Duovagn

Brio Smile

av Anna
Recension av Brio smile

Recension av Brio Smile

Inköp: Denna vagn är en prototyp och ett recensionsexemplar. Inköpspris för Smile är 4995 kr för enbart sittdel, 6495 kr för sittdel och liggdel. Mjukliften kostar 1295 kr.
Försäljning: Vagnen är ny på marknaden, har inte sett någon säljas begagnat än.
Typ av vagn: Duo- eller kombivagn.

I min årskrönika för 2012 utnämnde jag Brios senaste modell till årets nyhet och jag tycker fortfarande att Brio Smile tillför något nytt och friskt till barnvagnsutbudet i Sverige. Efterfrågan på en vändbar sittvagn, med möjlighet till liggdel och utrustad med fyra lufthjul, har varit stor men valmöjligheterna har varit små. Bäst hittills har Bugaboo Donkey varit. Men Donkeyn för ett barn (mono) kostar 12000 kronor. Smile kostar hälften av det.

Fortsätt läsa
37 kommentarer

Brio Go 2013 vs. Bugaboo Donkey Mono

av Anna

Brio Go 2013 vs. Bugaboo Donkey Mono
Jag har tidigare gjort en jämförelse mellan Brio Gos äldre årsmodeller och Bugaboo Cameleon, men numera är det klart vanligare att jag får frågan om vilken vagn man ska välja mellan Go och Donkey Mono. Nu har ju dessutom Brio förändrat och förbättrat Brio Go en aning, varför jag tycker det är relevant med en ny jämförelse av dessa vagnar baserat på mina personliga intryck av respektive vagn. För att förtydliga så jämför jag alltså Donkey Mono, dvs Donkey med en sittdel och sidokorgen på, med Brio Go 2013 med den nya framhjulsupphängningen. Här finns tidigare recensioner av Bugaboo Donkey och Brio Go.

Storlek
Brio Go är 61 cm bred och Bugaboo Donkey är 60 cm bred – på den bredaste punkten. Medan Brio Go avsmalnar framåt så är Donkeyn jämntjock hela vägen. Visuellt ser Donkey väsentligt större ut än Go men jag tycker att vagnarna känns likvärdiga i storlek när jag kör runt dem. När det gäller storleken ihopfälld så slår Brio Go Donkey Mono på fingrarna ganska hårt. Visserligen kan bägge vagnar fällas med sittdelen på men Donkey blir relativt stor och otymplig då, medan Brio Go blir ett smidigt litet paket.

Liggdel
Det känns svårt för mig att jämföra liggdelarna när jag aldrig använt Donkeyn med liggdel. Så jag säger pass på den här, men om jag ska jämföra Gos liggdel med vad jag hört av mina vänner som kör Donkey med liggdel så tycker flera att Donkeys liggdel är rätt smal och att det är synd att liggdelslocket är så kort samt lätt för barnet att sparka av. Gos liggdel gillade jag väldigt mycket, den var rymlig och ombonad.

Sittdel
Donkey har ergonomisk sits med tre lägen, Go har en vanlig sittdel med ställbart fotstöd och steglöst reglerbart ryggstöd. De är ungefär lika rymliga i längd, men Go har något kortare fotstöd än Donkeyns sittdel. Vad man föredrar av vanlig sittdel och ergonomisk är mest en smaksak, mina barn har aldrig  brytt sig så mycket om den saken men jag vet att de tycker om att det är ett väldigt upprätt sittläge på Donkeyn. Samtidigt är Gos sittdel något rymligare i bredd. Bägge sittdelar är vändbara.

Bygel
Båda vagnarna har avtagbar bygel. Gos bygel är klädd i samma textil som vagnen, Donkeyns är i samma skum-material som handtaget. Jag gillar Gos bygel en aning mer eftersom att den har en grenflärp som gör att barnet inte kan glida ur sittdelen. Hade bygeln på Donkeyn varit swingaway som den numera är på Cameleon3 så hade jag antagligen utsett den till vinnare. På Go känner jag inte att jag behöver ta av bygeln utan jag kan sätta barnet på plats relativt smidigt ändå, men på Donkeyn skulle jag gärna knäppa loss bygeln men orkar aldrig böka så mycket med den. Väl på plats tycker jag dock att den sitter i en bra höjd.

Sufflett
Här kan vi snacka väldigt olika typ av sufflett. Bugaboos suffletter är i enkelt tyg och inga funktioner. Du kan fälla upp eller ned den, och ha den i mellanläge. Gos sufflett har vädringsficka med inbyggt myggnät och dubbelt tyg. Jag tycker att bägge suffletter skulle kunna vara längre, eller ha en liten solkeps. Det som för min del gör Donkeyn till en vinnare på den här punkten är hur enkelt det är att variera utseendet, att byta färg på suffletten görs på en minut och man kan till och med sy egna suffletter och få ett helt unikt utseende på sin vagn.

Sele
Donkey kan aldrig vinna en kamp om bäst barnvagnssele. Den är kort och väldigt omständlig att få loss när man ska ta i och ur sittdynor eller åkpåsar. Gos sele är betydligt mer lätthanterlig.

Handtag
Jag tycker att Donkeyns handtag är trevligt, lagom brett och lagom mjukt. Men Brio Go har ett ergonomiskt handtag som verkligen är som manna från himlen för vilken småbarnsförälders handleder som helst. Kanske inte en fröjd för ögat men jag tycker funktion får gå före utseende och Go är verkligen skön att köra. Det enda jag kan önska är att Gos handtag skulle gå att få lite högre upp, men jag har alltid föredragit teleskophandtag framför knäledshandtag, och tror att det också är en smaksak. Båda vagnarnas handtag går att få väldigt lågt, så de borde vara likvärdiga i det avseendet om man är av lite kortare längd.

Varukorg
Jag brukar hylla Brio Go för dess rymliga varukorg, som sväljer mycket både på bredd, längd och höjd. Men Donkeyn mono har liksom två varukorgar. Den under är smart organiserad med olika fack, och både lätt åtkomlig och stor. Sidokorgen är något man inte visste att man behövde men när man väl har den så använder man den hela tiden, och saknar den på alla andra vagnar. Det är nog nästan bara Donkey Mono som kan slå Brio Go just när det kommer till varukorgen.

Fällning
Som jag nämnt högre upp så tar jag alltid av sittdelen på Donkeyn innan jag fäller den, vilket jag inte behöver på Go. I övrigt är ihopfällningsmekanismen lika enkel att begripa sig på på båda vagnarna. Men just eftersom att Go går att fälla i ett stycke på ett så smidigt sätt, så tycker jag att den känns enklare att hantera vid bilåkning och liknande.

Hjul
Go -13 har plasthjul både fram och bak, vinterhjulen är exakt likadana som bakhjulen, fast utan bromskuggarna. Donkey Mono har lufthjul och jag tycker om lufthjul, de ger rullet i barnvagnen det där lilla extra. Ännu en fördel med lufthjul är att det inte fastnar småsten i dem. Samtidigt så finns det alltid en viss punkteringsrisk och man måste, verkligen måste, se till att lufthjulen har rätt tryck i sig för annars blir vagnen inte alls rolig att köra runt på.

Förnyelse
Det finns många sittdynor och åkpåsar som funkar i Brio Go, samma gäller förstås för Donkeyn. Och visst kan du byta klädsel på din Go-sittdel, men det är inte lika enkelt som på Bugaboos vagnar och utbudet är inte ens i närheten. Donkeyn kan ha tusen olika ansikten och den går att förnya om och om igen.

Ståbräda
Bägge vagnar har sin egen ståbräda och jag tycker att de funkar bra. Donkeyns ståbräda sitter inte centrerat på chassit, så med den finns det lite extra utrymme för benen om man har långa sådana. Sen gillar jag att Donkeyns ståbräda är lite högre, det gör det enklare att använda den även i terräng och snö. Brio Gos ståbräda med dess hårda små hjul tenderar dessutom att skramla en del, men det ska vara en ny ståbräda på väg som funkar till alla Brios vagnar – en med TRE hjul, så att inte vagnen ska ta lika mycket av tyngden. Ska bli spännande att se hur den funkar. Donkeyn ståbräda är dessutom enklare att hänga upp än Gos, en sådan rem medföljer medan jag för Gos ståbräda fick hitta på en egen lösning.

Pris
En ny Go 2013 med sitt- och liggdel kostar omkring två tredjedelar av priset för en Donkey Mono. Men om man vill kan man bygga om sin Donkey till en syskonvagn, så det kan ju motivera den högre prislappen för en del.

Körkänsla
Go och Donkey är två av de vagnar jag gått absolut flest promenader med, så trots att de är så olika tycker jag att bägge har väldigt bra körkänsla. Go vinner framförallt på den underbara fjädring, som är ännu bättre på årsmodell 2013. Vagnen liksom vaggar sig fram och det är väldigt behagligt både för barnet som sitter i och för mig som kör. Donkey Mono har en väldigt knapp fjädring men kompenserar det med ett fantastiskt rull. Tog en långpromenad med Donkeyn nu i helgen och ibland kändes det som att vagnen var ute och gick med mig, snarare än tvärtom. Som Duracell-kaninen fast den bara rullar och rullar och rullar…!

Terrängkörning
Med terränghjulen på är Brio Go fullt kapabel att hantera även grov terräng, och om vagnen fastnar så är fjädring på både fram- och bakhjulen ett bra sätt att få loss vagnen. Eftersom att vagnen då har fasta framhjul så rullar den på stadigt i sin spår och den som kör kan koncentrera sig på styrkan att skjuta på istället för att hålla linjen. Donkey är också en mycket bra terrängvagn och framhjulen går ju att lösa om de skulle börja tendera att slira åt sidor eller fasta i tvärläge mellan stenar och rötter.

Så, Brio Go 2013 eller Bugaboo Donkey Mono?
Det här är ett väldigt svårt val. När det gäller duovagnar så är Go -13 och Donkey Mono just nu mina favoritvagnar, bägge två. Men samtidigt som de är olika på så många punkter så är de också för lika för att det ska vara motiverat att ha dem samtidigt. Jag har testat, flera gånger, och de är tyvärr lite för mycket inne på samma område och konkurrerar. Det bästa med Go är fjädringen som ger vagnen riktigt bra körkänsla ihop med det bekväma handtaget. Det bästa med Donkey är rullet, den kör sig själv nästan och den har många väldigt smarta funktioner såsom sidokorgen, den välorganiserade varukorgen och möjligheten till förnyelse så fort andan faller på. Jag kan faktiskt inte välja en framför den andra, de korsar mållinjen samtidigt för mig!

Min rekommendation till alla som står i valet och kvalet är att lista de för er tre viktigaste punkterna av de saker jag tagit upp, och sen se vilken vagn som verkar ha övertaget på det som ni prioriterar. Gå sen och provkör om ni kan. Och kom ihåg, oavsett vilken av dessa vagnar ni väljer för ert barn så har ni gjort ett riktigt bra val!

11 kommentarer

Minirecension av Brio Go 2013

av Anna

Jag har tidigare recenserat Brio Go, men den recensionen börjar kännas daterad av två skäl. För det första så var det en Go -09 och jag har sedan dess också ägt en från 2010 och en från 2011. Och nu har jag alltså en 2013 som jag fått låna av Brio Store för att kunna skriva om den på bloggen. För det andra så känns min åsikter om 09an gamla eftersom att årsmodell -13 är ett stort kliv framåt i utvecklingen av Brio Go.

Vad är då skillnaden mellan Go -13 och tidigare årsmodeller? Jo, det har skett en väsentlig förändring av framhjulsupphängning. Swivelhjulen ser likadana ut som innan, men nu har de fjädring. Dessutom kan swivelhjulen bytas ut mot de vinter- och terränghjul ni ser på bilderna ovan. Det var tidigare tal om att det skulle göras möjligt även för de äldre årsmodellerna, men tyvärr blev det inte så. I och med att framhjulsupphängningen är ny så är det också en annan mekanism för att låsa framhjulen, klart bättre än den tidigare.

Först av allt – fjädringen på framhjulen. Jag vet inte exakt hur mycket fjädring det rör sig om, men jag kan meddela att den känns. OM den känns. När jag ska hämta på förskolan kör jag oftast dit vagnen, då förstås utan barn i, och det är nästan löjligt. Snarare än att köra en vagn känns det som att jag rattar runt på en liten svävare. Go -13 borde döpas om till Gung -13 för vagnen liksom vaggar sig fram och med barn i blir det ännu bättre balans. Min yngsta kan ibland vara grinig med att somna i vagn men nu bokstavligt talat gungades hon till sömn. Så kortfattat kan man säga att fjädringen på framhjulen ihop med den redan superba fjädringen på bakhjulen gör Brio Go till den vagn med kanske det bästa gunget, av alla vagnar jag provat.

Vinter- och terränghjulen då? Det är exakt likadana som bakhjulen, men kan förstås inte användas som bakhjul eftersom att de saknar bromskuggar. När man köper hjulen så får man först skruva ihop ett stång, mycket enkelt gjort, och sen fäster man hjulen i vardera ände av stången och slutligen stången i chassit. Det är fullt möjligt att växla mellan fasta och rörliga hjul under en promenad. Jag har själv gjort det flera gånger, det andra paret hjul har jag utan problem förvarat i varukorgen under tiden. Vinterhjulen gör vagnen 1 cm bredare, från 61 till 62 cm, och ungefär en decimeter längre. Men som sagt, är måtten ett problem vid ihopfällning så är det ju en fördel att hjulen är så enkelt avtagbara.

Av förklarliga skäl har jag inte kunnat köra vagnen i snö än, men jag har kört den i riktigt grov terräng som bara precis kunde klassa som en skogsstig. Stockar, stenar, gropar, lera – inga problem. Visserligen fick jag trycka på den bakre axeln för att komma över de lite större hindren men ingen gång fastnade hjulen och jag tog mig avgjort enklare fram än jag hade gjort med de små, snurrbara hjulen på. Jag kommer visserligen fortsätta framhäva stora, luftfyllda hjul som det ultimata för snö och terräng men de nya framhjulen för Go har i mitt tyckte gjort vagnen mycket mer all round och jag tror att jag kommer känna likadant även efter att ha kört med dem i snö. Go får förstås en annan körkänsla med fasta hjul. Det krävs mer hävstångsjobbande för att svänga den vilket medför att vagnen blir lite mindre lättstyrd, åtminstone när man har tyngre barn i.

Brio Go har alltid varit en vagn som legat högt upp på min lista och äldre årsmodeller är fortfarande riktigt bra vagnar. Men Go -13 är en stor förändring till det (ännu) bättre och det tycker jag att den som vill ha en Go ska ta i övervägande. Den kostar visserligen en aning mer, men det man får för pengarna är värt det.

Jag återkommer med en slutgiltig rapport när snön anlänt till Stockholm!

16 kommentarer

Crescent Trike

av Anna

Recension av Crescent Trike
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar, inköpspris för Trike med endast sittdel är cirka 5495 kronor.
Försäljning: Det har inte funnits tillräckligt många ute för att det ska gå att bilda sig en uppfattning.
Typ av vagn: Duovagn, separat liggdel kan köpas till för 1495 kr.

Vändbara trehjulingar har aldrig varit något direkt vanlig syn i det samlade barnvagnsutbudet, men nu verkar detta koncept vara på väg upp och Crescent Trike är ett exempel på en duovagn med tre hjul och vändbar sittdel. Efter att ha kört Trike i skog och mark såväl som i stan kan jag konstatera att Trike känns som en väldigt gedigen vagn vars sittdel är mysigt och bekväm för barnet samtidigt som körkomforten för föräldern är väldigt god. Framför allt är det på långpromenader och i lite grövre terräng som Trike utmärker sig som något utöver det extra. Kombinationen lufthjul och en väldigt bra fjädring gör att Trike är mycket lättrullad, även upp för branta och steniga backar inne i skogen. Det finns en risk att framhjulet ibland hakar fast sig i sidläge men om man ser till att smörja hjulaxeln med rikligt med fett så händer detta extremt sällan och jag upplevde Trike som väldigt lätt att svänga och manövrera även om jag körde vagnen med bara en hand.

Crescent Trike är utrustade med teleskophandtag som går att få överraskande högt, något jag är väldigt tacksam för då jag gillar att kunna ha handtaget högt. Är man lång är det ju dessutom ofta en nödvändighet för att komma tillräckligt långt bort från vagnen för att det ska fungera att ta ut stegen som man vill. Med handtaget i högsta läget, och även i flera lägen där under, fanns det inte en chans att jag skulle kunna sparka i chassit och min mans upplevelse var densamma. För den som undrar är vi 170 respektive 185 centimeter långa. Precis som med alla andra trehjulingar så krävs det en viss körteknik, det går inte att ta sig upp och ned för exempelvis trottoarkanter på samma sätt som med en vagn med fyra hjul. Och när vagnen har körts på stigar med brant lutning åt ena hållet och sedan ska man göra en skarp sväng, visst känns det som att det finns en risk för att vagnen ska tippa åt sidan men detta har aldrig skett och jag upplever Trike som väldigt stabilt uppbyggd. Mina barn har själva kunnat klättra upp och i vagnen utan att den visat något som helst tendens att välta, och anledningen till att jag tar upp detta är att det är en återkommande fråga kring trehjulingar generellt.

Mitt äldsta barn är en dryg meter lång, min yngsta är strax under 90 cm. De väger bägge strax under 15 kg, vilket även är maxbelastning för sittdelen på Crescent Trike. Jag tycker att det syns ganska tydligt på bilderna ovan att min son är för lång för att sitta bekvämt i Crescent Trike. Visserligen åker han inte mycket vagn längre, men det finns yngre barn som kan vara långa för sin ålder och det är något man bör vara medveten om vad gäller Crescent Trike – sittdelen är inte den största. Men, den är inte heller den minsta och min dotter sitter alldeles utmärkt i den. Fötterna vilar lagom på fotstödet och hon har gott om rymd upp till suffletten, även i liggläget. Sonen i liggläget ser dock lite lätt ihopklämd ut. Samtidigt tycker jag att det är ganska mycket med Crescent Trike som känns tänkt för ett mindre barn, exempelvis det ljusa innertyget och suffletten och den väldigt ombonade sittdelen. Jag kan med lätthet föreställa mig hur skönt och mysigt en bebis skulle ha det i sittdelen.

Trikes sittdel är vändbar och har tre lägen: upprätt sittläge, viloläge och liggläge med lite lutning, för mer detaljbilder på detta hänvisar jag till tidigare inlägg. Dessa lägen regleras på ett liknande sätt som sittdelen på Bugaboo Cameleon, det är två knappar på sidan av sittdelen som ska tryckas in samtidigt medan sittdelen ska vinklas. Jag föredrar enhandsjustering av lägena på en barnvagns sittdel, i synnerhet när man har lite tyngre barn kan det bli en aning bökigt att få båda knapparna ordentligt intryckta samtidigt som man med en tredje hand (eller kanske ett knä) ska ändra vinklingen. Efter ett tag får man dock in knixet och att byta håll på sittdelen är förstås väldigt enkelt, bara att trycka in och dra rakt upp.

Dags att gotta ner oss i detaljnivå! Bild 1 till 3 visar suffletten på Trike. Jag skulle klassa den som normalstor och det finns en liten solkeps att fälla ut. I den bakre delen av suffletten (bild 1) finns en lucka i nät, i den främre (bild 2) är den en tittlucka i plast. Som bild 3 visar så går det att öppna upp suffletten på mitten med hjälp av en dragkedja. Då suffletten baktill hålls på plats runt sittdelen med hjälp av en resår, så faller denna del av när man öppnar suffletten. Den främre delen går dock att vinkla efter eget tycke och kan ställas in så att den skyddar barnet mot solen samtidigt som det förstås kommer in gott om luft.

Crescent Trike går att fälla ihop med sittdelen på, men det är i mitt tyckte bara lönt om sittdelen är vänd framåt. Är sittdelen bakåtvänd blir vagnen otymplig och då är det enklare att fälla chassit separat och stapla sittdelen ovan på. Vagnen fälls genom att man först lägger i bromsen, sedan trycker man in knappen man reglerar höjden på handtaget med, samtidigt som man trycker in ihopfällningsknappen på insidan av vänstra sidan av handtaget. Tryck nedåt så viker framgaffeln in sig under vagnen. Trike blir inte direkt liten ihopfälld men den blir på något vis ändå kompakt och är enkel att få grepp om för att lyfta i och ur bilen. Bild 5 visar den enkla men effektiva plastbiten som man låser vagnen i hopfällt läge med. Mina barn har även använt den att hålla i när jag säger åt dem att hålla i vagnen, praktiskt med ett greppvänligt handtag för en liten barnahand. Bild 6 visar bygeln på Crescent Trike. Den är klädd i samma textil som resten av sittdelen, i mitt fall en snygg marinblå nyans – men så är jag också svag för allt blått, och det finns ett grenstycke av klädseln att fästa runt bygeln så barnet sitter någorlunda på plats även om man struntar i selen. Bygeln är av swingaway-typen, det vill säga det går att öppna upp den på en sidan för att enkelt sätta barnet på plats, och sen är den bara att klicka i igen. Crescent är dessutom väldigt pedagogiska i sin design och har märkt ut med pilar på bygel och chassi för att man enkelt ska förstå åt vilket håll bygeln ska sitta.

Ännu fler detaljer på bild och i text! Bild 1 visar hur man hanterar handtagets höjd. Jag gillar den här typen av enhandsreglering men det är också lite irriterande om man vill köra vagnen med bara en hand, eftersom att man då inte kan hålla mitt på handtaget. Funktionen i sig är dock väldigt smidig och som jag nämnt tidigare har handtaget på Trike många olika lägen. Varukorgen som syns på bild 2 är helt normalstor och hyfsat enkel att komma åt. Framtill finns en metallpinne som hindrar en från att få in en stor skötväska den vägen, den syns bättre på bild 4, men sidorna går att vika ned en aning. Längst bak i varukorgen finns en luftpump för däcken som medföljer vagnen. Varukorgen är enklare att komma åt med sittdelen framåt än bakåt, småsaker tar man i och ur man ska man få ur hela skötväskan får man fälla upp fotstödet lite. Selen på bild 3 tycker jag sitter bra, den går att förlänga så att den räcker även runt en rundare liten mage och den är enkel att öppna och låsa.

På bild 4 ser ni fotstödet som också är textilklätt samt går att reglera i olika höjd genom att en knapp trycks in på vardera sida. Jag har två barn som är allt annat än naturligt renliga när vi är utomhus så mina vagnar blir snabbt väldigt skitiga. Jag har testat att ta av och tvätta hela klädseln på Trike och det var väldigt smidigt gjort då den sitter på med dragkedjor. Efter en tvätt såg den som ny ut och att en vagn är enkel att rengöra är alltid pluspoäng i min bok! Så bild 5 slutligen, där bromsen syns. Det är en vanlig fotbroms och jösses vad den tar. En elefant skulle kunna försöka ramma den här bromsen och gå bet. Det är bra och känns väldigt säkert, Trike står stadig när den är bromsad. Nackdelen är att den sitter i hårt och att det krävs lite benstyrka att få upp den. Rent generellt bör man vara noga med att smörja den här vagnen, den kan knirka lite från bakhjulen och bromskuggarna också men det var inget som inte fett och siliconspray kunde råda bot på. På bild 5 syns också bakhjulen väl, alla tre hjul är enkla att ta av och på.

Min sammantagna intryck av Crescent Trike är att den överträffade mina förväntningar. Jag tänkte mig en duovagn bland andra duovagnar men på vissa punkter sticker den iväg uppåt i betygsskalan. Trikes främsta begränsning som jag ser det, är att sittdelen är liten och maxvikten på 15 kg är låg. Söker man en vagn att ha från födseln upp till 18-24 månader och vill ha en vagn med bra rull och som funkar väl för många långa promenader på olika slags vägläg – då tror jag att Trike är en vagn man blir nöjd med! Vagnen har en väldigt bra fjädring som är bekväm både för barn och förälder, sittkomforten för barnet är hög och körkänslan för förälder är också väldigt bra med tanke på att vagnen rullar på av sig själv i stort sett, även om det är grus eller rötter på en skogsstig. Gissningsvis kommer Trike också vara en bra vagn i snön i vinter. Självklart funkar vagnen även i stan, men det är inte där den utmärker sig från övrigt vagnsutbud och söker man en strikt cityvagn skulle Trike inte vara mitt förstahandsval. Men den som tycker om att röra på benen och gillar känslan som en trehjuling inger, och som samtidigt vill kunna ha sitt barn emot sig även i sittdelen, ska absolut känna på en Trike och se om det inte kan vara något att rulla runt på.

6 kommentarer

Versa GT vs Trike

av Anna

Crescents trehjuling Trike och Baby Joggers City Versa GT är bägge vagnar som riktar sig mot en all round-användning, där barnvagnen ska funka i terräng såväl som i stadsmiljö. En helhetsrecension av City Versa GT har redan skrivits och inom kort kommer även Trike att recensera här på bloggen. Det här inlägget är tänkt som en jämförelse mellan de två för att se inom vilka områden vilken slags vagn kan vara att föredra.

Vikt och storlek
Vikt: Versa GT väger 13 kg, Trike väger 15,5 kg.
Bredd: Båda vagnarna är 60 cm breda.
Maxvikt på barnet: Versa GT tar 30 kg, Trike har 15 kg som maxvikt.
Mått ihopfälld: Versa GT: L 87 x B 60 x H 22 cm. Trike (framåtvänd utan bågen): L 94 x B 60 x H 40 cm.
Ryggstöd: Versa GT: 55 cm. Trike: 49 cm.
Sittdelsplatta till suffletten: Versa GT: 61 cm. Trike: 58 cm.
Sittdjup: Versa GT: 25 cm. Trike: 22 cm.
Sittbredd: Versa GT: 31 cm längst ut. Trike: 30 cm.
Längd fotstöd: Versa GT: 21 cm på kortaste, 24 på längsta. Trike: 20 cm.

Hjulen
Kortfattat beskrivet så har Versa GT punkteringsfria däck, medan Trike har luftdäck. Pump medföljer till Trike. Hjulen på Versa GT är helt underhållsfria men något tyngre, luftdäcken på Trike har bättre rull men det kräver att de har rätt lufttryck och det finns alltid en risk för punktering.

Shoppingtur
Versa GT såväl som Trike rullar på utan problem på slät asfalt och inne i köpcentrum. Triken är något kortare än Versan i uppfällt läge, men det är ingen avgörande skillnad. Eftersom att Versan har knäledshandtag så är det enklare att fälla ned i ett försök att få vagnen mindre benägen att haka fast sig i klädställningar när man tar snäva kurvor inne i en butik. Baserat på känsla snarare än fakta så skulle jag, om jag tvingades att välja, hellre shoppa med Versan. Men på den här punkten tycker jag att vagnarna är mycket likvärdiga.

Skogspromenad
Precis som man kan tro så är det skillnad på att köra en vagn med tre hjul mot att köra en med fyra hjul. Dels handlar om din teknik som förare – man kan helt enkelt inte ta sig upp och ner för kanter eller ta kurvor med en trehjuling och förvänta sig att det ska vara och kännas likadant som med en fyrhjuling. Min personliga erfarenhet är att det är enklare att komma fel med en trehjuling så att det känns som att den ska tippa, men de flesta trehjulingar är i sig inte mindre stabila än fyrhjulingar och Triken känns väldigt stabil i sin konstruktion. För mig är lufthjul nästan ett måste när det gäller riktig terrängkörning och jag kan redan nu meddela att Trike vinner den här ronden med stor marginal. Över stock och rot, uppför branta backar och med ett barn i vagnen och ett med trött ben hängandes i handtaget – den var ändå otroligt lättkörd och höll kursen rakt fram. Inget ont om Versan, den funkade också väl i terräng men i jämförelse med Trike kändes den tung och inte alls lika självgående. Rullet i Trike får högsta betyg.

Ihopfällning
Att fälla ihop Versa GT är ju nästan orättvist att jämföra med ihopfällningen på de flesta andra vagnar. Allt som krävs är att fälla ihop själva sittdelen och sedan lyfta upp vagnen i remmen/handtaget under sätet. Klart! Trike kräver en aning mer finess men går även den att fälla ihop i ett stycke, dock blir den i mitt tycke bara hanterbar om man fäller den med sätet framåtvänt. Lås vagnen, tryck in knappen på insidan av den vänstra delen på handtaget och håll sedan in spärren som du reglerar handtaget med samtidigt som du trycker det inåt och nedåt. Ja. Det låter som många fler moment men när man väl fått in knycket så går det snabbt. Versa GT vinner ändå denna rond, den är väldigt svårslagbar just i detta moment och blir även bra mycket mindre och därmed enklare att få in i bagageutrymmet på bilen.

Varukorg
Versa GT har en varukorg som både är större och bättre tillgänglig från alla håll än vad Trike har. Samtidigt så har Trikes varukorg en helt annan stadga och känns på något vis tåligare. Trikes varukorg har också fördelen att det går att ha åtminstone en viss mängd saker i den när man fäller ihop vagnen, medan jag upplever det som att Versans varukorg måste vara i princip tom för att den inte ska hänga svullen och störa när jag fäller vagnen. Marginell vinst för Versa GT eftersom att en varukorg faktiskt inte kan bli för stor, störst är bäst.

Sufflett
På den understa av de tre bilderna nedan syns bägge vagnarna i liggläge med fullt utfälld sufflett. Trikes sufflett kan även öppnas upp med en dragkedja så att den bakre delen blir lös och kan tas bort, medan den främre kan regleras så att den är i rätt vinkel för att skydda barnet mot solen. Versan har en längre sufflett med två tittluckor som stängs med magnetlås, även Triken har tittluckor samt också en solskärm som kan vara in- eller utvikt. Suffletten på Versa GT täcker klart bättre i sittläget men i liggläge är det ingen avsevärd skillnad. Mina barn hade väldigt enkelt för att fälla bak suffletten på Versan medan Trikes sufflett är mer stadig i sin konstruktion och den kan även ställas i många olika lägen utan att halka fram eller bak. Trikes sufflett känns mer ombonat men vitt innerfoder är halvlyckat när man har lite större barn som gärna rullar sig i lerpölar medan man blinkar.

Sittdel
Både Trike och Versa har ergonomisk , vändbar sittdel med tre lägen: sitt-, vilo- och liggläge. Inget liggläge är helt plant men Trike är kanske något närmare 90 grader än vad Versan är. Både vagnarna har ställtbart fotstöd men bara Versans går att förlänga. Närstuderar man måtten som jag har redogjort för ovan inser man snabbt att å ena sidan så har Trike en märkbart mindre sittdeln än Versan. Å andra sidan är Trikes sittdel mycket mer ombonad och känns mysigare för barnet. Versans material känns mer smutståligt, men Trikes sele är verkar ha något bättre passform i alla fall på mina barn. Det finns bygel att köpa till även till Versan, till Triken ingår den och det finns också en rem att fästa runt bygel. Pluspoäng för det, jag gillar verkligen när det känns som att barnet sitter hyfsat väl på plats även när man är lat och dum som inte använder selen. Jag tycker att bägge sittdelar har sina för- och nackdelar. Skulle jag välja vagn för ett mindre barn, 18 månader eller yngre, skulle jag absolut föredra Trikes sittdel. Har jag ett barn som är två år eller äldre och i normal storlek så är nog Versan det det i mitt tycke bästa valet.

Handtag
Trike har ett teleskophandtag som går att ställa i många olika lägen och som i högsta läget blir väldigt högt, i lägste läget är normallågt. Versa GT har knäledshandtag som också går att ställa i många olika lägen men som inte innebär att man i samma omfattning kan reglerar hur långt bort från vagnen man vill gå när man kör den. Jag gillar höga handtag och tycker att jag ibland kom lite närmre Versan än vad skulle ha velat, så min åsikt är att Trikes handtag är snäppet bättre i det här avseendet. Materialmässigt är Trikes handtag mjukare och mer greppvänligt, men också mindre tåligt för repor och slitage. Dessutom sitter regleringsknappen mitt på handtaget vilket gör det lite klurigare att köra vagnen med en hand.

Funktioner
Med Crescent Trike får man det man ser och det är inget att klaga på. Med Baby Jogger City Versa GT så finns det en massa småsaker som jag verkligen tycker lyfter vagnen. Jag uppskattar den lätthanterliga handbromsen som är smart men samtidigt enkel att begripa, den enkla ihopfällningen, förvaringsfickan på baksidan av ryggen och fotstödet som går att förlänga. Just bromsen på Trike är av någon anledningen otroligt svårjobbad, det krävs benstyrka för att få upp och den är inte flip flop friendly. Versan kan man bromsa och låsa upp med nymålade naglar om man skulle vilja det. Trike är en gedigen vagn, likaså Versan men till det tillkommer också en massa smarta och finurliga detaljer som man kanske inte vet att man behöver men som man verkligen uppskattar när man har dem.

Sammanfattning
Jag kommer inte välja en vagn och utnämna den som bättre än den andre. Outtröttlig tjatar jag vidare om att det inte finns något som den ”perfekta vagnen”, bara kanske en vagn som passar just dig perfekt. Ingen av dessa vagnar är dålig, tvärtom gillar jag båda två, men de har lite olika styrkor och svagheter. Så – vilken vagn andra föredrar beror på hur vagnen ska användas, ålder och storlek på barnet som lite grann om vad man som barnvagnsförare tycker är viktigt. Om du som läser står i valet och kvalet mellan Trike och Versa GT hoppas jag att den här jämförelsen har kunnat vara till hjälp för dig!

 

4 kommentarer

Baby Jogger City Versa GT

av Anna
Recension av Baby Jogger City Versa GT

Recension av Baby Jogger City Versa GT

Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar, inköpspris är cirka 5995 kronor för vagnen med endast sittdel.
Försäljning: Det fåtal som dykt upp på Blocket har haft ett pris på drygt 4000 kronor.
Typ av vagn: Duovagn, separat liggdel kan köpas till för 1699 kr.

City Versa finns internationellt i två olika versioner; den ena har vanliga plasthjul och den andra har de så kallade GT-hjulen. Dessa är skumfyllda och därmed snarlika lufthjul men punkteringsfria. Hjulen ger en ganska annorlunda körkänsla, framför allt i terräng, jämfört med de vanliga hjulen. Som jag har förstått det kommer City Versa endast att säljas i GT-versionen i Sverige. Vagnen är en duovagn, Baby Jogger har mätt den till 60 cm bred men med GT-hjulen på vill jag hävda att den nog snarare är strax under 61 cm. Vikten är officiellt mellan 13-14 kg men några väldigt inbitna barnvagnsnördar jag känner har vägt vagnen både i ett stycke (med sittdel på) och bit för bit och fått den till max 12, 9 kg tung. Vad gäller maxvikt för barnet så ligger den på hela 30 kg! Många duovagnar har en maxvikt på 15 kg för sittdelen men Baby Jogger garanterar att Versan klarar av 30 kg, vilket är lika mycket som bägge mina barn tillsammans och bra mycket mer än vad de flesta barn som åker vagn faktiskt väger, även om de ligger en bra bit över medelkurvan. Många andra vagnar som har liknande maxvikt är enbart framåtvända, men med Versan kan man alltså ha också tyngre barn vända mot sig. För mer mått och teknisk information, se Baby Joggers hemsida.

Baby Jogger City Versa GT olika lägen på sittdelen

City Versa GT har en ergonomisk sittdel, vilket innebär att det är hela sittdelen och inte bara ryggen som fälls vid vilo- och liggläge. Vagnen har tre lägen på sittdelen, sittläget är helt upprätt medan liggläget har en lätt lutning men var fullt tillräckligt för att bägge mina barn skulle sova mycket gott i vagnen. Vagnen har självklart samma lägen även när sittdelen är vänd bakåt. Fällningsmekanismen är densamma som på exempelvis Bugaboo Donkey, en plastflärp högst upp på sittdelen som man lyfter på för att lossa fällningsmekanismen och vinkla sitsen. Även fotstödet går att vinkla i olika lägen. För att byta riktning på sittdelen trycker man in en grå knapp på vardera sidan om den och lyfter rakt upp, precis lika enkelt som det låter och själv sittdelen väger som en fjäder så att byta håll är väldigt smidigt gjort.

Så stora barn ryms i Baby Jogger City Versa GT

City Versa GT har en väldigt rymlig sittdel, både på längden och bredden. Jag skulle faktiskt vilja påstå att sittdelen är dess starkaste sida, alla barn i olika ålder och form som jag har testsatt i vagnen har suttit precis lika bra. Mina egna två väger 14 respektive 15 kg, den yngre är ca 87 cm lång och den äldre drygt 1 meter lång. Som bilderna ovan visar så har de gott om utrymme för att växa och det skulle inte vara något problem för dem att få plats i sittdelen även om de hade full vintermundering eller om vagnen användes ihop med en åkpåse. De var även bägge själva väldigt nöjda med att sitta i vagnen, vinkeln på ryggstödet är precis lagom tillbakalutat för att de verkligen ska vila rygg och huvud, men inte så lutat att de sitter och gör situps för att kunna se ut ordentligt.

Varukorgen är enorm, och det finns också mycket höjd upp till sittdelen så många lätta saker ryms utan att maxvikten för varukorgen överskrids. Jag uppskattade också att varukorgen var lättillgänglig från alla fyra håll, nätkanterna på sidorna går att böja ned om man vill få in eller ur en skötväska den vägen. Visserligen är varukorgen inte det som de flesta har högst upp på listan över viktigaste egenskaper hos en vagn, men i synnerhet små barn innebär ofta mycket att bära runt på och jag har alltid utnyttjat varukorgen på mina vagnar maximalt. Under Versa GT ryms det utan problem två matkassar.

Tittluckor, förvaringsficka och ställbart fotstöd på Baby Jogger City Versa GT

Versan har väldigt gott om både genomtänkta och välutförda detaljer. Bild 1 föreställer alltså flärpen som man reglerar sittdelens lägen med, jag är alltid för en enhandslösning på det problemet för det är väldigt sällan jag har två händer över när jag är ute på promenad med barnen. Under den skymtar de två spärrar man måste trycka ihop för att fälla ihop sittdelen. Bild 2 föreställer fotstöder som förutom att vinklas också kan förlängas. Skillnaden är omkring fem centimeter och det är faktiskt rätt praktiskt att kunna justera det efter längden på barnet som ska åka.

Bild 3 är visar suffletten, som i mina ögon är vältäckande i sittläget och normalt täckande i liggläge. Suffletten är enkelt att fälla upp men svår att få till i ett snyggt halvt utfällt läge, om man skulle vilja det. Den är utrustad med två riktigt smarta tittluckor som hålls på plats med hjälp av magneter, så otroligt fiffigt för det gör att locken alltid sitter precis på rätt plats. Bild 4 är på fempunktsselen som för det första är enkel att reglera med hjälp av de små krokarna och de tre olika höjdfästena på axelremmarn, för det andra går att göra både tight och väldigt rymligt. Överlag känns Versa GT som en vagn vars sittdel faktiskt är tänkt att fungera lika väl för det väldigt lilla barnet som för det ganska så stora barnet. Detta är något jag, som vill ha en vagn jag kan köra bägge mina barn i, verkligen uppskattar. Bild 5 föreställer Versans handbroms, för japp, ingen fotbroms här inte! Handbroms är inte alldeles för ovanligt på vagnar men Versan har en lite egen lösning som känns både enkel och användarvänlig. När du vill låsa vagnen så fäller men helt enkelt bromsen från att peka mot hjulen på vagnen till att peka mot handtaget, som det är på bilden. När mdu vill låsa upp vagnen så drar upp de gråa knapparna på bägge sidor, bromsen lossar ur sitt läge och går att fälla ner. Supersmidigt och hittills har noll av mina barn listat ut hur man gör, plusbetyg för det, Baby Jogger. Slutligen så bild 6 som visar baksidan av sittdelen, med dess mycket praktiskt förvarings ficka i nät. Ovärderlig, vår har huserat allt från våtservetter, näsdukar och vagnsfilten till tre extra fina kastanjer och en tom snäcka som en snigel någon gång kan ha bott i.

Så stor blir Baby Jogger City Versa GT ihopfälld

City Versa har en något modifierad version av Baby Joggerss quick fold technology. Som jag nämnde ovan måste man först trycka ihop en spärr under flärpen högst upp på baksidan av ryggstödet, på så sätt fälls själva sittdelen ihop till ett väldigt platt och kompakt paket. Därefter är det så löjligt enkelt, ta tag i remmen med röd varningstext under sittdelen och lyft upp. Voilà! Vagnen är ihopfälld och låser sig automatiskt i det läget med hjälp av en spärr på sidan av chassit. Som ni ser på bilden högst upp till vänster så blir vagnen relativt liten i hopfällt läge, den ligger mellan en Bugaboo Bee + och en Nuna Pepp, bägge dessa vagnar är vad jag skulle klassa som väldigt behändiga i storlek. Vill man får Versan ännu mindre så är hjulen mycket enkla att ta av och på.

Även om City Versa de facto inte väger särskilt mycket mer än många andra vagnar, så har jag stundvis upplevt den som ganska tung. Det skulle säkerligen har varit en nackdel hos vagnen vid ihopfällning, om det inte vore för att fällningen är just så enkel som den är. Två steg så är det klart! Och Versan är inte en vagn som kräver en stor omfamning för att man ska få grepp om den och kunna lyfta i den i bilen till exempel. Det är enkelt att bära hela vagnen i chassit, på samma sätt som man skulle bära en resväska. Detta gör att den upplevda tyngden kraftigt minskar och nästan försvinner helt just i detta moment.

Körkänslan i Baby Jogger City Versa GT

På bilderna ovan syns Versa GT och Donkey Mono bredvid varandra, både framifrån och bakifrån. Versa GT är smalare framtill men baktill är de lika breda med sina 60 cm vardera. Donkeyn har större hjul men vid körning på grusväg tyckte jag att bägge vagnar klarade sig lika bra vad gäller framkomligheten. Handtaget på Versan går att ställa i minst åtta olika lägen, så det är omöjligt att inte hitta ett som funkar för vem det än är som kör vagnen. Jag är inte särskilt lång med mina 170 cm, men jag gillar att ha barnvagnshandtag högt upp och jag hade kunnat önska att Versans handtag gick att förlänga något. Jag fick rätt ofta en känsla av att jag skulle sparka i vagnen när jag tog ut stegen, det hände inte särskilt ofta men ändå, lite mer avstånd mellan mig och vagn hade varit positivt för min och min ännu längre makes del.

Det här är förstås endast en gissning från sida, men jag tror att Versa GT kommer vara en vagn som fungerar väl även på vintern! Både i snö och på knaggligt, isigt underlag. Med tanke på att hjulen är skumfyllda försvinner ju också oron för att ett vasst hörn på isbit ska orsaka punka. Det jag upplever som vagnens främst nackdel, tyngdkänslan när man kör, kan dessutom omvandlas till en fördel just i vinterväglag och tyngden bidrar också till att Versa GT är duktig på att hålla rak kurs. I min drömvärld skulle alla barnvagnar förstås alltid rulla helt av sig själva och jag gå nöjd bredvid, så ett bra rull är viktigt för mig. Versa GT skulle kunna få höge betyg på den punkten, men vagnen är långt ifrån svårkörd och det man vinner i lätthet med de vanliga plasthjulen förlorar man ju i hur väl vagnen funkar just i terräng. Till syvende och sist så kan den frågan kokas ned till att vara endast en smaksak, och hur man än är lagd så kan man ju få precis som man själv prioriterar i och med att Versa faktiskt finns med två olika hjuluppsättningar, om än kanske inte i Sverige. Men hjultypen avgör som sagt också vilken slags vagn man kör, och framför allt var man kommer tycka om att köra den.

Min slutsats blir att Versa GT är mycket mer än en extravagn eller vilken sittvagn med vändbar sittdel som helst. Det är definitivt en vagn som på ett välkonstruerat vis växer med barnet och som funkar i stan såväl som i skogen. Vagnen känns gedigen och väldigt tålig, slitstark som en tjur. GT-hjulen gör Versan lättframkomlig även när asfalten tagit slut och de små detaljerna i utformning och funktion gör att jag tror att de som lockas av konceptet terrängvänlig vagn med vändbar sittdel inte blir besvikna på Baby Jogger City Versa GT.

30 kommentarer

iCandy Peach 2

av Anna

Sedan juni i år har iCandy en ny svensk agentur och jag har via kontakt med dem fått information om höstens nyheter. Redan denna vecka kommer iCandy Peach Jogger finnas att tillgängliga i Sverige i alla färger, vilka det är ser man bäst på iCandys hemsida. Peach Jogger är som ni ser på bilden ovan en trehjulig vagn med vändbar sits, något som tidigare varit väldigt sällsynt blir nu en vanligare syn men iCandy framhåller att det hittills varit lite mindre barnvagnsmärken som producerat den här typen av vagn. Vad gäller iCandy Peach 2 så ser ni den ovan med sittdel i färgen Black Magic och liggdel i Silver Minst. Peach 2 ersätter den gamla Peach Jogger. De främsta skillnaderna modellerna emellan är att Peach 2 har samma sitt- och liggdel för övre som nedre delen av vagnen samt att adaptrarna har gjorts något längre så att avståndet mellan sitt-/liggdelarna ökar, för ökad bekvämlighet och utrymme för barnen. Dessutom har sittdelen på Peach 2 tre olika lägen, medan Peach Jogger endast hade två.

Peach 2 kommer att finnas tillgänglig i fyra färger, Black Magic har redan nu skickats ut till återförsäljare men lär vara helt slutsåld. En ny leverans av den färgen och av Silver Mint inkommer i november, de övriga två färgerna (Bon bon och Ultra Violet) anländer till Sverige i början på år 2013. På iCandys svenska hemsida finns en lista över nuvarande 35 återförsäljare, men jag har fått information om att det i november kommer att öppnas en ny barnsäkerhetsbutik i Infra City, norr om Stockholm. I den kommer det att finns en särskild Shop in Shop för iCandy, med alla modeller tillgängliga för att tittas och klämmas på.

 

0 kommentarer

Emmaljunga retrovagn

av Anna

Om man, som jag, är inne på sin sjuttonde barnvagn på tre år så kan det vara spännande att vidga vyerna efter ett tag. Hittills har min äldsta vagn varit producerad år 2006 men i och med min barnvagnsparks senaste tillskott i form av en röd och blå Emmaljunga så har jag tagit ett skutt tillbaka till början av 1970-talet. Experterna velar mellan 1973 och 1974! Själv förbereder jag mig för att renovera upp den till ett ännu bättre skick och förstås att få provköra den rejält. Första intrycker är att den är smal och smidig, välbalanserad och har ett skönt gung. Utförlig recension kommer!

Retrovagnar är som sagt verkligen ett helt nytt område för mig, men vill man komma i kontakt med en grupp med koll så ska man gå med i den här retrovagnsgruppen på Facebook. Har du tips om vad det är för modell på vagnen på bilderna eller om var man kan få tag i liknande vagnar, maila mig gärna på alltombarnvagnar@yahoo.com!

1 kommentar

Brio Sing

av Anna


Brio Sing – 09
Inköp: Januari 2009 för cirka 6000 kronor, inklusive skötväska och åkpåse.
Försäljning: Mars 2010 för 3500 kronor, exklusive skötväska och åkpåse.
Typ av vagn: Duo, det vill säga ett chassi och sedan separat ligg- och sittdel.

Brio Sing är en vagn som är hatad av många. Den anklagas för att vara groteskt bred och helt sakna stötdämpning, samt för att vara en billig kopia som egentligen inte borde få höra hemma i Brios sortiment. Hårda ord, tycker jag, som ändå var ganska nöjd med mitt livs första barnvagn. 09-modellen hade en del förbättringar jämfört med tidigare årsmodeller och vad jag har förstått har de senaste versionerna ännu fler förbättringar, men dem kan ju jag förstås inte uttala mig om. Liggdelen var stor och rymlig, Sigge fick plats i den fram till 7-månaders ålder. Till saken hör att han inte direkt var världens största bebis, men ändå. Suffletten hade en liten solskärm man kunde fälla fram och som jag använde flitigt. Liggkorgen kändes ombonad och det blåste inte in när man hade liggkorgslocket på.

Som vagn var den relativt lättkörd. Den hade faktiskt inte så bra fjädring men jag reflekterade aldrig över det som något dåligt när jag hade vagnen, Sigge somnade som snabbast när vagnen studsade fram på en grusväg. Jag har också kört vagnen enormt mycket inomhus (hej och hå, bebisen vägrade sova) och uppskattade verkligen den lilla svängradien. Det gick att vända på en femöring! Framhjulen gick förstås att låsa men det gjorde aldrig jag. Varukorgen var väldigt stor och rymlig och packningsutrymme blev det aldrig ont om. Däremot var vagnen tung och ganska bökig att få in i bakluckan på bilen och det var inte superenkelt att få bort liggdelen från chassit. På de senare versionerna av Sing så kan man fästa ett babyskydd på chassit. Jag har själv aldrig använt mig av en vagn på det sättet, dels av ren slump, dels för att jag tror på de rekommendationer som säger att man inte ska ha en liten bebis i babyskyddet mer än nödvändigt.

Ett hett tips rent generellt är att prova om vagnen får plats i bagageutrymmet innan man köper den. Det gjorde inte vi och fick i ett år köra runt med ligg- eller sittdelen i passagerarsätet bredvid föraren!

Brio Sings sittdel hade ett bra, men inte fullt, liggläge och jag hade aldrig några problem med vare sig sufflett, sele eller fotstöd. Önskar jag kunde säga något om hur den var att fälla, det måste ha varit ganska enkelt eftersom att jag inte lagt detaljen på minnet. Sigge hade kunnat få plats i sittdelen länge till men någonstans kring 1 års ålder kände jag att vagnen i sig blivit för klumpig för min smak. Dess största nackdel är definitivt bakhjulen. Den är bred. Väldigt bred. 69 cm för att vara exakt, jämfört med singelvagnen Bugaboo Cameleon som är 60 cm bred, eller syskonvagnen UJ Duo som är 74 cm bred. Det hände ibland att jag inte kom in i små utrymmen, exempelvis min pappas hiss eller genom dörren till caféer belägna i äldre byggnader. Och sånt är aldrig kul! Däremot ska man inte glömma att det gjorde vagnen väldigt, väldigt stabil och mer lättrullad.

Idag skulle jag aldrig köpa en Brio Sing men jag kan inte påstå att den var ett dåligt köp heller. Har man begränsad budget så kan man hitta en Sing i fint skick för under 3000 kronor och då har man fått en gedigen vagn för pengarna. Är man ute efter fler finesser och större smidighet så finns det klart bättre vagnar där ute.
/Anna

4 kommentarer

Brio Go

av Anna

Brio Go – 09
Inköp: (Begagnad) Oktober 2010 för 5100 kronor, inklusive ståbräda. Ursprungligen inköpt februari 2009 från Brio Store Norrlandsgatan. Nypris exklusive ståbräda är cirka 9000 kronor.
Försäljning: Augusti 2011 för 4500 kronor, inklusive ståbräda.
Typ av vagn: Duo, det vill säga separat sitt- och liggdel på gemensamt chassi.

Att bli gravid med andra barnet är en ypperlig anledning att köpa ny barnvagn, tänkte jag i vecka 23 och gav mig ut på jakt efter ett exemplar av Brio Go. När Sigge föddes hade Go precis kommit ut på marknaden, fanns inte som begagnad vagn och kostade skjortan. Tyckte jag då. Märkligt hur perspektiv kan förskjutas… I alla fall. Varje gång jag såg en Go på stan kastade jag långa, suktande blickar efter den så vad nya bebisen skulle ha för vagn var redan spikat. Måste säga att jag såhär i efterhand är nöjd över att jag hade vagnen i nästan ett år, använde den hur mycket som helst och det kostade mig bara 600 kronor. Som jag sagt förut, vet man vad man gör både vid inköp och försäljning så behöver dyra vagnar inte alls bli särskilt dyra.

Brio Go kan man väl säga är Brios försök att ta tillbaka marknaden lite när Bugaboo och andra nya, smarta och mer smidiga lösningar hade utvecklats. Med tanke på hur ofta jag ser en Go rulla fram här i Stockholm så vill jag påstå att de lyckades. Dessutom har den flera fördelar mot exempelvis Bugaboos Cameleon, men givetvis också nackdelar.

Brio Go är en duovagn som kommer i massor med olika utförande. Förutom att välja färg på sitt- och liggdelen kan du också välja färg på chassit. Det finns ett babyskydd från Brio som passar på chassit, och givetvis många andra tillbehör. Precis som för de flesta vagnar jag har haft så är det tillhörande regnskyddet värdelöst. Snyggt och sitter bra, absolut! Tar upp lika mycket plats i vagnen som själva bebisen? Ja, tyvärr. I övrigt har jag få negativa saker att säga om vagnen. Liggkorgen är stor och rymlig, madrass medkommer och det finns bärhandtag. Suffletten är något kort och skulle definitivt kunna förbättras, men ett plus är att den har vädringsfickor med insekts&UV-nät i som man kan ha öppna sommartid. För att fästa liggdelen på chassit behöver du en adapter som du först klickar i (den ingår givetvis i vagnspriset) och sen fäster du enkelt liggdelen i den. Lika enkelt är det att klicka loss liggdelen igen, och den har små fötter så den kan ställas på marken utan att bli alltför skitig.

Personligen tycker jag dock att sittdelen är vagnens höjdpunkt. Majken var, till skillnad från sin bror, inte ett vagnsbarn. Hon sov i vagnen men om hon inte sov så gallskrek hon. Sigge bytte till sittdel vid 7 månader, Majken redan strax före 4 månader. Jag förstår att det kan låta tidigt men med Brio Go går det faktiskt alldeles utmärkt. Sittdelen har ett mycket bra liggläge och en sufflett som går långt ned och skyddar både från kyla och vind. Med en dyna eller åkpåse ligger även en ganska liten bebis tryggt däri. Självklart är sittdelen vändbar och som ni ser på bilderna satt, och sov, stora Sigge lika bra i den som lilla Majken. Faktum är att Sigge flitigt använde vagnen från inköp i oktober fram till att Majken föddes i januari. Sittdelen är omöjligt ännu enklare att fästa vid och lossa från chassit.

Brio Gos chassi blir väldigt litet vid ihopfällning och väger inte heller särskilt mycket. När man använder liggdelen måste man ta loss den innan vagnen fälls ihop men sittdelen kan sitta kvar. Med en knapptryckning går du från en sittvagn till ett kompakt paket som lätt rullas in i bakluckan på bilen. Jag efterlyser dock möjligheten att slippa ta loss liggdelen vid ihopfällning. Bor man i Sverige och använder liggdelen vintertid förstår ni varför en sådan funktion skulle vara bra att ha, det är inte kul att behöva ställa liggdelen på marken då.

Något som nog först kan verka avskräckande är handtagets ergonomiska utformning. De flesta barnvagnar kräver att du vrider handlederna så att undersidan av armen vetter mot marken men med Brio Go slipper du det. Handtaget är ställbart på så sätt att du kan vika upp och ned det och därmed också få det i olika höjdlägen. Det finns dock ingen teleskopfunktion och är man väldigt lång är det möjligt att man kan uppleva handtaget som lite för lågt. Jag gillar verkligen det ergonomiska handtaget och saknar det på mina andra vagnar, även om jag kan erkänna att det rent estetiskt kanske inte är så tilltalande. Brio Go har två fasta bakhjul och två snurrbara, låsabara, framhjul. Under min tid som äger till denna vagn bytte jag ut själva swivelfunktionen på bägge framhjulen eftersom att den slitits ut vilket resulterade i att hjulen låste sig spontant medan man gick. Enligt Brio Store är detta ett problem som finns på de äldre Brio Go-vagnarna men inte på de nya eftersom att man nu använder sig av en annan swiveldel. Vill man ha ståbräda till sin Go måste man köpa en särskild modell som kostar 649 kronor ny. Ett rån, om ni frågar mig, men de går att hitta begagnade om man har lite tålamod.

Slutligen en del av vagnen som nog många inte lägger alltför mycket energi på vid inköp men som man i vid dagligt bruk ofta har stor användning för: varukorgen. Här kan alla andra vagnar jag haft gå och slänga sig i väggen! Bugaboo Cameleon är visserligen lite mindre och lättare än Brio Go men kör du en Cam och vill ha med dig mycket packning får du det krångligt. Brio Go däremot har en gigantisk varukorg, givetvis med samma modesta viktbegränsning på 5 kg som alla andra vagnen men den är det nog aldrig någon som har brytt sig om. Varukorgen är i textil och mycket lättillgänglig. Jag har fyllt den med regnskydd, skötväska, filt, påse med matgrejer till barnen, matkassar från affären, diverse lösa prylar och ändå haft utrymme kvar för mer. Det kanske är bara jag som släpar med mig halva hemmet när jag är på äventyr med två barn men med Brio Go har det aldrig varit något problem. Vill man så finns det en särskild väska att köpa till och ha i varukorgen, så att man kan skydda det man har däri från väder och vind samt lerstänk från marken.

När/om jag får ett till barn kommer jag vara väldigt sugen på en ny Brio Go. Då tänker jag köpa den direkt från butik i någon av alla de nya, snygga färgkombinationer som kommit på sistone. Har även noterat att köper man vagnen ny så ingår numera en färgmatchad footsack.

Funktioner och finesser åsido, en riktigt bra sak med Go är fjädringen. Den här vagnen har det skönaste gunget av alla vagnar jag har haft, och det bidrar till en mycket härlig körkänsla! Sen finns det saker som kan bli bättre med Brio Go, men det finns inget jag kan peka ut som direkt dåligt. Ganska unikt och vagnen får därför högsta betyg av mig.
/Anna

47 kommentarer