1. Joolz Day2

    Skrivet måndag, 6 november, 2017 · 2 Kommentarer

    Recension av Joolz Day2
    Inköp: Ordinarie inköpspris för Day2 är cirka 9995 kr, då ingår både sitt- och liggdel. Vagnen jag kört är ett recensionsexemplar från Joolz.
    Tillbehör: Åkpåse, skötväska, regnskydd, myggnät, sommarsäte och mycket mer kan köpas till.
    Typ av vagn: Duovagn.

    Joolz Day2 kommer alltid vara en lite speciellt vagn för mig, då monteringen av denna vagn var vad som satte igång mitt förlossningsarbete. Mindre än fem timmar efter att det sista hjulet klickats på låg mitt fjärde barn i min famn. Och visst kan det inte bli mer rätt än när en barnvagnsnörds mest effektiva igångsättningsmetod visar sig vara vagnsmontering? I vilket fall som helst kan man nu enkelt lista ut att eftersom att min dotter hunnit bli nio månader gammal så har jag också hunnit köra Day2 i nio månader. Jag har samlat på mig många intryck och äntligen är jag redo att dela med mig av dem i recensionsform.

    Joolz är ännu ett holländskt märke som presterat mycket väl i babybranschen. Deras första modell hette Day och den har funnits i Sverige länge, men slog aldrig igenom på bred front. Kanske för att den hade en del typiska brister för ett märkes första barnvagnsmodell: kort sufflett, liten varukorg och andra mindre flexibla lösningar. Därför är det roligt att Day2 är en så otroligt genomtänkt barnvagn, med detaljer som genomgående känns både smarta och lyxiga, för det här är design av hög kvalitet.

    Day2 är en duovagn med separat liggdel och en ergonomisk sittdel. Maxvikten för liggdelen är som alltid 9 kg, sittdelen tar 15 kg. Day2 är 59 cm bred över bakhjulen. Vagnen är uppbyggd i form av ett chassi och en ram. Med en liten bebis så använder man ramen med liggdelsklädseln på, och den är lite halvknepig att montera om man inte har någon tidigare erfarenhet. Sen när barnet vuxit till sig så växlar man och fäster istället sittdelstyget på samma ram. Samma sufflett används hela tiden.

    Jag gillar verkligen Day2s liggdel. Det är lite svårt att sätta fingret på vad med den som är så charmigt, men den känns som ett hem på hjul. En liggdel jag själv skulle vilja ligga i. Jag körde den med min (fjärde…) vinterbebis så jag vet inget om nyfödda i värme, men får man barn på sommaren är den antagligen bara ännu mer att rekommendera. Suffletten på Day2 är inte så lång, men det ingår numera en avtagbar solskärm som ger ganska mycket bättre täckning (1). Utan skärmen skiner vårsolen rakt ned på barnets ansikte, mysigt ibland men knepigt när man vill att bebisen ska somna (2). Liggdelslocket har en dold dragkedja, som hamnar under lockets kant när den är igendragen (3). Det är snyggt men framför allt känns det himla praktiskt att det då blir svårt för smuts eller väta att leta sig igenom dragkedjan. Lockets kant har en bra stadga i sig, men vill man att den håller sin position även när det blåser så är det bara att fästa fast det med tryckknapparna på sufflettfästets insida (4). Lockets kant kan man positionera i ett lägre (5) och ett högre läge (6). Just det här att Joolz erbjuder så många möjligheter till att finjustera vagnen är något som jag verkligen uppskattar. Den kan verka som petitesser men ibland är det exakt vad man behöver.

    För alla sommarbebisar så kan Day2-liggdelen göras om till en riktigt luftig vilococoon. Liggdelslocket kan förstås tas bort helt, och suffletten kan öppnas upp baktill så att endast ett lager meshnät återstår. När man vill ha tyget nedfällt så hålls det snyggt på plats med en elastisk snodd i ett fäste som matchar bygel och handtag. Detta är dock vanliga funktioner. Det som utmärker vagnen är att även hela fronten av liggdelen kan vikas ned, och där bakom finns också meshtyg. Tänk vilken fantastisk ventilation det blir i vagnen då, även en riktigt varm sommardag. Som en bonus kan den vakna bebisen då ligga på mage och kika ut på omvärlden medan hen tränar nacken. Madrassen i liggdelen känns precis lagom mjuk och Joolz har även ett väldigt mysigt och praktiskt madrassöverdrag som sitter som ett smäck. Jag gillar också den lilla kanten runt huvudändan, ytterligare en detalj som bidrar till att Day2s liggdel känns så ombonad.

    Min bebis avskydde alla liggdelar intensivt, men hon avskydde Day2s liggdel minst. I den sov hon faktiskt två eller kanske tre gånger. Så det är inte så konstigt att den blev en favorit också hos mig. Jag gillar att liggdelen är högt placerad, jag behöver inte böja mig dubbel för att komma åt bebisen. Att liggdelslocket var så enkelt att finjustera och att det satt snyggt även när jag slarvat med att stänga igen dragkedjorna var ett extra plus. Suffletten fick godkänt men i mitt tycke skulle solskärmen har varit dubbelt så lång. För när vårsolen stod som högst så lyckades några små irriterande solstrålar alltid leta sig rätt in i bebisens ögon och det hade jag gärna sluppit.

    Så var det dags att byta till sittdel och den uppmärksamme noterar också att min solskärm fått sig ett nytt utseende. Skärmen är avtagbar med dragkedja och den på bilden är en skärm som (av en skrädderska) har klätts in i ett Estrid Ericson-tyg som heter Elefant, och som perfekt matchar Joolz blåa färg. Den skärmen blev jag så förtjust i att jag haft den på vagnen sen dess, men den är alltså funktionsmässigt identisk med Joolz solskärm i ordinarie utförande. Day2-sittdelen är som sagt ergonomisk, vilket innebär att hela sittdelen tiltas mellan de tre olika lägena: sittläge, viloläge och liggläge. Tyvärr krävs det två händer för att vinkla sittdelen, vilket gör mig lite besviken då jag tycker att enhandsfällning borde vara standard år 2017. Kanske får vi se en ny lösning på detta om Joolz en dag släpper en Day3?

    Speciellt märkligt blir det med tanke på att sittdelens sele är desto mer modern i sin konstruktion. Genom att man öppnar upp en dragkedja på baksidan av sittdelen så kan hela selen enkelt justeras i höjd, inget behov av att trä om remmar eller andra dylikt tidskrävande åtgärder. Fempunktsselen kan också mycket enkelt delas i fem separat remmar, så att sätta i sittdynor eller åkpåsar är snabbt gjort. Sedan gör de små magneterna i selspännet att de olika delarna enkelt klickar ihop igen. Jag ska erkänna att ibland tar det mig två försöka att träffa rätt när selen ska knäppas ihop, av någon anledning siktar jag ofta lite för högt. Men det är nog snarare mig än selen det är fel på skulle jag säga.

    Bygeln är också den precis vad man kan önska av en modern vagn. Den klickas enkelt upp på endera sida och viks sedan bort. Ett väldigt bra exempel på välfungerande swing away-bygel tycker jag.

    En ytterligare riktigt smart detalj på sittdelen är hur fotstödet kan växa med barnet. På undersidan av ramens fotända finns som en knapp man trycker in, medan man samtidigt drar fotstödet utåt. Stödet kan fästas i tre olika lägen: helt inskjutet, ett mellanläge och fullt utdraget. Skillnaden i längd är väldigt stor och som jag kommer visa på bild längre ned i recensionen så gör det märkbar skillnad när barn av olika storlek sitter i sittdelen. Det här är ytterligare en grej som gör att det märks hur mycket arbete som ligger bakom en vagn, och även om jag vet att många föredrar ett fotstöd med knäled så innebär ett sådant sällan samma möjlighet att låta sittdelen växa. På bilden ovan syns också den diskreta öppningen på baksidan av ryggstödet för att komma åt selen, samt ramens konstruktion där den möter chassit. Den runda knappen är den som ska tryckas in när sittdelen ska vinklas, den halvmåneformande är för att öppna upp bygeln och den rektangulära är för när ramen ska lossas från chassit.

    Sittdelen och liggdelen på Day2 delar som sagt samma sufflett och den går att positionera i ett flertal olika lägen. Med skärmen på går det aldrig att trycka in suffletten hela vägen. Antingen viks skärmen in och då blir det metallkanten som pekar utåt en aning (5) eller så lämnas skärmen utfälld och då är det den som utgör kanten runt sittdelens huvudända (6). I sittläge täcker suffletten mycket bra både fullt utfälld (2) och med solkepsen invikt (3). I vilo- och liggläge hade jag, precis som när vagnen hade liggdelen monterad, gärna sett att solkepsen förlängts med en decimeter eller så.

    Det som främst avgör hur lång användningstiden för en vagn är, förutom maxvikten om man vill hålla den strikt, hur rymlig sittdelen är. Joolz Day2 har en sittdel som ser ganska grund ut och visst, sittdjupet är inte något som direkt utmärker sig. Men min snart fyra år gamla son är ungefär en meter lång och väger omkring 15 kg, och han ryms riktigt bra. På bilden av honom ser man också att jag dragit ut fotstödet till max, vilket gör att hans fötter kan vila bekvämt på kanten utan att knäna behöver böja sig ovanligt mycket. För att vara en duovagn från födseln tycker jag att Day2 erbjudet ett väldigt bra sittutrymme. Men också min minsting sitter bekvämt. På bilden i mitten är fotstödet på kortaste läget och jag har Joolz egen åkpåse i sittdelen. Bygeln hamnar ganska högt upp, men hon tycker om att sitta och hålla i den och uppfattar man det som att den kommer för nära barnets ansikte så är det ju snabbt gjort att ta bort den helt. Den tredje bilden förställer min dotter när hon vid fyra månaders ålder fick sitta i Day2 för första gången. Då hade jag anpassat sittdelen för henne genom att sätta in Joolz eget tillbehör Baby Bodyguard. Det är en slags dyna med inbyggt nackstöd, som fyller upp sittdelen och ger den lilla bebisen bättre sittkomfort. Dynan är av luftigt meshnät, så sittdelen blir inte extra svettig av den.

    En av mina främsta tveksamheter kring Joolz Day2 var storleken på varukorgen. Jag hade många gånger sett gamla Joolz Day rulla förbi ute på stan och visste att den liggdelen knappt rymde något alls. Day2s liggdel såg inte så mycket större ut, var min initiala reaktion. Men faktum är att jag inte upplevt varukorgens storlek som något problem när jag faktiskt använt vagnen. Den har inte tillåtit packning i överflöd, något jag har benägenhet att ägna mig åt, men det nödvändigaste har rymts fint. Dock under förutsättning att jag hängt skötväskan på handtaget. Day2 har således fungerat både för en shoppingrunda inne i stan och för att handla middag med. Jag gillar också skarpt att varukorgens bakre kant är flexibel och kan tryckas ned. Det gör det enklare att packa både i och ur varukorgen.

    Ihopfällningen av Joolz Day2 är inte komplicerad. På handtaget finns två vita spärrar som ska pressas in (1), sedan trycker man ned de båda metallspärrarna (2) och viker handtaget nedåt. När chassit fällts ihop blir det riktigt kompakt (3) och är enkelt att lyfta upp och packa in i bilen. Vagnen kan inte fällas med liggdelen på. Day2 kan fällas med sittdelen på, men då ska den vara framåtvänd. Vagnen blir då betydligt större, så vill man ta upp så lite plats som möjligt i bilens bagageutrymme så skulle jag rekommendera att man tar sig de extra fem sekunder för att först lossa sittdelen och sedan packa sittdel och chassi separat.

    Det finns ingen anledning av vara rädd för punktering med Joolz Day2. Alla fyra hjul är nämligen punkteringsfria, men de är inte stumma för det utan de har faktiskt en luftkanal inuti vilket ändå ger ett visst stuns. Bakhjulen är stora och rejäla (5) medan framhjulen som kommer med vagnen är desto mindre (1). På asfalt eller enklare grusväg så funkar de små framhjulen bra men jag jublade högt när jag fick höra att Joolz sålde snurrbara vinterhjul (2) som ett tillbehör till Day2. Skillnaden i storlek är rejäl! Som bilen (3) visar så är terränghjulen mycket kraftigare och ska jag vara helt uppriktigt så kan jag inte se en enda anledning till varför man skulle föredra de mindre hjulen framför de större. De större tar terräng bättre men är precis lika smidiga på plana underlag. Framhjulen kan enkelt klickas av genom att man trycker in den vita knappen på dem (4). De kan även låsas i fast läge, och det kan man få till utan att använda handen. Den svarta plasten ovanpå framhjulsupphängningen är som en pedal som pressas in för att låsa och låsa upp hjulen.

    Är det något Joolz är bra på, så är det originaltillbehör. Har man ett behov av barnvagnsaccessoarer så kan man ge sig sjutton på att just den prylen man söker finns i Joolz sortiment. Allt ifrån rent estetiska produkter, såsom snygga barnvagnsfiltar, till väldigt praktiska, exempelvis vinterhjulen eller åkpåsen. Det enda tillbehöret jag kan komma på saknas för Day2 är en ståbräda, men jag har hört att Joolz har planer på att ta fram en sådan i framtiden. Collaget ovan visar hur solskärmen på suffletten är fäst med en inåtvänd dragkedja (1) samt hur åkpåsen är utformad för att sitta perfekt i sittdelen. För det gör den verkligen. Remmarna på åkpåsens bakstycke träs under sittdelens sittplatta och förhindrar då att åkpåsen glider nedåt när man sätter i barnet (2). Jag är mycket förtjust i Joolz åkpåse, inte bara för passformen i sittdelen utan för att den är mjuk och mysig. Jag använde även samma åkpåse i liggdelen, det blir väldigt mysigt för bebisen att ligga inbäddad i den. Åkpåsen kommer även komma i en varmar polar-variant, denna version är mer för höst och vår samt milda vinterdagar. Joolz skötväska är också intressant, den kommer med två plastfästen som klickas på handtaget, och sedan krokar man bara fäst skötväskan i fästena (3). Själva skötväskan är allt annat än ett hafsverk, den har många fack på insidan såväl som på utsidan och den tar mycket packning. Ofta är originalskötväskor som bäst halvdana enligt min erfarenhet, men Joolz skötväska utmärker sig och är så pass bra att jag även använt den ihop med andra barnvagnar. Dessutom alltid ett plus när man kan få skötväskan att helt perfekt matcha resten av vagnen.

    Det viktigaste av allt med en barnvagn, förutom att ens barn ska sitta eller ligga bekvämt och åka säkert, är körkänslan. En barnvagn införskaffar man för att promenera med och är den inte trevlig att rulla så känns det direkt som ett dåligt köp. Joolz Day2 ser ut som en stiligt designad stadsvagn men överraskade mig med en riktigt fin fjädring, faktiskt ett litet gung!, som jag inte trodde skulle finnas där. Med de små hjulen blir åkturen lite skakig över grusad asfalt men med de större vinterhjulen känns dylika ojämnheter knappt av. Handtaget är svagt kurvat och bekvämt att hålla i. Det har en teleskopled som kan höjas i många olika lägen. Det högsta läget är så pass upphöjt att det inte bara är den högt placerade sitt- och liggdelen som gör Day2 lämpligt för långa föräldrar, även handtagets höjd är perfekt för den som har långa barn eller bara tycker om att ta långa kliv. Day2 är mycket lättrullad och fixar även lite snö. När jag körde den i vintras hade dessutom terränghjulen inte kommit än så jag tror att jag kommande vinter kommer gilla den ännu mer. Och visst kallas hjulen för terränghjul och nog fixar de lite terräng men ska man dagligen gå på skogspromenader skulle jag nog inte välja Day2 ändå. Men kör man ibland i elljusspåren och ibland i city, då tycker jag att Day2 är en väldigt bra allround vagn. På buss och tunnelbana har det också varit enkelt att få vagnen kompakt, då handtaget kan tryckas in relativt långt.

    Jag har hört andra kritisera Day2 för att kännas instabil med sittdel på. Det har jag aldrig upplevt, och då har jag ändå bara kört den med ett litet och ganska lätt barn i. Men visst, generellt är ju högre vagnar lite mer instabila, en låg tyngdpunkt ger alltid bättre balans. Men att man alltid ska hålla i vagnen på bussen, aldrig belasta handtaget med för mycket tyngd och aldrig låta barnet sitta i sittdelen utan att vara fastspänd gäller ju alltid, oavsett märke.

    En anledning till att den här recensionen fått bida sin tid i nio månader är nog för att jag delvis trodde att Day2 skulle vara ännu en vagn jag kör ett tag och sedan skriver om, men att den inte skulle vara något jag fastnade för personligen. Men redan med liggdelen så såg jag alltid fram emot när det var Day2 som skulle med ut på dagens äventyr och den härliga känslan har inte avtagit efter att jag monterat på sittdelen. Det finns några svagheter. Jag skulle gärna kunna vinkla sittdelen med en hand och kunna fälla vagnen smidigt med sittdelen bakåtvänd, så som jag alltid kör den. Jag förstår inte heller varför man lägger till en snygg solskärm för att förlänga suffltten men ändå gör den förhållandevis kort? Men dessa nackdelar till trots så är det här en bra vagn med en riktigt fin körkänsla och rull. Detta är utan tvekan den bästa modell som hittills rullat ut från Joolz fabrik. Det gör mig också extra nyfiken på kommande släpp från märket, för om Day2 är såhär bra – hur ska det då bli när det blir bättre?


  2. Nordic Crown Spin och Nordic Crown Race

    Skrivet tisdag, 25 juli, 2017 · 6 Kommentarer

    Recension av Nordic Crown Spin
    Inköp: Ordinarie inköpspris för NC Spin är cirka 2995 kr. Vagnen jag kört är ett recensionsexemplar från Nordic Crown.
    Tillbehör: Regnskydd, åkpåse och ratt (att fästa på bygeln) kan köpas till separat.
    Typ av vagn: Sittvagn, sulky.

    Nu ska jag länka till vad som för denna bloggs del får anses vara tidernas begynnelse, nämligen min recension av Brio Spin som jag publicerade här i november 2011. Min Brio Spin 2010 var den tredje vagnen jag ägde och jag beställde den i Brio Store på Norrlandsgatan innan de ens fått in ett visningsex. Det var nämligen en av de första sulkys med snurrbara framhjul som släpptes i Sverige och jag var så ivrig att få börja köra mitt äldsta barn i någon annat än vår klumpiga duovagn. Det var love at first sight och jag hann faktiskt med att en kortare period även äga en senare årsmodell av Spin. När Britax köpte upp Brio så la de hösten 2014 ner all tillverkning av bland annat sulkymodellerna, till mångas stora sorg. Men nu kan den ledsna minen bytas ut mot ett leende. Svenska Nordic Crown har köpt upp rättigheterna till flera av Brios gamla modeller och tillverkar dem nu under eget namn. Brio Sitty heter nu Nordic Crown Sporty och både Spin och Race har också fått nytt liv.

    Men det roliga är inte bara att en populär barnvagnsmodell har gjort comeback, utan att Nordic Crown tagit sig tid att förvalta Spin och utveckla vagnen vidare. Nordic Crown Spin har enligt mig förbättrats på precis alla de punkter som behövde bli bättre. Vagnen har fått en ny typ av klädsel, som känns både tålig men samtidigt bekväm att sitta på. Suffletten är längre och maxvikten har höjts, från 15 kg till 23 kg. Varukorgen är godkänd för 5 kgs belastning. Gamla Spin hade hjul som det fastnade grus i, men nya Nordic Crown Spin har fått PU-hjul som är både punkteringsfria och väldigt tåliga – absolut inga grusätare.

    Nordic Crown Spin är alltså en fast framåtvänd sulky. Ryggstödet kan ställas in i tre lägen. Ett upprätt sittläge, ett lutat viloläge och ett liggläge som är bra men har en svag lutning. Det är alltså inte ett plant liggläge i Spin men bra nog för att jag utan tvekan skulle kunna ha den som sovagn även till mindre barn så snart de är stora nog att sitta framåtvända. För att justera läget på ryggstödet så lyfter man det uppåt i övre kanten, man känner när spärren lossnar så att stödet kan fällas bakåt. I liggläget så är översta delen av ryggstödet lite uppvikt, som jag förstått det är tanken att det ska bli en kant som skyddar barnets huvud. Det gör också vagnen lite mer ombonad. Selen i sittdelen är en fempunktssele. På bilden är krokarna lösa, de ska sedan dras genom skåror i klädselns sidor och fästs i en metallring i chassit.

    Precis som gamla Spin har också ny Spin ett ställbart fotstöd, som antingen kan vara nedfällt eller ställs in vågrätt för att förlänga liggläget eller sittytan. Vagnen har en fast bygel men den är relativt högt placerad, så även lite större barn får plats med benen. Spin har också grenband, som sitter fast med tryckknapp. Fotbromsen är rejäl och löper längs med hela vagnens bakre stag. Det är inte den perfekta bromsen för en bar fot men den är enkel både att lägga i och lossa.

    Suffletten är enormt mycket bättre på Nordic Crowns version av Spin. Gamla Spin hade en sufflett som knappt täckte barnet när det satt upp, och det finns ingen tittlucka alls. På nya Spin finns en rejäl vädringslucka med meshnät, vilket verkligen är toppen sommartid eftersom att klädseln är ganska kompakt, vilket i sin tur är ett plus när det är kallt och blåsigt. Meshnätet släpper igenom luft och gör att man kan se om barnet sover eller är vaket. Luckan kan rullas ihop och fästas undan med en elastisk snodd. Hade jag fått ändra något på Nordic Crown Spins tittlucka så hade jag tagit bort kardborren för att hålla fast den och istället satt dit magnetlås. Kardborre låter, och om jag går med luckan stängd men vill se efter om mitt barn har somnat så vill jag inte då i samma veva vecka hen med ett ritschande ljud. Förhoppningsvis är detta något som enkelt kan ändras på kommande årsmodeller.

    Längst fram på suffletten finns en dragkedja och öppnar man upp den så upptäcker man en magnifik, inbyggd solkeps som utgörs av inte bara en utan två hela paneler tyg. Såhär ska en bra sufflett se ut! Med solkepsen helt utfälld så blir barnet skuggat ända ned till i höjd med bygeln, men suffletten sitter så pass högt att luft ändå kan komma in och cirkulera. Solskärmen är även så pass styv att det kan gå att ha den bara halv utvikt om man skulle vilja. Att packa in den igen och åter stänga ihop dragkedjan har inte varit besvärligt alls. Jag är otroligt nöjd med den här suffletten och hur den är konstruerad för att fylla ett syfte oavsett årstid.

    Varukorgen på Nordic Crown Spin är går bäst att komma åt rakt bakifrån, det är dock enklare när ryggstödet är i sittläge än när det är nedfällt till liggläge (1). Varukorgen är inte så stor men känns ändå ganska rymlig, jag har fått in en väldfylld matkasse och lite extra där under. Så den är stor nog för de vardagliga behoven. Alla hjul på Spin kan smidigt klickas av och på chassit. Framhjulen är snurrbara men plattan som sticker ut framtill kan pressas i läge så att de låser sig i fast läge (2). För att ta loss framhjulet så drar man ut en spärr på insidan av infästningen i chassit. Bakhjulen klickas loss lika enkelt och vagnen har när bilden togs rullat ett flertal gånger, ändå är bakhjulet bara lite dammigt (3). Inte ett enda gruskorn har fastnat. Nordic Crown Spin har ett ställbar teleskophandtag som kan justeras i flera olika lägen (4), med mer än en decimeters skillnad mellan högst och lägsta positionen. För att ändra höjd på handtaget trycker man in en rund knapp på vardera sida.

    Uppfälld är Spin 53 cm bred, vilket gör att den upplevs som en nätt och smidig sittvagn. När den fällas ihop förbli bredden densamma, och vagnen blir väldigt platt – men också ganska lång. Det är inget problem alls att lassa in Spin i ett normalstort bagageutrymme, och vagnen väger bara knappt 12 kg så särskilt tung är den inte heller. För att fälla vagnen så trycker man ihop de två spärrarna på båda sidorna av chassit, och sedan måste man hålla undan säkerhetsspärren på höger sida så att ihopfällningen kan fullföljas. Det är väldigt enkelt, när spärrarna pressats in så sker fällningen i princip av sig självt. Väl ihopfälld så låser sig chassit automatiskt. För att låsa upp det så drar man ut den runda metallspärren som syns nederst i collaget ovan. Sen är det bara att lyfta tag i handtaget och dra upp det. På mellanbilden är Nordic Crown Spin fälld med ryggstöd i liggläge. Vill man göra vagnen något kortare så går det även att vinkla upp ryggstödet till sittläge.

    Senast jag körde Brio Spin var åtminstone fyra år tillbaka i tiden, men jag mindes körkänslan som enkel och positiv. Precis så känns även Nordic Crown Spin. Handtaget kan justeras upp till en höjd som passar mig perfekt. Jag använder nästan alltid högsta läget på alla vagnar, men på Spin är det något för högt för min smak. Vagnen torde alltså fungera bra även för längre föräldrar. Det finns mycket mer fjädring i chassit än vad man kan tro, vilket bjuder på ett härligt gung och en väldigt mjuk körning över ojämnheter och trottoarkanter. Rullet är också det väldigt bra och det gäller även när 14 kg barn sitter i sittdelen. Min 3,5-åring är strax under meter lång och sitter riktigt bra i vagnen. Fotstödet är den del som barnet växer ut först, men i mitt falls så skulle barnet kunna ha fötterna vilandes på dess kant (den är dock ganska grund) men han tycker det är skönare, eller roligare, att låta dem dingla. Ryggstödet passar honom väldigt bra i längd och under suffletten finns det väldigt mycket utrymme kvar. Dessutom kan sufflettfästena skjutas uppåt på chassit, vilket gör att det blir extra mycket space i sittdelen. Skillnaden mellan suffletten i de olika lägen syns på bilderna till vänster i collaget ovan – högsta läget överst och lägsta läget underst. Min treåring har gillat att åka i vagnen lika mycket som jag gillar att köra den.

    Som jag inledde denna recension kan jag också avsluta den. Allt jag gillade med Brio Spin finns kvar hos Nordic Crown Spin, och allt jag inte tyckte så mycket om har förbättrats avsevärt. Om tanken på en klassisk sulky lockar så tycker jag att denna förbättrade Spin är en av de bästa på marknaden just nu. Får en barnvagnsnörd drömma fritt skulle jag önska att det gick att köpa till ett kit med lufthjul för ännu bättre terrängegenskaper, men som det är nu så funkar Spin riktigt bra även på lite ojämnheter och den borde fixa snö likvärdigt eller en aning bättre än sin föregångare. Den höga maxvikten och därmed den långa användnigngstiden gör ju dessutom detta till ett väldigt bra alternativ som sista vagn för ett större barn som kanske mest åker till och från förskolan eller vilar benen ibland på väg hem från utflykten.

    Känner man att allt det jag precis skrev om Spin låter bra men att swivelhjulen känns lite små och mesiga, dock ska man istället ta sig en titt på kusinen Nordic Crown Race. Allt jag skrev om Spin ovan stämmer också på in på Race – suffletten, maxvikten, ihopfällning, liggläget och så vidare. Den enda skillnaden är att chassit ser annorlunda ut framtill och att den istället för rörliga framhjul har fasta framhjul, lika stora som bakhjulen. Faktiskt identiska med bakhjulen, alla fyra hjul kommer med bromskuggar så man kan sätta hjulen på chassit som man vill. Skillnaden blir körkänslan och vagnens framkomlighet. Race kommer utan tvekan bättre fram i terräng av olika slag. Men istället för att kunna svänga med en hand så måste man vid snäva svängar häva handtaget något för att byta riktning. Hur mycket tryck som krävs beror delvis på hur tungt barnet i vagnen är. Jag personligen är inget stort fan av fasta framhjul men jag bor i stan och har inte samma behov av att kunna ta mig fram i skog och mark som den som bor mer ute på landet. Återigen så tror jag att alla som gillade Brio Race kommer finna att Nordic Crown Race är allt dess föregångare var men samtidigt mycket bättre.

    Det är roligt att se hur Nordic Crown har plockat upp dessa gamla barnvagnsmodeller och gett dem nytt liv. Det ska bli spännande att se hur den framtida produktutvecklingen ser ut och vilka andra modeller som kommer ges en andra chans att rulla gatorna fram på nytt.


  3. Baby Jogger City Mini GT

    Skrivet onsdag, 12 juli, 2017 · 13 Kommentarer

    Recension av Baby Jogger City Mini GT
    Inköp: Ordinarie inköpspris för City Mini GT är cirka 5000 kr med ordinarepris varierar mycket. Vagnen jag kört är ett recensionsexemplar från Baby Jogger.
    Tillbehör: Bygel, lek/matbricka, regnskydd, åkpåse, kylväska och annat finns att köpa till.
    Typ av vagn: Sittvagn.

    När jag recenserar en vagn vill jag alltid kunna ta så mycket tid på mig som vagnen kräver. Visst. Efter att ha kört fler än 120 stycken vagnar så får jag ett intryck av en barnvagn ganska snabbt och ofta stämmer det bra. Därför klämmer jag ibland in minirecensioner på bloggen, när jag vet att många snabbt vill kunna läsa om en vagn och när det jag snappar upp på en vecka är tillräckligt för att kunna säga en del om vad modellen går för. Men ska man verkligen kunna bedöma hur bra en barnvagn är så ska man ju egentligen köra den i flera år, med flera barn och sen gärna låta den gå vidare till någon annan. För en bra vagn ska i mitt tycke ha flera liv och kunna serva flera familjer under sin år av rullande. Denna Baby Jogger City Mini GT la jag först händerna på 2015 och nu, nästan två år senare, kommer recensionen. Modellen är knappast någon nyhet. GT har funnits länge och givetvis uppdaterats genom åren, både vad gäller funktioner och utseende. De senaste årsmodellerna har dock mest skiljts åt vad gäller utbud av färger. Men en svart vagn är alltid en svart vagn, talesättet fungerar lika bra som för den lilla svarta klänningen. Och denna GT fick tillfälle att växa med mina barn. Jag visste egentligen redan innan vad jag skulle tycka om City Mini GT men nu när recensionen äntligen sätts på pränt så kan jag med duktigt med fakta i ryggen konstatera att det finns en anledning till att den här vagnen hängt med så länge. En anledning till att jag får drösvis med kommenterar om hur mycket andra älskat denna vagn så fort jag lägger upp en bild på GT. Och den anledningen är att Baby Jogger City Mini GT är en riktigt sittvagnsklassiker, nästan helt utan brister. När priset på vagnen i dagsläget dessutom är rejält pressat så blir GT otroligt prisvärd och en modell som alla som vill köpa en sittvagn eller sulky till sitt lite större barn borde överväga.

    Baby Jogger City Mini GT är en fast framåtvänd sittvagn med liggläge, lång sufflett, ställbart handtag, rejäla, skumfyllda hjul och rymlig sittdel. Maxvikten är hög. I Europa är GT testad enligt standard och därmed godkänd för 15 kgs belastning men Baby Joggers egna tester tillåter mer och maxvikten på andra kontinenter är 30 kg. När man hanterar City Mini GT så känner man ganska snabbt att det är en rejäl och stabil vagn som man verkligen vågar låta tyngre barn sitta i.

    Suffletten på City Mini GT är lång och fullt utdragen ger den väldigt bra skugga i vagnen, även när ryggstödet är nedfällt till liggläge. Suffletten har två tittluckor med klarplast i, och kan rullas ihop och fästas undan om man vill kunna ha ständig överblick över barnet. Materialet på klädseln är glansigt och det är nog en smaksak vad man tycker om det. Jag anser att det är ett plus när sittvagnar för äldre barn har en klädsel av ett mer tåligt material. City Mini GT är väldigt enkelt att snabbt få ren igen om den utsatts för matspill eller smutsiga skor. Samtidigt blir tyget lite halkigt och känns kanske inte så jättemysigt att sitta med bar hud mot, åtminstone inte när det är varmt och svettigt. Min personliga åsikt är att det praktiska ändå väger över. Jag behöver aldrig få hjärtat i halsgropen om en hel mjukglass skulle mosas in i sittdelen, det gegget är snabbt avsköljt och bortglömt. Väldigt praktiskt. Baby Jogger City Mini GT har en fempunktsele som är lätt att justera i längd. Vagnen har inte ställbart fotstöd utan en inbyggd kant framtill på sittdelen. Idag finns dock separat fotstöd att köpa till som är väldigt smarta, och som skapar en längre, plan liggyta vilket är bra om man har ett barn som ska sova i vagnen.

    Vill man använda City Mini GT med bygel (1) så fästs den på bägge sidor av sittdelen. Bygeln kan vinklas men den är inte en swing away. När barnet ska sätta sig i vagnen får man alltså antingen lyfta i det över bygeln, eller ta bort bygeln helt först. Den bricka som finns för GT är dock av swing away-modellen. I det övre fästet sitter suffletten fäst. Det är fascinerade hur många av min favoritegenskaper hos en barnvagn som GT har lyckats klämma in – och en sådan är den rymliga varukorgen (2). Visst är den lite knepigare att komma åt om man har ryggstödet maximalt nedfällt, men varukorgens sidor är mjuka så enstaka föremål kan även packas in från kanterna. Varukorgen har mjuk botten och är inte den bästa om man ska packa många tunga matvaror men jag har testat den hårt och den tål mer än det ser ut. Vill man främst kunna lägga in mjuka, otympliga saker – som hela familjens jackor när man går in i ett köpcentrum eller på ett museum – så är det en lätt match för GT.

    Det som främst utmärker City Mini GT från de andra av Baby Joggers mindre sittvagnar är, förutom att den har något större sittdel, förstås de namngivande GT-hjulen (4). Dessa hjul är skumfyllda och det gör att de fixar grusväg och lite terräng betydligt bättre än vanliga plasthjul. Och det helt utan risk för punktering. Framhjulet kan låsas i fast läge (3) och alla hjul är väldigt enkla att klicka av om man snabbt vill göra vagnen riktigt liten när den fälls ihop. Foamhjul som dessa är också bra för att det inte kan fastna grus i dem, så även om vagnen använts flitigt i många år så börjar den inte rassla från däcken.

    Ryggstödet på City Mini GT fälls steglöst ned till ett så gott som plant liggläge. Att fälla ned det görs enkelt med en hand, när det ska fällas upp igen så tycker jag man behöver använda båda händerna för att det ska gå smidigt. Ett vanligt klagomål på GT är att ryggstödet är lite tillbakalutat även i sittläge och det stämmer. Det finns knep för att trycka fram ryggplattan lite till om man upplever att barnet irriteras av detta. På baksidan av ryggstödet finns en nätficka för ytterligare förvaring av sånt man vill ha nära till hands när man kör vagnen. City Mini GT kan nog med sitt material och sin långa sufflett uppfattas som lite svettigt, men när man har ryggstödet i liggläge så går det att ta bort tyget i huvudändan. Det kan rullas upp och under finns då ett lager meshnät. Det gör att man kan ha vagnen stående i skuggan med suffletten fullt utdragen och ändå få en riktigt bra luftgenomströmning.

    En annan bra funktion hos GT, som de andra City Mini-modellerna från Baby Jogger inte har, är det ställbara handtaget. Tack vare knäleden kan handtaget vinklas i väldigt många olika lägen och även vikas in helt, så vagnen tar lite mindre plats på längden när den ska förvaras i hallen eller när man åker buss. Att handtaget kan vinklas gör också att det är mycket enklare att hitta en höjd som känns bekväm när vagnen körs, vilket är extra positivt om man är två föräldrar av olika längd som ska rulla vagnen.

    Ytterligare en bild på fästena för sufflett och bygel, här syns också den knapp som måste tryckas in (på båda sidor) när bygeln på City Mini GT ska vinklas (1). Under sätet hänger två korta, röda remmar med en delen av en tryckknapp (2). Dessa ska man fästa på knappen på utsidan av chassit när vagnen används, för att helt eliminera risken att vagnen ska kunna råka fällas ihop när barnet sitter i. Jag ska erkänna att jag väldigt ofta glömt bort att sätta fast dessa remmar när vagnen fällts upp och jag har också varit noga med att barnen aldrig fått leka med eller dra i ihopfällningsremmen. Men ska man vara korrekt ska man förstås alltid fästa dessa ordentligt. Ihopfällningsremmen sitter mitt i sittdelen, under barnets rumpa (3). När vagnen ska fällas ihop så lyfter man helt enkelt upp den i remmen – det går på ett kick och är en av de saker som gör att City Mini GT verkligen underlättar småbarnslivet med barnvagn! Vagnen har ingen fotbroms utan har istället en handbroms på höger sida av chassit (4). När bromsen ska låsas så drar man den bara bakåt tills den klickar fast. När det är dags att börja rulla igen så får man först se till att låsa den ljusgråa spärren på handbromsen (5) och sedan föra spaken framåt igen.

    Baby Jogger är ju kända för sin ihopfällning, även om vi numera kan se liknande funktion även på andra vagnar. Om jag förstått rätt var dock Baby Jogger först med detta och det var inte förrän deras patent gått ut som andra märken kunde ta efter. Kvarstår gör dock det faktum att det i princip inte blir enklare att fälla ihop en vagn än såhär. Ta ett rejält grepp om ihopfällningsremmen och lyft upp vagnen så viks den på mitten till ett paket. City Mini GT har ett lås som kan hålla den ihopfälld, vilket underlättar när vagnen ska lyftas upp eller bäras på.

    Den rymliga sittdelen gör att användningstiden för GT är lång. Ryggstödet är högt nog för att en normallång fyraåring ska sitta bra, en sexåring får också plats om det kniper – och får till och med rum med huvudet under suffletten. Det är imponerande. Maxvikten bidrar förstås också till den långa användningstiden och det kombinerat med hur mer utrymme som finns i sittdelen gör GT till ett väldigt bra väl av barnvagn som ska funka tills vagnsbehovet försvunnit helt. Det gör den också perfekt att ha som extravagn eller resevagn som främst ska användas av ett lite mindre barn men där det också finns ett storasyskon med i bilden som kanske behöver vila benen ibland.

    Nu har jag ju redan i första stycket i denna recension konstaterat hur mycket jag tycker om City Mini GT och vilken bra vagn det är, men jag tänkte avrunda med att applådera körkänslan och användbarheten. Visst är GT ganska bred över bakaxeln men det innebär också att den, trots att den är en trehjuling, är väldigt stabil. Jag vågar låta min treåring klättra i och ur vagnen utan att den känns som att den ens är nära att tippa. Ruller är också riktigt bra och tack vare hjulen är det inget problem att rulla på lite grusväg, över gräsmatta eller på andra ojämna underlag. I stadsmiljö känns GT mycket smidig att finmanövrera och i kollektivtrafiken är det ett plus att handtaget kan fällas in. Om jag fick drömma om någon slags uppdatering av vagnen så skulle jag byta ut klädseln mot den typ som finns på Baby Joggers vändbara modell Premier, och så skulle jag gärna se att det separata fotstödet blev inbyggt istället. I övrigt är Baby Jogger City Mini GT en riktig fullträff och något så unikt som en barnvagnsmodell som nästan oförändrad hållit sig på topp år efter åt. Bravo!


  4. Elodie Details Stockholm Stroller 3.0

    Skrivet fredag, 7 juli, 2017 · 2 Kommentarer

    Den första vagnen jag fick möjlighet att testa som ett recensionsexemplar var den första versionen av Elodie Details paraplyvagn Stockholm Stroller. Det var ett stort ögonblick för mig som barnvagnsbloggare och det gör att det känns lite extra roligt att jag nu har fått i förväg testa Elodie Details nya stolthet – Stockholm Stroller 3.0! ED har jobbat med uppdateringarna länge, jag fick höra en del redan för ett år sedan och det är alltid spännande när man på avstånd kan få följa med i processen. Själv fick jag tillgång till Elodie Details Stockholm Stroller 3.0 redan i slutet av april och har hunnit köra den på olika väglag och under olika förutsättningar.

    Elodie Details Stockholm Stroller 3.0 släpps nu i juli månad och kommer finnas i tre färger – Powder Pink, Graphic Devotion och Pretty Petrol, den senare är färgen på vagnen jag fått testa. Måtten för vagnen ihopfälld är 118 x 28 x 33 cm och uppfälld mäter den 120 x 50 x 64 cm. Priset ligger på 2999 kr.

    I grund och botten bygger 3.0 på samma grund som den äldre Stockholm Stroller, men av uppdateringar är det ju utan tvekan en som står för den största skillnaden: de enkla framhjulen. Att paraplyvagnar har dubbla framhjul har länge varit en regel och anledningen till detta är för att de dubbla hjulen ska göra denna relativt lilla modell av barnvagn mer stabil. Men nackdelen med dubbla framhjul är att de i mitt tycke, och det är nog många som håller med mig, påverkar körkänslan till det sämre. Det gör vagnen mer rappig i styrningen och gör den också trögare att svänga. Jag minns hur Stockholm Stroller kändes när jag körde den för fem år sedan och skillnaden mellan den upplevelsen och hur Stockholm Stroller 3.0 känns att köra nu är distinkt. Stockholm Stroller 3.0 gick faktiskt bra att köra med en hand, trots ett barn på 3,5 år och 14 kg i sittdelen, och vagnen var mycket mer lättstyrd i alla lägen. Jag som i allmänhet är en paralyvagnsskeptiker tyckte att det inte alls var så oävet att promenera med den här vagnen och det säger en del.

    Stockholm Stroller 3.0 är alltså en fast framåtvänd sittvagn, med ett ryggstöd som kan vinklas i flera steg ned till ett fullt liggläge. Även fotstödet är ställbart. Vagnen har delat handtag och fotbroms. Suffletten har solskyddsfaktor 50 och är förlängningsbar samt utrustad med magnetlås. På baksidan av vagnens ryggstöd finns en liten förvaringsficka. Med Stockholm Stroller 3.0 ingår en Travel Bag, i form av en tygkasse som kan dras ihop med en dragsko. Bra att ha vid resa och även om vagnen ska förvaras, exempelvis om man inte vill att den blir smutsig. Det kommer finnas två nya tillbehör till vagnen. Deös en mugghållare och dels en bygel. Jag fick med mugghållaren att testa, den klickas direkt på chassit och kan alltså tas loss om man inte vill använda den. Bygeln har jag sett och känt på, det är en mjukare modell som kläms fast runt vagnens ram. Den är universell och kan alltså även gå att använda på andra barnvagnsmodeller.

    Eftersom att jag vet att frågan kommer komma så svarar jag på den direkt: ja, den nya versionen är mycket bättre den äldre. Elodie Details har gjort precis de uppdateringarna som krävdes för att Stockholm Stroller 3.0 på nytt ska bli intressant på marknaden av sulkys och paraplyvagnar.


  5. Hauck King Air Plus

    Skrivet onsdag, 31 maj, 2017 · 0 Kommentarer

    Minirecension av Hauck King Air Plus
    Detta är ett recensionsexemplar av barnvagn från Jollyroom, vilka är återförsäljare av bland annat Haucks barnvagnar. Jag fick frågan av Jollyroom om att göra en minirecension av denna vagn och tyckte att det var intressant, med tanke på att utbudet av kompletta barnvagnar för ett lägre pris men ändå med schyssta funktioner inte är särskilt stort. De av King Air Plus egenskaper som jag tycker sticker ut är att den har fyra stora lufthjul, ett ställbar teleskophandtag och en vändbar sittdel med ett bra liggläge. Min normallånga treåringar, som är en knapp meter och har 98-104 i kläder, får plats. Ofta med vagnar i budgetklass är vagnen stor och klumpig men sittdelen väldigt liten, paradoxalt nog. Hauck anger själva att King Air Plus är 63 cm bred men jag får den till max 60,5 cm bred när jag mäter själv. Sittdelen har ett ryggstöd med en höjd på omkring 45 cm, det är dock med den medföljande, ganska tjocka sittdynan i.

    Hauck King Air Plus kommer i ett triopaket, med chassit förstås samt också sittdel, liggdel och babyskydd. Jag testar ju inte bilbarnstolar på bloggen men har som fyrbarnsmamma ganska mycket erfarenhet och jag skulle väl säga att detta babyskydd inte är något speciellt men inte heller verkar direkt dåligt. Efter att ha fäst det på chassit för fotografering kan jag konstatera att det väger ganska lite, att handtaget är enkelt att vinkla samt att spärren för att lossa babyskyddet från vagnen är seg i början men gav med sig efter några försök. Adaptrarna för att fästa babyskyddet på chassit ingår förstås de också.

    Liggdelen till Hauck King Air Plus har en liten tittlucka, solkeps på suffletten och inbyggt bärhandtag. I storlek känns liggdelen normal och den är ombonad, samt går att fälla ihop så den blir lite plattare. Egentligen inga konstigheter, även om jag alltid tyckt att det är lite märkligt med tittluckor i plast med inbyggt nät. För min del vill man antingen se in ordentligt – och då ska lyckan vara täckt med klarplast och bra om den har, som på denna vagn, ett tyglock som kan fällas över så det kan bli mörkt i vagnen. Eller så ska tittluckan också kunna vädra, och då ska den enbart vara täckt med nät. Kombinationen plast och nät begriper jag mig inte på, där skulle jag gärna se att Hauck i framtiden bestämmer sig för antingen det ena eller det andra.

    Sittdelen har ett ryggstöd som kan fällas ned i flera steg med hjälp av en ihoptryckbar spärr överst på baksidan. Men sen finns en möjlighet att förbättra liggläget ytterligare något genom att också lossa på remmen på undersidan av sittdelsryggen. Som bilderna till höger visar så får man då ned ryggstödets vinkel ett par grader till.

    Hauck King Air Plus har både sittdyna och fotsack som medföljande tillbehör (1). Ingår gör också en liten pump för lufthjulen. Personligen tillhör jag inte team fotsack, men sittdynan som medföljer har faktiskt en väldigt bra passform för sittdelen. Selen är enkel att ta isär så att sätta i dynan går på nolltid och det gör sittdelen lite mer ombonad, vilket är praktiskt när man precis bytt från liggdel. Varukorgen är inte den största och ganska grund i sin form (2). Men den rymmer en del och eftersom att den är så väldigt lätt att komma åt från flera håll så fungerar det bra att ställa in en hel matkasse om man skulle vilja. Hauck King Air Plus kan fällas ihop med sittdelen på, men sittdelen måste vara framåtvänd (3). Är den vänd bakåt blir det smidigare att ta loss sittdelen helt och fälla chassit separat. Storleksmässigt blir den helt godkänt kompakt och den låser sig automatiskt så den är enkel att lyfta in i bilen. Selen är en vanlig fempunktssele, som kan tas isär i flera delar och därför med spännas bara över höften om man skulle vilja (4). Kom ihåg att bilden är klickbar, så för en närbild på hur en treåring sitter är det bara att förstora upp collaget. Ryggstödet är högt nog och jag kan fälla ut suffletten utan att den slår i hans huvud. Fotstödet börjar dock bli på gränsen till för kort, men har man sittdelen framåtvänd kan fotstödet fällas in och barnet kan ha fötterna på chassit (5).

    Som vanligt är jag av åsikten att körkänslan är viktigast av allt med en vagn. En barnvagn är till för att rullas och är den trög, tung eller tråkig att promenera med så är den inget att ha. Faktum är att Hauck King Air Plus rullade bättre än jag trodde. De stora lufthjulen är verkligen ett rejält plus. Vagnen fick följa med på en promenad tvärs över naturreservatet där jag bor och det är både rötter och stenar och galet branta backa men det var inget problem för King Air Plus. Sittdelen är ganska hög, så man har barnet när sig men det gör också att tyngdpunkten hamnar högre. Vagnen känns dock stabil och inte särskilt svår att häva när det behövdes, även om det var enklare gjort när jag hade sittdelen vänd mot mig. Teleskophandtaget uppfattar jag som ganska högt, jag får det till cirka 98 cm mellan mark och handtag i lägsta läget och cirka 107 cm i högsta läget. Om det finns någon svagare punkt i körkänslan så är det att vagnen inte riktigt vänder på en femöring. Vid normal promenad tänker man inte på det men ska man göra en snäv sväng märks det av. Chassit har fjädring vid bakhjulen så att köra på grusväg känns inte stötigt.

    I allmänhet brukar jag vara skeptisk till 3 i 1-paket och ofta rekommendera att man köper mer kända märken begagnade istället. Men har man behov av både barnvagn och babyskydd och, med all rätt, känner sig skeptisk till att köpa babyskydd begagnat eller bara för symbolvärdet vill ha en helt ny vagn, då tycker jag att Hauck King Air Plus-paketet känns ganska prisvärt. Jag kan inte säga något om hållbarheten men allt som behövs för en trevlig barnvagnspromenad finns där i alla fall!


  6. Carena Visby

    Skrivet fredag, 14 april, 2017 · 20 Kommentarer

    Recension av Carena Visby
    Inköp: Ordinarie inköpspris för Carena Visby med två sittdelar och en liggdel är cirka 6000 kr. Vagnen jag kört är ett recensionsexemplar från Lekmer.
    Tillbehör: Matchande fotsacks samt överdrag för handtag och bygel i läderimitation ingår, regnskydd köps separat.
    Typ av vagn: Syskonvagn.

    Oräkneligt är det antal gånger jag fått frågan om jag kan tipsa om en syskonvagn med hög maxvikt och vändbara sittdelar men som ändå inte ska kosta skjortan. Och fram tills nu har jag varje gång behövt svara att tyvärr är det svårt att få in alla de tre egenskaperna i en och samma vagn. Men nu kommer Carena Visby och ändrar läget helt och hållet. Visby är en syskonvagn med individuellt vändbara sittdelar, en maxvikt på 25 kg per sittdel och inköpspris för vagnen ligger på under 6000 kr. Fortfarande mycket pengar men en summa som ligger på ungefär hälften av vad många andra syskonvagnar med liknande egenskaper har för pris. Självklart är Carena Visby ändå inte perfekt, för den perfekta vagnen existerar som sagt inte. Men är man ute efter att kunna se båda barnen och ta med dem på härliga barnvagnspromenader, då är Visby ett väldigt prisvärt alternativ. Carena som varumärke har tidigare hängt ihop med BRIO men ägs nu av Lekmer, som därmed också är enda återförsäljaren av Visby.

    I grundutförande säljs Visby med chassi och två sittdelar, men den finns också i paket med en eller två liggdelar. Liggdelen kan även köpas separat. Man kan fritt välja om man vill ha liggdelen på höger eller vänster sida av chassit (1) och den klickas fast lika enkelt som sittdelen. Liggdelslock i samma färg som klädseln ingår och fästs med två tryckknappar (2). Överlag lämnar Carena Visbys tryckknappar en del att önska. Vissa är lätta att fästa ihop och håller ihop bra, andra kräver väldigt mycket styrka och har ibland varit precis på gränsen för min förmåga. Men det kan vara en sådan sak som blir bättre med tid och användning. Insidan av Visbys liggdel är klädd i vitt (3) och självklart ingår en madrass. Liggdelen spänns ut med metallbågar precis som många andra märkens liggdelar, och det innebär också att den kan plattas till rejält vid resa eller förvaring. Liggdelens sufflett kan dras upp och ned i flera olika lägen utan att några knappar behöver tryckas in. På baksidan av suffletten finns en rejäl vädringslucka som kan rullas upp och hållas fast med ett elastiska band (4). När den är nedfälld sitter den stadigt med dragkedjor och kardborre. Suffletten har även en utfällbar solkeps med nät i sidorna, som ger ett väldigt bra solskydd inne i liggdelen (5). Vill man bära liggdelen så går det bra, på utsidan av dess långsidor finns förvaringsfickor och inuti dem hittar man bärremmar.

    Visbys sittdelar har ryggstöd som kan fällas ned till ett bra, men ej helt plant liggläge (1). Sittdelarna är alltså vanliga, inte ergonomiska. Ryggstödet justeras med ett slags handtag på baksidan, en metallbåge som dras upp så att stödet blir rörligt. Förutom liggläge kan det även ställas i viloläge (2) samt ett väldigt bra och upprätt sittläge (3). Handtaget för att vinkla ryggstödet kan också kärva lite, men det handlar nog mer om att hitta känslan för exakt hur det ska pressas in för att spärrarna inuti ryggstödet ska lossa. Ryggstödet mäter jag till cirka 50 cm högt och när det är uppfällt kan man välja att pressa tillbaka sufflettyget för att få mer utrymme för barnets huvud (4). Selen har vaddering på axelremmarna och den kan enkelt delas i fem separata remmar (5).

    Suffletten på Carena Visbys sittdelar är riktigt bra, det är knappt att en sufflett kan täcka bättre. Den har två olika förlängningsdelar som både öppnas upp med dragkedja. Längst fram finns en utfällbar solkeps i samma design som på liggdelen, med ett täckande parti i mitten och nät på sidorna. Ventilationen baktill i suffletten är också bra, ett stort plus med tanke på att en så pass lång sufflett lätt skulle kunna göra luften i sittdelen väldigt kvav en varm sommardag. Suffletten har två luckor med myggnät, som båda kan fästas upp med resårband och som nedfällda hålls på plats av kardborre samt den större luckan av både kardborre och dragkedjor.

    För tio år sedan fanns det relativt gott om vändbara syskonvagnar, men då handlade det om vagnar där både sittdelarna satt ihop. Ibland hade de även gemensamt ryggstöd. Det kunde göra vagnsåkandet lite knepigt om man hade två sittande barn av olika ålder, med olika behov av att sova eller vara vakna. Idag finns den typen av syskonsittdel knappt kvar och istället är det individuellt vändbara sittdelar som är populärt – precis sådana som Visby har. Man kan alltså välja att ha båda sittdelar mot sig, en åt vardera håll eller att ha båda framåtvända. Med en bebis och ett äldre barn kan man alltså växla mellan att ha båda barnen mot sig och sedan vända det större, vakna barnet framåt.

    Både fram- och bakhjulen på Carena Visby är stora och rejäla, men även om de kanske ser ut som lufthjul så är de i själva verket punkteringsfria. Vilket är ett plus för alla som känner sig orolig för att bli strandade med punka och två sura barn i vagnen. Hjulen kan alla tas loss, om man vill göra vagnen mindre när den ska packas in för långresa med bilen. Framhjulen kan förstås också låsas i ett fast läge, vilket kan ge lite bättre framkomlighet i terräng och snö. Visby har en rejäl fotbroms som går längs med hela det bakre staget och den är därmed lätt att hitta med foten. Handtaget på Visby har knäled och kan vinklas i många olika lägen. På samma bild syns också den ena av de två spärrarna på handtaget som man ska dra upp när vagnen ska fällas ihop. Detaljbilden på ett svart fäste med en röd spärr är tagen under en sittdel. Fästet sitter på chassit medan metallbiten som sticker ut genom det är fast vid sittdelen. För att lossa på sittdelen ska båda de röda spärrarna på vardera kant av sittdelens undersida dras upp. Sedan kan man lyfta sittdelen, exempelvis för att vända på den.

    Visbys sittdelar har ställbart fotstöd som kan ställas i fyra olika lägen. En helt nedfällt, en snett nedfällt, ett vågrätt rakt och ett uppfällt mot bygeln. För att vinkla fotstödet nedåt måste man trycka in de båda knapparna på vardera sida av fotstödet led. Men ska det fällas uppåt kan man bara dra i det med en hand så klickar det i nästa läge. Fotstödet har ett överdrag i lite tåligare tyg med en slags gummerad, räfflad yta på ovansida. Den känns slittåligt och jag har redan fått erfara att det verkligen är mycket enklare att torka rent än vad vanlig textil är.

    Alla ovan uppräknade egenskaper hos Carena Visby har jag varit mycket nöjd med när jag rullat vagnen, men nu är det dags för den första tveksamheten. Visserligen har jag redan fått information om att varukorgen kommer ha en annan design på kommande versioner av Visby – och det är bra, för den som finns nu är knepig och liknar egentligen inte någon annan jag kommit i kontakt med tidigare. Bilden längst ned till vänster i collaget ovan visar Visby med båda sittdelarna bakåtvända och med ryggstöden i sittläge. Det ser då ut som att varukorgen vore mycket enkelt att komma åt att lassa full, men hela ovansidan är täckt med ett nät. Varukorgen kan endast öppnas upp med en dragkedja baktill i överkant, men öppningen blir så tight att en normalstor skötväska inte går in. Varukorgen kan även öppnas upp i en L-form i båda sidorna. Då kommer man åt bättre men bra är det inte.

    På den här bilden syns den bakre öppningen på varukorgen bättre. Men då är också ena sittdelen avtagen. Visserlige har Visby en väldigt låg godkänd belastning av korgen, 2 x 2 kg. Man valde att prioritera högt maxvikt på sittdelarna och det tycker jag är rätt. Visby är stabil, så att hänga skötväskan på handtaget istället har funkat bra men jag hade ändå väldigt gärna sett en bättre åtkomlighet. Som det är nu blir det ganska bökigt bara att få in sin jacka och en bärsele. Carena Visby är således inget för den som vill storhandla med vagnen – om man inte förstås kan tänka sig att låta ena barnet gå hem och packar sittdelen föll med de tunga varorna istället.

    Carena Visby kan inte heller kallas liten och nätt ihopfälld. Uppfälld är den 77 cm bred, så den klarar inte det så kallade Stockholms-måttet – som innebär att en vagn får vara max 75 cm bred om man vill känna sig säker på att komma fram överallt inom kollektivtrafiken. Men med en bredd på 77 cm kommer man faktiskt fram nästan överallt, även i Stockholms tunnelbana. Fäller man chassit för sig och sittdelarna för sig går den att få nättare men blir ändå ganska stor. På bilden ovan har jag fällt den med en sittdel åt vardera håll, för att visa att det är möjligt. Vagnen väger enligt uppgift 23,3 kg med två sittdelar på. Det är tungt men jag orkar lyfta in den i bilen, skulle dock inte vilja göra det dagligen. Vill man få vagnen lite mer kompakt, till exempel när den står parkerad i hallen, så kan man göra som på min bild nederst till höger i collaget ovan. Med handtaget helt uppfällt så blir vagnen betydligt kortare och mindre utrymmeskrävande. Bilden ovan visar också att man utan minsta problem kommer in med Carena Visby genom en vanlig standarddörr.

    Hur är då Carena Visby ur ett barnperspektiv? En normalstor tvåmånadersbebis har gott om utrymme i liggdelen, både åt sidorna och på längden. Min minsting får plats fint även när hon ligger nedbäddad i en fleeceåkpåse. Bredvid henne sitter storebror som är tre år gammal och omkring 95 cm lång. Suffletten kan fällas upp över hans huvud utan att den tar i och fotstödet är lagom långt när han sitter lutad mot ryggstödet. Glider han fram lite i sittdelen, som på bilden nederst till höger, så väljer han istället att låta fötterna dingla fritt. Min sexåring ville också provsitta och det fick hon. Hon väger mindre än 25 kg är får därför faktiskt åka i vagnen, och visst skulle det funka för henne med om det krisade. Antagligen ännu bättre om hon satt framåtvänd och kunde ha fötterna på ytan ovanför framhjulen. Men ryggstödet är förstås alldeles för kort för henne. Jag tycker ändå att rymligheten får klart godkänt, det finns singelvagnar min treåring har vuxit ur så när han ryms i en syskonvagn – som ju alltid har mindre sitt- och liggdelar – så är det ett gott betyg.

    Körkänslan i Carena Visby är riktigt god. Den rullar på bra och jag kunde med en bebis och en treåring med lätthet styra vagnen med en hand. Framhjulen svänger lätt och ledigt och vagnen känns väldigt stabil. Chassit är bra balanserat och när jag har sittdelen vänd mot mig är Visby inte alls svår att häva över en trottoarkant. Med sittdelen framåtvänd krävs dock lite mer styrka, eller att jag vinklar ned handtaget till ett mer vågrätt läge för ett bättre hävstångseffekt. Min treåring har väldigt väldigt nöjd i Visby och när han mitt under promenaden inte längre ville titta på sin mamma så kunde jag ställa honom på marken, vända sittdelen och sätta i honom igen på mindre än en minut. När han somnade så kunde jag smyga ned ryggstödet från sitt till viloläge. Han kändes lite för lång för att få plats bra i liggläge med fotstödet utfällt, men barn under två år kan nog få till en väldigt bra sovyta. Vädringsluckan i suffletten funkade förstås också toppen som tittlucka, så visste jag direkt när han började vakna till igen efter sin tupplur. Det har inte direkt varit sommarväder under de veckor jag haft Carena Visby till mitt förfogande, men det har blåst många kyliga vindare så den långa suffletten har ändå kommit väl till pass.

    Carena Visby fungerar väldigt bra som promenadvagn. Varukorgen är som sagt ingen fullträff men jag ser hellre att den är en nackdel med vagnen än att sittdelarna eller körkänslan är det. Ska man regelbundet packa in vagnen i bilen så behöver man ha ett stort bagageutrymme och starka armar. Men ska man mest använda vagnen som den är och inte så ofta fälls ihop den, utan kunna ta sig från A till B och kunna ha båda barnen mot sig – då känns Carena Visby som exakt det prisvärda alternativ jag vet att väldigt många har längtat efter.


  7. Hamax Outback

    Skrivet söndag, 19 mars, 2017 · 11 Kommentarer

    Recension av Hamax Outback
    Inköp: Ordinarie inköpspris för Hamax Outback är cirka 5900 kr.
    Tillbehör: Cykelarm och promenadhjul ingår, jogginghjul köps till separat.
    Typ av vagn: Cykelvagn.

    Våren är här, och därmed också lusten för cykelutflykter med hela familjen! I vad som numera känns som en rätt trevlig tradition så har jag förra sommaren testet en cykelvagn som jag nu lagom till nästa säsong recenserar här på bloggen. Tidigare har jag skrivit om Nordic Cab Explorer, North 13.5 Speeder och Thule Coaster. Nu har turen kommit till Hamax Outback och jag kan avslöja direkt att Outback är en riktigt bra och lättanvänd cykelvagn för den som har budget för den. Jag är speciellt imponerad av hur smidigt det är att växla mellan cykelvagn och barnvagn, den bästa lösningen jag träffat på hittills!

    Hamax Outback är en cykelvagn med en maxviktskapacitet om 40 kg, och maxvikten på barnet är 22 kg. Jag vet inte riktigt hur Hamax får ihop den matematiken men tror att det kan handla om att cykelvagnen ska vara balanserad och väger ena sidan mer än 22 kg så blir cykelvagnen mindre stabil. Jämfört med de andra cykelvagnarna jag testat så känns Outback utan tvekan väldigt stabil och stadig. Visst ska man respektera en vagns maxvikt men hade jag gissat så skulle jag säga att den fixar ännu mer. Vi cyklade med vagnen i somras med barn som vägde drygt 30 kg tillsammans och med packning för en hel dag på stranden i packutrymmet och det blev ändå en väldigt stabil och smidig cykeltur. Hamax anger 117 cm som maxlängd på barnet, men längre barn ryms och då räknar jag in att de har cykelhjälm på huvudet. Även om det tyvärr ännu inte är lag på att barn ska ha det i cykelvagn så är det en självklarhet för mig. Minimiålder är 6 månader, barnet ska alltså kunna hålla huvudet helt stabilt på egen hand.

    Att köra Hamax Outback som barnvagn fungerar riktigt bra. Det största minuset är bredden, vagnen är 86 cm över bakhjulen. För mig som använt vagnen längst ute på norra Gotland så har bredden inte märkts av, vagnen gick att rulla in genom dörren till ladan där den förvaras och då var jag nöjd. Klickar man av hjulen blir den såklart smalare, uppskattningsvis cirka en decimeter smalare.  Fördelen med vagnens bredd är att även kupén är rymlig. Outback kan köras både med ett eller två barn i, oavsett hur mycket barn den är lastad med så är den lättstyrd och det roterbara promenadhjulet är av väldigt bra kvalitet. Det fastnar inte stenar i det och rullet är förstås fenomenalt. Eftersom att handtaget enkelt kan höjdjusteras i flera olika lägen så har det fungerat bra både för mig och min man att köra vagnen, trots att jag är 170 cm och han ungefär 15 cm längre än jag.

    Den absolut bästa och mest genomarbetade detaljen på Hamax Outback är fästet. Att växla mellan promenad och cykelläge går bokstavligt talat på nolltid. Som bilden ovan visar utgörs fästet av en knapp som lossar på hjulet eller cykelarmen, och ett reglage som ytterligare låser fast hjulet eller armen i sitt läge. Om reglaget visar rött är den inte korrekt fäst, utan spärren ska pressas ned så att den lilla fältet ovanför lyser tydligt grönt. Då är Outback redo att köra eller att spänna fast bakom cykeln! Förutom att det är enkelt att genomföra så eliminerar fästet också all eventuell oro för att man missat något, så det känns väldigt tryggt och säkert. Både promenadhjul och cykelarm får med lätthet plats i Outbacks packutrymme, så det går utmärkt att cykla till affären, snabbt klicka i promenadhjulet och sedan ta med sig vagnen in när man handlar. I de lägena gillade jag också extra mycket att Hamax Outback är utrustad med en riktig fotbroms, ytterligare en detalj som gör att vagnen verkligen fungerar väl även som barnvagn.

    Sitturymmet för barnen är rymlig och bekvämt. Golvet är mjukt men känns väldigt slitstarkt. Vi har testkört vagnen med två femåringar, en femåring och en sjuåring samt oftast med en tvååring och en femåring. Alla kombinationer funkade alldeles utmärkt. Ju längre barn, desto mer böjda ben får de sitta med men barnen har aldrig klagat över sittkomforten – inte ens när vi cyklat på gropiga, hårda traktorstigar. Fempunktsselarna har gått att reglera i längd och har rejäla vadderingar eller skydd på alla fem remmar. Vilket är toppen, för på sommaren händer det ju att det är så pass varmt att barnen inte har så mycket kläder på som kan skydda från att remmarna skaver mot huden. På insidan av kupén finns mindre förvaringsfickor i nät, med elastisk öppning. De har varit perfekt för att stoppa ned barnens vattenflaskor i.

    Hamax Outback känns inte som en cykelvagn som lite som en nödlösning också kan bli en barnvagn. Tvärtom känns den genomtänkt för båda användningsområden, vilket märks av i att handtaget kan justera i många olika lägen. Då kan de flesta föräldrar, oavsett längd, hitta en bra vinkel för att bekvämt kunna promenera med Outback. För att justera handtaget så öppnar man upp en flik av klädseln, lossar en spärr, väljer en vinkel för handtaget och låser sedan fast det i det läget och fäster tillbaka klädseln (1). Kupén har ett takfönster, trevligt för barnen att kika ut genom men framför allt praktiskt så att man vid en barnvagnspromenad enkelt kan se in till barnen (2). Är solen stark så finns även ett tyg som kan spännas för så att det blir skugga inne i vagnen. Packutrymmet baktill kan också stängas för rejält, så det som finns där inuti inte kan falla ur under cykelturen (3). Själva packutrymmet är generöst. Tre normalstora matkassar går rymligt in, likaså två rejäla strandväskor (4). Ofta hade vi kvar utrymme på höjden och kunde stuva in en badring eller några extra strandfiltar. Inuti packturymmet finns en nätficka (5), perfekt att lägga promenadhjulet i när man cyklar så man vet precis var man har det när man ska växla läge.

    Hamax är riktigt duktiga på att erbjuda många olika valmöjligheter. För att skydda barnen i kupé finns flera lager av material att välja mellan beroende av väder om omständigheter. De material som inte används rullas ihop och hålls undan med hjälp av hakar. Vid barnvagnspromenad kan man ha kupén helt öppen framtill. Vid cykelturer har vi valt att alltid ha åtminstone insektsnätet framme, för att skydda mot små stenskott från cykelns bakhjul men också för att inga insekter ska irra sig in och skrämma upp barnen under vägsträckor då det kanske är svårt att stanna och schasa bort en geting. Det är baserat på en verklig upplevelse jag gärna undviker att vara med om igen… Vägkorsningar och getingpanik hos barnen är ingen rolig kombination! Om vädret är lite sämre så finns även ett lager klarplast som håller vind och regnstänk ute, och vill man skydda från solen finns ett solskydd att dra ned och fästa med kardborre. Det är precis lagom långt för att hålla barnens huvuden i skugga.

    Bakhjulen på Hamax Outback är rejäla och utrustade med stora reflexer (1). Vill man lossa dem för att få vagnen lite smalare, eller för när den ska transporteras och vill göras minimal vid inpackning i en bil, så går bakhjulen att klicka av enkelt med ett tryck mitt i navet (2). Hamax Outback rullar utmärkt på asfalt men tack vare vagnens ställbara fjädring (3) så har det även fungerat bra att cykla på grusväg och på grov traktorstig i skogen utan att barnen blivit alltför omskakade. Hur fjädringen ska ställas in visas pedgagogiskt med en liten viktskala (4). Outback är som alla cykelvagnar jag testat också utrustad med hjulskydd, som ska leda pinnar eller annat man kan råka cykla in i bort från bakhjulen (5). Under dessa skydd sitter ytterligare reflexer.

    Hamax Outback har inget liggläge på sittdelarna, sittdelsklädseln är uppspänd med remmar så det är möjligt att skapa lite slack i dem om man skulle vilja – dock inget jag använde mig av (1). Ihopfällningen av vagnen är förhållandevis enkel, det tog några försök innan jag fick till momenten i rätt ordning då det både är knappar som ska pressas in och en spärr som ska dras ut (2) men övning ger färdighet. När vagnen fälls ihop blir den väldigt platt (3+4). Tar man av hjulen med tre snabba klick så kan de packas in i kupen och vagnen kan skjutas in i bakluckan på en kombi. Vagnens fotbroms (5) är ganska subtil men när man väl vet att det finns där så är den enkel att hitta med foten och så otroligt användbar när man kör Outback som barnvagn.

    Men framför allt är ju Hamax Outback en cykelvagn. Med vagnen kommer cykelarmen överst till vänster i bild. Den väger inte mycket och tack vare det superba snabbfästet kan faktiskt ett barn koppla ihop det med kupén. Givetvis ska en vuxen alltid göra det så det blir korrekt, men själva proceduren är ändå så pass enkel och tydligt. Snabbfästet till cykeln skruvas fast på bakhjulet på samma sätt som med andra cykelvagnar, och själv ihopkopplingen är inte heller så unik. Det är en sprint som låser fast cykelarmen i cykelfästet och en extra säkerhetsrem som håller ihop allt om sprinten ändå skulle lossna eller gå sönder. Outback har varit stabil när barnen ska gå i och ur, men en vuxen bör alltid finnas med när detta görs för att se till att det första barnet sitter fast ordentligt innan det andra kliver i.

    Min erfarenhet av cykelvagnar skulle jag visserligen fortfarande beskriva som något begränsad, men utifrån det jag vet så är det under själva cyklandet endast minimala skillnaderna mellan olika modeller. Hamax Outback är exempelvis en av de tyngre jag kört, men när man ändå har ganska stora och tunga barn i vagnen så gör några extra kilo varken till eller från. Vi har inte kört med Hamax Outback i stadsmiljö, utan på vanliga vägar och på stigar och grusvägar. Framkomligheten har alltid varit god. Det bästa med Hamax Outback tycker jag dock ändå är den lyckade kombinationen av att vara rymlig och bekväm för barnen samt lätt att använda för den vuxna. Maxvikten är hög nog för att också lite större barn ska få åka med och sitter bekvämt gör de, och som förälder är det så smidigt att Outback har ett riktigt packutrymmet och enkelt kan byggas om från cykelvagn till barnvagn och tillbaka. Av de cykelvagnar jag har kört så blev faktiskt Hamax Outback den som både jag och min man hittills gillar mest. Vi får se om denna sommars testvagn kan utmana eller ej!


  8. Dubatti One

    Skrivet tisdag, 24 januari, 2017 · 2 Kommentarer

    Recension av Dubatti One
    Inköp: Ordinarie inköpspris för Dubatti One med sitt- och liggdel är cirka 9500 kr.
    Tillbehör: Babyskyddsadaptrar, shoppingbag, åkpåse, parasoll med mera kan köpas till separat.
    Typ av vagn: Duovagn med separat ligg- och sittdel.

    Nästan ett och ett halvt år har passerat sedan jag såg Dubatti One för första gången på Kind und Jugend-mässan i Köln, september 2015. Ett drygt år sedan fick jag möjligheten att köra Dubatti One själv och nu har jag rullat den i tre månader i både höst- och vinterväder. Dubatti One är ett relativt nystartat, holländskt barnvagnsmärke där One är den första och hittills enda barnvagnsmodellen. Det spännande med Dubatti tycker jag är att de vågar sticka ut rejält jämfört med många andra, sinsemellan väldigt likartade, nya barnvagnsmodeller som når ut på marknaden varje år. Dubatti satsar på höjd, på stora hjul – luftfyllda dessutom – och på en stilren och genomtänkt design. Dubatti One säljs för närvarande hos en begränsad skara svenska återförsäljare och prisnivån överraskade mig något. Om man håller i huvudet att många andra nya vagnar som lanseras lägger sig en bra bit över 10,000 kr i utpris så är drygt 9000 för en komplett duovagn, som ändå främst konkurrerar med de dyrare märkena, ganska bra. Fortfarande mycket pengar givetvis! Men jag hade inte höjt på ögonbrynen om Dubatti sålt den för ett par tusen till.

    Dubatti One är alltså en duovagn med separat ligg- och sittdel. Liggdelen monteras på samma ram som sittdelen, men det tar inte särskilt lång tid att växla om och att montera liggdelen gick fortare än att sätta ihop sittdelen. Eftersom att min bebis inte anlänt riktigt än så har jag inte kört liggdelen med barn i, men jag har kikat igenom den och det är egentligen inget som sticker ut med den. Den är rymlig och känns ombonad med mjuk madrass och vitt innertyg. Hela tyget kan tas loss från ramen så rengöring torde inte bli ett bekymmer. Bygeln kan man såklart välja att ta bort när man använder liggdelen. Suffletten är densamma som för sittdelen och jag tycker tyvärr att den är för kort på en liggdel. Solen kommer lysa rakt in på bebisens ansikte om man går med den i ryggen. Liggdelslocket fästs på liggdelen med dragkedja, och det gillar jag. Men det hade gärna kunnat få vara snäppet längre och gå ända fram och upp mot sufflettens kanter.

    Jag har även testat Dubatti Ones babyskyddsadaptrar, återigen endast utan barn. Att klicka fast dem direkt på chassit var mycket enkelt, likaså gick det på ett kick att ta bort dem. På bilden syns babyskyddet BeSafe iZi Go Modular i-Size. Men samma adaptrar är även kompatibla med andra babyskydd från både BeSafe, Maxi Cosi och Cybex. En fördel med att köra Dubatti One med liggdel är den förhöjningsbara ramen, som gör att man kan få upp barnet väldigt nära föräldern.

    Sittdelen till Dubatti One är ergonomisk och vändbar. De fyra bilderna till vänster i collaget ovan visa Ones fyra olika lägen på sittdelen, från ett sittläge – förbi två olika mycket lutade vilolägen och fram till liggläget. De tre bilderna till höger visa tre av positioner när sittdelen är bakåtvänd, men även då finns också det andra viloläget att välja mellan. One har fullt liggläge men i och med att det är en ergonomisk sittdel så är den förstås alltid skålad. Sittdelen känns upprätt med ryggstödet nästan helt rakt. Sittdelen i sig är det inget märkligt med men jag tycker som vanligt att tvåhandsfattning för att vinkla en sittdel känns lite ålderdomligt. För att ändra lutning på sittdelen krävs att man samtidigt trycker in knapparna på båda sidor av sittdelsramen och sedan med tummarna för sittdelen till önskad position. Med ett lite större och tyngre barn blir det ganska tungt att vinkla sittdelen. Men även med ett mindre barn så är ett enhandsgrepp att föredra, tycker jag. Den andra handen kan ju vara upptagen med ett syskon, en matkasse eller något annat. Nu är Dubatti One inte unik med tvåhandsfattning för fällning, även vagnar från Joolz och Bugaboo, bland andra, fungerar så. Men det gör det inte mindre osmidigt tyvärr.

    Till höger i collaget ovan syns Dubatti Ones sufflett i sina tre olika lägen: fullt utfälld, halvt utfälld och hel bakfälld. Suffletten sitter fast vid sittdelsramen med en dragkedja, så varken vind eller sol kan glimta in där. Sufflettbågarna är stabila och suffletten har aldrig åkt bakåt eller ändrat läge utan att jag medvetet justerat den. Suffletten utgörs endast av två paneler och det är alldeles för kort. Dubatti håller på att utveckla en förlängningsbar sufflett för Dubatti One och när jag såg den i höstas såg den riktigt bra ut. En rejäl, tredje panel och i den fanns en inbyggd, kombinerad titt- och vädringslucka med meshnät. Denna sufflett sägs komma någon gång under 2017, men när vet jag inte. När den väl är släppt kommer dock alla mina tveksamheter gällande Ones solskydd att vara helt som bortflugna, den nya suffletten kommer utgöra en stor förbättring för vagnen. Vi får hoppas att den inte dröjer till slutet av året, som det ryktas just nu.

    Dubatti Ones handtag är ett teleskophandtag som kan justeras i läge när man håller in knappen på mitten av det. Handtaget kan ställas i flera lägen, men också skjutas hela vägen in i chassit. De två bilderna överst till vänster visar handtaget i högsta läget, och när det är fullt inskjutet. Handtaget kan inte ställas i alla lägen däremellan men jag tycker att högsta läget känns högt och bra, och lägsta läget innan fullt utskjutet borde funka utmärkt även för den lite kortare föräldern. Att handtaget kan skjutas in helt är toppen när vagnen ska förvaras hemma i hallen, men också i kollektivtrafiken om man vill att den ska ta minimalt med plats på bussen eller i tunnelbanan. Knappen för att justera handtagets höjd är enkel att trycka in. En del ogillar knappar som är centralt placerade på handtaget men jag har tyckt att det är positivt att det är ett enhandsgrepp för denna funktion och dess position har inte stört mig när jag kört vagnen.

    Åh, nu kommer vi till något av det jag gillar allra mest med Dubatti One – hjulen! One är något så ovanligt som en barnvagn med fyra lika stora lufthjul, varva de två främre är svängbara. Nästan alltid är lufthjulen något mindre, men Dubatti har prioriterat annorlunda och det applåderar jag dem för. Jag skulle ändå inte säga att One är den ultimata terrängvagnen men de här rejäla hjulen gör att vagnen rullar upp för trottoarkanter och över andra gupp i marken utan att man ens tänker på det. Själva rullet är också fenomenalt bra och även det kan man nog tacka hjulstorleken för. Framhjulen (1) går förstås också att låsa i fast läge och det är enkelt gjort med en liten spärr. Bakhjulen (2) såväl som framhjulen kanske också lätt klickas av chassit om man vill göra vagnen mindre, exemplevis när den ska packas in i bilen. Hjulens storlek påverkar också vagnens markgång, ihop med varukorgens utformning så är det väldigt mycket luft under vagnen (3) – och också det är något positivt om man vill kunna promenera på mer ojämna underlag. Grusvägar, enklare skogsväg och elljusspår har inte varit ett problem för Dubatti One.

    En väldigt rolig funktion hos vagnen är att ramens höjd kan justeras (4). Med de gråa skjutknapparna – samma som används för att lossa ramen från chassit – så kan ramen höjas upp till ett högre läge (5). Det är lite knepigt att få till med ett barn i vagnen men jag gillar verkligen att man kan få upp liggdelen lite extra högt upp. Och även att man, när man har ett större barn som väger mer, kan få ned sittdelen en aning som man inte behöver lyfta mer än nödvändigt.

    Det finns många detaljer på Dubatti One som det är värt att titta lite extra på. Jag gillar att handtaget har små krokar på sidorna (1). Med hjälp av dem kan man hänga Dubattis egen skötväska på vagnen, utan att den glider ned längs med handtaget. Fotstödet på sittdelsklädseln (2) är tillverkad i ett grövre, mer slittåligt material som är enklare att torka av även övrig klädsel. Bygeln är av swing away-typen, och kan ställas rakt upp (3). Alltid praktiskt att slippa behöva ta loss bygeln helt, och dessutom hitta någonstans att lägga den, när man ska ta i eller ur sitt barn.

    Bromsen på One är tydlig, enkel att lägga i men lika enkel att låsa upp (4). Den är dessutom ytterst skovänlig. Man behöver inte peta upp bromsen med ovansidan av tårna, utan både att bromsa och sätta vagnen i rullning igen görs genom ett tryck nedåt. Sen till en egenskap hos vagnen som väl egentligen är mer än en detalj – varukorgen. Dess lilla storlek är nog bland det första man reagerar på när man ställer One jämte en annan duovagn. Och visst, varukorgen är liten. Väldigt liten. Det är precis att en normalstol skötväska kan knös in i den, och sen finns det inget utrymme över. Jag som saknar körkort och ofta handlar mat med vagnen skulle få det knepigt med Dubatti One som enda barnvagn. Men om man mest vill kunna ha med sig det nödvändiga för barnet, och utnyttjar möjligheten att kunna hänga skötväskan på handtaget, så räcker nog varukorgen till för det. Något jag gillar med den är dock att den kan stängas med magnetlås (5), ingen risk för lerstänk på ens ägodelar. Dock hade först en avsaknad av ”översida” på varukorgen också inneburit en större öppning, vilket är praktiskt om man vill ha med sig något lite större som ändå inte väger så mycket (6).

    Ramen – oavsett om man har sitt- eller liggdelen monterad på – måste alltid tas bort från chassit innan vagnen kan fällas ihop. Det är lite synd att Dubatti One inte kan fällas i ett stycke, men det vägs till viss del upp av att själva chassit är väldigt smidigt att fälla. Efter att ha tagit av exempelvis liggdelen så att man har chassit separat (1) så fäller man in handtaget på det lägsta läget (2). Ovanför varukorgen finns sedan en rem att lyfta vagnen i, vilket man gör efter att man tryckt in den grå knappen på sidan (3). Med ett fast grepp om ihopfällningsremmen så viks hela chassit ihop, och låser sig också i hopfällt läge (4). Chassit är då självstående och kan förvaras på högkant (5) med sitt- eller liggdelen staplad bredvid. För att låsa upp chassit igen när vagnen ska fällas ut, så trycker man åter in den gråa knappen vid ihopfällningsremmen.

    Det finns ett brett utbud av originaltillbehör till Dubatti One. Förutom de babyskyddsadaptrar jag redan nämnt så finns även parasoll,  skötväska, åkpåse och shoppingbag. Av dessa tycker jag att shopping bagen är den som smartast kompletterar vagnen. Den funkar bäst ihop med sittdelen i framåtvänt och fästs med (ganska hård) tryckknappar runt handtaget och på två punkter runt chassit. Det går inte direkt att lasta tungt i den, men för lätta men skrymmande föremål – som ytterplagg om man går runt på ett museum – så funkar den väldigt väl. Skötväskan är fiffig i och med att bärremmen är anpassad för att den ska fästas upp på One med krokarna på handtaget, och stilmässigt matchar den väl. På insidan finns gott om fack men skötväskan känns en aning plastig. Åkpåsen känns mer i samma stil som övriga vagnen, och är formad för att passa i den ergonomiska sittdelen. Under rumpdelen finns remmar som ska fästas under sittplattan, då får man en helt glidfri åkpåse och det ger jag ett stort plus för. Åkpåsen är fodrad och mellanvarm. Dubattis parasoll utgörs av två delar – fäste och parasoll – som skruvas ihop på nolltid och sedan klickas fast i valfri höjd på handtaget.

    Maxvikten för Dubatti One är standard – 15 kg för sittdelen och 9 kg för liggdelen. Jag upplever sittdelen som normalrymlig i storlek. Min blivande treåring på bilderna är cirka 95 cm lång och han har gott om utrymme för benen. Huvudet slår inte heller i suffletten när den ska fällas ihop. Han har vid många tillfällen sovit gott i vagnen och har inte suttit trångt även när jag haft i en åkpåse och han haft på sig ett par mellanlager kläder. Även selen känns rymlig, och har bra selkuddar samt en tygflärp som stängs ihop över spännet – smart om man har ett mindre barn som gärna vill pilla på selspännet. Det är även mycket lätt att ta isär Ones sele i fem separata seldelar, vilket gör att det fungerar att sätta i åkpåsar och sittdynor i vagnen utan att man måste trä isär hela selen först. Mitt första intryck av One sittdel var att den var åt det mindre hållet men nu uppfattar jag den inte alls som liten. Jag tror snarare att många barn först växer ifrån maxvikten än växer ur Dubatti Ones sittdel på längden.

    Sist och viktigast av allt är förstås vagnens körkänsla. Jag hoppades ju på att de stora hjulen skulle ta mig med storm och på den punkten lyckades Dubatti One leva upp till förväntningarna. Det här är en av de mer lättrullade vagnarna jag kört, och det gör den också väldigt lätt att styra. Med rätt tryck i däcken – alltid viktigt när man har lufthjul – så styrs den fjäderlätt med en hand. Jag har kört One med handtaget i högsta läget då det passat mig bäst, och då känns vagnen inte svårhävd. Har man handtaget lägre så får man ändå som sagt stor skjuts av hjulen vid trottoarkanter och andra gupp, förvånansvärt ofta märkte jag att jag inte behövde häva vagnen upp för en kant alls – den bara rullade fram ändå. Det finns en teoretisk risk för att framhjulen kan fastna i varandra, de sitter alltså så pass tätt. Men det har jag endast märkt av när jag stått inne i ett trångt utrymme och kört vagnen fram- och tillbaka lite ryckigt. Jag tror även att det skulle kunna hända relativt ofta om man exempelvis vill vagna sitt barn till sömns inomhus. I de lägena är det dock enkelt att låsa framhjulen, så är problemet löst. Vid en vanlig promenad har hjulen aldrig fastnat i varandra och varje promenad med One har varit riktigt trevlig. Den har haft bra grepp på våt mark, på löv och i snö. Jag har kört vagnen även i djupare, blöt snö. Den klarar det men det är inte helt perfekt, å andra sidan är det få vagnar som briljerar under sådana förutsättningar. Så de stora hjulen gör Dubattin väldigt lättrullad och den funkar utmärkt som en stadsvagn, men den tar även enklare terräng utan att knota. Vill man dagligen gå på grova skogsstigar så tror jag kanske inte att Dubatti One känns lika klockren.

    De stora fördelarna med Dubatti är alltså hjulen, körkänslan och att den är lättstyrd. Jag tycker även om fällningen av chassit och det höj- och sänkbara ramen. Sen ska jag inte sticka under stol med att jag gillar utseendet på Dubatti One. Den är helt enkelt snygg och har lite egen stil. Nackdelarna med One är att den är så ung på marknaden. En förlängningsbar sufflett är redan på väg och kommer lyfta rejält vagnen vad gäller solskydd, men jag känner att även tvåhandsfällningen av sittdelen och den lilla varukorgen skulle må bra av lite vidareutveckling för att One verkligen ska kännas lika modern och rolig i alla avseenden. Får jag önska slänger jag gärna in en fällning av vagnen med sittdelen på dessutom, som en bonusförhoppning. Samtidigt är det i just det här avseendet en fördel att det här är ett så pass ungt märke. De har ju bara börjat, och ingen är nog mer nyfiken än jag på vad som komma skall från detta märke. För Dubatti One är en riktigt bra och ytterst lovande start!


  9. Beemoo Sulky Easy Fly

    Skrivet torsdag, 29 december, 2016 · 33 Kommentarer

    Less is more! Det känns som att jag har skrivit de orden här på bloggen några gånger tidigare i år, men de små barnvagnarna minskar inte i populäritet bara för att 2016 nu går mot sitt slut. Nu har också Jollyroom utökat sitt utbud av små sulkys och nyast i klassen är lilla Beemoo Sulky Easy Fly, som jag via Jollyroom nu fått testa och utvärdera. Easy Fly bygger på samma grund som flera andra vagnar. Det är en sulky som blir kompakt ihopfälld och ligger precis på gränsen för att vara liten nog för att gå som handbagage. En del lyckas få med sig den ändå, men det är något utan en chansning. Om flygresor inte finns på kartan så funkar dock Beemoo Easy Fly utmärkt som smidig bilvagn eller lättkörd vagn för shopping och korta promenader. Jag har rullat Easy Fly över grusade asfalt utan problem, den är lätthävd över trottoarkanter och har ett helt okej rull med tanke på hjulens storlek och material. Ihopfällningen kräver lite inlärning men sen är det riktigt enkel och sker med hjälp av knappar på handtaget. Chassit måste låsas ihop manuellt. En enklare förvaringsväska ingår med vagnen – inte bra bara vid resa utan även om man vill packa in en smutsig vagn i bilen med mycket annat bagage som inte får bli blött eller skitigt.

    En normalstor matkasse (och mitt yngsta barns pinnsamling, fråga inte) går in i varukorgen. Och sittdelen är rymlig nog för att själva pinnsamlaren ska sitta bekvämt. Han fyller strax 3 år och är uppskattningsvis 95 cm lång. Inte ens med full vinterklädsel blir det trångt under den ned- och uppfällbara bygeln, som även kan tas loss helt. Maxvikten för vagnen är 15 kg, själva Beemoo Easy Fly väger 6,7 kg och den har en bärrem som gör att den faktiskt kan bäras över axeln när den fällts ihop. Med tanke på Jollyrooms nuvarande prissättning av vagnen så tycker jag att Beemoo Easy Fly är otroligt prisvärd med tanke på dess storlek och funktioner.


  10. Crescent Infinity

    Skrivet onsdag, 16 november, 2016 · 0 Kommentarer

    Crescent-Infinity-frontRecension av Crescent Infinity
    Inköp: Ordinarie inköpspris för Infinity med sitt- och liggdel är cirka 9995 kr. Detta är ett recensionsex direkt från Crescent.
    Tillbehör: Fotsack och babyskyddsadaptrar m.m. kan köpas till separat.
    Typ av vagn: Duovagn.

    Infinity är en Crescent-modell som inte är helt ny på marknaden men som jag tycker mig se har haft en stigande populäritet på sistone. Crescent har varit duktiga på att uppdatera modellen och fler förbättringar kommer till 2017. Versionen jag har kört har PU-hjulen och det innebär att det är hjul av en bättre kvalitet, som det inte fastnar grus i och därmed inte heller blir en massa små hål i direkt efter första promenaden. De här hjulen är tåligare och har en lite annan stuns i sig också, tycker jag. Crescent Infinity är en duovagn med separat sitt- och liggdel. Sittdelen är vändbar och ergonomisk, vagnen med sittdel kan alltså inte användas ihop med en mjuklift. Infinity är 62 cm bred, så inte den smalaste på marknaden men inte heller ovanligt bred. När jag testade vagnen fick jag både ligg- och sittdel levererad, den förra gick jag igenom och den senare kunde jag testa med min egen minsting på 2,5 år.

    Crescent-Infinity-liggdelLiggdelen som medföljer Crescent Infinity känns väldigt mysig och ombonad. Madrassen är mjuk och jag gillar att liggdelen har en ljus insida (1). Liggdelen känns normaldjup och givetvis medföljer ett liggdelslock i samma färg som övrig klädsel (2). Suffletten är i fullt utfällt läge något kort, men Crescent har andra inbyggda funktioner som täcker upp för det. Faktum är att denna liggdel känns väldigt väl anpassad för sommarbebisar. Den kan absolut även användas vintertid, men medan en del liggdelar är bra isolerad och sämre ventilerad så har Infinitys liggdel verkligen justerats för att funka väl också när solen gassar. Suffletten kan baktill öppnas upp för en ordentligt luftgenomströmning genom ett finmaskigt insketsnät (3). För bättre solskydd vid liggdelsöpningen kan suffletten öppnas upp och inuti finns då ett myggnät som fästs runt liggdelskanten och som har en inbyggd solkeps som gör att solen inte kan skina barnet i ögonen (4). För att montera liggdelen på chassit när man fått vagnen levererad ny, så måste man först fästa liggdelsadaptrarna vid liggdelen. Att få de på plats tyckte jag inte var det allra lättaste, jag tror jag både svettade och svor men när de väl klickat i korrekt så är det ju å andra sidan något man aldrig mer behöver bekymra sig över. Att liggdelen inte leveras med dem på antar jag beror på att paketet ska kunna göras så platt som möjligt. Bärhandtaget till liggdelen är inbyggt i suffletten, vilket innebär att den måste vara fullt uppfälld om man ska bära liggdelen och det innebär också att man måste pressa in knappar för att kunna vinkla liggdelens sufflett.

    Crescent-Infinity-sittdelSittdelen till Crescent Infinity klickas direkt på chassit och är högt placerad, högre än på många andra duovagnar. Knapparna som användas för att lossa sittdelen från chassit är samma knappar som ska tryckas in när man vill vinkla sittdelen (1). Det krävs alltså två händer för att ändra från sitt- till liggläge, och här hade jag givetvis hellre sett ett enhandsgrepp. Speciellt med lite tyngre barn tycker jag det blir tungt och otympligt att fälla sittdelen med den här tekniken. Sittläget på Infinity har en svag tillbakalutning (2) och sedan kan sittdelen fällas i två vilolägen (3+4) samt ett liggläge som är helt vågrätt (5). Dock med tanke på att sittdelen är ergonomisk så innebär det att liggläget förstås fortfarande är skålat.

    Crescent-Infinity-sufflettSuffletten på sittdelen har en tittlucka baktill (1), vilket är mycket praktiskt om man kör vagnen med sittdelen framåtvänd och suffletten utfälld. Med tittluckan man då ändå hålla koll på om barnet sover eller är vaket. Luckans lock stängs igen med ett tyst magnetlås (2). Suffletten kan även öppnas upp baktill med en dragkedja som löper längs med hela huvudändan (3). Väl öppnad kan suffletten förlängas ett steg till, vilket ger bättre solskydd. Den nya panelen består av nät, så att mer luft släpps in i vagnen – men även mer ljus (4). Utan förlängningen är suffletten normallång och fullt tillräckligt i sittläge, men kanske lite kort i liggläget (5). Suffletten kan även fällas bakåt i olika konstellationer (6).

    Crescent-Infinity-fotstod-handtagLångt ifrån alla ergonomiska sittdelar har ett ställbart fotstöd, men det är en uppskattad funktion som det gläder mig att Infinity är utrustad med. Fotstödet kan vinklas i flera olika lägen, så att sittytan kan anpassas efter barnets storlek och behov (1). Att vagnen har en högt placerad sittdel gör den väl lämpad för längre föräldrar, som inte vill behöva böjen på ryggen för mycket när man vill komma åt sitt barn. Men även Inifinitys handtag är riktigt bra anpassat för de som är långa. Jag brukar vanligtvis föredra att ha barnvagnshandtag på högsta läget men med den här vagnen fick jag erkänna mig besegrad och sänka handtaget ett par steg. Skillnaden mellan mini- och maxläget på handtaget är dessutom stort (2), så vagnen fungerar även för föräldrapar där det är längdskillnader mellan de två.

    Crescent-Infinity-detaljerCrescent Infinity har en rejäl fotbroms vid höger bakhjul, och på den här bilden ser vi även hur hjulet ser ut efter några promenader på en grusväg – dammigt men helt fritt från hål och märken (1). Selen i sittdelen är enkelt delbar i fem olika remmar, vilket underlättar mycket om man vill sätta i en sittdyna eller åkpåse i vagnen (2). Sittdelen känns överlag både rymlig och på samma gång ombonad (3). På Undersidan av handtaget ser vi både knapparna för att höjdjustera det och spärrarna som ska pressas in vid ihopfällning av chassit (4). Bygeln till Crescent Infinity är av swing away-typen och behöver således inte tas bort helt när barnet ska sättas i (5). Det räcker att man öppnar upp på ena sidan och svänger bygeln tillfälligt ur vägen.

    Crescent-Infinity-hjul-varukorgFramhjulen på Crescent Infinity är inte den största men de klarar lite ojämnheter och för ökad framkomlighet så går de att låsa i fast läge (1). Bakhjulen är större till storleken. De kan enkelt klickas av om man vill göra vagnen mindre, till exempel när den ska in i bilen med mycket annan packning (2). Varukorgen är kanske något snålt tilltagen för min smak, men det går att klämma in en skötväska om man insisterar på det och varukorgen kan dessutom stängas igen helt med ett dragkedjeförsett lock (3).

    Crescent-Infinity-ihopfallningVad gäller ihopfällningen av Crescent Infinity så har man att välja på att antingen fälla den med sittdelen framåtvänd, eller att ta av sittdelen och fälla chassit separat. Med sittdelen framåtvänd (1) är det bara att låsa bromsen, trycka in spärrarna på handtaget och vika ihop vagnen (3). Vill man ha vagnen något mer kompakt så kan man vinkla in fotstödet mer. Fäller man chassit separat så blir det ett litet, kompakt paket (2). Chassit har en automatisk låsning, något jag uppskattar för då finns det ingen risk att vagnen råkar börja fälla ut sig igen när man lyfter in den i bilen. Ihopfällningen av Infinity känns smidig. Den blir inte miniliten ihopfälld men känns inte heller klumpig. Det hade varit praktiskt om den kunnat fällas i ett stycke även med sittdelen mot sig men det extra momentet att ta av sittdelen först är trots allt inte så farligt tidsödande.

    Crescent-Infinity-korkanslaSom hos många andra har Crescent Infinity en maxvikt på 9 kg för liggdelen och 15 kg för sittdelen. Sittdelen känns dock väldigt rymlig och min normalstora 2,5-åring hade riktigt gott om utrymme upp till suffletten och vid benstödet. Även sidledes kändes sittutrymmet luftigt. Det är trevligt att kunna ha sitt barn högt placerat, man får enklare kontakt med varandra och hör bättre vad barnet säger. Nackdelen är att ett barn som är två år kan väga en del, och att det därmed också kan bli tungt att lyfta upp och ned barnet varje gång det ska kliva i eller ur vagnen. Körkänslan i Crescent Infinity får jag erkänna förvånade mig. Jag hade trott att den skulle vara mer åt det stumma hållet men faktum är att vagnen är riktigt mjuk och skön i chassit, vilket också gör promenaden bekväm och inte alls skakig. Fjädringen var klart över förväntan, och rullet är riktigt fint trots de små framhjulen. Infinity är lättstyrd men håller samtidigt kursen bra. Det generösa benutrymmet är något som ytterligare gör vagnen till en potentiell hit för långa föräldrar. Inte nog med att det höga handtag kan fås i en bekväm höjd, det går också riktigt bra att ta långa kliv när man kör Infinity. Delsvis beror ju detta på att varukorgen är åt det mindre hållet, hade den stuckit ur mer bakåt hade man förstås riskerat att kicka i den med tårna. Men om man ändå inte storhandlar med vagnen utan främst är ute efter en trevlig promenadupplevelse så kanske man kan leva med att man bara får med sig en mindre packning. Det finns några småsaker jag gärna skulle se förbättrades på Infinity och som jag också har hört att Crescent jobbar på. En längre sufflett på sittdelen är en sådan sak som snabbt skulle kunna ordnas med och som skulle underlätta på sommaren när barnet ska sova ute i vagnen. Någon lösning för att få in mer packning i varukorgen vore inte heller fel. För den som inte ska köra så mycket i terräng utan mest rör sig i stadsmiljö och handlar sin mat på annat sätt än med barnvagnen så ser jag Crescent Infinity som en trevlig vagn att ta med sig på promenaden, speciellt för det mindre barnet som man fortfarande vill ha på nära avstånd.