Recensioner

Brio Technical åkpåse

av Anna

Jag börjar i ärlighetens namn bli lite less på att skriva inlägg om hur det ännu är långt kvar på vintern, men vädret verkar onekligen ha bitit sig fast vid det här med snö och minusgrader så vi fortsätter på det kyliga temat ett tag till. Från Brio har jag fått hem deras senaste åkpåse, Technical footmuff. Inköpspriset är 1295 kronor och den finns bara i svart. Åkpåsen ska tåla lite extra mycket kyla tack vare dess lättviktsvaddering som ger samma effekt som dun, och den är fodrad med fleece. Jag tycker det är toppen att det inte är dun i den, dels på grund av att det är vanligt att vara allergisk mot fjädrar och dels för att det känns djurvänligt med alternativa vadderingsmaterial. Och varm känns den absolut! Den är väldigt tätomslutande runt fötterna vilket jag annars upplever är den del av barnet som snabbt blir kall om inte åkpåsen riktigt håller måttet. Technical åkpåse har hål för fempunktssele och även knappar upptill för att kunna fästas och sitta helt perfekt och garanterat glidfritt i Brio Go. Men den har även antiglid på baksidan och en upphängningsficka baktill på ryggen. Det gjorde att åkpåsen sitter som ett smäck i sittdelen på Bugaboo Donkey, inget glid alls.

När jag först såg åkpåsen tyckte jag att den såg väldigt liten ut, men faktum är att den i realiteten var helt normalstor och med i princip samma mått som Bugaboss HP-åkpåse, som syns i den andra sittdelen på bilden längst ner till höger. Min dotter är drygt 90 cm lång och ryms perfekt i åkpåsen som är en meter lång, det går till och med att stänga den lilla huvan om hennes huvud. Urmysigt tyckte hon att det var, och praktiskt tyckte vi som kunde få vagnen ombonad till henne utan att dra upp suffletten – vilket hon vägrar gå med på så länge hon är vaken. Huvan går även att vika undan eller ta av helt. Jag tycker att åkpåsen känns fördelaktig för barnet som sitter i den, men den är också praktisk för oss som föräldrar. Den öppnas upp med en dragkedja längs med mitt framtill, men den kan också öppnas upp åt sidorna ned till. Smart både vid i- och urtagning av barnet, men också om man kommer in i värmen från kylan och barnet fortfarande ska sitta eller ligga kvar i vagnen.

Technical åkåse verkar tåla vatten och fukt väldigt bra, och fotändan är fodrad med ett smutståligt material som vi hårdtestat och som höll måttet med bravur. Däremot kan jag väl tycka att det är mindre klokt med ett ljust foder, som omedelbart får en ganska smutsig look av leriga skor och ytterkläder. Jag känner även att stängningen överst på åkpåsen inte är helt ultimat, dragkedjan går inte hela vägen upp och sen är det en flärp med tryckknappar som ska stänga till. Det blir dock aldrig helt tätt och dessa små öppningar hamnar precis där min dotter har händerna. Nu höll hon sig varm ändå, så det kanske mest är jag som förälder som hade velat ha en helt tät tillslutning även där. Technical footmuff funkar i mitt tyckte lika bra i en ergonomisk som i en vanlig sittdel. Men jag tror att den verkligen skulle göra sig väldigt väl också i en liggdel. Den är enkel att trycka ihop och har med dess smarta öppning en bra form för att användas plant liggande.

Jag gillar den här åkpåsen och tycker den är en bra vidareutveckling av Brios tidigare åkpåsar Shiny och Basic. Det enda jag kan önska inför kommande vintrar, de vi helst inte vill tänka på såhär i februari, är att den kommer i lite fler och roligare färger och mönster!

 

1 kommentar

Brio Smile

av Anna
Recension av Brio smile

Recension av Brio Smile

Inköp: Denna vagn är en prototyp och ett recensionsexemplar. Inköpspris för Smile är 4995 kr för enbart sittdel, 6495 kr för sittdel och liggdel. Mjukliften kostar 1295 kr.
Försäljning: Vagnen är ny på marknaden, har inte sett någon säljas begagnat än.
Typ av vagn: Duo- eller kombivagn.

I min årskrönika för 2012 utnämnde jag Brios senaste modell till årets nyhet och jag tycker fortfarande att Brio Smile tillför något nytt och friskt till barnvagnsutbudet i Sverige. Efterfrågan på en vändbar sittvagn, med möjlighet till liggdel och utrustad med fyra lufthjul, har varit stor men valmöjligheterna har varit små. Bäst hittills har Bugaboo Donkey varit. Men Donkeyn för ett barn (mono) kostar 12000 kronor. Smile kostar hälften av det.

Fortsätt läsa
37 kommentarer

EasyGrow-åkpåsar: Nature och Flex

av Anna

Jag har skrivit om mitt första intryck av åkpåsarna Nature och Flex från Easygrow, men nu har vi hunnit använda dem vid åtskilliga tillfällen i allt från tio minusgrader till några få plusgrader. Åkpåsarna är recensionsexemplar från EasyGrow. Med både Nature och Flex ingår en förlängningsdel, skillnaderna mellan åkpåsarna är att Nature innehåller naturmaterial såsom dun medan Flex är tillverkat i konstmaterial och dessutom är töjbar på bredden.

Easygrow Nature och Easygrow Flex

Den översta bilden (1) är för att illustrera längden på åkpåsarna med förlängningen på. Enligt tillverkarens uppgifter är den utan förlängningen 98 cm lång och med den 130 cm lång, vilket stämmer väl överens med hur mina barn har suttit i dem. Jag vet inte hur vanligt det är med 130 cm långa, vagnsåkande barn men dessa åkpåsar kan gott och väl användas även som sovsäckar när barnvagnstiden är över.

Nästa bild (2) visar huvuddelen av åkpåsarna. De har bägge ett avtagbart tygstycke i huvudhöjd, en riktigt smart grej för alla som vet vilka fläckar det kan bli av små, svettiga barnhuvuden! Dessutom gör det åkpåsen mer lättvättad eftersom att det nog ofta kan räcka med att tvätta bara det vita skyddstyget. Nature såväl som Flex har en avtagbar fuskpälskant och öppnas med en dragkedja i mitten av åkpåsen. Locket är alltså inte helt avtagbart.

Förlängningar är också likadant konstruerade, som man kan se på sista bilden (3). De fästs vid åkpåsen med en dragkedja och vill man inte ha förlängningen så sätter man dit det andra, medföljande, bottenlocket på samma sätt. Den runda applikationen är både snygg men också smart, den förhindrar att det blåser in i åkpåsen där dragkedjorna möts. Överlag känns åkpåsarna genomtänkta tack vare dessa små detaljer och framför allt är de perfekt konstruerade för riktigt kallt väder.

Recension av Easygrow Nature

Easygrow Nature i Brio Go, med en 3,5-åring på drygt en meter i längd och knappt 15 kg i vikt. Åkpåsen hänger visserligen ut en bit nedanför fotstödet men eftersom att den sitter fast bra i vagnen så gör det inte, snarare ger det min son möjligheten att sträcka ut benen och ändå hålla sig varm. På bilden har han dessutom en vinteroverall på sig så åkpåsen är även rymlig i bredd och höll värmen väldigt bra – overallen var överflödig men behövdes förstås när det var dags för lek i snön. Det var drygt tio minus grader när bilden togs och isiga vindar men jag uppfattar det som att åkpåsen har ett bra vindstopp. Min son hade inga vinterskor på utan endast vanliga ullstrumpor och fötterna hade precis lagom temperatur.

Recension av Easygrow Flex

Easygrow Flex i Brio Smile, utan förlängningen på. Väldigt varm och skön är även denna åkpåse, men lite mer följsam och smidig i modellen än vad Nature är. Och om man som vi har en dunallergiker i familjer så kan det ju också av det skälet vara att föredra med en åkpåse som värmer med hjälp av downtouch istället för dun. Jag gillar att åkpåsen går att stänga igen så högt upp att man knappt behöver några ytterkläder, men att den ändå är så pass flexibel som namnet anger att det inte vara några problem för min dotter att röra på varken kropp eller armar.

Fästa Easygrow åkpåse i barnvagnen

Jag har egentligen inget att anmärka på dessa åkpåsar. Enligt min personliga smak är de snygga, de har passat i alla vagnar jag testat dem i (förutom de på bilden – Bugaboo Donkey), de är riktigt riktigt varma och de går att anpassa i längd och erbjuder mer på längden än vad alla andra åkpåsar jag har ägt har gjort. Det enda som skulle kunna förbättras är upphängningen. Åkpåsarna har antiglid på baksidan men mina barn är inga stillasittare så jag behöver bättre säkring. Jag har använt mig av D-ringar (som på bilden ovan) eller vanthållare för att hålla åkpåsen på plats. Jag skulle kunna önska en upphängningsficka eller någon annan lösning som gör att jag kan få åkpåsen att sitta helt fast på sin plats. Det finns en dragsko runt om huvuddelen av åkpåsen men den räcker inte riktigt till i det här avseendet.

Jag skulle framför allt rekommendera Easygrows åkpåsar, oavsett modell, till den som antingen är ute väldigt mycket, har barn som sover middag i vagn även vintertid eller som bor där det ofta är minusgrader. Åkpåsarna, utan förlängingen förstås, funkar även att använda i normalstora liggdelar så i teorin kan de användas från födseln och till 3+ år. I Stockholm där jag bor är det milt väder just nu, men vintern kan vara lurig och jag tror inte att åkpåsesäsongen är över en på några månader. Dessutom kommer det alltid fler vintrar så ett tips kan ju vara att vara ute i väldigt god tid och nu under senvinterns och vårens reor och kampanjer kanske investera inför nästa säsong.

12 kommentarer

Babyzen YOYO

av Anna
Recension av Babyzen Yoyo

Recension av Babyzen YOYO

Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar, inköpspris för YOYO ligger på 3495 kr.
Försäljning: Vagnen är ny på marknaden, har sett ett enstaka exemplar säljas för omkring 3000 kr.
Typ av vagn: Sulky, resevagn.

Att tala är silver, att tiga är guld – ett gammalt talesätt som hör hemma bättre i vissa sammanhang än i andra. För Babyzens senaste vagn, den unika lilla YOYOn, tycker jag att det passar ypperligt. Vagnen talar nämligen för sig själv i både körkänsla, format och användningsområde! Detta har dock inte hindrat mig från att disskera den in i minsta detalj för att på bästa sätt kunna beskriva den för den som inte redan vet vad YOYOn är och kan göra.

Så liten blir Babyzen Yoyo när vagnen fälls ihop

Så liten blir Yoyo ihopfälld

Det är framför allt storleken som utmärker YOYOn. Ihopfälld är vagnen så liten att den är godkänd att ta med som handbagage. Den är i särklass minst av alla vagnar jag ägt eller ens sett. Överst till vänster ser ni YOYOn jämte en Brio Go ihopfälld. Visserligen är Go en helt annan typ av vagnen, men storleksskillnaden illustreras rätt väl med tanke på att Brio Go är känd för att vara rätt kompakt ihopfälld. Bilden bredvid visar YOYOn liggandes ovanpå Nuna Pepp, den ditintills minsta vagnen i mitt hem.

På bilden med bakluckan så ligger YOYOn ovanpå kartongen den kom i, bredvid Brio Go. När bakluckan är helt tom och vi hivar in YOYOn där bak så ser det nästan komiskt ut hur lite plats den tar upp. När man köper en Babyzen YOYO så kommer det med en svart förvaringsbag, bärremmen sitter permanent på vagnen. Colaflaskan är av storleken 1,5 liter och finns med som referens för att YOYOns lilla omfång ska framgå tydligt.

Så fäller man ihop Babyzen Yoyo

Så fäller man ihop Babyzen Yoyo

Ihopfällning av Babyzen YOYO sker i tre steg – fäll bak suffletten, fäll ned handtaget och därefter trycker man in en liten röd knapp under sittdelen samt drar i en spärr och så har man gått från sittvagn som rymmer en treåring till ett litet paket som kan hängas på axeln. Jag tycker att ihopfällning är väldigt enkel att förstå och snabb att genomföra, i och med att vagnen är så lätt med sina ynka 5,8 kg i vikt så kan hela ihopfällningen göras i luften och man behöver aldrig lägga vagnen på ett smutsigt eller blött underlag.

Det finns en video där Babyzens VD fäller upp och ihop vagnen på under 7 sekunder… Jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte testat att ta tid på mig själv. Men jag kan väl nöja mig med att konstatera att det då blev väldigt tydligt att tillverkarens VD har några år av träning i försprång. Sen upplever jag att framhjulen ibland tvärställer sig så att uppfällning fastnar mitt i. Men det är ju enkelt justerat genom att vrida på hjulen så att uppfällningen kan slutföras och säkert också något som kan ha med min teknik att göra. I vilket fall som helst gick det snabbt att konstatera att YOYO är en vagn som löjligt snabbt blir löjligt liten – måtten för vagnen ihopfälld är blott 52 x 44 x 18 cm!

Körkänslan i Babyzen Yoyo

Men att en vagn är liten ihopfälld är inte så väsentligt om den inte också funkar att använda utfälld och med barn i. Jag tycker överlag att körkänslan i YOYOn är väldigt god, jag har testat den både i grus och i vinterväglag. Vagnen är utrustad med en särskild antiswivelteknik i framhjulen som ska förhindra att dessa börjar vobbla på ojämnt underlag utan istället trycks uppåt in i chassit så att de i princip låser sig själva. Och därmed håller kursen bättre. Exakt hur detta fungerar kan jag inte ge en bättre förklaring än såhär på, men jag tycker att det märks av i praktiken då jag aldrig sett hjulen ens tendera till att börja vobbla, något som annars är ett relativt vanligt problem för swivelhjul.

Jag tycker att körkänslan i YOYOn är bra. Det går inte att jämföra den riktigt med en större vagn men det är helt klart den absolut trevligaste resevagnen jag någonsin rullat fram, både jag med mina 170 cm och min drygt en decimeter längre man upplever att vi har gott om benutrymme när vi går med vagnen. På videon ovan är det minusgrader och mer isigt än snöigt på marken, i djupare snö blir det förstås lite mer motstånd för YOYOns små hjul.

Så ryms barn i Babyzen Yoyo

Så ryms en tvååring i Babyzen Yoyo

På bilden syns min dotter som snart fyller 2 år, väger strax under 15 kg och är drygt 90 cm lång. Maxbelastning på YOYOn är för övrigt just 15 kg men vagnen känns i mitt tyckte väldigt tåligt och gedigen och jag gissar att den orkar mer än så. YOYOn är ganska kort i ryggen men jag tycker att det märks av mer i sittläget än i liggläget. Min dotter sitter väldigt bra i vagnen, på bredden är sittdelen ganska generös och även med full vintermundering var det inga problem för henne att rymmas eller för selen att knäppas. Viloläget är som ni ser på bilderna ovan ganska bra för att vara en liten resevagn, det är i falla fall fullt tillräckligt för mina barn.

Jag vet att många undrar över stabiliteten i vagnen. I min ägo har den tippat en gång och det var när min son i smyg klättrade upp på den då vagnen stod parkerad i en backe med svag lutning. När han också lutade sig så välte vagnen åt sidan. Det är inget jag klandrar vagnen för och på plant underlag har jag inte sett några tendenser men jag vill ändå poängtera att en såhär pass smal vagn – kom ihåg, endast 44 cm bred, aldrig kan vara stabil på samma sätt som en större vagn. Även vagnens låga vikt påverkar ju stabiliteten. Jag känner ingen oro för att vagnen ska välta när jag använder den, men jag är extra noggrann med att barnen inte får klättra på den och skulle inte hänga en skötväska på handtaget och lämna vagnen så med barnet liggandes i.

Frågar man min dotter själv vad hon gillar med vagnen så tror jag att hon skulle framhäva att hon enkelt kan ta sig i och ur själv och att hon tycker om det upprätta sittläget. Hon ser ut bra och har bra stöd för benen i och med fotstödet som är i helt rätt höjd för henne. I liggläget lyftar hon själv upp benen och vilar dem mot sittytan så i alla fall för henne har det inte var något problem att hitta en skön sovposition i vagnen. Med sittdelen i viloläget och suffletten utfälld blir det dessutom helt lagom avskärmat från världen för hennes smak.

Så väl ryms stora barn i Babyzen Yoyo

Så ryms stora barn i Babyzen Yoyo

Min äldsta är drygt 3,5 år gammal, väger också strax under 15 kg och är omkring 100-105 cm lång. Största delen av hans huvud är klart över ryggstödet men nacken kan han luta och när jag frågade honom hur det kändes så verkade han inte tycka att det var något problem alls. Han satt skönt. I liggläget så fick hela hans huvud stöd av sufflettens bakstycke ändå så när det är som viktigast med support för nacke och huvud så är det korta ryggstödet inget problem. För benen har han väldigt gott om utrymme och det känns som att han skulle kunna växa och ändå rymmas i vagnen. En sak jag verkligen gillar med YOYOn är suffletten. Den är både hög och ganska djup, vinkeln den får i utfällt läge gör också att den skärmar av solen effektivt. Speciellt när barnet ligger ned i vagnen.

Gott om smarta detaljer hos Babyzen Yoyo

Olika smarta detaljer på Babyzen YOYO

1: Tittlucka i suffletten! Uppskattat av både den som kör vagnen och den som åker däri.
2: Regnskyddet är i klarplast och täcker inte hela vagnen. Det har två snoddar som spänns runt sufflettfästena och sedan sätter man fast regnskyddet med kardborrband nedtill runt chassit. Enkelt att ta av, ganska snyggt och tar lite plats men suffletten är helt oskyddad och det är inte det smidigaste att trä på snabbt om regnet överraskar en ute på promenad.
3: Fempunktssele som är enkel att justera i längd och den går att dra ut väldigt långt.
4: Handtaget är fast både i höjd och vinkel. Det är ganska högt, men det går ju även bra att hålla lite på sidan av handtaget om man föredrar att hålla armarna lite lägre.

Genomtänkta knappar och funktioner hos Babyzen Yoyo

Genomtänkta knappar och funktioner hos Yoyo

Längst upp till höger syns den spärr och knappt som är lokaliserad på undersidan av sittdelen. För att fälla vagnen ska man först ha fällt ned handtaget, sedan trycker man in knappen och drar handtaget mot sig. Därefter så lyfter man upp vagnen i metallstången, själva mittnavet på chassit, och vagnen går från utfälld till ihopfälld. På nästa bild syns framhjul och fotstöd lite bättre. Den tredje bilden visar bärremmen och hur otroligt enkelt det är att förvara YOYOn. Inte nog med att den blir så himla liten, den går till och med att hänga upp på en krok eller handtag och stjäl därmed ännu mindre utrymme som ju många ofta redan har ont av. Den fjärde bilden visar lite hur sittdelen är uppbyggd. Suffletten är fäst med kardborre mot baksidan av sittdelen, det svarta är själva sittdelen och sedan den blåa dynan. Självklart går det därmed också att enkelt byta färg på sin YOYO och jag har till och med sett några helt fantastiskt bilder på YOYOs med hemsydda suffletter och dynor!

En sak jag inte är överdrivit förtjust i är att när barnet sitter fastspänt med selen och föräldern vill att barnet ska sova så är det enkelt för barnet att häva sig upp till sittande position igen eftersom att ryggstödet liksom följer med. Det finns ingen tyngd som håller det nere. Ryggstödet regleras steglöst med en rem som lossas eller spänns åt, så i liggläget är det alltså fullt möjligt för barnet att dra upp i samband med att barnet sätter sig, men så fort barnet lutar sig så hamnar det ju i liggläget igen. En liten detalj men ändå värd att nämna.

Bild fem visar varukorgen. Den är inte särskilt stor men inte heller pytteliten, den rymmer en mindre skötväska i organizer-stil utan problem. Varukorgen är dessutom lättillgänglig från alla håll. Den sista och sjätte bilden zoomar in på den röda knappen, det finns en på varje sida och det är genom att trycka in dessa som man sedan kan vika handtag och sufflett bakåt och nedåt.

Mitt omdöme av Babyzen Yoyo

Mitt omdöme av Babyzen Yoyo

Om jag ska sammanfatta mitt intryck av och mina åsikter om Babyzen YOYO så vill jag dela upp det i två. För det handlar dels om storleken, dels om resten. Och vad gäller storleken så infriade YOYOn alla förväntningar jag hade på den. Den blir så liten att jag har svårt att ta in att det faktiskt är en fullt funktionell barnvagn som faller ihop som ett korthus när jag fäller den. Att vagnen är nätt i storlek även uppfälld är också det ett plus, det är inga problem alls att ta sig fram i trängseln i kollektivtrafiken eller inne i affärer och samma gäller ju förstås även för tågstationer och flygplatser. Vad gäller resten så skulle man ju kunna tro att vagnen bestod av idel kompromisser för att storleken ska hålla sig inom måtten för vad som accepteras som handbagage på flygplanet, för jag vet att det är vad som var utgångspunkten när YOYOn konstruerades. Och visst, den är bara framåtvänd och det är inte fullt liggläge och handtaget är fast – men faktum är att den är likvärdig en vanlig sittvagn i körkänsla och den har ju faktiskt ett helt okej viloläge, för sin storlek en rymlig varukorg och barnen sitter bra i vagnen.

Skulle jag söka efter en resevagn skulle jag inte överväga någon annan vagn efter att ha testat YOYOn. Söker man en extravagn som är enkel att förvara i bilen så uppfyller YOYOn med lätthet även det syftet. Jag skulle nog inte vilja ha YOYOn som enda vagn, speciellt inte just nu när det är djup snö där jag bor, men som extra vagn som komplement till en större vagn som funkar för terräng så är det här ett väldigt bra alternativ så länge man har barn som man känner sig bekväm med att vända framåt.

Babyzen YOYO finns just nu tillgänglig hos utvalda återförsäljare i begränsat urval men kommer att lanseras fullskaligt i februari, mars nästa år. Då kommer vagnen även att finns med svart chassi, riktigt snyggt lär det bli!

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Handla senaste versionen av Babyzen Yoyo hos: Babyland
Handla senaste versionen av Babyzen Yoyo hos: Jollyroom

19 kommentarer

Minirecension av Mountain Buggy Swift 09

av Anna

Efter att ha ägt både en MB Urban Jungle Duo och en MB Duet men aldrig en singelvagn från Mountain Buggy var jag tvungen att ta tillfället i akt tidigare i höstas när en fin Swift dök upp i min väg. Vagnen är av årsmodell 2009 vilket betyder att den bland annat har utåtstickande hjulnav och saknar solskärm på suffletten, något som senare modeller har utrustats med. Swift är ju MB Singles lillasyskon och vagnen känns verkligen nätt och petite. Ändå rymde den båda barnen riktigt bra, även om den lilla förstås hade bättre benutrymme än min stora.

Vad jag gillade med Swiften är körkänslan, som visserligen är stötigare än på Duon men faktiskt i mitt tycke bättre än på Dueten. Den funkar bättre i terräng en de flesta vanliga sulkys i och med hjulen storlek, och så tycker jag också om lufthjul när det är dags för promenader i skogen eller i snön. Handtaget är skönt att hålla i och jag har gott om benutrymme när jag går med vagnen även om det är i rask takt. Swiften är enkel att fälla och känns helt enkelt användarvänlig. Varukorgen är relativt rymlig, den täcker i alla fall mina behov vilka dock inte är så stora nu när jag inte behöver släpa runt på en skötväska längre.

Vad jag inte tycker riktigt lika mycket om är framför allt det bakåtlutade sittläget. Det går att trycka fram ryggplattan och lägga något emellan så att positionen blir mer upprätt men mina barn vill sitta i vagnen så att de kan se ut och de ogillar det ständiga viloläge som många av Mountain Buggys vagnar har. Samtidigt är liggläget bra så när det var dags att sova så fyller ju sittdelens design sin funktion.

Bygeln föll lite för lätt av från chassit, men det var kanske något som hade gått att justera. Vidare är suffletten ganska kort, men detta är som sagt något som MB redan har justerat till det bättre. Att använda Swift som jag använder en sulky tyckte jag funkade väldigt bra, men jag skulle antagligen inte köpa en att använda från födseln eftersom att sittdelen endast är framåtvänd.

4 kommentarer

Phil & Teds Promenade

av Anna

Recension av Phil & Teds Promenade
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar, inköpspris för Promenade ligger på 8999 kr plus 1899 kr för syskonsätet.
Försäljning: Det har inte funnits tillräckligt många ute för att det ska gå att bilda sig en uppfattning.
Typ av vagn: Singel- och syskonvagn.

När Phil & Teds började marknadsföra sin nya vagn Promenade släppte de bland annat en kort film där vagnens funktioner visades upp, framför allt den för Phil & Teds vagnutbud stora nyheten med vändbart säte. Till skillnad från tidigare P&T modeller är Promenade inte det minsta sportig och reklamfilmen riktade sig snarare mot något slags lyxsegment än mot det som kanske tidigare varit deras kundkrets. Jag har själv erfarenheter av en P&T Vibe och även om den har vissa utseendemässiga likheter med Promenaden så är skillnader mycket stora. Jag skulle inte gå på skogspromenade med Promenade, men den är i mitt tycke en sann cityvagn som gjord för kollektivtrafik, shopping och trånga utrymmen.

En vagn som växer med familjen; det är vad som är tanken med Phil & Teds syskonvagnar. Därför inleder jag med att berätta om Promenade som vagn för ett barn. En funktion som är ganska unik med vagnen är att liggdelen är samma som sittdelen. Med hjälp av två spännen på undersidan reglerar man om man vill ha en plan eller en ergonomiskt utformad botten. I och med att selen är fast i sittdelen så bör man  således använda liggdelen med en mjuklift i och P&Ts egna sitter som ett smäck i, som ni kan skymta på bilden överst till vänster. Liggdelen med mjuklift känns både ombonad och rymlig och jag tycker att det är ett plus att liggdelen kommer väldigt högt upp då det innebär mindre ansträngning för ryggen när man ska lyfta i och ur bebisen. Suffletten går att öppna upp med dragkedja och får då en riktigt bra täckning så att barnets huvud ligger i skugga om man så önskar.

Sittdelen kan justeras i tre lägen; fullt liggläge, viloläge och sittläge. På huvudsitsen, alltså den sitt- & liggdel som visas på bild, är dessutom fotstödet ställbart i flera olika positioner. Sittdelen går att ha vänd mot sig, då fäst med på chassit med medföljande adaptrar, men den går även att ha framåtvänd och hamnar då något längre ned. Varukorgen är helt enorm med en nätficka längst bak och höga sidor som går att böja ned. En riktig packåsna men oanade möjligheter när det gäller att packa på höjden.

Promenade kanske ser stor ut att ha som singelvagn men faktum är att den är enbart 64 cm bred, det är 3 cm bredare än Brio Go. På längden är dock skillnaden större. Promenade är knappt tre decimeter längre än Brio Go med sina 106 centimeter. Till föräldrar med ett barn och utan planer på fler så skulle jag inte i första hand rekommendera Promenade som vagn, men som singelvagn när den även används som syskonvagn så tycker jag inte att måtten är något som jag hakar upp mig på.

Med omvandlingsbara vagnar är det svårt att veta vilken deras styrka är. En del är fenomenala singelvagnar medan själva syskonversionen känns som en akut nödlösning, andra är högfunktionella syskonvagnar medan de i singelversion kan vara riktigt klumpiga. Promenade har definitivt syskonversionen som sin starkaste sida. En enorm fördel jämfört med andra modeller av P&T är att bägge barnen kan få liggläge samtidigt. Åtminstone en del av Phil & Teds äldre vagnsmodeller har inget viloläge alls på syskonsätet, på nyare modeller finns det men är inte särskilt generöst. Med Promenade kan bägge barnen sova lika gott med lika hög komfort! Dessutom är syskonsätet precis lika stort som huvudsätet, så barnens storlek behöver inte på något vis styra hur de ska sitta. Enda skillnaden är att syskonsätet inte har ställbart fotstöd och inte heller någon bygel. Bägge säten tar 18 kgs belastning, som liggdel tål de 9 kg. Vagnen går även fint att använda till tvillingar, med det övre sätet vänt mot föraren och det undre vänt framåt.

Den övre bildraden i collaget ovan visar sätena när de är i samma läge, den undre visar hur de kan kombineras i olika lägen. Bägge suffletter går att ha uppfällda när barnen sover i liggläge, men det är bara huvudsätet som har sufflett som kan förlängas. Att ha det undre sätet i liggläge och det övre i sittläge är inget problem, motsatt kombination är lite klurigare men om huvudsätet är i viloläge så finns det utrymme för barnet i syskonsätet att sitta upprätt.

På hemsidan såväl som i instruktionsboken är det noga markerat hur vagnen får användas med två säten på, och det är bara godkänt med bägge i framåtvänt läge. Eftersom att jag vet att frågan kommer att dyka upp ändå så tar jag tillfället i akt visa hur det skulle se ut om man ändå har huvudsätet vänt mot sig. Och jag ställer mig på Phil&Teds sida på den punkten – det är inte någon bra idé. På bild 1 är huvudsätet i viloläget och för att ett syskon ska kunna sitta upprätt då krävs att det inte har något huvud, i princip. Om syskonsätet läggs i liggläge, eller används som en nedre, framåtvänd liggdel, så är kombinationen fysiskt möjlig men inget jag skulle vilja köra runt med. Sikten ned till det undre barnet är helt blockat av huvudsätets fotstöd och som ni ser på bild 3 så kan huvudsätet inte fällas till sittläge. Om man inte vill att det övre barnet ska ha fri lejd att sparka det undre i ansiktet förstås, för att inte tala om all lera och sand som kommer falla från skorna och nedåt. För er som tänkt tanken om att kombinera bakåtvänt med framåtvänt får jag tyvärr konstatera att den idén är det bara att slå ur huvudet!

Mina barn väger bägge omkring 15 kg, den äldsta är en dryg meter och den yngsta är cirka 90 cm lång. Jag tycker att min lilla sitter väldigt bra i huvudsätet på Promenade, på bilden har hon bara tårna mot fotstödet men jag tycker hon har utrymme att växa ytterligare innan vagnen kommer att börja kännas trång för hennes del. Min stora ryms på bredden med marginaler och skulle antagligen sitta lika bekvämt även med tjockaste vintermundering på, däremot är hans ben på gränsen till för långa. Lämpligt nog föll han pladask för det bakre sätet och där är brist benutrymme ett minne blott då han ju har hela varukorgen att sträcka ut sig på. Visserligen försvinner en del av packutrymmet då men det har gått att lägga lägga en skötväska på kanten av varukorgen så att han kan ha benen på andra sidan och jag har även använt mig av väskor som man fäster på utsidan av chassit. En annan fördel är att varukorgen är enkel att komma åt även om det sitter ett barn i syskonsätet, då sidorna går att böja ned och den är även lättåtkomlig framifrån. Som det går att se på bilden högst upp till vänster så ryms sonens överkropp väl i sittdelen och huvudet slår inte i suffletten när den är uppfälld. Den bilden är tagen med syskonsätet i viloläge.

En vanlig fråga jag fått är om det inte är trist att sitta baktill? Av förklarliga skäl har jag inte kunnat prova själv men min 3,5-åring är väldigt verbal och har berättat för mig att han tycker om att sitta där för han kan klättra i och ur helt själv och han ser ut åt bägge håll. När något blev för spännande stack han ut huvudet och kikade framåt men att den bristande sikten var något problem verkar han inte hålla med om och lillasyster fick knappt provsitta ”hans” säte Promenade är väl genomtänkt och bakhjulen är utrustade med rejäla stänkskärmar. Dels för att förhindra att smuts skvätter upp på barnet i syskonsätet, dels för att barnet självt inte ska ges någon möjlighet att stoppa in fingrarna i hjulen medan vagnen rullar.

I mitt tycke har Promenade en lång användningsperiod som syskonvagn i och med sittdelarnas generösa mått och den hög maxbelastningen på 18 kg. Inte ens när det är dags att sova känns vagnen trång. När bägge barnen skulle vila ställde jag in båda sittdelarna i viloläge och förlängde huvudsätets sufflett så att min lilla skulle avskärmas lite från alla intryck. Vill man ha helt mörkt kan man, som jag, använda sig av ett barnvagnsdraperi. När sonen slappat klart och vi stannade till för att leka i en park så kunde jag, utan att hon själv märkte av det, fälla dotterns sittdel till fullt liggläge och hon måste tycka att sovkomforten var bra eftersom att hon alltid sovit väldigt gott i vagnen.

P&T Promenade är utrustad med snurrbara framhjul med viss fjädring och i princip ingen fjädring alls baktill. Hjulen är av plast och blev fula i ytan av grus och sten ganska snabbt, men efter den första förslitningen har de hållit väl. Jag har kört vagnen både inne i stan och ute i förorten och den här typen av hjul är ingen hit i skog och terräng. På grusgång funkar det okej men det är som cityvagn betraktad som Promenade kommer till sin rätt. På asfalt och stenlagda trottoarer rullar vagnen fram väldigt lätt. Är den tungt lastad i kombination med två stora barn kan vagnen, precis som andra vagnar med små swivelhjul, tendera att dra lite när vägen lutar mycket men det är enkelt att tillfälligt låsa framhjulen och då försvinner det problemet. Chassit kanske ser underdimensionerat ut men jag har till exempel hävt upp vagnen, med barnen i, på en buss och tycker att själva körkänslan är robust. Hävstångseffekten är förstås allra bäst med handtaget i yttersta läget men det höjden regleras snabbt genom att hålla in en spärr mitt på.

Dags att gå igenom lite detaljer och nu blir det mycket bilder men det finns många småsaker hos Promenade som ändå är värda att peka ut.
1 – Det ena av två spännena under vardera sittdel. Med spännet uppknäppt är delen en liggdel och knäpper man dem så formas botten till en ergonomisk sittdel.
2 – Trepunktssele som går att förlänga och förkorta efter eget tycke, selen kan även regleras i höjd på sittdelensrygg. Bara att vrida runt och dra ut genom hålet och sen in igen på önskad höjd.
3- Bygeln är av swing away-typen, min absoluta favorit! Det är så mycket bekvämare att sätta barnet i sittdelen när man kan ta bort bygeln genom att öppna upp den på ena sidan, samtidigt som man slipper hitta någonstans att lägga den på under tiden. På bilden syns även en Promenade-sittdyna som gör sittdelen lite mer ombonad för det mindre barnet.
4 – Regnskydden är av klarplast och kommer i tillhörande väskor. Jag vet inte om det var jag eller regnskydd som hade en bra dag när jag testade detta, men de var faktiskt förvånansvärt enkla att vika ihop och få ned i sina väskor igen. Och det är inget man ser hända ofta… Regnskydden är enkla att sätta på och har bra passform, barnet gillade att de kunde se ut väl.
5 –  Bägge suffletter har en tittlucka och bägge sittdelar fälls genom att man lyfter få den svarta flärp som syns på bilden, samma funktion finns till exempel på Bugaboo Donkeys sittdelsramar. Alltid ett plus för mig när fällningen kan ska med en hand!

Ännu mer detaljer!
1 – P&T Promenade ihopfälld, med sittdelarna staplade på varandra, i bakluckan på vår Opel Astra kombi från 2006. Vagnen går in på längden och det fanns överraskande mycket utrymme kvar på sidan av.
2 – Här syns till vänster de adaptrar man sätter på för att ha huvudsätet mot sig, och längre ned på chassit syns till höger de ordinarie fästen för att ha huvudsätet framåtvänt. Det gröna som skymtar är en indikator på chassit som visar att vagnen är korrekt uppfälld, om inte är det rött i den lilla rutan.
3 – De bakre fästena i vilka man placerar syskonsätet.
4 – Bromsen är så kallad flipflopfriendly. På ren svenska innebär det att man inte behöver bända upp bromsen med ovansidan av foten när det är dags att promenera vidare, utan man trycker en gång på den röda delen för att bromsa och sen bara en gång till på den gråa, så lossar bromsen. Jag tycker bromsen är väldigt bra, dels baserat på den här funktionen, dels för att den verkligen tar ordentligt. En väl fungerande broms är extra viktigt för en syskonvagns om ska lastas tung med flera barn.
5 – Spärren på handtaget med vilken det kan höjdregleras. Handtaget har tre lägen. Ett då det är helt indraget vilket lämpar sig när vagnen står parkerad eller ska fällas ihop, ett för användning i singelläge men som även funkar i syskonläge, och sen ett ännu längre om man behöver extra svängrum för benen. För mig, som tar långa kliv, räckte det fint att köra vagnen med handtaget i mellanläget.

För att fälla P&T Promenade krävs det att huvudsätet är i framåtväntläge och syskonsätet måste tas av. Den nedre bilden till vänster visar den lilla spärr man fäller åt sidan på vardera sida av syskonsätet, sen är det bara att lyfta upp det ur dess fästena. Det kan alltså göras med en hand. Själv fällningen kräver dock två händer. Bilderna överst visar de spärrar på chassit som samtidigt måste fällas ned samt dras upp. Det är väldigt enkelt gjort och chassit så gott som gäller ihop sig på egen hand. Det låser sig automatiskt så för att fälla upp lossar man en annan spärr och bara lyfter handtaget. Många syskonvagnar blir otympliga ihopfälld eller så måste de plockas isär i mindre beståndsdelar för att inte vara det. Att ta av syskonsätet går på några sekunder och sen har man ett färdigt paket som även för inte så starka mig är lätt att få grepp om för att lyfta in i bilen.

Måtten för vagnen ihopfälld med en sittdel, med bygeln av, är 106 x 64 x 33,5. Ihopfälld med syskonsätet staplad i huvudsätet, och bygeln av, är 106 x 64 x 54. Om jag ska jämföra med vår andra syskonvagn, Bugaboo Donkey, så är fällning på Promenade tio gånger enklare och vagnen går att få mycket mer kompakt. På det området står den sig väldigt väl mot konkurrensen och just förmåga till kompakthet är något Promenade är väldigt bra på.

När man bor eller rör sig i stadsmiljö så handlar det ofta om att ta sig fram på ett så smidigt sätt som möjligt och med Promenade kunde jag gå genom även den trängre gångarna i butikerna. På buss och tunnelbana kunde jag fälla in handtaget helt och få en kompakt liten kub som inte stack ut eller var i vägen, samtidigt som mina barn satt lika bekvämt som annars. Givetvis är även P&Ts andra barnvagnsmodeller bra för stan och kompakta ihopfällda men med Promenade kan bägge barnen sova samtidigt och har jag lämnat av den ena kan jag ha det andra barnet mot mig, något som verkligen är en för mig avgörande punkt om vagnen ska användas till en liten bebis och ett äldre syskon. Barn över ett år kan för många kännas okej att ha framåt men barn där under är det många som vill kunna ha ögonkontakt med och det erbjuder Promenade trots att den som syskonvagn bygger på höjden.

Om man som jag har barn täta i ålder, där båda syskon fortfarande sover eller i alla fall vill kunna vila bekvämt i vagnen, och rör sig i stadsmiljö samt har behov av en vagn som funkar där det finns mycket folk, såsom kollektivtrafiken eller köpcentrum – då är Phil & Ted Promenade en vagn som bör övervägas. För naturupplevelser finns det bättre alternativ men efter en heldag inne i city själv med två små fanns det inte några funktioner som jag saknade hos Promenade. Vagnen är dyr men den kan användas länge och är man ute efter en barnvagn som är kompakt men rymlig på samma gång så tror jag inte man blir missnöjd. ”Premium urban stroller” är Phil & Teds ord för att beskriva vagnen och jag håller med, i sin rätta (stads)miljö fyller den sin funktion.

8 kommentarer

Brio Go 2013 vs. Bugaboo Donkey Mono

av Anna

Brio Go 2013 vs. Bugaboo Donkey Mono
Jag har tidigare gjort en jämförelse mellan Brio Gos äldre årsmodeller och Bugaboo Cameleon, men numera är det klart vanligare att jag får frågan om vilken vagn man ska välja mellan Go och Donkey Mono. Nu har ju dessutom Brio förändrat och förbättrat Brio Go en aning, varför jag tycker det är relevant med en ny jämförelse av dessa vagnar baserat på mina personliga intryck av respektive vagn. För att förtydliga så jämför jag alltså Donkey Mono, dvs Donkey med en sittdel och sidokorgen på, med Brio Go 2013 med den nya framhjulsupphängningen. Här finns tidigare recensioner av Bugaboo Donkey och Brio Go.

Storlek
Brio Go är 61 cm bred och Bugaboo Donkey är 60 cm bred – på den bredaste punkten. Medan Brio Go avsmalnar framåt så är Donkeyn jämntjock hela vägen. Visuellt ser Donkey väsentligt större ut än Go men jag tycker att vagnarna känns likvärdiga i storlek när jag kör runt dem. När det gäller storleken ihopfälld så slår Brio Go Donkey Mono på fingrarna ganska hårt. Visserligen kan bägge vagnar fällas med sittdelen på men Donkey blir relativt stor och otymplig då, medan Brio Go blir ett smidigt litet paket.

Liggdel
Det känns svårt för mig att jämföra liggdelarna när jag aldrig använt Donkeyn med liggdel. Så jag säger pass på den här, men om jag ska jämföra Gos liggdel med vad jag hört av mina vänner som kör Donkey med liggdel så tycker flera att Donkeys liggdel är rätt smal och att det är synd att liggdelslocket är så kort samt lätt för barnet att sparka av. Gos liggdel gillade jag väldigt mycket, den var rymlig och ombonad.

Sittdel
Donkey har ergonomisk sits med tre lägen, Go har en vanlig sittdel med ställbart fotstöd och steglöst reglerbart ryggstöd. De är ungefär lika rymliga i längd, men Go har något kortare fotstöd än Donkeyns sittdel. Vad man föredrar av vanlig sittdel och ergonomisk är mest en smaksak, mina barn har aldrig  brytt sig så mycket om den saken men jag vet att de tycker om att det är ett väldigt upprätt sittläge på Donkeyn. Samtidigt är Gos sittdel något rymligare i bredd. Bägge sittdelar är vändbara.

Bygel
Båda vagnarna har avtagbar bygel. Gos bygel är klädd i samma textil som vagnen, Donkeyns är i samma skum-material som handtaget. Jag gillar Gos bygel en aning mer eftersom att den har en grenflärp som gör att barnet inte kan glida ur sittdelen. Hade bygeln på Donkeyn varit swingaway som den numera är på Cameleon3 så hade jag antagligen utsett den till vinnare. På Go känner jag inte att jag behöver ta av bygeln utan jag kan sätta barnet på plats relativt smidigt ändå, men på Donkeyn skulle jag gärna knäppa loss bygeln men orkar aldrig böka så mycket med den. Väl på plats tycker jag dock att den sitter i en bra höjd.

Sufflett
Här kan vi snacka väldigt olika typ av sufflett. Bugaboos suffletter är i enkelt tyg och inga funktioner. Du kan fälla upp eller ned den, och ha den i mellanläge. Gos sufflett har vädringsficka med inbyggt myggnät och dubbelt tyg. Jag tycker att bägge suffletter skulle kunna vara längre, eller ha en liten solkeps. Det som för min del gör Donkeyn till en vinnare på den här punkten är hur enkelt det är att variera utseendet, att byta färg på suffletten görs på en minut och man kan till och med sy egna suffletter och få ett helt unikt utseende på sin vagn.

Sele
Donkey kan aldrig vinna en kamp om bäst barnvagnssele. Den är kort och väldigt omständlig att få loss när man ska ta i och ur sittdynor eller åkpåsar. Gos sele är betydligt mer lätthanterlig.

Handtag
Jag tycker att Donkeyns handtag är trevligt, lagom brett och lagom mjukt. Men Brio Go har ett ergonomiskt handtag som verkligen är som manna från himlen för vilken småbarnsförälders handleder som helst. Kanske inte en fröjd för ögat men jag tycker funktion får gå före utseende och Go är verkligen skön att köra. Det enda jag kan önska är att Gos handtag skulle gå att få lite högre upp, men jag har alltid föredragit teleskophandtag framför knäledshandtag, och tror att det också är en smaksak. Båda vagnarnas handtag går att få väldigt lågt, så de borde vara likvärdiga i det avseendet om man är av lite kortare längd.

Varukorg
Jag brukar hylla Brio Go för dess rymliga varukorg, som sväljer mycket både på bredd, längd och höjd. Men Donkeyn mono har liksom två varukorgar. Den under är smart organiserad med olika fack, och både lätt åtkomlig och stor. Sidokorgen är något man inte visste att man behövde men när man väl har den så använder man den hela tiden, och saknar den på alla andra vagnar. Det är nog nästan bara Donkey Mono som kan slå Brio Go just när det kommer till varukorgen.

Fällning
Som jag nämnt högre upp så tar jag alltid av sittdelen på Donkeyn innan jag fäller den, vilket jag inte behöver på Go. I övrigt är ihopfällningsmekanismen lika enkel att begripa sig på på båda vagnarna. Men just eftersom att Go går att fälla i ett stycke på ett så smidigt sätt, så tycker jag att den känns enklare att hantera vid bilåkning och liknande.

Hjul
Go -13 har plasthjul både fram och bak, vinterhjulen är exakt likadana som bakhjulen, fast utan bromskuggarna. Donkey Mono har lufthjul och jag tycker om lufthjul, de ger rullet i barnvagnen det där lilla extra. Ännu en fördel med lufthjul är att det inte fastnar småsten i dem. Samtidigt så finns det alltid en viss punkteringsrisk och man måste, verkligen måste, se till att lufthjulen har rätt tryck i sig för annars blir vagnen inte alls rolig att köra runt på.

Förnyelse
Det finns många sittdynor och åkpåsar som funkar i Brio Go, samma gäller förstås för Donkeyn. Och visst kan du byta klädsel på din Go-sittdel, men det är inte lika enkelt som på Bugaboos vagnar och utbudet är inte ens i närheten. Donkeyn kan ha tusen olika ansikten och den går att förnya om och om igen.

Ståbräda
Bägge vagnar har sin egen ståbräda och jag tycker att de funkar bra. Donkeyns ståbräda sitter inte centrerat på chassit, så med den finns det lite extra utrymme för benen om man har långa sådana. Sen gillar jag att Donkeyns ståbräda är lite högre, det gör det enklare att använda den även i terräng och snö. Brio Gos ståbräda med dess hårda små hjul tenderar dessutom att skramla en del, men det ska vara en ny ståbräda på väg som funkar till alla Brios vagnar – en med TRE hjul, så att inte vagnen ska ta lika mycket av tyngden. Ska bli spännande att se hur den funkar. Donkeyn ståbräda är dessutom enklare att hänga upp än Gos, en sådan rem medföljer medan jag för Gos ståbräda fick hitta på en egen lösning.

Pris
En ny Go 2013 med sitt- och liggdel kostar omkring två tredjedelar av priset för en Donkey Mono. Men om man vill kan man bygga om sin Donkey till en syskonvagn, så det kan ju motivera den högre prislappen för en del.

Körkänsla
Go och Donkey är två av de vagnar jag gått absolut flest promenader med, så trots att de är så olika tycker jag att bägge har väldigt bra körkänsla. Go vinner framförallt på den underbara fjädring, som är ännu bättre på årsmodell 2013. Vagnen liksom vaggar sig fram och det är väldigt behagligt både för barnet som sitter i och för mig som kör. Donkey Mono har en väldigt knapp fjädring men kompenserar det med ett fantastiskt rull. Tog en långpromenad med Donkeyn nu i helgen och ibland kändes det som att vagnen var ute och gick med mig, snarare än tvärtom. Som Duracell-kaninen fast den bara rullar och rullar och rullar…!

Terrängkörning
Med terränghjulen på är Brio Go fullt kapabel att hantera även grov terräng, och om vagnen fastnar så är fjädring på både fram- och bakhjulen ett bra sätt att få loss vagnen. Eftersom att vagnen då har fasta framhjul så rullar den på stadigt i sin spår och den som kör kan koncentrera sig på styrkan att skjuta på istället för att hålla linjen. Donkey är också en mycket bra terrängvagn och framhjulen går ju att lösa om de skulle börja tendera att slira åt sidor eller fasta i tvärläge mellan stenar och rötter.

Så, Brio Go 2013 eller Bugaboo Donkey Mono?
Det här är ett väldigt svårt val. När det gäller duovagnar så är Go -13 och Donkey Mono just nu mina favoritvagnar, bägge två. Men samtidigt som de är olika på så många punkter så är de också för lika för att det ska vara motiverat att ha dem samtidigt. Jag har testat, flera gånger, och de är tyvärr lite för mycket inne på samma område och konkurrerar. Det bästa med Go är fjädringen som ger vagnen riktigt bra körkänsla ihop med det bekväma handtaget. Det bästa med Donkey är rullet, den kör sig själv nästan och den har många väldigt smarta funktioner såsom sidokorgen, den välorganiserade varukorgen och möjligheten till förnyelse så fort andan faller på. Jag kan faktiskt inte välja en framför den andra, de korsar mållinjen samtidigt för mig!

Min rekommendation till alla som står i valet och kvalet är att lista de för er tre viktigaste punkterna av de saker jag tagit upp, och sen se vilken vagn som verkar ha övertaget på det som ni prioriterar. Gå sen och provkör om ni kan. Och kom ihåg, oavsett vilken av dessa vagnar ni väljer för ert barn så har ni gjort ett riktigt bra val!

11 kommentarer

Minirecension av Brio Go 2013

av Anna

Jag har tidigare recenserat Brio Go, men den recensionen börjar kännas daterad av två skäl. För det första så var det en Go -09 och jag har sedan dess också ägt en från 2010 och en från 2011. Och nu har jag alltså en 2013 som jag fått låna av Brio Store för att kunna skriva om den på bloggen. För det andra så känns min åsikter om 09an gamla eftersom att årsmodell -13 är ett stort kliv framåt i utvecklingen av Brio Go.

Vad är då skillnaden mellan Go -13 och tidigare årsmodeller? Jo, det har skett en väsentlig förändring av framhjulsupphängning. Swivelhjulen ser likadana ut som innan, men nu har de fjädring. Dessutom kan swivelhjulen bytas ut mot de vinter- och terränghjul ni ser på bilderna ovan. Det var tidigare tal om att det skulle göras möjligt även för de äldre årsmodellerna, men tyvärr blev det inte så. I och med att framhjulsupphängningen är ny så är det också en annan mekanism för att låsa framhjulen, klart bättre än den tidigare.

Först av allt – fjädringen på framhjulen. Jag vet inte exakt hur mycket fjädring det rör sig om, men jag kan meddela att den känns. OM den känns. När jag ska hämta på förskolan kör jag oftast dit vagnen, då förstås utan barn i, och det är nästan löjligt. Snarare än att köra en vagn känns det som att jag rattar runt på en liten svävare. Go -13 borde döpas om till Gung -13 för vagnen liksom vaggar sig fram och med barn i blir det ännu bättre balans. Min yngsta kan ibland vara grinig med att somna i vagn men nu bokstavligt talat gungades hon till sömn. Så kortfattat kan man säga att fjädringen på framhjulen ihop med den redan superba fjädringen på bakhjulen gör Brio Go till den vagn med kanske det bästa gunget, av alla vagnar jag provat.

Vinter- och terränghjulen då? Det är exakt likadana som bakhjulen, men kan förstås inte användas som bakhjul eftersom att de saknar bromskuggar. När man köper hjulen så får man först skruva ihop ett stång, mycket enkelt gjort, och sen fäster man hjulen i vardera ände av stången och slutligen stången i chassit. Det är fullt möjligt att växla mellan fasta och rörliga hjul under en promenad. Jag har själv gjort det flera gånger, det andra paret hjul har jag utan problem förvarat i varukorgen under tiden. Vinterhjulen gör vagnen 1 cm bredare, från 61 till 62 cm, och ungefär en decimeter längre. Men som sagt, är måtten ett problem vid ihopfällning så är det ju en fördel att hjulen är så enkelt avtagbara.

Av förklarliga skäl har jag inte kunnat köra vagnen i snö än, men jag har kört den i riktigt grov terräng som bara precis kunde klassa som en skogsstig. Stockar, stenar, gropar, lera – inga problem. Visserligen fick jag trycka på den bakre axeln för att komma över de lite större hindren men ingen gång fastnade hjulen och jag tog mig avgjort enklare fram än jag hade gjort med de små, snurrbara hjulen på. Jag kommer visserligen fortsätta framhäva stora, luftfyllda hjul som det ultimata för snö och terräng men de nya framhjulen för Go har i mitt tyckte gjort vagnen mycket mer all round och jag tror att jag kommer känna likadant även efter att ha kört med dem i snö. Go får förstås en annan körkänsla med fasta hjul. Det krävs mer hävstångsjobbande för att svänga den vilket medför att vagnen blir lite mindre lättstyrd, åtminstone när man har tyngre barn i.

Brio Go har alltid varit en vagn som legat högt upp på min lista och äldre årsmodeller är fortfarande riktigt bra vagnar. Men Go -13 är en stor förändring till det (ännu) bättre och det tycker jag att den som vill ha en Go ska ta i övervägande. Den kostar visserligen en aning mer, men det man får för pengarna är värt det.

Jag återkommer med en slutgiltig rapport när snön anlänt till Stockholm!

16 kommentarer

Crescent Trike

av Anna

Recension av Crescent Trike
Inköp: Denna vagn är ett recensionsexemplar, inköpspris för Trike med endast sittdel är cirka 5495 kronor.
Försäljning: Det har inte funnits tillräckligt många ute för att det ska gå att bilda sig en uppfattning.
Typ av vagn: Duovagn, separat liggdel kan köpas till för 1495 kr.

Vändbara trehjulingar har aldrig varit något direkt vanlig syn i det samlade barnvagnsutbudet, men nu verkar detta koncept vara på väg upp och Crescent Trike är ett exempel på en duovagn med tre hjul och vändbar sittdel. Efter att ha kört Trike i skog och mark såväl som i stan kan jag konstatera att Trike känns som en väldigt gedigen vagn vars sittdel är mysigt och bekväm för barnet samtidigt som körkomforten för föräldern är väldigt god. Framför allt är det på långpromenader och i lite grövre terräng som Trike utmärker sig som något utöver det extra. Kombinationen lufthjul och en väldigt bra fjädring gör att Trike är mycket lättrullad, även upp för branta och steniga backar inne i skogen. Det finns en risk att framhjulet ibland hakar fast sig i sidläge men om man ser till att smörja hjulaxeln med rikligt med fett så händer detta extremt sällan och jag upplevde Trike som väldigt lätt att svänga och manövrera även om jag körde vagnen med bara en hand.

Crescent Trike är utrustade med teleskophandtag som går att få överraskande högt, något jag är väldigt tacksam för då jag gillar att kunna ha handtaget högt. Är man lång är det ju dessutom ofta en nödvändighet för att komma tillräckligt långt bort från vagnen för att det ska fungera att ta ut stegen som man vill. Med handtaget i högsta läget, och även i flera lägen där under, fanns det inte en chans att jag skulle kunna sparka i chassit och min mans upplevelse var densamma. För den som undrar är vi 170 respektive 185 centimeter långa. Precis som med alla andra trehjulingar så krävs det en viss körteknik, det går inte att ta sig upp och ned för exempelvis trottoarkanter på samma sätt som med en vagn med fyra hjul. Och när vagnen har körts på stigar med brant lutning åt ena hållet och sedan ska man göra en skarp sväng, visst känns det som att det finns en risk för att vagnen ska tippa åt sidan men detta har aldrig skett och jag upplever Trike som väldigt stabilt uppbyggd. Mina barn har själva kunnat klättra upp och i vagnen utan att den visat något som helst tendens att välta, och anledningen till att jag tar upp detta är att det är en återkommande fråga kring trehjulingar generellt.

Mitt äldsta barn är en dryg meter lång, min yngsta är strax under 90 cm. De väger bägge strax under 15 kg, vilket även är maxbelastning för sittdelen på Crescent Trike. Jag tycker att det syns ganska tydligt på bilderna ovan att min son är för lång för att sitta bekvämt i Crescent Trike. Visserligen åker han inte mycket vagn längre, men det finns yngre barn som kan vara långa för sin ålder och det är något man bör vara medveten om vad gäller Crescent Trike – sittdelen är inte den största. Men, den är inte heller den minsta och min dotter sitter alldeles utmärkt i den. Fötterna vilar lagom på fotstödet och hon har gott om rymd upp till suffletten, även i liggläget. Sonen i liggläget ser dock lite lätt ihopklämd ut. Samtidigt tycker jag att det är ganska mycket med Crescent Trike som känns tänkt för ett mindre barn, exempelvis det ljusa innertyget och suffletten och den väldigt ombonade sittdelen. Jag kan med lätthet föreställa mig hur skönt och mysigt en bebis skulle ha det i sittdelen.

Trikes sittdel är vändbar och har tre lägen: upprätt sittläge, viloläge och liggläge med lite lutning, för mer detaljbilder på detta hänvisar jag till tidigare inlägg. Dessa lägen regleras på ett liknande sätt som sittdelen på Bugaboo Cameleon, det är två knappar på sidan av sittdelen som ska tryckas in samtidigt medan sittdelen ska vinklas. Jag föredrar enhandsjustering av lägena på en barnvagns sittdel, i synnerhet när man har lite tyngre barn kan det bli en aning bökigt att få båda knapparna ordentligt intryckta samtidigt som man med en tredje hand (eller kanske ett knä) ska ändra vinklingen. Efter ett tag får man dock in knixet och att byta håll på sittdelen är förstås väldigt enkelt, bara att trycka in och dra rakt upp.

Dags att gotta ner oss i detaljnivå! Bild 1 till 3 visar suffletten på Trike. Jag skulle klassa den som normalstor och det finns en liten solkeps att fälla ut. I den bakre delen av suffletten (bild 1) finns en lucka i nät, i den främre (bild 2) är den en tittlucka i plast. Som bild 3 visar så går det att öppna upp suffletten på mitten med hjälp av en dragkedja. Då suffletten baktill hålls på plats runt sittdelen med hjälp av en resår, så faller denna del av när man öppnar suffletten. Den främre delen går dock att vinkla efter eget tycke och kan ställas in så att den skyddar barnet mot solen samtidigt som det förstås kommer in gott om luft.

Crescent Trike går att fälla ihop med sittdelen på, men det är i mitt tyckte bara lönt om sittdelen är vänd framåt. Är sittdelen bakåtvänd blir vagnen otymplig och då är det enklare att fälla chassit separat och stapla sittdelen ovan på. Vagnen fälls genom att man först lägger i bromsen, sedan trycker man in knappen man reglerar höjden på handtaget med, samtidigt som man trycker in ihopfällningsknappen på insidan av vänstra sidan av handtaget. Tryck nedåt så viker framgaffeln in sig under vagnen. Trike blir inte direkt liten ihopfälld men den blir på något vis ändå kompakt och är enkel att få grepp om för att lyfta i och ur bilen. Bild 5 visar den enkla men effektiva plastbiten som man låser vagnen i hopfällt läge med. Mina barn har även använt den att hålla i när jag säger åt dem att hålla i vagnen, praktiskt med ett greppvänligt handtag för en liten barnahand. Bild 6 visar bygeln på Crescent Trike. Den är klädd i samma textil som resten av sittdelen, i mitt fall en snygg marinblå nyans – men så är jag också svag för allt blått, och det finns ett grenstycke av klädseln att fästa runt bygeln så barnet sitter någorlunda på plats även om man struntar i selen. Bygeln är av swingaway-typen, det vill säga det går att öppna upp den på en sidan för att enkelt sätta barnet på plats, och sen är den bara att klicka i igen. Crescent är dessutom väldigt pedagogiska i sin design och har märkt ut med pilar på bygel och chassi för att man enkelt ska förstå åt vilket håll bygeln ska sitta.

Ännu fler detaljer på bild och i text! Bild 1 visar hur man hanterar handtagets höjd. Jag gillar den här typen av enhandsreglering men det är också lite irriterande om man vill köra vagnen med bara en hand, eftersom att man då inte kan hålla mitt på handtaget. Funktionen i sig är dock väldigt smidig och som jag nämnt tidigare har handtaget på Trike många olika lägen. Varukorgen som syns på bild 2 är helt normalstor och hyfsat enkel att komma åt. Framtill finns en metallpinne som hindrar en från att få in en stor skötväska den vägen, den syns bättre på bild 4, men sidorna går att vika ned en aning. Längst bak i varukorgen finns en luftpump för däcken som medföljer vagnen. Varukorgen är enklare att komma åt med sittdelen framåt än bakåt, småsaker tar man i och ur man ska man få ur hela skötväskan får man fälla upp fotstödet lite. Selen på bild 3 tycker jag sitter bra, den går att förlänga så att den räcker även runt en rundare liten mage och den är enkel att öppna och låsa.

På bild 4 ser ni fotstödet som också är textilklätt samt går att reglera i olika höjd genom att en knapp trycks in på vardera sida. Jag har två barn som är allt annat än naturligt renliga när vi är utomhus så mina vagnar blir snabbt väldigt skitiga. Jag har testat att ta av och tvätta hela klädseln på Trike och det var väldigt smidigt gjort då den sitter på med dragkedjor. Efter en tvätt såg den som ny ut och att en vagn är enkel att rengöra är alltid pluspoäng i min bok! Så bild 5 slutligen, där bromsen syns. Det är en vanlig fotbroms och jösses vad den tar. En elefant skulle kunna försöka ramma den här bromsen och gå bet. Det är bra och känns väldigt säkert, Trike står stadig när den är bromsad. Nackdelen är att den sitter i hårt och att det krävs lite benstyrka att få upp den. Rent generellt bör man vara noga med att smörja den här vagnen, den kan knirka lite från bakhjulen och bromskuggarna också men det var inget som inte fett och siliconspray kunde råda bot på. På bild 5 syns också bakhjulen väl, alla tre hjul är enkla att ta av och på.

Min sammantagna intryck av Crescent Trike är att den överträffade mina förväntningar. Jag tänkte mig en duovagn bland andra duovagnar men på vissa punkter sticker den iväg uppåt i betygsskalan. Trikes främsta begränsning som jag ser det, är att sittdelen är liten och maxvikten på 15 kg är låg. Söker man en vagn att ha från födseln upp till 18-24 månader och vill ha en vagn med bra rull och som funkar väl för många långa promenader på olika slags vägläg – då tror jag att Trike är en vagn man blir nöjd med! Vagnen har en väldigt bra fjädring som är bekväm både för barn och förälder, sittkomforten för barnet är hög och körkänslan för förälder är också väldigt bra med tanke på att vagnen rullar på av sig själv i stort sett, även om det är grus eller rötter på en skogsstig. Gissningsvis kommer Trike också vara en bra vagn i snön i vinter. Självklart funkar vagnen även i stan, men det är inte där den utmärker sig från övrigt vagnsutbud och söker man en strikt cityvagn skulle Trike inte vara mitt förstahandsval. Men den som tycker om att röra på benen och gillar känslan som en trehjuling inger, och som samtidigt vill kunna ha sitt barn emot sig även i sittdelen, ska absolut känna på en Trike och se om det inte kan vara något att rulla runt på.

6 kommentarer

Checklista för första barnvagnen

av Anna

 

När man väntar barn, framför allt det första, är det en helt ny värld som öppnas framför en. Blivande föräldrar kan säkert känna igen sig i hur en liten fundering kan växa sig till att bli ett nästintill oöverstigligt  berg av frågor. Valet av barnvagn är förstås en petitess i jämförelse med många andra omställningar som man ställs inför under graviditeten. Men för pappor och mammor som just nu fastnat på frågan om vad sjutton de ska rulla runt barnet så har jag sammanställt en liten checklista över vad som kan vara värt att överväga innan beslutet tas:

– Hur vill vi använda barnvagnen?
Det här är den viktigaste frågan av de alla. Handlar det om ett behov av en liten cityvagn, är det mycket terrängkörning som väntar eller behöver vi en barnvagn som blir liten i bilen men ändå kan rulla stadigt i snön? Det finns många bra barnvagnar ute på marknaden, men de är anpassade för olika behov hos användaren. Börja alltså med att se till er egen livsföring och vilken barnvagn ni tror passar bäst in i ert liv.

– Fyra fasta hjul eller rörliga framhjul?
Rent generellt är fyra fasta hjul att föredra om man kör mycket i skog och mark, medan rörliga framhjul är att föredra i stadsmiljö. Men det finns förstås undantag och de allra flesta vagnar med rörliga framhjul har en låsmekanism vilket gör att vagnen även går att köra med fyra fasta.

– Luftdäck eller ej?
Jag tycker att luftdäck bidrar positivt till körkänslan i en vagn och att stora, luftfyllda däck slår allting annat när det gäller terräng- och snökörning. Men då gäller det att underhålla däcken, se till att de har rätt lufttryck bland annat. Nackdelen är förstås risken för punktering. Vill man slippa det (på 3,5 år som mamma har jag aldrig fått punka) så finns det både skumfyllda däck som liknar luftdäck men är punkteringsfria och lite tyngre, och vanliga plasthjul. Det går inte att säga att plasthjul är dåligt och lufthjul bra, det varierar från vagn till vagn hur hjulen funkar och i stadsmiljö är inte behovet av luftdäck lika stort. Några av mina favoritvagnar har luftdäck och några har punkteringsfria plasthjul.

– Trehjuling eller fyrhjuling?
Egentligen en fråga om enbart personligt tycke, men ändå något att överväga. Det finns de som tycker att trehjulingar är bättre i terräng, men andra tycker precis tvärtom. Vagnar med trehjul kräver en annan körteknik än fyrhjulingar, men det övar man snabbt in.

–  Teleskophandtag eller knäledshandtag?
Ofta är det så att teleskophandtag ger större möjligheter att komma långt bort från vagnen. Har föräldrarna olika längd så kan teleskophandtag vara ett bra val för att bägge ska kunna hitta en bekväm höjd på handtaget. Knäledshandtaget ger ju möjligheten att själv bestämma vilken vinkel handtaget ska vara i och gör ofta att man kan komma närmre vagnen, ha handtaget vågrätt för att öka hävstångseffekten och knäledshandtag kan ofta vikas under mer effektivt så att vagnen tar minde plats, till exempel i kollektivtrafiken.

– Vad för slags liggdel? Duo- eller kombivagn?
De flesta liggdelar är varandra lika, även om exakta måtten förstås kan variera och likaså sufflettens utformning, designen på liggdelslocket, bärhandtag och så vidare. Däremot så kan man ju välja att antingen ha en duovagn med separat ligg- och sittdel, eller att ha en kombivagn där man använder en hård- eller mjuklift i vagnens sittdel. Många som bor några trappor upp utan hiss föredrar att ha en mjuklift att bära upp barnet i när man ställt vagnen i ett barnvagnsförråd eller annat förvaringsutrymme men det går ju att använda en mjuklift i en vanlig liggdel, det går också att bära de allra flesta liggdelar och bara ställa chassit. Hur man vill göra behöver alltså inte avgöras av hur man bor.

– Vändbar sittdel?
Det är lätt att snöa in på liggdelen när man väntar barnet, men liggdelen används under en mycket kortare period än sittdelen. Jag tycker att man ska komma ihåg att ställa sig frågan om man vill kunna ha barnet mot sig efter att man slutar med liggdel. Och vill man det ska man givetvis välja en barnvagn med vändbar sittdel! En del barn växer ur eller lessnar på liggdelen vid väldigt tidig ålder och då är det många föräldrar som ändå vill kunna fortsätta ha ögonkontakt med sitt barn. Oavsett ålder på mina barn har jag alltid tyckt att det varit roligast om vi kan se varandra ordentligt när vi är ute på promenad.

– Vad för slags sittdel? Klassisk eller ergonomisk? 
Förutom om ifall sittdelen ska vara vändbar så ska man fundera över om man föredrar ergonomisk sittdel – att hela sittdelen fälls och barnet sover i en ”sittande” position – eller om man tror att en klassisk sittdel – där bara ryggen fälls och liggläget i teorin kan bli helt plant – är det bästa. För mina barn har typen av sittdel aldrig påverkat hur de trivs i vagnen, men det kan vara något andra barn bryr sig om. Framför allt handlar det nog om vad man som förälder tror passar ens barn bäst. Till det kan man även begrunda hur selen ser ut, om fotstödet är ställbart eller ej, finns det bygel m.m.

– Ihopfällning av vagnen
En del vagnar kan fällas ihop i ett stycke, andra vagnar kan fällas i ett stycke men bara med sittdelen på och ytterligare andra vagnar måste alltid tas isär i två eller fler delar innan vagnen fälls. Hur viktig ihopfällningen är beror dels på hur ofta man fäller vagnen,  har man inte bil kan det vara väldigt sällan. Dels beror det på hur jobbigt man tycker att det är att lossa sittdel från chassi innan vagnen fälls ihop. Sen är även vissa ihopfällningsmekanismer mindre logiska än andra, så passa på att testa ihopfällningen av de vagnar ni är intresserade av.

– Size matters!
Skämt åsido,  det är vanligt att man har en hiss, en dörr eller en bil som vagnen måste gå in i. Ta reda på om de finns några smala eller trånga utrymmen ni måste använda er av och hitta en vagn som passar in där. Hittar ni drömvagnen och den är lite för bred så får ni diskutera er fram till om det är värt att flytta eller byta bil av den anledningen. Samma gäller här som ovan, är ni i butik och klämmer på en vagn ni funderar på att köpa – passa på att testa hur väl den går in i bilens bagageutrymme och hur mycket plats det finns kvar efteråt. (Det här är ett tips jag önskar att någon givit mig inför vår första vagn, som inte fick plats i bakluckan alls vilket vi upptäckte först när vi hämtade ut den. Snopet, och väldigt bökigt att åka bil det närmsta året.) Vad gäller hiss och andra utrymmen så blir det ju svårt att låna ut vagnen med mät både dörröppningar och vagn noga så ni vet att det finns tillräcklig marginal.

– Nytt eller begagnat?
Fördelen med nytt är att ingen annan använt vagnen, ni får den i precis det utförande ni vill ha den och ni har en garanti på vagnen ifall något skulle gå sönder. Fördelen med begagnat är framför allt att det blir mycket billigare och att det är snällt mot miljön.

– Förvaring
Planerar man att handla ofta eller om man som jag bara gillar att dra med sig halva hemmet ut varje gång man ska på promenad så  kan det vara väsentligt att välja en vagn med rymlig varukorg, så att man får plats för matkassarna eller andra prylar man inte kan överleva utan.

– Samla kunskap!
Många som jobbar med barnvagnar är väldigt duktiga på det de gör, men det är ett brett område att ha koll på och det händer att man får felaktig information från säljare i butik. Se till att själva ha läst på noga om de vagnar ni är intresserade av, så att inte missförstånd uppstår i ett senare skede. Var inte heller blyga för att gå fram till någon som har den vagn ni vill ha och fråga dem om vad de tycker om vagnen. Det är ju trots allt de med praktiska erfarenheter av en vagn som bäst vet vilka vagnens bättre och sämre sidor är.

Är man typen som gillar forum måste jag förstås återigen tipsa om min barnvagnsgrupp på Facebook – Barnvagnar! har över 4000 medlemmar så sannolikheten att någon där inne kan svara på just den barnvagnsfråga du har att ställa är väldigt stor. Tror man att jag personligen kan hjälpa till går det förstås alltid bra att ställa en fråga i kommentarerna eller maila till mig på alltombarnvagnar snabela yahoo.com!

10 kommentarer