Barnvagnar

Läs allt om Donkeys uppföljare Bugaboo Donkey2 här!

Recension av Bugaboo Donkey
Inköp:  I Sverige kostar den i dagsläget 14800 kronor för en duo och cirka 12000 kronor för en mono.
Försäljning: Är i skrivande stund den enda vagn jag har och den är inte till salu.
Typ av vagn: Mono – duo -twin. Det vill säga, det är en kombivagn som kan vara både singelvagn och syskonvagn och den är även lämplig för tvillingar.

En tjej i Barnvagnar!-gruppen på Facebook beskrev hennes initiala reaktioner på Bugaboo Donkey med: ”Ful, ful, ful, MÅSTE HA!”. Vilket råkar vara en klockren beskrivning för hur jag kände för vagnen första gången jag såg den. När jag i somras våndades över om jag skulle köpa den eller inte, och till slut bestämde mig för att jag måste ha den, så låg jag vaken på nätterna och tänkte på den. Fantiserade om hur den skulle vara att köra, hur den skulle se ut i mitt vardagsrum och vad barnen skulle tycka om den. Jag tror inte att det bara säger något om mig utan också om åsnan. Eller Donkeyn. Kärt barn har många namn.

Vill man ha en utförlig videodemonstration av Bugaboo Donkey så rekommenderar jag varmt den här BabyGizmo-filmen på YouTube. Vill man ha exakta mått och svar på de vanligaste frågorna rekommenderar jag FAQen i den här tråden på Familjeliv. Samma FAQ finns även tillgänglig i barnvagnsgruppen på FB och det beror förstås på att det är jag som har skrivit den, och startat både tråden och gruppen. Man kan givetvis också besöka Bugaboos egen hemsida för just Donkeyn. Med det sagt varnar jag för att det här kommer att bli en väldigt lång text.

Donkeyn kommer alltså i tre olika konstellationer, mono – en liggdel och en sittdel, duo – en liggdel och två sittdelar, samt twin – två sittdelar och två liggdelar. Med adaptrar går den att använda med babyskydd också. (Jag har vagnen i duo, men har aldrig använt liggdelen och kan därför inte uttala mig om den.) Bugaboo lanserar således inte Donkeyn enbart som en syskonvagn utan snarare som den ultimata vagnen som täcker alla behov en barnfamilj kan tänkas ha. Även om jag känner till ett flertal personer som använder den som singelvagn, mono, så tror jag att den framför allt går hem hos dem med fler än ett barn. Det här är den tredje syskonvagnen i min ägo så jag vet precis vilken djungel det är att hitta en vagn som uppfyller alla ens behov.

Bland syskonvagnar är det framför allt två funktioner som gör att Donkeyn sticker ut. De individuellt vändbara sitsarna är den första. Till skillnad från med Phil & Teds inlinesystem och Mountain Buggys syskonvagn UJ Duo så kan du ha det yngre barnet mot dig även när det äldre syskonet för länge sedan lessnat på att stirra på sin förälder. Nu ska jag tillägga att antalet gånger Sigge suttit framåtvänd i Donkeyn kan räknas på ena handens fingrar, han är mer än nöjd med att kunna se mig, sin syster och hela världen runtomkring och är det något som tillfälligt fångar hans uppmärksamhet händer det ofta att han ställer sig på knä i vagnen och spanar ut över suffletten en liten stund. Ett vanligt problem med syskonvagnar är att utrymmet i liggdelen är mindre än i en vanlig singelvagn, vilket gör att bebisen växer ur den vid tidig ålder. Huruvida man vill ha sitt barn framåt eller inte är upp till varje förälder, men har man stora barn så ställs man ofta inför ett dilemma när bebisen vid 4-5 månaders ålder måste bändas ner i liggdelen och inte längre kan sträcka ut sig däri. Åtminstone jag känner mig inte bekväm med att vända en så liten framåt. Med Donkeyn slipper jag det.

Den andra funktionen, och det är verkligen sensationellt, är att man i fyra steg kan omvandla sin syskonvagn till en singelvagn! På morgonen hivar jag in bägge barnen i vagnen och så går vi till förskolan. Där lämnar jag av Sigge, sätter på ett skyddande regnskydd runt hans sittdel, knäpper loss den och placerar den i förskolans vagnsförvaring. Sen trycker jag ihop chassit och fäster den lilla sidokorgen, som jag fram till dess förvarat i varukorgen där den passar perfekt, på sin plats och så är jag klar att åka in till stan och inte ta upp en centimeter mer utrymme i tunnelbanan än vad jag behöver. Okej. Det låter nog lite enklare än vad det är. Första gångerna fick jag ta i för kung och fosterland för att kunna trycka ihop chassit, och samma sak när jag skulle dra ut det den sista lilla biten innan den var helt utvidgad. Det är lite trögt nu också men det blir bättre och enklare ju mer man använder den. Lite silikonspray skulle nog kunna hjälpa på traven men det har jag inte kommit mig för att testa än.

Låt nu inte ögat luras, Donkeyn i mono ser visserligen bred ut men den har enligt Bugaboo samma mått som Cameleon. Jag skulle nog vilja påstå att Donkeyn är någon centimeter bredare, men inte mer än så och när jag kör den så kommer jag fram precis lika fint som med Bugaboo Cameleon eller Brio Go. I mono är Donkeyn 60 cm bred och i duo 74 cm. Brio Sing, den första vagnen jag hade till Sigge, är 69 cm bred. Det ger ju lite perspektiv på storleksfrågan, tycker jag. Man kan även jämföra Donkeyns duoläge med en UJ Duo, som ju också är 74 cm bred. På pappret lika stora men i verkligheten så märks det en skillnad eftersom att vagnens bredaste punkt är olika lokaliserad på de bägge vagnarna. På väg till Sigges förskola måste man vid en punkt passera genom en spärr som förhindrar biltrafik. Men UJ Duo kom jag igenom, men Donkeyns handtag tar precis emot stålrören i vägspärren och det går inte att passera. Men den lilla omvägen runt spärren tar max tre minuter och det är Donkeyn ändå värd. Kanske skulle jag kunna forcera spärren om jag tryckte på, men eftersom att jag på fullaste allvar fick tårar i ögonen när Donkeyn fick sin första repa så tänker jag inte testa.

Donkeyn heter ju som den gör just för att den är en riktig packåsna. På bilden ovan ser ni den i monoläge. Jag har en normalstor skötväska från Brio, och den går med lätthet i sidokorgen, som tar 5 kg. Det går även att trycka i ytterligare grejer runt om. Varukorgen under vagnen är riktigt bra, till skillnad från tygsäcken under Bugaboo Cameleon som enligt mig har fler brister än fördelar. När man omvandlar vagnen från mono till duo så expanderar också varukorgarna. Den under vagnen tar 10 kg. I vanlig ordning; vem väger sina matvaror innan man stuvar in dem under vagnen? Läs: Den orkar mer än så. En annan smart grej som jag uppskattar med varukorgen är att den har inbyggda förvaringsfack, speciellt praktiskt för sånt man faktiskt alltid har med sig: näsdukar, våtservetter, handpumpen för lufthjulen, mut-såpbubblorna och så vidare. Vill jag maximera packningen så hänger jag skötväskan på handtaget och fyller korgarna till bredden. Men oftast har jag skötväskan under vagnen och i sidokorgen förvarar jag min handväska, samt sådant som jag vill ha lättillgängligt för Majken. Och shoppingpåsarna, förstås!

Smidig ihopfällning på en vagn är alltid uppskattat och där får Donkeyn väl godkänt. Man fäller ihop den genom att trycka in samt dra upp två knappar på undersidan av handtaget. När handtaget hamnat i löst läge fäller man ner det till marknivå. Sen tar man tag i mittstången och lyfter upp vagnen, så att chassit fälls ihop. Vinkla framhjulen rätt och tryck in dem ännu mer mot mitten. På bilden ovan ligger vagnen ned på handtaget men den kan även balansera sig själv stående på handtag och bakhjul. Vagnen går att fälla med sittdelarna på men blir mycket mer kompakt om man tar av den först. Jag tar loss bygeln på den ena, staplar sittdelarna i varandra och ställer chassit bredvid. Att fälla upp vagnen görs mest effektivt genom att ta tag i handtaget, med foten separera hjulparen från varandra och ställa den på marken. Sen trycker man in knappar, för upp handtaget i rätt läge och så är det klart. Det här är en bra ihopfällning tycker jag, men vagnen skulle förstås kunna bli ännu mer kompakt. Har man gott om tid kan man då först göra om chassit från duo till mono, men det orkar jag aldrig med så på bilden är det ihopfällda chassit alltså bredare än vad det behöver vara. Jag har testat att få in vagnen ihopfälld i monoläge i min mammas Ford Fiesta. Chassit gick in i bakluckan men inte sittdelen, så den fick åka i framsätet.

En negativ sida hos Donkeyn är det relativt repkänsliga chassit. Min vagn är flitigt använd, otroligt väl omhändertagen förstås men den har fått en del repor. Framför allt ramen på sittdelen är väldigt känslig, ställer man ner en sittdel för sig eller lutar den mot en vägg och underlaget inte är helt slätt, ja då repas den. När jag förvarar Sigges sittdel på hans förskola tar jag alltid på ett regnskydd (inte originalskyddet) först för att förhindra just repor. Även vid ihopfällningen riskerar man repor men som sagt, det är den första som gör mest ont i själen. Sen vänjer man sig!

Mina barn är i skrivande stund 9 månader och 2,5 år gamla. De väger 10 respektive 14 kg. Ändå är det alltid en dröm att köra Donkeyn. Det är så lättstyrd, så välbalanserad, har en otroligt bra svängradie och ett greppvänligt handtag. Ibland glömmer jag bort att jag faktiskt drar omkring på över 40 kg vagn, barn och packning, för det känns som att vagnen nästan rullar av sig självt. Som ett experiment testade jag häromdagen att på vägen hem från förskolan endast köra den med två fingrar. Inga problem alls, inte ens i uppförsbackarna! Den har dessutom en riktigt bra fjädring och allt detta gör att körkänslan är nästan helt perfekt.

Vad gäller barnen så sitter de bägge två väldigt bra i vagnen. Sigge är cirka 92-93 cm lång och som man ser på bilden har han gott om utrymme upp till suffletten. Det är även möjligt att fästa suffletten lite högre upp på chassit om man vill, så då ryms även ännu längre barn. Sigge sover jättebra i vagnen, och det gör förstås Majken också. Sittdelen på Donkeyn är lite smalare än på Cameleon, 27 cm bred, men det kan jämförs med en vanlig sulky. Till exempel så är Brio Spins sittdel 26 cm bred. Sittdelarna kan man ha i tre lägen när de är bakåtvända: fullt liggläge, lutat läge och sittläge, men framåt kan man bara ha dem i sittläge och lutat läge. Bugaboo har med Donkeyn helt tänkt om angående själva fällningsmekanismen för sittdelarna. När man på Cameleon behövde två händer och ibland ett knä så räcker det på Donkeyn med ett enkelt enhandsgrepp. Överst på ramen sitter en flärp man helt enkelt lyfter upp, justera till det läge du vill ha och släpp. Klart! Så enkelt och smidigt, barnet märker knappt att du lägger det ner! Väldigt bra uttänkt och genomfört.

Sittdelarna går även att ta loss från chassit genom ett enhandsgrepp. Man trycker ned de vita knapparna vid bygeln, en i taget, och drar sedan rakt upp i bygeln så är den loss. Sittdelen kan även användas som babysitter på plant underlag men välter enkelt bakåt om inte barnet sitter ordentligt fastspänt.

Okej. Nu går vi in lite på detaljnivå och jag börjar med regnskydden. På bild 2 och 3 ovan använder jag de originalregnskydd som medföljer vagnen. De är i genomskinlig plast och om jag anstränger mig hårt för att komma på något bra med dem så är det att de är snygga på. I övrigt är de otympliga, hur noga jag än försöka vika dem som tar de ändå upp nästan hela varukorgen om jag har med mig bägge två. De är dessutom rätt stela och svåra att få på, tricket är att haka på dem runt flärpen som man fäller delen med, och sedan dra dem över den åtminstone halvuppfällda suffletten. När man når fotstödet drar man regnskyddet först över ena hörnet och sen över det andra. Det ger med sig med tiden och blir lättare, men när man sen ska ta på det andra regnskyddet så uppstår en sån friktion mellan de två regnskydden att det är svårt att få dem på rätt plats där de kläms mellan delarnas suffletter. Regnskydden har en tittlucka med smart ventilering, men vaknar barnet så måste du ta av hela regnskyddet för att kunna lyfta upp det. Mina regnskydd är nedpackade i en kasse i en garderob och ser sällan dagens ljus. Istället har jag två Tullsa-regnskydd, det blir minimala när de rullas ihop, kan hängas upp på sidan av chassit i den medföljande lilla förvaringsväskan, och det kan öppnas upp på sidorna så att barn kan tas i och ur vagnen utan att man behöver dra av hela skyddet. De finns att köpa lite överallt, och passar de flesta vagnarna. Det till vänster på bild 1 har jag använt till nästan alla mina vagnar, köpte det våren 2009 och det är liggdelsmodellen av Tullsas regnskydd. Det till höger är köpt nu i oktober 2011 och är för sittdelar. Det har lite bättre passform men om det beror på modellen eller på att det är nytt är svårt att säga. Båda funkar i alla fall på Donkeyn, så då är jag nöjd.

Kör man Donkeyn i mono och det börjar regna när man har originalskyddet på så kommer man snabbt märka att allt i sidokorgen blir väldigt blött. Det finns inget medföljande regnskydd till den nämligen. Där har Tullsas regnskydd ännu en fördel, det har nämligen resår i kanten och går att dra ut precis tillräckligt mycket för att kunna fästas runt om sidokorgen. På så sätt förblir det man har stuvat ner däri också torrt.

Här följer en punktlista på viktiga detaljer hos Donkeyn:

Lufthjul
Säkert bidrar lufthjulen till den bra körkänslan hos Donkeyn, dels för att det blir ett bättre rull men också för att de är stora och gör vagnen lättkörd på alla underlag. Stora, snurrbara luftframhjul på en barnvagn är väldigt efterfrågat av många men det är än så länge få vagnar som har sådana. Nackdelen är givetvis att lufthjul måste pumpas. Det medföljer en handpump när man köper vagnen och den är okej om man vet vad man ska göra. Jag har pumpat hjulen med den en gång, på tunnelbanan. Det ena framhjulet blev jättebra. När jag sen skulle pumpa bakhjulet fick jag på ett mycket realistiskt sätt lära mig vad nackdelen med bilventiler på barnvagnshjul är: kommer du åt piggen i ventilen på fel sätt så töms hjulet på luft. All luft. Med hjälp av min syster fick jag bära vagnen till närmsta bensinmack där vi pumpade upp hjulen till perfekt tryck igen. Min rekommendation är att köpa en cykelpump av den här typen att pumpa vagnen med hemma. Handpumpen kan man förvara i varukorgen för nödfall, och har man en bensinmack tillgänglig är det absolut enklast att pumpa däcken där. Lägg också märke till att din handpump till donkeyn har en grå plupp i slutet av handtaget (har den en röd är det den gamla sortens pump) och att det gråa locket går att pilla loss. Inuti finns en förlängning till pumpen som underlättar vid om man måste använda den.

Teleskophandtaget
Fick jag önska kunde Bugaboo gärna få göra handtaget lite mer ergonomiskt, men jag uppskattar ändå att det är bredare än vad det är på Cameleon. Det går att justera i höjd genom att man fäller ut två flärpar (i brist på bättre ord) på vardera sida om handtaget. Det är inte steglöst ställbart, känner man på undersidan så finns där en massa små hål. En mindre bra detalj är att det är ganska lätt hänt att man omedvetet ställer in handtaget snett eftersom att det inte av sig själv reglerar att det blir lika långt utdraget på bägge sidor. För mig är inte det ett så stort problem, jag har handtaget antingen fullt utdraget eller allra längst in, men vill man ha det i halvläge så får man nog ibland räkna hålen på undersidan för att se att man verkligen fått det rakt.

Byglarna/bumperbarsen
Är precis som på Cameleon och Frog tillverkade i ett skum som tyvärr är rätt känsligt för både smuts och vassa kanter. Får man ett litet hack i bygeln så är det lätt hänt att små barnfingrar pillar vidare och snart kan hela bitar falla av. Mitt tips är att göra som jag och sy tuber av vaxduk eller annat smutsvänligt tyg som man sedan drar på byglarna. Då behöver man inte oroa sig för att byglarna ska få ta allt för mycket stryk. I övrigt tycker jag att byglarna är avsevärt lättare att få dit och sätta loss än på Cameleon. På min Cam klämde jag ofta fingrarna när jag skulle göra detta men det händer aldrig på Donkeyn.

Rengöring
Precis som på Cameleon kan man lyfta på bottenplattan, själva sitsen, i sittdelen. Där samlas det snabbt och enkelt smuts, sand, barr, russin och allt annat barn kan tänkas komma i kontakt med. Jag är kanske inte helt normal men jag dammsuger min åsna ett par gånger i veckan, och då är det sitsarna, fotstöden och varukorgen som får sig en omgång. Handtag och chassi tvättar jag av lite snabbt med en överbliven våtservett. Alla tygdelar, alltså även själva sittdelen men också suffletterna, går att tvätta i maskin på 40 grader. Det har jag gjort många gånger med gott resultat. Det går utmärkt att sätta på suffletten igen medan den är fuktig, får den torka utfälld så blir den inte skrynklig.

Selen
Den detalj hos Donkeyn jag verkligen inte uppskattar och har svurit över både en och två gånger är selen. Jag kan helt uppriktigt inte förstå hur de tänkte. Har hört på internet att den ska vara konstruerad för att vara så säker som möjligt, och det är ju bra, men är den för krånglig så tror jag att utfallet blir att den inte används alls. Sigge är sällan fastspänd i vagnen, det behövs inte, men Majken är alltid fastspänd i vagnen. De gånger hon suttit löst och jag har vaktat bredvid har hon varit på väg att trilla ur inom tio sekunder. Vad är det då som är så dåligt med selen? För det första är den väldigt tight och korta, min barn är inte exceptionellt stora men får ha selen max utdragen och ändå är den svår att knäppa ihop när de har tjocka kläder på sig. Med åkpåse eller sittdyna i försvinner ännu mer av selen, förstås.

Det andra negativa är att selen är fastsydd i ryggen. Den går alltså aldrig att ta bort helt och det är ett riktigt litet helvete att ta isär den om man vill använda vagnen med just åkpåse eller sele. Eftersom att hela Bugaboo-konceptet andas förändring efter konsumentens tycke så tycker jag att det är ett snedsteg att sälja dynor för en tusenlapp när man sedan måste slita som ett djur för att kunna få dit den i vagnen. Här nedan följer min skola för hur man bäst tacklas med selen till Bugaboo Donkey i nio stycken pedagogiska steg.

Som det ser ut på bild 7 ser selen ut när den är fastspänd. Den turkosa pilen på både bild 7 och bild 8 markerar den söm som får mina fingrar att tycka synd om sig själv för allt de utsatts för. För att få loss selen så börjar ni alltså på bild 9 och jobbar er bakåt. Att få igenom sömmen genom det första hacket är det allra svåraste. Bildtext till samtliga bilder:

1. Selen är loss i dess övre fästen och upphängda över ryggen.
2. Spännet där den övre delen ska fästas sitter i sin tur på en fastsydd rem på övre delen av sitsens rygg. Spännet går att dra upp och ner längs remmen och det är selens höjdreglering för axlarna.
3. Den nedre delen av selen är fastsydd.
4. För in remmen bakifrån genom spännets övre hål.
5. Se till att den stoppande sömmen kommer igen. Är det svårt, börja med ena hörnet och pilla in den med nageln tills hela är igenom.
6. Dra ut lite mer av remmen och för in dess ände framifrån genom spännets nedre hål.
7. När sömmen är helt igenom sitter selen säkert.
8. För att få ut maximal längd på selen ser du till att sömmen är ända precis upp mot spännet.
9. Åkpåsen är på plats!

Med Bugaboo Donkey behöver du egentligen ingen annan vagn. Vilket inte förstås hindrat mig och många andra från att se den som en del av ett vagnstall som alltid kan vara precis så stort som man själv känner för. Men skulle jag bland alla vagnar jag känner till vara tvungen att välja bara en enda att köra tills barnen är stora, då blir det Donkeyn. Utan tvekan. Förutom selen och regnskydden så finns det inget dåligt med den här vagnen. Den går att förnya om och om igen. För mig innebär det ett mervärde att jag kan göra den så personlig som min faktiskt är, med dess blommiga suffletter med prickigt innertyg. Jag får i princip varje dag glada tillrop över hur fin min vagn är, och det tycker ju förstås jag också! Mina barn älskar att åka i den, de sover i den både länge och gott, samtidigt som jag verkligen kan se hur de uppskattar att de kan ha så god kontakt både med varandra och med den som kör vagnen. Och för föraren av vagnen är barnvagnspromenaden a piece of cake. Jag har gått över en mil i sträck med vagnen fullastad utan att blir trött i kroppen eller få ont i armar eller handleder. Jag kommer in överallt där jag behöver komma in med vagnen, samtidigt som den är rymlig för barnen och tar väldigt mycket packning. Och bara själva grejen att jag kan köra syskonvagn till förskolan, vanlig singelvagn under resten av dagen och sen syskonvagn igen efter hämtningen, utan att behöva flytta runt på barn eller byta vagn, bara den detaljen är värd applåder. Jag tycker dock absolut inte att man måste ha flera barn för att köra en Donkey, även om jag förstår att en singelvagn för 12000 kronor känns som lite väl tilltaget i pris för de flesta som ska införskaffa sin första barnvagn. Som syskonvagn slår den alla andra jag har provat när det gäller små barn. Med lite större barn som inte behöver sitta bakåtvända finns det även andra intressanta alternativ på syskonvagnar som mycket troligt kommer recenseras här på bloggen någon gång i framtiden..

Jag älskar min Bugaboo Donkey och älskar är inte ett för starkt ord. Den här vagnen gör det möjligt för mig att göra allt jag vill och få med mig allt jag vill, få plats var jag vill och jag gör det med stil. Den är en fröjd för ögat, för händerna, för barnen och för sin omgivning. Den är inte en fröjd för plånboken men har man råd ska man inte tvivla utan bara köpa. Ni kommer inte ångra er!

/Anna