hört, är medvetna om. Grus i hjulen undviks till viss del om man är duktig på att borsta av hjulen efter varje användning men lite tråkigt är det med de små hål som uppstår när man pillat loss en stor sten som fastnat. Utöver detta så finns det inte mycket att invända mot hos Super Viking, den har det mesta av det jag önskar hos en bra duovagn och den känns väldigt gedigen och välgjord, något som väl Emmaljunga också är lite kända för. Som singelvagn så tål Super Viking stora barn mycket väl och den har nästan ännu bättre rull med sittdelen på än med liggdelen, jag antar att det handlar om att tyngdpunkten hamnar lite annorlunda. Trots 16 kg barn i sittdelen så är vagnen enkel att svänga och känns aldrig trögkörd.

Super Viking som syskonvagn funkar men är inte en lika stor hit. Andelen kombinationer av hur sittdel och liggdel kan placeras är inte så jättemånga men Super Viking som syskonvagn känns mer tänkt för familjen som främst har behov av att köra två barn under kortare sträckor och stunder. Det handlare inte egentligen om utrymmet så mycket – som bilderna ovan visar så finns det mycket luft mellan barnets ansikte och liggdelen och storasyskonets ben får gott om plats i varukorgen – utan mer om tyngdpunktsplacering. När jag kör bebis och treåring så är jag i större behov av att ha bebisen nära tillhands, så treåringen fick sitta i sittdelen placerad längst fram. Vagnen rullar fortfarande på fint och att svänga är inget större problem, men den blir väldigt tung att häva och att ta sig över trottoarkanter blir en liten kamp där man får hänga sig över handtaget för att få upp framhjulen. Vagnen är även mer benägen att dra åt sidorna när man kör på sluttande underlag men det kan man slippa om man låser framhjulen. Med liggdelens sufflett uppfälld så kan jag inte ha ögonkontakt med barnet i sittdelen där framme men vi hör varandra väl och lutar jag mig lite åt sidan så ser jag ju henne, och hon mig, bra ändå.

Jag får ofta samma fråga angående syskonvagnar på längden, om det inte är tråkigt för det större barnet som sitter gömt bakom liggdelen eller sittdelen för det andra syskonet? Förutom Super Viking har jag kört andra syskonvagnar av inlinemodell och just mina barn har inte klagat. De har ändå sett bra åt sidorna och varit nöjda med vagnsåkande trots att de inte har helt fritt synfält. Så mitt svar är att det nog är olika från barn till barn och att det tyvärr är något man måste prova sig fram till hur väl det funkar för ens egen familj.

Jag har också fått frågan om hur jag tycker att Super Viking som syskonvagn funkar i kollektivtrafiken och det går faktiskt bra. Den går in i hissar precis, man får stå bredvid vagnen istället för bakom, och jag har inte upplevt att den stuckit ut för mycket på längden i tunnelbanan. Har man sittdelen i liggläge, som på bilden ovan längst till höger, så är vagnen maximalt lång och jag mäter den då till cirka 150 cm. För att man ska kunna ha sittdelen i liggläge så måste bygeln tas av men det funkar och det är i det läget även enklare att få barnet i och ur sittdelen.

Adaptrarna för att göra om Super Viking till syskonvagn ser ut som ovan, de är ganska stora och otympliga att förvara när de inte sitter på vagnen, men väldigt enkla att klicka på chassit och de tas lika enkelt loss genom att man drar i den cirkelformade spärren. För mig känns Super Viking som en vagn som kan funka bra som syskonvagn för syskonet som oftast går men ibland vill vila benen, eller om man ofta åker bil och inte vill ha en klumpig syskonvagn på bredden men kanske vill köra båda barnen i vagn väl framme vid destinationen, eller när man går till förskolan och vill lämna sittdel + adaptrar där för att köra vagnen som singelvagn med liggdel under dagen. Lite mer som en kortsikig lösning än som en syskonvagn som man kör med två barn i under längre promenader dagligen. Dock har jag inte testat den med två sittdelar, så jag reserverar mig för att den kanske funkar bättre och blir mer balanserad i det utförandet.

Super Viking har ett lite roligt tillbehör i form av denna shoppingkorg, som påminner både lite grann om Bugaboo Donkey Monos sidokorg och om shoppingkorgarna som finns som tillbehör till Orbit Baby G2. Korgen är godkänd för en belastning på 2 kg så det är främst lätta saker med stor volym, tänk barnens jackor eller ett paket hushållspapper, som den är avsedd för. Den klickas enkelt på plats, kan bara sitta på chassits vänstra sida sett från handtaget, och sitter väldigt stadigt på. Handtaget fälls upp och ner när man drar i det och samma gäller stödet under korgen. När den ska förvaras blir den väldigt platt och kan enkelt läggas i varukorgen. Med shoppingkorgen på får jag vagnens bredd till cirka 75 cm, så då är det precis att den klarar sig enligt Stockholmsmåttet, det var på millimeterna jag tog mig in i vissa hissar i tunnelbanan men det gick. Shoppingkorgen känns som ett kul tillbehör och mest användbart för den som ofta handlar med vagnen och behöver lite extra yta för avlastning.

En av de egenskaper hos Super Viking som tilltalar mig mest personligen är utseendet. Hur en vagn ser ut spelar inte så stor roll om den inte är trevligt att köra, men eftersom att Super Viking är ett riktigt bra all round vagn – enkel med genomtänkt med bra rull, så är det ett stort plus att den faktiskt också är snygg. I helsvart utförande med sittdelen på och suffletten fullt utfälld ger vagnens siluett mig lite Darth Vader-vibbar men det är ett stort plus i min bok just att Super Viking så snabbt och enkelt kan byta utseende. Lösa suffletter finns att köpa till både sittdelen och liggdelen, den klarblåa suffletten är en superhärlig färgklick och den vita leatherette-suffletten gör sittdelen ljus och ger den en lite extra lyxig känsla.

Det känns som att Emmaljunga är något riktigt bra på spåren med Super Viking. Med en mer grustålig yta på hjulen så känns det som en blivande klassiker. Syskonvagnsdelen skulle jag klara mig utan men samtidigt gillar jag att vagnen är stark och att den går att köra två barn i om man skulle ha det behovet vid tillfälle. Det är som singelvagn den briljerar och med en maxvikt på 24 kg har den inte så mycket konkurrens vad gäller andra vändbara sittvagnar.

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Se pris för Emmaljunga Super Viking hos: Köpbarnvagn.se

24 april, 2014 29 kommentarer

En första titt på Brio Go Next!

av Anna 12 mars, 2014

Jag har väntat sen september på den här vagnen och nu när jag kört den sen förra veckan så är det faktiskt hittills allt jag drömt om och lite till! Brio Go Next är den uppdaterade formen av Brio Go, som även finns i en ”vanlig” årsmodell 2014 i butik just nu. Next förväntas finnas tillgänglig hos återförsäljare redan nu i mars. Skillnaderna mellan Go och Go Next är på lite avstånd kanske inte så väldigt uppenbara, men det är faktiskt ganska mycket som är nytt och för den som har koll på Bugaboos uppdatering av Cameleon till Cameleon3 så är det här ganska snarlikt. Samma idé – nya komponenter och allt ligger i detaljerna!

Den skillnad som jag tror är mest omtalad är hjulen. Go Next har lufthjul baktil och en ny typ av framhjul med annat gummi, som helt klart är mer slitstarkt. I dessa hjul fastnar inget grus, ett problem som vissa Go-vagnar dragits med. Varukorgen har, och det syns tydligen på den stora bilden ovan, utrustats med en uppvikbar kant som förhindrar att stenar och löv hoppar in i den. Liggdelen har fått en solkeps med magnetlås, nytt liggdelslock som också fästs med magnet och kan öppnas upp med dragkedjor. Själva chassit är detsamma som på Go -13 och och -14. Även sittdelen har en del nyheter, några av dem är en klädsel som är enkel att ta av och tvätt, solkeps i suffletten och en förvaringsficka på baksidan. Läs mer om Go Next i mitt tidigare inlägg från Brios release av vagnen i höstas. Där finns även mer ingående info om priser och färg på klädsel, men kortfattat kommer Go Next i 4 olika utförande, säljs endast som duopaket och kostar 10995 kronor för

Jag kommer publicera ett lite mer ingående inlägg om Go Next också, men jag har ju sedan tidigare kört Brio Go-vagnar från år 2009, 2010, 2011 och 2013, har erfarenhet av Go med både liggdel och sittdel och har kört barn från nyfödd och 3 kg upp till 3-4 år och 15 kg… så jag har en del att jämföra med. Mitt första intryck av Next är verkligen att den som redan älskar Go kommer älska Go Next ännu mer! Liggdelen är riktig mysig och gunget… Om min fem veckor gamla bebis kunde tala är jag övertygad om att han skulle fråga mig vad det för mysig, gungande båt jag kör runt honom i. Ser fram emot fler vårpromenader i solen och återkommer som sagt kring huruvida mitt första intryck blir bestående eller ej!

(PS! Den snygga barnvagnsreflexen går att hitta här, den är en symbol för min barnvagnsgrupp på Facebook och det hänger minst en på alla vagnar jag kör runt!)

12 mars, 2014 5 kommentarer

Babyzen Zen

av Anna 10 mars, 2014

Recension av Babyzen Zen.
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från babyzen. Ordinarie inköpspris för Zen duopaket ordinarie färger ligger på cirka 9995 kr. Duopaket i ltd edition kostar 10999 kronor.
Försäljning: Vagnen har precis nått svenska marknaden och det finns ingen begagnad till försäljning än. Men i och med att den är ovanlig på marknaden och lär så vara ett tag till, så gissar jag att andrahandsvärdet inledningsvis kommer vara högt.
Typ av vagn: Duovagn, separat ligg- och sittdel.

En vagn med en egen lampa – va? Ja men så kan det se ut år 2014! Men även om Babyzen Zen kanske ser ut som barnvagnen från framtiden så är den inte alls så spacad som den kan verka vid första anblicken. Och tur är väl det. För personligen är jag inte så imponerad av vagnar med tusen häftiga funktioner men som inte rymmer ett riktigt barn och helt enkelt inte funkar för användning i vardagen. Visst kan det vara roligt med surroundsystem i suffletten och gps i handtaget men vagnen ska faktiskt rulla bra också. För dig som tror att Zen tillhör kategorin ”kul i teorin men inte praktiken” – den här recensionen kommer nog kunna få dig att tänka om.

Babyzen Zen är en framåtvänd trehjuling, du kan alltså inte ha sittdelen mot dig. Ofta ett litet minus i min bok men Zen har vissa överraskningar på liggdelsfronten som delvis väger upp detta. Maxvikten för sittdelen är 20 kg, högre än standard, vilket bådar gott för lång användningstid. Sittdelen känns också väldigt tålig även när mitt äldsta och tyngsta barn sitter i den. Sittdelen har tre fasta lägen – ett sittläge som har en liten lutning bakåt, ett viloläge och ett i mina ögon bra liggläge – se bilden längst ned till höger. Lägena regleras med hjälp av dragkedjor på båda sidor av sittdelens rygg, vilket är både enkelt och dessutom möjligt att göra med en hand i och med att det går att ta en sida i taget. Sittdelen har fempunktssele som säkerligen känns igen av den som tidigare kört en Babyzen Yoyo. Selen är väldigt rymlig, så inga problem att ha barnen ordentligt fastknäppta även om de har vinteroverallen på sig. I sittdelen så ingår även en vändbar sittdyna vilket både gör den mer vadderad och enklare att hålla ren.

Tripp trapp trull, tänk att jag nu har tre testpiloter för alla vagnar! Kul för mig, men också kul för er som läser för nu kan jag relatera vagnar jag kör till hur de funkar för nyfödd, för treåring och för femåring. Störst och äldst syns här ovan, cirka 110 cm lång och väger 16-17 kg. Detaljbilden nere till höger visar att ryggstödet är rätt högt, han har fortfarande stöd för nedre delen av bakhuvudet och kan alltså luta sig tillbaka i vagnen bekvämt. Däremot är ju fotstödet inte det längsta och han lät gärna fötterna glida ned och vila mot lampan istället. Min femåring åker bara vagn vid sällsynta tillfällen, och han har vid en heldagspromenad vilat benen ett tag i Zen och tyckte själv att han satt jätteskönt. Vagnen var inte heller mer svårstyrd med honom i, så sittdelen balanserar även högre vikt på barnet på ett bra sätt. Däremot är han något för lång för liggläget, huvudet tar i suffletten så pass mycket att det glipar. I sittläge är det dock utan problem som suffletten fälls upp och ned ovanför hans huvud.

Treåringen ryms perfekt i sittdelen, sitter bekvämt med benen även om de är en aning böjda. Huvudet snuddar vid suffletten i liggläget men den glipar inte. Hon är precis över en meter lång och är lång för sin ålder. En fördel med vagnen när den används för lite större barn, är att den är rätt låg i sittdelen. Fördelen med det är att då kan barnen själva kliva i och ur vagnen och jag behöver inte lyfta dem på plats. Det är även något som jag tycker gör Zen med sittdelen på mer stabil. Jag hör ofta en oro om trehjulingar som mer lättvälta och det är nog sant om man försöker köra dem på samma sätt som man kör en vagn med fyra hjul, men i övrigt kan en trehjuling absolut vara stabil om man behärskar körtekniken. Med det sagt så har jag alltid sett till att hålla i handtaget på vagnen när barnen ska sätta sig i den. Det finns ingen bygel för sittdelen men selen är enkel att använda och sittdjupet bra så även om man köra utan selen så glider inte barnet ur sittdelen så lätt.

Zens liggdel är något utöver det vanliga. Av allt smart på vagnen så är det definitivt liggdelen som blivit min stora favorit! Till att börja med så är den väldigt rymlig, mjukliften som precis får plats i liggdelen på Bugaboo Donkey ligger luftigt i Zen – det är förstås orättvist att jämföra en syskonvagn med en singelvagn men liggdelarna på trehjulingar kan vara rätt trånga, och så är inte fallet för Xen. När jag mätte liggdelen med måttband så fick jag den till följande, ungefärliga mått:
Djup: 19 cm till madrassen, 22 cm till botten.
Bredd: 38 cm i mitten av liggdelen, den har rundad fot- och huvudända.
Längd: cirka 78 cm, från insidan av liggdelens ram mellan fot- och huvudända.
Liggdelen klickas fast på chassit med hjälp av två adaptrar och lossas enkelt igen av att man trycker in en knapp på vardera sida av liggdelen. Maxvikten är 9 kg och liggdelen kan lyftas i handtaget i suffletten. Med liggdelen följer ett liggdelslock som har resår nedtill och öglor som håller det på plats upptill. Men inget av det jag räknat upp hittills är ju så särskilt spektakulärt. Vad som utmärker Zens liggdel är följande tre saker: hur pytteliten den är ihopfälld, ställning den är fäst vid, och att den även har ett sittläge. Som man ser på bilden ovan så kan liggdelen faktiskt vikas ihop på mitten och bli så liten och platt att den enkelt kan förvaras även hemma hos den som har riktigt ont om extra utrymme.

Ställningen eller benen på liggdelen sitter alltid fast, när man har liggdelen på vagnen så viks den undan framåt och vilar mot chassit. För att fälla ut dem så pressar man bara in de vita knapparna på båda sidorna av liggdelen och drar isär dem med ena handen. Liggdelen kan då placeras direkt på golvet utan att faktiskt vila mot golvet, och funkar då som resesäng och även som vagga. Den har inga medar att vagga på, men det är lite svikt i liggdelen så den går att vippa fram och tillbaka på själva ramen liggdelen hänger på. Vi har använt liggdelen som extrasäng i vardagsrummet dagligen sen lillebror föddes och han har sovit så gott i den. När vi kommit in från promenad och han inte riktigt är redo att vakna så har det bara varit att klicka av den från chassit, dra av filtarna och låta honom sova vidare medan man tar itu med annat hemmavid. Visst kan många andra liggdelar användas på liknande sätt men jag gillar att den kommer upp lite från golvet och verkligen känns som en liten babymöbel än som en barnvagnsliggdel på ett golv.

Men Zens liggdel är alltså inte bara en liggdel. Som de tre bilderna till vänster i collaget ovan visar så har liggdelstyget tre dragkedjor. På bilderna är de i liggdelsläge, det vill säga dragkedjorna i huvud- och fotändan är öppna medan den i mitten som går tvärs under botten av liggdelen är stängd. För att få liggdelen som på bilden i mitten ska drakedjorna i ändarna av liggdelen stängs ihop och den i mitten öppnas. För att böja till ramen liggdelen är fäst i så ska en vit spärr öppnas på ena sidan och en vit knapp tryckas in på andra sidan. Sedan drar man bara huvudändan av liggdelen uppåt och mot sig. När den klickat i rätt läge stänger man igen spärren och så har man fått till ett schysst sittläge på liggdelen. Precis lagom för den det nyfikna barnet som vill halvsitta men fortfarande helst sover plant. Jag har sett både en 8-månaders och en 6-månaders testsitta och de rymdes mycket väl i sittdelen. Förutom att detta sittläge är väldigt praktiskt om barnet är förkylt eller när liggdelen ska extraknäcka som babysitter stående på ett golv, så köper det också tid innan man måste byta från liggdel till sittdel och därmed gå från att ha barnet vänt mot sig till att ha det vänt framåt.

Liggdelsnärbilder! Madrassen är vändbar och har ett avtagbart överdrag, det rosa tyget är väldigt mjukt och mysigt – lite känsla av korthårig velour ungefär, notera att jag är långt ifrån en textilexpert… Madrassen har hål i sig för fempunktsselen i botten, som förstås är till för att användas när liggdelen är modifierad till sittdel. De nedre bilderna visar den ena av de adaptrar som klickas på chassit och som man sedan kan fästa liggdelen även, de ska även vara kompatibla för babyskydd från Maxi Cosi. Att få adaptrarna på plats är verkligen busenkelt, de glider på fästet och sen klickar det till när de sitter rätt. För att ta loss dem är det bara att trycka in den vita knappen och dra uppåt. Precis som Bugaboo så verkar Babyzen använder kontrasten mellan vita och svarta delar på vagnen för att förmedla vilka delar som har funktioner, enkelt men tydligt.

Det finns gott om detaljer att närstudera på Babyzen Zen. Ovan synas handtag och sufflett på liggdelen lite närmare. Handtaget har tre lägen och det är väl främst de två första som faktiskt kan användas vid körning. Handtaget är inte det längsta men för mig som är 170 centimeter lång så funkar det att ha i båda lägena utan att jag kickar i vagnen. Min man är drygt 180 centimeter lång och hade önskat sig ett något högre handtag för att kunna gå helt rak i ryggen, men inte heller han sparkar i vagnens underrede – varför syns tydligt på bilder längre ned i detta inlägg. Handtaget är klätt med skumgummi och är riktigt skönt att hålla i. I mitten sitter en panel med knappar, så gillar man att köra vagn med en hand får man justera sitt grepp lite åt endera hållet.

Suffletten till liggdelen är också lite fiffig i och med att den kan förlängas, så vill man bara ha den halvt uppfälld kan man ändå få den snyggt utspänd genom att stänga igen dragkedjan. Suffletten kräver tyvärr ett tvåhandsgrepp för att ändra läge, då de vita knapparna på båda sidor av liggdelen måste hållas inne samtidigt som man drar i sufflettbågen. Den är helt ljudlös dock och stänger ute solljus väl. Jag hade gärna sett ännu ett läge på suffletten eller en liten solkeps, som extra skydd för den lilla bebisen. När man har liggdelen i sittläge så är ju hela ramen vinklad och då täcker suffletten riktigt bra när den är fullt utfälld.

1: Bakhjulen! De är stora och de är av ett riktigt bra och slittåligt material, samma typ av gummi som de nya hjulen på Babyzen Yoyo har. Trots gruskörning har inga gropar uppstått och hjulen ser inte slitna ut.
2: Närbild på hur liggdelens ram är ihopfälld och vilar mot chassit.
3: För att vinkla handtaget ska dessa två knappar tryckas in samtidigt mot varandra, vilket görs med ett tum- och pekfingergrepp med ena handen.
4: Knapp för suffletten, knapp för att vinkla liggdelsramen, knapp för att vinkla in och ut liggdelens stativ och så en liten knopp att fästa liggdelslockets gummistropp runt.
5: Knappanelen på mitten av handtaget. Knappen längst till vänster är för ett fast helljus på lampan, mittknappen alltså för att vinkla handtaget och håller man inne den högra knappen så får man ett stadigt blinkande på vagnens lampa. På handtaget finns även en liten röd diod som lyser när lampan är tänd, vilket är bra för det är ganska lätt hänt att man kommer åt knapparna av misstag och då omedvetet stänger av eller sätter på lampan.

Lampan ja, Zen har en! Och den är precis lika kul för barnen som den varit för oss vuxna, lampknapparna på handtaget har inte lämnats ensamma några längre stunder om vi säger så. Men allt skoj å sido, det kändes faktiskt rätt tryggt att promenera hem från förskolan i värsta vintermörkret precis efter nyår när vagnen inte bara syntes väldigt väl utan faktiskt också lyste upp sin närmsta omgivning lite grann. Lampan är solcellsdriven och laddas av någon timmes dagsljus per dygn, vill man spara på batterierna så finns det en knapp på undersidan av chassit där lampan kan stängas av helt.

Något annat värt att notera med Zens framhjul är att det inte är låsbart utan ständigt swivlande. Dock har det samma antivobbel-egenskap som Babyzen Yoyos framhjul har. När vagnen körs på lite skakigare underlag så liksom trycks det upp i chassit och låses då automatiskt i en fast position. Jag har aldrig märkt av att framhjulet låsts men heller inte sett det vobbla. Vagnen har körts i snö men jag har inte saknat att kunna låsa det utan promenaderna har funkat fint ändå.

Att fälla en Zen – en lektioner i sex punkter. Zens fällning har en del moment och det tar några övningar innan man får till det perfekt, men det är väl värt tiden för väl ihopfälld blir vagnen ack så platt och behändig. På bilderna ovan är det bara chassit som fälls för att det ska synas tydligare hur det går till. Vagnen kan fällas med sittdelen på, liggdelen måste dock tas av först. Ihopfällt stående så är chassit 55 cm brett, 25 cm smalt (!) och 85 cm högt. Chassit i utfällt läge är 60 cm brett, 95 cm långt och 106 cm högt.
Såhär går en fällning av Zen till:
1: Ett bra tips att alltid började med oavsett vilket vagn man ska fälla – lås bromsen.
2: Fäll handtaget helt runt så det pekar nedåt.
3: Tilta hela chassit bakåt. Oroa dig inte för handtaget, det vilar mot två gummiringar och även om de blir skitiga om fällningen sker utomhus så är de enkla att torka av och verkar slittåliga.
4: Lås upp chassit genom att trycka på den vita spärren med en pil. Dra sedan i framhjulshandtaget uppåt och mot dig, tryck sedan nedåt så att hjuldelen av chassit låser sig mot handtaget.
5: Chassit ihopfällt, handtaget, handtaget ovan framhjulet syns tydligt. Chassit står på egen hand och om man bara lutar det lite så kan man även rulla det på hjulen (dock inte om bromsen är låst, förstås), på så sätt slipper man bära om man ska ta chassit till exempel från bilen och in.
6: Mekanismen som håller chassit ihoplåst i hopfällt läge.
För att fälla ut vagnen igen ska man göra allt i motsatt ordning, men när chassit ska låsas upp från sin ihopfällning så ska det först tiltas innan man öppnar spärren. Och för att få till rätt lutning på vagnen så finns en pedagogisk liten smiley som dyker upp i en cirkel när vagnen är i rätt vinkel.

Storleken på Zen ihopfälld är en av vagnen starka sidor, det är inte många andra duovagnar som är enklare att förvara. Om det en finns någon som tar mindre plats totalt sett, jag kan inte komma på någon just nu. Mittbilden ovan visar hur mycket plats hela vagnen, med sitt och liggdel, tar upp – och det är löjligt lite. Bilderna till vänster visar vagnen, med sittdelen på, ihopfälld i bakluckan på vår VW Touran. När jag la upp bilden på Instagram skrev jag i bildtexten att jag kunde staplat 5-6 till Zen ovanpå varandra och de hade ändå fått plats där bak i vår bil, och det är nog faktiskt helt sant. Under syns en jämförelsebild mellan Baby Jogger City Mini 4W och Babyzen Zen ihopfälld. Snarlika i storlek men Zen står upp för egen maskin, och är dessutom välbalanserad så den välter inte av att man bara tittar på den.

Småbilderna till höger ovan visar hur man först måste fälla sittdelen för att kunna fälla hela vagnen med den på. På sittdelens sidor finns dragkedjor som ska dras ned en bit, sedan tar man bara tag i sittdelsryggen och fäller den framåt ned mot sittdelsytan – klart! Och det handlar bara om några centimeter extra i bred för vagnen mått ihopfälld med sittdelen på jämfört med när chassit fälls för sig.

Det finns en sak kvar att nämna med Babyzen Zen och det är varukorgen. Tyvärr är den vagnens största minus, men jag förstår samtidigt varför den måste vara det. Storleken på varukorgen är precis så att den rymmer en stående matkasse, eller en normalstor skötväska. Djupet är en dryg decimeter. Zen är alltså inte vagnen man går och storhandlar med, och jag som är en hamstermamma som gärna tar med mig halva hemmet när vi bara ska till lekparken tycker förstås att det är lite snålt om packutrymme. Jag hade gärna sett en större varukorg, men det hade å andra sidan inneburit mindre utrymme för att ta ut klivet när man går med vagnen – och det är något jag värdesätter högt. Det syns tydligt på bilderna ovan att bakaxelns konstruktion möjliggör för långa kliv och att vagnen går att promenera med på ett bekvämt sätt är trots allt bland det viktigaste egenskaper en vagn kan ha. Med det sagt så är ju varukorgen ändå lika liten som den var nyss, så hamstrar som jag får hitta andra sätt för att få med sig nödvändigheterna när det är dags för utflykt.

Det finns en del vagnar som sticker ut från mängden med roliga funktioner, såsom lampor, diverse knappar och andra spännande egenskaper, men många av dem är mer för show än för praktisk användning. Babyzen Zen är i mina ögon en riktig duovagn men alla de där grundegenskaper jag tycker att en vagn ska ha – och så lite extra skoj utöver det. Zens svagare sidor är den lilla varukorgen, handtaget som hade kunnat vara högre och att sittdelen enbart är framåtvänd. Vagnens styrkor är att den är stabil och håller kursen rakt fram väldigt väl även fast den har tre hjul – det krävs inte så mycket kompensationsstyrning från förarens sida även om den förstås som alla vagnar med snurrbara framhjul kan luta lita i körriktning när underlaget också lutar. Liggdelen är helt fanatiskt och kommer vara djupt saknad – den har flera användningsområden och är faktiskt praktiskt att använda i vardagen. Att man kan ha barnet emot sig en längre period i och med liggdelens sittläge är fantastiskt och inte något som andra trehjulingar kan erbjuda. Vagnen är trevlig att köra och smidig både i lättare terräng här ute i förorten och på plana ytor i stan och köpcentrum. Fällning kräver några extra moment men väl ihopfälld blir vagnen så liten och tunn att den nästan inte syns när den står längs väggen innanför vår ytterdörr, och ingen annan vagn har väl en liggdel som kan fällas ihop på mitten och läggas in i en garderob där den tar så lite plats att man måste leta efter den för att hitta den igen. Helt klart ett plus för den som bor trångt eller har en bil med litet bagageutrymme. Sittdelen är bekväm enligt mina barn, har en maxvikt på 20 kg och lång användningstid. Jag läste någonstans att Zen beskrevs som en terrängvagn, nu är det inte riktigt för off road-körning som jag tycker att den lämpar sig bäst för men det är absolut sant att den klarar av mer än endast plant underlag

Zen känns om att den kommer bli en riktigt intressant vagn för den som gillar trehjulingar men också vill kunna ha sitt barn mot sig längre än den första spädbarnstiden, för den som vill ha en vanlig duovagn men med ett ovanligt utseende som sticker ut i den mängd av Bugaboos, Emmaljungor och Brio-vagnar som ibland kan råda åtminstone här i Stockholm, och för den som värdesätter compact living. Idag kanske lampan väcker uppmärksamhet men jag tror faktiskt att Zen kan bli en vagn jag kommer se lysa upp gatorna framöver, även om jag misstänker innan det tar ett tag innan den slår igenom på riktigt. Och jag vet att jag tjatat men liggdelen, vilken grej! Andra trehjulingar som inte är specifikt utformade för terrängkörning har fått sig en konkurrent och om handtaget någon dag blir högre och varukorgen större så blir det en väldigt tuff match för Zens motståndare på marknaden.

10 mars, 2014 8 kommentarer

En första titt på Emmaljunga Super Viking

av Anna 5 mars, 2014

Is it a bird? Is it a plane? No, it’s Super Viking! Jag är ju inte direkt känd för mina Emmaljunga-kunskaper (har hittills bara kört en Nitro) och har alltid kallat det för det svarta hålet i min barnvagnskunskap. Men nu ska det bli ändring på det! Efter en grundlig genomgång på Babyexperten som hjälpt mig att få kontakt med Emmaljunga, så inleder jag med att testköra den första av Emmaljungas vagnar som verkligen tilltalat mig personligen – den för år 2014 nya Super Viking. Vagnen har en imponerande hög maxvikt på hela 40 kg när den körs som singelvagn och ändå är den endast 57 cm bred, och den kan dessutom med hjälp av adaptrar göras om till syskonvagn. Ovanpå det har vagnen en del tillbehör, såsom sidokorg och enkelt utbytbara suffletter, och helt enkelt ett koncept som jag antar tilltalar mig. Jag har aldrig haft något emot Emmaljungas vagnar men heller aldrig varit så lockad av dem – fram tills nu. Och hittills gillar jag verkligen Super Viking! Gunget är riktigt skönt, handtaget hyllas som ”bra för stora händer” av min man och hela vagnen har en i mina ögon mer stilren siluett än andra vagnar från Emmaljunga har haft. Nu ska vi testa den rejält och sen återkommer jag med en detaljrik recension precis som vanligt.

Låt mig gärna veta i en kommentar om det finns något särskilt du undrar över kring Super Viking, dess egenskaper och hur den står sig mot liknande vagnar!

5 mars, 2014 19 kommentarer

Bugaboo Cameleon3 vs Buffalo – en vinterduell!

av Anna 16 januari, 2014

Bugaboo Cameleon3 jämfört med Bugaboo Buffalo - framkomlighet i snö och terräng

Här i Sverige, där vintern är lång och naturen vidsträckt, så är det alltid populärt med vagnar med stora hjul, gärna luftfyllda, som klarar både terräng och snö. Faller man för Bugaboos barnvagnsstil kan det då antagligen kännas som att Donkey och Buffalo är de två bästa alternativen. Samtidigt är Bugaboo Cameleon en omåttligt populär vagn åtminstone här i Stockholm där jag bor, men den har också fått en viss stämpel utav att vara en stadsvagn. Med dess små swivelhjul framtill är det väldigt lättmanövrerad i trånga utrymmen och passar perfekt för shoppingturer, citypromenader och små hissar. Bugaboo själva beskriver dock Cameleon som en ”multi-terrain”, den ska funka i all sorts terräng och det om man köper till vinter- & terränghjulen.

Jag har under de senaste månaderna kört Cameleon3 både med och utan vinterhjulen på, för att se hur den känns i förhållande till de äldre varianterna av Cameleon och för att kunna jämföra Cam3 med Buffalon och Donkeyns typ av hjul. Enda skillnaden mellan Donkey och Buffalos framhjul är att Donkeyns är fyllda med luft. Eftersom att Cameleon3 har skumfyllda vinterhjul, tidigare variant var luftfyllda, så kommer jag i den här jämförelsen främst ”mäta” Cameleon3 med Buffalon, vars hjul också är skumfyllda.

Bugaboo Cameleon3 med terränghjul

Inledningsvis tänker jag berätta om hur Cameleon3 med vinterhjul är att köra, för att längre ned jämföra lite mer i detalj med körkänslan hos Bugaboo Buffalo. Först av allt så måste det noteras att Cameleon3 är väldigt annorlunda att köra jämfört med Cameleon och Cameleon+. Trots att jag haft åtskilliga av de äldre modellerna i min ägo så har de aldrig riktigt fallit mig på läppen medan Cameleon3 har mycket mer av vad jag söker i en vagn. Chassit är mer stabilt, handtaget är inte lika rörligt och ger inte den ”rangliga” känslan som Cam och Cam+ ofta anklagas för att ha. Det gör att man inte behöver anpassa sin körning från andra vagnar man kört tidigare, även om Cameleon3 förstås fortfarande bygger på samma grund och fortfarande är en Cameleon i hur den är konstruerad och känns.

Vi har kört Cameleon3 med swivelhjul under hösten och så när snön kom så körde vi vagnen jämte några andra vagnar för att verkligen kunna jämföra. Med vinterhjulen på har Cam3 ett förvånande bra rull, den blir lite utav en pansarvagn i ordets positiva bemärkelse iom att den bara rullar rakt över och vidare framåt trots knögligt och isigt underlag, trots snövallar vid trottoarkanterna. Under en utomhuspromenad är det inget problem att hänga med i svängarna heller, det krävdes inte särskilt mycket hävande av handtaget utan vagnen ändrar följsamt riktning av vanlig styrning.

Givetvis är den inte lika lättsvängd som med swivelhjulen men samtidigt så är swivelhjulen på samma underlag mer hoppiga, mer benägna att fastna vid hinder också för den delen. Vinterhjulen drar inte heller åt eller andra hållet, så att marken inte direkt är plan såhär på vintern gör inget – det behövs inte i samma utsträckning som det skulle göra med swivelhjulen att jag håller kursen rak trots lutande underlag. Vid större snöhinder får den som kör hjälpa till med att lägga lite mer vikt på bakhjulen med framhjulen jobbar sig igenom snön, men den tekniken får man till rätt snabbt. Det känns helt klart som att vinter- & terränghjulen gör Cameleon3 till mer utav den multiterrängvagn som den beskrivs som av Bugaboo själv.

Det är också fullt möjligt att snabbt byta mellan terräng- och swivelhjulen. Terränghjulen kommer med en förvaringsväska och de ryms utan problem i varukorgen. Om man som jag bor i en ganska dåligt plogad förort så är det alltså inte orimligt att med terränghjulen bana väg till närmsta tunnelbanestations och sen på mindre än en minut byta till swivelhjul för smidigast runtkryssning inne i stan. Nackdelen med ett sådant arrangemang är dock att ganska mycket utrymme i varukorgen äts upp och att vinterhjulen är ganska tunga att köra omkring med, medan swivelhjulen å andra sidan knappt märks av alls när de ligger däri.

Dags för lite jämförelse! Två riktiga färgklickar står hjul mot hjul i mitt hem, och som man ser rätt tydligt på bilderna ovan så har Cameleon3 bredare mellan framhjulen, med vinterhjulen på, än vad Buffalon har. De är även snäppet större i omkrets. Kom dock ihåg att bredd på båda vagnar fortfarande är 60 cm, på bredaste stället över bakhjulen. Vinterhjulen för Cam3 är väldigt enkla att montera, de klickas in i chassit på precis samma sätt som de vanliga framhjulen och de behöver inte låsas utan hamnar rätt direkt. Klämmer man på hjulen känns de väldigt lika. Buffalons framhjul klickas ju också bara i, men de är rörliga i grundläget och sedan kan man låsa dem genom de två vita spärrarna på framsidan av framhjulens fästen i chassit. Även om jag redan beskrivit Cameleon3 som mer stabil i chassit än dess föregångare, så är Buffalon ännu mer fast i handtaget. Det gör att det krävs lite mindre kraft från min sida för att svänga vagnen. Samtidigt så tycker jag att pansvagnskänslan, när man behöver ha en vagn som bara trycker sig fram genom allt, nästan är enklare att få till med Cameleon3. Kanske bidrar den lägre tyngdpunkten på sitt- och liggdelen till det?

Söker man efter en barnvagns med stora, svängbara framhjul och velar mellan Cameleon3 och Buffalo så är ju Buffalon det enkla valet. Vill man ha den superba stadsvagn som Cameleon3 är men ändå kunna manövrera i terräng så är min slutsats att terränghjulen kan ta vagnen en bra bit på vägen mot att vara helt multiterräng. Det finns dock en stor nackdel: terrängskiftena. Om man inte vill köra runt med swivelhjulen i varukorgen och kanske inte vill byta framhjul mellan varje skifte mellan svår och enkel terräng, så är ju Cameleon3 med vinterhjul inte lika rolig att köra till genom matbutiken på vägen hem från skogspromenaden som en vagn med låsta men svängbara framhjul är. I trånga gångar, mellan staplar av hushållspapper och julgodis som reas ut, så är det tungt och lite osmidigt att häva vagnen runt hörnet om man som vi har ett barn på cirka 16 kg i sittdelen. Maxvikten för Cameleon3s sittdel är ju 17 kg så vagnen är då på inget sätt överbelastad, men det krävs absolut en viss handledsstyrka för att antingen få upp vagnen på bakhjulen och svänga runt eller, om man föredrar den tekniken, lätt lyfta på bakhjulen och sväng vagnen för att på så sätt byta färdriktning. Styrningen av Cam3 med terränghjul är, som nämnts ovan, inte ett problem utomhus på lite mer öppna ytor men inne på vårt minimala ICA så ställdes det verkligen på sin spets – med Buffalon kan jag med två klick låsa upp framhjulen och få dem rörliga och därmed ha en hyfsat lättsvängd vagn på nolltid. Med Cameleon3 med terränghjul så finns ingen lika enkel lösning.

Om en duell måste ha en vinnare – så deklarerar jag så gott som oavgjort i utomhuskörning mellan Cameleon3 och Buffalo. De har sina olika för- och nackdelar men sammanslaget så tog sig båda vagnar fram i samma terräng med lika mycket anstränging från barnvagnsförarens sida. Buffalo måste dock utses som vinnare vad gäller flexibilitet mellan fasta och svängbara hjul, och vid inomhuskörning. Jag är ändå positivt överraskad av hur Cameleon3 var att köra med terränghjul. Jag hade förväntat mig att vagnen skulle bli betydligt tyngre och framför allt mycket mer svårstyrd än vad den faktiskt var. För alla Cameleon-lovers där ute så kan terränghjulen som tillbehör rekommenderas, i synnerhet om man förväntar sig mer än 5 centimeter snö under mer än en vecka per år!

16 januari, 2014 4 kommentarer

Kronan Duo S

av Anna 5 oktober, 2013

Recension av Kronan Duo/S

Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar från Kronan. Inköpspris för Kronan Duo S ligger på cirka 7490 kr, då ingår både sitt- och liggdel.
Försäljning: Än så länge verkar det inte finnas så många Duo S på Blocket, men de ligger gissningsvis på cirka 6000 kr.
Typ av vagn: Duovagn, med separat ligg- och sittdel. Jag har dock endast testat vagnen med sittdel på.

Kronan Duo S är Kronans uppdaterade version av deras numera klassiska modell Kronan Duo. Den här recensionen publicerades 2012 men faktum är att inte mycket har hänt med modellen sedan dess. Förutom Duo/S finns också Sulky/S i Kronans barnvagnsutbud, även den med snurrbara, luftfyllda framhjul.

Det kanske kan tyckas som ett evigt tjatande om snurrbara framhjul. Men jag som får en drös med mail med barnvagnsfrågor varje vecka vet ju hur otroligt uppskattad den funktionen på en vagn är. Jag har inte testat Kronan Duo, en äldre modell med fasta framhjul, även om den fanns med på slutlistan av de vagnar vi valde mellan inför vårt första barn. Så jag kan inte göra någon intern jämförelse. Däremot har jag erfarenhet av en del andra vagnar med fyra lufthjul varav de två framtill är snurrbara. Så några jämförelser kommer att göras längre ned i detta inlägg.

Kronan Duo/S liggläge och fästen för sittdelen

Plant liggläge och rejäla fästen för sittdelen

Kronan Duo S har steglöst justerbart ryggstöd. Jag tycker att det finns både för- och nackdelar med det. Det är generellt sett svårare att få till ett bra, upprätt sittläge med den typen av ryggjustering. Men det blir samtidigt ofta enklare att smyga ned ett barn från sittläget till liggläge. Liggläget på Duo S är väldigt bra, i princip plant. Bygeln är av swingaway-typen. Sittdelen känns väldigt lättåtkomlig både för mina lite större barn, och om man har ett yngre barn som ska läggas ned med en mjuklift.

Sittdelen sitter på chassit med två rejäla fästen. Det känns som en väldigt stabil och pålitlig anordning. Men. Antingen har jag otroligt svaga händer eller så är dessa fästen inte riktigt samarbetsvilliga. Jag har vid mer än ett tillfälle klämt fingrarna halvt om halvt när jag försökt få loss sittdelen. Kanske en petitess i sammanhanget. Men om man väger in det faktum att sittdelen måste tas av varje gång vagnen ska fällas, så blir det för mig ganska viktigt att det är något som kan genomföras smidigt.

Kronan Duo/S har ett ergonomiskt knäledshandtag

Ergonomiskt, ställbart knäledshandtag

Kronan Duo S har ett ergonomiskt handtag som är både skönt att hålla i och lätt att vinkla uppåt såväl som nedåt. Jag vet att en vanlig kritik mot Britax Go, som har samma typ av handtag, är att den som kör upplevs komma väldigt långt bort från barnet. Men med Kronan Duo S är den som kör barnvagnen närmre sittdelen.

Smarta detaljer och fästen på Kronan Duo/S

Många smarta detaljer och fästen

På Duo S finns det gott om små detaljer värda att notera:
1: Lufthjul både fram och bak på vagnen, de framtill är svängbara men kan också låsas i ett fast läge. Jag minns att när jag skulle köpa min första barnvagn för fem år sedan så var lufthjul något jag skydde som pesten, nu är det snarare något som nästa automatiskt ger en vagn pluspoäng i min bok. Dessa var enkla att pumpa och höll trycket bra.
2: Swingaway-bygel för att enklare kunna sätta i och ta ur barnet ur vagnen.
3: Vädringslycka med inbyggt insektsnät i suffletten.
4: Sittdelens rygg har en steglös justering mellan fullt liggläge och sittläge, väldigt smidigt när man har ett sömnigt barn i vagnen och vill smyga ned det till ett bra sovläge, kräver två händer för att man enkelt ska få upp sittdelen till sittläge igen.
5: Liten förvaringsficka baktill på sittdelen, rymmer nycklar och plånbok eller en mobil.

Rejäl broms och tydliga spärrar för hopfällning

1: Närbild på handtaget och den ena av två knappar som ska tryckas in när man vill vinkla handtaget.
2: Bromsen, en vanlig och effektiv lösning som trycks ned och petas upp, tog på en gång och satt fast rejält i bromsat läge.
3: Med Kronan Duo S följer en luftpump för hjulen, den har även sin egen förvaring i form av en liten väska som enkelt hängs upp på chassit under sittdelen. Går således inte att glömma hemma och finns alltid på plats om den skulle behövas akut. Sen tycker jag alltid att det är enklast att pumpa med en rejäl luftpump med tryckmätare så man vet att däcken har det ultimata trycket men vid lite extra påfyllning så är en handpump bra att ha.

4: För att fälla vagnen drar man upp de två spärrarna på handtaget mot sig och fäller sedan handtaget framåt.
5: Spärren som måste fällas upp för att chassit ska kunna fällas ihop.
6: Kronan Duo S har en sittdel med lös sele, som enkelt går att ta bort helt om man skulle vilja. Den ger barnet i vagnen mer rörelsefrihet. Det finns fördelar och nackdelar med denna typ av sele, som jag ser det. Det är absolut bra att barnet kan luta sig framåt och inte är låst mot ryggstödet. Samtidigt tycker jag att denna typ av sele trasslar sig lättare och därmed kan vara lite mer klurig och tidskrävande att få på barnet. I synnerhet om barnet för stunden inte känner sig så väldigt samarbetsvilligt.

Förlängningsbar sufflett och ställbart fotstöd

Suffletten går att ha i flera olika lägen, vilket syns på bilderna 1 till 3. Utan solkepsen vore den väldigt kort. Men med den utfälld så ger den ett helt okej solskydd. Det skulle i mitt tycke absolut inte skada om suffletten gick att få ett snäpp längre. Ssärskilt när man har barnet i liggläge på sommaren så känns suffletten en aning för kort.

Även fotstödet, bilderna 4-6, är ställbart och går att anpassa efter barnets längd och hur barnet vill sitta eller ligga i vagnen. På fotstödsbilderna syns även Kronans ganska unika bärhandtag. Det kanske inte kommer till användning så ofta men när man behöver lyfta vagnen ner för en trappa så är de verkligen guld värda. Bekväma att hålla i, stadigt grepp och inte riskerar man att bli smutsig om händerna på samma sätt som man kan bli om man lyfter en vagn i själva chassit.

Duo/S ihopfälld och inpackad i bilen

Kronan Duo S i den (stökiga) bakluckan på en Opel Astra Kombi. Den ryms ju fint och sittdelen kan som de nedre bilderna visar även staplas väldigt kompakt på chassit. Fällningen är enkel att få till, men jag hade uppskattat om jag kunde fälla vagnen i en del med sittdelen på. Sittdelen används betydligt längre än liggdelen på en duovagn. För mig är det därför viktigast att vagnen under den perioden är som smidigast. Självklart tar det inte många sekunder extra att ta av sittdelen. Menn ett önskemål från min sida vore att kunna göra allt i ett svep. I övrigt är vagnen lätthanterlig i hopfällt läge. Duo/S är vare sig tung eller otymplig att få grepp om. Vill man få vagnen ännu mindre kan man enkelt plocka loss hjulen och få chassit superkompakt.

Kronan Duo/S har en lättåtkomlig och rejäl varukorg

Lättåtkomlig och tålig varukorg

Varukorgen är lättåtkomlig från alla håll och rymmer som den högra bilden visar även en matkasse. Ändå tycker jag att varukorgen är av det mindre slaget och ganska grund. För mig som gillar att ha diverse småsaker under vagnen så är en metallkorg inte heller den bästa lösningen. Småsaker faller helt enkelt ur. Även om korg i metall förstås håller sig renare än vad en varukorg i textil gör.

Jag hade gärna sett att varukorgen var något djupare och tycker även att det ser ut som att det finns utrymme för den att bli längre. Den främre delen är ju upphöjd för framhjulen men det finns marginaler att ta av där. Höjden från mark till varukorg gör vagnen bra i terräng, det ska man inte glömma. Men har man svårt att begränsa sig i hur mycket av ens bohag som faktiskt behöver följa med varje gång man lämnar hemmet – en åkomma jag lider av – så är förvaringen en viktig funktion hos barnvagnen.

Hur stora barn ryms i Kronan Duo/S?

Hur rymmer Kronan Duo S riktigt stora barn? Ganska väl, faktiskt! Här är min fyraåringen på cirka 105 cm och 15 kg i sittdelen. Han ser onekligen ut att vara på gränsen till för stor men det skulle funka om man ville det. Suffletten gick att fälla upp utan problem. Däremot är fotstödet rätt kort. Jag upplever att min tvååring och fyraåring har ungefär samma rymd i själva sittdelen. Men det är när benen börjar växa, eller om ens barn rent proportionellt har långa ben, som vagnen snabbt kan bli urvuxen. Med ett längre fotstöd skulle Duo S ha en väldigt lång användningstid. Både sittdel och chassi känns väldigt tåligt och klarade absolut av att ta ett barn som ligger precis på gränsen för vad vagnen är godkänd för att orka med. Maxvikten i sittdelen är 15 kg.

På bilderna nedan är min tvååring fotad i vagnen. Hon är rätt stor för sin ålder med cirka 14 kg i vikt när bilderna togs, och hon är en knapp meter lång. Hon kan sitta bekvämt med fötterna på fotstödet. Men på barns vis så väljer hon ibland att låta benen hänga utanför. Något hon visserligen gör även på andra vagnar, så det är inget unikt för Duo S. På bilden längst ned till höger syns liggläget. Tvåringen sov verkligen bra i vagnen och valde självmant att ha den som alternativ fåtölj i vardagsrummet, med en liten kudde bakom huvudet. Rent komfortmässigt finns det inget jag vill klaga på hos sittdelen på Duo S. Mina barn är verbala och ingen av dem uttryckte något som helst missnöje.

Mitt omdöme av Kronan Duo/S

Mitt totala intryck av Kronan Duo S är väldigt bra. Den påminner mig mycket om Brio Go, en av mina favoritvagnar, och de två kommer bli ännu mer lika nu när Go släpps i en ny version med lufthjul. Min man håller Kronan Duo S som en av vagnarna på hans topp 3 lista, och han är ganska kinkig med barnvagnar så det är ett mycket gott betyg. Gott om benutrymme för den som promenerar med vagnen, riktigt härlig gung och körkänsla – den rullar i princip på av sig själv när man knuffat igång den.

Kronan Duo/S är väldigt lättstyrd och funkar utmärkt inne i stan och på promenad i skogen. Det är verkligen en all round-vagn som är väl anpassad för de som, precis som vi, bor i en förort nära naturen men gärna hänger inne i city också. Duo S känns väldigt gedigen och tålig. Jag upplever att vagnen har god kvalitet och är genomtänkt i detaljerna. Kronan har ju haft sin föregående modell Duo väldigt länge och säkerligen fått lära sig en del läxor på vägen. Det märks på Duo S, som känns klokt konstruerad.

Skulle vagnen gått att fälla i ett stycke med sittdelen på, haft större varukorg och längre sufflett så hade den varit nära på klanderfri i mina ögon. Kronan Duo S är rimligt smal med sin bredd på 60 cm, med sittdel på väger den 14,4 kg medan bara chassit väger 10,6 kg. Jag har förstått det som att Duo S har blivit en populär modell sen den släpptes förra året. Efter att ha provat den själv är det enkelt att konstatera att jag förstår varför.

5 oktober, 2013 16 kommentarer

Orbit Baby G2

av Anna 17 maj, 2013

Minirecension av Orbit Baby G2
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar. Inköpspris för Orbit Baby G2 ligger på cirka 9995 kr, då ingår både sitt- och liggdel.
Försäljning: Andrahandsvärdet på Blocket verkar ligga på omkring 5000-8000 kr.
Typ av vagn: Duovagn, med separat ligg- och sittdel. Jag har dock endast testat vagnen med sittdel.

Orbit Baby G2, vagnen med inbyggt paparazziskydd och en look som gör att man inte bör vara rädd för uppmärksamhet om man ska köra runt med vagnen i tätbefolkade områden! Ja ni hör ju, det finns nog ingen vagn som kan anklagas för att ens vara snarlik denna och det är ju onekligen unikt att lyckas vara just unik när utbudet av barnvagnar är större än någonsin förr. I Stockholm kan man se en Orbit rulla förbi då och då men det är ingen vanlig syn här heller, vilket egentligen är lite märkligt för sett till funktioner och användningsområde så borde det vara en vagn som går hemma i de flesta storstadsområden. Tidigare har Orbit profilerat sig som den miljövänliga vagnen, alla material är återvinningsbara och giftfria, men nu har man även satsat på att framhäva vagnens storlek i hopfällt läge. Mitt generella intryck är att Orbit Baby G2 är en synnerligen funktionsspäckad barnvagn, med ett stort utbud av finurliga tillbehör för den som gillar sånt.

Sittdelen är vändbar, faktiskt snurrbar! Den har både bakåt- och framåtvänt tre lägen: sitt, vilo och ligg. Även suffletten har tre lägen, vilket syns på bilderna ett till tre ovan. Suffletten är fantastiskt heltäckande och just den här vagnen har sufflett och dyna i ett av de nya color packsen som går att köpa separat till vagnen. Färgen heter Lime och är en uppfriskande grön nyans. Även om suffletten täcker väldigt bra så är tyget tunt och det är ändå ganska ljust i sittdelen. Men varken jag eller mina barn har tyckt att det har varit något som påverkat och jag kan nästan uppskatta att vagnen inte känns så instängd ens när suffletten är uppfälld. I fortsätter i den gyllende treenighetens tecken och tittar närmre på fotstödet som har, just det, tre lägen. Fotstödet är enkelt att reglera och ger bra utrymme för barnens fötter och ben.

Utrymmesmässigt så fungerar Orbit Baby G2s sittdel lika bra för båda min barn, som alltså är 2 respektive 4 år gamla och cirka 97 respektive 105 cm långa. I den aspekten har vagnen en lång livstid. Dock känns vagnen som tänkt att användas framåtvänd så fort barnet blir lite äldre. Tyvärr går fotstödet bara att ha i det kortaste läget när sittdelen är vänd mot den som kör vagnen, detta syns på både bild 2 och 3. Det gör att barnen får sitta med benen ihopdragna. De klagade visserligen inte, men lät hellre benen hänga löst utanför och jag som förälder tyckte att det såg mindre bekvämt ut. Som bild ett visar så är sittdelen framåtvänd med fotstödet i längsta läget en mycket bättre kombination för min fyraåring. Överlag upplever jag vagnen som anpassade för yngre barn, kanske upp till 1,5 – 2 år, även om äldre barn också ryms. Det gäller även körkänslan baserat på barnens vikt. Både mina väger cirka 15 kg, vilket är vagnens maxkapacitet. Med 2-åringen vänd mot oss är vagnen trevlig att köra och hyfsat enkel att styra, men sitter barnen framåt så hamnar lite för mycket vikt lite för långt bort från mig vilket gör att det krävs extra kraft när det är dags att svänga. På fjärde bilden syns G2 jämte Bugaboo Buffalo. Framtill är Orbit väsentligt smalare men över bakhjulen är den faktiskt centimetern bredare – 61 cm mot 60 cm, så i stort sett är de ganska jämnstora.

Som sagt, det finns en uppsjö av finesser hos denna vagn! Bild 1 visar handtagen på sittdelen, som används både för att lossa hela sittdelen från chassit, för att snurra sittdelen och för att justera sittdelens olika lägen. Bild 2 visar bygeln som är swing away-typen, a.k.a. den bästa sortens bygel om man frågar mig. Bygeln i Orbit Baby G2s sittdel har dessutom en bra vinkel så det finns mycket utrymme under. Bild 3 är på bromsen, en på vardera bakhjul. De hänger dock ihop så man ska bara behöva låsa en hjulet för att hela vagnen ska vara bromsad. Jag upplevde att bromsarna såg sköra ut men det verkar vara synvilla för de har hållit bra när vi använt vagnen. Bild 4 visar en liten snack box eller förvaringslåda. Man måste ta av bygelns klädsel för att använda den, men den sitter på himla bra och är väldigt praktisk. Vintertid tycker jag personligen att den här typen av barnvagnstillbehör har väldigt få användningsområden, men det är en perfekt sommargrej när lite vatten och fruktbitar kan vara sådant som barnet bör ha stadig tillgång till.

Lite närbilder på sittdelen, som faktiskt känns ombonad och ventilerad på samma gång. Och sen handtagen, som kanske är något av de mest ovanliga med vagnen. De är alltså individuellt ställbara med hjälp av knapp som trycks in. Det känns lite ovant inledningsvis men sen sitter det och då är handtagen enkla att reglera. Jag är osäker på om det finns tillfället då man vill ha handtagen i två olika lägen, upplys mig gärna om när det kan vara praktiskt, men jag gillar att det är ganska stor skillnad på högsta och lägsta läget – vilket också syns på bild 3. Där ser man också tydligt den inbyggda mugghållaren och det som är som små fack runtom. Ska man vara petig hade jag önskat små hål i botten, för om man är ute i regnet så blir det små simbassänger däri. Annars så uppskattar jag väldigt mycket yta där man kan lägga ifrån sig nycklar eller mobiltelefon lite tillfälligt.

Multifunktion är ett nyckelord. Vagnens varukorg, som vid en första anblick kanske kan framstå som svåråtkomlig eller rentutav obefintlig, är faktiskt ganska enkel att använda. Korgen händer under chassit på en skena, och kan lätt dras ut. Handtaget sitter ihop men öppnas med hjälp av en spärr så hela varukorgen funkar som en extra väska. Det är inte en överdrivet rymlig varukorg men man får plats med det viktigaste och den har en del smarta förvaringsfack inuti. Dessutom går det att komma åt varukorgen utan att ta av den från vagnen, då den har en öppning med dragsko som gör att man kan få in och ur mindre grejer utan att det blir för bökigt.

De tre nedre bildarna visar hur vagnen ser ut med sittdelen av, sen chassit och sittdel bredvid varandra i uppfällt format och den sista bilden är chassit ihopfällt med sittdelen staplad ovanpå. Chassit blir faktiskt riktigt kompakt ihopfällt och har en mekanism som låser ihop det automatisk, så det är lätt att bära runt på. Själva ihopfällning sker i tre steg och blev mer logisk när man hunnit genomföra den några gånger. Sittdelen går säkert att stapla ovanpå liggdelen även med själva sittytan nedåt, men då måste man ta bort bygeln först.

Något som känns riktigt smart med Orbit Baby G2, det är ståbrädan! Jag har provat många barnvagnar med ståbräda och det blir ju alltid en kompromiss mellan hur mycket benutrymme jag skulle vilja ha, gentemot hur mycket benutrymme man faktiskt kan få när ett barn ska glida fram bakom barnvagnen. Orbits vagn är så pass unik att den faktiskt kan användas med två ståbrädor samtidigt. Brädan är enkel att montera på och den har en upphängning så när barnet går för egen maskin behöver den inte störa alls. Som man ser på bilderna ovan så är det inga problem för min man att ta ut stegen. Det medföljer även ett handtag för chassit, så att barnet enklare kan hålla i sig. Bäst av allt, enligt min fyraåring, är att det ser ut som en skateboard.

Nackdelen med denna ståbräda är att den gör vagnen något snedbalanserad, när ena sidan av vagnen belastas med mycket mer vikt. På släta ytor, typ asfalt eller inne i stan, så är det inget problem men kör man i lite mer terräng eller när trottoaren lutar lite så måste man parera ståbrädan i viss mån.

Bild 1 visar något jag gillar med Orbit Baby G2 – tillgängligheten för barnet. De kommer upp en bit från marken och ser bra omkring sig. Jag upplever också att barnen sitter väldigt bra i sittdelen, den känns som sagt rymlig och bekväm. Vissa vagnar har sittdelar som känns ganska låga och djupa, vilket barnen ibland blir lite frustrerad av för de vill ju se och delta i det som händer runt omkring. Har man nyfikna barn som vill ta och känna på grejer så kanske det inte är lika kul att sittdelen gör världen så åtkomlig för barnen, men jag uppskattar att det håller dem roade även när vi kör lite vanlig mathandling inne på ICA. Som bild 3 visar så kan Orbit vara en riktigt smart shoppingvagn och man köper till sidokorgarna som tillbehör. De är upp- och nedfällbara så när de inte användas tar de ingen plats och behöver man dem så har man på några sekunder en massa extra förvaringsutrymme. Mycket enkelt och man slipper använda korg eller kundvagn inne i affären.

Bild 2 visar vagnen framåtvänd i viloläge. Min tvååring sov riktigt gott där i och trots att solen gassade rätt rejält den dagen, samtidigt som det blåste en del, så kändes sittdelen bra tempererad – både lite vindskydd och lite värmeutsläpp. Ju längre bakåt tyngdpunkten kom, som den gör när barnet sitter lite bakåtlutat, desto mer lättstyrd blev dessutom vagnen. Den fjärde bilden visar vagnen med snacktray på. Just när man ska titta på saker eller fika på café så är det onekligen ganska smidigt att sittdelen kan snurras. Sen ska den bara köras med barnet vänt antingen bakåt eller framåt, men stillstående går det ju bra att ha sittdelen vänd även åt endera sidan. Mitt sammanlagda intryck av Orbit Baby G2 är att den är en smart och genomtänkt barnvagn som antagligen inte riktigt kom till sin fördel just i vår familj, med två lite större barn och vars vikt ligger på maxgränsen. Det är mer en strosa runt-vagn än en vagn för långpromenad, och känns smartast i urbana miljöer. Jag uppskattar funktionerna, vilka vagnen verkligen är späckad med, och tycker om att den känns på riktigt anpassad även för kombinationen bebis + syskon på ståbräda. Det har länge varit på gång med en syskonlösning för Orbit, så det ska bli spännande att se hur den framtida utvecklingen för Baby G2 ser ut!

17 maj, 2013 4 kommentarer

Trille Viper 4S

av Anna 2 maj, 2013

Recension av Trille Viper 4S
Inköp: Denna vagn är en prototyp och ett recensionsexemplar. Inköpspris för Viper 4S ligger på 6495 kr, då ingår både sitt- och liggdel.
Försäljning: Andrahandsvärdet på Blocket verkar ligga på omkring 3500-5000 kr.
Typ av vagn: Duovagn, med separat ligg- och sittdel. Jag har dock endast testat vagnen med sittdel.

Trille Viper 4S är en vagn som har smugit sig in i mitt medvetande. Jag minns att jag hajade till när den fick Bäst i test av Råd och rön, just för att jag vare sig har sett eller hört särskilt mycket om den och helt plötsligt skulle den ha slagit alla andra vagnar på fingrarna… jag menar navkapslarna. För mig är Råd och rön ändå en slags institution för godkännande, och säger de att en vagn är bra så borde den ju vara bra. Helt plötsligt blev jag därför väldigt nyfiken på att bilda mig en egen uppfattning om Trille Viper 4S och sen jag fick hem detta exemplar har jag också i mycket större utsträckning lagt märke till vagnen ute på stan. Kanske är det fler som köper den efter att den blev Bäst i test, eller så är det bara jag som har blivit bättre på att notera den när den rullas ombord på tunnelbanan eller rullar förbi nere på gatan. Viper 4S beskrivs av återförsäljare som en unik duovagn med optimerad körkomfort, återstår att se om den kan leva upp till sitt rykte.

Mina barn är 2 respektive 4 år gamla. Den yngsta är cirka 97 cm lång och den äldsta är cirka 105 cm lång. Utrymmesmässigt så har Viper 4S en relativt generös sittdel, det är inte tight på sidorna för något av barnen och de skulle rymmas där i även vintertid när man har mer kläder eller kanske en åkpåse i vagnen. Längdmässigt kändes sittdelen ännu bättre. Min äldsta har förstås alldeles för långa ben, men han tyckte själv att det var bekvämt i vagnen och huvudet har fortfarande stöd mot ryggstödet. Min yngsta som är en knapp decimeter kortare fick väldigt bra plats och hennes ben skulle kunna växa en bit innan de helt tar i fotstödet. Längden på sittdelen är faktiskt något som är nytt på årsmodell 2013, den är numera fem centimeter längre än på de gamla årsmodellerna. Smart drag från Trilles sida, för som vagnen är nu kan den inte beskyllas för att ha en liten sittdel. Bygeln är också den generös för benen i och med att den sitter rätt högt upp. Trånga byglar är både obekvämt för barnen och bökigt för den förälder som ska hjälpa barnet i och ur vagnen. Bygeln går även att vinkla ned men den verkar inte vara avtagbar, vilket jag gärna hade sett att den var. Selen i sittdelen är en normal fempunkttsele, vadderade axelkuddar ingår.

När vi ändå är inne på det, så ska även framhjulsupphängingen var annorlunda från och med denna årsmodell. Jag har hört att vagnen tidigare har tenderat att vara trögstyrd men det tycker jag inte att den är nu. Kanske något tung ibland men hävkraften med handtaget högt upp är helt godkänd och det är mest när vagnen ska lyftas in i bilen som tyngden märks av. Uppdatering: Enligt nya uppgifter väger vagnen drygt 16 kg, vilket förklarar varför den känns tung när vi har lyft den. Vikten påverkar dock inte körupplevelsen så mycket, utan det är främst vid i och urlastning i bilen som den märks av.

Bild ett visar vagnen med sittläget, som i princip är fullt upprätt. Bild två är viloläget och den tredje bilden är förstå liggläget. Det är inte 100% plant men ett väldigt bra liggläge och min yngsta har sovit väldigt gott när vi varit ute på promenad med Viper 4S. Fällningsmekanismen är svår att fånga på bild och faktiskt inte helt okomplicerad att använda sig av, men som med det mesta så gäller det att över in den rätta knycken så blir det mycket lättare. Vagnen har samma lägen på sittdelen oavsett om den är framåt- eller bakåtvänd.

Den fjärde bilden visar suffletten i fullt utfällt läge, och med luckan uppfälld för extra bra vädring. Suffletten har bra täckning men jag önskar att den främre sufflettbågen var högre. Med suffletten väl uppfälld så finns det gott om utrymme under den men på vägen dit så slår den främre sufflettbågen nästan i barnets huvud. Det är framför allt ett problem om man bara vill ha suffletten halvt utfälld, vilket jag vill ganska ofta när det är soligt ut och barnet vill ha lite skugga för ansiktet men ändå kunna se ut bra. Däremot så sitter suffletten bra på plats, även om man kör i terräng så håller den sig i det läget den är ställd i. Bild 5 och 6 visar vagnens handtag i lägsta respektive högsta läget. Det finns ett flertal lägen däremellan. Jag tycker att högsta läget är väldigt bra och högt, det ger mycket benutrymme vilket gör att även längre föräldrar kan gå bekvämt bakom vagnen. Handtaget regleras enkelt genom att en knapp mitt på hålls in.

Dags för detaljer!
1: Varukorgen är normalstor men utrymmet upp till sittdelen är väldigt bra. Det går att stapla rejält på höjden och varukorgen är enkelt att komma åt från de flesta håll, oavsett i vilken riktning man har sittdelen.
2: Baktill på suffletten finns en liten förvaringsficka.
3: Att fälla vagnen är riktigt enkelt. Jag trycker ihop handtaget i lägst läget, vrider om handtaget i den riktning pilen visar samtidigt som jag trycker in handtaget lite mer, så viker vagnen praktiskt taget ihop sig själv.
4: De snurrbara framhjulen går självklart att låsa, vilket kan underlätta om man ska ta sig fram i lite extra grov terräng.

På bild 1 ser man hur Trille Viper 4S har ett ställbart fotstöd som går både att vinkla nedåt, uppåt eller ha rakt framåt. Min dotter kan, som bild t2 visar, sitta med benen helt rakt och foten mot fotstödet – vilket är ett helt okej benutrymme enligt mitt tycke, och dessutom en bra platta för barnen att vila fötterna mot. Bild 3 visar vagnen med sittdelen vänd mot föraren. Skymtar gör även bromsen, som är en vanlig fotbroms.

Trille Viper 4S har alltså stora lufthjul varav de två framtill är snurrbara, samt en vändbar sittdel. Detta är en efterfrågad kombination när det gäller vagnar som ska funka bra i terräng och jag tycker att Trillen gör bra ifrån sig även utanför asfalten. Den har fjädring baktill och det går att få upp ett visst gung, även om det finns andra vagnar som gör det ännu bättre. Vagnen är i alla fall inte stum och hjulen är stora nog att klara av ojämn mark, lite rötter och stenar. Jag tycker dessutom att Viper 4S har ett ganska bra rull, det krävs inte att jag aktivt skjuter vagnen framåt utan den håller farten fint. Vagnen var kanske något seg främst vad gäller svängarna vid första körning men det gav med sig väldigt snabbt efter lite användning, utan att jag ens behövde smörja upp den, och jag tycker att vagnen lämpar sig väldigt bra för promenader.

De två övre bilderna visar sittdelen i liggläget. Min dotter var sjuk när vi fick hem Trillen och den etablerade sig snabbt som hennes favoritfåtölj framför tv:n, så jag gissar att sitt komforten är väldigt god! Även i liggläget kan hon ha benen näst helt utsträckta och det syns ganska väl att det finns utrymme även på sidorna.

Jag tror att Trille Viper 4S kan se stor ut men i själva verket är den inte någon riktigt bjässe, även om den knappast kan klassas som en minivagn heller. Bredvid Bugaboo Buffalo ser de båda vagnarna i princip jämnstora ut, Viper 4S är dock lite mer fyrkantig i sitt format än vad Buffalon är – som ju smalnar av rätt mycket över framhjulen. Vagnen är 63 cm bred, vilket är 3 cm bredare än Buffalon. Jag upplevde inte att det var svårt att ta sig fram med vagnen inne i Stockolm city, inte heller i kollektivtrafiken kändes den för stor. Dessutom är det alltid till sin fördel med en vagn vars handtag kan bli väldigt kort när man ska åka buss eller tunnelbana. Då slipper man sticka ut och man slipper folk som går in i vagnen när de ska ta sig förbi. Trille Viper 4S bredvid Orbit Baby G2 är en ganska rolig syn, Orbit är så funktionsspäckad att det känns som att man skulle behöva en kurs för att inte missa någon smart liten spak. Trille Viper 4S är mycket mer funktionell och rakt på, vilket kanske låter tråkigt men jag kan uppskatta en vagn som är just en vagn och som lägger fokus på att uppfylla syftet att funka bra för barnet såväl som för personen som kör vagnen.

Jag gillar vagnen betydligt mer i uppfällt än i hopfällt läge. För även om fällningen av vagnen är väldigt enkel, så gör det ingen enorm skillnad. Den blir en aning mindre om den fälls i två delar, men jag tycker det är bra att den som synes kan fällas i ett stycke oavsett åt vilket håll man har sittdelen. Vagnen ryms utan problem i vår Opel Astra Kombi, men det är mycket mer en promenadvagn än en ha i bilen-vagn. Och min erfarenhet är verkligen att man inte kan få allt i samma vagn, med rymlig sittdel som en stor tvååring med varma kläder sitter bra i så går det inte att också bli pytteliten ihopfälld. Vagnen är 63 cm bred, så lite bredare än många andra vanliga vagnar – som brukar ligga runt 58-61 cm på bredd, men inte så bred att det stör.

Det jag skulle säga är ett starkt kännetecken för Trille Viper 4S, är hur den i mitt tycke gör så jämnbra ifrån sig när man slår samman allt jag skrivit om den. Den sticker inte ut som execeptionellt bra på något område, men inte heller är den riktigt dålig på något. Och visst känns chassit gediget och inte som ett hafsverk. Jag kan tänka mig att det var det som renderade den ett så bra betyg från Råd och Rön – jämn nivå vad gäller funktion och egenskaper. Vagnen funkar på promenad såväl som i stan, att den är stor ihopfälld tas ut av att sittdelen är rymlig, att den inte har så mycket funktioner utöver de grundläggande kompenseras av att bra pris, att den är något bredare än snittet vägs upp av att den faktiskt har fyra stora lufthjul och en klart godkänd körkänsla. Vi gillar Trille Viper 4S som en funktionell all round vagn och som en trevlig promenadvagn, och även om den inte är en stor kärlek för en barnvagnsnörd som mig så har jag inga problem med att se den som en trogen vän för någon som vill ha en barnvagn som gör det den ska och det utan onödiga krusiduller.

2 maj, 2013 17 kommentarer

Bugaboo Buffalo

av Anna 9 april, 2013

Recension av Bugaboo Buffalo

Inköp: Denna vagn är en prototyp och ett recensionsexemplar. Inköpspris för Buffalo ligger på 11500 kr.
Försäljning: Vagnen är väldigt ny på marknaden, jag har dock hunnit se ett par stycken på Blocket för cirka 10000 kr.
Typ av vagn: Duovagn, som går att använda från födseln med liggdelen och från sex månader med sittdelen.

För någon vecka sedan lät Bugaboo via sin Facebook-sida meddela hur de tänker kring målgrupperna för deras numera fyra olika barnvagnsmodeller. Bugaboo Bee är stadsvagnen för familjer som är på språng, Cameleon³ är den ikoniska vagnen för familjen som söker allt i ett paket, Bugaboo Donkey är för familjeplaneraren som vill ha alla möjligheter och den nya Buffalo är terrängvagnen för föräldrar som vill ta sig fram överallt.

Nå, jag är ju inne på min 11e Bugaboo-vagn och tycker nog att den här uppdelningen kan ses på två olika sätt. Antingen som aningen snäv – nog är livet mer föränderligt än att man bara går i skogen eller bara shoppar i city? Eller så är den väldigt tillåtande. För visst kan det tolkas som att jag – som är stadsunge, söker vagnen som har allt i ett, planerar familjen och gärna promenerar i terräng – faktiskt behöver en av varje?

Fortsätt läsa

9 april, 2013 46 kommentarer