Gästblogg från en veteran på barnvagnar

Här följer ett gästbloggsinlägg skrivet av en riktigt veteran på barnvagnar. Britt-Mari har varit barnvagnsnörd längre än jag har levt och har bara till sina fyra barnbarn införskaffat över 40 barnvagnar. Nu senast blev det en Bugaboo Buffalo, som ni kan se på bilden. I det här inlägget berättar Britt-Mari sin barnvagnshistoria och delar med sig av lite tankar kring barnvagnar – då och nu:

—

Anna har bett mig skriva om min erfarenhet av barnvagnar från -70 talet och jämföra med dagens vagnar, vad gäller kvalitét och funktioner. I likhet med Anna har jag en passion för barnvagnar. Nu är jag mormor till fyra barnbarn som är mellan 1 och 5 år, som jag har köpt och sålt ett fyrtiotal barnvagnar till. Inte klokt, jag erkänner att det verkar onödigt, men jag gjort många föräldrar glada när de kunnat köpa fina barnvagnar av mig som bara använts en kort tid.

Jag har läst Annas blogg ett tag när jag letat information om vagnar och efter kontakt med Anna bad hon mig att skriva lite och jämföra vagnar från min tid som mamma och senare som mormor med dagens vagnar, det risk att det blir långt det här… Jag vet att det är många som gillar retro vagnar från 70- och 80-talet så jag skall försöka att berätta ur minnet, det finns en del att tänka på när man använder en lite äldre vagn vad gäller säkerhet och smidighet.

Min barnvagnspassion började redan på 50-talet med  dockvagnar jag hade flera olika varianter som barn – både liggvagn och sittvagn med mycket utrustning till, det mesta tillverkat av min händiga mamma. Redan i 5-6 åldern tog jag alla chanser att få passa barn med fina vagnar, som tur var brukade mammorna följa med på mina lite vingliga barnvagnspromenader. Intresset för barn fanns även om man bortsåg från de fina vagnarna, och jag utbildade mig till förskollärare och köpte då även in en del vagnar till förskolans småbarnsavdelning.

Jag fick två egna barn, flickor födda 74 och 79 – och då blev det många olika vagnar på riktigt! Min första dotter åkte i en Emmaljunga som jag köpte begagnad och klädde om helt i mörkblå manchester för att den skulle ha samma look som Brio-vagnarna. Orsaken till att jag inte köpte en Brio-vagn från början var att den inte hade samma stabila chassi som Emmaljunga-vagnen, sedan fanns det inget riktigt vindskydd mellan ytter- och innertyget. Yttertyget var i manchester i bomull och innertyget var i frotté. Jag fick många frågor om var jag köpt den snygga Emmaljunga-vagnen, så jag hade tydligen gjort ett bra jobb!

Det finns en händelse som jag aldrig kommer att glömma. Den här modellen av Emmaljunga hade en spak under liggdelen som man sköt på för att fästa ligglådan på chassit, vilket jag alltid kollade noga att den satt som den skulle men… Jag var inne på HM på Drottninggatan i Stockholm och var på väg ner för den långa och branta rulltrappan när jag märker att allt inte känns ok. Spaken hade av någon anledning jag inte känner till åkt åt sidan, gissar att jag kommit åt dem med någon kasse som jag lagt i den rymliga varukorgen. Så liggdelen är inte fastspänd längre. Som tur är hann jag märka det innan något hände, höll fast liggdelen med handen tills jag kom ner och fäste den på chassit igen. Tur att jag inte greps av panik utan såg till att ta mig ner innan jag började att försöka få fast den på vagnen. Så om någon har en modell med den konstruktionen idag – kolla hela tiden att liggdelen sitter som det skall eller om det går att spänna den så att den inte åker upp så lätt som min gjorde. Sedan var/är dessa vagnars ihopfällning med bara ringar enligt mig inte någon bra lösning vad gäller säkerheten. Jag har letat efter bilder på mina vagnar men det verkar inte som man fotade vagnar på den tiden, det inte var lika enkelt då som det är nu och framför allt var det dyrt med film och framkallning. Men det finns rätt många bilder att googla fram på nätet, vilket alla som söker något kan göra – härligt med utveckling!

Därefter blev det ett antal till vagnar till min äldsta dotter. Under en kort tid hade vi en med knallgrön sittdel med påskgul insida och sufflett + footsack med fönster. Nackdelen med den sittdelen var att den kom väldigt högt upp på chassit och min dotter som var livlig klättrade ur och hängde utanför i sin barnsele i skinn, som var fin men inte ämnad hänga utanför en vagn i. Så nu blev det blev en snygg Brio sittvagn i blå galon. Lätt att hålla ren men trots att den var lägre än den första sittdelen så var den mindre stabil än den vagnen (när hon satt i den). Positivt var att den var mycket lätt att hålla ren men den saknade sufflett och barnet kunde bara sitta framåtvänd. Vi hade också någon typ av Emmaljunga-sulky i blått tyg och med rött chassi.

Dottern som föddes 1979 hade ännu fler vagnar. Mest Emmaljungor, de största modellerna med stora hjul. Vi hade säkert 5-6 olika modeller. När hon var nästan 2 år så kom en ny modell med stor sufflett och nästan helt plant liggläge. En riktigt rymlig vagn, tror att modellen hette Prinsess-  min absoluta favorit av mina barns vagnar. Tyvärr så så råkade jag ut för problem även med dessa vagnar. Det var flera av vagnarnas chassi som blev lite snett och vint på ena sidan – det var inte alltid bättre förr…

Som summering av mina erfarenheter av gårdagens vagnar och dagens, så har det skett en fantastisk utveckling till det positiva både vad gäller säkerhet och åkkomfort för barnet och körglädje för föräldrarna. Mina och mina döttrars erfarenhet från dagens vagnar är alla modeller av Bugaboo och flera av varje sort. Visst har vi haft en del reklamationer men inga säkerhetsproblem. Vi har haft Hesba, flera begagnade som extravagnar. De är smidiga fyrahjulsvagnar med bra gung, bara lite rost och punkteringar. Just punkteringar slapp man på mina retrovagnar men det var inte samma åkkomfort i dem. Vi har haft iCandy, flera modeller, Mutsy i flera olika modeller. Mutsy är toppen som liggvagn eftersom den sitter högt och man har barnet närmare sig än i många andra vagnar.

Jag skulle kunna räkna upp flera olika modeller vi kört, men om inte det hade skett en sådan fantastisk utveckling av vagnarna från 70-talet tills nu så hade jag inte investerat i så många olika nya vagnar med fantastiska tillbehör som jag nu gjort till mina barnbarn och deras föräldrar. Det har kostat mycket men det har varit roligt för pengarna. Jag har hållit mig bort från Emmaljungas vagnar till mina barnbarn tills i dag, men nu har jag just beställt en Emmaljunga Super Viking till min dotter som har 3 barn varav 2 fortfarande åker vagn. Kunde inte motstå den, det ser ut som gamla tråkiga Emmaljunga tillverkat något roligt, stabilt och med lite ny, rolig design!

Hoppas att min berättelse har roat någon som orkat läsa!
/Britt-Mari