Till och med inom området barnvagnar och barnvagnstillbehör finns det heta potatisar. En sådan är när man ska, kan, bör, får vända sitt barn framåt i vagnen. Det finns förstår inget rätt svar på den frågan men jag tänker ändå ta upp den och redogöra för hur jag upplever att diskussioner kring detta brukar se ut.
För det första, vad finns det egentligen för fakta i frågan? Våren 2011 publicerade Dagens Nyheter en artikel om frågan där forskningsrön presenteras, som visar på att det går att märka skillnad mellan barn som åker framåt och barn som åker mot föräldern. Samma forskning presenteras även i andra artiklar. Forskning ska väl alltid respekteras. Men, forskningen på det här området är dels väldigt begränsad, dels är det svårt att veta säkert om resultaten enbart är avhängiga det framåtvända barnvagnsåkandet. Ska man sammanfatta de fakta som finns så är det väl att det som går att läsa sig till i alla fall pekar mot att bakåtvänt åkande är att föredra.
För det andra, det är förstås inte själva riktningen på sittdelen som avgör utan ögonkontakten och kommunikationen mellan barn och förälder. Alla som kört barn framåtvänt vet att det faktiskt går att prata med dem då också, förstås. Och hur det blir med ögonkontakten kan variera lite beroende på vagnsmodell, men helt omöjligt är det förstås inte även om förutsättningar är andra än om barnet sitter vänt bakåt. Ska jag sammanfatta hur jag upplever det att många brukar resonera kring frågan, så handlar det dels om barnets ålder. Någon slags magisk gräns verkar gå vid ett års ålder ungefär, men också barnets mognad och förmåga att kommunicera. Dels så har miljön som barnvagnspromenerandet ska ske i en stor inverkan. Det är vanligt att man bedömer att barnet tidigare kan åka framåtvänt ute på landet, i skogen eller överlag i miljöer som inte är lika fulla av intryck som exempelvis stadsmiljö kan vara.
Mina personliga erfarenheter är lite olika med mina två barn. Min son vände jag framåt prick en vecka efter hans första födelsedag, då vi bytte ut hans Brio Sing mot en Brio Spin. Jag minns att jag tyckte det var jobbigt att inte se honom i början, men jag vande mig och från sonens sida upplevde jag aldrig att det var något problem. Vid drygt ett och ett halvt års ålder köpte jag vår första Brio Go eftersom att vi då visste att familjen snart skulle utökas. I och med det började jag även köra med sonen mer vänd mot mig och när Bugaboo Donkey anlände till familjen när sonen var 2,5 år och dottern ett halvår så började han åter att åka in princip enbart vänd mot mig. Både han och jag tyckte det var roligt att kunna prata med varandra lite bättre igen. Min dotter fyller två år om några dagar och hon åker framåtvänt ibland sen hon var 1,5 år ungefär. Men mer än hälften av gångerna sitter hon fortfarande vänd mot den som kör vagnen och i synnerhet om vi ska in till stan eller om hon ska somna, för då vill jag se när sovstunden börjar och när hon vaknar igen.
För mig känns det fortfarande nu med en 2-åring och en 4-åring bäst och roligast att ha barnen mot mig. Vi kan prata med varandra alla tre och jag kan hänga med i vad i omgivningen som de noterar både i form av roliga och läskiga saker eller händelser. Men mina barn åker även framåt ibland och det känns också bra för oss alla. Det jag tycker är viktigt är att inte stressa fram framåtvändningen, både barn och förälder ska få tycka att det känns okej. Sen tycker jag inte heller att man ska ha dåligt samvete om man vänder framåt tidigare än andra eller än vad man trodde att man skulle, för ingen annan än du och ditt barn vet vad som funkar bäst för er. Samtidigt kan jag varmt rekommendera att vänta med att skaffa en enbart framåtvänd vagn, för det är skönt att kunna alternera och inte behöva bestämma definitivt att det är framåtvänt som gäller. Gå på magkänslan, vänd när det känns rätt!