1. Gästblogg från en veteran på barnvagnar

    Skrivet torsdag, 17 juli, 2014 · 2 Kommentarer

    Här följer ett gästbloggsinlägg skrivet av en riktigt veteran på barnvagnar. Britt-Mari har varit barnvagnsnörd längre än jag har levt och har bara till sina fyra barnbarn införskaffat över 40 barnvagnar. Nu senast blev det en Bugaboo Buffalo, som ni kan se på bilden. I det här inlägget berättar Britt-Mari sin barnvagnshistoria och delar med sig av lite tankar kring barnvagnar – då och nu:

    Bild till Anna

    Anna har bett mig skriva om min erfarenhet av barnvagnar från -70 talet och jämföra med dagens vagnar, vad gäller kvalitét och funktioner. I likhet med Anna har jag en passion för barnvagnar. Nu är jag mormor till fyra barnbarn som är mellan 1 och 5 år, som jag har köpt och sålt ett fyrtiotal barnvagnar till. Inte klokt, jag erkänner att det verkar onödigt, men jag gjort många föräldrar glada när de kunnat köpa fina barnvagnar av mig som bara använts en kort tid.

    Jag har läst Annas blogg ett tag när jag letat information om vagnar och efter kontakt med Anna bad hon mig att skriva lite och jämföra vagnar från min tid som mamma och senare som mormor med dagens vagnar, det risk att det blir långt det här… Jag vet att det är många som gillar retro vagnar från 70- och 80-talet så jag skall försöka att berätta ur minnet, det finns en del att tänka på när man använder en lite äldre vagn vad gäller säkerhet och smidighet.

    Min barnvagnspassion började redan på 50-talet med  dockvagnar jag hade flera olika varianter som barn – både liggvagn och sittvagn med mycket utrustning till, det mesta tillverkat av min händiga mamma. Redan i 5-6 åldern tog jag alla chanser att få passa barn med fina vagnar, som tur var brukade mammorna följa med på mina lite vingliga barnvagnspromenader. Intresset för barn fanns även om man bortsåg från de fina vagnarna, och jag utbildade mig till förskollärare och köpte då även in en del vagnar till förskolans småbarnsavdelning.

    Jag fick två egna barn, flickor födda 74 och 79 – och då blev det många olika vagnar på riktigt! Min första dotter åkte i en Emmaljunga som jag köpte begagnad och klädde om helt i mörkblå manchester för att den skulle ha samma look som Brio-vagnarna. Orsaken till att jag inte köpte en Brio-vagn från början var att den inte hade samma stabila chassi som Emmaljunga-vagnen, sedan fanns det inget riktigt vindskydd mellan ytter- och innertyget. Yttertyget var i manchester i bomull och innertyget var i frotté. Jag fick många frågor om var jag köpt den snygga Emmaljunga-vagnen, så jag hade tydligen gjort ett bra jobb!

    Det finns en händelse som jag aldrig kommer att glömma. Den här modellen av Emmaljunga hade en spak under liggdelen som man sköt på för att fästa ligglådan på chassit, vilket jag alltid kollade noga att den satt som den skulle men… Jag var inne på HM på Drottninggatan i Stockholm och var på väg ner för den långa och branta rulltrappan när jag märker att allt inte känns ok. Spaken hade av någon anledning jag inte känner till åkt åt sidan, gissar att jag kommit åt dem med någon kasse som jag lagt i den rymliga varukorgen. Så liggdelen är inte fastspänd längre. Som tur är hann jag märka det innan något hände, höll fast liggdelen med handen tills jag kom ner och fäste den på chassit igen. Tur att jag inte greps av panik utan såg till att ta mig ner innan jag började att försöka få fast den på vagnen. Så om någon har en modell med den konstruktionen idag – kolla hela tiden att liggdelen sitter som det skall eller om det går att spänna den så att den inte åker upp så lätt som min gjorde. Sedan var/är dessa vagnars ihopfällning med bara ringar enligt mig inte någon bra lösning vad gäller säkerheten. Jag har letat efter bilder på mina vagnar men det verkar inte som man fotade vagnar på den tiden, det inte var lika enkelt då som det är nu och framför allt var det dyrt med film och framkallning. Men det finns rätt många bilder att googla fram på nätet, vilket alla som söker något kan göra – härligt med utveckling!

    Därefter blev det ett antal till vagnar till min äldsta dotter. Under en kort tid hade vi en med knallgrön sittdel med påskgul insida och sufflett + footsack med fönster. Nackdelen med den sittdelen var att den kom väldigt högt upp på chassit och min dotter som var livlig klättrade ur och hängde utanför i sin barnsele i skinn, som var fin men inte ämnad hänga utanför en vagn i. Så nu blev det blev en snygg Brio sittvagn i blå galon. Lätt att hålla ren men trots att den var lägre än den första sittdelen så var den mindre stabil än den vagnen (när hon satt i den). Positivt var att den var mycket lätt att hålla ren men den saknade sufflett och barnet kunde bara sitta framåtvänd. Vi hade också någon typ av Emmaljunga-sulky i blått tyg och med rött chassi.

    Dottern som föddes 1979 hade ännu fler vagnar. Mest Emmaljungor, de största modellerna med stora hjul. Vi hade säkert 5-6 olika modeller. När hon var nästan 2 år så kom en ny modell med stor sufflett och nästan helt plant liggläge. En riktigt rymlig vagn, tror att modellen hette Prinsess-  min absoluta favorit av mina barns vagnar. Tyvärr så så råkade jag ut för problem även med dessa vagnar. Det var flera av vagnarnas chassi som blev lite snett och vint på ena sidan – det var inte alltid bättre förr…

    Som summering av mina erfarenheter av gårdagens vagnar och dagens, så har det skett en fantastisk utveckling till det positiva både vad gäller säkerhet och åkkomfort för barnet och körglädje för föräldrarna. Mina och mina döttrars erfarenhet från dagens vagnar är alla modeller av Bugaboo och flera av varje sort. Visst har vi haft en del reklamationer men inga säkerhetsproblem. Vi har haft Hesba, flera begagnade som extravagnar. De är smidiga fyrahjulsvagnar med bra gung, bara lite rost och punkteringar. Just punkteringar slapp man på mina retrovagnar men det var inte samma åkkomfort i dem. Vi har haft iCandy, flera modeller, Mutsy i flera olika modeller. Mutsy är toppen som liggvagn eftersom den sitter högt och man har barnet närmare sig än i många andra vagnar.

    Jag skulle kunna räkna upp flera olika modeller vi kört, men om inte det hade skett en sådan fantastisk utveckling av vagnarna från 70-talet tills nu så hade jag inte investerat i så många olika nya vagnar med fantastiska tillbehör som jag nu gjort till mina barnbarn och deras föräldrar. Det har kostat mycket men det har varit roligt för pengarna. Jag har hållit mig bort från Emmaljungas vagnar till mina barnbarn tills i dag, men nu har jag just beställt en Emmaljunga Super Viking till min dotter som har 3 barn varav 2 fortfarande åker vagn. Kunde inte motstå den, det ser ut som gamla tråkiga Emmaljunga tillverkat något roligt, stabilt och med lite ny, rolig design!

    Hoppas att min berättelse har roat någon som orkat läsa!
    /Britt-Mari


  2. Barnvagnsspaning världen runt – Frankrike

    Skrivet tisdag, 22 januari, 2013 · 1 Kommentar

    Bugaboos som trängs med iphonepratande lattemammor på caféerna och fullt av gummistövelklädda pappor på promenad i skogen dragandes på rejäla Emmaljungavagnar ? Nej, inte här där jag bor. I Frankrike ser barnvagnslandskapet annorlunda ut än i Sverige.

     Först och främst ska det understrykas att jag skriver från min egen hemvist i Frankrike, nämligen den sydliga staden Montpellier, vilket gör att min barnvagnsspaning är präglad av den här traktens särdrag. Här är vädret nästan alltid soligt (även om Mistralvinden blåser ordentligt då och då) och det finns inget behov av barnvagnar med stora hjul som forcerar isvallar och snömodd. De flesta föräldrar som är bosatta här, skulle antagligen fnissa åt tanken på att sätta vinterdäck på barnvagnen – det har de ju aldrig gjort ens på bilen! Klimatet gör dessutom att det kanske inte är lika viktigt med en ombonad liggdel till nyföddingen. Montpellier är också en förhållandevis fattig och socialt belastad stad – många nyblivna föräldrar har helt enkelt inte råd att lägga stora summor på babyutrustning.

     Det finns dock en del gemensamma drag för det franska barnvagnslandskapet: Jag är ganska säker på att det är mindre bebisfokus i franska medier än i svenska: det skrivs och pratas helt enkelt mindre om föräldraskap, produkter och trendiga babyprylar. Jag tror också att det är större sociala skillnader mellan föräldrar vad gäller tillgång till information om ämnen som barnsäkerhet, forskning och medicinska råd. Denna skillnad beror nog delvis på att det i Frankrike i princip inte finns några vårdcentraler; istället förväntas alla själva välja en barnläkare med egen mottagning. Varje läkare väljer själv hur mycket och vilka råd hen vill ge till sina patienter och den information som föräldrar har tillgång till varierar därför mycket. Många mammor och pappor är nog på grund av detta inte särskilt väl informerade om vilken typ av barnvagn som passar vilken ålder, vikten av ergonomi för små bebisryggar och så vidare.

     

    En annan skillnad gentemot Sverige är förstås att franska mammor har en väldigt kort betald föräldraledighet: endast tio veckor efter bebisens ankomst, om det inte är tvillingar. (Papporna får för övrigt nöja sig med tio dagars ledighet i samband med barnets födsel.) En hel del mödrar väljer visserligen att vara hemma längre med sin telning (utan ersättning), men generellt kan man nog säga att behovet av en barnvagn som rullas flera timmar per dag är mindre i Frankrike än i Sverige. Jag kan också konstatera att fransmän generellt är ute mindre i skog och mark med sina barn och därför är behovet inte så stort av vagnar med ordentliga terränghjul. För övrigt är barnvagnsvänliga elljusspår sällsynta. Däremot är det inte helt ovanligt att se friluftsfantaster till föräldrar ta sina fleeceinklädda barn på ryggen i bärstol och ge sig ut på vandring på söndagarna.

     Både bilar och bostäder är generellt mindre och mindre praktiska ur barnsynpunkt än i Sverige. Många familjer bor i gamla hus utan vare sig hiss eller barnvagnsförråd och i trånga lägenheter utan egentlig entréhall. Själv bor jag på tredje våningen utan hiss och tackar ödmjukast mina toleranta grannar som låter oss ställa vagnen i porten, trots att hyresvärden förbjuder det. När vi fortfarande använde liggdelen var vi dock tvungna att släpa upp den i lägenheten efter varje promenad. Konsekvensen av småttiga lyor och tredörrars Peugeotbilar är dock generellt att föräldrar väljer lätta och kompakta barnvagnar som går enkelt att fälla ihop – och förstås att paraplyvagnen är kung. Även små bebisar och nyfödda telningar ses skjutas fram i praktiska Maclarens, inte alltid i fullt liggläge och naturligtvis utan ögonkontakt med mamma eller pappa. I allmänhet verkar det inte bekymra de flesta fransmän att vända barnen från föräldrarna så fort de placeras sittande. Det finns för övrigt ganska få vändbara sittvagnar på marknaden.

    En annan stark tendens i Barnvagnsfrankrike är att enbart använda babyskyddet som barnvagnsinsats. Ständigt och jämt ser man allt från alldeles färska bebisar till bastanta niomånadersungar vars trinda ben räcker en bra bit utanför sitsen, fraktas runt i bilbarnstolen. Det här beteendet får naturligtvis en överspänd svensk som jag själv att baxna, alldeles särskilt när babyskyddet är fastklickat ovanpå en paraplyvagn (en vanlig modell som säljs i flera affärer) och barnet är inneslutet på samma gång av suffletten på vagnen och den på babyskyddet. Jag undrar vilken temperatur det blir därinne en sydfransk sommardag…

     Vad är det då för sorts vagnar som rullar längs Seine, bredvid Eiffeltornet och på små pittoreska, provensalska torg? I patriotisk anda måste jag förstås börja med de svenska vagnarna – men jag kan nedslagen berätta att de lyser med sin frånvaro. Brio är främst förknippat med leksakståg i Frankrike och även om jag vill minnas att jag har sett två Brio-vagnar här, tror jag att de båda tillhörde utländska turister. Naturligtvis finns det Bugaboos även i Frankrike, men här i Montpellier är de inte särskilt vanliga. Det finns inte ens en affär som säljer dem, faktiskt. Ser man någon gång en Bugaboo, är det nästan alltid en Cameleon, och någon enstaka gång en Bee. Dock har jag vid besök i de mer välmående städerna Avignon och Toulouse konstaterat att där färdas betydligt fler barn i Bugaboo och jag kan tänka mig att det är än mer vanligt i Paris mest chica arrondissement och förorter. För övrigt är Bugaboos tydligen väldigt stöldbegärliga i Montpellier: en gång på den franska varianten av öppna förskolan, kom en mamma med sin bebis i en Cameleon. Hon propsade på att parkera vagnen inne i lokalen, istället för i entrén med de andra vagnarna, eftersom den hade varit så himla dyr i inköp.

     Eftersom paraplyvagnar är så vanliga, hör Red Castle och Maclaren till de vanligast förekommande märkena. Chicco, Graco, Peg-Pérego, Jane och Britax ser man också ofta. Ibland rullar en Quinny förbi, medan Stokke är relativt sällsynt. Någon Mountain Buggy har jag aldrig sett i Montpellier, däremot i andra delar av landet. Den enda Phil & Teds-vagn jag har skådat i stan, tillhör min engelska kompis, som har köpt den i London. Ett mellanprismärke som är väldigt vanligt och som jag inte tror finns i Sverige, är Bébéconfort. (De har för övrigt något slags koppling till Maxicosi). Till slut bör jag nämna att många köper baby- och barnutrustning från stormarknaderna, så man ser ofta vagnar av butikernas egna märken, t.ex. Carrefours märke Tex. Precis som vad gäller inredning och kläder för franska barn, ska färgerna på barnvagnen helst vara dova. Svart är förstås en favorit även här, men diskreta färger som brunt, mörkblått och beige förekommer också. Paraplyvagnarna kan dock har lite roligare färger. Generellt tycker ju fransmännen att könsneutralt, unisex och genus är konstigt och fel, men trots det ser man förhållandevis få ”flick- och pojkvagnar” i rosa och ljusblått.

     Nativiteten är hög i Frankrike, men trots det är det en relativt ovanlig syn med dubbelvagnar här. De gånger man ser sådana vagnar är det dock nästan aldrig den variant vi ser i Sverige, med barnen bredvid varandra, utan istället sitter de på rad, den ena bakom den andre. Ofta är det dagmammor som kör dubbelvagnarna och jag har flera gånger sett kvinnor ratta vagnar med plats för tre småttingar! Jag misstänker dock att det inte är ett ekipage man tar med på spårvagnen särskilt ofta.

     Nu kanske ni undrar vad jag kör för vagn? Det ska jag förstås genast tala om. Vi valde en vagn som passar en riktig Medeldupont: en duovagn från Bébéconfort i en färg som kanske kallas blockchoklad. Liggdelen var tråkigt nog en trång och plastig sak som inte var speciellt ombonad. Sittdelen är dock helt okej, med fullt liggläge och en bra sufflett. Det är ingen vagn jag skulle valt om vi bott annorlunda, men den fyller sin funktion, har en rymlig varukorg och är sjukt kompakt hopfälld. Med en extra sittdyna i fårskinn blir den också till slut ganska trevlig. Denna skandinaviska och polarchica touch ger oss dessutom alltid några uppskattande kommentarer från de andra dagisföräldrarna…

    /Karin

     


  3. Barnvagnsspaning världen runt – Japan!

    Skrivet onsdag, 14 november, 2012 · 0 Kommentarer

    Det här är första delen i en serie inlägg om barnvagnskulturen i andra länder. Kommande nedslag kommer att ske i New York och i Hamburg, missa inte det! Om du bor i ett annat land eller kommer att besöka ett annat land, än Sverige, och vill barnvagnsspana åt Allt om barnvagnar så är det bara att kontakta mig, mailadressen finns i högerspalten!
    /Anna

    Barnvagnsspaning i Japan
    Japan är ett fantastiskt land på alla sätt och vis, men hur är det med deras barnvagnar? I Tokyo åkte vi mycket tåg och tunnelbana med både barn och barnvagn men insåg att vi var väldigt ensamma om det.  Tror att invånarna vill vara så lite i vägen som möjligt och använder andra transportsätt eller bär i sele istället. Dessutom är det vansinnigt mycket trappor upp och ned överallt för att komma till rätt tågspår, så man orkar helt enkelt inte bära vagnen. Det gjorde att jag valde sele främst när vi åkte runt. Vagnen följde med med ihopfälld.

    Ute på gatorna i Tokyo fanns det heller inte särskilt många barnvagnar konstigt nog. De jag såg var paraplysulkys och av de Japanska märkena Aprica och Combi. Inte en enda ”vanlig” ombonad vagn såg jag. Alla vagnar var dessutom framåtvända, vilket jag har svårt för i en storstad med mycket rörelse, liv och lysande reklamskyltar. Jag själv valde att ta med Bugaboo Bee+, just för att kunna ha min ettåring mot mig, trots att jag har en Babyzen Yoyo hemma som egentligen hade passat bättre ur resesynpunkt.
    Jag gissar att paraplyvagnar är så stort i Japan för att man lätt ska kunna stuva undan den när det behövs.
    I städerna Kyoto, Osaka, Nara och Sendai var det också väldigt få vagnar på gatorna. De föräldrar vi såg med småbarn, bar barnet i sele. Ergo var den vanligaste selen vi såg men även märket Aprica var populär med en snarliknande sele.

    På ett Ampanman-lekpalats såg jag tre vagnar, men de stod prydligt ihopfällda och olåsta mot en vägg. I Japan sker i princip inga stölder och man lämnar därför vagn och skötväska utanför, olåsta.

    En dag besökte vi Tokyo Disney World.  Aha! Det var här alla vagnar i Japan hade samlats! Massor av vagnar överallt. De stod i långa prydliga rader utanför varje åkattraktion. Vid vissa åkattraktioner fanns till och med  en anställd som ställde i ordning vagnarna snyggt i rader, när någon råkat ställa sin vagn på olämpligt ställe. Samtliga lämnade vagnen med skötväskan kvar även här. Vid en stor Disneyparad satte sig familjerna längs med vägen. Istället för att ha vagnen uppfälld som jag själv hade velat ha, fällde samtliga ihop sina vagnar och placerade den på picknickfilten så att den inte var i vägen för någon.

    Jag höll utkik hela tiden efter nya spånnande vagnar att eventuellt köpa med hem till Sverige men till min besvikelse var det till 99% bara paraplyvagnar. Märken som dominerar i Japan är Aprica och Combi. Vissa av enklare modell och vissa mycket praktiska och avancerade där man kan flytta, vrida och öppna upp bygeln, ställbart handtag samt med fullt liggläge. Tror även att hjulen hade metall istället för plast i hjulpinnen för att jag hörde inte en enda vagn som gnisslade. Dock fanns det inte någon vändbar. Jag frågade en tjej om hur man gör med små bebisar. Hon sa att man börjar med vagn runt 1 månads ålder och då är det framåt som gäller. Sen är det sele som används flitigast.

    Under våra 10 dagar i Japan såg jag en enda Bugaboo Bee+, och den var framåtvänd. Även en Mc Laren såg jag. Europeiska och Amerikanska vagnar är mycket dyrare i Japan än deras egna märken. En Bugaboo Bee kostar ca 7500 kr och en Bugaboo Donkey mono ca 12500 kr där. En Aprica kostar ca 3000 kr.

    Ett par andra vagnar lyckades jag se också, men där är jag osäker på märket. Det var lite större hjul och lite mer ombonade. Vid en utflykt blev jag stoppad av en tjej som ville veta vilket märke jag hade på vagnen. Hon tyckte att den verkade så bra och ville köpa en sådan.
    I en butik lyckades jag nosa mig fram till en barnvagnshörna. Dock bestod den endast av två vagnar, en Micralite och en Airbuggy. Jag såg även en skylt med Baby R Us där jag antar att de säljer varnvagnsprylar, men fick tyvärr inte tid att gå dit. En smart och snygg detalj jag såg på en Aprica paraplyvagn var ett handtagsskydd. Ett snyggt tyg i zickzackmönster, likt Missoni, prydde de skumgummihandtag vagnen hade för att inte skava gummit. Skulle kunna sälja bra i Sverige. Tyvärr hann jag inte fota det. På Tvn såg vi en romantisk samuraifilm. Samuraien drog en trävagn/låda men sin söte son i. Handtaget och kanterna var av ihålig bambu. Vips, när fienden kom, så slet samuraien bort bamburören som innehöll vapen. Haha, så gick det tydligen till förr i barnvagnsvärden.

    Summa summarum är att vagn används sparsamt i Japan, här är det sele som dominerar. De vagnar som man ser är paraplyvagnar av deras egna märken.

    /Sara Zamore Asada

  4. Gästblogg: Emmaljunga Mix 'n' Match!

    Skrivet torsdag, 5 juli, 2012 · 21 Kommentarer

    Nu lämnar jag över bloggutrymmet till en tjej med grundlig koll på Emmaljungas utbud av vagnsmodeller och som erbjuder lite nya perspektiv på hur man som konsument kan använda sig av det utbudet!
    /Anna

    Emmaljunga Mix ‘n’ Match
    Först två små friskrivningar;

    • Jag ser på bilderna från 2013 års kollektion att det är lite annorlunda design på Easy Fix fästena, men kan inte från bilderna vara säker på att det bara är en ytlig ändring eller om det är så att de ändrat något i funktionen.

    • Dessa kombinationer är ingenting som Emmaljunga godkänner, så är du första ägaren till din vagn kan din garanti bli förverkad om du använder fel delar på den. Som andra (eller tredje, fjärde, femte osv) köpare har du ingen garanti och kan således blanda bäst du vill.

    Min kärlek till Emmaljunga började tidigt, redan långt innan jag själv gick i barntankar. När det sedan var dags att välja vagn testade vi idogt igenom Babylands sortiment och det bästa för oss var en Emmaljunga Edge med sportchassi. En exakt sådan hade vi fått erbjudande om att ärva om vi ville. Jag älskade vagnen från första stund, ända tills det var dags för sittdelen och allt jag såg av vagnen var svart, och det tyckte jag var tråkigt. Hittade en klädsel på loppis för 60 kr, frågade hur de hade fått av sufflettyget, de erbjöd mig suflettramen mot avhämtning och där började mitt intresse för att blanda delar till min ultimata vagnkombination. På denna resa har jag lärt mig att alla Emmaljunga-delar med Easy Fix fästen kan kombineras fritt, med tre undantag. De är Twin Cangaroo och dess mini-citykorg som enbart passar ihop med varandra (och möjligtvis med Monkey? Ren spekulation från min sida.) samt City Jets chassi som har en balk som hindrar användandet av traditionell sittdel, dock fungerar liggdelarna och Ozone sittdelen utmärkt.

    Här följer några kombinationer som jag själv testat, och kört runt med.

    En Edge Sport och vad som ser ut som en Ozone City för ett otränat öga. Egentligen är det en City Jet sittdel. På första bilden ser man att sitthöjden är densamma på de båda vagnarna. På bild två har sittdelarna bytt plats och genast blir det en väldigt stor skillnad i hur högt upp barnet är. Som synes spelar det ingen roll att Edge Sport är ett mycket bredare chassi enligt alla mått, samma sittdelar passar lika bra på båda vagnar, rent tekniskt.

    Här är Jet sittdelen monterad på ett Supreme chassi, som egentligen är par till den enorma Big Star liggdelen på andra bilden. Dessa vagnar finns enbart till nyförsäljning i Danmark, och även fast dessa tillverkas i Emmaljungas svenska fabrik kan man inte ens specialbeställa dem från något annat land. Detta chassit har 12” lufthjul och liggdelen har samma funktioner som Edge/Mondial liggdelarna, den är bara mycket längre.

    Detta kan vid första anblick tänkas vara en Nitro City, och skillnaderna är hårfina, nämligen att sittdelen är från en City Cross som tillverkades 3 år innan chassit. Denna design på vagnklädsel finns alltså inte på Nitron som orginal. Sittdelen passar även ypperligt på Supreme chassit, och blir då den ultimata vinter/snö/terrängvagnen för den som vill ha barnet mot sig. I kanten på bilden skymtar även Big Star liggdelen på Nitro chassit.

    Här är Big Star liggdelen kombinerad med Emmaljungas båda minsta chassin Nitro City chassit och City Cross chassit. När Monkey lanseras är de inte längre minst, men i skrivande stund finns inget mindre på Emmaljunga marknaden.

    Citykorgen liknar lite en dockvagn brevid Big Star. Med all rätt, eftersom den är 24 cm kortare.

    City Cross med Citykorg, Edge Duo Combi med Sport chassi, Big Star Supreme

    Många säger att en Edge tar upp hela trunken på deras bil, i min får det även rum ett Supreme-chassi i mitten! Jag vill även slå ett slag för de lite äldre vagnarna, de från början av 2000-talet, för denna Edge/Classic på översta bilden (ett ihop-plock av användbara delar och den första loppisklädseln) var det skönaste jag någonsin kört i vagnväg innan jag fick köra Supremen.

    På vissa vagnar kan man blanda mer än sittdelar och chassin. På de äldre modellerna kan man byta hjul ganska hejvilt, och även använda Brio-hjul. Här har min Softy och min Scooter provat lite olika hjul. Softyn har Scooterhjul, Edgehjul och Supremehjul, medans Scootern har Softyhjul och Supremehjul. Vid hjulbyte är det viktigt att tänka på att man förändrar vagnens tygndpunkt och den kan tex tippa lättare. Det är inte heller säkert att bromsen passar. I dessa kombinationer ovan så är båda vganarna försedda med kuggbroms i navet, vilekt gör att med varandras hjul, och med Edgens, så funkerar bromsen, men Supremehjulen som bromsas på traditionelt sätt på orginalchassit är obromsade. Om man som jag i stort sett aldrig bromsar vagnen har det inte så stor betydelse, men det är endå en säkerhetsrisk som man bör vara medveten om. I hopfällt läge är dock Scootern bromsat fast det är Supremehjul, då handtaget låser hjulen.

    Sist men inte minst, två bilder som sätter lite perspektiv på det jag skrivit ovan. Det är inte helt lätt att ”pimpa” sin Emmaljunga, åtminstone inte om man jämför med tex Bugaboos vagnar, men visst kan man ha roligt med dem endå, och jag lovar att jag får fler blickar på stan med en Big Star Nitro, eller ”monster Scooter” för den delen, än vad fina sufletter får 🙂

    Kom ihåg, inget av detta blandande understöds av tillverkaren, så allt sker på egen risk!
    /Linda Henriksson


  5. Gästblogg: Nyheter från Babyjogger

    Skrivet lördag, 19 maj, 2012 · 0 Kommentarer

    Det verkar som att barnvagnsmarknaden har börjat förstå vad kunderna vill ha, och då tänker jag på suget efter vändbara sittvagnar. Easywalker June är en efterlängtad sådan som dock hela tiden sägs vara på väg men hittills inte finns på marknaden. Men även Babyjogger släpper flera nyheter i år och här kommer lite mer information om Babyjogger City Mini GT och City Versa, den senare kommer i sommar. Anna Hansson, även hon en barnvagnsnörd, guidar er!
    /Anna


    Baby Jogger City Mini GT.
    Smidig, många smarta funktioner och rymlig sits är bland det första som utmärker Baby Jogger City Mini GT. Baby Jogger City Elite och City Mini parade sig och fick en bebis, nämligen City Mini GT. Den är som en uppgraderad City Mini med 8,5” (22 cm) terränghjul (punkteringsfria lufthjul), ställbart knäledshandtag, handbroms och rymligare sits än den vanliga City Minin.

    City Mini GT finns som både singel- och dubbelvagn. Singelvagnen väger 9,5 kilo. Båda fälls genom att dra i en rem i sitsen där det står ”pull to fold” (Baby Joggers ”Quick Fold Technology”). En annan nyhet är att vagnarna har ett automatiskt lås när man fäller ihop dem, smidigt vid transport så att vagnen inte vecklar ut sig.

    Sitsarna är ventilerade och går att fälla till ett nästa horisontalt läge. När sitsen är fullt nedfälld så täcks hela bakstycket av ett nät, där luft kan cirkulera genom vagnen under varma dagar. Om det är kallt eller blåsigt så kan man rulla ner ett skydd som annars göms under suffletten (gjort i samma tyg som resten av vagnen).

    Varukorgen på både vanliga City Mini och på City Mini GT har förändrats för att det ska vara lättare att komma åt varukorgen. Staget som går vid varukorgen har sänkts ned och formats mer som ett U. Varukorgen på singelvagnen tål 9 kilo. Suffletten har 3 olika positioner och är rejält generös, hela barnet blir skuggat. Suffletten är så stor att den har två stycken tittfönster. Sitsen har mer stoppning än den vanliga City Minin och Baby Jogger har även satt in en platta för extra komfort. På baksidan av ryggstödet finns en praktisk förvaringsficka. Maxvikten på City Mini GT singelvagn är otroliga 30 kilo (vanliga city mini tar 22,5 kilo), dubbelvagnen tar 45 kilo. City Mini GT har en 5-punktssele som regleras i ryggen genom att man hakar på fästen som sitter på ryggstödet, väldigt enkelt och smidigt.

    Tillbehör som finns att köpa till:
    – Bilstolsadapter (passar till Maxi-Cosi, Besafe, Actagraco, Concorde, Cybex)
    – Bricka,
    – Bygel
    – Förälder konsol,
    – MP3 konsol,
    – Regnskydd
    – Myggnät
    – Mugghållare
    – Ståbräda
    – Åkpåse
    – Transportväska
    – Kylväska
    – Liggdel singel
    – Liggdel dubbel.

    Mått singelvagn:
    Uppfälld: 112x62x110cm
    Ihopfälld: 110 x 62 x 25 cm
    Ryggstöd: 53 cm
    Sittdjup: 24 cm
    Sittbredd: 34 cm längst ut.
    Fotstöd: 26 cm

    Mått dubbelvagn:
    Uppfälld: 110x75x100 cm
    Ihopfälld: 80x75x30cm
    Ryggstöd längd: 53 cm
    Ryggstöd bredd: 30,5 cm
    Sittdjup: 25,5 cm
    Sittbredd: 32 cm längst ut
    Fotstöd: 25,5 cm

    Rekommenderade priser:
    Singel: 4495:-
    Dubbel: 6995:-

    Och i juli i år släpper alltså Babyjogger sin andra nyhet, City Versa, som har utrustats med vändbar sittdel och även den har ett knäledshandtag. För dig som är nyfiken så finns det en informationsvideo om City Versa och BabyGizmo har fått sig en förhandstitt på både den och GTn.
    /Anna Hansson


  6. Recension av Babystyle Oyster

    Skrivet onsdag, 2 maj, 2012 · 6 Kommentarer


    Babystyle oyster
    Eftersom jag i min vagnpark har eller har haft en Bugaboo Cameleon, Frog och en Bee + så blir det jämförelser med de vagnarna.  Det här är enbart en jämförelse av sittvagnar, jag har inte använt liggdel till någon av vagnarna. Babystyle Oyster är vad du får om du parar en Cameleon med en Bee +. Oystern får sitt chassi från Cameleon och sitsen från bee+. Rangligheten som många stör sig på hos Bugaboos vagnar har den dock inte fått alls, den har istället ärvt stabilitet och robusthet från sin avlägsna släkting Emmaljunga. Det finns ingen som helst ranglighet i Oystern, den står stabilt på jorden. Inte ens med en tung skötväska på handtaget har den tendens att välta. Man får trycka ganska hårt på handtaget för att den ska tippa, även om det inte sitter något barn i. Rent storleksmässigt är Oystern mest lik Cameleon. Den är ungefär lika hög, lika bred och lika lång. Bee+ är mindre på alla sätt och vis.

    Oystern är inte en ombonad vagn som barnet sitter i utan sitsen är mera som en stol. Bra för barn som är nyfikna och vill se världen men mitt i vintern är det inte riktigt lika mysigt, vagnen är då väldigt öppen. Både Oyster och Cameleon har bygel vilket både jag och min unge tycker om. Ungen gillar att hålla sig i den och lägga fötterna på den. Bee+ saknar originalbygel och det finns ingen som går att använda när ungen åker bakåtvänt. Oysters bygel är enkel att klicka loss och går även att klicka loss i ena änden och böja bort. Suffletten på Oystern tycker jag är väldigt bra. Den är stor i sitt grundläge men på den finns det en dragkedja och öppnar man den kan man dra ut den lite till. Den finns även en tittlucka. Selen är lång och bra och det går att ta loss axeldelen så att man bara knäpper midje- och grendelen.

    Oystern har teleskophandtag och handtagets material är väldigt skönt att hålla i. Det är någon form av konstläder som jag absolut föredrar framför skummet som de flesta vagnar har. Men inget solsken utan regn. Handtaget är ganska kort, jag är 172 cm och har handtaget på högsta läget. Har jag det lägre sparkar jag på hjulaxeln när jag går.  Handtaget regleras i höjd med hjälp av en knapp. Det har fyra olika lägen och för mig räcker det men det hade inte skadat om det gick att dra ut lite längre. Varukorgen är bra byggd, tre höga sidor och en låg gör att det går att stoppa i mycket i den. Det är bara att bygga på höjden. Med sisten framåtvänd är den väldigt enkel att komma åt. Är sitsen bakåtvänd är det inte riktigt lika enkelt men det är fortfarande inte svårt eller krångligt.  Varukorgen har ingen dragsko eller liknande men jag har inte haft några problem alls med att saker åker ur. Någon kommenterade att varukorgen ser ut att sitta väldigt nära marken. Det gör den men det är ingenting jag tänkt på innan jag fick höra den kommentaren och det är ingenting som stört mig alls.

    När man ska fälla ihop Oystern behöver man inte ta bort sittdelen utan man fäller den bara framåt eller bakåt beroende på åt vilket håll man har sitsen. Med sitsen bakåtvänd blir den inte jätteliten och smidig men bara att den går att fälla med sisten på gör att den plockar poäng i min bok. Är sitsen framåtvänd blir den mindre men då måste man ta bort bygeln, det slipper man om den är bakåtvänd. Hjulen är i plast och det är en av de sämsta sakerna med vagnen. De är hårda och jag tycker inte om dem.  Jag hade föredragit lufthjul eller foam.

    Med vagnen kommer det en dyna, footsack, regnskydd och myggnät. Dynan är lagom mycket vadderad och footsacken är fodrad och perfekt när det är lite kyligt ute men inte så kallt att man behöver ha åkpåse. Regnskyddet har jag inte använt så det har jag inte så mycket att säga om, förhoppningsvis tål det vatten. Myggnätet är fastsatt under fotstödet och ligger i en liten ficka med dragkedja. Det är bara att öppna och dra upp det över vagnen. Vid suffletten finns det fästen för myggnätet. Hela myggnätet går att ta bort helt.

    Vill man ändra sin vagn lite finns det colourpacks att köpa. De består av en dyna och en sufflett. Det finns även åkpåse, skötväska, parasoll och bilstolsadapter (för Maxi Cosi) att köpa. Vagnen finns i nuläget inte att köpa i Sverige men den går att beställa från  Pramworld i England. För närvarande kostar den £340 (≈ 3600:-) för svart- och spegelchassi och £314 (≈ 3300:-) med silverchassi. Till det priset tillkommer en frakt på £20 (≈ 200:-). Liggdel finns att köpa till för £103.50 (≈ 1100:-). Rent körmässigt så tycker jag verkligen om oystern. Den känns tyngre att köra än både cameleon och bee+ men det stör mig inte alls och rent viktmässigt väger den nästan exakt som cameleon. Den är lättkörd och smidig samtidigt som den känns robust och stabil!


  7. Gästblogg: Recension av Chariot CX2

    Skrivet måndag, 2 april, 2012 · 1 Kommentar

    Recension av Chariot CX2 – varför vi valde en Chariot som joggingvagn!
    Det startade för ett år sedan då min sambo kände att han ville börja jogga under sin pappaledighet och att det vore smidigt med en riktig joggingvagn istället för att skumpa runt med vår Brio Race. Han är ca 190 och tycker att de flesta handtag på vagnar är för låga och att han inte kan hålla i vagnen samtidigt som han springer. Vi kollade runt på många olika vagnar, jag var nog mest skeptisk och tyckte att alla trehjuliga vagnar kändes som att de skulle vicka och att handtagen istället var höga och ej ställbara (jag är 162 cm lång). Gillade inte heller att de var så öppna på sidorna. Till slut kom vi fram till att vi skulle satsa på en joggingvagn som vi även kunde använda som cykelvagn. Båda två kände vi att en Chariot skulle vara fantastisk att äga men priset kändes aningen högt. Vi försökte verkligen hitta en annan men ingen kändes lika stabil och skön att köra som Charioten.

    En CX2 fick det bli så att ett eventuellt kommande barn också skulle få plats. I början använde vi den enbart som vagn då vi promenerade/joggade i skogen eller på långa promenader. Vi köpte till joggingset som gör att vagnen blir trehjulig och går stadigare och rakare. Till sommaren blev även cykelsetet vårt. När man köper vagnen följer två cityhjul med, de gör att vagnen är väldigt lättmanövrerad och man kan vända den på väldigt liten yta. Nu har vi även en ligginsats till bebis och en hängmatta som minstingen ligger i. Efter att ha provat båda varianterna för nyfödda känner jag att en hängmatta är det man ska satsa på och ligginsatsen kan man hoppa över helt och hållet. Bebisen ligger väldigt skyddad i hängmattan och med en åkpåse blir de ombäddade.

    Nu fungerar vagnen som min vardagsvagn och syskonvagn. Jag använder den varje dag och skulle aldrig vilja vara utan den, den uppfyller alla mina krav på en vagn. Vi bor nu i Norrbotten och att ha en vagn med cykelhjul gör att jag lätt tar mig fram i snön. Nu under vintern använder jag enbart jogginghjulet eftersom det är stort och rullar smidigt i snön, annars gillar jag att ha cityhjulen på eftersom vagnen blir smidigare och kortare då.

    Fördelar med vagnen
    * Två barn får lätt plats i den, både jämngamla barn och barn med 2 års mellanrum (våra är 4 månader och 2,5 år).
    * Bra benutrymme för barnen och jag gillar fickorna på sidorna där de kan förvara någon leksak, frukt och napp.
    * Den tar sig fram där många vagnar kör fast och man som chaufför har svetten droppande från pannan.
    * Det är enkelt att byta mellan de olika tillbehören och de är många (cykel-, jogging-, skid-, vandrings- och hundset).
    * Jogginghjulet kan lätt fästas på vagnens väska så att man kan byta till det hjulet under promenaden.
    * ”Väskan” är stor och rymlig men kan även fällas upp så att den inte tar någon plats alls. I den får plats 4 blöjpaket eller 3 matkassar.
    * På CX:en kan man vända på styret så att två personer med stor längdskillnad kan få den höjden den vill ha.
    * Handbroms.
    * På handtaget finns en liten väska där man kan förvara mobil, plånbok, nycklar och annat smått.
    * Vid soligt väder kan man fälla ner ett solskydd. Det finns myggnät som man drar igen med dragkedja eller vid snö och regn kan man fälla ner hela skyddet och då få den helt täckt. På sidorna finns ventilation som man själv väljer hur mycket den ska vara öppen.
    * Andrahandsvärdet är högt.

    Nackdelar
    * Den är tung att lyfta i och ur en bil. Hos oss står den parkerad i garaget och i bilen finns en singelvagn.
    * CX2:an är bred och kommer inte in genom alla dörrar. Det går då att enkelt ta bort ett däck för att köra in. (Fick vi göra då vi hade vagnen parkerad i hallen i lägenheten.)
    * Med jogginghjulet blir vagnen lång och kan vara svår att manövrera i en butik.
    * En nyfödd ligger väldigt öppet i vagnen om man inte stänger ”locket”, som min tvååring kallar det.
    * Alla tillbehör är rätt dyra.
    * Har fortfarande i vågat åka buss med den, är rädd att jag inte får plats. Den kommer inte in i spårvagnarna, vi bodde i Göteborg när vi köpte den).

    Vi är inte en familj som är ute extremt mycket men däremot varje dag. Jag tycker om att kunna ta barnen med på en utflykt och det är då skönt att kunna packa hela vagnen full med det vi behöver och slippa bära något på min rygg. Alla tillbehör som finns att köpa till vagnen vill man såklart ha men det är en kostnadsfråga. Tyvärr finns det få återförsäljare i Sverige som har tillbehören hemma så att man får en chans att känna på dem innan man köper dem.

    Om du funderar på att köpa en Chariot så rekommenderar jag den varmt. En CX tycker jag absolut, ett jogginghjul måste du ha och de andra tillbehören utifrån vad du är intresserad av. Har du en bebis ska du absolut köpa en hängmatta och en smidig åkpåse. Vi har en Lodger Bunker i vår och den fungerar superbra.

    /Linda

     


  8. Gästblogg: Recension Joolz Day

    Skrivet tisdag, 21 februari, 2012 · 8 Kommentarer

    Äntligen är det dags för en ny gästbloggare! Anna har en Joolz Day hon gärna berättar mer om för oss om.

    Jag och min man var relativt opålästa vid köpet av vår första barnvagn. Det enda vi var säkra på att vi ville ha var en ‘trehjuling’ och hade med det bestämt oss för en Urban Jungle. Det gick dock inte mer än 2 minuter inne i barnvagnsbutiken innan allt stod på ända eftersom UJ inte hade en sittdel som gick att ha vänd emot sig. Efter att ha nämnt det, samt smal och lättkörd som kriterier plockades Joolz Day Duovagn fram. Vi har ju ingen tidigare erfarenhet av vagnar, men trots en del tillkortakommanden tycker jag väldigt mycket om vår vagn, trots att den köptes utan noggrann föranalys. Joolz största fördel tycker jag är just det som vi var ute efter; en smal och lättmanövrerad vagn som jag får med mig i princip överallt. Och så tycker jag att den är snygg oxå.

    Inköp

    Typ av vagn: Duovagn med ligg och sittdel. Jag har blivit sagd att Joolz utvecklats av designers som tidigare jobbat åt Bugaboo och det tycker jag märks i många av dess funktioner utifrån vad jag sett hos våra vänners Bugaboovagnar.

    Pris: 8999:- och då ingår chassi, hjul, sittdel, liggdel, varukorg och regnskydd.

    Chassi

    Ställ upp 10 vagnar på raken och Joolz kommer sticka ut.  Oavsett om du har det matta aluminiumchassit eller svart så syns det att det är en Joolzvagn!

    Joolz chassi är vid första intryck stabilt. Vi har dock haft problem med leden på ena sidan, men fick då chassit utbytt av återförsäljaren och ett lånechassi medan vi väntade på ett nytt. Chassit fälls enkelt ihop, när man väl lärt sig det, genom att sätta handtaget i bottenläget och med ett lätt tryck viks det ihop. Jag gillar att man satsat lite extra på designdetaljer; handtaget är i skinn/leatherette (liksom bågen på ligg-/sittdelen) och chassit i borstad aluminium. På chassit sitter en liten varukorg. Jag säger liten för jag jämför med den jag sett på Bugaboo. Joolz är ca hälften i storlek, men dess fördel är att den går att stänga med ett lock med magnet. Ett minus är väl dock att korgen måste tas bort för att chassit ska kunna fällas ihop helt… Chassit är smalt och det enda ställe jag hitills inte kommit in med det på är i mittgången på SJs tåg där det saknades någon cm. Vid jämförelse med Bugaboo Cameleon är bredden mellan däcken på Joolz ytterst lite bredare – kanske var det den cm jag behövde på tåget? Vi har flugit med vagnen, vilket gick utmärkt. Vi fällde ihop chassit helt, tog bort bakhjulen och lade med liggdelen i ”flygpåsen” som checkades in. Tro det eller ej, men vagnen var helt oskadd när vi kom fram.

    Hjul

    Bak- och framhjulen går lätt att plocka bort. Framhjulen är svängbara och går enkelt att låsa. Vi blev sagda att en nackdel var att det ännu inte fanns några vinterhjul till Joolz på marknaden, men jag tycker att dem som finns har fungerat bra under vintern 2012 – både i tjock snömodd inne i stan och i lite mer ‘terräng’ ute i promenadspår. Jag skulle väl dock inte rekommendera att köra mer ‘off-road’ än så.

    Suflett

    Liggdelens suflett är inget extra, den är heltäckt och går att fälla ner. Utan något att jämföra med kan jag väl dock inte säga att jag väsentligt saknar något.

    Liggdel

    Liggdelen tycker jag är stilren och snygg med aluminium och skinndetaljer. Ligg- och sittdel har, likt Bugaboo, en ‘bärbåge’ som vi tycker är ett smidigt sätt att lyfta den i. Liggdelen lyfts relativt enkelt av från chassit i ‘Bugaboo-stil’ genom att hålla in en knapp på vardera sida av bågen och samtidigt lyfta rakt upp. Jag kan dock som kort tjej få problem med att nå hela vägen på var sida och samtidigt hålla in knapparna och då blir det lite knepigare eftersom jag får hålla in en sida i taget och då får upp liggdelen snett. Bugaboo Donkey har till exempel en funktion där knapparna ‘låser’ sig när man trycker in dem så man inte behöver hålla dem inne samtidigt som man lyfter – det hade jag önskat. Om jag är kort så är min man däremot desto längre och han uppskattar att liggdelen sitter relativt högt upp på chassit, vilket även jag gillar, och att det är teleskophandtag på chassit som gör att han enkelt får upp handtaget till sin höjd.

    Sittdel

    Får jag kanske lov att återkomma till då vår son än så länge inte är tillräckligt gammal för att använda den. Som jag nämnde tidigare är sittdelen vändbar så att sonen kan åka både vänd framåt och emot oss när det väl är dags att sitta. Den är av så kallad ergonomisk sort vilket innebär att sitsen är skålad och hela sitsen tiltas när man ska lägga ryggen bakåt

    Mått & vikt

    Innermått liggdel:80 x 35 cm. Ihopfälld vagn med sittdel vänd framåt:89 x 62 x 39 cm. Joolz Day väger 12 kg

    Körförmåga

    Körförmågan tycker jag är en av Joolz stora fördelar. Den rullar lätt och svänger väldigt lätt runt sitt egen axel med sina svängbara framhjul. Joolz Day har fungerat bra även genom den värst snön denna vinter, bättre än vad jag trodde faktiskt.

    Övrigt

    Joolz satsar hårt på stilen i färger och sömnader för sufflett och liggdel, precis som Bugaboo kör de limited edition då och då med specialgjorda tyger och mönster, en rolig extragrej för dig som gillar att sticka ut lite extra, om nu inte Joolz karaktäristiska chassi redan vänt på huvuden.

    Vi har köpt skötväska (995:-), åkpåse (998:-), XL shoppingbag (349:-) och mugghållare (199:-) till vår Joolz. Skötväskan är rymlig med många fack och ett stort ytterfack som dras igen med dragkedja. Jag hade dock önskat att några av facken inuti väskan inte haft lock och/eller kardborreband utan bara var enkla nedstoppsfickor så att blöjor och torkhanddukar inte behöver tryckas ner och fastna i kardborrebanden, men det är väl en petitess. Väskan har även två stycken cylinderformade kylfack på vardera yttersidan att stoppa flaskor i. En vadderad skötbädd ingår i väskans pris – den fungerar bra och är relativt stor.

    Åkpåsen har bra passform i liggdelen, även om jag tror att den främst är designad för sittdelen. Påsen går att öppna helt med dragkedjor från vardera håll och den är väldigt varm.

    Shoppingbagen kan jag tyvärr inte säga något om just nu då den endast passar på chassit när man använder sittdelen. Det i sig tycker jag är en nackdel, men jag ser fram emot att börja använda den om ett par månader för den verkar rymma mycket och vara praktisk. Nätet fästs med clips i chassit och går enkelt att ta av när det inte används.

    Jag gillar min mugghållare! En larvig pryl kan hända, men den används flitigt till mammas kaffe så här på vintern och jag kan tänka mig att den blir än mer användbar till sommaren när sonen blivit lite större och vill ha vatten med sig. Hållaren fästs med ett clip i chassit och jag gillar verkligen att clipet och hållaren enkelt går att ta isär så att jag slipper ha hållaren på chassit när den inte används utan då enkelt kan ta av den och lägga den i varukorgen.

    Det finns flertalet andra tillbehör till Joolz Day, tex. adapter till babyskydd och något som åtminstone låter smart; ett UV solskydd som ser ut ungefär som ett regnskydd fast lite nättare.

    Sammanfattning

    Jag är nöjd med min Joolz Day. Den passar min livsstil väl med cityliv i Stockholms innerstad, promenader på Djurgården och utflykter ut ur stan. Jag ser med spänning fram emot att få byta til sittdel så småningom och kunna använda Joolz Day med tillbehör fullt ut. Jag kan rekommendera Day till de som tittar på en robust men lättkörd barnvagn, kanske extra passande för längre föräldrar.

    Vill du också gästblogga och recensera din barnvagn eller ett barnvagnstillbehör? Maila alltombarnvagnar@yahoo.com


  9. Gästblogg: Recension av Orbit G2 Ruby Red

    Skrivet måndag, 9 januari, 2012 · 0 Kommentarer

    Vi har bjudit in en gästbloggare för att recensera barnvagnen Orbit G2. Lofsan (en av oss bakom bloggen Allt om barnvagnar) äger en Orbit som hon bloggar flitigt om men idag gästbloggar Lina, som är helt ny ägare till en Orbit i färgen Ruby Red med liggdel och sittdel, hon har än så länge bara använt sittdelen i väntan på syskon i vår.

    22 månader gammalt barn i Orbit G2 färgen Ruby Red, skötväskan undertill saknas samt klädsel till bygel.

    Utseende:

    UFO, toalettstol, köksmaskin, cool, ful, snygg…kärt barn har många namn. Orbit är en vagn som vänder huvuden och väcker intresse. De flesta människor verkar ha en åsikt om vagnens utseende. Jag själv hade svårt att bestämma mig för vad jag egentligen tyckte, men nu står en Orbit hemma i hallen och växer i mina ögon, jag gillar den mer och mer ju mer jag tittar på den… Jag har skrivit ned några tankar om olika funktioner och detaljer på vagnen och vad jag tycker om dem. Om ni har några frågor om underbarnet är det bara att ställa dem!

    Suffletten: 

    +För paparazziskyddet som går att fälla ut och stänga in barnet lite, skydda för sol etc.
    + Att man kan köpa colourpacks och byta färg på suflett och dyna, precis som på Bugaboo´s barnvagnar.
    + För det lilla hålet man gjort där det är tänkt att man skall kunna hänga en leksak.
    – För det sladdriga materialet som släpper in en hel del ljus vilket man kanske inte vill när barnet skall sova, men min son sov dock gott i drygt en timme på vår första promenad.

    Suffletten är inte i helt nedfällt läge på bilden, den yttersta delen kan fällas in innanför eller dras ner hela vägen som ett paparazziskydd.

    Sittdelen:

    + Min son på 22 månader sitter jättebra i Orbit. Han är 83 cm lång och har en bra bit kvar upp till sufletten.
    + För fotstödet som går att ställa i tre olika lägen väldigt lätt med en hand.
    + För den ergonomiska sitsen som är ställbar i tre olika lägen.
    + För att stolen kan ställas i 360 grader. Du kan välja om barnet skall vara emot eller från dig eller ha vagnen vid ett matbord och då vrida sitsen åt sidan – då tar vagnen inte upp mer plats än en barnmatstol (perfekt på cafeer etc märkte jag idag!) och barnet hamnar i bra höjd i förhållande till bordet.
    + För bumperbaren/bygeln som är lätt att klicka ur när barnet ska i och ur vagnen. Det räcker med att klicka ur på ena sidan så sitter den kvar på andra (böjbar led) vilket känns supersmidigt. Lätt att ta bort helt också.
    + För de små fickorna i sitsen där man kan ha små leksaker lättåtkomligt för barnet!
    + Sele som kan ställas i tre olika lägen. Läget på selen (tre olika lägen) ändras på baksidan av sittdelen genom att man med en dragkedja öppnar upp tyget i ryggen på sitsen och kommer åt, och det är lätt att göra.
    +/- Snacksbrickan som hör till underhåller min son länge som öppnar och stänger den tusen ggr. Nackdel att den är så lätt att ta bort att han lika gärna kan ta loss den och sula den i backen.
    + För att sittdelen kan klickas på skenorna som man får till liggdelen, så blir det som en babysitter med upprätt sittläge.
    – Att man använder samma spakar till att vrida stolen (på sidan av sittdelen sitter det en på varje sida), ställa in läget på stolen och som man tar loss hela sitsen med då det är lätt att råka klicka loss den med barnet i. Nu har jag lärt mig att man använder EN spak att justera läget på sitsen och TVÅ när man ska ta loss sitsen eller vrida den. Därför lätt hänt att man gör fel, och det känns lite läskigt om man skulle klicka ur stolen och tappa den eller liknande när man bara skall vrida sitsen.
    – För att fotstödet bara kan vara på lägsta (vilket i och för sig räcker för min son) när man har barnet emot sig. Troligtvis har man tänkt att mot sig har man små barn, då behövs inte mer än lägsta inställningen – har man barnet ifrån sig kan fotstödet ställas i det läge man önskar.

    Körvänlighet:

    + Jag tycker att den är väldigt lätt och skön att köra. Jag har provat den på långpromenad (ca 2 h häromdagen) med varierat underlag samt shopping och museum och den funkar jättebra till båda, även om min uppfattning är att det är mer en stadsvagn/cityvagn än gjord för skogspromenader.
    +/- Till handtagen. Jag var skeptisk till delat handtag som för mina tankar till en resevagn/sulky men den är förvånansvärt lätt att styra med en hand med barn och packning i. Jag hade ändå önskat ett helt handtag, men det är en smaksak.
    + Mycket lätt att ställa in handtaget i olika höjd med en knapp på varje handtag. ”Perfekt om man har olika långa armar!” utbrast min sambo. Kanske inte det vanligaste, men jag kan inte annat än att hålla med, hahaha.
    + Stabila hjul och snurrar lätt, lättstyrd.
    – Stötdämpningen är inte den bästa, men det är ungefär samma som i Bugaboo Cameleon upplever jag, så som det blir med punkteringsfria däck.

    Förvaring:

    + För skötväskan under stolen (där varukorgen brukar vara). Jag tyckte vid en första anblick att den var helt värdelös. MEN. Den rymmer otroligt mycket och var jättebra att ha med idag när vi skulle iväg på museum. Minus för att handtaget på skötväskan är lite krångligt att öppna och stänga tills man får in snitsen.
    + Att man kan köpa till sidokorgar att packa i (även om de är onödigt dyra enligt mig, 1650:- per par), även om de kanske inte rymmer en storhandling. Perfekt att de går att fälla in under vagnen så de inte är i vägen när de inte används.
    – Att det inte finns någon stor varukorg att ha matkassar i.

    Övrigt: 

    + Vagnen känns genomtänkt med mycket fiffiga funktioner. Jag är säker på att jag kommer hitta fler fiffiga grejer med vagnen ju mer vi bekantar oss, jag och min Orbit.
    + Tar väldigt liten plats ihopfälld, tog knappt upp någon plats alls i bakluckan på vår v70 (och då jämför jag främst med Bugaboo Cameleon)
    + För fast mugghållare i handtaget!
    +/- Jag tycker den är snyggast med sittdelen vänd mot den som kör, när sittdelen är vänd bort så blir det ett stort tomrum mellan den som kör vagnen och barnet, och det både känns och ser konstigt ut tycker jag.
    + Lätt att fälla ihop och fäller upp sig smidigt.
    – Att bromsarna är i plast, känns som att de skulle kunna gå av om det är riktigt kallt ute och man trycker till lite för mycket. Hade hellre sett att de var i metall.
    – Vagnen känns lite längre än nödvändigt, men det är troligtvis för viktfördelningen, stabiliteten för vagnen.
    – Att tillbehören till vagnen känns dyra.

    Detta är min uppfattning so far – kanske är det som man säger – ”ett utseende bara en mor kan älska”. Jag säger fulfulful -MÅSTE HA!

    /Lina, nybliven stolt ägare till Orbit


  10. Gästblogg: Basson Duo

    Skrivet fredag, 9 december, 2011 · 8 Kommentarer



    Recension av Basson Duo, syskonvagn med indidviduellt vändbara sitsar

    Jag hade den nya modellen från 2011, som  är smalare än den äldre modellen som är 79 cm bred. För att kosta 3500 kr så var Basson Duon helt okej. Mellanskillnaden till Bugaboo Donkeyn jag har nu, som jag köpte för 14800, är ganska stor. Men jag gillade Basson Duon; smal och smidig, kort framåt, så man inte kör på några hälar och bra med vändbara sittdelar. Super med extra sufflett vid regn och sol, det finns typ 20 cm invikt under suffletten som man fäller fram. Jättestor varukorg (större än åsnans). Och på sommaren så fällde jag upp sidotyget och hade bara nätet runt barnen så luft strömmade igenom trots helt nerfälld sufflett! Bra handtag också.

    Dock tyckte jag att framhjulen var för små, lite rädd att vintern skulle bli samma som förra året med 30 cm snö i centrum (Malmö). Vagnen i sig kändes lite ranglig, och så var hjulen rejält slitna efter bara 4 mån (så länge som jag hade den) och en massa småsten satt fast i de punkteringsfria däcken. En annan sak som jag inte gillade var att remmen som sitter mellan benen, inte kommer fram bakifrån utan var fäst framför barnen. Så de svankar rejält och det kändes inte ok så jag sydde helt enkelt fast remmen lite längre bak, in under rumpan. Då satt de perfekt!

    En negatv sak är att sitsen har som ett nät över tyget, och där fastnar allt! Svårt att få bort även med dammsugare. Och sen var ryggstödet lite b, gick inte att få upp i fullt sittläge så barnen blev lite tokiga på att halvligga. Så man får trycka på rätt ordentligt för att fästa ryggen så högt man bara kan knuffa fram den, och sen dra åt de värdelösa remmarna så de sitter kvar. Min vilda tjej kunde dock spjärna emot med fötterna (typ ställde sig) så ryggen fälldes ner och det blev liggläge igen. Hon är dock ett muskelpaket! 🙂 Dessutom måste man vara två för att fälla ihop den, två knappar ska tryckas uppåt på utsidan av handtaget samt en spak som ska dras uppåt på mittstången, helt omöjligt om man som jag bara har två armar…

    Sååå, helt ok vagn! Inte i klass med åsnan men helt ärligt är åsnan inte värd så mycket mer pengar, förutom att barnen sitter som klistrad i selen! Min ena flicka kunde nästla sig ur Bassons sele trots att den var spänd, hon har inte en chans i åsnan! 🙂
    /Ida Forsmark