1. Cybex Balios S

    Skrivet onsdag, 18 april, 2018 · 6 Kommentarer

    Recension av Cybex Balios S
    Inköp: Ordinarie inköpspris för vagnen med sittdel är cirka 4500 kr, liggdel kostar 1600 kr. Detta är ett recensionsexemplar från Cybex.
    Tillbehör: Babyskyddsadaptrar, regnskydd och ståbräda kan köpas till separat.
    Typ av vagn: Duovagn, vändbar sittvagn.

    Sommaren 2015 släpptes Cybex Balios M till försäljning och jag var en av många som omgående jublade över hur mycket önskvärda egenskaper Cybex lyckats klämma in i en och samma vagn utan att den kostade skjortan. Det är något förvirrande att Cybex nu även släppt en Balios S, men de verkar jobba mycket med ett och samma modellnamn och sedan varierande produktbeteckningar efteråt. Man ska dock inte låta sig luras av namnet – Balios S och Balios M må ha samma tillverkare och snarlika namn men ungefär där tar likheterna slut och skillnaderna vid. Och nu när båda finns som alternativ kan jag säga att det i min bok är Balios S som är den solklara vinnaren. Det är länge sedan, om någonsin, som jag träffat på en vagn som känns som en stor vagn men samtidigt är så pass liten? Det ska dock noteras att uppfälld så är Balios S väldigt normalbred och mäter 60 cm över bakhjulen. Vagnen väger med sittdel 11,2 kg, så det är ingen super lättviktare heller. Men Balios S blir väldigt kompakt när den fälls och lyckas väl med att smidigt kunna packas in i en bil utan att tumma så mycket på körkänsla och andra funktioner.

    Balios S kan köras med både ligg- och sittdel. Liggdelen är inget jag har testat men jag har känt på den och tycker att det känns ombonad, normalstor och har smarta memoryknappar så att den kan klickas av från chassit med en hand och bäras i det handtag som är inbyggt i suffletten. Och ett tips till den som ska montera ihop sin egen Cybex Balios S – det är egentligen mycket enkelt men steget där sufflettfästena ska fästas vid sittdelsramen tog det mig lite längre tid att klura ut än vad jag egentligen vill erkänna. Jag tyckte det var ruskigt svårt att få till – tills jag kom på att det bästa är att passa in hela sufflettfästet innanför sittdelsklädseln och först därefter klämma fast fästet runt ramen. Då blev även det enkelt.

    Balios S har en vanlig sittdel, det är alltså bara ryggstödet som fälls ned till liggläge. Sittdelen har en vanlig fempunktssele, där axel- och höftbanden sitter ihop vilket betyder att man måste lirka ur remmarna ur fästena för att kunna sätta i åkpåsar eller sittdynor. Jag tycker dock att det är förhållandevis enkelt att få ur remmarna är axelfästena och det tar inte lång tid att trä tillbaka dem heller. Själva selspännet är enkelt att använda och selremmerna kan klickas i individuellt. Balios S har som vadderade kanter på sittdelen, lite lika de på sittdelen hos storasyskonet Cybex Priam Lux. Jag tycker det gör sittdelen mer ombonad och eftersom att kanterna är så mjuka så är de inte ivägen ens när större barn sitter i vagnen. Däremot får man se till att de ligger rätt när man har en åkpåse i Balios S, så det inte blir knöligt för barnet. Fotstödet på Cybec Balios S är ställbart och kan stå rakt ut, för att förlänga ligg- eller sittytan, samt vikas nedåt i två lägen. För att justera fotstödet tycker man in de två vita knapparna på båda sidorna om fotstödsleden. För att vika upp fotstödet behöver knapparna inte tryckas in, det är bara att dra det uppåt så klickar det i nästa läge.Fotstödet är enkelt att använda. Jag kan däremot möjligtvis sakna en kant på fotstödet, något för barnet att vila fötterna mot i sittläget.

    För att vinkla Balios S ryggstöd så fäller man ut den vita spärren på baksidan av sittdelen (1). Det finns inget större motstånd i denna spärr, så att vinkla ryggstödet görs med lätthet med en hand. Även handtaget kan med ett enhandsgrepp justeras i höjd. Mitt på handtagets undersida sitter en vit knapp som pressas inåt (2). När man har gjort det så kan man i flera steg höja handtaget drygt en decimeter upp jämfört med dess lägsta läge (3). På ovansidan av handtaget sitter den spärr som ska dras åt sidan för att chassit ska kunna fällas ihop.

    Oavsett om man har sittdelen vänd framåt eller bakåt på Cybex Balios S så kan ryggstödet vinklas i tre olika lägen. Ett sittläge som är svagt tillbakalutat, ett viloläge samt ett nästan men inte riktigt helt plant liggläge. Den svaga vinkling som finns på liggläget tycker jag är så knapp att jag inte skulle tveka inför att använda vagnen med en mjuklift i. Har man som jag barn födda på vintern så är lite högläge vid huvudet bara en effektiv behandling mot ständiga nästäppor.

    Något som är helt utan anmärkning är suffletten på Balios S. Och för mig betyder utan anmärkning att den är precis så som jag vill ha den. Suffletten kan ställas i flera olika lägen. När den är fullt utfälld så kan man vika ut en solkeps som har  så pass bra vinkel och längd att den faktiskt gör skillnad. Men man kan dessutom öppna upp suffletten med en dragkedja och dra fram den ett steg till. När suffletten är förlängd och har solkepsen ute kan jag inte se hur barnet någonsin skulle kunna lyckas få sol i ögonen. I sufflettens förlängning finns också en kombinerad titt- och ventilationslucka. Lyckan utgörs av ett stycke tyg som viks under och under finns ett lager meshnät. Luckan hålls inte på plats med vare sig magnet eller kardborre, men funkar bra en dag. Under en promenad det blåste väldigt friska vindar tyckte jag att jag såg en tendens till att luckan kunde fladdra upp, men det blev aldrig så. Sufflettyget är ganska tunt i sig men sufflettkonstruktionen känns stabil och jag tycker att tyget även under vinterns blåst och minusgrader har räckt till väl för att hålla värmen i vagnen.

    Suffletten är fäst vid ryggstödets kant med hjälp av ett antal tryckknappar. Vill man trä en åkpåse över ryggstödet så kommer man irritera sig på att det glappar mellan sufflett och sittdel, det funkar helt enkelt inte särskilt bra. Mitt tips då är att hitta en åkpåse som inte har en hel upphängningsficka som ska träs över, utan endast en rem på baksidan. Då kan man lossa knapparna, trä remmen runt ryggstödet och sen knäppa ihop allt igen. Då får man en sufflett som sitter tight mot sittdelen och en åkpåse som inte glider. Win win!

    Bromsen på Balios S är smidig att använda sig av, oavsett om bromsen ska läggas i eller ur så kan man trycka nedåt med foten (1). Lika lätt att komma åt är knapparna för att lossa sittdelen från chassit. En vit knapp på vardera sida av sittdelen, och den kan tryckas in en i taget då de har den så kallade memory-funktionen (2). Bygeln som medföljer Balios S kan tas loss helt, men den kan också bara öppnas upp på enda sidan och svingas ur vägen när man ska sätta i eller ta ur barnet ur vagnen (3). Fjädringen i Balios S är oväntat bra, för att vara en vagn av denna storlek så är det nog i princip den bästa fjädring jag stött på hittills. Kanske för att fjädring finns både baktill i chassit (4) och i framhjulen (5). Man kan faktiskt kalla det ett riktigt gung.

    tVarukorgen är rymlig och mycket enkelt att få tillgång till. Framtill på chassit finns vagnens inbyggda fotstöd och kör man med sittdelen vänd bakåt så går det att från det hållet lassa in riktigt stor föremål under Balios S. Jag har fått plats med en normalstor skötväska och en middagshandling i mataffären utan att drabbas av platsbrist. Den bakre kanten av varukorgen hålls uppe av någon slags vajer och kan vikas inåt så att hela den bakre kanten försvinner. Detta är en funktion som kommer väl till användning när vagnen ska fällas ihop. Trots sin rymlighet så

    tFinns det någon miss som Cybex gjort i produktionen av Balios S så är det när man valde material till framhjulen. Dessa är så kallade EVA-hjul, ett material som utan tvekan rullar bra men där ytan har en förmåga att vara lite för porös. Därför fastnar det små och större stenar i hjulen efter en tids användning. Det hjälper om man borsta av framhjulen efter varje gång man har varit ute, men även då finns det risk för att stenar kan gröpa hål i däcken och om stenarna fastnar så kan det låta lite irriterande nästa gång man kör vagnen inomhus, exempelvis på klinkergolv i köpcentrum eller inne i matbutiker. EVA-hjul är tyvärr så, det är inget fel på dem utan det är så materialet funkar. Det gör ingen skillnad för funktionen men rent estetiskt är det alltså inte så kul. Varför man inte valde att göra framhjulen i samma material som bakhjulen, som är så kallade PU-hjul, vet jag inte. Kanske är det för att kunna pressa ned priset på vagnen. Bakhjulen fungerar i alla fall felfritt och i PU-material fastnar ingen sten alls. Alla fyra hjul är enkla att klicka av chassit och framhjulen går att låsa i fast läge.

    Cybex Balios S kan fällas i ett stycke, med sittdelen på, oavsett hur sittdelen är vänd. Det är för mig en grundfunktion för att en vändbar sittvagn ska kunnas kallas riktigt smidig att fälla. Det extra momentet att vända sittdelen framåt när vagnen alltid körs bakåtvänd, eller att sittdelen måste lossas från chassit innan vagnen fälls ihop, det slipper jag gärna. För att fälla Balios S så viker man först ihop sittdelen genom att använda samma spärr som när man vinklar ryggstödet till liggläget. Men istället för att fälla ryggstödet bakåt, så viker man det framåt. Sedan ska man dra den vita spärren på ovansidan av handtaget på åt sidan, trycka in knappen för att justera handtaget och så ska man bestämt och med lite schwung  i rörelsen trycka handtaget nedåt. Då fälls hela vagnen ihop och chassit låser automatiskt ihop sig. Balios S är självstående ihopfälld.

    När man kör Cybex Balios S så ser ihopfällningsprocessen exakt likadan ut som när sittdelen är vänd framåt: sittdelen viks samman, handtaget pressas in och chassit fälls ihop. Även hos de barnvagnar som kan fällas ihop med sittdelen bakåtvänd så brukar det ofta var så att vagnen blir aningen mindre med sittdelen framåtvänd. Med Balios S så tycker jag nästan att vagnen blir smidigt när den fälls bakåtvänd, sittdelen packas ihop lite mer kompakt på något vis.

    tNär det är dags att fälla upp vagnen igen så måste man lossa spärren som håller ihop chassit, den sitter på insidan av vänster sida av chassit (1). För att ta loss den är det enklast att trycka ihop vagnen lite till och trä öglan över knoppen den klickat fast runt. Vill man bära runt på Balios S så går det. Det är inte en vagn man tar över axeln direkt, men ska den kånkas ut till bilen eller liknande så underlättar det ändå att det finns ett riktigt, inbyggt bärhandtag på undersidan av sittdelen (3). Något som inte är ett problem när fälls framåtvänd men som man bör tänka på när den fälls ihop bakåtvänd är att fotstödet har en tendens att haka fast sig i varukorgen när man ska fälla Balios S igen (3). Det går att sticka in handen där och fixa till det men det är ett irriterande moment. Om man istället kommer ihåg att vika in varukorgens bakre kant innan vagnens fälls ihop så uppstår inte problem alls och uppfällning blir riktigt smidig (4).

    Cybex Balios S är godkänd för 17 kg i sittdelen och den viktgränsen är det bara mina två yngsta barn som fixar. Min ettåring sitter riktigt bra i sittdelen. Hon har gott om utrymme i sidorna, under suffletten och för benen – även när fotstödet är vågrätt positionerat. Enda gången jag inte varit helt nöjd med hur hon sitter i Balios S var när jag hade åkpåsen i sittdelen och ryggstödet i viloläge. Då upplevde jag det lite som att hon gled nedåt. Eller hade glidit nedåt, om det inte var för att hon givetvis hade selen på. Min fyraåring sitter även han bra i Balios S, men då måste sittdelen vara framåtvänd så att han kan vila fötterna mot fotstödet på chassit. Sittdelens fotstöd har han växt ur för flera år sedan. Jag gillar att vagnen på detta sätt kan växa med barnet, även om jag kan tänka mig att det finns en mellanperiod innan det större barnet når hela vägen ned med fötterna som det blir till att sitta och dingla lite med benen. Fyraåringens huvud ligger ganska tight mot suffletten men än så länge kan den fällas upp och ned utan att slå i.

    Vad är skillnaden mellan Cybex Balios S och Cybex Balios M?
    Innan jag avslutar recensionen vill jag passa på att sammanfatta Balios S i jämförelse med Balios M, för att klara upp hur de olika vagnarna med så lika namn ändå skiljer sig åt. Cybex Balios M och S har alltså båda vändbara sittdelar (och separata liggdelar samt kan användas med babyskydd). Vagnarna blir kompakt när de fälls ihop. Balios M mäter ihopfälld med sittdelen på 83 x 59 x 39 cm och Balios S mäter 75 x 60 x 41 cm. Balios M har en ergonomisk sittdel, medan Balios S har en vanlig sittdel. För mer om vad det innebär rekommenderar jag mitt inlägg om vad skillnaden är mellan ergonomisk och vanlig sittdel.

    Cybex Balios M kom sommaren 2015 och fanns då i en version med sufflett med heltäckande sidor. 2016 släpptes samma vagn men med andra färger på klädseln. 2017 släpptes versionen på bilden ovan, där suffletten har fönster i klarplast i sidorna. Balios M och Balios S har båda förlängningsbara suffletter, men hela förlängningsdelen i Balios Ms sufflett utgörs av mesthnät. Balios M har ingen märkbar fjädring i chassit och är ganska stum och stötig i körkänslan, alltså inget för ojämna underlag men bra rull i stan och på andra släta ytor. Balios M har en mycket stor varukorg. Den blir liten när den fälls men ihopfällning är lite mer invecklad med en spärr på chassits mittstång. Balios S har mycket fjädring i chassit och en enkel ihopfällning. Balios M har skumfyllda, ganska hård hju. Hjulen hos Balios S har mer stuns i sig, men det kan fastna grus i framhjulen.

    Det absolut bästa med Cybex Balios S är körkänslan. Första promenaden jag tog tror jag att jag tyst för mig själv sa wow när jag kände fjädringen jobba. Den här vagnen kanske ser lite lagom klen ut men då lutar man sig luras kan jag meddela. Jag har kört Balios S i djup snö, och den förvånade mig genom att mycket sällan fastna. På grusvägar, elljusspår och andra slingor i skogen gungar sig Balios S över grus, sten och andra ojämnheter. Den känns aldrig stötig vare sig för barnet i vagnen eller för mig som håller i handtaget. Rullet är dessutom riktigt bra och vagnen är lätt att styra, den kan svängas runt sin egen axel och kräver aldrig någon större fysisk ansträngning för att ändra riktning. I stadsmiljö är Balios S en dröm att hantera som lätt manövrerar runt hörn och aldrig tar upp mer plats än nödvändigt. Inledningsvis tyckte jag att handtaget kanske kändes på gränsen till för grovt, vilket gör vagnen värd att testköra om man har små händer misstänker jag. Men för egen del var det en grej jag snabbt vande mig vid och nu inte tänker på längre.

    Min ettåring har suttit och sovit otroligt bra i vagnen. Den mjuka körkänslan gör att hon slocknat omgående när det varit dags för en tupplur. Både jag och min man, som kör alla vagnar jag testar, har föredragit Balios S framför betydligt mer större och rejäla vagnar på våra långpromenader efter lunch då ettåringen ska sova middag. Att suffletten kan justera i många olika steg gör att den aldrig täcker barnet mer än nödvändigt samtidigt som den effektivt kan skugga och en kall vinterdag med många minusgrader lyckas skärma av så att kylig luft inte gör det kallt inne i sittdelen. Mest av allt imponerar det att man får den hör körkänslan, den här ihopfällning och den här så välkonstruerade sittdelen för ett relativt lågt pris. Byt ut framhjulen till PU och det finns inte längre någonting kvar att anmärka på. Och trots dem så är jag mer än nöjd med Balios S. Så pass nöjd att jag i teorin skulle kunna tänka mig att ha denna vagn som min enda. Nu kommer jag väl aldrig ha ”bara” en barnvagn hemma hos mig men likväl kan jag fortfarande uppskatta en härligt mångsidig barnvagn när jag kör den. Och härlig och mångsidig är precis vad Cybex Balios S är.


    Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

    Köp Cybex Balios S hos: Babyshop
    Köp Cybex Balios S hos: Lekmer
    Handla Cybex Balios S hos: Babyland


  2. Bugaboo Fox

    Skrivet söndag, 15 april, 2018 · 2 Kommentarer

    Recension av Bugaboo Fox
    Inköp: Beroende på utförande kostar Bugaboo Fox mellan cirka 12,200 – 13,500 kr. Vagnen jag kört är ett recensionsexemplar direkt från Bugaboo.
    Tillbehör: Regnskydd medföljer, ett stort utbud av tillbehör finns att köpa till separat.
    Typ av vagn: Duovagn.

    Det är intressant hur olika det kan vara. Trots att jag har kört långt fler än hundra barnvagnar så kan jag fortfarande bli överraskad av vilka modeller jag gillar och vilka som inte riktigt var i min vagnssmak. Med Foxen fanns de höga förväntningarna där från starten och det första intrycket var gott. Ändå var det först efter några veckors regelbundet rullande som kärlek började uppstå och nu kan jag känna att jag till slut gillade Bugaboo Fox bra mycket mer än jag initialt trodde jag att jag skulle göra. På sätt och vis är denna Bugaboo-vagn på samma gång lik och mycket olika övriga Bugaboo-modeller. Vad gäller prislappen så håller Bugaboo fanan högt i premiumsegmentet men så länge de ger valuta för pengarna tycker jag att det är okej, även om jag förstår att 12,000 kr för en barnvagn minst sagt känns orimligt för många blivande föräldrar som precis börjat sondera barnvagnsterrängen. Hur man motiverar det värdet är enklare att förstå när man tittar närmare på vagnens detaljer. För den som gillar siffror så tar Bugaboo Fox 9 kg i liggdelen och 17 kg i sittdelen. För den som skulle önska sig en ännu högre maxvikt så kan man ju kika närmare på vad Fox är godkänd för i USA och andra delar av världen. (Hint: 22 kg, och det är exakt samma vagn som säljs där…) Fox mäter 60 cm på bredaste punkten, väger 9,9 kg med sittdelen på och släpptes till försäljning den 1 mars i år, 2018. Psst, kom ihåg att alla bilder är klickbara om man vill se detaljer bättre!

    Bugaboo Fox är en duovagn med separat sitt- och liggdel. Precis som med Bugaboos andra barnvagnar, med undantag för Bugaboo Bee, så använder man samma ram till sittdelsklädseln som till liggdelsklädseln. Att montera liggdelen är något som görs i flera moment och jag rekommenderar att man tittar noga i instruktionsboken och följer stegen där i rätt ordning för att få ihop allt korrekt. Liggdelen utgörs av en hård botten, madrass, liggdelstyg och stödskenorna som fästs i ramen och runt på utsidan av liggdelstyget. Själva liggdelstyget dras som genom en skena i ramen, har man haft en Joolz-vagn så känner man igen detta förfarande. Liggdelen är ombonad och mycket rymlig. En egenskap som skiljer Fox från sina föregångare Cameleon, Donkey och Buffalo är att ramen inte är avsmalnande, vilket gör att liggdelen är förhållandevis jämnbred från fot- till huvudända. Liggdelslocket går ända fram till bygeln och fästs med dragkedja. En snygg detalj är att locket har en kant som går över dragkedjan, då tål det lite extra vind och vatten tänker jag. Som vanligt har också Fox samma sufflett till liggdelen som till sittdelen. På liggdelen bilder den som en liten anknäbb utåt, det ger en annan profil mot vad man är van vid med Bugaboos vagnar men det är inget man stör sig på. Själva suffletten jublar man snarare över. Jag tycker i alla fall att det är helt fantastiskt att den med förlängningen öppen kan dras hela vägen ned mot fotändan. Andelen liggdelar jag har sett med sufflett som är så kort att solen skiner rakt i barnets ögon är bara för många. Men det kommer aldrig vara ett problem med Fox.

    Det har alltid gått att platta till Bugaboos liggdelar (de flesta liggdelar kan faktiskt göras plattare för förvaring) men det är olika hur smidig den processen har varit. Med Fox är det väldigt enkelt. Skenorna i huvud- och fotända knäpps loss från bottenplattan och sedan trycks liggdelen bara ihop. Skenorna kan då vikas in under liggdelsklädseln så att liggdelen håller sig platt. Det tar några minuter att få till så kanske inget för när man dagligen ska packa in vagnen i bilen, om man inte måste, men absolut värt mödan för resor eller när bagageutrymmet ska maxpackas. Bilden längst ned till höger visar också madrassen utan överdraget på och hur det utgörs av en nätdel, som ska vara närmast barn för bäst ventilation, en madrass och sedan bottenplattan. Det svarta tyget längst till höger är madrassöverdraget, det till vänster är själva liggdelstyget.

    Monteringen av Bugaboo Fox med sittdel innehåller många fler moment än den gjorde med Buffalo, Cameleon och Donkey. Då trär man sittdelstyget över ramen, fäster kardborrebanden vid fotändan och trycker ihop ett spänne runt själva ramen. Klart! Med Fox är det inte så enkelt. Jag blir lite besviken på att Bugaboo, som jag länge ansett vara en av de smidigaste vagnarna att sätta ihop och en av de absolut enklaste att ta av klädseln för tvätt på, nu har gjort en total U-sväng och gjort hela processen så komplicerad. Missförstå mig rätt, det är inte väldigt mycket svårare men kräver mer fokus och det är lättare att göra stegen i fel ordning eller missa en detalj. Första ska man fästa själva exoskelettet på ramen, det är i detta som selen sitter fast. Tyget ska träs på och fotstödet ska klickas i rätt position. Instruktionsboken visar allting precis som en handbok från IKEA men likväl kan jag inte låta bli att konstatera att de andra vagnarnas montering varit så självklar att instruktioner känts överflödigt.

    Med det sagt – när sittdelen väl sitter på så finns det en hel del att gilla med den! Fempunktsselen är precis så lättanvänd och enkel att anpassa som på de andra Bugaboo-modellerna. Den utgörs av en grenrem med selspännet samt fyra remmar som klickas i spännet separat. Jag älskar den här sellösningen, man kan enkelt växla mellan att spännet fast hela barnet eller bara fästa selen över höfterna. Axelbanden kan dras upp och ned till olika höjdlägen och är ordentligt vadderade. Det är också mycket enkelt att förlänga selremmarna, även större barn ryms med lätthet i denna sele.

    Fox har fått ett fotstöd i plast, och det gillar jag. När fotstödet var en del av sittdelstyget så blev det snabbt väldigt skitigt och inte alltid så enkelt att torka rent. Dagligt underhåll blir enklare på Foxen. Jag har hört att plasten repas lätt men kan inte utvärdera det själv då det barn jag kört i Fox inte har så långe ben att skorna slitit mot fotstödet. Bygeln på Fox är också en helt ny typ av konstruktion. Självklart är det en swing away-bygel som enkelt kan vikas undan åt båda håll. Intressant nog kan bygelns fästen, delen som är i metall är den som sticks in i ramen, vridas 360 grader vilket gör att bygeln kan fästas på sittdelen oavsett hur fästena är vända. Som en extra säkerhetsfunktion har tekniken för hur bygeln ska lossas från ramen också gjorts om. Precis som på många medicinburkar, eller locket till toalettrengöringen, så ska Fox bygeln pressas inåt mot ramen innan man trycker in de vita knapparna för att lossa den. Man ska alltså inte rycka hårt rakt ut. Detta är enkelt att få till när man övat upp tekniken och lärt sig känna när spärren inuti i bygeln har lossat.

    För den som har bred tidigare erfarenhet av Bugaboos vagnar så syns det direkt att Fox utseende sticker ut, även om vagnen rent stilistiskt förstås följer mallen. På detalj nivå finns det både sånt som är bekant sen länge, och en del nyheter. Fox är utrustad med ett teleskophandtag som kan ställas i ett flertal olika höjdlägen. Chassit är nättare än på andra Bugaboo-vagnar, något som är möjligt eftersom att chassit är tillverkats av ett nytt, mer robust slags aluminium. Handtaget höjs och sänks genom att två vita flärpar öppnas på sidan av handtag, och precis bredvid sitter spärrarna, med svarta runda knappar, för ihopfällning av vagnen (1). Precis som Bugaboo Bee5 har också Fox inbyggda fästen för parasoll på sidan av vagnen, och för mugghållare mitt på handtaget vid vagnens säkerhetsrem (2). Eftersom att man, också på samma sätt som Bee5, i väldigt hög utsträckning kan välja sitt eget utseende på Fox – allt ifrån hjulsidorna till färg på chassit, sufflett och bastyger så får man själv montera det handtagsöverdraget på vagnen. Bugaboo kallas dessa grips och de på bilden är i en brun nyans kallas Cognac och de klickas i färdiga hål på handtaget (4). Just dessa är quiltade, gripsen i svart och mörkbrun är det inte. Personligen tycker jag att de är lite bekvämare att hålla i de handtagsöverdrag som inte är quiltade.

    För att tilta sittdelen på Fox, som har sitt-, vilo- och liggläge oavsett om sittdelen är vänd framåt eller bakåt (5), så ska man böja upp den vita spärren, ibland informellt kallat flärpen, på baksidan av ryggstödet (3). Har man kört Donkey eller Buffalo innan känner man igen detta. På Fox är dock flärpen segare att böja ut och jag upplever att man måste böja ut den i en större vinkel innan spärren lossar jämfört med Donkey och Buffalo. I början var detta så segt att det krävdes två händer. Det blev bättre med tid och användning men detta kan vara ett moment som är bra att testa innan första promenaden så man vet att man kan få till det.
    Vad gäller kompatibilitet med andra vagnar så är Fox väldigt mycket sin egen vad gäller sittdels- och liggdelsklädsel. Den delar babyskyddsadaptrar med Bugaboo Buffalo och sufflettkonstruktionen är samma som Cameleon. Det vill säga, Foxs suffletter kan användas på Cameleon, och visst, Cameleons suffletter kan användas på Fox, men Cam-suffletterna har inget håll för fällningsflärpen. Sufflettbågarna ska vara precis samma, men sufflettfästena är det inte – som bilden högst upp till vänster i collaget ovan tydligt visar. Ett designgrepp jag gillar är att fällningsflärpen på Fox har fått en ankarliknande form. Det gör att suffletten hålls på plats mycket tightare mot sittdelen, samma effekt uppnås även om man använder Bugaboos åkpåsar i Fox sittdel.

    Bugaboo Fox-suffletten är i de enfärgade färgerna tillverkade av ett mjukare, stretchigt pikétyg. De melerade färgerna samt de mönstrade suffletterna är gjorda av canvas. Suffletten går riktigt långt ned på Fox när man öppnar upp dragkedjan och drar ut förlängningen också. Ett stort plus i min bok, då en suffletten helt enkelt inte kan ge för bra solskydd. Och med Fox behöver man inga komplement, ingenting alls. Fantastiskt tycker jag.

    Något som blir lite tydligare med det mjuka pikétyget i suffletten är att om man haft suffletten utfälld och sedan endast vill fälla in den delvis, så blir det som en gardin av tyg som hänger ned framför barnets ansikte. Inte så snyggt, och kanske inte så roligt heller för den som sitter i vagnen. Men problem är enkelt löst genom att man fäller bak hela suffletten och sedan endast drar fram den första panelen. En annan detalj som den riktig petnoga kan tänkas notera är också att när man trycker en oelastisk logga på ett stretchigt tyg så kan det bli som en liten bubbla av tyg inuti loggan. Ingen stor grej utan bara en naturlig följd av materialen.

    Nu till hjulen! Bugaboo Fox har skumfyllda hjul, bakhjulen är 12 tum och framhjulen 8,5 tum – vilket gör dem 1,5 tum mindre än framhjulen hos Donkey och Buffalo.Vagnen jag har kört har fått navkapslar i träimitation. Precis som gripsen på handtaget klickas navkapslarna på hjulen och sen sitter det väldigt hårt fast. Vill man lossa dem för att byta ut dem så medföljer dock ett litet verktyg som gör det lät att bända dem från sina fästen. Alla hjul kan snabbt och enkelt klickas loss från chassit. Framhjulen har inbyggd fjädring och kan låsas i fast läge, praktiskt när man ska köra i lite grövre terräng och vill ha maximal framkomlighet. Förutom fjädringen i framhjulen har Fox också som första Bugaboo-vagn inbyggd fjädring i chassit. Och denna fjädring märks av direkt när man kör vagnen. Det är inget supergung som hos Britax Go Big eller vissa Emmaljunga modeller, men det är en kännbar fjädring som gör att vagnen rullat mycket mjukare över grus, småsten och andra ojämnheter.

    Fox har utrustats med en så kallad ball point-broms. Den har en färgindikation som visar grönt när bromsen är ur och rött när bromsen lagts i. Det är väldigt tydligt, och bromsen i sig är väldigt smidig. Man trycker in den när man ska parkera vagnen och trycker in den igen när det är dags att börja promenera. Jag gillar den här typen av bromsen, man behöver aldrig skita ned eller skada skorna genom att pressa upp en bromsspärr underifrån och på sommaren när man har sandaler behöver man inte göra illa foten på en hård bromskant. Det finns en detalj med bromsen som är lite knepig, eller snarare med varukorgens placering i förhållande till bromsen. Trampar man rakt ovanifrån – vilket man ju oftast gör – så är det nästan oundvikligt att trampa ned varukorgens hörn när man lägger i bromsen. Det gör det inte svårare att bromsa vagnen men skit och snö från skorna faller ned i varukorgen som en följd och jag misstänker att man efter en tids användning kommer se att varukorgens bakre vänstra hörn har blivit nött eller slitet på grund av detta.

    Varukorgen i sig är dock svår att klaga på. Den är mycket rymlig och enkelt att komma åt både framifrån och bakifrån. Eftersom att sittdelen är högt placerad så kan man även lasta in större föremål. I främre och bakre öppning finns kanter i nät, så man inte riskerar att saker glider ur varukorgen oavsiktligt. Den har även två inbyggda förvaringsfickor nättyg, med elastisk öppning. Varukorgen är godkänd för en belastning om 10 kg och jag har med lätthet fått in två skötväskor, bärsele och lite annat smått och gott däri.

    De första stegen för att fälla ihop Bugaboo Fox är också de bekanta för alla som fällt ihop en annan vagn från Bugaboo. Först trycker man in handtaget till lägsta nivån, så vagnen blir så kort som möjligt (1). Sedan trycker man in de svarta knapparna på handtagets ovansida och drar de vita spärrarna uppåt, mot sig. Handtaget kan då fällas ned mot hjulen (2). Därefter lyfter man chassit i mittstången och så fälls det ihop till ett läge där det är självstående (3). Vill man sedan göra Bugaboo Fox ännu mindre så kan man vrida om de vita spärrarna på insidan av chassits mittnav tills de klickar i upplåst läge (4). Sedan kan chassit vikas ihop till sitt mest kompakta läge (5). Egentligen kan man använda spärrarna på handtaget för att få samma effekt, men då de är svårare att komma åt när vagnen redan fällts ihop så är det väldigt smidigt att de även sitter lås mitt på chassit. När vagnen sedan ska fällas upp gör man bara tvärtom, för att låsa upp chassit och fälla ut det fullständigt.

    Det går att fälla ihop Fox med sittdelen på, men det blir ett klumpigt paket av det hela. Vagnen blir både lättare att hantera och enklare att lyfta in i bilen om man fäller chassi och sittdel för sig. På bilden längst ned till höger i collaget ovan så har jag fällt chassit maximalt och sedan bara lagt sittdelen ovanpå. Eftersom att Fox sittdel, precis som liggdel, kan plattas till lite extra så går det att få vagnen så kompakt som på bilden längst ned till vänster. Där har jag alltså knäppt upp stödskenan på baksidan av sittdelen och plattat till sittdelens så att den bara blir några centimeter hög. Det tar bara några sekunder extra att göra detta, så behöver man utnyttja utrymmet i bilens bagage maximalt så är det här helt klart en praktisk funktion att ha på sin vagn.

    Fox må se ut att ha ett klent chassi, men så är inte fallet. Vagnen är godkänd för 17 kg i sittdelen och 10 kg i varukorgen. Men det går att lasta på ännu mer på Fox med Bugaboos väskan Mammoth Bag. Denna väska är ett särskilt tillbehör och när man köper den som ingår en adapter som fästs i samma hål som ståbrädeadaptern, alltså på chassit mellan bakhjulen. Mammoth Bag står sedan ganska stadigt där, men förankras även med kardborrfästen runt handtag. I denna väska får man lasta 12 kg. Den är mycket rymlig, men några mindre fack men jag skulle inte riktigt betrakta den som en skötväska, mer som en extra varukorg. Mammoth Bag kan endast användas när man kör med sittdelen framåtvänd, och man kan då ha sittdelen i sitt- eller violäge. Liggläge kan inte användas. Mammoth Bag är även kompatibel med Bee5, Cameleon och Buffalo. Till de senare behövs en särskild adapter, då Cameleon och Buffalo inte har inbyggda fästen i chassit. Jag har endast testat denna väska i teorin, eftersom att jag har mina barn vända mot mig när jag kör vagn så är väskan i nuläget inget som funkar i min vardag. Men kör man sitt barn framåtvänt i vagnen så är det fantastiskt att kunna maxa packutrymmet på det här viset, och praktiskt att man istället för att plocka ur varje värdesak individuellt ur varukorgen med Mammoth Bag bara kan lyfta med sig hela väskan in.

    Som sagt, Bugaboo Fox har inbyggda fästen för ståbräda i chassit och det fungerar galet smidigt tycker jag. Ingen montering krävs, bara att klicka i sin Bugaboo Comfort+ Ståbräda och sen är man redo att rulla två barn. Fox fungerar mycket bra ihop med ståbräda, vilket man tyvärr inte kan säga om många barnvagnar. Detta beror dels på att Bugaboos ståbräda är vinklad, man kan välja att ha den antingen åt höger eller åt vänster – jag har den alltid monterad åt höger på mina vagnar. Dels på att handtaget går att få ut så pass långt från vagnen att barnen på ståbrädan kan stå bekvämt samtidigt som den som kör vagnen får gott om utrymme för att gå i princip helt normalt. Barnet på bilderna är 4 år gammal och dryga meter lång och ståbrädan kan ta 20 kg.

    Vill man använda både ståbräda och Mammoth Bag på Bugaboo Fox så går det bra, väskan får då vila mot ståbrädans armar istället för mot sin egen adapter. Detta innebär alltså att maxlastad kan Fox ta hela 59 kg! Alltså 17 kg i sittdelen, 10 kg i varukorgen, 12 kg i väskan och 20 kg på ståbrädan.

    Om det är något från Bugaboo som många länge har älskat att hata, så har det varit deras originalregnskydd. Med goda anledningar. Det tar upp mycket plats när det inte används och kan vara ruskigt svårt att få på när regnet väl börjar falla. Själv är jag sedan en tid tillbaka ett stort fan av det regnskydd Bugaboo säljer separat för sina vagnar – Bugaboo High Performance Rain Cover. Men nu har man bytt ut det medföljande regnskyddet till denna light version av High Performance-regnskyddet. Det är i mjuk, ljusgrå plast med klarplast där barnet sitter. Det är mycket enkelt att sätta på vagnen och när det inte ska användas mer låter man det först torka upp helt, sedan viker man in det i sig självt och knäpper ihop hela alltet till ett behändigt litet paket. Regnskyddet passar helt perfekt att stoppa ned i varukorgens främre förvaringsficka. Det här regnskyddet känns lite plastigt och ser inte så lyxigt ut, men själv tycker jag inte att det spelar någon större roll med tanke på att det är 10 gånger mer funktionellt än de regnskydd som brukade inkluderas med Bugaboos vagnar.

    En vanlig fundering är förstås hur sittdelen är i storlek, och hur stora barn som ryms i den. Min dryga ettåring sitter helt perfekt i vagnen med minst två decimeter mellan huvud och utfälld sufflett och goda marginalen även vid fötterna. Fox erbjuder verkligen mycket utrymme i ryggstödet, suffletten går liksom utanför ryggstödets kant vilket gör att barn med lång överkropp inte behöver växa ur vagnen onödigt snabbt. Fotstödet är kanske inte lika rymligt, men jag bedömer att min ettåring kommer sitta bra i minst ett år till, kanske en bra tid längre. Min fyraåring är strax över en meter lång och han har fortfarande massa utrymme för huvudet. Suffletten kan fällas upp över honom utan att bågarna ens är nära att ta i. Däremot så behöver han sitta med benen ganska böjda för att kunna vila fötterna mot fotstödets kant. På bredden är det ingen brist om utrymme, Fox har en rymlig sittyta och smalaste punkten är faktiskt vid bygeln, då dess fästen sitter lite på insidan av ramen. Det syns bäst på bilden längst ned till höger i bilden ovan, att klädseln liksom böjs in som en midja där bygeln är. Men även där har både ettåringen och fyraåring massa plats, även med åkpåse och tjockare kläder på sig i vagnen.

    Eftersom att Bugaboo Fox släpptes samma datum som Bugaboo Buffalo slutade säljas så är det lätt att förutsätta att Fox är Buffalons ersättare. Bugaboo trycker hårt på att så inte är fallet, att man tog fram en ny modell och sen ansåg att Cameleon, Buffalo och Fox var för lika varandra och att en måste gå. Det blev Buffalon. Så vilka är egentligen skillnaderna mellan Buffalo och Fox? Buffalo har en något större sittdel, exakta mått följer nedan, och hade när den släpptes en maxvikt på 23 kg i sittdelen. Buffalon var gjord för att kunna funka både för små och större barn. Fox har mer höjd i ryggstödet och under suffletten, men ett kortare fotstöd. Fox har mindre framhjulen, men avsevärt mycket bättre fjädring i chassit. Fox är mer lättstyrd och väger mycket mindre – 9,9 kg med sittdel mot Buffalons 12,3 kg med sittdel. Båda har stora varukorgar och långa suffletter. Fox kan fällas ihop mer och bli mycket mer kompakt om den ska packas in i bilen. Följande är subjektivt men jag upplever Fox som mer lättkörd, mycket mer lättstyrd – den kan svängas på fläcken precis som Donkeyn kan. Men jag upplever också att den fixar grövre terräng sämre, då tänker jag på knöggliga stigar och på snö och djupare lera. Vad det är som orsakar skillnaden är jag inte helt säker på men gissningsvis en kombination av att framhjulen är mindre och att vagnen är lättare, den har inte samma tyngd för att knuffa sig igenom motstånd. Detta kan dock säkerligen påverkas av om sittdelen är vänd framåt eller bakåt och även av hur tungt barnet som sitter i vagnen är. Min bedömning är dock att har man tidigare valt Buffalon för dess köregenskaper i terräng så finns det en risk att man inte blir riktigt lika nöjd med Fox. Men har man uppfattat Buffalo som lite klumpig och trög i stadsmiljö så kommer Fox vara som en dröm att manövrera i jämförelse.

    Om mått är intressant så följer nedan min sammanställning av mått från Fox, Buffalo och Donkey. Alla vagnar är 60 cm breda, för Donkeyn gäller det måttet givetvis när den körs i Mono-läge. Notera att alla dessa mått är vad jag själv har mätt med måttband och att det finns risk för att måtten jag fått fram kan diffa något mot verkligheten.

    Bugaboo Fox – Bugaboo Buffalo – Bugaboo Donkey
    Längd på ramen: 84 cm – 87 cm – 86 cm
    Höjd från golv till handtag i högsta läget: 108 cm – 110 cm – 107 cm
    Höjd på ryggstöd: 50 cm – 48 cm – 50 cm
    Sittdjup: 25 cm – 26 cm – 24 cm
    Sittbredd, bredaste punkten: 32 cm – 30 cm – 27 cm
    Höjd på fotstöd: 18 cm – 21 cm – 21 cm

    Som jag inledningsvis skrev så tog det tid för mig att hitta vad det var jag gillade med Bugaboo Fox. Vagnen kändes direkt bra, det är kvalitet på både delar och tyger och sånt märks direkt vid montering. Och är man van vid Donkeyns och Buffalons förhållandevis stumma körkänsla blir man smått chockad när man noterar Fox fjädring in action. Men med tiden var det ändå även de mindre detaljerna som byggde upp vad jag nu i slutändan skulle beskriva som ett mycket positivt intryck av Bugaboo Fox. Jag gillar hur löjligt lättstyrd den är, att vagnen kan rotera runt sin egen axel och att det inte är svårt att få till ens med handtaget på lägsta läget. Jag gillar att jag utan att behöva anstränga mig orkar lyfta in hela Fox, uppfälld och med packning i, in i vår bil. Visst, jag orkar lyfta in Bugaboo Donkey uppfälld också men då måste jag ta i och det känns rejält tungt. Jag gillar att Fox kan göras kort och kompakt med alla stegen för ihopfällning, men att den även när den står parkerad i min hall tar upp ganska lite utrymme med handtaget intrycket och sittdelen i sitt- eller viloläge. Fox har varit lika enkel att köra med enbart ett barn i vagnen som med ett i vagnen och en på ståbräda. Suffletten är helt magnifik, en rejält blåsig dag ute på gärdet var det vindstilla i sittdelen tack vare den. Och när solen tittade fram och stod riktigt lågt på himlen kunde ändå inga strålar leta sig in att irritera min dotter i ögonen. I isig, djup snö fick Fox lite problem med att ta sig fram, jag fick backa, trycka på hårdare, låsa framhjulen och lirka mig igenom terrängen. På vanliga grusvägar och i elljusspår rullar Fox utan minsta problem och fjädringen gör att småsten och mindre gropar inte känns ett dugg stötiga – vare sig i sittdelen för den som åker i vagnen eller i handtaget för den som kör den.

    Skulle jag välja mellan Bugaboo Buffalo och Bugaboo Fox, så skulle jag välja Bugaboo Fox. Jag uppskattar körkänslan i Fox mycket mer än den hos Buffalo, både vad gäller hur den är att svänga och hur bra rull den har. Inledningsvis sa jag att jag helt klart föredrar Donkey framför Fox och jag står nog kvar vid den slutsatsen men det är en väldigt, väldigt jämn match de två emellan. Det enda Donkeyn egentligen vinner på, förutom det uppenbara att den kan göras om till syskonvagn, är att den i mitt tycke fixar terräng lite bättre. Något som är ganska viktigt för mig som bor precis vid skog och mark, även om jag också rör mig mycket i stan. Men Fox tar sig ju också fram, den bara kräver lite mer av den som kör. Jag kan faktiskt tänka mig att i framtiden, när syskonfunktionen i Donkey känns helt överflödig i min familj, så kommer även jag gå över till en Fox. Fick jag ändra på något skulle jag smacka dit snäppet större framhjul och förlänga fotstödet med en 5-7 cm. Men även som det är nu så känns Bugaboo Fox som en väldigt bra vagn och en värdig ny medlem i familjen Bugaboo.


    Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

    Köp Bugaboo Fox hos: Babyshop


  3. Carena Kobbe 2018 – Basic, Trend och Lux

    Skrivet onsdag, 11 april, 2018 · 0 Kommentarer

    Minirecension av Carena Kobbe 2018
    Inköp: Carena Kobbe Basic, Trend och Lux säljs med ett ordinariepris på mellan 2200 och 2500 kr. Denna Carena Kobbe Lux är ett recensionsexemplar direkt från Carena.
    Tillbehör: Insektsnät ingår. Regnskydd, förvaringsväska och babyskyddsadaptrar köps till separat.
    Typ av vagn: Resevagn och sulky.

    För nästan exakt på dagen två år sedan skrev jag om den nya lilla vagnen Carena Kobbe, och nu kommer en minirecension av uppföljaren samt en genomgång över Kobbe kollektion 2018. Om vagnen ser bekant ut så beror det på att den bygger på precis samma grund som Beemoo Easy Fly och Trille Skagen, men finns även under andra namn också i andra länder. Carena har dock varit väldigt duktiga på att vidareutveckla modellen och i år finns den i tre olika varianter. Så vad är skillnaderna mellan Carena Kobbe Basic, Kobbe Trend och Kobbe Lux? Kobbe Basic är den enklaste modellen som endast säljs med helsvart klädsel. Den har inte ställbart fotstöd och det går inte att sätta babyskyddsadaptrar på den. Kobbe Trend och Kobbe Lux har exakt samma funktioner, skillnaderna är enbart estetiska. Lux har helfärgad klädsel, med samma färg på sittdel som på sufflett. Alla Trend har istället svart sittdelsklädsel men färgad sufflett och färgade muddar. Den helsvarta Lux har dessutom brunt handtag i läderimitation medan den gråa har handtag i svart läderimitation. Både Carena Kobbe Lux och Trend har ställbart fotstöd och chassit är anpassat så att man kan fästa Kobbes egna babyskyddsadaptrar, för babyskydd från Maxi Cosi, BeSafe och Cybex, direkt på chassit. Alla Carena Kobbe har numera en maxvikt på 18 kg i sittdel och 2 kg i varukorgen samt 1 kg i förvaringsfickan på sittdelen.

    Precis som förut, och när jag jämför tänker jag tillbaka på den första versionen av Kobbe som jag körde 2016, så är ryggstödet steglöst fällbart ned till ett näst intill plant liggläge (1). Som vanligt är med dess steglösa ryggstöd så blir även sittläget mer eller mindre tillbakalutat. Irrelevant för en del barn men värt att notera om man har ett barns om är kinkig med att sitta upprätt. Ryggstödet kan tryckas fram lite, man kan lägga något bakom ryggplattan också och få till det lite bättre. På baksidan av det tyg som täcker för baktill på vagnen när ryggstödet är i liggläge finns en förvaringsficka som kan öppnas upp med dragkedja (2). Det går även att öppna hela bakstycket och rulla upp det samt fästa undan det med en elastisk snodd. Under finns ett tunt meshnät (3). En varm sommardag är det guld värt att kunna förbättra ventilationen i vagnen på det här sättet. Slutligen en jämförelse mellan Kobbes sittläge (4) och liggläge (5). På bilden med liggläget har jag pallat in en välfylld skötväska på översta delen av ryggstödet, för att bättre visa hur liggläget blir med ett barn i vagnen som tynger ned tyget.

    Suffletten är klart bättre än ur-Kobbens sufflett var. Den har ett kortare läge (1) och ett längre läge, där en solkeps med meshnät i sidorna viks ut (2). I mina ögon finns det utrymmer för ytterligare förbättring på den här punkten. Solskyddet är för närvarande okej men vill man skugga större delen av barnets kropp får man komplettera med en ytterligare solskärm eller solgardin på vagnen. Det ställbara fotstödet är det lätt att känna sig nöjd över. På undersidan av fotstödet finns två spärrar som man drar loss för att kunna vinkla mellan de två olika lägen (3). Fotstödet kan has i antingen vågrätt läge eller i ett nedfällt läge, så ett längre barn istället kan sätta fötterna mot fotstödet på chassit (5).

    Bygeln har behållit sin något unika T-form, och genom att man trycker in en knapp vid dess bas så kan den vinklas framåt. Men den går också att ta bort helt om man skulle vilja det. På undersidan av sittytan hittar man spärren för bygeln, den vrider man bara runt och sen kan man dra loss bygeln rakt upp. Med Kobbe kommer en liten plastbricka. Den är till för att sätta i hålet där bygeln annars sitter. Det finns även en del av klädseln som kan vikas ned över det förtäckta hålet, och den hålls på plats med kardborre. Gillar man inte bygeln kan man alltså få till en helt plan liggyta utan den. Själv gillar jag bygeln, och mina barn gillar att hålla i sig den när de åker i vagnen.

    Ett annat lyckat nytänk gäller Kobbes varukorg. Både Trend och Lux verkar ha denna finurliga konstruktion där den bakre delen av varukorgen är i ett hårdare material, men där sidorna kan öppnas upp med dragkedjor. Väl öppen kan varukorgens bakstycke fällas ut och packutrymmet utökas väsentligt. Annars är varukorgen enklast att komma åt framifrån. Längst fram finns också en insydd förvaringsficka att ha Kobbes bärrem i när den inte är fastkopplad på vagnen. Med bärremmen fastsatt så kan man bära Kobbe över axeln när den är ihopfälld.

    På handtaget finns en handledsrem (1). Lux har även en del detaljer i metall, som dock verkar väldigt enkla att repa bort silverfärgen från (2). I sittdelen har Kobbe en fempunktssele som kan förlängas och fästas på olika höjd på ryggstödet (3). Bromsen är enkel att komma åt där den sitter mitt på chassit, och jag tycker att det är ett plus att man kan pressa nedåt med foten både när bromsen ska låsas och låsas upp (4). Hjulen är av plast och det finns fjädring på både bak- (5) och framhjul (6). Framhjulen kan inte låsas i fast läge utan är alltid rörliga.

    Slutligen det som gör Kobbe intressant för så många – hopfällningen. Kobbe mäter 52,5 x 45,5 x 23,5 cm när den har fällts ihop och det är litet nog att den ska kunna tas med som handbagage ombord på flygplanet enligt vissa flygbolags riktlinjer, men maxmåtten kan variera. Tidigare fälldes Kobbe ihop genom att tre olika knappar på handtaget skulle pressas in i rätt ordning. Det kunde ibland vara riktigt krångligt eller åtminstone ta tid att öva in. Numera har Kobbe bara två knappar på handtaget och att fälla ihop vagnen – med endast en hand – är riktigt, riktigt enkelt. Det gick på ett par sekunder redan på första försöket: tryck in den lilla knappen och därefter den store och vik handtaget nedåt och däreftet bakåt. När vagnen fälls ihop så låser den sig automatisk med en spärr på sidan. Precis bredvid sitter också ett bärhandtag, för när vagnen bara lite snabbt ska lyftas in i bilen.

    På bilden längst till vänster ovan syns det insektsnät som följer med när man köper Kobbe. Det fästs runt chassit med kardborre och sedan träs det runt fotstödet. Passformen är godkänt men inte heltäckande och myggnätet går inte över suffletten. Vill man ha det garanterat insektsfritt i vagnen så är ett heltäckande myggnät av universalmodell att rekommendera.

    Carena Kobbe är lika rymlig i sittdelen oavsett vilken modell det är men det ställbara fotstödet gör ändå mycket för sittytan i vagnen. Min ettåring sitter riktigt bra i vagnen och uppskattade verkligen den skojiga bygeln. Fyraåringen sitter också han bekvämt i vagnen och utrymmet under bygeln är tillräckligt rymligt för att han ska få plats med benen där inunder, med marginal. Ryggstödet mäter 45 cm och för min 102 cm långa son så innebär det att han har stöd upp till halva huvudet. Precis tillräckligt för att han ska kunna luta sig bakåt och även vila huvudet bekvämt. Körkänslan i Kobbe är bra. Handtaget är fast men funkar att hålla i bekvämt både för mig på 170 cm och min man på 183 cm. Rullet är helt utan anmärkning på asfalt och inne i butiker. På grus blir det lite hoppigt men man tar sig fram. Ska man köra i terräng så önskar mig sig såklart större hjul men som bilvagn och resevagn tycker jag det är imponerande hur mycket man får för priset med nya Kobbe. Jag önskar mig fortfarande en längre sufflett, speciellt på resor till soliga destinationer så är ju bra skugga i vagnen högprioriterat. Men det ställbara fotstödet, liggläget och den smarta, förstorningsbara varukorgen är alla funktioner som höjer helhetsbetyget rejält.


    Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

    Handla Carena Kobbe 2018 hos: Lekmer
    Handla Carena Kobbe 2018 hos: Babyshop


  4. Baby Jogger City Select Lux

    Skrivet tisdag, 3 april, 2018 · 4 Kommentarer

    Recension av Baby Jogger City Select LUX
    Inköp: Ordinarie inköpspris för vagnen med sittdel är cirka 9500 kr, syskonpaket med en liggdel, en sittdel samt adaptrar kostar cirka 14000 kr. Detta är ett recensionsexemplar direkt från Baby Jogger.
    Tillbehör: Inga tillbehör medföljer men det finns många olika som kan köpas till.
    Typ av vagn: Syskonvagn och singelvagn.

    Två av de syskonvagnar jag oftast fått frågan om varför jag inte har recenserat dem på bloggen är Baby Jogger City Select och Baby Jogger City Mini GT Double. Nu kan vi äntligen sätta check för den första och jag kan glädja alla nyfikna med att jag kommer rulla City Mini GT Double i år! Den version av City Select som jag har kört är den senaste, som kallas LUX. Jag har inte kört vanliga City Select och kan därför inte bjuda på någon jämförelse de två emellan. Det jag vet ska skilja dem åt är att LUX har bättre fjädring, annan form på handtaget och att den blir 30% mindre ihopfälld. För den som tycker att LUX sittdel ser bekant ut så beror det på att den delar form med sittdelen till Baby Jogger City Premier, de två har därför också samma bygel. Jag har testat City Select främst som singelvagn och ihop med det jump seat som jag redan nu kan avslöja är inget annat än genialiskt. Jag har även kört vagnen med två sittdelar, men inte alls i samma utsträckning som LUX rullats som singelvagn. Jag ville dock använda den även som syskonvagn för att få en känsla för hur det påverkar vagnens balans och körkänsla.

    Baby Jogger City Select LUX är alltså en singelvagn som kan göras om till syskonvagn på längden. LUX är en rejäl vagn. Sittdelen är vändbar och tar 20kg. Liggdelen som köps till är inget jag har testat, det råder numera brist på bebisar i mitt hus. Men jag har sett och klämt på den vid tidigare tillfällen och har uppfattat den som rymlig och ombonad på samma gång. Vagnen är 60 cm bred, alltså lika bred som en normalstor singelvagn.

    Sittdelen till CS LUX är ergonomisk. Den kan vinklas i fyra olika lägen, från sittläge, förbi två vilolägen och ned till liggläge (1). Selen i sittdelen är enkel att ha att göra med. Selbanden kan lätt delas i fyra separata remmar (2), vilket underlättar när man ska sätta i dynor eller åkpåsar i vagnen. Och de delar sig precis lagom lätt, det krävs inte att man anstränger sig men jag tycker inte heller att selspännens glider isär av sig själva när man ska knäppa ihop selen. Bygeln till sittdelen är ett tillbehör som säljs separat (3). Jag skulle inte påstå att en bygel är en nödvändighet. Men för äldre barn kan den vara bra att ha om de vill luta sig framåt mot den. Och med mindre barn använder jag ofta bygeln för att fästa barnvagnsleksaker på så min bebis ska uppskatta åkturen lite mer. För det växande barnet så kan selen i CS LUX justeras i flera olika höjdlägen (4). Selremmarna kan också enkelt förlängas och dras åt igen.

    Suffletten är bra, men inte wow. Jag gillar verkligen materialet på klädseln, det är inte glansigt utan matt och har mer struktur i sig. Men jag förstår inte varför Baby Jogger inte bara kan smacka dit en infällbar, mjuk solkeps på suffletten. Det skulle göra solskyddet så många gånger bättre när sittdelen är i liggläge. Den har i alla fall en rejäl vädringslucka med meshnät med, så när det är varmt kan man lätt släppa in mer luft till barnet i vagnen. Luckan hålls i båda lägena på plats med magnetfästen, som är helt ljudlösa. Hurra för det, kardborrefästen till sufflettluckor känns verkligen så väldigt passé med tanke på vilken förmåga det ljudet har att väcka sovande barn. Den bakre delen av suffletten, som går ner över ryggstödet, är en elastiskt meshnät. För att vinkla ryggstödet på City Select Lux så håller man helt enkelt in den gråa spärren överst på ryggstödet och fäller ned sittdelen till önskad position. På ryggsidan baksida finns också en praktisk förvaringsficka, som jag hade mycket glädje av i vintras som dedikerad plats att stoppa ned mitt barns mössa och vantar på när vi var inomhus.

    Sittdelen har en del riktigt praktiska funktioner. Dels kan den enkelt vikas ihop till ett riktigt platt paket, något man gör som ett första steg när vagnen ska fällas ihop med sittdelarna på. Men sittdelen kan också växa med barnet i och med att suffletten kan fästas på sittdelsramen i två olika lägen. Den övre bilden på en tom sittdel i collaget ovan visar suffletten i det över läget, som alltså ger minst 5-7 cm extra i höjd. Den nedre bilden på tom sittdel visar att sufflettfästena är fästa runt ramen i de lägre hålen i sittdelsklädseln. På bilden överst till höger i collaget så syns min 102 cm långa fyraåring i sittdelen, med vinteroverall och luvan uppdragen. Suffletten är i det övre läget och gick med lätthet att fälla ut över honom utan att den tog i vare sig huvud eller luva.

    Baby Jogger City Select LUX har svängbara framhjul som enkelt kan låsas i fast läge (1). De här hjulen imponerade på mig. De är inte supersmå men inte så jättestora heller, speciellt inte i förhållande till de väldigt väl tilltagna bakhjulen (2). Men ändå klarade de av mycket terräng och hinder som jag hade förväntat mig kunde bli ett problem. Handtaget på LUX an höjas och sänkas i flera steg (3). Vagnen är utrustad med en handbroms, man pressar ned det gråa handtaget för att låsa bromsen och drar i den svarta spärren för att låsa upp bromsen (4). Det fungerar klockrent och med tanke på möjligheten att ha Baby Joggers jump seat på CS LUX så hade en fotbroms inte varit en god idé, varför syns bättre på en bild längre ned i denna recension men man hade fått stå och fumla mycket med foten i så fall. Vad jag däremot inte riktigt gillar med bromsen är hur mycket utrymme den tar upp på handtaget. Den är som en stor klump på höger sida och det gör det svårare att hålla båda händerna lika långt ut på handtaget. Ibland tyckte jag att det påverkade körkänslan (om än ytterst marginellt) att jag inte kunde ta ett bredare grepp om handtaget. Ett grepp som dock funkade toppen är det för att lossa sittdelen från chassit (5). Bara att trycka in den grå knappen och lyfta rakt upp, den svarta kanten ger ett bra grepp för fingrarna att hålla i. Varukorgen på City Select LUX är också fenomenal, en av de rymligaste jag har varit med om (6). Även med en stor, fullpackad skötväska och en bärsele inpackade så kändes varukorgen max halvfull.

    Ihopfällningen av City Select LUX är riktigt okomplicerad. Har man sittdelen på får man först vika ihop den genom att vika fotstödet inåt. Sen greppar man tag i handtaget mitt på chassit nav, ett på vardera sida, och drar uppåt så att chassit fälls ihop. På bilderna har jag fällt chassit separat och sedan staplat en eller båda sittdelarna ovanpå. Detta eftersom att jag kört vagnen med Baby Joggers jump seat. Har man sittdelen ovanpå jump seatet så kan vagnen inte fällas ihop hela vagnen. Då får man först ta av sittdelen, fälla över sittplattan till jump seat och sen sätta på sittdelen igen. Det kändes som ett onödigt moment och därför har jag inte fällt vagnen med sittdelen på när jag haft jump seatet monterat. Att fälla chassit med adaptrarna för den andra sittdelen eller shoppingkorgen på är inget problem. Bilden längst ned till vänster i collaget ovan visar hur sittdelen kan fällas ihop innan hela vagnen fälls. Chassit har automatiskt lås som klickar i när vagnen är helt ihopfälld. Det gör det enklare att lasta in City Select LUX i bilen eftersom att chassit då inte kan börja fälla ut sig igen av att man lyfter upp det.

    Detta är Baby Jogger City Select LUX jump seat. Man kan antingen se det som en väldigt förenklad sittdel, eller som en riktigt avancerad ståbräda. Jump seatet, som är möjligt att böja på svenska utan att det känns fel, utgörs av två delar. En sittplatta och ett fotstöd. Det är mycket enkelt att montera på chassit. Det behövs inga adaptrar, det fästa direkt på och samma gäller fotstödet. Väl på plats så kan jump seatet i princip stanna på chassit permanent, det går nämligen alldeles utmärkt att fästa en sitt- eller liggdel ovanpå och chassit kan som sagt fällas ihop med det på. Baby Joggers jump seat har en maxbelastning om 29 kg, det är alltså riktigt stora barn som kan åka på denna. På sittplattan finns en enkel trepunktssele monterad och min rekommendation är att man använder den, så slipper man riskera att barnet glider av framåt vid plötsligt stopp eller när vagnen ska hävas över en kant.

    Hela hösten körde jag City Select LUX med jump seat och för mig som har 2,5 km till förskolan och har en 3,5-åring som kan gå den biten, men inte alltid är på humör och så gott som aldrig kan gå i mitt tempo för att även hinna hämta storasyskonen på skolan i tid så har denna lösning varit klockren. Mer än klockren – genial! Hela dagen har jag kunnat köra runt med City Select LUX som singelvagn, jump seatet gömt under min bebis sittdel. Väl framme på föris så lyfter jag snabbt och enkelt över hennes sittdel till den främre positionen, efter att ha klickat i adaptrarna i chassit. Vips har jag då trollat fram en sittdel för min treåring. Han behöver inte ett ryggstöd, han ska inte sova i vagnen utan vill kunna sitta och vila benen bara. Och något jag först efter ett tag insåg att jag verkligen uppskattade var att jag med sittdel + jump seat har båda barnen vända mot mig OCH kan se båda i ögonen samtidigt. Något som inte är möjligt på samma sätt med sittdel + sittdel. Ett annat plus är att den här lösningen naturligt gör så att det tyngsta barnet hamnar närmast handtaget, vilket gör under för både styrförmågan och häveffekten. Har man det tyngsta barnet längst fram så kan det påverka körkänslan väldigt negativt är min erfarenhet. Det här är faktiskt den ultimata lösningen för alla som ska få tillskott till familjen och velar mellan att ha syskonvagn eller inte och den räddade mig så många gånger under hösten och vintern att jag inte kan lovorda den för mycket.

    Ett annat tillbehör som jag initialt inte var lika begeistrad över men snabbt ändrade åsikt om var City Select LUX shoppingväska. Den kan fästas i samma positioner som sittdelarna kan fästas, med samma adaptrar. Väskan har en axelrem och öppningen har en bred kant, Denna kan antingen knäppas ihop med tryckknappar eller så kan man vika upp kanterna så skapar man ännu mer förvaringsutrymme i shoppingväskan. Bilden längst ned till vänster i collaget ovan visar också de små krokarna för att haka fast väskan på chassit (klicka på bilden för att förstora den). Jag använde dock aldrig väskan så och kan inte riktigt utvärdera det.

    Jag har gjort en hel del seriös shopping med City Select LUX som kompanjon och den här vagnen har aldrig gjort mig besviken. När den vanliga varukorgen kombineras med shoppingväskan som kan man få med sig allt man behöver och mer därtill. Ett stort plus för den vanliga varukorgen är att den är lätt att packa från alla håll, och att öppningen är så vid att man även kan få med sig större saker som sticker ut lite uppåt. Det finns mig veterligen inget regnskydd för shoppingväskan och även om man stänger igen den så är den långt ifrån vattentät. Jag upptäckte dock att med lite våld och vilja så kan man få ett universalregnskydd, på bilderna ett från Elodie Details, att täcka båda sittdel och övre delen av shoppingväskan., Som en bonus täcks då även varukoren för, vilket var positivt när jag tillbringade en hel dag inne i stan, springandes ärenden i en riktig snöstorm.

    För att knyta an till det jag skrev ovan om jump seat så gick det riktigt bra att inkludera shoppingväskan i den kombinationen. Med ett barn i vagnen hade jag shoppingväskan framtill. När det blev dags att hämta på förskolan flyttade jag fram sittdelen till adaptrarna där shoppingväskan suttit, placerade väskan i varukorgen, under jump seatet, där den passade perfekt. Sen satte jag treåringen på jump seatet och så var det bara att rulla vidare.

    Det finns så många sätt att kombinera Baby Jogger City Select LUX att jag kände att jag blev svettig bara av tanken på att fota alla positioner själv. Så istället för att slita med det så infogar jag Baby Joggers egen kartläggning av hur City Select LUX kan konfigureras. Själv har jag inte använt vagnen vare sig med babyskydd eller liggdel. Jag har främst kört den som singelvagn eller som syskonvagn med jump seat. När jag använt vagnen med två sittdelar så har jag varje gång haft båda sittdelarna vända mot mig, då det är så jag föredrar att ha barnen. Men det går att ha dem på många olika sätt, och det är det jag gillar med syskonvagnar som City Select Lux och UPPAbaby Vista, man blir inte låst till bara ett par stycken olika lösningar.

    Den största skillnaden i körkänsla när man har två jämfört med ett barn i City Select LUX är att häveffekten påverkas rejält. Med ett barn i vagnen får man ta i lite men inte onormalt mycket för att få vagnen över trottoarkanter. Med två barn i, och i synnerhet med det äldre och tyngre barnet längst fram (eftersom att jag prioriterar att se mitt yngre barn bäst då hon inte kan kommunicera lika enkelt om något skulle hända) så får man mer hänga sig på handtaget för att få upp vagnen. LUX rullar dock väldigt bra även med två barn i vagnen och utrymmet för barnen kan man inte klaga på. Det finns gott om space mellan sittdelarna och man kan ha båda suffletterna fullt utfällda, det går även att vinkla den övre sittdelen trots att man har en till sittdel framtill på chassit. Packutrymmet i varukorgen försvinner till stor del när man kör vagnen med två sittdelar, men lite grejer ryms ändå vid barnets fötter så en snabb tur till mataffären går att genomföra.

    Det är nästan ovanligt att jag har använt en vagn så mycket innan recension som jag har använt Baby Jogger City Select LUX. Med dess mångsidighet gjorde att det krävdes tid för att vänja sig vid alla olika funktioner och konfigurationer. Jag har kört den sommar, höst och vinter och vagnen har rullat riktigt bra på asfalt, på grusväg, på gräsmatta och i djup snö. Den har tagit mycket mer terräng än jag trodde att den skulle göra, och det utan att bli stötig och studsig. Det finns fjädring i chassit, det ger inte vagnen något gung direkt men det räcker för att stötdämpa vid ojämnheter i underlaget. Både min 183 cm långa man och jag på 170 cm har kunnat köra vagnen bekvämt och City Select LUX-delen kan tack vare den ställbara suffletten passa en 6-månaders/ettåring lika bra som en 3,5-åring/4-åring. Skulle jag ändra något på City Select LUX så skulle jag göra suffletten ännu lite längre och minska ”klumpen” som handbromsen sitter fast i. Allt annat gillar jag med den här vagnen och lösningen med jump seat + sittdel absolut älskar jag.

    Jag får så ofta frågor om hur man ska göra med syskonvagn när man har omkring tre år mellan barnen och främst beror det förstås på hur ens liv ser ut. Jag har två gånger fått syskon med tre år emellan och har tyckt att syskonvagn varit absolut oumbärligt båda gångerna, för alla gånger den äldre är sjuk och måste stanna hemma men jag kanske ändå vill komma ut, kunna gå och handla och så vidare. Och från och med nu tror jag att det är City Select LUX med jump seat som jag kommer rekommendera som min favoritlösning för barn som inte behöver en hel sittdel men kanske är lite för trötta, lite för små för att alltid orka stå på ståbräda. Och visst, det finns ståbrädor med sittpall numera. Men problemet som ofta blir med ståbrädor är att de påverkar hur när man kan komma vagnen när man kör den. Ofta är det den egna ryggen som får ta stryk, men med denna lösning kan man gå precis som vanligt. Visst blir vagnen längre, men under vanliga promenader är det inget som stör. Ska man ombord på bussen är det dessutom ruskigt enkelt att lyfta upp sittdelen ovanpå jump seatet igen och låta det äldre syskonet sitta på ett säte eller stå bredvid vagnen. Jag vet inte riktigt hur brett genomslag Baby Jogger City Select LUX har fått men av de syskonvagnar jag har provat så är det här en av de bästa och mest flexibla alternativen och jag är riktigt nöjd med hur denna vagn lyckats lösa problem åt mig i vardagen som småbarnsmamma.


    Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

    Handla Baby Jogger City Select Lux hos: Pixizoo
    Handla Baby Jogger City Select Lux hos: Babyland


  5. Emmaljunga Viking

    Skrivet onsdag, 21 mars, 2018 · 0 Kommentarer

    Recension av Emmaljunga Viking
    Inköp: Ordinarie inköpspris är 6260 kr för vagnen med sittdel.
    Tillbehör: Inga tillbehör medföljer men det finns många olika som kan köpas till.
    Typ av vagn: Duovagn.

    Den här recensionen borde ha publicerats på bloggen för länge sedan, för Viking har varit en populär barnvagn i flera år nu. Ibland tar det tid men ja, äntligen är det dags. Vikingen jag har kört är i utförandet Outdoor Black och av årsmodell 2018. Vikingen har utvecklats sen den först släpptes, som det ser ut idag så finns den som Outdoor, Lounge, Competition och Leatherette. Det två förra har lufthjul medan de senare har de punkteringsfria ECCO-hjulen. När jag valde vilken Viking jag ville köra så hade jag testandet av Emmaljunga NXT60 färsk i minnet och visste med säkerhet att det var lufthjul jag skulle ha. Extra mycket så med tanke på att jag skulle testköra vagnen under vintern, och mängden snö blev dessutom mycket större än jag hade kunnat ana.

    Emmaljunga Viking delar sitt-och liggdelar med Double Viking och Double Viking 735. De kan även användas på gamla Monkey och Double Monkey-chassin. Viking är inte kompatibel med övriga vagnar i Emmaljungas sortiment. Viking är riktigt smal, endast 52 cm bred över bakhjulen, 54 cm om man kör vagnen med lufthjul. Jag har endast kört Viking med sittdel på, men det finns ju även liggdel för den som vill använda vagnen från födseln.

    Viking har en vändbar, ergonomisk sittdel. Maxvikten är 15 kg och det är synd och skam, för den här vagnen är riktigt rymlig och även riktigt rejäl. Selen kan justeras i höjd och även grenselet kan göras lite längre genom att träs om på undersidan. Det är enkelt att dela selen i separata remmar, praktiskt dels om man bara vill spänna fast barnet över höfterna men också när man ska sätta i åkpåsen i vagnen. Sittdelen har grenband som är enkelt att knäppa loss, och bygeln kan då öppnas upp på båda sidor och svingas åt sidan. Bilden högst upp till vänster visar remmen på ryggstödets baksida, med vilken man lossar spärren så att sittdelen kan vinklas i olika lägen. Jag kommer inte riktigt överens med den här remmen om jag ska vara uppriktigt. På NXT60 funkade den lätt och felfritt från första dagen, men den på Viking är trög. Jag minns att jag hade en liknande uppfattning om sittdelen på Emmaljunga Super Viking när jag testade den. Remmen har blivit enklare att använda med tiden men första perioden krävde det att jag använda båda händerna och jag fick också ibland ont i handen av att behöva ta i så mycket. Har man ledvärk eller svagare händer så kan det bli krångel. Visserligen blev det alltså bättre efter en tid, men fortfarande efter flera månaders bruk var det trögt. Jag vet inte vad skillnaden är på konstruktionen av Viking jämfört med NXT60 men fick jag önska så skulle Viking-sittdelen göras lika enkel att fälla som NXT60-sittdelen.

    Suffletten på Viking kan ställas i flera olika lägen, som bild 1 till 3 i collaget ovan visar. I mellanläget håller kardborrefästen den på plats, så när man vill dra suffletten till sitt mest utfällda läge får man ta i lite så kardborren lossnar och suffletten kan fällas fram. Enkelt och okomplicerat. Suffletten är också utan tvekan lång nog för att ge ett bra solskydd, även när sittdelen vinklats ned till liggläge. Det finns dock ingen tittlucka eller vädringslucka uppe på suffletten, något jag vet att en del saknar. Jag som främst kör med mitt barn vänt mot mig har dock inte känt att det behovs, så användning påverkar såklart hur man önskar att en vagn ska se ut.

    Bild 4 till 6 visar de tre olika lägen på Viking. Sittläge, viloläge, och liggläge. Sittdelen kan även fällas ned ett snäpp till efter liggläget, men det är vad Emmaljunga kallar för ihopfällningsläge och ska inte användas med barn i. Eftersom att Viking har en ergonomisk sittdel (och det finns inga vanliga sittdelar som passar på Vikings chassi) så är sittdelen alltid skålad. Som vanligt är min åsikt att skillnaden mellan vanlig och ergonomisk sittdel är just en åsikt, vad gäller vilken som är bäst. Mitt barn har suttit och sovit väldigt bra i Viking.

    Emmaljunga Viking har en ganska rymlig varukorg (1), jag fick utan att behöva pussla in både en normalstor skötväska och lite till under vagnen. Det går att handla med den också, men det är enklare att packa in varorna en och en än att försöka få ned en hel matkasse i varukorgen. Enklast är den att komma åt bakifrån (2), då är öppningen som vidast men har man sittdelen bakåtvänd så är det nästan lika enkelt att packa in framifrån. Bromsen på Viking är en till detalj som jag är riktigt gjort mig kompis med (3). Den funkar felfritt, det är aldrig så att den inte tar eller lossar bromsningen av sig självt så säkerhetsmässigt toppbetyg. Men den är så otroligt vass i kanterna, har man sandaler på sig (eller är barfota/i strumplästen inomhus) och ska trycka upp den så får man direkt ont.

    Lufthjulen på denna Emmaljunga Viking har varit toppen. Framhjulen är rejäla trots att de är ganska små (4), vill man ta sig fram ännu lite enklare i snö och terräng så är det lätt att med ett klicka på den grå spärren låsa framhjulen i fast läge. Bakhjulen är större än framhjulen (5) och enkla att komma åt för att pumpa. Framhjulen är lite knepigare men det går det också.

    På Viking Outdoor är handtaget klätt i bekväm läderimitation, mjukt och med en lagom omfång för att vara skönt att hålla i. Knäledshandtaget kan vinklas i ett otal olika positioner, och viker man det nedåt kan det fällas hela vägen in mot chassit. Det är ett läge jag gillar att kunna använda mig av när jag åker buss med vagnen, men också när den står parkerad i min hall och jag vill att den ska bli så kort som möjligt.

    Emmaljungas vagnar är bra på att vara funktionella, och det är nästan alltid lätt att förstå vad olika knappar och spärrar ska användas till. På vardera sidan av chassit sitter rejäla fästen som håller chassit uppfällt. När man ska fälla ihop vagnen så trycker man in de gråa knapparna på undersidan (1) samt lossar metallspärren på höger sida av chassit. För att lossa sittdelen lyfter man rakt upp i de gråa handtaget (2). Att de har den här konstruktionen är för att man även ska kunna komma åt att lossa sittdelarna när de används på ett syskonchassi. I samma bild ser man även de tre gröna lägena sittdelen får vinklas i, samt det gula läget som är för ”folding only” som klisterlappen anger. Fotstödet på Viking kan vinklas i flera lägen. För att göra det trycker man in knapparna som sitter på insidan av lederna (3). Det kräver två händer men knappar är inte svåra att pressa in och sedan kan man med resten av handen ställa fotstödet i det läge man önskar ha det (4).

    Att fälla i ihop Emmaljunga Viking är alltså i svårt. Fäll sittdelen till hopfällningsläget, tryck in de grå knapparna, för metallspärren i rätt läge och så viks vagnen ihop. Det kräver ingen armstyrka och det går snabbt. Vagnen står dessutom kvar på hjulen hela tiden, så man behöver inte hålla den uppe i luften för att klädseln inte ska skitas ned om det är snö eller blött ute. Chassit har ingen automatisk låsning men vagnen kan låsas ihop manuellt med plastspärren som sitter framtill på chassit. Mest kompakt blir vagnen om den fälls med sittdelen framåtvänd tycker jag, men chassit blir förstås enklare att hantera om det fälls separat, då kan handtaget vikas in hela vägen och sedan kan sittdelen staplas ovanpå chasssit. Oavsett hur vagnen fälls så förblir den bred och lång precis som innan, men den blir plattare. Viking är således mer smal och smidig i uppfällt läge än den är när den har fällts ihop.

    Det jag gillar allra mest med Emmaljunga Viking är hur allsidig den är. Riktigt enkel att ha med sig på bussen, kommer med bredare marginaler in i alla hissar på tunnelbanan och svänger lätt runt snäva hörn. Jag har aldrig behövt känna mig ivägen med en så smal och smidig barnvagn. Samtidigt har det fungerat hur bra som helst att röra sig i naturreservatet där jag bor, med i år en massa snö, is och frusna grusvägar. Backar, snövallar och annan terräng har inte varit ett bekymmer för Emmaljunga Viking som hela tiden rullat på som tåget. Efter ett tag kändes framhjulen lite tröga, det var grus och kanske salt som kommit in och torkat upp. En snabb rengöring och lite smörjning och sen var vagnen lika lättsvängd igen. Min ettåring har suttit faktiskt bra, bilden ovan är klickbar för den som vill se bilderna i större format. För bilder på större barn i samma sittdel så kan man kika på mina recensioner av Emmaljunga Double Viking och Emmaljunga DV735 där jag har flera bilder på mina barn upp till sex års ålder i samma sittdel. Alla olika åkpåsar jag använt i Viking under vinterns gång har suttit bra, det är en stor fördel att sufflett och ryggstöd inte sitter ihop för då kan man trä åkpåsarna över ryggstödet och slipper att de glider.

    Jag har faktiskt ingenting negativt att skriva om Emmaljunga Viking. Visst, den blir inte superliten när den fälls ihop, det är en svaghet, men dess uppfällda storlek kompenserar ändå för det kan jag känna. För mig hamnar Viking litegrann i samma kategori som Britax Smile 2 – en riktigt bra allrounda barnvagn, som funkar i de flesta lägen, har bra funktioner och är av god kvalitet. Ja det är så märkligt hur många år det tog innan jag testade Viking men nu förstår jag precis varför den är så populär.


  6. Nordic Crown Promenad

    Skrivet torsdag, 1 mars, 2018 · 4 Kommentarer

    Minirecension av Nordic Crown Promenad
    Inköp: Ordinarie inköpspris är 6995 kr för vagnen med sittdel. Detta är ett recensionsexemplar från Nordic Crown.
    Tillbehör: Sittdyna och fotsack ingår med vagnen. Babyskyddsadaptrar kan köpas till.
    Typ av vagn: Duovagn.

    En riktigt klassisk barnvagnsmodell jag aldrig körde är Brio Happy. Ändå tipsar jag om den gång efter annan. Ofta till familjer som söker efter en riktig rejäl promenadvagn för att ha på landet eller till någon som letar billig sovvagn till förskolan. Därför tyckte jag det vore lite kul att köra uppföljaren Nordic Crown Promenad. Promenad har samma liggdel som Happy medan sittdel och chassi är starkt Happy-influerade. Att jag inte är ett fan av fasta framhjul är nog känt för de flesta som läser den här bloggen men jag har försökt tänka bort den faktorn och testa Promenad för vad den är. Tack vare ett påpassligt väder så har jag kunnat köra Promenad under väldigt olika förutsättningar, på barmark såväl som i djup snö. Nordic Crown Promenad är alltså en duovagn med separat ligg- och sittdel. Sittdelen är vändbara, hjulen är luftfyllda. Chassit finns både i kromat och i svart utförande. Över bakhjulen mäter Promenad 60 cm, vilket är helt normalbrett. Vagnen är däremot ganska mycket tyngre än normalt, 17,6 kg med sittdelen på. Inte något man vill lyfta in i bilen dagligen, skulle jag säga. Liggdelen är godkänd för en belastning om 9 kg, sittdelen får ta 17 kg.

    Liggdelen till Promenad är i grunden samma som den till Brio Happy. Nordic Crown köpte upp Brios gamla fabrik, så mycket är samma sak under nytt namn. Det mesta med denna liggdel känns väldigt traditionellt och det tycker jag är positiv. Jag gillar verkligen det ljusa innerfodret och att liggdelslocket fästs med tryckknappar. Det är tystare än kardborre, men mer stabilt än en del magnetfästen kan vara. Kanten på liggdelslocket har rejält med stadga i sig och står upp för extra effektivt vindskydd. Suffletten kan vinklas upp och ner med en hand, har en utvikbar solkeps, och hela liggdelen kan enkelt klickas av från chassit och bäras i bärremmarna. Att bära en helt liggdel är oftast väldigt klumpigt, så skulle jag köra Promenad med en nyfödd skulle jag ha en mjuklift i liggdelen. Och med tanke på hur rymlig den är så är det inget problem att hitta en lift som passar.

    Precis som så många andra liggdelar så kan Promenad liggdel plattas till för förvaring. När den ska användas ska metallbågarna spänna ut liggdelen och dras ända tills de fastnar i skåren i fästet på liggdelens botten. Promenads liggdel har en uppfällbar ryggplatta, vilket kan vara väldigt praktiskt när man har en bebis som börjar bli lite större. När barnet ska sova kan man köra med liggläget som vanligt och när barnet är vaket så kan man snabbt fixa till ett enklare sittläge. Det enkelt avtagbara innerfodret har också en lucka för ryggplatten, vilket gör att man bara behöva lyfta lite på madrassan huvudändan för att fixa till så att barnet kan sitta upp i Promenads liggdel. På insidan av liggdelens finns förvaringsfickor som jag utgick från att man ska kunna stoppa ned bärremmarna i när de inte används.

    Sittdelen är mycket enkel att bara klicka på chassit, och lika lätt är det att lyfta av den – exempelvis för att vända den åt andra hållet. Ryggstödet kan ställas i fyra olika lägen. Ett upprätt sittläge, två vilolägen och ett plant liggläge. För att vinkla det trycker man ihop en spärr på baksidan av ryggstödet. Med Nordic Crown Promenad medföljer en sittdyna, den fäster man i sittdelen med duffelknappar i två elastiska öglor överst på ryggstödet. På så sätt slipper man allt glid.

    Chassit har knäledshandtag, vilket jag gillar av två skäl. Dels är det enkel att hitta ett bra höjdläge även om man är två väldigt olika långa föräldrar. Dels gör det att vagnen kan göras i alla fall lite kortare när den står i hallen eller när man ska åka buss med den och vill att övriga passagerare ska kunna komma förbi bakom en. Varukorgen är stor och i metall. Fördelen med det är att den är väldigt tålig, här vågar man lasta på en hel del skulle jag vilja påstå. Den är bara godkänd för 5 kg men orkar mycket mer än en varukorg i tyg med samma maxvikt. Nackdelen med stålkonstruktionen är att man inte kan lägga i enskilda småsaker, de faller genom nätet direkt. Man får se till att packa i väskor eller kassar när man ska ta med sig grejer.

    Klicka på bilden för att se den i högre upplösning. Selen i Promenad är precis som Brios gamla, det vill säga en ej delbar fempunktsele med ett klassiskt selspänne (1), Fotstödet kan fällas och ställas rakt ut eller i ett nedfällt liggläge (2). En intressant detalj med ryggstödet på sittdelen och som jag ska erkänna att det tog mig ett tag att upptäcka, är att ryggstöd kan ställas i två olika lägen. När sittdelen ska användas just för att sitta i, och speciellt när barnet börjar bli längre, så har man det som på den övre bilden (3). Men då är den översta fliken bakvänd och hålls på plats med kardborre. Vill man ha mer skydd för ett barns huvud i liggläget så kan man lossa kanten, vika fram den och dra upp dragkedjorna i hörnen. Min gissning är att detta även kan användas för att funka som extra stopp om man har Nordic Crown Promenad med en mjuklift i sittdelen. Bygeln på Promenad kan inte svingas iväg, men den kan däremot vinklas med hjälp av de övre runda knapparna på båda sidor om bygeln. Självklart kan den även lossas helt. Bara att knäppa upp grenbandet och sedan ta loss bygeln genom att trycka på de undre runda knapparna.

    Rent estetiskt är inte suffletten på Nordic Crown Promenad den mest tilltalande jag har sett. Passformen är lite för pösig för min smak. Men solskyddet är i alla fall bra, mycket tack vare att denna sufflett faktiskt har en utvikbar solkeps. När min ettåring ligger i fullt liggläge i Promenad så känns hela överkroppen väl skyddad mot både sol och väder och det går inte att vara annat än nöjd vad gäller funktion. Vad jag däremot absolut inte förstår mig på är att sittdelens sufflett har knappar på insidan av sufflettfästena. Detta är ganska vanligt på liggdelar, men då är det ofta – mig veterligen – för att man ska kunna ställa suffletten i ett upprätt läge och bära liggdelen med sufflettens inbyggda bärhandtag. På sittdelar som denna är det tyvärr enbart irriterande. Suffletten kan fällas fram precis som vanligt, men varje gång man vill fälla undan den, om så bara ett steg, så måste man med båda händerna trycka in knapparna. Överlag är jag inget fan av tvåhandsgrepp för enkla funktioner och att behöva ha båda händerna fria varje gång jag vill kolla till mitt barn är inte användarvänligt. Det här hoppas jag kan vara något som uppdateras och byggs bort på kommande versioner av Promenad.

    Vagnen kan fällas ihop med sittdelen på, men blir ganska stor då. Den känns visserligen lätt att hantera omfångsmässigt men är ju ganska tung. Ska jag packa in Nordic Crown i bilen och måste lyfta den högt så skulle jag föredra att ta chassit och sittdel för sig. Att fälla chassit är mycket enkelt. På båda sidor av handtaget finns rejäla spärrar med öglor. Dessa drar man mot sig och därefter ska man på höger sida också trycka in extra spärr, då fällningar av vagnar ska ske i minst två moment för att förhindra att vagnen råkas fälla ihop av misstag. Chassit blir utan sittdelen på plattare men förblir lika brett och långt.

    Körkänslan i Promenad är härlig och den gör verkligen sitt namn rättvisa – det här är en promenadvagn! Fjädringen är mjuk och vagnen har ett härligt gung, men den är inte så mjuk att man måste trycka ner handtaget överdrivet mycket när vagnen ska svängas. Framkomligheten är förstås riktigt god. Min man sa det faktiskt bäst när han kom tillbaka efter en rejäl vinterpromenad; att det gör inget att vagnen är ganska svårsvängd med sina fasta hjul för med Promenad kan man bara köra rakt över alla hinder istället för att runda dem. I vår ganska trånga lokalbutik känna Promenad rätt snabbt mest otymplig men så fort man kommer ut igen så finns det inget att klaga på vad gäller rullet. På bussen blir Promenad rätt stor och lång om ryggstödet på sittdelen är nedfällt till liggläge, men om barnet är vaket och sitter upp och handtaget fälls in mot chassit så tar man inte upp så värst mycket mer utrymme än man gör med mindre duovagnar. Det här är inte en vagn jag skulle välja för shopping eller huvudsaklig körning i stadspromenad. Inte heller skulle jag välja Promenad om vagnen ska packas in i bilen dagligen. Samtidigt tror jag inte att den som lever sitt liv så letar efter den här typen av vagn. Precis som Brio Happy är Nordic Crown Promenad bra för terrängkörning, för promenader och för barnet att sova i. Det plana liggläget och den rymliga sittdelen var mycket uppskattade av min ettåring, som är långt ifrån att fylla upp sittdelen maximalt. Jag kan fortfarande inte påstå att fasta framhjul är något för mig men när jag kör vagnar som Promenad så fattar jag åtminstone varför den här typ av vagn uppskattas av andra.


  7. Cybex Mios

    Skrivet söndag, 25 februari, 2018 · 0 Kommentarer

    Recension av Cybex Mios
    Inköp: Ordinarie inköpspris är 6500 kr för vagnen med sittdel. Detta är ett recensionsexemplar från Cybex.
    Tillbehör: Babyskyddsadaptrar och regnskydd ingår. Liggdel kostar 2600 kr, sittdynan köps till för 499 kr och man kan också köpa till mugghållare och snacktray.
    Typ av vagn: Vändbar sittvagn, duovagn.

    Mina barn är för små för att jag ska hänga med i vilka värdeord som trendar just nu. Men ifall on fire fortfarande är ett gångbart uttryck så är det exakt så Cybex bör beskrivas – de är on fire! Varje år sprutar de ur sig nya modeller och kvalitet håller en jämnt hög nivå. För snart ett år sedan släppte Cybex så lilla Mios, en vändbar sittvagn i smidigare modell. En premiumvariant av Cybex andra lilla vändbara sittvagn Cybex Balios M, lite som en förminskad Cybex Priam. När jag såg Mios första gången blev jag väldigt imponerad. Både av dess snygga finish men också för att den har så många intressanta funktioner alla inbakade i samma vagn. Även om Cybex Mios kan köpas med både sitt- och liggdel så är det inte riktigt en duovagn i mina ögon, jag skulle nämligen inte anse att man året om i ett nordiskt land klarar sig med den som enda vagn. Men som komplement till en mer rejäl duovagn eller kanske en syskonvagn, där kommer Mios in i bilden. Mios är 50 cm smal och sittdelen tar 17 kg. Liggdelen tar i vanlig ordning 9 kg.

    Med Mios medföljer babyskyddsadaptrar, som klickas fast direkt på chassit. Självklart funkar adaptrarna med babyskydd från Cybex, men de är också kompatibla med flertalet modeller också från Maxi Cosi och BeSafe. På bilden har jag monterat ett BeSafe iZi Go Modular i-Size babyskydd. Liggdelen är ombonad med sufflett och liggdelslock i ett mjukt, lätt stretchigt material. Färgen på bilden är Midnight Blue, en riktigt fin blå nyans. Liggdelen känns rejäl för sin storlek. Suffletten är lite kort, även om det finns en liten solkeps som kan vikas ut. Dessutom har den ett inbyggt bärhandtag. För att fästa liggdelen på chassit så klickar man bara i den i samma fästen som för sittdelen. För att lossa den trycker man in de två silvriga knapparna vid chassits sidofästen, de har memoryfunktion så man kan trycka in en i taget och sedan lyfta upp liggdelen endast med en hand.

    Sittdelen till Mios är en vanlig sittdel, alltså inte en ergonomisk. Den kan fästas på chassit både framåtvänd och bakåtvänd (1) och har samma lägen på ryggstödet oavsett åt vilket håll man har den. Suffletten är fäst runt sittdelen med tryckknappar, men vill man tex dra en åkpåse över ryggstödet så är det enkelt att öppna upp. Baktill överst på ryggstödet finns också det handtag med vilket man reglerar ryggstödets vinkel (2). Sittdelen kan ställas i fyra olika lägen. Sittläget är i mitt tycke väldigt upprätt och bra (3). Därefter följer två olika vilolägen (4 + 5) och slutligen ett liggläge som är väldigt bra (6), näst intill helt plant skulle jag vilja påstå. Funkar absolut redan från en tidig ålder på barnet, även om jag inte skulle säga att Mios har den typ av sittdel som funkar med en mjuklift. Ett bra liggläge kan dock vara toppen om man har ett äldre syskon och vill kunna varva att lägga ned en liten bebis och ha storasyskonet sittandes i vagnen.

    Hjulen på Mios är ganska små, men materialet de är gjorda av har åtminstone lite stuns i sig. Jag har inte sett någon tendens till att det fastnar stenar i dem, vilket såklart är positivt. Cybex Mios har en fotbroms som är enkel att hitta med foten och som man kan hantera även med flipflops eller finskor på (1). Framhjulen som bilden visar lite fjädring i sig, och är givetvis svängbara (2). Fotstödet på Mios kan vinklas i olika lägen, för att låsa upp det så trycker man in de silvriga knapparna på sidorna av fotstödsleden (3). Här syns också de silvriga knappar som ska klicka till när man fäster sitt- eller liggdelen på chassit, och som man sedan trycker in för att lossa delen igen (4). Den där lilla detaljer att man kan trycka in en knapp i taget är just en sådan detalj som känns Cybex-påkostad.

    När jag tittar på Mios varukorg så tycker jag att den ser rymlig ut. Men jag tror det är hur lättåtkomlig den är som lurar ögat något? Det är nämligen inget problem alls att packa in i vagnen både bakifrån och framifrån, och till viss mån även från sidan. Men utrymmet är definitivt åt det snålare hållet. Med nöd och näppe får jag inte en skötväska och sen är varukorgen full. Den är lite bättre för förvaring av lösa prylar, typ en bärsele, en drickflaska, en kofta och så vidare. Men trots Mios smidighet så gör varukorgen att vagnen knappast kan klassas som bra för shopping. Åtminstone inte om planen var att lägga det man köpt under vagnen. Att smala vagnar har smala varukorgar är förstås inget konstigt, men jag hade hoppats på att Cybex skulle lyckats trolla fram lite mer förvaringsutrymme, på något sätt.

    Suffletten kan öppnas upp med dragkedja och förlängas ett steg. I den bakersta panelen finns en tittlucka i meshnät, med ett täckande lock över. Det märks att Cybex har lärt sig mycket sen Priams först sufflett, som inte var helt genomtänkt. Den här typen av konstruktion är faktiskt den jag föredrar, det gör att man kan se barnet och man kan förbättra ventilationen i sittdelen, men man behöver inte släppa in onödigt solljus om man inte vill. På det stora hela funkar Mios sufflett väl. Men eftersom att liggläget är så bra så känns suffletten tyvärr lite för kort då, även om man öppnat upp förlängningen. Ytterligare en panel, kanske som en solkeps som kan vikas ut framtill på suffletten, hade behövt för ett riktigt bra solskydd. Något som fungerar helt felfritt är däremot Mios swing away-bygel, som lika enkelt kan öppnas upp och svängas åt sidan som den kan tas bort helt, om man inte vill använda den alls. Den kan dessutom bytas ut om en bygel med inbyggd snack tray, som givetvis köps separat.

    Mios sittdel har en klassisk fempunktssele (1) där man måste trä ur remmarna, till exempel vid axelfästena, när man vill sätta i åkpåse eller sittdyna som inte har kardborreöppning för selen (1). Selen är enkel att justera i längd och jag tycker att själva selspännet har fungerat bra, det är lätt att klicka ihop och att öppna upp. Som bilden på sittdelen framifrån visar så är Mios hög i ryggstödet men desto kortare i fotstödet (2). Rygghöjden är faktiskt lika hög på Mios som på Cybex Priam Lux, jag får den till 56 cm. Och den är som gjord för varmt klimat, då hela sittdelstyget utgörs av meshnät (3). Ingen risk för svettiga ryggar en varm sommardag eller på solsemestern, Mios ventilerar både kropp och ben. Klokt nog är sittytan av heltäckande tyg, vilket nog är lite bekvämare. Med Mios egen sittdel så tänker man inte alls på att sittdelen är av mesh (4). Det ingår dock med suffletten en liten huvudkudde i samma färg. Lagd bredvid sittdynan så inser man dock att kudde nog är fel ord, det är snarare som ett inlägg för huvudet, för att barnet inte ska vila direkt mot meshtyget (5). Jag har inte använt huvudinlägget då det kändes överflödigt när man har sittdynan, vilket Cybex kallar comfort inlay, i sittdelen.

    Nästan varenda sittvagn som är liten och smidig och som dessutom har ställbart handtag har ett teleskophandtag. Det har man helt enkelt fått vara glad för, då det inte är länge sedan som ställbara handtag på små vagnar i sig var något unikt. Därför är det roligt att Mios faktiskt har ett fungerande knäledshandtag. Nog för att det endast kan vinklas i ett litet antal olika lägen, men det skapar ändå en bättre chans att hitta ett höjdläge som funkar bra och kan vara extra praktiskt om man är två föräldrar av olika längd. För att reglera handtagets vinkel så trycker man in den silvriga knappen mitt på handtaget, samma knapp som användas för att fälla vagnen.

    Hela hopfällningen av Mios kan göras med en hand, alltså kan man ha barnet på den andra armen. Jag som har fyra barn och alltid någon som behöver hållas i absolut älskar enhandsfällningar och den här är supersmidig att få till. Med Mios börjar man med att fälla ihop sittdelen. Sedan viker man handtaget hela vägen in mot chassit, varpå en spärr inuti chassit lossar och det viker ihop sig. Handtagets läge låser i viss mån ihop vagnen när den är fälld, men den kan glida ut lite och hade jag fått önska hade jag lagt till ett spärr som låser vagnen orörlig i maximalthopfällt läge. Så som vagnen är på bilden där den ligger plant på golvet. Nu kan det ibland kännas som att den ska börja fälla ut sig igen när man lyfter in den i bilen, fast den de facto inte kan det.

    När jag såg Mios första gången som uppfattade jag det som att den skulle kunna fällas på samma sätt oavsett riktning på sittdelen, men det visade sig tyvärr inte riktigt vara fallet. Med sittdelen bakåtvänd så är läget längst till vänster på bilden ovan det man får till om man fäller på samma sätt som om sittdelen är vänd framåt, och chassit har då inte på något sätt låst sig utan fälls direkt ut igen. Nästa bild i ordningen så har chassit låst sig. För att få till det får man fälla chassit först och sedan vinkla ihop sittdelen ovanpå. Det är lite bökigare, men det går. Jag behövde experimentera en del för att hitta fällningsmetoden som ledde till detta resultat och det är inte lika enkelt som den framåtvända fällningen. Vagnen blir heller inte lika liten. Vill man få Mios maximalt kompakt får man således antingen ta av sittdelen först, eller vända den framåt. För mig blir det ett litet minus.  Mios får dock pluspoäng för att den kan stå upp när den är fälld, det gör att den tar upp ännu mindre plats bak i bilen.

    Storleksmässigt så erbjuder Mios en bra rymlighet. Min fyraåring får plats med huvudet under suffletten. Fotstödet – om man vill ha det vinklat till ett rakt läge – funkar givetvis bättre för min minsting, som på sommarbilderna är strax under halvåret, och upp till kanske 1 – 1,5 års ålder. Därefter kan det funka för ett längre barn att fälla ned fotstödet, så kan man fortfarande vila fötterna mot det på ett helt okej sätt. Utrymmet under bygeln är väldigt generöst och det är överraskande väl som ett stort barn ryms i Mios, med tanke på hur liten vagnen är i sina yttermått.

    Den för mig så viktiga körkänslan är tyvärr den egenskap hos Mios som gör att det inte uppstår någon kärlek mellan mig och vagnen. Jag inleder med att skriva det för att också poängtera att jag vet många andra som gillar sin Mios, så det är olika hur man uppfattar hur en vagn känns. Men jag kan bara skriva om min egen upplevelse och i körupplevelsen kunde Mios inte leva upp till mina förväntningar. Visst är det imponerande att vagnen har fjädring, men den ger inte direkt något gung och det är nästan så jag undrar om det inte är just fjädringen som ligger till grund för en del av de saker jag upplever som tveksamma med Mios. Även om jag inte tvivlar på att vagnen fixar 17 kg så är det ofta med andra vagnar som det känns underförstått att den dessutom egentligen klarar mer tyngd. Den känslan får jag inte från Mios. Att köra den bakåtvänd med en bebis i sittdelen funkar bra. Mios rullar på och är smidigast på plana underlag, vilket såklart är var vagnen gör bäst ifrån sig. På grus blir den hoppig, men det är inte konstigt och inget som jag håller emot den. Men med min då 3,5-åring i vagnen, och han väger ett par kg under maxvikten, så blir Mios alldeles för trögstyrd. Inne i en matbutik får tvingas jag ta till båda händerna och måste dessutom använda kraft, allt för att kunna vinkla vagnen runt ett hörn. Med ett tyngre barn i framåtvänd sittdel så upplever jag det som att mer vikt än Mios klarar av hamnar på framhjulen, som då pressas ihop vilket gör att vagnen blir allt annat än lättstyrd och man måste hänga sig på handtaget för att balansera upp ekipaget. Jag är också besviken på hopfällningen när vagnen är bakåtvänd, och tycker att suffletten borde varit längre för att Mios skulle kunna briljera åtminstone som sommar- och avancerad resevagn för mindre barn. Tyvärr var Mios för min del bättre på pappret än i verkliga livet. Så kan det vara ibland. Jag har dock stor tilltro till att Cybex i Mios har en modell med potential, så kanske kommer framtida versioner ha uppdateringar som gör att tyckte kan uppstå mellan mig och vagnen igen? Vi får se. För nu är jag lite ledsen att Mios inte var allt jag hade hoppats på, men så sägs det ju också att man måste kyssa många grodor innan man hittar sin prins.


    Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

    Köp Cybex Mios hos: Lekmer
    Köp Cybex Mios hos: Babyland


  8. Diono Quantum Classic

    Skrivet onsdag, 21 februari, 2018 · 49 Kommentarer

    Recension av Diono Quantum Classic
    Inköp: Ordinarie inköpspris för Quantum Classic är cirka 7995 kr. Vagnen jag kört är ett recensionsexemplar från Diono.
    Tillbehör: Sittdyna, luftpump, regnskydd och babyskyddsadapter.
    Typ av vagn: 2-in-1-vagn, kombivagn.

    Diono är en tillverkare som i Sverige antagligen inte direkt förknippas med barnvagnar utan desto mer med barnvagnstillbehör. Jag har tidigare skrivit om olika sommartillbehör, såsom parasoll, mugghållare etc från Diono. Med modellen Quantum så är tanken nu att slå sig in också på barnvagnsmarknaden. Quantum finns i ett antal olika versioner och den jag har testat kallas Quantum Classic. Den har en liggdel som byggs om till sittdel, och vice versa. Det finns alltså ingen separat ligg- eller sittdel som behöver förvaras, inte ens ett extra tyg eftersom att det är själva klädseln som konfigureras om efter behov. Diono Quantum Classic tar 9 kg i liggdelen och ombyggd till sittdel är vagnen godkänd för hela 22 kg. Den är ganska tung med sina 14,3 kg men helt normalbred. Över bakhjulen mäter vagnen 61 cm.

    Som liggvagn är Quantum Classic både ombonad och rymlig. Med hjälper av dragkedjor fäster man väldigt snabbt ett ljust innerfoder längs med ramen och sen lägger man bara i den medföljande madrassen. Sittdelsklädseln med selen finns kvar där under men tar man sig tiden att lägga den plant så tycker jag inte att den känns nämnvärt genom madrassen. Själva spännen kan man placera så de ligger mot sidorna. Även liggdelslocket fäst med dragkedja och har en bra kant som står upp en bit. Men bäst av allt är förstås att det tack vare den enorma suffletten är väldigt enkelt att skärma av liggdelen så att det är mörkt och lugnt där inne.

    När det är dags att byta över till sittdel så byggs Diono Quantum Classic väldigt enkelt om. Det är faktiskt så snabbt gjort att man kan byta mellan lägena fram och tillbaka under dagen, vilket kan vara smidigt för den som har ett barn som villa halvsitta och vara vaken på förmiddagen men kanske ville sova plant efter lunchen. När liggdelen görs om till sittdel så blir det en ergonomisk sittdel, alltså med en skålad form även när sittdelen vinklas ned till liggläge. För att forma om liggdelen till sittdel så plockar man bort madrassen, tar ut innerfodret och sen spänner man ihop tyget. På bilderna ovan ser man till höger hur remmarna göms när Quantum Classic används som liggdel, en snygg detalj tycker jag då det inte är särskilt fint med hängande remmar. Bilden till vänster visar hur man spänner ihop tyget dels i huvudändan, dels i höjd med barnens knän och även hur man spänner fast sittdelstyget runt en metallbåge under barnets rumpa när Quantum ska användas med sittdel.

    Sittdelen är rymlig, framför allt på bredden. Då sitter ändå den medföljande sittdynan i sittdelen på bilderna. Min minsting är bara ett år gammal och inte någon bjässe men i Diono Quantum Classic kan hon växa i minst ett år eller två utan att vagnen känns för liten. Med tanke på den höga maxvikten så får Quantum ändå anses ha en lång användningstid. Suffletten går också högt upp när den är utfälld, min ettåring är 75 cm lång och har närmare två decimeter kvar mellan huvud och innertyg. Selen i sittdelen är en fempunktssele som är enkel att ta isär i fem delar, vilket underlättar om man vill sätta i åkpåsar i vagnen. Bygeln är av swing away-typen och utmärker sig lite genom att ha knappen på insidan av bygeln – det är lite vanligare att den är placerad på utsidan. Vad gäller användning tycker jag nog inte att den detaljen gör någon större skillnad men jag stod och snurrade på bygelns fästen några gånger innan jag insåg varför jag inte fick den att klicka i. Den var förstås åt fel håll. Den medföljande sittdynan har lite memory foam-känsla i sig och väldigt bra passform i sittdelen. Jag har även använt Quantum Classic med några olika universalåkpåsar, hela tiden med sittdynan kvar under, och ändå har vagnen känts rymlig i sittytan.

    Sittdelen har en spärr överst på ramen och lossar man den kan sittdelen vinklas från sittläge ned till två olika vilolägen och ett liggläge. Spärren är väldigt enkel att använda, man behöver inte vara stark i nyporna för att få upp den. Även fotstödet kan regleras, för det krävs ett tvåhandsgrepp då fotstödet har knappar på båda lederna.

    Suffletten är den detalj hos Diono Quantum Classic som jag gillar allra mest. Såhär långa borde alla suffletter kunna bli, det finns många andra tillverkare som borde ta anteckningar när de betraktar Quantum. Inte nog med att den har tre rejäla paneler i suffletten i första läget, det går också att fälla ut en rejält tilltagen solkeps. Det gör att barnet är skuggat i princip ned till fötterna. Men ventilationen behöver man ändå inte oroa sig över. Dels kommer det in en del luft vid fotändan, dels kan hela den bakre panelen lyfts upp. Under yttertyget finns då ett lager meshnät. Mitt på suffletten finns dessutom en tittlucka i klarplast. Även den har meshnät inbyggt, antagligen för att man ska kunna hålla koll på barnet utan att stark sol skina rakt in. Den här typen av sufflett är i mitt tycke lika effektiv vid soligt väder som den är på vintern. Jag har kört Diono Quantum vid minusgrader och det är väldigt skönt att veta att min ettåring ligger där inne i som en kokong av varm luft, då det är väldigt svårt för isiga vindar att ta sig in när suffletten fälls helt vägen ut.

    Diono Quantum Classic har framtill på chassit små, svängbara hjul som kan låsas i fast läge (1). Hjulen har blivit lite ruggiga i ytan, men inte så att det fastnar stenar i dem vad jag har kunnat se. Och då har vagnen ändå körts mycket på grusigt underlag. Det jag upplever som problematisk med framhjulen på Quantum Classic är dels att de är underdimensionerade i storlek, dels att de sitter för långt in på vagnen (2). Att de är små innebär att de lätt kör fast sig. Med lite större hjul fixar en vagn små kanter och andra ojämnheter utan att man behöver hjälp till för att få upp och över ekipaget. Men Quantum har en förmåga att tvärstanna i en del av de lägena, något jag inte tror att den skulle göra om framhjulen fått samma eller åtminstone snarlika dimension som bakhjulen. Att hjulen sitter lite för långt in på chassit innebär att Quantum Classic på underlag som sluttar sidledes har väldigt lätt för att dra åt ena hållet. I längden blir det lite tungt för den som kör vagnen att hela tiden korrigera upp och hålla rak kurs. Bakhjulen har dock fungerat mycket bra (3). De var enkla att pumpa upp och är stora nog för att mjukt kunna rulla fram över både snö och gräs. Varukorgen är rymlig och kan enklast kommas åt bakifrån (4). Men även framifrån och från sidorna kan man packa in mindre föremål  och jag får utan problem in en vanlig handling av mat bredvid en skötväska. Också fotbromsen är genomtänkt och har fungerat felfritt (5). Den sliter aldrig på ens skor, då man både låser och låser upp bromsen genom att trycka ned med foten. När bromsen är låst så syns det tydligt genom att röda markeringar på chassit blottas.

    Diono Quantum Classic har en inte helt vanlig ihopfällningsprocedur. På handtaget sitter en spärr som ska dras åt sidan, sedan vride man runt handtaget och fäller det samtidigt nedåt (1). I samma veva viks hela chassit ihop. Vagnen kan fällas ihop med sittdelen på, men den blir väldigt lång och ganska klumpig, och sittdelen måste vara framåtvänd (2). Jag tycker vagnen blir betydligt mer kompakt, samt enklare att packa in i en bil, om man fäller chassit för sig och sedan staplar sittdelen ovanpå (3). Bara chassit när det fälls ihop får en väldigt bra storlek. Quantum Classic är en vagn som funkar bra för föräldrar av olika längd, då handtaget kan gå från normallågt till riktigt högt (4). Handtaget har lite speciellt form, och omfånget är något grövre än normalt. Har man väldigt små händer kanske man tycker det är svårt att få till ett bra grepp. För mig funkade det helt okej, för min man med större händer var det inget problem alls – men även han reagerade på att handtaget är bredare än vad han normalt är van vid. Handtaget höjs och sänks genom två knappar på insidan. Ett annat par knappar som lite lite halvt dolt, är spärrarna för att vända på sittdelen. Man hittar dem på mitten av sittdelsramen, i höjd med infästningen på chassit ungefär (5). Även dessa spärrar är väldigt enkla att trycka in, sedan kan man bara behålla samma grepp och lyfta sittdelen rakt upp.

    Rullet i Diono Quantum Classic funkar bra på platta underlag. Jag tycker vagnen fixar lite grus och knögglig is utan större bekymmer. Men går man i villaområden med lite smalare, mer lutande trottoarer så har den förmåga att dra åt det hållet underlaget lutar. Det går att åtgärda genom att låsa framhjulen i fast läge. Men då blir vagnen genast mer svårstyrd. Bromsen är fantastisk i alla väder, så enkel att hitta med foten och det är bekvämt att aldrig behöva passa in foten under en smal bromspedal och pressa uppåt. Handtaget går att få riktigt högt, jag som alltid brukar välja högsta läget valde faktiskt en eller två nivåer under det på Quantum Classic. Första bästa häveffekt så bör man dock köra vagnen med handtaget åtminstone halvvägs ut. Lägre än så så får man kämpa lite när vagnen ska upp på bakhjulen för att ta sig över kanter. Handtagets form känns okej även om det är lite grövre i omfång. Att vagnens ihopfällningsmekanism sitter mitt på handtaget tycker jag inte stör. Det är ju inte en knapp som sticker ut, så det går att hålla mitt på ändå. Det bästa med vagnen är ändå sittdelen. Jag skulle som sagt gärna se att hela främre delen av vagnen uppgraderas med större framhjul och bredare utrymme mellan framhjulen. Men sittdelen är redan rymlig, mycket enkel att justera lutningen på och med en sufflett som är som gjorde för att hålla barnet ostört i vagnen. Min ettåringen har sovit riktigt gott i Diono Quantum Classic och med lite andra framhjul så hade den kanske kommit ännu mer till sin rätt också för oss föräldrar.


    Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

    Köp Diono Quantum hos: Lekmer
    Köp Diono Quantum hos: Babyland


  9. Emmaljunga NXT60

    Skrivet måndag, 22 januari, 2018 · 20 Kommentarer

    Recension av Emmaljunga NXT60
    Inköp: Ordinarie inköpspris för NXT60 är cirka 6995 kr, då ingår chassi och sittdel. Liggdel kostar 2700 kr. Vagnarna jag kört är recensionsexemplar från Emmaljunga.
    Tillbehör: Myggnät och spacer för sittdelen ingår. Åkpåse, skötväska, regnskydd och mycket annat kan köpas till.
    Typ av vagn: Duovagn.

    Det är en omvänd människa som skriver dessa ord. Visst har jag tyckt om en del av de Emmaljunga-vagnar jag har kört. Speciellt syskonvagnen DV735 är ett riktigt kvalitetsbygge. Den första NXT-vagnen Emmaljunga NXT90 blev dock inte en modell jag föll för och kanske berodde det på att jag testade den lite för tidigt. Nu ska nämligen mycket vara bortbyggt av det jag då uppfattade som problematiskt. Färgad av det hade jag inga direkta förväntningar på NXT60 men tyckte förstås at det kändes kul att samtidigt få testa två versioner av samma vagn. Sen i höstas har jag kört både NXT60 Competition med punkteringsfria hjul och NXT60 Lounge med luftfyllda hjul. Och det var under första promenaden med Lounge, i ursnygga färgen Pure, som det sa klick. Några månader senare sitter jag här och kan konstatera att Emmaljunga NXT60 nu tagit sig in på min personliga topp fem-lista och det är ingen liten bedrift med tanke på att jag kört över 130 barnvagnar. Smidigheten och rullet är det jag faller för och jag är så glad att Emmaljunga vågar testa nytt och hamnar lite, i mitt tycke, på avvägar när slutdestinationen faktiskt blir såhär bra.

    Jag har testat NXT60 med sittdel endast. Vill man veta mer om NXT60 med liggdel så kan man med fördela klicka sig in på min recension av Emmaljunga NXT90, då de båda NXT-modellerna har samma sitt- och liggdelar (men olika chassin).

    För att denna recension ska kännas komplett kommer jag gå igenom sittdelen ordentligt, trots att en liknande genomgång finns i mitt inlägg om NXT90. NXT60 finns i tre olika utförande: Lounge, Competition och Outdoor. Det finns också en version i Leatherette. Sittdelarna är i grunden desamma men klädseln är av olika material och det finns även mindre skillnader på till exempel suffletten. NXT60 har en vändbar sittdel som kan vinklas i flera lägen, oavsett om sittdelen är vänd framåt eller bakåt. NXT60 har ergonomisk sittdel. Det finns även en NXT60 Flat, alltså samma chassi men med en vanlig sittdel där ryggstödet fälls ned till plant liggläge. Jag kommer testa även denna sittdel och därefter göra ett separat blogginlägg om den.

    NXT60-sittdelen är egentligen ganska okomplicerad. Fempunktselen är lätt att använda och kan justeras i höjd vid axlarna. Bygeln får man ta i lite för att få på plats, men kan alltså tas loss helt om man skulle vilja. Annars är den även enkel att snabbt öppna upp och stänga igen, då den har en knapp på insidan till höger. I vissa lägen hade jag önskat att bygeln kunnat öppnas upp också från vänster, ifall vagnen står inparkerad så att man enklast kommer åt barnet från det hållet. Men det funkar såklart även att lyfta barn lite extra över bygeln också. Fotstödet kan med hjälp av två knappar vinklas i flera olika lägen. På undersidan av fotstödet finns en förvaringsficka i nät, perfekt anpassad för att förvara det medföljande myggnätet i dess förvaringspåse. Sittdelen har också ett grenband, som fästs runt bygeln med tryckknapp. Vill man vinkla upp bygeln hela vägen så måste man först lossa grenbandet från den.

    Översta bilden till höger visar två grå spännen. Det som sitter på chassit är för att reglera handtagets höjd med. Den spärr som sticker upp från sittdelen har en tvilling på andra sidan och när man lossat dem kan man sedan lyfta upp sittdelen, antingen för att ända riktning på den eller för när vagnen ska fällas ihop. På baksidan av sittdelen på NXT60 finns en böjd båge. Drar man den uppåt så släpper spärren som håller sittdelen i vald vinkel, och man kan därefter tilta sittdelen mellan olika sitt- och vilolägen.

    NXT60 kan både framåt- och bakåtvänd ställas i fyra olika lägen. Överst till vänster är liggläget, sen följer två olika vilolägen och längst ned till höger är sittläget då ryggstödet är upprätt med endast en svag vinkling bakåt. I början kan det vara lite klurigt att få till hur man drar upp spärren och vinklar sittdelen i samma rörelse, men när man väl har fått in den rätta snitsen så är det både enkelt och snabbt gjort med bara en hand på vagnen.

    Grundkonstruktionen på suffletten är likadan på Lounge som på Competition. Den märkbara skillnaden är att Competition har en liten, utfällbar solskärm längst fram på suffletten. Båda suffletterna har en dragkedja mitt på som kan öppnas upp, och suffletten kan då förlängas ett helt steg. När suffletten har öppnats upp så kan man välja att ha tyget under nedfällt, och suffletten är då heltäckande. Men när det är varmt ute eller man av annan anledning vill ha extra bra ventilation i sittdelen så kan man även vika undan tyget i den sista panelen. Som bilden längst ned till vänster visar så är suffletten då täckt på sidorna men har bara ett lager luftgenomsläppande meshnät vid huvudändan. Perfekt för att få luft att rotera genom sittdelen när barnet sover middag en solig sommardag. Övriga bilder i collaget ovan visar hur suffletten kan ställas i många olika lägen mellan uppfälld och helt nedfälld.

    NXT60 har svängbara framhjul, som kan låsas i fast läge. Competition har punkteringsfria hjul medan Lounge har hjul som är luftfyllda, samma gäller Outdoor. Som jämförelsebilderna visar så är det endast en mindre storleksskillnad mellan Lounge och Competition, där lufthjulen är de som är snäppet större. Alla hjulen är mycket enkla att ta av från chassit om man skulle vilja det. Framhjulen kan förstås låsas i fast läge. Jag är ju nästan alltid team lufthjul, om lufthjul finns, och det är verkligen sant även för NXT60.

    Det finns en del detaljer att gå igenom på NXT60. En är hur knappen för handtagets teleskopfunktion möter knappen för att lossa sittdelen (1). Det känns liksom fel att de tar i varandra men det utrymme som finns räcker faktiskt till, hur trångt det än må se ut. Och ja, NXT60 har som en av få vagnar både knäled och teleskopfunktion. Handtaget kan höjas i flera steg (2), och skjutas in hela vagnen – ett läge jag använt mycket! Knäleden är också lite speciell, det är inte vad jag kan minnas vanligt alls att ett handtag kan roteras 360 grader. Men det kan detta handtag (3) och givetvis kan det ställas i många fler lägen än de fyra jag har fotograferat. Väldigt enkelt att hitta en lagom höjd, både jag på 170 cm och min 15 cm längre man kan gå bekvämt med vagnen och det utan att sparka i chassit, inte ens när man tar långa kliv. Jag har alltid teleskopet på högsta när jag rullar vagnen, och på lägsta om jag vill att chassit ska ta upp minimalt med plats i hallen.

    När man ska fälla ihop NXT60 så måste man först ta bort ligg- eller sittdelen. Det är ett extra moment man kanske kan irritera sig på om man ska fälla vagnen ofta, men som plåster på såren är chassit riktigt kompakt när det väl fällts ihop. Själva spärren för ihopfällning är ramen till varukorgen (1), vilket syns på att dessa bakre del är formad som ett handtag.. Vill man så kan man fälla chassit som det är (2), men vill man göra det minimalt så öppnar man upp spärren för teleskophandtaget (3) och trycker handtaget hela vägen in mot chassit (4). Därefter drar man bara varukorgens bakstycke rakt upp och så fälls chassit ihop till ett platt paket. NXT60 har en automatiskt spärr som låser ihop chassit när det fälls (5), en väldigt praktisk funktion. När man vill fälla upp vagnen igen så lossar man bara på den gråa spärren på insidan mellan chassi och varukorg.

    När NXT60 har fällts ihop blir den så här liten och behändig. Jag fäller in knäledshandtaget hela vägen mot varukorgen. Sedan kan man välja att stapla sittdelen ovanpå chassit på lite olika sätt. Den största bilden är den stapling jag tycker blir bäst, och då mäter vagnen ungefär 95 x 45 x 58 cm. Vagnen är alltså 58 cm bred. Det är inte så lätt att få saker att stanna kvar i varukorgen när vagnen fälls men regnskydd och lås kan jag har kvar däri. Större grejer faller ur under ihopfällningsprocessen. Sen min familj utökades med vårt fjärde barn så kör vi en ”mini”buss och i den går de flesta singelvagnar in uppfällda, smidiga lilla NXT60 är såklart inget undantag. Vagnen i blått som står hopfälld bredvid är en BJ City Tour.

    Den absolut vanligaste kritiken som Emmaljunga fick för sin första NXT-sittdel var att den är så liten. Framför allt att den är kort i ryggstödet. NXT60-sittdelen har precis samma mått men numera ingår även ett tillbehör som Emmaljunga kallar spacer. Den är enkel att fästa på sittdelen, man lossar bara dragkedjan som håller suffletten fäst vid ramen, och så sätter man dit spacern istället. Sittdelsramen blir ju inte längre, men spacern höjer sufflett och skapar mer utrymme för barnets huvud. Den är också vadderad, vilket gör att barnet bekvämt ska kunna luta sitt huvud mot ramen.

    Ovan är en serie jämförelsebilder på en NXT60 Competition-sittdel med och utan spacern monterad. Effekten av spacern blir densamma i Lounge-sittdelen givetvis. Sittdelsryggen fotad rakt framifrån utan (1) och med (2) spacer. Sittdelen fotad från sidan utan (3) och med (4). Här ser man tydligt hur mycket mer höjd under suffletten som har skapats. När spacern monterats får flytta sufflettfästen från ett nedre (5) till ett högre läge (6). Jag hade gärna sett att sittdelen var större i storlek i grunden, men spacern är faktiskt en godkänd lösning på problemet.

    NXT60 Competition i blått och Lounge i den ljusgrå, nästan vita färgen Pure. Skillnaderna ser inte ut att vara så stora såhär på bild, och den lilla solkepsen på Competition-suffletten gör ingen enorm skillnad men jag tycker olikheterna i körkänslan är mycket stora. Och det måste vara hjulen som gör det. Competition-hjulen på den NXT60 jag har kört har en förmåga att få vagnen att vagga lite i sidled. Det är normalt enligt Emmaljunga och ska vara något som upphör när hjulen slits på. Det har verkligen blivit bättre men även efter mer än 6 mil med promenader (av de sträckor jag loggat i en app) så finns gungandet till viss del kvar och ligger och stör körkänslan lite bakgrunden. Loungen med sina lufthjul har rullat stabilt sen dag ett och jag upplever den dessutom som mer lättrullad och att den, ganska givet i mina ögon, tar grus, småstenar och andra ojämnheter mycket bättre. Det lilla besväret med att hålla rätt tryck i däcken vägs med lätthet upp av hur lufthjulen påverkar barnvagnspromenaderna till det positiva.

    Så hur rymlig eller liten är sittdelen då? Min minsting som ska precis fylla ett år sitter hur bra som helst. Hon ryms utan problem och med marginaler i sittdelen som den kommer, med spacern inmonterad – vilket den är på alla bilder tagna inomhus i collaget ovan – så finns det rejält med växtmån. Min fyraåring är precis runt en meter lång och han sitter bättre än förväntat. Lutar han sig bakåt ligger ju huvudet mot ramen, ovanpå spacern, men det finns luft mellan hjässan och suffletten. Fotstödet känns för kort men det är inte så konstigt. Jag skulle gissa att min yngsta kommer sitta riktigt bra i minst 1, kanske 2 år till.

    Jag gillar verkligen Emmaljunga NXT60. Efter många år av barnvagnskörande har jag insett att det finns en grej jag verkligen inte kan kompromissa med, och det är det väldigt luddiga begreppet körkänsla. En vagn som till exempel har lite för liten varukorg, eller är lite krånglig att fälla ihop, sånt kan jag leva med om den i övrigt är välkonstruerad – och om den har bra körkänsla. Men om en vagn inte är härlig att promenera med så spelar det för min del ingen roll hur smart den är eller hur genomtänkta funktioner den har. En oskön vagn vill man inte gå på långpromenad med, så är det bara. Och detta eldprov klarade NXT60 Lounge med bravur. Jag har gått i (lite) snö, jag har gått på grus, på asfalt, har kryssat runt inne i stan och rullat ombord på bussar och på tunnelbanan. Och NXT60 har hela tiden varit en mycket trevlig kompanjon. Vagnen är lätt att styra, känns otroligt smidig och liten men är ändå stabil och absolut inte ranglig. Både hemma i hallen och i kollektivtrafiken har jag varit mycket glad i att handtaget kan vikas undan, och att chassit kan göras så kort när handtaget dessutom trycks hela vägen in. Min ettåring har från första promenaden sovit väldigt gott i NXT60 och allting kring att ha henne i vagnen har funkat mycket bra: sittdelen är lätt att vinkla, selen smidig att knäppa ihop och de olika modeller av åkpåsar jag har testat i sittdelen har alla funkat bra. Medt NXT60 har Emmaljunga i mina ögon lyckats med en modernisering av sin klassiska barnvagn och jag kommer bli mycket förvånad om inte NXT60 inom kort blir en vanlig syn ute på gatorna.


  10. Joolz Day2

    Skrivet måndag, 6 november, 2017 · 6 Kommentarer

    Recension av Joolz Day2
    Inköp: Ordinarie inköpspris för Day2 är cirka 9995 kr, då ingår både sitt- och liggdel. Vagnen jag kört är ett recensionsexemplar från Joolz.
    Tillbehör: Åkpåse, skötväska, regnskydd, myggnät, sommarsäte och mycket mer kan köpas till.
    Typ av vagn: Duovagn.

    Joolz Day2 kommer alltid vara en lite speciellt vagn för mig, då monteringen av denna vagn var vad som satte igång mitt förlossningsarbete. Mindre än fem timmar efter att det sista hjulet klickats på låg mitt fjärde barn i min famn. Och visst kan det inte bli mer rätt än när en barnvagnsnörds mest effektiva igångsättningsmetod visar sig vara vagnsmontering? I vilket fall som helst kan man nu enkelt lista ut att eftersom att min dotter hunnit bli nio månader gammal så har jag också hunnit köra Day2 i nio månader. Jag har samlat på mig många intryck och äntligen är jag redo att dela med mig av dem i recensionsform.

    Joolz är ännu ett holländskt märke som presterat mycket väl i babybranschen. Deras första modell hette Day och den har funnits i Sverige länge, men slog aldrig igenom på bred front. Kanske för att den hade en del typiska brister för ett märkes första barnvagnsmodell: kort sufflett, liten varukorg och andra mindre flexibla lösningar. Därför är det roligt att Day2 är en så otroligt genomtänkt barnvagn, med detaljer som genomgående känns både smarta och lyxiga, för det här är design av hög kvalitet.

    Day2 är en duovagn med separat liggdel och en ergonomisk sittdel. Maxvikten för liggdelen är som alltid 9 kg, sittdelen tar 15 kg. Day2 är 59 cm bred över bakhjulen. Vagnen är uppbyggd i form av ett chassi och en ram. Med en liten bebis så använder man ramen med liggdelsklädseln på, och den är lite halvknepig att montera om man inte har någon tidigare erfarenhet. Sen när barnet vuxit till sig så växlar man och fäster istället sittdelstyget på samma ram. Samma sufflett används hela tiden.

    Jag gillar verkligen Day2s liggdel. Det är lite svårt att sätta fingret på vad med den som är så charmigt, men den känns som ett hem på hjul. En liggdel jag själv skulle vilja ligga i. Jag körde den med min (fjärde…) vinterbebis så jag vet inget om nyfödda i värme, men får man barn på sommaren är den antagligen bara ännu mer att rekommendera. Suffletten på Day2 är inte så lång, men det ingår numera en avtagbar solskärm som ger ganska mycket bättre täckning (1). Utan skärmen skiner vårsolen rakt ned på barnets ansikte, mysigt ibland men knepigt när man vill att bebisen ska somna (2). Liggdelslocket har en dold dragkedja, som hamnar under lockets kant när den är igendragen (3). Det är snyggt men framför allt känns det himla praktiskt att det då blir svårt för smuts eller väta att leta sig igenom dragkedjan. Lockets kant har en bra stadga i sig, men vill man att den håller sin position även när det blåser så är det bara att fästa fast det med tryckknapparna på sufflettfästets insida (4). Lockets kant kan man positionera i ett lägre (5) och ett högre läge (6). Just det här att Joolz erbjuder så många möjligheter till att finjustera vagnen är något som jag verkligen uppskattar. Den kan verka som petitesser men ibland är det exakt vad man behöver.

    För alla sommarbebisar så kan Day2-liggdelen göras om till en riktigt luftig vilococoon. Liggdelslocket kan förstås tas bort helt, och suffletten kan öppnas upp baktill så att endast ett lager meshnät återstår. När man vill ha tyget nedfällt så hålls det snyggt på plats med en elastisk snodd i ett fäste som matchar bygel och handtag. Detta är dock vanliga funktioner. Det som utmärker vagnen är att även hela fronten av liggdelen kan vikas ned, och där bakom finns också meshtyg. Tänk vilken fantastisk ventilation det blir i vagnen då, även en riktigt varm sommardag. Som en bonus kan den vakna bebisen då ligga på mage och kika ut på omvärlden medan hen tränar nacken. Madrassen i liggdelen känns precis lagom mjuk och Joolz har även ett väldigt mysigt och praktiskt madrassöverdrag som sitter som ett smäck. Jag gillar också den lilla kanten runt huvudändan, ytterligare en detalj som bidrar till att Day2s liggdel känns så ombonad.

    Min bebis avskydde alla liggdelar intensivt, men hon avskydde Day2s liggdel minst. I den sov hon faktiskt två eller kanske tre gånger. Så det är inte så konstigt att den blev en favorit också hos mig. Jag gillar att liggdelen är högt placerad, jag behöver inte böja mig dubbel för att komma åt bebisen. Att liggdelslocket var så enkelt att finjustera och att det satt snyggt även när jag slarvat med att stänga igen dragkedjorna var ett extra plus. Suffletten fick godkänt men i mitt tycke skulle solskärmen har varit dubbelt så lång. För när vårsolen stod som högst så lyckades några små irriterande solstrålar alltid leta sig rätt in i bebisens ögon och det hade jag gärna sluppit.

    Så var det dags att byta till sittdel och den uppmärksamme noterar också att min solskärm fått sig ett nytt utseende. Skärmen är avtagbar med dragkedja och den på bilden är en skärm som (av en skrädderska) har klätts in i ett Estrid Ericson-tyg som heter Elefant, och som perfekt matchar Joolz blåa färg. Den skärmen blev jag så förtjust i att jag haft den på vagnen sen dess, men den är alltså funktionsmässigt identisk med Joolz solskärm i ordinarie utförande. Day2-sittdelen är som sagt ergonomisk, vilket innebär att hela sittdelen tiltas mellan de tre olika lägena: sittläge, viloläge och liggläge. Tyvärr krävs det två händer för att vinkla sittdelen, vilket gör mig lite besviken då jag tycker att enhandsfällning borde vara standard år 2017. Kanske får vi se en ny lösning på detta om Joolz en dag släpper en Day3?

    Speciellt märkligt blir det med tanke på att sittdelens sele är desto mer modern i sin konstruktion. Genom att man öppnar upp en dragkedja på baksidan av sittdelen så kan hela selen enkelt justeras i höjd, inget behov av att trä om remmar eller andra dylikt tidskrävande åtgärder. Fempunktsselen kan också mycket enkelt delas i fem separat remmar, så att sätta i sittdynor eller åkpåsar är snabbt gjort. Sedan gör de små magneterna i selspännet att de olika delarna enkelt klickar ihop igen. Jag ska erkänna att ibland tar det mig två försöka att träffa rätt när selen ska knäppas ihop, av någon anledning siktar jag ofta lite för högt. Men det är nog snarare mig än selen det är fel på skulle jag säga.

    Bygeln är också den precis vad man kan önska av en modern vagn. Den klickas enkelt upp på endera sida och viks sedan bort. Ett väldigt bra exempel på välfungerande swing away-bygel tycker jag.

    En ytterligare riktigt smart detalj på sittdelen är hur fotstödet kan växa med barnet. På undersidan av ramens fotända finns som en knapp man trycker in, medan man samtidigt drar fotstödet utåt. Stödet kan fästas i tre olika lägen: helt inskjutet, ett mellanläge och fullt utdraget. Skillnaden i längd är väldigt stor och som jag kommer visa på bild längre ned i recensionen så gör det märkbar skillnad när barn av olika storlek sitter i sittdelen. Det här är ytterligare en grej som gör att det märks hur mycket arbete som ligger bakom en vagn, och även om jag vet att många föredrar ett fotstöd med knäled så innebär ett sådant sällan samma möjlighet att låta sittdelen växa. På bilden ovan syns också den diskreta öppningen på baksidan av ryggstödet för att komma åt selen, samt ramens konstruktion där den möter chassit. Den runda knappen är den som ska tryckas in när sittdelen ska vinklas, den halvmåneformande är för att öppna upp bygeln och den rektangulära är för när ramen ska lossas från chassit.

    Sittdelen och liggdelen på Day2 delar som sagt samma sufflett och den går att positionera i ett flertal olika lägen. Med skärmen på går det aldrig att trycka in suffletten hela vägen. Antingen viks skärmen in och då blir det metallkanten som pekar utåt en aning (5) eller så lämnas skärmen utfälld och då är det den som utgör kanten runt sittdelens huvudända (6). I sittläge täcker suffletten mycket bra både fullt utfälld (2) och med solkepsen invikt (3). I vilo- och liggläge hade jag, precis som när vagnen hade liggdelen monterad, gärna sett att solkepsen förlängts med en decimeter eller så.

    Det som främst avgör hur lång användningstiden för en vagn är, förutom maxvikten om man vill hålla den strikt, hur rymlig sittdelen är. Joolz Day2 har en sittdel som ser ganska grund ut och visst, sittdjupet är inte något som direkt utmärker sig. Men min snart fyra år gamla son är ungefär en meter lång och väger omkring 15 kg, och han ryms riktigt bra. På bilden av honom ser man också att jag dragit ut fotstödet till max, vilket gör att hans fötter kan vila bekvämt på kanten utan att knäna behöver böja sig ovanligt mycket. För att vara en duovagn från födseln tycker jag att Day2 erbjudet ett väldigt bra sittutrymme. Men också min minsting sitter bekvämt. På bilden i mitten är fotstödet på kortaste läget och jag har Joolz egen åkpåse i sittdelen. Bygeln hamnar ganska högt upp, men hon tycker om att sitta och hålla i den och uppfattar man det som att den kommer för nära barnets ansikte så är det ju snabbt gjort att ta bort den helt. Den tredje bilden förställer min dotter när hon vid fyra månaders ålder fick sitta i Day2 för första gången. Då hade jag anpassat sittdelen för henne genom att sätta in Joolz eget tillbehör Baby Bodyguard. Det är en slags dyna med inbyggt nackstöd, som fyller upp sittdelen och ger den lilla bebisen bättre sittkomfort. Dynan är av luftigt meshnät, så sittdelen blir inte extra svettig av den.

    En av mina främsta tveksamheter kring Joolz Day2 var storleken på varukorgen. Jag hade många gånger sett gamla Joolz Day rulla förbi ute på stan och visste att den liggdelen knappt rymde något alls. Day2s liggdel såg inte så mycket större ut, var min initiala reaktion. Men faktum är att jag inte upplevt varukorgens storlek som något problem när jag faktiskt använt vagnen. Den har inte tillåtit packning i överflöd, något jag har benägenhet att ägna mig åt, men det nödvändigaste har rymts fint. Dock under förutsättning att jag hängt skötväskan på handtaget. Day2 har således fungerat både för en shoppingrunda inne i stan och för att handla middag med. Jag gillar också skarpt att varukorgens bakre kant är flexibel och kan tryckas ned. Det gör det enklare att packa både i och ur varukorgen.

    Ihopfällningen av Joolz Day2 är inte komplicerad. På handtaget finns två vita spärrar som ska pressas in (1), sedan trycker man ned de båda metallspärrarna (2) och viker handtaget nedåt. När chassit fällts ihop blir det riktigt kompakt (3) och är enkelt att lyfta upp och packa in i bilen. Vagnen kan inte fällas med liggdelen på. Day2 kan fällas med sittdelen på, men då ska den vara framåtvänd. Vagnen blir då betydligt större, så vill man ta upp så lite plats som möjligt i bilens bagageutrymme så skulle jag rekommendera att man tar sig de extra fem sekunder för att först lossa sittdelen och sedan packa sittdel och chassi separat.

    Det finns ingen anledning av vara rädd för punktering med Joolz Day2. Alla fyra hjul är nämligen punkteringsfria, men de är inte stumma för det utan de har faktiskt en luftkanal inuti vilket ändå ger ett visst stuns. Bakhjulen är stora och rejäla (5) medan framhjulen som kommer med vagnen är desto mindre (1). På asfalt eller enklare grusväg så funkar de små framhjulen bra men jag jublade högt när jag fick höra att Joolz sålde snurrbara vinterhjul (2) som ett tillbehör till Day2. Skillnaden i storlek är rejäl! Som bilen (3) visar så är terränghjulen mycket kraftigare och ska jag vara helt uppriktigt så kan jag inte se en enda anledning till varför man skulle föredra de mindre hjulen framför de större. De större tar terräng bättre men är precis lika smidiga på plana underlag. Framhjulen kan enkelt klickas av genom att man trycker in den vita knappen på dem (4). De kan även låsas i fast läge, och det kan man få till utan att använda handen. Den svarta plasten ovanpå framhjulsupphängningen är som en pedal som pressas in för att låsa och låsa upp hjulen.

    Är det något Joolz är bra på, så är det originaltillbehör. Har man ett behov av barnvagnsaccessoarer så kan man ge sig sjutton på att just den prylen man söker finns i Joolz sortiment. Allt ifrån rent estetiska produkter, såsom snygga barnvagnsfiltar, till väldigt praktiska, exempelvis vinterhjulen eller åkpåsen. Det enda tillbehöret jag kan komma på saknas för Day2 är en ståbräda, men jag har hört att Joolz har planer på att ta fram en sådan i framtiden. Collaget ovan visar hur solskärmen på suffletten är fäst med en inåtvänd dragkedja (1) samt hur åkpåsen är utformad för att sitta perfekt i sittdelen. För det gör den verkligen. Remmarna på åkpåsens bakstycke träs under sittdelens sittplatta och förhindrar då att åkpåsen glider nedåt när man sätter i barnet (2). Jag är mycket förtjust i Joolz åkpåse, inte bara för passformen i sittdelen utan för att den är mjuk och mysig. Jag använde även samma åkpåse i liggdelen, det blir väldigt mysigt för bebisen att ligga inbäddad i den. Åkpåsen kommer även komma i en varmar polar-variant, denna version är mer för höst och vår samt milda vinterdagar. Joolz skötväska är också intressant, den kommer med två plastfästen som klickas på handtaget, och sedan krokar man bara fäst skötväskan i fästena (3). Själva skötväskan är allt annat än ett hafsverk, den har många fack på insidan såväl som på utsidan och den tar mycket packning. Ofta är originalskötväskor som bäst halvdana enligt min erfarenhet, men Joolz skötväska utmärker sig och är så pass bra att jag även använt den ihop med andra barnvagnar. Dessutom alltid ett plus när man kan få skötväskan att helt perfekt matcha resten av vagnen.

    Det viktigaste av allt med en barnvagn, förutom att ens barn ska sitta eller ligga bekvämt och åka säkert, är körkänslan. En barnvagn införskaffar man för att promenera med och är den inte trevlig att rulla så känns det direkt som ett dåligt köp. Joolz Day2 ser ut som en stiligt designad stadsvagn men överraskade mig med en riktigt fin fjädring, faktiskt ett litet gung!, som jag inte trodde skulle finnas där. Med de små hjulen blir åkturen lite skakig över grusad asfalt men med de större vinterhjulen känns dylika ojämnheter knappt av. Handtaget är svagt kurvat och bekvämt att hålla i. Det har en teleskopled som kan höjas i många olika lägen. Det högsta läget är så pass upphöjt att det inte bara är den högt placerade sitt- och liggdelen som gör Day2 lämpligt för långa föräldrar, även handtagets höjd är perfekt för den som har långa barn eller bara tycker om att ta långa kliv. Day2 är mycket lättrullad och fixar även lite snö. När jag körde den i vintras hade dessutom terränghjulen inte kommit än så jag tror att jag kommande vinter kommer gilla den ännu mer. Och visst kallas hjulen för terränghjul och nog fixar de lite terräng men ska man dagligen gå på skogspromenader skulle jag nog inte välja Day2 ändå. Men kör man ibland i elljusspåren och ibland i city, då tycker jag att Day2 är en väldigt bra allround vagn. På buss och tunnelbana har det också varit enkelt att få vagnen kompakt, då handtaget kan tryckas in relativt långt.

    Jag har hört andra kritisera Day2 för att kännas instabil med sittdel på. Det har jag aldrig upplevt, och då har jag ändå bara kört den med ett litet och ganska lätt barn i. Men visst, generellt är ju högre vagnar lite mer instabila, en låg tyngdpunkt ger alltid bättre balans. Men att man alltid ska hålla i vagnen på bussen, aldrig belasta handtaget med för mycket tyngd och aldrig låta barnet sitta i sittdelen utan att vara fastspänd gäller ju alltid, oavsett märke.

    En anledning till att den här recensionen fått bida sin tid i nio månader är nog för att jag delvis trodde att Day2 skulle vara ännu en vagn jag kör ett tag och sedan skriver om, men att den inte skulle vara något jag fastnade för personligen. Men redan med liggdelen så såg jag alltid fram emot när det var Day2 som skulle med ut på dagens äventyr och den härliga känslan har inte avtagit efter att jag monterat på sittdelen. Det finns några svagheter. Jag skulle gärna kunna vinkla sittdelen med en hand och kunna fälla vagnen smidigt med sittdelen bakåtvänd, så som jag alltid kör den. Jag förstår inte heller varför man lägger till en snygg solskärm för att förlänga suffltten men ändå gör den förhållandevis kort? Men dessa nackdelar till trots så är det här en bra vagn med en riktigt fin körkänsla och rull. Detta är utan tvekan den bästa modell som hittills rullat ut från Joolz fabrik. Det gör mig också extra nyfiken på kommande släpp från märket, för om Day2 är såhär bra – hur ska det då bli när det blir bättre?


    Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

    Köp Joolz Day 2 och tillbehör hos: Lekmer
    Köp Joolz Day 2 och tillbehör hos: Babyland