Vagnar

Elodie Details Stockholm Stroller

av Anna

Recension av Stockholm Stroller
Inköp: Vi har fått låna vagnen av Elodie Details för att kunna skriva om den, inköpspris är 2399 kronor.
Försäljning: Det är i princip omöjligt att sia om andrahandsvärde på en såhär pass ny vagn.
Typ av vagn: Paraplyvagn.

Med Stockholm Stroller rök min paraplyvagnsoskuld. Visserligen har jag kör Maclaren flera gånger då jag i många år jobbat som barnflicka åt olika familjer, men det var innan mitt barnvagnsintresse kickade in och jag verkligen började utvärdera vagnarna jag kör. Först lite fakta och mått om Stockholm Stroller. Vagnen tar upp till 15 kgs belastning, hittar ingen maxvikt för varukorgen men uppskattar den till att klara 3-5 kg i alla fall. Enligt Elodie Details hemsida är den 50 cm bred men jag fick det snarare till 51-52 cm över framhjulen. Den väger 8,5 kg och är således både lätt och nätt. Från golv till högsta punkten på handtaget är det prick 100 cm. Jag är 1,70 och min man är 1,85. På övriga vagnar har vi alltid handtaget i högsta läge, vilket på exempelvis en Bee+ är 106-107 cm. Inledningsvis tyckte vi bägge, men framför allt min man, att vi sparkade i vagnen men det är troligtvis något av en vanesak för efter att ha gått en stund med vagnen så anpassade man steget efter utrymmet. Sittdelen är 33 cm bred längs ut och 31 cm bred längst in. Djupet är 21 cm med nedfällt fotstöd och med helt utfällt fotstöd är det 36 cm. Sittdelens rygglängd är 45 cm. Jämför man dessa mått med måtten på sittdelen i en vanlig sulky såsom Brio Race så är Stockholm Stroller normalstor i utrymme i sittdelen, jämför man med sittdelen i Bugaboo Donkey så är Stockholm Stroller bredare men något grundare (med fotstödet nedfällt). Hjulen på Stockholm Stroller är cirka 16 cm i diameter.

Stockholm Stroller har tre lägen på ryggstödet: liggläge, viloläge och sittläge. I mina ögon är liggläget väldigt generöst och det är ett stort plus om man ska ha sovande barn i vagnen. Sittläget skulle kunna vara något mer upprätt men medan vissa barn verkar störa sig väldigt mycket på lutningen så bryr sig andra inte alls. Min 1-åringen satt bekvämt i vagnen medan 3-åringen nog skulle ha uppskattat en liten kudde bakom ryggen.

Stockholm Stroller har en massa bra detaljer värda att framhäva:

1. Ihopfällningsmekanismen sker i två steg och det gör du enkelt med hjälp av foten. Tryck till på höger spak och dra upp i mitt handtaget. Bromsen som skymtas längst ned i bild är en kugghjulsbroms och bägge hjul kan bromsas i en rörelse.
2. Suffletten är väldigt mångsidig. Dels har den en solkeps som man kan fälla ut men framför allt går det att öppna och förlänga hela suffletten endast med hjälp av en dragkedja.
3. Precis som alla paraplyvagnar så fälls även Stockholm Stroller i ett svep och blir väldigt liten. Med hjälp av handtaget på bilden låser man den enkelt i ett ihopfällt läge och på andra sidan chassit finns ett bärhandtag som gör det enkelt att transportera vagnen ihop med annat bagage till exempel vid en resa.
4. Varukorgen är riktigt stor och rymlig! När sittdelen är i liggläge är den svår att komma åt men det går att pilla i och ur småsaker från sidan. Stort plus för att varukorgen rymmer både en mindre skötväska och lite matvaror.
5. Ryggstödet fälls genom att två knappar trycks ned. Smidigt och inga klämda fingrar riskeras.
6. På baksidan av suffletten finns en ficka försedd med blixtlås att förvara småsaker i.
7. Vagnen har en 5-punkts sele med tillhörande, förstås matchande, vadderingar.
8. När suffletten är fullt utfälld finns en vädringsficka med myggnät i, som även har ett tillhörande lock som fästs med kardborre eller binds upp med hjälp av resårband och en stropp. Känns som gjort för varmare klimat eller Sverige med för den delen, i synnerhet det varmare halvåret.

Jag har en 1-åring och en (väldigt väldigt snart) 3-åring och bägge sitter bra i Stockholm Stroller. Att ettåring ryms att sova däri säger sig självt men att treåringen på en knapp meter gör det är inte lika självklart. På bilden ovan har han själv lagt sig på rygg i vagnen och med fötterna uppkurade mot fotstödet.  Som synes så är suffletten fullt utfälld och med solskärmen täcker den så bra att inga filtar eller barnvagnsdraperier är nödvändiga. Det blir både mörk och lite lagom ljudisolerat där inne ändå. Jag är väldigt imponerad av suffletten och hur Elodie Details löst problemet så att man inte alltid behöver ha den så stor men samtidigt väldigt snabbt och enkelt kan omvandla den mellan lägena. Både Brio och Bugaboo har något att ta efter på den punkten.

Min vagnpark består i skrivande stund av Bugaboo Donkey, Bugaboo Bee+, Mountain Buggy Duet och Brio Go. Man kan ju fråga sig om en paraplyvagn som Stockholm Stroller kan konkurrera med det utbudet? På en springande punkt slår den faktiskt Bee+ och det är storleken ihopfälld. Stockholm Stroller blir så liten och smidig att man lätt kan ha den permanent förvarad i bakluckan på bilen så att den alltid finns tillgänglig när man ska iväg och handla eller gör andra ärenden som inte kräver terrängkörning. Dessutom är den klart mest färgglad och man bör inte köpa en Stockholm Stroller i Retro Revolution-utförande om man inte uppskattar främlingar som kommer fram till en för att prata om vagnen. Bara på någon timme i Farsta Centrum fick vagnen enormt mycket uppmärksamhet, vilket bara är kul tycker jag! Vagnarna är i övrigt i princip leka breda, Stockholm Stroller hjulbas uppfattar jag dock som något längre men det är ingen större skillnad där heller. Karaktäristiskt för paraplyvagnar är det delade handtaget. Det går faktiskt alldeles utmärkt att styra Stockholm Stroller med bara en hand men det är ännu enklare på Bee+ i och med att man då kan centrera sitt grepp. Sen kan man förstås inte blunda för den största skillnaden; priset. Bee+ kostar trots allt mer än dubbelt så mycket som Stockholmer Stroller. I viss mån får man vad man betalar för, Bee+ är exmpelvis vändbar, men är man ute efter en snygg, liten och smidig vagn så är Stockholm Stroller ett fullgott alternativ.

Körkänslan då? Där finns utrymme för förbättring hos Stockholm Stroller. Visserligen är underlaget nu rätt hemskt, isigt och grusigt, och det var absolut stor skillnad att köra vagnen inomhus i ett köpcentrum jämfört med utomhus på promenadvägarna här i förorten. Men med små hårda hjul så blir känslan lätt lite skakig och skramlig. Den här tiden på året är det bara lufthjul som verkligen kan ge någon körglädje. Samtidigt tror jag inte, men mitt perspektiv är något skevt – för mig är fyra vagnar helt normalt, att någon använder en paraplyvagn som enda vagn året runt. Det skulle jag inte heller rekommendera. För mig ingår det i själva definitionen av paraplyvagn att den är ett komplement till något större och mer gediget.

Stockholm Stroller är en liten fröjd för ögat och helt klart något för dig som har en bra allround-barnvagn men som söker en paraplyvagn som är enkel att använda och tar liten plats. Vagnen finns även i All Black samt Rockabilly Dots och utbudet att matcha med är nästintill oändligt. Så, det gör ju inte direkt ont att köra runt med den här vagnen om man är stilmedveten.

 

10 kommentarer

Bugaboo Bee + (Plus)

av Anna

 Recension av Bugaboo Bee+
Inköp: Kostar 5900 kr i Sverige.
Försäljning: Finns att hitta begagnad för cirka 3500-4000 kr, beroende på skick och tillbehör. Min egen kommer få stanna länge hos oss.
Typ av vagn: Bugaboos version av en sulky, som dock funkar att använda från födseln om man köper till en cocoon för spädbarnet att ligga i.

Bugaboo Bee+ (Plus) är den senaste versionen av Bugaboo Bee, den förra kallas Bee Classic och har tidigare recenserats här i bloggen. Skillnaderna mellan Plus och Classic har vi också skrivit om, den här texten kommer därför fokusera på Bee+ och dess egenskaper. För en riktigt väl genomförd videodemonstration ska du titta på BabyGizmos Bee Plus-recension.

I mina ögon är Bee+ en vagn i sin egen kategori. Oavsett det faktum att Bugaboo marknadsför den som en vagn som kan användas från födseln så tycker jag ändå inte att den riktigt platsar som en kombi, men det är inte heller rakt av en resevagn eller en sulky. Bee+ är däremot den ultimata extravagnen. Det kanske kan låta förmätet att kalla en sextusenkronorsvagn för extravagn men om man som jag har täta syskon och använder syskonvagn hyfsat flitigt så är det perfekt med en andravagn som kan användas av både det mindre och större barnet, med barnet mot sig eller från sig och med ett riktigt bra liggläge. Jag har alltså två barn, en ettåring och en snart treåring. De väger drygt 11 respektive drygt 14 kg, Bee+ har 17 kg som maxvikt, och är 78 och 97 cm långa. Bägge sitter och sover lika bra i Bee+ och den går även att använda med ståbräda utan att bli svårkörd. Om man som jag dessutom råkar ha en Donkey som syskonvagn är det rätt ultimat att kunna använda samma ståbräda till bägge vagnarna, även de allra flesta övriga tillbehör funkar på bägge vagnar. Det kan vara så att jag sitter på en bra start till den perfekta barnvagnsparken…

Bee+ ser enligt många inte mycket ut för världen. Faktum är att den gav även mig ett ganska dåligt första intryck, och då har jag ändå ägt en Bee Classic tidigare. Är man van vid stora och robusta vagnar är det en konstiga känsla med en så liten och till synes bräcklig vagn, som dessutom till viss del ger med sig i chassit när man svänger den tungt lastad, det vill säga att hela vagnen lutar en smula. Låt inte detta avskräcka dig, Bee+ är en stor stark varg i fårakläder och den orkar mycket mer än man tror! Detta samtidigt som den är den absolut smidigaste vagnen på marknaden, i mitt tycke, bland de små, vändbara vagnarna.

Bugaboo Bee Plus har generöst med utrymme att erbjuda. Sittdelen är utdragbar men även ryggen går att reglera i höjd. På de översta två bilderna är ryggen i sitt nedersta läge och som ni ser ryms min normalstora snart treåring helt okej, även om suffletten tar i hans huvud när den ska fällas upp. På de två nedre bilderna är ryggen i den NÄST högsta läget och min nästan en meter långa son skulle kunna växa en decimeter och ändå få plats. Den skarpögde noterar att Bee+ inte har något fotstöd när den är vänd mot den som kör vagnen, vilket dock finns om man har sitsen framåtvänd. Huruvida man upplever det som ett problem är en smaksak, jag kan tycka att min stora sitter och dinglar med ben väldigt mycket utan fotstöd men med ettåringen saknar jag det inte alls, och inte hon heller för den delen. Bee+ har inte heller någon bygel, ett tillbehör jag generellt brukar uppskatta men inte har känt något större behov av på Bee+. Troligtvis eftersom att barnet ändå sitter så pass upprätt att det inte behöver luta sig framåt, och därför är inte behovet av en bygel som håller tillbaka lika stort. Vill man absolut ha en bygel så finns den en universalvariant för Zapp som fungerar på Bee+, det är även troligt men ännu ej säkert fastställt att även bygeln för Britax B-mobile kan funka. Jag återkommer när jag har bättre information om det.

Bee+ är en liten vagn till måtten, endast 53 cm bred och ännu smalare ihopfälld. Att packa in Bee+ i bilen är som en dröm, ihopfällningsmekanismen är genialisk och när du ska fälla ut den igen så sätter du bara foten mot bromsen och drar i handtaget. Det är verkligen så enkelt. Vår bil är ingen gigant men den rymmer både Donkeyn och Bee+, mest för att Bee+ tar ingen plats alls. (Tyvärr noterade jag först i efterhand att vagnen ej är helt inskjuten i bagageutrymmet på bilden, den går alltså in på längden.)

Barnets sittkomfort, pris och utseende samt storlek i all ära men något det är lätt att glömma bort när man söker barnvagn är körkänslan. En vagn utan körglädje blir lätt stående i hallen och det om något är väl ett onödigt köp? Bugaboo Bee+ har körglädje! Trots barn och packning är att köra Bee+ som att skjuta lite luft framför sig. Framhjulen är låsbara, men lås dem inte, det gör ingen glad. Mitt i yran över hur härlig den här vagnen är ska man komma ihåg att den är underbar i sitt rätta klimat. I terräng konkurrerar den inte alls, i sluttningar tenderar den att dra nedåt och fjädringen är minimal vilket innebär att både vagn, barn och förare skakar rejält om man får för sig att köra Beet över ett stycke kullersten. Men inne i stan, i ett shoppingcentrum eller på plan asfalt så finns det inte mycket att anmärka på med körkänslan. Handtaget är förstås reglerbart i höjd så vagnen passar korta lika bra som längre. Jag har även gått riktiga långa promenader med Bee+ och även om den inte är mitt första val för just långa promenader så blev det ändå en trevlig upplevelse.

Som jag nämnde tidigare har Bee+ ett upprätt sittläge, ett viloläge och ett nästintill plant liggläge. Såhär vintertid används vårt Bee+ primärt som en sovvagn inomhus och den manövrerar fint över trösklar och mellan möbler. Sekundärt är det den vagn som får följa med när vi ska direkt från hem till galleria eller större möbelvaruhus. Oavsett vilket så sitter barnet väldigt bra i vagnen, Bugaboos enda som inte har ergonomisk sittdel utan som alltså fälls i ryggen med ett enkelt enhandsgrepp. Det är också väldigt enkelt att vända sitsen, tar under en minut, vilket gör den lätt att anpassa efter behoven så fort de uppstår. För mer bilder på de olika lägena, gå in på länken till jämförelsen mellan Plus och Classic överst i det här inlägget. Selen i Bee+ är rymligare än på t.ex. Donkeyn och även ett barn i vinteroverall är enkel att spänna fast.

Till Bugaboo Bee+ kan du med fördel använda dig av Bugaboos egen ståbräda, men det måste vara den senaste modellen och du måste ha de tillhörande adaptrarna. Dessa små ringar klickar du på chassit och sen sätter du fast ståbrädan ovanpå. Den är lätt att ta av och på, och trots att jag har sittdelen vänd mot mig så finns det tillräckligt med utrymme för storebror att stå där. Bee+ känns faktiskt fortfarande riktigt lättkörd trots att den är lastad med 25 kilo barn, och eftersom att den är det så går det utmärkt att köra med en hand och därmed kan man gå lite vid sidan av och slipper böja ryggen så att den nästan knäcks. Den stora nackdelen med ståbräda på Bee+ är att fotbromsen, som man kan se på bilderna, blir väldigt svårtåtkomligt och i princip bara går att reglera med hjälp av handen. Inte det roligaste när det är slaskigt ute, men det funkar.

Precis som Bugaboos andra vagnar är det enkelt att ändra utseende på Bee+. Det kan vara så att jag i skrivande stund har fyra stycken suffletter till den här hemma… Åkpåsen på bilden är en Bugaboo Bee-åkpåse, som inte görs längre och som sitter perfekt i Bee Classic och inte riktigt lika perfekt i Bee+, men det går bra ändå. De senare modellerna av Bugaboo-åkpåsar ska sitta lika bra i alla deras vagnar. Packutrymmet i varukorgen är som ni ser förhållandevis stort, och du kommer bäst åt varukorgen framifrån. Det går in en fullpackad skötväska där i, men det går inte att helt enkelt ställa i en matkasse i den. Och även om Bee+ verkligen är en tålig vagn så rekommenderar jag dig inte att åka rulltrappa med den. Jag har gjort det när det krisat men det känns faktiskt inte helt kul.

När jag hade min Bee Classic blev jag allt annat än såld. Om Bee+ verkligen är så mycket bättre eller om det är jag som numera vet att uppskatta en bra vagn när jag kör den kan man argumentera kring. Faktum kvarstår; Bee+ gjorde sig snabbt oumbärlig hemma hos oss.

20 kommentarer

Recension av Mountain Buggy Duet

av Lofsan

Efter 1,5 månad har jag nu tillräckligt många timmars användning av vår Duet att jag kan skriftligt utvärdera design, funktioner och användarvänlighet. Mountain Buggy Duet finns bara i en färg än så länge; svart/flinta. Jag hoppas att den lanseras i fler färger för även om det är väldigt praktiskt med svart och mörkt grå så vore det roligt med en färgklick. Duets största behållning är det smala chassit. Om man som vi bor i storstan, åker buss, handlar och går på trånga trottoarer är det guld att ha en smal syskonvagn som är lättmanövrerad.

Chassi

Mounatin Buggy Duets chassi känns stabilt, det fjädrar lite i både sidled och frontalplan men inte lika mycket som en Duo (Mountain Buggy´s syskonvagn i standardbredd). Chassit är robust, i aluminium men knakar lite när två barn sitter i. Kanske ska man smörja lederna?

Suffletter

Med två separata suffletter så kan ett barn sitta och titta åt sidan medan andra barnet ligger skyddat och sover med sin sufflett uppfälld. Längst fram sitter en liten solkeps som man kan fälla fram för skugga eller för att skydda mot insyn. Suffletten gör sittdelen ombonad även i sittläget. Båda suffletter har en lucka med plast under så att föräldern kan titta ner på barnet medan man promenerar, den är mest användbar om barnet ligger ner, i sittläget ser man bara en hårbotten eller mössa.

Sittdelar

Det finns två stora nackdelar med Duet´s sittdelar; den första är att de är framåtvända så att även små barn måste åka framåt. Den andra är att de även i det mest upprätta läget lutar lite bakåt. Det förstnämnda känns inte så jobbigt för oss nu, med en kille på 14 månader och en 2,5-åring så klarar de att åka framåt men lillebror skulle inte ha gjort det för ett halvår sedan. Det känns värre med det bakåtlutade läget på sitsarna. Båda killarna vill gärna dra sig upp till helt sittande, som de är vana från Bugaboo Donkey. Storebror har tillräcklig styrka i nacken för att kunna sitta rakt upp med händerna på bygeln men för att lillebror ska vara nöjd så har vi ofta pallat upp honom med en kudde. Fördelen med sitsarna är att de i nedfällt (sitsarnas lutning regleras med remmar på baksidan) hamnar helt plant och tillsammans med de stora suffletterna blir det en riktigt mysig och ombonad sovplats. Selen går att regler i tre höjder genom en enkel handrörelse och har ett stort och rejält spänne i grenen. Våra barn föredrar att bara spännas fast över höften även om det rekommenderas att selen träs över bröstkorgen.

Mått och vikt

Bredd: 63cm (bygeln är bredaste punkten)
Höjd: 86-104cm (beroende på hur högt du har knäledshandtaget)
Längd: 113cm
Maxbelastning: 36 kg
Vikt: 15,5 kg
Sitsarna är 29 cm breda

Vi använder Duet med vinteroveraller och en dubbelvikt fleecefilt vintern 2012. Hade vi haft yngre barn hade vi haft åkpåsar till men vi har inte provat. Båda barnen sitter bra avseende både bredd på sitsen på på höjden.

Körförmåga

Duet är en lättrullad och lättsvängd vagn. Eftersom framdäcken (Duet har samma däck som Swift) sitter tätare än på Bugaboo Donkey är den mer lättmanövrerad, som en trehjulad vagn fast utan de nackdelar en trehjulad vagn medför. Varukorgen rymmer 5 kg och även som fullastad påverkar den inte tyngdpunkten eller körförmågan.

Övrigt

Duet går att kombinera med en eller två liggdelar, en eller två babyskydd (i olika höjd) eller två sittdelar.Jag hade önskat en mer lättåtkomlig varukorg som rymmer mer än 5 kg, om man har två små barn behövs mycket packning för en heldag. Jag skulle gärna se en bättre lösning för att låsa vagnen i ihopfällt läge. Man ska dra en rem och spänna ett plastspänne för att låsa ihop chassit, en lite knepig lösning. Jag använder inte den utan lyfter upp vagnen i bagageluckan på bilen med ett grepp i understa delen på chassit istället. Vi har gjort tre flygresor med Duet, nerpackad i en Airshell (den passar i singelvagnsvarianten) och den har kommit fram helt opåverkad.

Sammanfattning

Om du kan bortse från att barnen åker vända framåt, lätt bakåtlutade och uppskattar en smal syskonvagn på bekostnad på extra utrymme i sitsarna är Duet en vagn för dig. Om du (som jag) inte vill att yngre syskonet ska åka framåt direkt efter liggdelen bör du överväga en annan syskonvagnsvariant, till exempel Bugaboo Donkey.

 

/Lofsan

13 kommentarer

Bugaboo Bee Classic

av Anna

Bugaboo Bee Classic – 09
Inköp: Juni 2009 för cirka 5100 kronor, inklusive sittdyna.
Försäljning: Januari 2010 för 4000 kronor, inklusive sittdyna.
Typ av vagn: Kombi. Sittdelen har i princip fullt liggläge så den lilla bebisen lägger men i en särskild cocoon.

Jag hade börjat inse att min första vagn till sonen, Brio Sing, inte direkt var marknadens minsta vagn när Bugaboo Bee uppenbarade sig framför mina ögon precis samtidigt som jag fick något slags förskott på arv från min farmor. Ungefär en kvart senare hade jag köpt en ny vagn. Min tanke var att vi skulle ha den som resevagn när vi åkte till Gotland och som en smidig vagn att ha med i bilen om man skulle åka och handla eller bara strosa runt i ett shoppingcentrum. Ett stort bakslag för vår del var att Sigge endast sov på mage och har man en magsovare är Bugaboo Bee inte alls intressant.

Bugaboo Bee är Bugaboos hittills enda försök att skapa en motsvarighet till sulkyn. Den är väldigt liten, och ännu mindre ihopfälld, och väger mindre än Majken. Cirka 8,5 kilo. Sittdelen är vändbar och sittytan samt ryggstödet är justerbara. Vagnen ska vara lätt att fälla ihop och upp. Kanske hade vi ett måndagsexemplar, men istället för lätt skulle jag nog svarare beskriva det som skitsvårt. Man fick ta i rejält och det kändes hela tiden som att vi var på gränsen till att ha sönder hela vagnen. Nu har den kommit i en ny version, Bugaboo Bee + (Plus), och den har förstås en hel del förbättringar jämfört med den gamla versionen, som bland annat ofta fick problem med bromsen. Ett big no-no inom barnvagnsvärlden.

Nu är det ju inte meningen att jag ska försöka skriva objektivt, det här är ju en recension, men jag gillade verkligen inte min Bee. Den kändes ranglig och jag vågade aldrig åka rulltrappa med den. Dels för att den såg svag ut, dels för att jag hört om fall där de små hjulen fastnar i skenorna i rulltrappan. Bee är imponerande lättrullad, jag minns att jag beskrev det som att ”skjuta lite luft framför sig”. Men det gällde på plan mark. Så fort det lutade minst lilla så drog vagnen åt det hållet och då krävdes plötsligt mycket mer kraft från min sida för att hålla vagnen i rak kurs. Visserligen kunde man låsa hjulen, men då försvinner ju hela charmen med vagnen. För ett litet barn tyckte jag också att vagnen kändes ganska öppen och oskyddad när barnet satt. Vid liggläge så var den ganska mycket bättre då den har en väldigt generös sufflett.

Reser man mycket, åker man mycket bil eller rör sig bara inne i city, då tror jag att Bee är en bra vagn. Men den uppfyllde inte mina krav och det slutade med att den stod i ett hörn av vardagsrummet och samlade damm.
/Anna

(Jag är sedan en kort tid tillbaka ägare till en Bee+ och planerar att recensera den inom en snar framtid och kommer då även att berätta lite mer ingående om skillnaderna mellan Classic och Plus.)

1 kommentar

Brio Sing

av Anna


Brio Sing – 09
Inköp: Januari 2009 för cirka 6000 kronor, inklusive skötväska och åkpåse.
Försäljning: Mars 2010 för 3500 kronor, exklusive skötväska och åkpåse.
Typ av vagn: Duo, det vill säga ett chassi och sedan separat ligg- och sittdel.

Brio Sing är en vagn som är hatad av många. Den anklagas för att vara groteskt bred och helt sakna stötdämpning, samt för att vara en billig kopia som egentligen inte borde få höra hemma i Brios sortiment. Hårda ord, tycker jag, som ändå var ganska nöjd med mitt livs första barnvagn. 09-modellen hade en del förbättringar jämfört med tidigare årsmodeller och vad jag har förstått har de senaste versionerna ännu fler förbättringar, men dem kan ju jag förstås inte uttala mig om. Liggdelen var stor och rymlig, Sigge fick plats i den fram till 7-månaders ålder. Till saken hör att han inte direkt var världens största bebis, men ändå. Suffletten hade en liten solskärm man kunde fälla fram och som jag använde flitigt. Liggkorgen kändes ombonad och det blåste inte in när man hade liggkorgslocket på.

Som vagn var den relativt lättkörd. Den hade faktiskt inte så bra fjädring men jag reflekterade aldrig över det som något dåligt när jag hade vagnen, Sigge somnade som snabbast när vagnen studsade fram på en grusväg. Jag har också kört vagnen enormt mycket inomhus (hej och hå, bebisen vägrade sova) och uppskattade verkligen den lilla svängradien. Det gick att vända på en femöring! Framhjulen gick förstås att låsa men det gjorde aldrig jag. Varukorgen var väldigt stor och rymlig och packningsutrymme blev det aldrig ont om. Däremot var vagnen tung och ganska bökig att få in i bakluckan på bilen och det var inte superenkelt att få bort liggdelen från chassit. På de senare versionerna av Sing så kan man fästa ett babyskydd på chassit. Jag har själv aldrig använt mig av en vagn på det sättet, dels av ren slump, dels för att jag tror på de rekommendationer som säger att man inte ska ha en liten bebis i babyskyddet mer än nödvändigt.

Ett hett tips rent generellt är att prova om vagnen får plats i bagageutrymmet innan man köper den. Det gjorde inte vi och fick i ett år köra runt med ligg- eller sittdelen i passagerarsätet bredvid föraren!

Brio Sings sittdel hade ett bra, men inte fullt, liggläge och jag hade aldrig några problem med vare sig sufflett, sele eller fotstöd. Önskar jag kunde säga något om hur den var att fälla, det måste ha varit ganska enkelt eftersom att jag inte lagt detaljen på minnet. Sigge hade kunnat få plats i sittdelen länge till men någonstans kring 1 års ålder kände jag att vagnen i sig blivit för klumpig för min smak. Dess största nackdel är definitivt bakhjulen. Den är bred. Väldigt bred. 69 cm för att vara exakt, jämfört med singelvagnen Bugaboo Cameleon som är 60 cm bred, eller syskonvagnen UJ Duo som är 74 cm bred. Det hände ibland att jag inte kom in i små utrymmen, exempelvis min pappas hiss eller genom dörren till caféer belägna i äldre byggnader. Och sånt är aldrig kul! Däremot ska man inte glömma att det gjorde vagnen väldigt, väldigt stabil och mer lättrullad.

Idag skulle jag aldrig köpa en Brio Sing men jag kan inte påstå att den var ett dåligt köp heller. Har man begränsad budget så kan man hitta en Sing i fint skick för under 3000 kronor och då har man fått en gedigen vagn för pengarna. Är man ute efter fler finesser och större smidighet så finns det klart bättre vagnar där ute.
/Anna

4 kommentarer

Brio Spin

av Anna

Brio Spin -10
Inköp: Mars 2010 för 2800 kronor.
Försäljning: Februari 2011 för 1750 kronor.
Typ av vagn: Sulky, det vill säga en enklare sittvagn.

Så det är januari 2010 och jag har sålt min Bee samtidigt som jag börjat tröttna rejält på min Brio Sing. Hänger i ett barnvagnsforum (otippat va?) och efterlyser en sulky med snurrbara framhjul, hade dittills aldrig sett någon sådan. Och det givetvis undantaget alla paraplyvagnar. Får direkt tips om Brio Spin, Brios senaste sulky som precis har lanserats. Sladdar in på Brios hemsida och blir hopplöst förälskad på en gång.

Nu är det såhär att om man bor i Stockholm och ska köpa en Brio-vagn, då köper man den i Brio Store på Norrlandsgatan. Jag har aldrig fått bättre service eller trevligare bemötande än där. Jag går till och med dit ibland bara för att snacka lite mer personalen, vi har en deal om att jag skaffar en tredje bebis när de lanserar en syskonvagn med snurrbara framhjul. Det här är måhända inte relevant för den här recensionen, men för min egen del påverkades intrycket av vagnen av intrycket av de som sålde den till dig. Och de är underbara!

Brio Spin är en liten och nätt sulky med swivelhjul fram. Och nu ska vi prata om varför det är en så stor grej: ett litet barn i en vagn med fyra fasta hjul är en sak. Du måste fortfarande häva upp vagnen om du vill svänga men tyngden är inte ett problem. Ett större barn plus en skötväska plus en matkasse väger dock betydligt mer och att jämt och ständigt behöva svänga vagnen med hjälp av styrka är vare sig kul eller nyttigt. Med snurrbara framhjul kan du ha maxlast på sulkyn och ändå inte behöva anstränga dig alls när du kör den. Om man inte bor på landet kan jag faktiskt inte begripa alls varför man inte har snurrbara framhjul på alla sina vagnar?

Den uppgraderade modellen som började säljas år 2011 kom med förbättrat liggläge (och det var absolut inget fel på liggläget som det var), större varukorg, bättre åkkomfort och ännu fler färger att välja mellan. Årsmodell 2012 har precis kommit ut och enda skillnaden mellan den och 11an är desginen på hjulen, 11an har hela hjul medan 12an har plastekrar. Vagnen är bara framåtvänd, som väl alla renodlade sulkys tyvärr är. Som ni ser på bilden började jag använda min i mars och då med Brios åkpåse i. Det vore lögn att påstå att den är lättkörd i snö, men det går faktiskt även om jag rekommenderar pulka som färdmedel om snön dessutom är blöt och nyfallen.

Det här är en vagn jag in i det sista vägrade att sälja. Jag kunde nämligen inte komma på en enda dålig sak med den, utom att vi inte hade något behov av den. Den är löjligt enkel att fälla ihop, den blir yttepytteliten och är precis lika enkel att fälla upp. Den är lätt, den är rolig att köra och enkel att svänga även fast den är fullastad. Med förbättringarna jag räknade upp ovan är den säkert ännu bättre men Sigge sov jättebra i sin Spin -10 och jag upplevde inte heller hans åkkomfort som dålig. Jag köpte senare till Brios egen vändbara sittdyna vilket förstås gjorde vagnen lite mysigare. Det är trist att ha barnet vänt mot sig, något jag började med strax efter Sigges 1-års dag, men Sigge själv trivdes med att kunna titta framåt och att själv kunna klättra i eller ur vagnen.

Den här vagnen kommer jag köpa igen, det är en sak som är säker. Ser redan fram emot den dagen jag har en Brio Spin i min ägo igen, och känner jag mig själv rätt dröjer det max ett halvår innan det står en här i min hall igen. Drömmer om en helsvart vagn den här gången. Precis som Brio Go får även Brio Spin högsta betyg av mig.
/Anna

14 kommentarer

Brio Go

av Anna

Brio Go – 09
Inköp: (Begagnad) Oktober 2010 för 5100 kronor, inklusive ståbräda. Ursprungligen inköpt februari 2009 från Brio Store Norrlandsgatan. Nypris exklusive ståbräda är cirka 9000 kronor.
Försäljning: Augusti 2011 för 4500 kronor, inklusive ståbräda.
Typ av vagn: Duo, det vill säga separat sitt- och liggdel på gemensamt chassi.

Att bli gravid med andra barnet är en ypperlig anledning att köpa ny barnvagn, tänkte jag i vecka 23 och gav mig ut på jakt efter ett exemplar av Brio Go. När Sigge föddes hade Go precis kommit ut på marknaden, fanns inte som begagnad vagn och kostade skjortan. Tyckte jag då. Märkligt hur perspektiv kan förskjutas… I alla fall. Varje gång jag såg en Go på stan kastade jag långa, suktande blickar efter den så vad nya bebisen skulle ha för vagn var redan spikat. Måste säga att jag såhär i efterhand är nöjd över att jag hade vagnen i nästan ett år, använde den hur mycket som helst och det kostade mig bara 600 kronor. Som jag sagt förut, vet man vad man gör både vid inköp och försäljning så behöver dyra vagnar inte alls bli särskilt dyra.

Brio Go kan man väl säga är Brios försök att ta tillbaka marknaden lite när Bugaboo och andra nya, smarta och mer smidiga lösningar hade utvecklats. Med tanke på hur ofta jag ser en Go rulla fram här i Stockholm så vill jag påstå att de lyckades. Dessutom har den flera fördelar mot exempelvis Bugaboos Cameleon, men givetvis också nackdelar.

Brio Go är en duovagn som kommer i massor med olika utförande. Förutom att välja färg på sitt- och liggdelen kan du också välja färg på chassit. Det finns ett babyskydd från Brio som passar på chassit, och givetvis många andra tillbehör. Precis som för de flesta vagnar jag har haft så är det tillhörande regnskyddet värdelöst. Snyggt och sitter bra, absolut! Tar upp lika mycket plats i vagnen som själva bebisen? Ja, tyvärr. I övrigt har jag få negativa saker att säga om vagnen. Liggkorgen är stor och rymlig, madrass medkommer och det finns bärhandtag. Suffletten är något kort och skulle definitivt kunna förbättras, men ett plus är att den har vädringsfickor med insekts&UV-nät i som man kan ha öppna sommartid. För att fästa liggdelen på chassit behöver du en adapter som du först klickar i (den ingår givetvis i vagnspriset) och sen fäster du enkelt liggdelen i den. Lika enkelt är det att klicka loss liggdelen igen, och den har små fötter så den kan ställas på marken utan att bli alltför skitig.

Personligen tycker jag dock att sittdelen är vagnens höjdpunkt. Majken var, till skillnad från sin bror, inte ett vagnsbarn. Hon sov i vagnen men om hon inte sov så gallskrek hon. Sigge bytte till sittdel vid 7 månader, Majken redan strax före 4 månader. Jag förstår att det kan låta tidigt men med Brio Go går det faktiskt alldeles utmärkt. Sittdelen har ett mycket bra liggläge och en sufflett som går långt ned och skyddar både från kyla och vind. Med en dyna eller åkpåse ligger även en ganska liten bebis tryggt däri. Självklart är sittdelen vändbar och som ni ser på bilderna satt, och sov, stora Sigge lika bra i den som lilla Majken. Faktum är att Sigge flitigt använde vagnen från inköp i oktober fram till att Majken föddes i januari. Sittdelen är omöjligt ännu enklare att fästa vid och lossa från chassit.

Brio Gos chassi blir väldigt litet vid ihopfällning och väger inte heller särskilt mycket. När man använder liggdelen måste man ta loss den innan vagnen fälls ihop men sittdelen kan sitta kvar. Med en knapptryckning går du från en sittvagn till ett kompakt paket som lätt rullas in i bakluckan på bilen. Jag efterlyser dock möjligheten att slippa ta loss liggdelen vid ihopfällning. Bor man i Sverige och använder liggdelen vintertid förstår ni varför en sådan funktion skulle vara bra att ha, det är inte kul att behöva ställa liggdelen på marken då.

Något som nog först kan verka avskräckande är handtagets ergonomiska utformning. De flesta barnvagnar kräver att du vrider handlederna så att undersidan av armen vetter mot marken men med Brio Go slipper du det. Handtaget är ställbart på så sätt att du kan vika upp och ned det och därmed också få det i olika höjdlägen. Det finns dock ingen teleskopfunktion och är man väldigt lång är det möjligt att man kan uppleva handtaget som lite för lågt. Jag gillar verkligen det ergonomiska handtaget och saknar det på mina andra vagnar, även om jag kan erkänna att det rent estetiskt kanske inte är så tilltalande. Brio Go har två fasta bakhjul och två snurrbara, låsabara, framhjul. Under min tid som äger till denna vagn bytte jag ut själva swivelfunktionen på bägge framhjulen eftersom att den slitits ut vilket resulterade i att hjulen låste sig spontant medan man gick. Enligt Brio Store är detta ett problem som finns på de äldre Brio Go-vagnarna men inte på de nya eftersom att man nu använder sig av en annan swiveldel. Vill man ha ståbräda till sin Go måste man köpa en särskild modell som kostar 649 kronor ny. Ett rån, om ni frågar mig, men de går att hitta begagnade om man har lite tålamod.

Slutligen en del av vagnen som nog många inte lägger alltför mycket energi på vid inköp men som man i vid dagligt bruk ofta har stor användning för: varukorgen. Här kan alla andra vagnar jag haft gå och slänga sig i väggen! Bugaboo Cameleon är visserligen lite mindre och lättare än Brio Go men kör du en Cam och vill ha med dig mycket packning får du det krångligt. Brio Go däremot har en gigantisk varukorg, givetvis med samma modesta viktbegränsning på 5 kg som alla andra vagnen men den är det nog aldrig någon som har brytt sig om. Varukorgen är i textil och mycket lättillgänglig. Jag har fyllt den med regnskydd, skötväska, filt, påse med matgrejer till barnen, matkassar från affären, diverse lösa prylar och ändå haft utrymme kvar för mer. Det kanske är bara jag som släpar med mig halva hemmet när jag är på äventyr med två barn men med Brio Go har det aldrig varit något problem. Vill man så finns det en särskild väska att köpa till och ha i varukorgen, så att man kan skydda det man har däri från väder och vind samt lerstänk från marken.

När/om jag får ett till barn kommer jag vara väldigt sugen på en ny Brio Go. Då tänker jag köpa den direkt från butik i någon av alla de nya, snygga färgkombinationer som kommit på sistone. Har även noterat att köper man vagnen ny så ingår numera en färgmatchad footsack.

Funktioner och finesser åsido, en riktigt bra sak med Go är fjädringen. Den här vagnen har det skönaste gunget av alla vagnar jag har haft, och det bidrar till en mycket härlig körkänsla! Sen finns det saker som kan bli bättre med Brio Go, men det finns inget jag kan peka ut som direkt dåligt. Ganska unikt och vagnen får därför högsta betyg av mig.
/Anna

47 kommentarer

Phil & Teds Vibe 2

av Anna

Phil & Teds Vibe 2
Inköp: Mars 2011, kostade då ny i butik drygt 9000 kronor.
Försäljning: Augusti 2011 för 5500 kronor.
Typ av vagn: Syskonvagn i inline-format, som P&T valt att kalla det.

Alla grannarna på vår gård körde P&T. Så när jag sålt vår UJ Duo så föll jag raskt för grupptrycket och beställde en till oss också. Först for vi till butik här i stan och provkörde olika modeller, men vi föll bägge två snabbt för Viben. Dess enda minus var ett ganska stort sådan – väldigt trögkörd och svår att svänga. Jag hade läst in mig rätt duktigt och förstått att just framgaffeln var en detalj (av många) som bytts ut när version två, alltså Vibe 2, släpptes. Så vi tog en chansing och beställde vagnen från babyjungle.nl eftersom att den var 2500 kronor billigare att importera från Tyskland än att köpa i Sverige.

Varför föredrog vi just Vibe? Det är den dittills bredaste av P&T-vagnarna, nu har det kommit ett par stycken (Hammerhead och Verve) med två framhjul så det är möjligt att de är bredare. Men det gör vagnen lite mer stabil trots att den är trehjulig, sätena blir lite rymligare i och med att de är bredare. Dessutom har Vibens syskonsäte ett godkänt viloläge samt en egen sufflett till. Syskonsätet kan också fästas i två olika höjdlägen när man har det framtill, vilket gör att inte bara en minibebis får plats där under. Och, icke att förneka, den är snygg!

Phil & Teds har en massa olika modeller som alla bygger på samma inline-system. Vagnen kan användas både som singel- och som syskonvagn. Tittar man på bilden ovan så ser man högst upp till vänster hur vagnen ser ut när den används av två barn som kan sitta. Syskonsätet är rekommenderat från 6 månader men det har ett viloläge ungefär motsvarande viloläget i ett babyskydd så det är vanligt förekommande att man sätter lillasyskonet där tidigare än så. På bilden i mitten är huvudsitsen i fullt liggläge och syskonsätet är fäst där fram istället för där bak. I huvudsitsen placerar man en mjuklift med bebisen i och liggläget är förstås helt plant men går även att ställa in så att det får lite lutning. På sommaren när det blir för varmt med mjuklift funkar det även fint att lägga en vanlig liten madrass däri, jag lånade den från vår Brio Go.

När man fäller ihop en Vibe så blir den lika stor som en Brio Go. Och den tar två barn! Även utfälld har den ungefär samma mått som en vanlig duovagn i modell större. Det är rätt fantastiskt hur lite plats den tar upp. Den har lufthjul och är väldigt lättkörd och lättstyrd nu med den nya framgaffeln. Att köra Vibe med en hand är däremot lite mindre smidigt, och eftersom att man som småbarnsförälder ofta gör flera saker samtidigt så är det lite besvärligt med barnvagnar som kräver två händer på styret. Precis som jag upplever alla trehjuliga vagnar så tenderar den dock att dra åt ena eller andra hållet om marken inte är helt plan. Framhjulet går givetvis att låsa men då blir vagnen helt plötsligt väldigt klumpig, så det rekommenderar jag inte. Den funkar riktigt bra även i snö, men det gör nästan alla vagnar som har lite större lufthjul.

Jaha, så här hyllar jag en vagn som jag bara använde i lite mindre än tre månader? Vagnen har sina nackdelar. En sak jag var skeptisk till var att ha bebisen därnere, jag trodde att vi skulle ha svårt att få ögonkontakt men det får jag faktiskt helt ta tillbaka. Även om Majken fick se mig upp och ner så var hon ju ändå närmre mig än hon var i den vanliga liggvagnen. Så det funkade fint när hon var liten och sov, men när hon blivit större och började vilja vara vaken i vagnen så avskydde hon att ligga där och inte se något. Vi bytte tidigt till sittdel på Brion men det kändes inte alls kul att sätta Majken framåtvänd och bortvänd från mig. Dessutom blev kommunikationen med Sigge väldigt svår, det kändes som att han hamnade väldigt långt bort, han också. Det slutade med att Viben blev stående i barnvagnsförrådet medan Sigge åkte ståbräda och Majken satt i Gos sittdel vänd mot mig.

Bild 1:Som sagt, vagnen tål snö! Baktill ligger Majken och sover, helt vindskyddad bakom först det medföljande vind&regnskydd (backflap pvc) som man fäster i suffletten samt i kanterna runt om. Över har jag hängt mitt barnvagnsdraperi för att få det mörkare.Bild 2:Sommartid använde jag bara barnvagnsdraperiet som solskydd, men det finns även ett uv&insektsnät (backflap mesh) med samma form som vind&regnskyddet som man kan fästa därbak. Går att köpa för 150 kronor i P&Ts egen webshop.Bild 3:

Sigge där fram i syskonsätet och under min hand skymtar ni lilla Majsans huvud där hon ligger och sover. Det finns särskilda P&T-mjukliftar men det är slöseri med pengar att köpa en sådan ny om ni frågar mig. Vi hade en gammal, märkelös som passade lika bra den. När det var kallt bäddade jag med en fleecefilt både över och under henne.Bild 4:

Utrymmet där bebis sover. En anledning till att använda mjuklift är att det är relativt bökigt att få in en bebis där. Med en mjuklift kan man bädda in ordentligt på soffan och sen bara skjuta in hela mjukliften och genast gå ut genom dörren. Smidigt!Bild 5:

Barnvagnsdraperiet täckte precis för öppningen. Anledningen till att plasten ser ut att hänga nedanför är att jag inte har huvudsitsen i helt nedfällt läge utan Majken fick ligga med huvudet lite upp. Perfekt att den möjligheten finns när man har en bebis som är konstant förkyld de första månaderna i livet.Som singelvagn är Viben i mitt tycke mer svårkörd än som syskonvagn, antagligen för att tyngdpunkten förflyttas beroende på hur man använder den. Förutom det är den väldigt bekväm och Sigge kunde sova i den helt plant och fullt utsträckt! Suffletten på huvudsitsen går att fälla helt fram, den är alltså rörlig, så man kan parera solen enkelt om den kommer rakt framifrån. Det tillhörande regnskyddet är (i vanlig ordning) helt värdelöst, tyvärr. Jag lyckades tränga in vagnen i mitt vanliga regnskydd från Tullsa men det blev ju inte perfekt passform direkt. Jag gillade vår Vibe men den funkade ändå inte för oss. Kanske skulle jag få revidera min åsikt om Viben om jag hade en nu när barnen blivit mycket större.

/Anna
6 kommentarer

Bugaboo Cameleon

av Anna


Bugaboo Cameleon -07
Inköp: Begagnad i augusti 2011. Nypris i Sverige för vagnen är 10250 kronor och 880 kronor för ståbrädan. Begagnatmarknaden är enorm, och priserna varierar stort.
Försäljning: Såld oktober 2011.
Typ av vagn: Kombivagn, separat ligg- och sittdel även fast det i Buggans fall rör sig om sittdels- och liggdelstyg som sedan fästes på samma ram.

Jag har någon gång sagt att jag aldrig tänker äga en Bugaboo Cameleon, och det låter ju som typiskt mig att uttala mig helt kategoriskt emot något och sen göra en totalomvändning. Men faktum är att det här inköpet är det mest spontana barnvagnsinköpet jag kan föreställa mig. Jag var på vägen ut genom dörren en måndagmorgon när jag upptäckte att ena framhjulet på Donkeyn var trasigt. Det snurrade inte. Fick totalpanik och tre timmar senare var Camen inköpt. Mitt enda krav var att den skulle ha en ståbräda, jag tror inte ens jag funderade över färger och skick. Dagen därpå fick jag långlåna en sufflett av Erika, det är hennes mamma som skapat den och med den på blev jag riktigt förtjust i vagnen och fick många komplimanger för den från främlingar också.

Bugaboo Cameleon är nog en av de absolut vanligaste barnvagnsmodellerna i Stockholm. Kanske inte här ute där jag bor men ju närmre city man kommer, desto fler ser man. Vagnen har funnits ett bra tag men till skillnad från många andra barnvagnsmärken så kommer den inte ut i årsmodeller. Den stor skillnaden skedde under år 2007. Då gick man från det äldre chassit där man fick skruva på vingmuttrar för att ändra på höjdläget på handtaget, till de nyare chassit med snapfästen för snabbare och enklare justering. Det gamla chassit, det är ett sånt jag har/hade, kallas ofta för det glidfria. Detta eftersom att Bugaboo fick problem med det nya chassit när handtagen på en del vagnar började glida. Viktigt att notera att mig veterligen har ett handtag aldrig helt gått av, men det har alltså oförutsett glidit ut till högsta läget vilket givetvis är en mycket obehaglig sak att råka ut för om man exempelvis åker rulltrappa med vagnen. Värt att notera är att i princip ingen barnvagn egentligen är tillåten att dra upp i trappor eller åka rulltrappa med, men det är ju något som en majoritet av alla ändå gör och något som jag trots allt tycker att man kan förvänta sig av en vagn att klara av. Bugaboo är generösa med reklamationer och har bytt ut de glidande chassina, problemen har också minskat på sistone och det sägs var just de första chassina som kom efter bytet vid 2007 som framför allt är drabbade av problemet. Har man ett glidchassi så finns det ett kit man kan köpa för att själv ”laga” handtaget. I samma veva som chassiändringen så bytte man även från lufthjul till skumfyllda bakhjul. Vill man veta en massa detaljer om Bugaboo Cameleon så finns det många bra sidor på nätet som beskriver dem väldigt utförligt. Mitt bästa tips är nog Bugaboo-tråden på Familjeliv, den hittar ni här! Sen finns det många Buggaproffs i barnvagnsgruppen på Facebook också.

Anledningen till att jag varit mycket skeptisk till Cameleon är framför allt hur den är som liggvagn. Det känns lite snårigt att uttala sig om eftersom att jag fortfarande aldrig kört den som liggvagn, men många i min mammagrupp har gjort det så jag vågar mig på lite recenserande ändå. Själva vagnen i sig är alltid liten och smidig, den får plats i princip överallt och väger väldigt lite. Den ger ett rangligt första intryck i och med att handtaget är löst i vertikal riktning, vilket utgör en del av fjädringen. Det är en vanesak att köra med ett handtag som först ger med sig en liten bit, men det var inget som störde mig. Ogillar man det men vill ändå ha en Bugaboo så är det en Frog man letar efter!

Vagnen består utav chassi och en ram, på ramen fäster man antingen ligg- eller sittdelen. Det går således inte att under en övergångsperiod smidigt byta mellan dessa två. Om man inte köper en extra ram förstås, men det är inte gratis. Som liggvagn hamnar i mitt tycke liggkorgen i princip i knähöjd och ska man ta upp barnet får man böja sig djupt ner. Dessutom så blir varukorgen mycket svåråtkomlig då. Med sittdelen på hamnar barnet högre upp och föraren ges en mer naturlig tillgång till varukorgen. Sittdelen är givetvis vändbar, samt ställbar i tre lägen: fullt liggläge, lutat läge och fullt sittläge. Notera dock att sitsen är ergonomiskt utformad, magsovande barn såsom min Sigge var som liten kan få svårt att sova i sittdelen.

Jag tycker att Bugaboo Cameleon är en väldigt trevlig stadsvagn och som sittvagn är den smidig och med den stora fördelen att jag kan ha mitt barn vänt mot mig. Den blir liten ihopfälld och handtaget går att vända över så att man kan köra med barnet i andra riktningen utan att vända på sitsen. Det finns en uppsjö av tillbehör, bland annat vinterhjul som man kan byta ut swivelhjulen fram mot när man ska köra i snö eller terräng. Vinterhjulen är dock inte snurrbara så körkänslan blir en annan med dem på. Jag vet inte varför jag inte slår på stora trumman för den här vagnen, för på pappret är den väldigt bra. Den går dessutom enkelt att förändra genom att köpa nytt topset (= sufflet, sittdelsöverdrag och liggdelslock) eller genom att själv sy eller köpa av någon annan som sytt sufflett eller dyna. Bugaboo släpper med jämna mellanrum diverse limited editions för den mer designintresserade.

Så varför låter jag inte superlativen hagla? Jag tycker att förvaringsutrymmena är dåliga. Varukorgen är visserligen stor men den är svår att komma åt och vill man ställa ner en matkasse får man trixa. Dessutom är den i tyg och det är omöjligt att ha någon översikt över vad som ligger var någonstans däri. Sen är det något ospecifikt med körkänslan, medan Donkeyn nästan rullar av sig själv så kräver Camen mer underhåll och tenderar att dra snett lite oftare. Handtaget är inte heller det det mest greppvänliga. Fällningsfunktionen är dessutom riktigt ogenomtänkt. För smidigast fällning av sitsen behöver du tre händer, två som trycker in vardera knappen på sidan av ramen och en tredje som vinklar läget. Knapparna tenderar dessutom att vara tröga och kräver på vissa vagnar att man tar i ordentligt. Och är det något man vill kunna göra smidigt när barnet nyss somnat, så är det att fälla från sitt- till liggläge! Bugaboo har ju redan hittat en annan lösning på detta i och med fällningsmekanismen på Donkeyn, återstår bara att se om Camen får ett mer uppdaterat chassit någon gång i framtiden eller om de kanske kommer fasas ut helt till förmån för Donkeyn. Cameleon är en bra vagn, bor man i innerstan är den en av de bästa. Samtidigt tycker jag att den har flera områden där det finns utrymme för förbättringar.
/Anna

11 kommentarer

Bugaboo Donkey

av Anna

Läs allt om Donkeys uppföljare Bugaboo Donkey2 här!


Recension av Bugaboo Donkey
Inköp:  I Sverige kostar den i dagsläget 14800 kronor för en duo och cirka 12000 kronor för en mono.
Försäljning: Är i skrivande stund den enda vagn jag har och den är inte till salu.
Typ av vagn: Mono – duo -twin. Det vill säga, det är en kombivagn som kan vara både singelvagn och syskonvagn och den är även lämplig för tvillingar.

En tjej i Barnvagnar!-gruppen på Facebook beskrev hennes initiala reaktioner på Bugaboo Donkey med: ”Ful, ful, ful, MÅSTE HA!”. Vilket råkar vara en klockren beskrivning för hur jag kände för vagnen första gången jag såg den. När jag i somras våndades över om jag skulle köpa den eller inte, och till slut bestämde mig för att jag måste ha den, så låg jag vaken på nätterna och tänkte på den. Fantiserade om hur den skulle vara att köra, hur den skulle se ut i mitt vardagsrum och vad barnen skulle tycka om den. Jag tror inte att det bara säger något om mig utan också om åsnan. Eller Donkeyn. Kärt barn har många namn.

Vill man ha en utförlig videodemonstration av Bugaboo Donkey så rekommenderar jag varmt den här BabyGizmo-filmen på YouTube. Vill man ha exakta mått och svar på de vanligaste frågorna rekommenderar jag FAQen i den här tråden på Familjeliv. Samma FAQ finns även tillgänglig i barnvagnsgruppen på FB och det beror förstås på att det är jag som har skrivit den, och startat både tråden och gruppen. Man kan givetvis också besöka Bugaboos egen hemsida för just Donkeyn. Med det sagt varnar jag för att det här kommer att bli en väldigt lång text.

Donkeyn kommer alltså i tre olika konstellationer, mono – en liggdel och en sittdel, duo – en liggdel och två sittdelar, samt twin – två sittdelar och två liggdelar. Med adaptrar går den att använda med babyskydd också. (Jag har vagnen i duo, men har aldrig använt liggdelen och kan därför inte uttala mig om den.) Bugaboo lanserar således inte Donkeyn enbart som en syskonvagn utan snarare som den ultimata vagnen som täcker alla behov en barnfamilj kan tänkas ha. Även om jag känner till ett flertal personer som använder den som singelvagn, mono, så tror jag att den framför allt går hem hos dem med fler än ett barn. Det här är den tredje syskonvagnen i min ägo så jag vet precis vilken djungel det är att hitta en vagn som uppfyller alla ens behov.


Bland syskonvagnar är det framför allt två funktioner som gör att Donkeyn sticker ut. De individuellt vändbara sitsarna är den första. Till skillnad från med Phil & Teds inlinesystem och Mountain Buggys syskonvagn UJ Duo så kan du ha det yngre barnet mot dig även när det äldre syskonet för länge sedan lessnat på att stirra på sin förälder. Nu ska jag tillägga att antalet gånger Sigge suttit framåtvänd i Donkeyn kan räknas på ena handens fingrar, han är mer än nöjd med att kunna se mig, sin syster och hela världen runtomkring och är det något som tillfälligt fångar hans uppmärksamhet händer det ofta att han ställer sig på knä i vagnen och spanar ut över suffletten en liten stund. Ett vanligt problem med syskonvagnar är att utrymmet i liggdelen är mindre än i en vanlig singelvagn, vilket gör att bebisen växer ur den vid tidig ålder. Huruvida man vill ha sitt barn framåt eller inte är upp till varje förälder, men har man stora barn så ställs man ofta inför ett dilemma när bebisen vid 4-5 månaders ålder måste bändas ner i liggdelen och inte längre kan sträcka ut sig däri. Åtminstone jag känner mig inte bekväm med att vända en så liten framåt. Med Donkeyn slipper jag det.

Den andra funktionen, och det är verkligen sensationellt, är att man i fyra steg kan omvandla sin syskonvagn till en singelvagn! På morgonen hivar jag in bägge barnen i vagnen och så går vi till förskolan. Där lämnar jag av Sigge, sätter på ett skyddande regnskydd runt hans sittdel, knäpper loss den och placerar den i förskolans vagnsförvaring. Sen trycker jag ihop chassit och fäster den lilla sidokorgen, som jag fram till dess förvarat i varukorgen där den passar perfekt, på sin plats och så är jag klar att åka in till stan och inte ta upp en centimeter mer utrymme i tunnelbanan än vad jag behöver. Okej. Det låter nog lite enklare än vad det är. Första gångerna fick jag ta i för kung och fosterland för att kunna trycka ihop chassit, och samma sak när jag skulle dra ut det den sista lilla biten innan den var helt utvidgad. Det är lite trögt nu också men det blir bättre och enklare ju mer man använder den. Lite silikonspray skulle nog kunna hjälpa på traven men det har jag inte kommit mig för att testa än.

Låt nu inte ögat luras, Donkeyn i mono ser visserligen bred ut men den har enligt Bugaboo samma mått som Cameleon. Jag skulle nog vilja påstå att Donkeyn är någon centimeter bredare, men inte mer än så och när jag kör den så kommer jag fram precis lika fint som med Bugaboo Cameleon eller Brio Go. I mono är Donkeyn 60 cm bred och i duo 74 cm. Brio Sing, den första vagnen jag hade till Sigge, är 69 cm bred. Det ger ju lite perspektiv på storleksfrågan, tycker jag. Man kan även jämföra Donkeyns duoläge med en UJ Duo, som ju också är 74 cm bred. På pappret lika stora men i verkligheten så märks det en skillnad eftersom att vagnens bredaste punkt är olika lokaliserad på de bägge vagnarna. På väg till Sigges förskola måste man vid en punkt passera genom en spärr som förhindrar biltrafik. Men UJ Duo kom jag igenom, men Donkeyns handtag tar precis emot stålrören i vägspärren och det går inte att passera. Men den lilla omvägen runt spärren tar max tre minuter och det är Donkeyn ändå värd. Kanske skulle jag kunna forcera spärren om jag tryckte på, men eftersom att jag på fullaste allvar fick tårar i ögonen när Donkeyn fick sin första repa så tänker jag inte testa.


Donkeyn heter ju som den gör just för att den är en riktig packåsna. På bilden ovan ser ni den i monoläge. Jag har en normalstor skötväska från Brio, och den går med lätthet i sidokorgen, som tar 5 kg. Det går även att trycka i ytterligare grejer runt om. Varukorgen under vagnen är riktigt bra, till skillnad från tygsäcken under Bugaboo Cameleon som enligt mig har fler brister än fördelar. När man omvandlar vagnen från mono till duo så expanderar också varukorgarna. Den under vagnen tar 10 kg. I vanlig ordning; vem väger sina matvaror innan man stuvar in dem under vagnen? Läs: Den orkar mer än så. En annan smart grej som jag uppskattar med varukorgen är att den har inbyggda förvaringsfack, speciellt praktiskt för sånt man faktiskt alltid har med sig: näsdukar, våtservetter, handpumpen för lufthjulen, mut-såpbubblorna och så vidare. Vill jag maximera packningen så hänger jag skötväskan på handtaget och fyller korgarna till bredden. Men oftast har jag skötväskan under vagnen och i sidokorgen förvarar jag min handväska, samt sådant som jag vill ha lättillgängligt för Majken. Och shoppingpåsarna, förstås!

Smidig ihopfällning på en vagn är alltid uppskattat och där får Donkeyn väl godkänt. Man fäller ihop den genom att trycka in samt dra upp två knappar på undersidan av handtaget. När handtaget hamnat i löst läge fäller man ner det till marknivå. Sen tar man tag i mittstången och lyfter upp vagnen, så att chassit fälls ihop. Vinkla framhjulen rätt och tryck in dem ännu mer mot mitten. På bilden ovan ligger vagnen ned på handtaget men den kan även balansera sig själv stående på handtag och bakhjul. Vagnen går att fälla med sittdelarna på men blir mycket mer kompakt om man tar av den först. Jag tar loss bygeln på den ena, staplar sittdelarna i varandra och ställer chassit bredvid. Att fälla upp vagnen görs mest effektivt genom att ta tag i handtaget, med foten separera hjulparen från varandra och ställa den på marken. Sen trycker man in knappar, för upp handtaget i rätt läge och så är det klart. Det här är en bra ihopfällning tycker jag, men vagnen skulle förstås kunna bli ännu mer kompakt. Har man gott om tid kan man då först göra om chassit från duo till mono, men det orkar jag aldrig med så på bilden är det ihopfällda chassit alltså bredare än vad det behöver vara. Jag har testat att få in vagnen ihopfälld i monoläge i min mammas Ford Fiesta. Chassit gick in i bakluckan men inte sittdelen, så den fick åka i framsätet.

En negativ sida hos Donkeyn är det relativt repkänsliga chassit. Min vagn är flitigt använd, otroligt väl omhändertagen förstås men den har fått en del repor. Framför allt ramen på sittdelen är väldigt känslig, ställer man ner en sittdel för sig eller lutar den mot en vägg och underlaget inte är helt slätt, ja då repas den. När jag förvarar Sigges sittdel på hans förskola tar jag alltid på ett regnskydd (inte originalskyddet) först för att förhindra just repor. Även vid ihopfällningen riskerar man repor men som sagt, det är den första som gör mest ont i själen. Sen vänjer man sig!


Mina barn är i skrivande stund 9 månader och 2,5 år gamla. De väger 10 respektive 14 kg. Ändå är det alltid en dröm att köra Donkeyn. Det är så lättstyrd, så välbalanserad, har en otroligt bra svängradie och ett greppvänligt handtag. Ibland glömmer jag bort att jag faktiskt drar omkring på över 40 kg vagn, barn och packning, för det känns som att vagnen nästan rullar av sig självt. Som ett experiment testade jag häromdagen att på vägen hem från förskolan endast köra den med två fingrar. Inga problem alls, inte ens i uppförsbackarna! Den har dessutom en riktigt bra fjädring och allt detta gör att körkänslan är nästan helt perfekt.

Vad gäller barnen så sitter de bägge två väldigt bra i vagnen. Sigge är cirka 92-93 cm lång och som man ser på bilden har han gott om utrymme upp till suffletten. Det är även möjligt att fästa suffletten lite högre upp på chassit om man vill, så då ryms även ännu längre barn. Sigge sover jättebra i vagnen, och det gör förstås Majken också. Sittdelen på Donkeyn är lite smalare än på Cameleon, 27 cm bred, men det kan jämförs med en vanlig sulky. Till exempel så är Brio Spins sittdel 26 cm bred. Sittdelarna kan man ha i tre lägen när de är bakåtvända: fullt liggläge, lutat läge och sittläge, men framåt kan man bara ha dem i sittläge och lutat läge. Bugaboo har med Donkeyn helt tänkt om angående själva fällningsmekanismen för sittdelarna. När man på Cameleon behövde två händer och ibland ett knä så räcker det på Donkeyn med ett enkelt enhandsgrepp. Överst på ramen sitter en flärp man helt enkelt lyfter upp, justera till det läge du vill ha och släpp. Klart! Så enkelt och smidigt, barnet märker knappt att du lägger det ner! Väldigt bra uttänkt och genomfört.

Sittdelarna går även att ta loss från chassit genom ett enhandsgrepp. Man trycker ned de vita knapparna vid bygeln, en i taget, och drar sedan rakt upp i bygeln så är den loss. Sittdelen kan även användas som babysitter på plant underlag men välter enkelt bakåt om inte barnet sitter ordentligt fastspänt.


Okej. Nu går vi in lite på detaljnivå och jag börjar med regnskydden. På bild 2 och 3 ovan använder jag de originalregnskydd som medföljer vagnen. De är i genomskinlig plast och om jag anstränger mig hårt för att komma på något bra med dem så är det att de är snygga på. I övrigt är de otympliga, hur noga jag än försöka vika dem som tar de ändå upp nästan hela varukorgen om jag har med mig bägge två. De är dessutom rätt stela och svåra att få på, tricket är att haka på dem runt flärpen som man fäller delen med, och sedan dra dem över den åtminstone halvuppfällda suffletten. När man når fotstödet drar man regnskyddet först över ena hörnet och sen över det andra. Det ger med sig med tiden och blir lättare, men när man sen ska ta på det andra regnskyddet så uppstår en sån friktion mellan de två regnskydden att det är svårt att få dem på rätt plats där de kläms mellan delarnas suffletter. Regnskydden har en tittlucka med smart ventilering, men vaknar barnet så måste du ta av hela regnskyddet för att kunna lyfta upp det. Mina regnskydd är nedpackade i en kasse i en garderob och ser sällan dagens ljus. Istället har jag två Tullsa-regnskydd, det blir minimala när de rullas ihop, kan hängas upp på sidan av chassit i den medföljande lilla förvaringsväskan, och det kan öppnas upp på sidorna så att barn kan tas i och ur vagnen utan att man behöver dra av hela skyddet. De finns att köpa lite överallt, och passar de flesta vagnarna. Det till vänster på bild 1 har jag använt till nästan alla mina vagnar, köpte det våren 2009 och det är liggdelsmodellen av Tullsas regnskydd. Det till höger är köpt nu i oktober 2011 och är för sittdelar. Det har lite bättre passform men om det beror på modellen eller på att det är nytt är svårt att säga. Båda funkar i alla fall på Donkeyn, så då är jag nöjd.

Kör man Donkeyn i mono och det börjar regna när man har originalskyddet på så kommer man snabbt märka att allt i sidokorgen blir väldigt blött. Det finns inget medföljande regnskydd till den nämligen. Där har Tullsas regnskydd ännu en fördel, det har nämligen resår i kanten och går att dra ut precis tillräckligt mycket för att kunna fästas runt om sidokorgen. På så sätt förblir det man har stuvat ner däri också torrt.

Här följer en punktlista på viktiga detaljer hos Donkeyn:

Lufthjul
Säkert bidrar lufthjulen till den bra körkänslan hos Donkeyn, dels för att det blir ett bättre rull men också för att de är stora och gör vagnen lättkörd på alla underlag. Stora, snurrbara luftframhjul på en barnvagn är väldigt efterfrågat av många men det är än så länge få vagnar som har sådana. Nackdelen är givetvis att lufthjul måste pumpas. Det medföljer en handpump när man köper vagnen och den är okej om man vet vad man ska göra. Jag har pumpat hjulen med den en gång, på tunnelbanan. Det ena framhjulet blev jättebra. När jag sen skulle pumpa bakhjulet fick jag på ett mycket realistiskt sätt lära mig vad nackdelen med bilventiler på barnvagnshjul är: kommer du åt piggen i ventilen på fel sätt så töms hjulet på luft. All luft. Med hjälp av min syster fick jag bära vagnen till närmsta bensinmack där vi pumpade upp hjulen till perfekt tryck igen. Min rekommendation är att köpa en cykelpump av den här typen att pumpa vagnen med hemma. Handpumpen kan man förvara i varukorgen för nödfall, och har man en bensinmack tillgänglig är det absolut enklast att pumpa däcken där. Lägg också märke till att din handpump till donkeyn har en grå plupp i slutet av handtaget (har den en röd är det den gamla sortens pump) och att det gråa locket går att pilla loss. Inuti finns en förlängning till pumpen som underlättar vid om man måste använda den.

Teleskophandtaget
Fick jag önska kunde Bugaboo gärna få göra handtaget lite mer ergonomiskt, men jag uppskattar ändå att det är bredare än vad det är på Cameleon. Det går att justera i höjd genom att man fäller ut två flärpar (i brist på bättre ord) på vardera sida om handtaget. Det är inte steglöst ställbart, känner man på undersidan så finns där en massa små hål. En mindre bra detalj är att det är ganska lätt hänt att man omedvetet ställer in handtaget snett eftersom att det inte av sig själv reglerar att det blir lika långt utdraget på bägge sidor. För mig är inte det ett så stort problem, jag har handtaget antingen fullt utdraget eller allra längst in, men vill man ha det i halvläge så får man nog ibland räkna hålen på undersidan för att se att man verkligen fått det rakt.

Byglarna/bumperbarsen
Är precis som på Cameleon och Frog tillverkade i ett skum som tyvärr är rätt känsligt för både smuts och vassa kanter. Får man ett litet hack i bygeln så är det lätt hänt att små barnfingrar pillar vidare och snart kan hela bitar falla av. Mitt tips är att göra som jag och sy tuber av vaxduk eller annat smutsvänligt tyg som man sedan drar på byglarna. Då behöver man inte oroa sig för att byglarna ska få ta allt för mycket stryk. I övrigt tycker jag att byglarna är avsevärt lättare att få dit och sätta loss än på Cameleon. På min Cam klämde jag ofta fingrarna när jag skulle göra detta men det händer aldrig på Donkeyn.

Rengöring
Precis som på Cameleon kan man lyfta på bottenplattan, själva sitsen, i sittdelen. Där samlas det snabbt och enkelt smuts, sand, barr, russin och allt annat barn kan tänkas komma i kontakt med. Jag är kanske inte helt normal men jag dammsuger min åsna ett par gånger i veckan, och då är det sitsarna, fotstöden och varukorgen som får sig en omgång. Handtag och chassi tvättar jag av lite snabbt med en överbliven våtservett. Alla tygdelar, alltså även själva sittdelen men också suffletterna, går att tvätta i maskin på 40 grader. Det har jag gjort många gånger med gott resultat. Det går utmärkt att sätta på suffletten igen medan den är fuktig, får den torka utfälld så blir den inte skrynklig.

Selen
Den detalj hos Donkeyn jag verkligen inte uppskattar och har svurit över både en och två gånger är selen. Jag kan helt uppriktigt inte förstå hur de tänkte. Har hört på internet att den ska vara konstruerad för att vara så säker som möjligt, och det är ju bra, men är den för krånglig så tror jag att utfallet blir att den inte används alls. Sigge är sällan fastspänd i vagnen, det behövs inte, men Majken är alltid fastspänd i vagnen. De gånger hon suttit löst och jag har vaktat bredvid har hon varit på väg att trilla ur inom tio sekunder. Vad är det då som är så dåligt med selen? För det första är den väldigt tight och korta, min barn är inte exceptionellt stora men får ha selen max utdragen och ändå är den svår att knäppa ihop när de har tjocka kläder på sig. Med åkpåse eller sittdyna i försvinner ännu mer av selen, förstås.

Det andra negativa är att selen är fastsydd i ryggen. Den går alltså aldrig att ta bort helt och det är ett riktigt litet helvete att ta isär den om man vill använda vagnen med just åkpåse eller sele. Eftersom att hela Bugaboo-konceptet andas förändring efter konsumentens tycke så tycker jag att det är ett snedsteg att sälja dynor för en tusenlapp när man sedan måste slita som ett djur för att kunna få dit den i vagnen. Här nedan följer min skola för hur man bäst tacklas med selen till Bugaboo Donkey i nio stycken pedagogiska steg.


Som det ser ut på bild 7 ser selen ut när den är fastspänd. Den turkosa pilen på både bild 7 och bild 8 markerar den söm som får mina fingrar att tycka synd om sig själv för allt de utsatts för. För att få loss selen så börjar ni alltså på bild 9 och jobbar er bakåt. Att få igenom sömmen genom det första hacket är det allra svåraste. Bildtext till samtliga bilder:

  1. Selen är loss i dess övre fästen och upphängda över ryggen.
  2. Spännet där den övre delen ska fästas sitter i sin tur på en fastsydd rem på övre delen av sitsens rygg. Spännet går att dra upp och ner längs remmen och det är selens höjdreglering för axlarna.
  3. Den nedre delen av selen är fastsydd.
  4. För in remmen bakifrån genom spännets övre hål.
  5. Se till att den stoppande sömmen kommer igen. Är det svårt, börja med ena hörnet och pilla in den med nageln tills hela är igenom.
  6. Dra ut lite mer av remmen och för in dess ände framifrån genom spännets nedre hål.
  7. När sömmen är helt igenom sitter selen säkert.
  8. För att få ut maximal längd på selen ser du till att sömmen är ända precis upp mot spännet.
  9. Åkpåsen är på plats!

Med Bugaboo Donkey behöver du egentligen ingen annan vagn. Vilket inte förstås hindrat mig och många andra från att se den som en del av ett vagnstall som alltid kan vara precis så stort som man själv känner för. Men skulle jag bland alla vagnar jag känner till vara tvungen att välja bara en enda att köra tills barnen är stora, då blir det Donkeyn. Utan tvekan. Förutom selen och regnskydden så finns det inget dåligt med den här vagnen. Den går att förnya om och om igen. För mig innebär det ett mervärde att jag kan göra den så personlig som min faktiskt är, med dess blommiga suffletter med prickigt innertyg. Jag får i princip varje dag glada tillrop över hur fin min vagn är, och det tycker ju förstås jag också! Mina barn älskar att åka i den, de sover i den både länge och gott, samtidigt som jag verkligen kan se hur de uppskattar att de kan ha så god kontakt både med varandra och med den som kör vagnen. Och för föraren av vagnen är barnvagnspromenaden a piece of cake. Jag har gått över en mil i sträck med vagnen fullastad utan att blir trött i kroppen eller få ont i armar eller handleder. Jag kommer in överallt där jag behöver komma in med vagnen, samtidigt som den är rymlig för barnen och tar väldigt mycket packning. Och bara själva grejen att jag kan köra syskonvagn till förskolan, vanlig singelvagn under resten av dagen och sen syskonvagn igen efter hämtningen, utan att behöva flytta runt på barn eller byta vagn, bara den detaljen är värd applåder. Jag tycker dock absolut inte att man måste ha flera barn för att köra en Donkey, även om jag förstår att en singelvagn för 12000 kronor känns som lite väl tilltaget i pris för de flesta som ska införskaffa sin första barnvagn. Som syskonvagn slår den alla andra jag har provat när det gäller små barn. Med lite större barn som inte behöver sitta bakåtvända finns det även andra intressanta alternativ på syskonvagnar som mycket troligt kommer recenseras här på bloggen någon gång i framtiden..

Jag älskar min Bugaboo Donkey och älskar är inte ett för starkt ord. Den här vagnen gör det möjligt för mig att göra allt jag vill och få med mig allt jag vill, få plats var jag vill och jag gör det med stil. Den är en fröjd för ögat, för händerna, för barnen och för sin omgivning. Den är inte en fröjd för plånboken men har man råd ska man inte tvivla utan bara köpa. Ni kommer inte ångra er!

/Anna

30 kommentarer